Publicerad 2004 | Lämna synpunkter |
TENN tän4 l. ten4, sbst.2, n. (OPetri Tb. 134 (1526) osv.) ((†) r. l. m.? l. f.? Bolinus Dagb. 11 (1666)); best. -et; ((†) pl. (i bet. 2) -er MoB 6: 41 (1781)).
1) om silverglänsande l. gråvit, lättsmält metall (utgörande ett grundämne med den kemiska beteckningen Sn) som i naturen förekommer i förening med syre ss. tennmalm o. som används (i legeringar) ss. beläggning i konservburkar l. till bruks- l. prydnadsföremål l. utvalsat till bladtenn l. stanniol; äv. (nästan bl. i fackspr.) om sådan legering av tenn o. (en mindre del) bly; förr särsk. i uttr. gjort l. ogjort tenn, bearbetat resp. obearbetat tenn; jfr 2. Tallrik, pokal, stop, ljusstake av tenn. Smycket är gjort i tenn. Stämplat, ostämplat tenn. Engelskt tenn, fyrstämplat tenn. Svenskt tenn. OPetri Tb. 75 (1525). Tesse .. varur (skall) ifro Engeland hitt in ighen hemptade bliffve: .. Teenn ogiort och giort. G1R 21: 55 (1550). Til ägg à la glace brukas formar av tenn, hwilka böra wara i 2 halfwor. Warg 573 (1755). Principaler i större (orgel)werk böra göras af Äng(elskt) tenn utan tilsats. Hülphers Mus. 310 (1773). I Swerige får allenast Fyrstämpladt Tenn, som har 97 delar fint och 3 delar bly, och Trestämpladt, til 83 af hundrade i fint och 17 tilsats, af Tenngjutare arbetas. Orrelius (1797). Vi veta .. att tennet .. utgjorde enda medlet, hvarigenom man kunde skaffa sig eggvapen .. på en tid, då man ännu icke förstod att härda jernet till stål. Nilsson Ur. 2: 56 (1862). Ur malmen framställes tennet genom reduktion med kol vid hög temperatur i schakt- eller flammugn. Starck Kemi 176 (1931). För tenn, som kommer i beröring med matvaror, får blyhalten icke överstiga 10%. Starck Kemi 177 (1931). Ett viktigt framsteg .. var upptäckten att smälta ihop koppar och tenn till den lättarbetade bronsen. Bolin KemVerkst. 12 (1942). — jfr ARBETS-, BERG-, BLAD-, BLECK-, BLOCK-, FOSFOR-, HAMMAR-, KORN-, KRON-, LÖD-, PROV-, ROSEN-, RULL-, RÅ-, RÖR-, SAND-, STAV-, STÅNG-, SVENSK-TENN m. fl. — särsk.
a) (†) bildl., om ngt orent (hos människan). Jagh .. moste wenda mina hand emoot tigh, och vthrensa titt slagg som allrarenast, och borttagha alt titt ten. Jes. 1: 25 (Bib. 1541; Bib. 1917: oädla malm; Bib. 1999: orent).
b) i uttr. stöpa (i) tenn, stöpa (se STÖPA, v. 7) smält tenn (i vatten) o. därigm söka utröna ngns öde gm av tennet uppkomna figurer. Hafwen j icke stöpt Teen .. i watn, at få se af hwad Profession edar tilkommande Man .. wara skal? Scherping Cober 2: 34 (1737). Som det var Allhelgona-afton, så stöpte Stille i tenn för hvar och en att se dess lycka. Bååth-Holmberg FlickDagb. 194 (i handl. fr. 1808).
2) koll.: föremål l. produkter av tenn (i bet. 1); förr äv. om enskilt föremål av tenn; i vissa språkprov svårt att skilja från 1. Hon hade dukat med gammalt tenn. Th(etta) lad(es) in j kyste(n) kopp(ar) och Teen och sænkled(er). ArbogaTb. 4: 40 (1542). (Klockaren skall) låta skura .. (kyrkans) tenn, kopparkäril, stakar och cronor. KOF II. 2: 255 (c. 1655). (Kungen) har gifvit mycket julklappar, bland annat silfver, tenner, kastruller och karotter åt Muncken. MoB 6: 41 (1781). Pagen passade upp Konungen under Hans Maj:ts tarfliga korta måltider, hvilka serverades endast på engelskt ten. HSH 7: 201 (1819); möjl. till 1. I utställnings-lokalen och butiken hittar man silver och tenn, kläder och textil i ny design. Expressen 3 ⁄ 11 2000, s. 4. — jfr KÖK-, PANTE-, ROKOKO-TENN.
-ARBETE~020. särsk. konkret(are). StadgContrStämp. 7 ⁄ 12 1752, s. A 3 b (konkretare). Hos Tenngjutaren .. äro flera sorter högre och lägre moderna Ljusstakar .. utom alla andra Tenn-arbeten .. och säljes för billiga priser. GT 1788, nr 149, s. 4. —
-ASKA. (numera föga br.) om vitt pulver erhållet under upphettning av tenn under lufttillträde o. använt till glasyr l. polering; jfr aska, sbst. 2, o. -kalk, sbst.2 När .. Walsen .. är härdad, så slipas han .. med Tenn-aska. Polhem Test. 72 (c. 1745). Af tenn, som blifwit förbrändt i luften, fås tennaska, med hwilken den hwita färgen sättes på kakel. Berlin Lsb. 315 (1852). SAOL (1973). —
-BAD. (i sht i fackspr.) om bad (se d. o. 1 c) bestående av tennlösning o. använt vid förtenning. TTekn. 1859, 1: 110. —
-BERG. [jfr t. zinnberg] (†)
1) (berg med) tennfyndighet; tenngruva; jfr berg 3. (Jag) hafver .. besöckt alle teenbärgän i Ängelandh. OxBr. 11: 355 (1646). Man har funnit stenar som hålla ten, och ingen twifwel är at ju fördolde ten berg finnas i Sverige. Linné Stenr. 3 (c. 1747).
