| Publicerad 1991 | Lämna synpunkter |
STORM stor4m, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -ar (Brahe Kr. 13 (c. 1585) osv.) ((†) -er G1R 27: 282 (1557), Tegnér (TegnS) 1: 118 (1804)).
Anm. 1:o Ordet förekommer i tysk form i det inlånade uttrycket Sturm und Drang (tillf. äv. i sg. best. Sturm-und-Drangen), betecknande våldsam inre oro o. jäsning; i sht om den från Tyskl. härstammande litterära period under slutet av 1700-talet o. i början av 1800-talet som kännetecknades av kaotiska känslor, oro o. upprorsstämning o. började som en rörelse hos ungdomen. NF 16: 1094 (1892). Könslikställighetens pockande och otåliga sturm und drang. Hellström Malmros 193 (1931). SmålP 6/3 1974, s. 4 (: Sturm-und-Drangen). 2:o En skämtsam försvenskning storm- och dräng förekommer äv. i ssgr: Det var den tiden, Argentina arbetade sig igenom ”storm- och dräng-åren”. Martin PampL 161 (1930). Utan att tänka på hur mycket åren / förvanska storm- och drängtidens bohem. Malm Tomt. 49 (1932).
I. med helt bevarad substantivisk anv.
A. häftig blåst o. i anv. anslutande sig härtill.
1) (av atmosfärisk störning orsakad) mycket kraftig l. häftig l. våldsam luftströmning l. blåst (med åtföljande (oväders)fenomen, särsk. sjögång); omgång av sådan luftströmning osv. (över ett område); äv. (i sht i fackspr.) i fråga om l. ss. beteckning för närmare bestämd vindstyrka, relativt (särsk. motsatt: orkan, med högre vindstyrka) l. absolut (i nutida meteorologiskt fackspr. l. i sjöspr. om stark blåst med vindstyrkor mellan 20 o. 30 m per sekund l. c. 9—11 Beaufort, med åtföljande ovädersfenomen); förr äv. (se i) i fråga om luft: våldsamt strömmande l. rasande, kringfarande (vid storm i ovan angivna innebörd). Det blåser upp l. drar upp till storm. Stormen rasar. Stormen tjuter. Stormen lägger sig l. bedarrar. Det är full storm. Bärga segel i rykande l. rasande storm. En av stormar hemsökt kust. Ther vpwäxte en storm, och våghen sloogh in j skipet så ath thet förfyltes. Mark. 4: 37 (NT 1526; Bib. 1917: häftig stormvind; NT 1981: häftig stormby). (På Öland) haffwer hwar bondhe småå båter och sägla af och ann emillan Callmar och Ölandh uthi den största storm som wara kan. Bolinus Dagb. 67 (1679). (A. Celsius) delade Vädren i 4 grader. Han brukade därtill .. en stor Ek .. när sjelfva stammen våldsamt bröts, och grenarne tycktes vilja brista, kallades det 4 gr. Blåst eller storm. VetAH 1762, s. 178. Blåst är .. häftigare vind, Stårm ännu starkare och Orcan den aldra våldsammaste. Bergman Jordkl. 293 (1766). Storm och böljor tystna ren, / Himlahvalfvets matta sken / Mer och mer försvagas, / Ren det börjar dagas. Bellman (BellmS) 1: 120 (c. 1775, 1790). (Vindstyrka:) Storm .. Stora trädstammar böjas. Hildebrandsson Buchan 152 (1874). Stormar, d. v. s. vindar med 30—50 m. hastighet i sekunden, äro lufthvirflar kring ett .. oväderscentrum. De häftigaste stormarna äro cyklonerna .. Stormarnas rörelse är tvåfaldig: en hvirfvelformig och en framskridande. Hagman FysGeogr. 172 (1903). Rydholm (1967; om vindstyrka 10—11 på Beauforts skala). — jfr APRIL-, AVGRUNDS-, CYKLON-, DAGJÄMNINGS-, DECEMBER-, DUNDER-, EKVINOKTIAL-, FJÄLL-, FÖN-, HAGEL-, HUVUD-, HÖST-, LEVANT-, MAKRILL-, MARS-, MIDNATTS-, MOT-, NATT-, NORDAN-, NORDOST-, NORDVÄST-, NORDVÄSTAN-, NOVEMBER-, ORKAN-, POLAR-, PÅLANDS-, REGN-, RUND-, SAMUM-, SAND-, SENHÖST-, SEPTEMBER-, SJÖ-, SKYDRAGS-, SNÖ-, VIRVEL-, VÅR-STORM m. fl.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr.; jfr 2. Noordan wädher gör storm, och een hemligh tunga gör itt oblijdt ansichte. SalOrdspr. 25: 23 (Bib. 1541; Luther: Der Nord wind bringt vngewitter, Vulg.: Ventus aquilo dissipat pluvias; Bib. 1917: Nordanvind föder regn). I Storm skall man dyrt godz kasta. SvOrds. B 3 b (1604). Sällan stillas storm vthan Rägn. Grubb 782 (1665). Smått rägn stillar och storm. Dens. 788. I stormen stadgas ekens rot. Wensell Ordspr. 44 (1863); jfr Ps. 1937, 364: 2. Efter storm blir det lugnt .. (dvs.) vreden stillas efter utbrottet. Holm Ordspr. 314 (1964).
b) i sht meteorol. o. sjöt. i vissa uttr., (i fråga) om närmare angiven vindstyrka; dels svår l. hård storm, storm på c. 11 Beaufort, dvs. c. 28—32 m per sekund, dels halv storm, storm på c. 9 Beaufort, dvs. c. 20—24 m per sekund. Engström Skeppsb. 129 (1889: Half storm .. Hård storm). Man talar alltefter styrkan om halv storm, storm och svår storm. SohlmanSjölex. (1955). Rydholm (1967). — jfr HALV-STORM.
c) i sht sjöt. i uttr. stormens öga, stormöga. Hildebrandsson Buchan 193 (1874). SohlmanSjölex. (1955).
e) i jämförelser; jfr 2. När offuer idher kommer såsom en storm thet j fructen, och idhor oferd såsom itt wädher. SalOrdspr. 1: 27 (öv. 1536; Bib. 1917: ett oväder). Fram steg Frithiof med vredgad själ, / qvad som en storm om hösten. Tegnér (TegnS) 4: 91 (1825). Baudis .. fann det fiendtliga regementet i sömnens armar .. Som en storm bröt han in uti byn. Fryxell Ber. 6: 309 (1833). Känslor, ogripbara men mäktiga som stormen. Hallström Than. 55 (1900). Se, från Herren kommer en som är stark och väldig, lik en hagelskur, en förödande storm. Jes. 28: 2 (Bib. 1917). Hon ville icke vara ensam. Kärleken kom åter över henne som en härlig storm. Krusenstjerna Pahlen 1: 233 (1930); jfr 2 d.
f) (i vitter stil) om storm framställd som ett levande väsen; särsk. i uttr. stormens vingar. Han går på stormens vingar, / Han far på dundrets vagn; / Och sjelfva fasan tvingar / Att tjena dig till gagn. Wallin FörslPs. 164 (1816). Hårdt blir vädret, Bröder! / Stormens vingar hör jag / flaxande i fjerran, / men vi blekna ej. Tegnér (TegnS) 4: 64 (1825). Hvart stormen dansar dit vill jag följa, / blod skall du dricka, du verldshafsbölja! Därs. 87. Rundt omkring dem dånar vågors hot, / rundt omkring dem stormens röster klaga. Rydberg Dikt. 1: 62 (1876, 1882).