-BESLAGEN, p. adj. (numera bl. tillf.) jfr beslå I 1 a. Ett Handfathz Skååp tenbeslaget. BoupptSthm 11 ⁄ 10 1658. —
-BETA. (numera mindre br.) beta (se beta, sbst.1 a β) innehållande tennsalter ss. betämne. Den fällning, som bildas .. när tennbetor begagnas till färgning .. kan ganska väl användas som målarefärg. Åkerman KemTechn. 2: 329 (1832). Sahlin SkånFärg. 188 (1928). —
-BETT, sbst. [efter t. zinnbett] (†) svavelkis med viss halt av arsenik; jfr lever-slag. VetAH 1743, s. 68. Heinrich (1828).
-BETT, p. adj. (†) förberedd för förtenning gm betning; jfr beta, v.3 c α α’ , o. -beta. OrdnLilleTull. 1658, s. B 3 a. OrdnLilleTull. 1666, s. D 2 b. —
-BLAD. [jfr t. zinnblatt] (†) bladtenn, stanniol; jfr -folie. Möller 1: 140 (1755). Vid fabrikation af qvicksilfverspeglar betäckes ytan med ett amalgameradt tennblad, som lägger sig fast intill de väl polerade ställena af glaset. TTekn. 1860, 2: 230. De tunna silfverliknande stanniolbladen, som utgöra omslagen kring chokladkakor .. äro intet annat än tennblad, utvalsade och slagna under stanniolhammaren. ArbB 283 (1887). —
-BLANDAD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) blandad med tenn. Tennblandadt Järn .. har befunnits ganska hårdt och tätt. Rinman JärnH 559 (1782). Cannelin (1939). —
-BLANDNING. (†) tennlegering; jfr blandning 1 b α. Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 32 (1755). Rinman 1: 988 (1788). —
-BLECK. (numera bl. tillf.) tunn plåt av tenn; jfr bleck, sbst.3 1. TTekn. 1860, 1: 5. Främst gick Lovisa med en lykta af tennbleck. Topelius Vint. I. 2: 59 (1867, 1880). Björkman (1889). —
-BLOMMA. [jfr t. zinnblume] (numera föga br.) (pulverformig) sublimeringsprodukt vid upphettning av tenn, silver o. salmiak; tennsulfid; jfr blomma, sbst. 5 h. Flores Joviales eller Tennblommor, som med Salmiak sublimeras. Wallerius Min. 459 (1747). Heinrich (1828). —
-BLÅ. (i sht i vitter stil) blå med skiftning åt tenngrått; blågrå. En tennblå dager hade efterträtt det skarpa stickande solljuset. Dahlin BrännBreddgr. 53 (1926). —
(2) -BOD. (numera bl. tillf.) bod (se bod, sbst.1 3) för försäljning av tennföremål. Löfgren TenngjH I. 3: 325 (i handl. fr. 1730). Första Tennboden wid Wästerlånggatan. DA 1808, nr 4, s. 7. —
-BRODERI. slöjd. broderi med tenntråd; särsk. konkret, i sht i pl.; jfr -tråds-broderi. PT 1901, nr 20 A, s. 3. (Samernas) Tennbroderier pläga förekomma på kragar, bröstlappar, elddons- och skedpungar samt .. seldon. Hammarstedt NordMLapp. 5 (1911). —
-BRONS. legering av (huvudsakligen) tenn o. koppar (använd till bronsering); förr äv.: tennsulfid (använd ss. färgpigment); musivguld. UB 4: 656 (1873; om musivguld). Man (brukar) ofta ersätta en del av tennet i bronsen med zink, varvid erhålles rödgods .. eller mellanting mellan rödgods och tennbrons. HbVerkstTekn. 1: 318 (1944). —
-BRÖLLOP. [efter eng. tin wedding] tioårsdag av ett bröllop. Alla dessa saker (av tenn o. järnbleck) äro de synliga minnena af ett nyligen enligt amerikansk sed firadt s. k. ”tennbröllop”. Beckman Amer. 1: 45 (1883). —
-BÄGARE. TullbSthm 26 ⁄ 8 1583. Tennbägaren med luftig blåklint och bugande kornax. Abelin TrInomh. 73 (1904). —
-BÄLTE. (i sht förr) bälte av l. med beslag av tenn. TullbSthm 17 ⁄ 4 1548. 2 tentalrikar hafuer .. (den för stöld anklagade kvinnan) sålt hos h(ustru) Charin som plägar sälia tenbältenn på Wästremalmen boendes. 3SthmTb. 3: 108 (1600). —
-BÖSSA. (†) (förvarings)kärl av tenn; jfr bössa 1 o. -dosa. Linc. Bbbb 4 a (1640). För andra Konstnärer tilwärka .. (tenngjutare) åtskillige kiäril .. såsom .. för Apothekare .. Tennböszor eller askar och dosor. Kiellberg KonstnHandtv. Tenn. 3 (1753). —
-DISK. (förr) jfr disk, sbst.1 II 1 a. TullbSthm 1539, s. 55 b. Träets herravälde skulle .. ej länge förblifva obestridt vid de burgna klassernas bord. Redan under 1500-talets första årtionden börja tenndiskar att uppträda. Fatab. 1909, s. 61. —