g) om den del av skalan på en barometer där de atmosfäriska tryck som utmärker storm registreras, i sht i uttr. barometern visar på storm; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr 2), särsk. i uttr. (ngns) humör står på storm, ngn är på vippen att få ett raseriutbrott. En half Toll nedan för Ostadigt sättes Rägn eller Snö (på barometern). Och en half Toll där nedan före Storm och Myckin Wäta. Elfvius Alm. 1714, s. 39. Här (i föräldrahemmet) hade jag det utmärkt på alla sätt utom möjligen, då syster Lottens humör stod på storm. Ankarcrona SerTillb. 165 (1926). Trotskijs barometer visade på storm. Claëson Lockhart PolAgent 267 (1933). Barometern visar på storm. Östergren (1947).
h) (i fackspr.) i uttr. magnetisk storm, kraftig temporär störning i det jordmagnetiska fältet. Ymer 1918, s. 289. Man (har) ofta kunnat påvisa att en stor fläcks passage över solskivan varit åtföljd av häftiga förändringar i jordmagnetismen, s. k. ”magnetiska stormar”. Bergstrand Astr. 351 (1925). SohlmanSjölex. (1955).
i) (†) i fråga om vind: mycket häftig luftström l. rörelse i luftmassan (vid storm i huvudmomentets innebörd), raseri. Aäre ock wädren endeels skapat til hemd, och genom sin storm göra the skada. Syr. 39 (”40”): 28 (öv. 1536; Apokr. 1921: i sitt raseri).
j) (numera föga br.) i fråga om hav l. sjö vid storm (i huvudmomentets innebörd), liktydigt med: våldsam sjögång. En stoor storm wexte vpp j haffwet, så ath wåghen sloogh vthoffwer skepet. Mat. 8: 24 (NT 1526). Om än haffuet gåffue sich vp .. och bergen beffuade för thes storm skul. Psalt. 46: 4 (öv. 1536; Bib. 1917: uppror). The togho Jona och kastadhe honom j haffuet, Tå wende haffuet igen aff sinom storm. Jona 1: 15 (Bib. 1541; ännu hos Melin HelSkr. (1858)).
2) (i sht i vitter stil) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr 1 e, g), i sht utgående från tanken på den kraft l. (hotande) våldsamhet som kännetecknar naturföreteelsen; särsk.: hotande l. svårt drabbande olycka l. (härjande) ofred l. oroligheter l. hemsökelser. Krigets, livets, politikens, världens stormar. Wredhe är en rasande ting, och grymhet är en storm. SalOrdspr. 27: 4 (öv. 1536; Bib. 1917: störtflod). Är min underdåniga begäran .. att E(ders) H(ögvälborne) Excellens nådelighen tektes denna örten (dvs. Uppsala universitet) för, kanske tilstundande, storm och oväder beteckia och försvara. Rudbeck Bref 38 (1664). (Jesus bad i Getsemane), at denna stormen af Guds stränga rättfärdighet måtte uphöra. Bælter JesuH 6: 219 (1760). Inflammatorisk och irritabel complication (vid influensa) erfordrar .. medel, såsom Stormhatt .. och Räfkaka, allt i refraktare doser (än som wanligen anwändas); nemligen Aconit, då pulsådersystemets storm är häftigast. SvLittFT 1838, sp. 580; jfr 1 i. Storm det är på jorden, men derunder / Är det ljuft att slumra, ljuft att drömma. Böttiger 2: 265 (1857). Vind så de, / och storm skola de skörda. Hos. 8: 7 (Bib. 1917). Om jag skulle .. krama henne in mot hjärtat och säga henne att jag är mannen, stormen, oceanen. Martinson Kap 29 (1933). Nyberg i 3SAH LXI. 1: 21 (1950: ödets). — jfr KRIGS-, MOTGÅNGS-, OFREDS-, OLYCKS-, REVOLUTIONS-STORM.
a) i vissa (bildl. använda) uttr.
β) [jfr fr. une tempête dans un verre d’eau (efter De Montesquieu), lat. excitabat enim fluctus in simpulo (ss. ordspr. hos Cicero De legibus III. 16: 36) o. eng. a storm in a teacup] (en) storm i ett vattenglas (ngn gg äv. ett handfat l. dyl.), eg. om vätskerörelser som kan uppstå l. åstadkommas i ett vattenglas; betecknande att en obetydlighet åstadkommer uppståndelse o. upprör sinnena o. omvärlden. Storm i ett handfat. Björkman (1889). En storm i ett tvättfat. WoL 1391 (1889). Småsaker föranleda ofta i den vittra kritikens dagslände- och dagselände-annaler en storm i ett vattenglas. Wirsén i 3SAH 7: 212 (1892). Den lilla / tomt bullrande storm i vattenglas, / vi kallar för verklighet. Gullberg AndlÖvn. 64 (1932). Storm i ett vattenglas. Östergren (1947).
b) med särskild tanke på ljudintryck; i sht förr särsk. i fråga om musik: kraftigt (fram)brusande ljud l. toner l. dån o. d. (Änglar) med händer af snö ur melodiskt klingande harpor / Kallade stormar fram af harmonier. Stagnelius (SVS) 3: 70 (1817). Ju djupare tystnaden blir, ju dunklare skymningen, ju högre stiger orgelns storm. Bremer Grann. 1: 164 (1837). Slog jag harpan, i undran / Hörde Morven dess toners storm. Runeberg (SVS) 3: 280 (1844). Hostan växte till en storm, som knäckte henne. Johnson Nu 146 (1934).
c) om häftig opinionsyttring l. våldsamt lynnesutbrott (mot ngn) o. d.; äv.: (häftigt l. våldsamt) gräl l. uppträde; jfr d. Här vphäffuer sigh åter emoot them (dvs. de lutherska prästerna) en annar nyy storm, inthet ringare än then förre. LPetri Kyrkiost. 3 a (1566). När nu Torparen Danjel widh midfastotijd Flotte tijt till torpet, upwäxte en sådan storm emillan henne och Danjel och dess hustru att Torpet blef som ett helfwete. VDAkt. 1731, nr 611. När .. (husbonden) sprungit så där, så kunde ingen mer än han sielf se, at han uträttat någon ting, för wi rättade osz aldrig efter hans skrik å storm. Stagnell JHjernlös 32 (1756). Herr grosshandlanden torde af tidningarne hafva erfarit .. hvilken storm det (dvs. ett visst teologiskt verk) väckt inom traditionens läger. Rydberg Brev 2: 40 (1864). (Redaktionssekreteraren) var i ett tillstånd av .. skummande vrede .. (Senare) kom han ut och fortsatte sin storm mot mig. Jag såg på honom .. Han vet inte vad han säger. Kræmer Brantings 179 (1939). Far är långsint, sade mor, när efter stormen hennes egen vrede var över. Wigforss Minn. 1: 57 (1950). — jfr RIKSDAGS-STORM. — särsk.
α) med bibet. av fysisk rörelse i människohop: häftig oro; jfr 3. Häftigare blef nu stormen, flere upprorets ledare .. talade till den upprörda och .. uppmärksamma hopen. Kolmodin TacAnn. 1: 34 (1833).
β) (numera föga br.) häftigt o. våldsamt o. vilt uppträdande o. d., ras (se RAS, sbst.3 II 4). Wiszlig lär tu (dvs. sömnen som vill förena sig med fantasin) ångra tigh, / När hon medh sin storm och griller / Skapar sigh en gång så willer, / At tu blir på foten wig. Runius (SVS) 2: 191 (c. 1707).
d) om häftig sinnesoro l. (härjande) känslosvall l. passion (som ngn känner l. grips av) o. d.; jfr c. Dit rena sannings ord min oros stormar bryta. Nordenflycht (SVS) 1: 124 (1743). Må lugnet i mit bröst på qvalets stormar följa. Kellgren (SVS) 3: 336 (1792). Passionernas storm kunna ord väcka, ord sällan lugna. Geijer I. 2: 185 (1836). Inga stormar i wårt sinne ännu bo, / Ty hoppet alltid är wår wän. 35StudSång. 20 (1853). Du, Herre .. har stillat stormen i månget sinne. Wikner Tank. 56 (1872). Den erotiska stormen grep dem båda. Beijer BritaGrossh. 235 (1940). — jfr KÄNSLO-, SAKNADS-, SAMVETS-STORM m. fl.
e) om (ngt som innebär) ett väckande l. livgivande o. ”omruskande” o. d.; äv. om person som verkar väckande osv. (Carlyle) var en god storm. Han ville vara det alltid, på hvarje punkt, men det kunde han ej — och hur många ha kunnat? Ekelund VerSim. 1: 105 (1915). En mäktig Guds andes storm .. for fram och väckte folket ur dess syndasömn. Estlander 11Årt. 1: 121 (1919).
f) i uttr. storm av ngt, häftigt l. våldsamt påkommande l. framväxande manifestation l. yttring av ngt, störtflod (i bildl. bemärkelse) l. störtskur (i bildl. bemärkelse) av ngt, anstormning. Kom up i dagens milda ljus, / O Müller (dvs. operasångerskan C. F. Müller, som gestaltade Alceste i Glucks opera med samma namn), at Gudomlig hälsas! / Kom, at ur detta qvalets brus, / Ur denna storm af känsla frälsas. Thorild (SVS) 1: 126 (1785). (Från Asien) kom öfver Europa en storm af nya vandrande folk, de verldsbekanta Hunnerna. Strinnholm Hist. 1: 54 (1834). Det enklaste hade varit att utvisa ur riket .. (den obekväme främlingen) men detta skulle uppväckt en storm af ovilja, då mannen var uppburen såsom .. frihetshjälte. De Geer Minn. 1: 244 (1892). Det växer upp en storm av brandgult och guldrött i löv och gräs. Koch Timmerd. 41 (1913). När Ellen Key efter offentliggörandet av Lifslinjer utsattes för en storm av kritik, lämnade hon Sverige och bodde utomlands i åtskilliga år. SvLittTidskr. 1960, s. 126. — jfr APPLÅD-, BIFALLS-, HANDKLAPPS-, PIL-, RYKTES-STORM m. fl.
B. tumult; strid; anfall o. d.
3) om tumultartade l. kaotiska l. häftiga skeenden, särsk. (o. numera bl.) med klar karaktär av bildl. anv. av 1; jfr 2 c α. För thet myckna buller och storm på lächtaren i Hassle (kyrka) skal en Sochneman sittia hwar predikodag derå. KulturbVg. 3: 20 (1726). Ibland så mycket buller och storm (som vid prästvalet i Fröderyd) är omöjeliget, att hafva rediga tanckar. VDAkt. 1750, nr 320. Det var storm, det var brak, det var strid på den strand, / Der den Sandelska hären var ställd. Runeberg 2: 78 (1848). En storm är lös, det ljungar eld och fältkanonens åska rullar. Dens. 5: 7 (1860). De buskprydda hjelmars svall brusar kring / Vår stad, jagadt upp af krigsgudens storm. Alexanderson Sept. 11 (1868). (Tyskarna) äro känsligare, lättare tillgängliga för allehanda intryck, som spela en roll i börsverksamheten, hafva närmare till panik och närmare till storm än de måttfullare engelsmännen. Henriksson Tyskl. 333 (1901). (Farfar var som en) liten tomte, som gläntade på dörren, när det var storm i barnkamrarna. Krusenstjerna Pahlen 2: 14 (1930). — särsk. i fråga om ngns planlöst utförda rörelser; i ssgn RÖRELSE-STORM.
4) [jfr fsv. riddare stormber] (†) strid, kamp; äv. i bildl. anv. (Luther menade), ath man skulle tagha all stycke före medh lämpe vtan storm och vproor och jngalund falla medh vold påå herrer och förster. OPetri 1: 157 (1527). Petrus, en man full af storartade motsägelser emellan ande och sinlighet, i hwilkas storm han kunde gå under. Melin JesuL 2: 227 (1843). — jfr HÖVDINGS-STORM.
5) i fråga om fästning l. befäst ort: stormning (se STORMA 5), stormangrepp; äv. dels om (snabb) framryckning från stormavstånd för att erövra försvarat terrängavsnitt o. d., stormning, dels: anfallsvåg; förr äv. konkretare, med särskild tanke på utrustning för stormning av fästning o. d., möjl. liktydigt med: stormningsredskap; utom ss. förled i vissa ssgr [med anslutning till STORMA (i bet. 5)] numera nästan bl. i vissa uttr., i sht bildl. (se e). G1R 2: 188 (1525). (Stormningen av Varbergs fästning gick) icke bättre .. för sig, ähn att the (dvs. svenskarna) miste ther några stormar. Brahe Kr. 13 (c. 1585). Sedan wil iagh migh och rätta effter Krigz Artiklarne, som migh föreläsne äre .. och migh manligen hålla i Slacht, Skärmytzel och Storm til Land eller Watn, där vthi iagh effter lägenheten kan komma och förordnat warda. Krijgsart. 1621, § 17. Fienden har swårare att föra sin Storm och Approcher på 2 eller 3 tusend Schritt till en annan Ort, än dhe Belägrade att föra een hoop Stycken ifrån den ena Flanquen till den andra. Rålamb 8: 48 (1691). En stormhatt, stundom af koppar, med ganska bred karm, at i stormar skyla kroppen för de brännande saker, som östes ned ifrån muren. 1VittAH 1: 150 (1755). (Svenskarna) belägrade Wardberg 1565 .. Efter 5 timmars storm hade .. (hertig Karl) Staden inne. Fernow Värmel. 426 (1779). Weste FörslSAOB (c. 1817: på fästningen). Första stormen (vid ett ryskt anfall mot Finl. 1656) framträngde in emot Tavastland och spridde mycken förskräckelse. Fryxell Ber. 11: 182 (1843). Rynkar han (dvs. den döde Johan Banér) ej ögonbryn / Som vid Wittstock sent på dagen, / Då hans här, så godt som slagen, / Ordnades till sista stormen? Snoilsky 2: 13 (1881). Björkman (1889). — jfr GENERAL-, HUVUD-, RYTTERI-STORM m. fl. — särsk.
a) [jfr mlt. to storme, t. zum sturm] (numera bl. ngn gg i vitter stil) i förb. till storms, äv. till storm, till l. för stormning l. till l. för att storma; jfr e α. Konung Karll (Knutsson) och her Christiern Benctsson (gjorde) theres skep redha til storm, så at the actadhe storma til stadhen (dvs. Sthm) på alla sijdhor. OPetri Kr. 234 (c. 1540). All beredhskapp var färdigh till storms. HH 20: 292 (c. 1640). (Dragonerna) blefvo afdelta til storms. Carl XII Bref 265 (1704). Man ryckte an til storms, at rifwa muren nid. Kolmodin QvSp. 1: 463 (1732). Till storms, till storms mot fiendens bivuak! / Pultron är den, som väntar på attack! CVAStrandberg 3: 190 (1869). Att få folk fram till storms mot fästet skulle .. vara lönlöst. Nyström Pers. 220 (1925). — särsk.
α) i uttr. gå l. löpa till storms, äv. till storm (mot, förr äv. på ngt l. ngn), springande l. snabbt rycka fram l. anfalla o. söka storma (ngt), göra en stormattack l. ett stormningsförsök (mot ngt); göra stormanfall (mot fienden) l. (allmännare) anfalla (ngt l. ngn); jfr e α slutet. Skytte Und. B 7 b (1604: löpe til storms). (1534) belägrade the Swenska Halmstadh, gingo til Storms och wordo twenne reesor affslagne. Girs G1 147 (c. 1630). Stiernhielm Häls. (1668: löpa .. til Storm). 7:de (januari). Lät Hans Maij:tt .. (några regementen) löpa till storms på een lijten stad, Wiprech. KKD 5: 21 (1709). Den 27 Januari (1612) gick konung Kristian till storms (mot Gullbergs fästning) med tre till fyra tusen man, men mötte tappert motstånd. Fryxell Ber. 6: 10 (1833). Beerman gick (under Engelbrekts fälttåg 1434) förgäfves till storms (mot slottet i Falkenberg), men lyckades icke bestiga murarna. Schück i 3SAH 26: 192 (1914). Den 29 juli (1830) .. går revolutionsarmén till storms mot Hôtel de Ville (i Paris); trupperna fly i panik, trikoloren utvecklas på byggnaden. Almquist VärldH 7: 514 (1928). Män och kvinnor gick till storms mot polisen, som måste ta till batongerna. Hellström Kärlek 226 (1942).