-DOSA. dosa av tenn; särsk. (om ä. förh.) om kärl av tenn för infrysning av glass; jfr -bössa. Ten-dosan, hwari Thee kommer ifrån China. Möller 1: 166 (1755). I Altona inträffade förgiftning genom förtärandet av vaniljglass .. frusen i tenndosa. Grafström Kond. 114 (1892). —
-FAT. [fsv. tinfat] jfr fat 3. OPetri Tb. 166 (1527). Tennfat berömmas för at wara bäst åt silkesmaskar, at derpå lägga ägg, som derifrån kunna lätt skiljas. Rothof 558 (1762). jfr hammar-tenn-fat. —
-FATTIG. (numera mindre br.) om (föremål tillverkat av) tennlegering: som har låg tennhalt; motsatt: tennrik. Almroth Kem. 598 (1834). Yxa af mycket tennfattig brons. SvH 1: 66 (1903). HallHist. 1: 57 (1954). —
-FIGUR. miniatyr gjuten i tenn; jfr figur 5 o. -ryttare, -soldat. En samling tennfigurer, framställande träd och buskar, dukade bord samt herrar och damer i 1830-talsdräkter. RedNordM 1929, s. 37. —
-FIL. (förr) fil för bearbetning av metaller ss. tenn o. d. BoupptSthm 19 ⁄ 7 1653. Filar för mjuka metaller hava ej blott större avstånd mellan tänderna .. utan tänderna löpa .. med en oavbruten skärkant tvärs över filen .. Dylika filar kallas filraspar eller tennfilar. Hallström Verkt. 198 (1923). —
-FILSPÅN~02 l. ~20. filspån av tenn; särsk. (förr) om sådant använt ss. läkemedel (jfr -mos). Wallerius Min. 300 (1747). Tenfilspån eller Raspat Ten nytjas wid färgerier enär äkta röd färg sättes på ylle, linne och sidentyger. Rothof 557 (1762). Den sjuke förtär (mot bandmask) dagligen ett uns af grof tennfilspån, försatt med något som gör det till mos. TLäk. 1835, s. 392. —
-FISK. (†)
1) storspigg. Tenn-fisk berättades finnas uti en Sjö .. som skal ligga up emot Norska Gräntsen. Linné Vg. 245 (1747). Storspigg: kallas i Norrbotten Tennfisk. Cederström RådInsjöfisk. 31 (1900).
2) om fiskliknande fiskdrag av tenn. (Fiskar) lockas .. lätt med glänsande saker, såsom .. konstgjorda bly- eller tennfiskar. Holmström Ström NatLb. 3: 125 (1852). SvRike I. 1: 239 (1899). —
-FLASKA. [fsv. tinflaska] (tenn- 1523 osv. tenne- 1628) G1R 1: 176 (1523). 2 små teenflaskor, som klockarna bruka i sochnebudh. BtÅboH I. 11—12: 11 (1655). —
-FODER. (förr) jfr foder, sbst.2 3. (Kistorna) woro förmultnade till Träät; allena war Teenfodret inne uthi behållit. Schück VittA 2: 397 (i handl. fr. c. 1681). —
2) (förr) form av tenn (vari bakverk, konfektyr o. d. (tillagades o.) fick sin form). Sjöberg Singstock 332 (1832). (Blancmangéblandningen) hälles i dertill gjorda tennformar, fasonerade såsom windrufwor, citroner .. och flera slags frukter. SvKock. 146 (1837). —
-FOT. (numera bl. tillf.) på föremål: fot av tenn. 1 st. dryckes käril på Tenfot. BoupptVäxjö 1749. —
-FÄRG.
1) tennets färg; färg sådan som tenn har; jfr färg, sbst.1 1. Den reducerade tellur-metallen har .. en dunkel tennfärg. Berzelius Kemi 2: 149 (1812).
2) (förr) färg (se färg, sbst.1 2) innehållande tenn. Almström KemTekn. 2: 489 (1845). (Skivorna är) isolerade från hvarandra medelst ett slags tennfärg, hvarmed hvarannan skifva blifvit öfverdragen. TT 1886, s. 125. —
-FÄRGAD, p. adj. jfr -färg 1. Dahlman BerFårsiuk. 3 (1756). De torkande garnen viftar i brisen, tennfärgade som dagern omkring dem. Jönsson ÄnSjung. 50 (1934, 1954). —
-FÖRANDE, p. adj. (i sht i fackspr.) om malm l. berglager o. d.: som innehåller tenn, tennhaltig; jfr föra 13. Rinman 1: 756 (1788). —
-FÖREMÅL~102, äv. ~200. jfr föremål 3 b. Nilsson HallMus. 65 (1902). Före år 1600 finnes .. knappast i Sverige några tennföremål bevarade med undantag av jordfynd. Rig. 1925, s. 179. —
-GJORD. (†) ring l. krans av tenn (anbragt runt ngt ss. prydnad); jfr gjord, sbst. 2. (En) liten Flaska medh Theniohlar omkring. BoupptSthm 1679, s. 581 a. —
-GJUTARE. (i sht förr) person som yrkesmässigt utför tenngjutning; jfr kann-gjutare. Schroderus Dict. 55 (c. 1635). Ten-Gjutare bita i Tennet, och veta, at ju mera det knastrar under tänderne, desto renare är det. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 369 (1768). Tenngjutaren .. (begagnar formar) af messing, brons eller gjutjern, hvilka kunna uthärda många afgjutningar. ArbB 284 (1887).
-GJUTERI3~002, äv. 1004. jfr gjuteri 1; äv. konkret (jfr gjuteri 3). Polhem Test. 114 (c. 1745). Dalin (1854; konkret). —
-GJUTERSKA. [jfr -gjutare] (förr) tenngjutares hustru l. änka. BoupptVäxjö 1774. Kellgren (SVS) 6: 248 (1789). —
-GLASERAD, p. adj. (i sht i fackspr.) om lergods: försedd med tennglasyr. (Den franske konstkännaren A.) Jacquemart uppger att tillverkningen af tennglaserad fajans skulle hafva tagit sin början uti Delft först år 1641. Stråle RörstrMariebg 44 (1870). —
-GLASYR. (i sht i fackspr.) om ogenomskinlig keramisk glasyr innehållande tennoxid, i sht använd till fajans. Stråle RörstrMariebg 43 (1870). —
-GRANAT. [efter t. zinngranat] (†) tennhaltig granat (se granat, sbst.2). Wallerius Min. 303 (1747). JernkA 1817, 2: 179. —
-GRÅ. (i sht i vitter stil) Tenngrå, stanneus, en ljus grå metallfärg. VetAH 1813, s. 106. Den tenngrå dagern. TurÅ 1988, s. 62. —
-HALT. (i sht i fackspr.) jfr halt, sbst.1 1; förr äv. konkret, om mängd av tenn. Löfgren TenngjH I. 3: 146 (i handl. fr. 1783). LittT 1797, s. 304 (konkret). Tennhalten är större i de gröfre (orgel)piporna för att gifva dem behörig fasthet, hvarförutan de skulle böjas af sin egen tyngd. Almström KemTekn. 1: 382 (1844). —
-HAMMARE. särsk. (i ä. fackspr.) hammare med huvud l. slag (se slag, sbst.1 32) av tennhaltigt material. Tennhammaren har skaft och hufvud gjutna i ett enda ihåligt stycke av stål, i hvilket tenn ingjutes medelst särskild kokill, så snart slagen äro utslitna. HbValHjelpmask. 2: 8 (1895). HufvudkatalSonesson 1920, 3: 111. —
-HATT. (förr) av tenn tillverkad hatt (se d. o. 3 e) på kolv l. destillerpanna; jfr -hjälm. HdlCollMed. 29 ⁄ 11 1723. —
-HINNA. (numera mindre br.) tunt lager l. överdrag l. tunn beläggning av tenn; jfr -överdrag. Nyblæus Pharm. 161 (1846). Tenn användes .. till överdrag av tunn järnplåt .. Då tennet självt är mycket motståndskraftigt mot luftens inverkan, skyddar det järnet så länge tennhinnan är hel. Bolin KemPraktL 135 (1921). —
-KALK, sbst.1 (nattvards)kalk av tenn; jfr kalk, sbst.1 I. InventHimeta c. 1575. Två små altarbord .. på hvilka alla söndagar stodo ett fat .. med bröd och en tenn- eller glaskalk med vin. Brunius Metr. 8 (1836). —
-KALK, sbst.2 [fsv. tinkalker] (†) tennoxid l. fällning o. d. innehållande tenn; jfr kalk, sbst.2 4, o. -aska. Scheffer ChemFörel. 313 (c. 1750). AHB 45: 14 (1870). —
(1, 2) -KAMMARE. (förr) BoupptSthm 1689, s. 192 a. I det första (rummet), som är tennkammaren, synas tennkärl på hyllor. Strindberg Svanehvit 111 (1902). —
-KANISTER. (förr) jfr kanister 2. Tobak .. malen eller snus .. i tennkanister. SFS 1902, nr 107, s. 13. —
-KAPPE. (†) dryckeskärl av tenn; jfr kappe, sbst.3 1. BoupptSthm 1676, s. 1453 b. BoupptSthm 1680, s. 338 a (1679). —
-KIS. miner. om mineral bildat gm svavelförening av koppar, järn o. tenn, stannit. LittT 1797, s. 304. —
-KISTA. (förr) likkista l. sarkofag av tenn (avsedd för högreståndsperson); jfr -sarkofag. Sigfridi D 7 b (1619). Secreteraren .. proponeradhe M. Johannem Matthiæ vara nedsänd .. att begära .. H:nes M:t .. måtte försäkras att fåå gåå neder i grafven, så längje ekekistan tages uthur teenkistan och sättjes i then, som utaf steen gjordt blifver. RP 4: 168 (1634). —
-KLORID. kem. klorvätesyrans salt med fyrvärt tenn; jfr -kompositon 1, -smör o. stanno-klorid. FKM 5: 348 (1818). Tennklorid .. utgör i vattenfritt tillstånd en färglös, i luften starkt rykande vätska. VaruhbTulltaxa 1: 138 (1931). —
-KNAPP. knapp (se knapp, sbst. 2) gjuten i tenn; särsk. i jämförelser. OxBr. 11: 694 (1637). Mot aftonen begynte .. kulor felas; bonddrängarna skuro då ur sina tröjor tennknapparna och sköto med dem. Fryxell Ber. 7: 259 (1838). (Mannen) är naturligtvis .. Johannes, full som ett ägg .. Ögonen sitta som tennknappar i skallen på honom. Engström Äfv. 61 (1908). Fullmånen satt som en blank tennknapp på natthimlens mörkblå kappa. Schildt Raket. 59 (1918).