β) (†) i uttr. beskjuta (ngt) till storm(s), beskjuta för att understödja o. underlätta stormning. Til storm the monde thet hws beskiute. Svart Gensw. I 2 a (1558). Han (lät) beskiuta Staden til storms, så långt som loden räckte. Tegel E14 107 (1612).
γ) (†) i uttr. blåsa till storm (jfr 6), med kornett l. trumpet l. dyl. ge signal till stormning. Ther (dvs. om) j såghe att ther jntett annett wille bliff(w)e utaff (gm förhandlingar) tå må j lathe blåsse till storm. E14R 1561, 1: 146 a. Nordforss (1805).
b) [jfr mlt. mit storme, t. mit sturme] (numera bl. ngn gg i fråga om ä. förh.) i förb. med storm, gm stormning; särsk. i uttr. ta l. inta ngt med storm; jfr e β. (Om de svenska, danska o. norska) riikerne kunde mett någhon wald, storm och magt intage eller bekräcte fraa fienderne någre ordzlande eller ledemott, szom nw eijger och tilligger thett annet riike, thå (osv.). SvTr. 4: 153 (1534). När han (dvs. en belägrad stad) medh storm, för än han sigh godhwilligen giffwer inkräcktas .. så plundras han. Schroderus Comenius 719 (1639). Staden Bialazerkiof .. hafva dhe (dvs. tatarerna) medh stårm intagit. Carl XII Bref 116 (1711). Den inbördes oenigheten (i Syrakusa gjorde), at (den av romarna belägrade) Staden gick öfwer med storm. (Gjörwell o.) Bergklint Sam. 177 (1775). Batteriet inställde elden, och kompanierna togo skogsbrynet med storm. KrigVAT 1890, s. 186. (Varbergs fästning) trotsade .. Engelbrekts belägring .. den tidens stenborgar kunde knappast tagas med storm. TurÅ 1936, s. 308. SvHandordb. (1966).
c) (†) i vissa uttr. betecknande huvudstyrkas l. mindre spaningsstyrkas stormning.
α) förlorad storm, om stormattack av mindre styrka i rekognosceringssyfte. Adlersparre HSaml. 2: 86 (i handl. fr. 1566). Förän den rätta eller väldige stormen (mot en fästning) angick, plägade man ibland låta några våghalsar göra en så kallad förlorad storm, till att skaffa underrättelse, om fienden hade lagt något försåt i vägen för de anfallande. 2VittAH 3: 400 (1788, 1793); jfr Holmberg Artill. 4: 189 (1886).
β) väldig storm, om huvudstyrkas stormning (motsatt: ”förlorad storm”). 2VittAH 3: 400 (1788, 1793); jfr Holmberg Artill. 4: 189 (1886).
d) [jfr t. sturm laufen] (†) i uttr. löpa storm, göra stormattack l. stormanfall (mot ngt); jfr e γ. Turkarna lopp .. Storm på Storm (mot det svenska högkvarteret i Bender), tilldess de fingo in grafven och wallen. HC12H 1: 82 (c. 1734). Kammarhusarerna .. lupo storm med sablar och eldgafflar. Trolle-Wachtmeister Ant. 1: 178 (1809). De lägga stegar an, de löpa storm. Nicander 2: 592 (1836).
e) i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. i bildl. anv.: attack (se d. o. 2). Brask Pufendorf Hist. 241 (1680). (Jesus) brinner af .. nit, och går derföre, såsom i en storm, in i Templet (för att driva ut månglarna). Borg Luther 2: 366 (1753). Detta hjerta, som en wisz Fästning, blef, sedan det sig för många stormer förswarat, i et ögnablick genom oförmodlig händelse intagit. Ekelund Fielding 107 (1765). Tingstadius njöt, med oqvald besittningsrätt, det anseende han utan storm eröfrat. Wallin i 2SAH 13: 174 (1828). Jag har ju min onkel; jag vill göra en storm på hans hjerta. Runeberg ESkr. 2: 34 (c. 1850). — särsk.
α) (fullt br.) i förb. till storms, tillf. äv. till storm, särsk.: till attack; jfr a. Derute ristar nordanvinden sina vingar till storms. Hwasser VSkr. 1: 12 (1852). (Boken Amorina ansågs) värdig att .. skickas till storms mot den bestående ordningen. Lysander Almqvist 31 (1878). — särsk. i uttr. gå l. löpa l. draga till storms, i sht förr äv. till storm, gå till attack (mot ngt) l. till angrepp; särsk. (o. numera i sht) i fråga om annat än rörelse; jfr a α. Tegnér (TegnS) 1: 238 (1808). Så händer det .. att man för sitt höga nöje går till storms emot någonting som tillfälligtvis stänger synkretsen. ObjGästen 1829, nr 46, s. 1. Lysander Almqvist 37 (1878: lupit till storms). Jag ska aldrig glömma den natten, då den (dvs. älven) gick till storms mot den stora bron vid Domnarvet. Lagerlöf Holg. 2: 121 (1907). Möller låg så inklämd, att han omöjligt kunnat fly, om kolossen (dvs. en elefant) gått till storms. Hedin Pol 2: 212 (1911). När Heidenstam och Levertin slogo larm och drogo till storms mot ”gråvädersstämningen” och ”skomakarrealismen”, var det ej precis symbolismens ärenden de ville gå. SoS 1918, s. 169. Zetterström VärldHj. 131 (1942: gick till storm). De traditionsbundna universiteten hade varken lust eller möjlighet att taga sig an den experimentella naturforskning, som gick till storms mot den skolastiska lärdomen. Lindroth i 3SAH LXXIX. 2: 176 (1971).
β) i förb. med storm.
α’) göra ngt med storm, göra ngt med oemotståndlig kraft o. d., (förr) äv. med våld; särsk. i uttr. ta ngt med storm (jfr β’). Bonden Hans hade .. bemäktigat sig med storm silfverpenningarne i skåpet. Palmblad Nov. 4: 68 (1851). (Man gör) allt möjligt för att drifva saken fram med storm och förhatliggöra hvar och en som försöker att få den betraktad från mer än en sida. Samtiden 1873, s. 239. (Ur båten) svingade han henne upp på bryggan .. Så snart han .. kände fast mark under sin fot, tog han sitt byte med storm. Idun 1888, s. 267. Från Johannes döparens dagar intill denna stund tränger himmelriket fram med storm. Matt. 11: 12 (Bib. 1917).
β’) [eg. specialanv. av α’] i uttr. ta (l. gripa) ngn (äv. ngns hjärta l. dyl.) med storm (jfr α’), omedelbart l. från första stund göra ngn mycket l. häftigt förtjust l. intagen l. charmerad l. från första stund erövra ngns intresse l. tillgivenhet. Som skarpskytt han tager mitt hjerta med storm. Sander Dikt. 173 (1870). Den raske och hurtige pojken .. spelades af eleven Charlotte Linderoth, som i denna roll tog åskådarnes hjertan med storm. Hedberg SvOperasång. 114 (1885). (Theodor Wiséns) föredrag var väl icke af det slag, som med storm griper åhörarne. Söderwall i 3SAH 7: 47 (1892). Han tog alla med storm. Aldrig sedan har jag träffat en människa med så mycket charm. Gustaf-Janson Gubb. 140 (1934). Hela miljön var så trivsam och England tog oss med storm från första början. De Geer Bergsl. 262 (1951).
γ’) (numera föga br.) kortsp. i vist, i uttr. spela med storm, spela med ett speciellt poängberäkningssystem, så att varje spel spelas till slut o. varje bolag beräknar sina sammanlagda poäng, även om robberten redan skulle vara vunnen; jfr STORM-VIST. Lindskog Spelb. 109 (1847).
γ) (†) i uttr. löpa storm, gå till storms (se α), gå till attack; jfr d. När, med lansar af kritiken, / Två Skribenter i gevär, / Löpa storm, som öfligt är, / Om ett ord, inför publiken; / .. Hvem har rätt? Leopold 2: 236 (1795, 1815). Hvilken djefvul har nu farit uti Herrn, så att Herrn vill löpa storm emot vår Catholska lära? Stiernstolpe DQ 2: 489 (1818). Vestanstormen löpte också storm, och hjelpte Sömnens gud i egenskap af vaggvisbasunist att öfvermanna mig. Törneros (SVS) 1: 122 (1824).
6) [jfr motsv. anv. av t. sturm i (zu) sturm läuten, blasen, schlagen; jfr 4 (o. 5)] (numera föga br.) närmande sig l. övergående i bet.: alarmsignal l. alarm; i uttr. ringa l. blåsa l. slå till storms l. till storm, (gm klockringning l. trumpetsignal(er) l. trummande) slå larm (för att sammankalla stadens borgare) med anledning av krigsfara l. fientlig anstormning l. brand o. d.; äv. i uttr. ringa till första stormen, ringa till den första sammandrabbningen; jfr 5 a γ. Man har ringt till första stormen. Nordforss (1805). Slå, ringa till storm. Lindfors (1824). ÖoL (1852: blåsa till storms). Om klockan ringer till storm, får .. (fogden) tio eller tolf karlar från slottet till hjelp. Topelius Fält. 2: 44 (1856). Till storms, till storms det ringer! Nordling SamlLåga 68 (1917). FinSvStorordb. 130 (1968: ringa till storms).
II. [åtm. huvudsakligen utgående dels från I 2 (e), dels från I 5 (i sht från förleden i sådana ssgr som STORM-ANGREPP, -LÖPA, -MARSCH, -STEG)] (ngt vard.) ss. förled i ssgr, övergående till en förstärkande partikel; med substantivisk senare led: ytterst intensiv l. häftig l. fullständig o. d. (se -DÅRE, -FÖRTJUSNING, -GRÄL, -VÄRK m. fl.), med adjektivisk senare led: ytterst l. oerhört mycket l. häftigt; fullständigt o. d. (se -BELÅTEN, -GALEN, -RIK, -SÄKER m. fl.), med verb ss. senare led: ytterst intensivt l. häftigt l. mycket o. d. (se -DRICKA, -FUNDERA, -GRÄLA, -PLUGGA, -SOVA, -SPRINGA m. fl.); i sht förr äv. ss. enkelt ord, i emfatisk förb. svarande mot ssg; jfr STORMA 3 d. Jag var storm ursinnig. Benedictsson Dagb. 1: 270 (1884). Han är rik, storm rik. Östergren (1947). Efter den betan blev han storm galen. Dens. Bli storm förtjust, rasande, rik. SvHandordb. (1966).
(I 5, II) -ANGREPP~02 l. ~20.
1) i eg. bet. (jfr -anfall); äv.: (större) häftigt anfall (i syfte att vinna ett avgörande). Jag hade .. (guldmyntet) på mig, då vi gjorde vårt stora stormangrepp vid Balaclava. AB 1895, nr 284, s. 3. Nytt ryskt stormangrepp avvärjt på Karelska näset. SvD(A) 3/2 1940, s. 3.
2) i allmännare l. bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 5 e, o. storma 5 e α, 5 f). (I Alger kommer det ombord) fredliga tjufvar och skojare, mot hvilkas stormangrepp på hytter och kajuta (ångaren) Cantons folk reder sig fullväl. Nyblom Österut 5 (1908). (Bland deltagarna i remissdebatten i första kammaren är) hr Kvarnselius, hvars stormangrepp lär gälla nykterhetsfrågan. SvD(A) 22/1 1917, s. 5. Efter 20 minuter gjorde hela den svenska anfallslinjen (i fotbollsmatchen mot Schweiz) ett storartat stormangrepp. IdrBl. 1924, nr 70, s. 1. —
(I 5) -ANLOPP~02 l. ~20. (med ngt vitter prägel, i bildl. anv. äv. skämts.) (omfattande,) häftigt l. starkt militärt anlopp l. anfall (mot ett land o. d.); äv. bildl. (jfr storm, sbst.1 I 5 e, o. storma 5 f). Kihlman Papini 91 (1923; i bildl. anv.). Han har .. räddat sig undan det värsta stormanloppet mot det gemensamma smörgåsbordet. Rogberg Dam 22 (1932). (Vi) kunna .. räkna med att åtskilliga av de män, krigare och härförare, som deltogo i det stora stormanloppet mot det romerska rikets gränser, utgått från och fostrats i Norden och Sverige. SvFolket 1: 190 (1938). Det slutgiltiga stormanloppet mot Tyskland påskyndas. UNT 10/10 1944, s. 1. BokSchack 59 (1948; i schack). —
-APA. sjöt. jfr -segel. Stagseglen mellan stor- och mesanmasten: stormapan (vandrar på mesanstaget), godtvädersapan (osv.). Ekbohrn NautOrdb. 167 (1840). Stenfelt 530 (1920). —
(II) -ARBETA~020. (ngt vard.) arbeta ytterst intensivt l. hårt l. oerhört mycket. Hamilton Dagb. 1: 30 (1911). —
(I 5) -ARTILLERI. mil. (lättrörligt) artilleri använt vid stormning; särsk.: (under andra världskriget infört) artilleri bestående av haubitsar monterade på terränggående pansarfordon. KrigVAH 1898, s. 108. SoldIArtill. 1944, s. 18.
Ssgr (mil.): stormartilleri-avdelning. avdelning (se d. o. 3 g) av stormartilleri. SvD(B) 1944, nr 227, s. 6.
-vagn. om terränggående pansarfordon med därpå monterad artilleripjäs. Helt täckta, mera stridsvagnsliknande stormartillerivagnar. 2SvUppslB 14: 370 (1949). —
(I 5) -ATTACK. jfr -anfall, -angrepp; äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 5 e). Almquist VärldH 1: 394 (1927). Med ljus och lykta leta efter den vite man, som kan stoppa den .. färgade stormattacken mot tungviktstronen. IdrBl. 1935, nr 121, s. 2. —
-AVDELNING~020.
1) till I 2 c β, d: avdelning (jfr avdelning 3 a, d o. sjukvårds-avdelning 1) på mentalsjukhus för mycket oroliga o. våldsamma patienter. Upsala(A) 2/2 1925, s. 1.
2) till I 5: tillfälligt sammansatt avdelning (se d. o. 3 g) för stormning o. våldsamt anfall. Essén Reitz DödHäl. 187 (1933). —
(I 5) -AVSTÅND~02 l. ~20. mil. (med en tänkt linje angivet, i regel med artilleriets säkerhetsavstånd sammanfallande) avstånd från anfallsmålet, varifrån stormning sker (efter framryckning under stormeld). Christiernsson Mack. 61 (1915). —
(I 5) -BALK. [jfr t. sturmbalken, äv.: murbräcka] (†) stormbjälke; sannol. äv. om bjälke försedd med (genomslagna) utstående järnspetsar ss. stationärt hinder (på l. vid bröstvärn; jfr -bräde). KKD 11: 250 (1705). (Soldaterna kunde inte med hjälp av stormstegar ta sig upp på vallen), uthan blefwo de mestadels ihiälskiuthna och af stormbalkar ihiälslagne. Därs. 8: 74 (c. 1710). Vallar och Bröstvärns fredande för Escalader, genom Stormbalkar och Fraiser, eller så kallade Nålar. Arbin PVetA 1783, s. 111. —
-BANA. bana som storm följer l. följt l. som stormar vanl. följer; jfr bana, sbst.1 1, 1 f. Carlstén VindStröm. 40 (1864). Dessa (nautisk-meteorologiska) kartor innehålla uppgift om de förhärskande vindriktningarna, som stormbanor .. isförhållanden, hafsströmmar m. m. 2NF 19: 622 (1913). —
-BAND.