-KNÖP. (†) mer l. mindre rund kula l. knapp av tenn. TullbSthm 1 ⁄ 10 1583. TullbSthm 5 ⁄ 11 1583. —
-KOMPOSITION.
1) (†) (i färgerier använd) tennklorid; jfr komposition 3 b. VetAH 1793, s. 39. Om silket betas i tenn-composition .. (fås) en klar och skön couleur de chair. VetAH 1801, s. 213. Ekenberg o. Landin 872 (1894).
2) (förr) tennlegering; jfr komposition 3 c. Rinman JärnH 37 (1782). Dessa pistoner .. må förses med ringar af tennkomposition eller af andra metaller. TTekn. 1859, 1: 79. Rig 1950, s. 120. —
-KORK. (numera bl. tillf.) jfr kork 2 a. Tennkork för hårvattensflaskor. DN(A) 31 ⁄ 7 1918, s. 14. —
-KORN. korn (se d. o. 6) av tenn; särsk. (om ä. förh.) om korn av tenn ss. resultat av blåsrörsanalys av tennhaltiga mineral. Fants utom jernkornet et jernbundit Tennkorn. VetAH 1746, s. 180. Genom lösningen leddes svafvelbunden vätgas; den utfällde ett gult ämne, som, glödgadt i en öppen degel, lemnade .. ett blekgult pulver, hvilket för blåsrör helt och hållet reducerades till ett tennkorn. VetAH 1819, s. 138. —
-KRISTALL. (i fackspr.) jfr kristall 1. Wallerius Min. 431 (1747). Tenn-crystaller erhållas väl ensamt af en väl mättad tennsolution, då den långsamt evaporeras. Rinman 2: 985 (1789). —
-KRUS. (förr) jfr krus, sbst.3 2. Teen krus .. att nÿttia till Ättika. HovförtärSthm 1768, s. 628. —
-KVARTER. (†) om kärl av tenn som rymmer ett fjärdedels stop; jfr kvarter 3. BoupptSthm 1675, s. 553 b. BoupptSthm 1676, s. 939 b. —
-KÅSA, förr äv. -KÅS. (-kås 1565) (förr) jfr kåsa, sbst. 1 (b). Forssell Hist. II. 1: 85 (i handl. fr. 1565). —
-KÄRL, äv. -KÄRIL. 2Saml. 4: 80 (1623). Til den Heliga Nattvardens begående, måste .. (klockaren) framskaffa på Altaret .. rent och friskt Vin, det han för ingen del får låta stå i Kyrkans Tenn- och Silfver-Käril öfver natten. Wallquist EcclSaml. 5—8: 84 (1779). —
-KÄRNA. (†) formkärna av tenn; jfr kärna, sbst.1 2 g α. Fyrkantigh Liusstake FootForm med theen kiärna. BoupptSthm 1689, s. 193 b. —
-LEGERING. (i sht i fackspr.) legering vari tenn ingår ss. (huvudsaklig) beståndsdel; jfr -blandning, -komposition 2. Cleve KemHlex. (1883). —
-LOCK. (numera bl. mera tillf.) jfr lock, sbst.2 TullbSthm 13 ⁄ 5 1583. Blå kruus hållänska medh Teenlåck. BoupptSthm 19 ⁄ 7 1653. —
-LOD. (i fackspr.) snällod innehållande tenn, mjuklod; jfr lod, sbst.4 1, o. -snällod. Legeringar (av tenn o. bly) användas under namn af tennlod eller lod till lödning af tenn och förtennt jernbleck. Almström KemTekn. 1: 381 (1844). —
-LÖDNING. (i fackspr.) lödning med tennlod. Polhem ESkr. 3: 155 (c. 1710). Tennlödning får inte förekomma på kvalitetsvaror, enär tennet med sin låga smältpunkt vid stark uppvärmning legerar sig med silvret varvid hål uppstår i fogen. Form 1953, s. 40. —
-MALJA. (numera bl. tillf.) jfr malja, sbst.1 a. Plÿss Snörlijf med Teenmallior. BoupptSthm 1676, s. 534 b. —
-MALM. malm (se d. o. II 1) varur tenn utvinns l. kan utvinnas; kassiterit; jfr -berg 2, -oxid, -sten. UHiärne Berghl. 448 (1687). Tenmalm röjer sig derigenom at små swartaktiga .. gryn sitta såsom prickar på malmstenen. Linné Stenr. 25 (c. 1747).
-MINA. (numera bl. i fråga om utländska förh.) tenngruva; jfr mina, sbst.1 2. RP 8: 541 (1641). På fastlandet finna vi .. en och annan gummiplantage, någon tennmina och praktiskt taget inga vägar. Mörne Elef. 129 (1931). —
-MOS. (†) läkemedel mot inälvsmask (innehållande bl. a. tennfilspån); jfr mos, sbst.1 2 a, o. -filspån. Jag misstänkte Binnikematken, lät .. (kvinnan) fördenskul bruka .. Tenn-mos. VetAH 1747, s. 122. Heinrich (1828). —
-OXID. kem. förening av syre o. fyrvärt tenn; jfr -aska, -jord, -kalk, sbst.2, -malm, -syra o. stanno-oxid. Gadolin InlChem. 97 (1798). Tennoxiden förekommer fossil, och utgör den egentliga tennmalmen. Almroth Kem. 579 (1834). Tenn-oxid nyttjas till hvit glasur på porcellaine samt till glaspolering. Hartman Naturk. 99 (1836). —
-OXIDUL. (numera föga br.) förening av syre och tvåvärt tenn. Berzelius Kemi 2: 251 (1812). Cannelin (1939). —
-PANNA. [fsv. tinpanna]
1) (förr) panna (se panna, sbst.1 1) av tenn. För andra Konstnärer tilwärka .. (tenngjutare) åtskillige kiäril .. såsom för Färgare deras blå kypar eller Tennpannor. Kiellberg KonstnHandtv. Tenn. 3 (1753).
2) (förr) panna (se panna, sbst.1 2) avsedd för l. använd till förtenning. BoupptSthm 1671, s. 788. Den tredje operation blifver .. sjelfva Förtenningen, hvilken tilgår sålunda, at under Tennpannan eldas .. til dess det uti pannan förut stelnade Tennet börjar at smälta. Rinman 1: 224 (1788). —
-PEST. jfr pest 1 e. SvSlöjdFT 1921, s. 108. Gustaf Vasas kista är av ek, som invändigt varit klädd med tenn vilket angripits av tennpest och helt sönderfallit. UNT 28 ⁄ 2 1946, s. 7. Tennpest kan fortgå spontant vid temperatur lägre än 13° C, men fördröjs av vissa legeringsbeståndsdelar, såsom vismut och antimon. TNCPubl. 67: 128 (1977). —
-PIPA. orgelb. jfr pipa, sbst.1 2. Wikforss 2: 1054 (1804). Längst bort såg man orgelns blanka tennpipor kasta svaga reflexer af gaslågorna från koret. Strindberg Giftas 1: 67 (1884). —
-PLÅT. plåt (se plåt, sbst.1 1) av tenn; förr särsk. om sådan plåt använd till inskription l. tryckning o. d. En tennplåt med en lång inscription. Dædalus 1948, s. 74 (1813). Tennplåtar tillverkas på alldeles samma sätt som blyplåtar, ehuru de sällan göras tjocka. Almroth Karmarsch 188 (1838). (Omkring år 1600) öfvergick man till graverade kopparplåtar (vid tryckningen av körböcker), tils i början af 18:de seklet först tenn- och sedan zinkplåtar blefvo vanliga. Wegelius MusH 65 (1891). —
-POTTA. jfr -sängpotta. VinkällRSthm 1581. Nattstol med en liten tennpotta. Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 145 (i handl. fr. 1695). —
-PROV. [jfr t. zinnprobe] (förr) prov som avser att utröna tennhalten i tennlegering l. tennmalm o. d. Löfgren TenngjH I. 3: 94 (i handl. fr. 1722). —
-PULVER. tenn i pulverform; särsk. om sådant pulver använt ss. läkemedel (jfr -filspån). Berzelius Brev. 9: 105 (1814). Lindgren Läkem. (1902). —
-RIK. om malm l. legering o. d.: som har hög tennhalt; motsatt: tennfattig. Den tennrika skörlen vid Engelske tenngrufvorne gifver hopp, at ock en sådan här i riket någon gång torde träffas. Rinman 2: 992 (1789). —
-RYTTARE. (numera bl. tillf.) jfr -figur. Villhelm, som så hurtigt skänkte sina Tenn ryttare åt kuskens sjuka barn. Lenngren (SVS) 1: 438 (c. 1800). —
-SALT. [jfr t. zinnsalz] kem. om vart o. ett av de salter vari tenn ingår ss. beståndsdel; jfr salt, sbst. 3. Gadolin InlChem. 101 (1798). Med vismutlösning såsom betningsmedel, blef silket vackert rödbrunt och med tennsalt blågrått. Pasch ÅrsbVetA 1839, s. 16. —
-SAND. [jfr t. zinnsand] (numera bl. tillf.) tennhaltig sand. Wallerius Min. 304 (1747). I en särskild slamränna får tennsanden, som är mycket tung, sjunka till bottnen, så att man senare kan hämta upp den. Fridner Idriess AustrDjung. 232 (1938). —
-SARKOFAG. (förr) sarkofag av tenn; jfr -kista. Tessin d. y. ordnade .. Karl XI:s begravning .. år 1697 och ritade hans tennsarkofag. 2SvKulturb. 3—4: 204 (1935). —
-SERVIS. (i sht förr) jfr servis 4 b α. Litet fältskrijn med 1 then Servies. BoupptSthm 1668, s. 63 (1667). Kiellberg KonstnHandtv. Tenn. 4 (1753). —