1) (tillf.) till I 1: band (se band, sbst.1 34) av träd som skydd mot storm. Smeds Malaxb. 367 (1935).
3) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) till I 5: i hjälm fäst band (se band, sbst.1 1) varmed denna hålls fast på huvudet (under stormning o. d.), hakrem. Hjälmen fasthölls med ett stormband under hakan. Fornv. 1925, s. 187. —
(I 5) -BATALJON. (om ä. förh.) mil. bataljon utgörande stormtrupp l. tillhörande stormtrupperna. KrigVAT 1922, s. 69. 2NF 38: 570 (1926). —
-BEBODD, p. adj. (i vitter stil) bebodd (se bebo 1 d) av storm l. stormar. Franzén Skald. 1: 75 (1797, 1824). —
-BEKLÄDD, p. adj. (i vitter stil) Och vädrens grymme Kung, på Edra höge kullar, / Sin stormbeklädda vagn i dunder-hvirflar rullar. Wallenberg (SVS) 1: 236 (1771). Kommer Du från stormbeklädda / maktens höjder till den rädda / icke som en skyddsgud ner? Tegnér (TegnS) 2: 23 (1810). —
-BEVINGAD, p. adj. (i vitter stil) i bildl. anv.: som tänkes ha vingar av storm (o. därför är snabb); jfr bevingad 2 a. Adlerbeth Æn. 4 (1804; om moln). Kring skarorna som gny, och staterna som vackla, / Ett lösryckt sjelfsvåld for med stormbevingadt larm. Wallin (SVS) 1: 188 (1805). —
-BITEN, p. adj. utsatt för storm o. mer l. mindre sönderblåst (o. uttorkad) l. på annat sätt medtagen av stormen; äv., i utvidgad anv., om sjöman o. d.: som upplevt o. härdats av många stormar (o. därigm förvärvat en grundlig kunskap om sjön o. livet till sjöss); jfr bita I 2 i α. Snart på en prestman och en munk de två / Stormbitne sjömän borde kunna rå. Franzén Skald. 3: 401 (1829). De gula .. molnen mörkna till rödt bakom de kraftiga stormbitna ungtallarnes saftiga silhuetter. Engström Äfv. 103 (1908). Stormbitna seglare hem efter tur till Västindien. SvD(A) 1/10 1959, s. 17 (rubrik). —
(I 5) -BJÄLKE. [d. stormbjælke] (förr) om bjälke (med (genomslagna) utstående järnspetsar) som rullades l. släpptes (l. kastades) ned på angriparna från bröstvärn o. d.; särsk. om dylik bjälke som var fylld med krut l. granater o. äv. tjänade ss. sprängkropp; jfr -balk, -block, -bom, -bomb. Jakobsson ArtillK12Tid. 558 (i handl. fr. 1691). (Soldaterna) blefwo af stormbielkar, stenar, siudande watn, och alt hwad som kunde skada .. motade. Nordberg C12 1: 888 (1740). En slags storm-bjelke, fästad med tåg, vågrätt upphängd under utbyggnaden, och som flere upprepade gånger häftigt nedsläpptes på fiendens hufvud då han stormar. Hazelius Bef. 167 (1836). Billmanson Vap. 282 (1882; ss. sprängkropp). —
(I 5) -BLOCK. (om ä. förh., numera mindre br.) jfr block 3 (d) o. -bjälke. Jakobsson ArtillK12Tid. 672 (i handl. fr. 1689). Därs. 229 (1943). —
(I 5) -BOCK. [jfr t. sturmbock] (om ä. förh., numera mindre br.) murbräcka (vars stötande ända hade formen av ett gumshuvud); äv. i bildl. anv.; jfr bock, sbst.1 I 4. Schroderus Liv. 442 (1626). Lindgren Läkem. 47 (1918). Liksom sin chef, general Montgomery, skall den frejdade åttonde armén ha transporterats till England för att bli västinvasionens stormbock. SvD(B) 1944, nr 21, s. 4. —
-BRAK. jfr brak, sbst. 2. Ute bland böljor, / Vindar och stormbrak, / Der lefver själen / Modig och fri. PoetK 1821, s. 231. —
(I 5) -BRO. (förr) om transportabel bro l. brygga använd vid stormning för att komma över fästningsgrav l. brygga o. d., stormbrygga (se d. o. 1). KKD 12: 349 (1705). 2NF 27: 232 (1917). —
-BRUS. (i sht i vitter stil) brus (se d. o. 1) av storm; äv. i oeg. l. bildl. anv. Levertin 15: 139 (1900). Tillvaron omgifver oss .. med klart, allvarligt, ärligt lidande som borde gå som rensande stormbrus genom doldaste smygvrår och skrymslen. Ekelund Hemkomst 115 (c. 1925). Nattens stormbrus. Siwertz JoDr. 307 (1928). —
(I 5) -BRYGGA. [jfr t. sturmbrücke] (förr)
2) om smal, långskeppsliknande stridsplattform i antikens krigsskepp (vilken äv. tjänade som långskeppsförstärkning); jfr brygga, sbst.1 4. Landström SeglSkepp 25 (1969). —
(I 5) -BRÄCKA. (†) murbräcka; jfr bräcka, sbst.2 I 1, o. -bock. Lundberg Paulson Erasmus 207 (1728). Kullberg Tasso 2: 12 (1860). —
(I 5) -BRÄDE l. -BRÄDA. [jfr t. sturmbrett] (förr) om bräde l. planka med (genomslagna) utstående järnspetsar som användes som stormhinder i vallgrav l. i smalt pass l. dyl. l. kastades framför anfallande rytteri. Dalin (1854). 2NF 27: 230 (1917). —
-BY.
2) i jämförelser l. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 1 e, 2), i sht med tanke på häftigheten hos l. vindhastigheten vid en stormby (i bet. 1); äv. (jfr storm, sbst.1 I 2 f) i uttr. stormby av ngt, (häftig) störtskur av ngt. Så, för tusan granater, nu ha de spräckt min (sjöskums-)pipa också! — utbrast .. (majoren) med en hel laddning af stormbyar i hvarje ord. Topelius Vint. I. 1: 54 (1863, 1880). Var Maja Stina som en stormby, så var Lisa som ett solsken. Ödman VårD 1: 10 (1887). (Den uppretade mannen) red bort som en stormby. SkrSamfSvIsl. 2: 66 (1932). Vissa dagar fick patienten för första bästa struntsaks skull förfärliga lynnesutbrott .. då hon slängde ikring sig med allt åtkomligt .. i en ursinnig stormby av projektiler. Aronson Medalj. 153 (1935). —
-BÅDARE. om djur l. företeelse som bådar l. anses båda storm. Wallenberg (SVS) 1: 212 (1771; om djur). —
(I 5) -BÅT. sjömil. om en vid anfall mot strand l. kust l. vid landstigning o. d. använd lätt farkost (med larvband). SvD(A) 31/3 1941, s. 6. —
-BÄLTE.
2) bot. bälte (se d. o. 2) av strandregion som blir vattendränkt endast vid storm. RSernander i SvBotT 1912, s. 855. —
-BÖN. (numera bl. mera tillf.) bön läst inför (väntad) storm l. under storm. Storm-bönen lästes om aftonen på våra knän och ordres utdelades, at intet öga skulle slutas den natten. Wallenberg (SVS) 1: 171 (1771). Därs. 173. —
-CENTRUM.