-SKATT. (om ä. förh.) skatt l. pålaga erlagd i tenn. Bleff .. oplässit K. M. breeff, at thenn teenskat, som räst(er) här på Wadzstena stad, skall endeliige wtt, och inge(n) skall wara frij, ehuem th(e)t hälst är ällir wara kann. VadstÄTb. 46 (1580). Björkman (1889). —
-SKAV. (†) i pl., om ss. prover tagna kvantiteter av avskavt tenn; jfr skav, sbst.2 3. Enär thesze Tenn skaf utgöra något quantum, smältes hwarthera slaget (dvs. fyrstämplat o. trestämplat) för sig, under then tilförordnade Magistrats Personens .. inseende. KundgiörContrWärkst. 13 ⁄ 6 1760, s. 2 b. —
-SKIVA. [fsv. tinskiva] skiva (se skiva, sbst.2 1) av tenn; särsk. om sådan skiva använd ss. bordsskiva (jfr skiva, sbst.2 2) l. (i sht förr) tallrik; förr äv. om poler- l. slipskiva av tenn (jfr skiva, sbst.2 1 d ζ). Schultze Ordb. 4444 (c. 1755). Thèbord med Teenskifwa. BoupptVäxjö 1790. Många slipskivor äro öfverklädda med läder .. andra försedda med ringar af en legering mellan bly och tenn (tennskifvor). UB 6: 136 (1874). De 11 diskar, som .. uppräknas å Gripsholm, voro sannolikt plana tennskivor. Löfgren TenngjH I. 2: 20 (1933). —
-SKOLLA. (förr) jfr skolla, sbst.3 1. En ten skåll[a] som är till en Skruf på Caffe qwarn. Levertin 10: 31 (i handl. fr. 1706). —
-SKOPA. skopa av tenn l. för tenngjutning. Theen Skoopa medh Jernskafft. BoupptSthm 1686, s. 1185 b. Han hade tagit reda på formarna och tennskopan när morfadern hade dött. Mankell Villospår 104 (1995). —
-SKRIN. (numera bl. mera tillf.) skrin av tenn. Theen Skrijn med små Flaskor uthi. BoupptSthm 1674, s. 438 a. —
-SKRUV. (numera bl. tillf.) skruv av tenn; förr äv. om skruvpropp l. skruvlock av tenn (jfr skruv, sbst.1 d α β’). Ett Steenkruus medh Tenskruuf. BoupptSthm 11 ⁄ 10 1568. Then skruffwer att hänge wpå. TullbSthm 16 ⁄ 5 1582. —
-SMÄLTERI3~002, äv. 1004. (i sht förr) (industriell) anläggning för smältning av tenn. JernkA 1905, s. 553. —
-SMÖR. (†) om tennklorid av smörlik, kristallinisk konsistens; jfr smör 5 c. UB 4: 250 (1873). Krook Handköpsben. (1951). —
-SOLDAT. soldat (se d. o. 2 b) av tenn; äv. i mer l. mindre bildl. anv., särsk. [jfr d. den standhaftige tinsoldat; efter saga av H. C. Andersen (1838)] i uttr. (den) ståndaktig(e) tennsoldat(en), om person som är stolt l. orubblig l. obrytbar l. uthållig o. d.; jfr -figur, -ryttare. Barnen lekte med sina tennsoldater. Rak i ryggen som en tennsoldat. Sturzen-Becker 1: 4 (1861). Allting började hägra i fågelperspektiv; länderna blefvo kartor och menniskorna tennsoldater. Strindberg Hafsb. 44 (1890). Andra kammaren, där högerns talesman .. spelade .. den ståndaktige tennsoldatens roll. Höglund Branting 2: 171 (1929). Barn som gör sina egna tennsoldater använder gips- eller gummiformar men en professionell tenngjutare föredrar formar av skiffer. TurÅ 1989, s. 159. —
-SOLUTION. (förr) jfr solution 1. Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 373 (1768). Skulle äkta rött med konschonell färgas, tillreddes dagen förut en vätska, som .. kallades .. komposition eller tennsolution. Sahlin SkånFärg. 183 (1928). —
-SORT. sort av tenn (med avseende på kvalitet). För de bästa Tenn-sorterne hålles det Japanska och Siamska. Kiellberg KonstnHandtv. Tenn. 2 (1753). —
-SPEGEL. (förr) om polerad skiva av tenn använd l. avsedd att användas ss. spegel. TullbSthm 13 ⁄ 7 1584. —
-SPRUTA. (förr) VetAH 1783, s. 194. Förteckning på de instrumenter, med hvilka en underläkare eger att sjelf förse sig .. bindtyg med åtföljande instrumenter, lancetter, tennsprutor. Platen Glascock 1: 151 (1836). —
-SPÅN l. -SPÅNA. (numera bl. mera tillf.) jfr spån, sbst.1 1 b, o. -filspån. Berzelius Kemi 2: 489 (1822). Kulturen 1940, s. 124. —
-SPÅNG. (†) spänne l. länk o. d. av tenn; jfr spång 4. Quinfolkz bältth(er) m(edh) ten speng(e)r. TullbSthm 22 ⁄ 5 1578. —
-SPÄNNE. BoupptVäxjö 1775. En hög hatt .. med tiocentimeters höga tennspännen framtill. Ahrenberg Männ. 1: 6 (1904). —
-STANS. (mera tillf.) jfr stans, sbst.3 Till messingsstämplar .. gjutna tennstansar. Scheutz Bleckarb. 32 (1849). —
-STOP. [fsv. tinstop] stop (se stop, sbst.1 1) av tenn (jfr -stånka, -stännika); förr äv. om rymdmått (jfr stop, sbst.1 2) l. om kärl av tenn avsett för l. använt till förvaring l. matlagning o. d. TullbSthm 19 ⁄ 6 1543. Ett tenstop, till ättika och Ollia. HovförtärSthm 1701 B, s. 863. Kongl. Maj:tz nådigst faststälte .. Taxa, uppå thet som Landtmätarne i Riket för justeringen af Mål, Mått och Wigt hafwa at åtniuta; Nemligen För .. 1 Tennstop 3 (öre). FörordnMåhlMåttVigt 29 ⁄ 5 1739, s. C 4 a. Slå .. (buljongen) uti et tenstop .. sätt stopet .. (i kokande vatten) och låt det .. koka i 2 timar. Warg 7 (1755). Fyra av stadens invånare .. (sitter) och väntar på att klockan ska slå 11, då krogdörren öppnas och de första tennstopen med källarsvalt, guldbrunt bitter ale räcks över bardisken. Selander MarkMänn. 191 (1934, 1937). —
-STRECK. (†) långsträckt förekomst av tennmalm; jfr streck, sbst.1 15. Lind 1: 1876 (1749). Heinrich (1828). —
-STÅNG. tenn gjutet i form av en stång. (Tennets) kristalliniska byggnad röjes t. ex. genom ett egendomligt knastrande ljud vid böjande af en tennstång, då de särskilda kristallerna gnida mot hvarandra. Rosenberg OorgKemi 356 (1888). —
-STÅNKA. (förr) stånka av tenn. SkånD(A) 10 ⁄ 3 1958, s. 11. Medan stopen gör sitt intåg i fatburen på Gripsholm tågar .. stånkan bort .. (År) 1529 är de 20 stycken, 1546—47 saknas de, 1548 .. omtalas 1 tennstånka. Kulturen 1964, s. 94. —
(1, 2) -STÄMPEL. (i sht i fackspr.) (officiell) stämpel på tennvara. Tennstämplarna äro 1) tenngjutarens namn eller initialer, 2) tillverkningsortens tecken, 3) årsbokstaven med gotiska bokstäver. Selling Varuk. 23 (1921). —
-STÄNNIKA. (†) (dryckes)kärl av tenn. HH 1: 25 (1543). Tenstennickor större och smärre. BoupptSthm 9 ⁄ 4 1607. —
-STÖP. (numera bl. tillf.) jfr stöp 2. Små krusiga böljor som glittrade som tennstöp i solen. Berg BlåDrag. 98 (1936). —
-SULFID. (i fackspr.) förening av svavel o. fyrvärt tenn; musivguld; jfr -blomma, -brons, -sulfuret, -svavla. Almström KemTekn. 1: 361 (1844). VaruhbTulltaxa 1: 170 (1931). —
-SULFURET. (†) förening av svavel o. tvåvärt tenn. Almström KemTekn. 1: 360 (1844). KommentSvFarm. 38 (1902). —
-SYRA, r. l. f. kem. syra som utgörs av en förening av tenn, väte o. syre (H2SnO3); förr äv. om tennoxid. Rinman 2: 982 (1789). Keyser Kemien 2: 608 (1874; om tennoxid). Tennsyra .. erhålles som en geléartad, halvgenomskinlig fällning genom tillsats av alkalihydrat eller -carbonat till en lösning av stanniklorid. Kjellin 1012 (1927). jfr meta-tennsyra. —
-TILLVERKNING~020. framställning av tenn (ur tennmalm); äv. (förr) konkret: föremål av tenn. Wallerius Min. 458 (1747; konkret). Rinman 2: 997 (1789). —
-TRÅD. till tråd draget tenn. TullbSthm 12 ⁄ 7 1558. Lapparne giöra .. sin tentråd, då de giuta tenet i aflånga stycken, hwilka de sedan dra ut med tänderna, genom et ben på hwilket de giort hohl, större och smärre. Linné Stenr. 66 (c. 1747).
(2) -TVÄTTERSKA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) (vid hov anställd) kvinna med uppgift att rengöra tennföremål. HovförtärSthm 1696 A, s. 1460. —
-TYG. (†) koll.: samling föremål av tenn. Enn Tynna om allehanda teenn tygh. TullbSthm 14 ⁄ 6 1578. HovförtärSthm 1718 C, s. 440. —
-VARA. i sht i pl. BoupptSthm 1686, s. 1312 b, Bil. (1687). —
-VERK. (numera bl. mera tillf.) industriell anläggning för brytning l. bearbetning av tenn. ÄSvBiogr. 5: 169 (c. 1722). Cannelin (1939). —
-VIT. (numera bl. mera tillf.) vit ss. tenn; särsk. (förr) i n. sg. substantiverat, om tennvitt färgämne. Berzelius Kemi 2: 157 (1812). SFS 1876, nr 8, s. 5 (om färgämne). —
-ÅL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) ljusfärgad (utomskärs fångad) ål (av bättre sort); jfr silver-ål. G1R 1: 151 (1523). Tenål, ål, Muræna angvilla. Cederström Fiskodl. 264 (1857). Variantnamn på -ål .. blankål, gråål, silverål, tennål. Kornhall SydsvFiskn. 234 (1968). —
B (†): TENNE-FLASKA, se A.
Spalt T 799 band 34, 2004