1) centrum (se d. o. 3) av en storm; äv. i oeg. l. bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2, 2 c). Carlstén VindStröm. 41 (1864). Efter Bulgariens krigsförklaring såg det ut, som om det egentliga stormcentrum skulle glida söderut. Siwertz Eld. 404 (1916). Det stormcentrum i vårt akademiska liv, som hette Knut Wicksell. Wigforss Minn. 1: 182 (1950).
-CYKLON. meteor. intensivt lågtryck med vindar som når stormstyrka; jfr cyklon 1 b. SohlmanSjölex. (1955). —
-DAG.
2) till I 2: dag fylld av sinnesstormar o. oro. (Kvinnan var) månadsrasande .. När hennes stormdagar voro överståndna, fick hon gå lös. Martinson Nässl. 270 (1935). —
-DIGER. (numera bl. i vitter stil)
1) om moln l. sky l. (del av) himmel: ”tung” l. full av (annalkande) storm, resp. som har l. kännetecknas av moln som bådar storm o. d.; om hav l. natt o. d.: (mycket) stormig, fylld av storm; jfr diger 1 b γ. Möller (1790). Bremer NVerld. 3: 353 (1854; om moln). I vårdagsjemningens stormdigra nätter. Snoilsky Dikt. 1: 116 (1871, 1874). En stormdiger himmel. Hedberg AlmlöfM 111 (1899). Solnedgångarna blevo stormdigert gula, de första björkbladen föllo och svepte rasslande längs gatorna. Berg BlåDrag. 195 (1936).
2) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Natt och stormdigra moln hvilade öfver fäderneslandet (vid K. XI:s regeringstillträde). 2VittAH 22: 153 (1858, 1861). Lifvets lättrörda .. stormdigra .. grymma haf. NordT 1886, s. 404. Almquist VärldH 7: 570 (1928; om tidsperiod). —
(II) -DRICKA. (ngt vard.) dricka (mycket häftigt o.) oerhört mycket; i sht i fråga om spritförtäring; jfr dricka, v. 1, o. 6. Schultze Ordb. 4961 (c. 1755). BtVLand 5: 213 (1764; i fråga om spritförtäring). —
-DRIFT. drift (se d. o. 3 a) förorsakad av storm. Wallén Hennig GåtfLänd. 167 (1926). NaturvForsknRådÅb. 1949—50, s. 50. —
-DRIVA, -ning. i pass., särsk. om fartyg l. sjöfolk: (manöveroduglig) drivas (se driva, v.2 14) av stormen (till en plats o. d.) l. drivas omkring av storm(en) l. stormar; stundom äv. tr.: låta l. få (fartyg l. sjöfolk o. d.) att drivas omkring av stormen. Lugnet ber af Gudarne han som stormdrifs / På Egeiska rymden, när swarta skyar / Hölja månan och ej för Seglarn tindrar / Ledande stjernan. Polyfem II. 7: 2 (1810). Den vind, som midt på vägen mellan Grönland och Island stormdref Björn långt söderut i hafvet. Strinnholm Hist. 2: 267 (1836). En ejderkull, som stormdrivits mot fartyget. Svanberg KonstLev. 44 (1937). särsk.
a) i bildl. anv. (jfr -driven 2). Otyglade, oåterhållna, likna .. (begären) stormen, som slungar skeppet utan ledning och krossar det mot klipporna .. Likaså stormdrifves menniskan .. utan gudsfruktan, som är vishetens och dygdens ädlaste och endaste grund. Wallin 1Pred. 2: 417 (c. 1830).
b) ss. vbalsbst. -ning, skeendet att drivas omkring av stormen; särsk. konkretare om enskilt fall av sådant skeende. Nordenskiöld Periplus 177 (1897). Den stora betydelsen av stormdrivningar för vårt jordklots bebyggande är .. påvisad. Wallén Hennig GåtfLänd. 138 (1926). —
-DRIVEN, p. adj.
a) om ngt l. ngn på land l. i luften. Dante ser bland den stormdrifna hopen (i helvetet) ett ungt, oskiljaktigt par, som utan all motståndskraft jagas fram af den hvinande blåsten. Böttiger i 2SAH 50: 255 (1874). Hallström ItBr. 185 (1898, 1901; om löv).
b) om ngt l. ngn på vatten; särsk. om fartyg l. sjöfolk. Girs E14 43 (c. 1630; om fartyg). Man möter henne (dvs. simsnäppan) ju ofta, stundom väl stormdriven, vid stränderna. Rosenius SvFågl. 4: 214 (1933). Ymer 1941, s. 242 (om sjöfolk).
c) om vågor. Ling Agne 109 (1812). Som halfwägs mot klippornas brantaste topp / de stormdrifna böljorna wältra sig opp. Dens. As. 137 (1816).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1 a, b; särsk.: vilsen l. utan fotfäste i livet l. dyl., äv. i substantivisk anv.; äv. i överförd anv., om mänsklig existens o. d. Dit (dvs. till kyrkans famn) kom den .. bland ärelystnans klippor stormdrifna. Wallin Rel. 1: 319 (1817, 1825). Ett hus .. det ewigt är, i himmelen — en hamn åt de på werldens haf stormdrifna. Rogberg Pred. 2: 232 (1829, 1835). Han (dvs. den rike) kan vara en stor vän åt de faderlösa, skaffa skydd åt de hemlösa, hem åt de stormdrifna. SD 1892, nr 352, s. 4. —
-DYKARE. (†) (viss) fågel tillhörande familjen Pelecanoididae (inom ordningen stormfåglar), dykstormfågel. Stormdykaren skiljer sig från stormfogeln mest derigenom att den dykar wäl och ej utspyr tran. Holmström Ström NatLb. 2: 61 (1852). Därs. 62. —
(I 2 c α, β, d o. II) -DÅRE. (numera bl. i bildl. anv., ngt vard.) (helt) vansinnig person (jfr dåre 2); äv. motsv. dåre 1: ärkedåre; jfr -tok. Envallsson Niugg 18 (1784). —
-DÄCK. [jfr t. sturmdeck] (numera föga br.) sjöt. på last- o. passagerarfartyg: ovanför huvuddäck befintligt skyddsdäck (mot överbrytande sjö), väderdäck. SFS 1873, nr 20, s. 3. Det översta genomgående däcket kallas stormdäck. Finnas öppningar i stormdäcket eller sidbeklädnaden, böra öppningarna kunna med permanenta stängningsanordningar vattentätt tillslutas. FFS 1920, s. 683. Harlock (1944). —
(I 5) -ELD. mil. eld (se d. o. 9 b) som föregår o. förbereder stormning (o. som pågår till dess att anfallsstyrkan nått stormavstånd); äv. om rörlig artillerield o. d. som direkt understödjer själva stormningen l. stormanfallet (o. fullföljandet därav). Wikner InfTakt. 19 (1920). Efter stormningen sker anfallets fullföljande genom att infanteriet framrycker med hjälp av direkt understödjande eld (stormeld), till dess fienden nedgjorts. ArtillRegl. 1940, 2: 99. Med stormeld avses att före stormning tillfoga försvarsinfanteriet sådana förluster .. att dess försvarskraft brytes. Därs. 100. —
-FALL. (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fall (se d. o. II 5 b) som uppstått gm stormfällning. Hemberg Kola 237 (1902). —
-FALLEN, p. adj. (numera bl. mera tillf.) om skog l. träd: fallen på grund av storm, stormfälld; jfr falla II 1. Wecksell DHjort 63 (1862). Högberg Vred. 2: 9 (1906). —
(I 5) -FANA. [jfr t. sturmfahne] (numera bl. i skildring av ä. förh.) om (röd) fana (se d. o. 1) buren (i spetsen för de anfallande) vid stormning l. stormanfall. Schultze Ordb. 1020 (c. 1755). (Sv.) Stormfana .. (lat.) vexillum russum. Lindfors (1824). IllSvOrdb. (1955). —
-FARA.
1) fara (se fara, sbst. 1 a) som storm medför l. kan medföra; särsk.: fara för stormfällning. Haller o. Julius 131 (1908).
-FART.
1) till I 1; i fråga om moln o. d.: fart hos storm(en), stormsnabb fart. Molntrasorna flögo .. med stormfart mot öster. Sundström InteDö 210 (1940).
2) [möjl. utgående från 1 med anslutning till storm, sbst.1 I 5, o. storma 5] i fråga om personer: framstormande fart. Ingenting kunde uppehålla .. (det framryckande manskapets) storm-fart. Mellin Nov. 3: 584 (1840, 1867). Som en hjälte, / jagande framåt i stormfart, / det (dvs. molnet) sänder regnets pilskur ut. Andersson Sudr. 63 (1899); jfr 1. —
-FAST.
1) som väl uthärdar l. står emot storm; äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2); jfr fast, adj.1 2, o. -säker 1. Låt furstarne om väldet draga lott! / Förstörelsen vi (dvs. vi bönder) kunna skåda trygga, / Ty stormfast är den jord, som vi bebygga. Nicander 2: 473 (1836). särsk.
a) om (samling av) växter l. om växtdel ovan jord som barr o. d., i sht (skogsv.) om skog l. träd l. barr o. d.: som står stadigt i storm med hjälp av ett kraftigt rotsystem l. som sitter stadigt i sitt fäste l. dyl.; jfr -säker 1 a. Cnattingius (1878, 1894; om skogsbryn). Skogvakt. 1893, s. 24 (1892; om skog). LAHT 1921, s. 245 (om tall). Barrformen i och för sig bidrager .. kraftigt att göra (tall-)barren stormfasta. SvSkog. 192 (1928). (Fjällgrönan) bildar små stormfasta kuddar, vilkas klarvita blommor tyvärr redan gått i frukt. TurÅ 1963, s. 164.
b) (numera mindre br.) om lykta l. lampa: som inte släcks av storm, stormsäker; jfr -säker 1 b. Nordlund Orm. 140 (1925). IllSvOrdb. (1964).
Avledn. (till -fast 1 a; i sht skogsv.): stormfasthet. egenskapen att vara stormfast. LAHT 1912, s. 312. Sonesson BöndB 977 (1955). —
(I 5) -FAT. [jfr t. sturmfass] (förr) fat (se d. o. 1) fyllt med krut l. granater l. dyl., vilket rullades ner på l. kastades mot de anfallande vid stormning; äv. om som fyrverkeripjäs använt fat fyllt med brännbara l. explosiva ämnen; jfr -tunna. Jakobsson ArtillK12Tid. 672 (i handl. fr. 1689). Allehanda Fyrwerkeri, såsom Raqueter, Brännare .. Jordkast, Stormfat. Eklund Upf. 36 (1746). KatalFlottUtst. 1897, s. 28. —
(II) -FIN. (vard., mindre br.) ytterst fin (se fin, adj. I 1, 1 b), oerhört fin. Julia var enda barnet och familjen stormfin och gubben rik. Hedenstierna Jönsson 114 (1894). —
-FLAGGA. sjöv. (mindre, av kraftig duk bestående) flagga som används till sjöss vid hårt väder (l. under gång med hög fart). Sparre Sjökad. 698 (1850). ICAKurir. 1985, nr 23—24, s. 13. —
-FLIK. (numera föga br.) vid knäppningen på (regn)rock påsydd flik (som skyddar i storm gm att vikas över o. knäppas till om rockens egentliga knäppning). Dahl Collins Penang 46 (1936). Östergren (1947). —
(II) -FLIRTA. (ngt vard.) flirta intensivt l. våldsamt l. ohejdat. Vi hade dansat, druckit, stormflirtat. Sparre HetKust. 206 (1934). —
-FLOD.
1) om ovanligt högt vattenstånd uppkommet av havsvind av stormstyrka l. av sådan havsvind i kombination med springflod (l. annan tidvattenflod); jfr flod, sbst.3 2. Jungberg (1873). Hagman FysGeogr. 110 (1903).
2) i bildl. anv.; jfr storm, sbst.1 I 2. Islams stormflod har bortsköljt hvarje spår (av de hellenska kolonierna på Medelhavets sydkust). Svensén Jord. 431 (1886). Bujnička grät stormfloder. Posse Bygg. 330 (1942). särsk. i uttr. en stormflod av ngt, en störtflod av ngt; jfr storm, sbst.1 I 2 f. En allt fördränkande stormflod av löje. Högberg Baggböl. 1: 169 (1911). En hel stormflod af sonettsamlingar. Schück Shaksp. 1: 391 (1916). Laxen .. försvann (ur Nordamerikas floder) och förmådde ej överleva den stormflod av jord och grus, som genom människans ingrepp (i naturen) släpptes lös. Ymer 1952, s. 146.
-FOTAD, p. adj. (i vitter stil) försedd med fötter snabba som stormen, snabbfotad; särsk. i bildl. anv. Liksom såsnart af kylan uti stormfotade skyar / Snön, förstelnande luften, beströr landsengderna rundtom. Phosph. 1812, s. 25. —
-FRI.
1) till I 1: fri (se d. o. 27 o. 29) från l. säker för storm(ar); äv. (i sht i vitter stil) liktydigt med: lugn l. skyddad l. skyddande mot storm; äv. i bildl. anv. (jfr 3). (Jag har) i år haft ledsnad under Tings Rättens påstående .. då intet rum, är stormfrit, i hela byen, för menniskor, som idka swordom, fylleri, och kanske öfwerwåld. VDAkt. 1783, nr 204. Om Ödets ström bland branta klippor ilar / Och sorgens dimma höljer lifvets stig, / Gifs dock ett stormfritt tak, der hjertat hvilar, / Ett barndomshem, som aldrig sluter sig. PoetK 1818, s. 51. (Jag såg kajorna) flyga ut under en stormfri solskensdag. Runeberg ESkr. 1: 224 (c. 1825). Stormfria lunder af björk och al och tall och hassel. Sätherberg Blom. 1: 49 (1841). Ymer 1942, s. 30 (om svenska västkusten).
2) (numera föga br.) till I 1, om lykta: stormsäker (se d. o. 1 b); jfr fri 29 b. HandtvLBl. 1907, s. 297. IllSvOrdb. (1964).
3) till I 2: fri från storm(ar); äv. ss. adv. Fick jag så stormfritt dö! Lidner (SVS) 3: 251 (1791). En stilla, stormfri lefnad. Thomander 2: 617 (1828). Dock lycklig är du, som nu sofver så lugnt / I stormfria grafven! CFDahlgren 5: 255 (1832). särsk. (numera föga br.) om hjärtverksamhet: fri (se d. o. 27) från häftighet l. våldsamhet o. oro, lugn. Gif mig tillbaka den stund af en helt fullkomnad förening, / .. Själs-meddelningens frid vid en stormfri klappning av hjertan. Atterbom SDikt. 2: 198 (1838).
4) [jfr t. sturmfrei] (numera mindre br.) till I 5, om befästning l. vall o. d.: som inte kan (l. anses kunna) intas l. forceras gm stormning; äv. bildl.; jfr fri 29 b. Ditt (dvs. den dödas) sofrum, från bekymrens hot / Låg stormfritt på den vigda gården / Der vinden blott, med vingad fot, / Smög hviskande kring minnesvården. Ingelman 41 (1828, 1843; i bild); jfr 1 o. 3. Befästningarne komma at utgöras af stormfria verk. KrigVAH 1833, s. 143. IllSvOrdb. (1964).
Avledn.: stormfrihet. särsk. (numera mindre br.) till -fri 4. Hazelius Bef. 256 (1836). SAOL (1973). —
1) (numera föga br.) till I 1, om hav l. dag o. d.: full av storm(ar), stormfylld, stormig; i sht förr äv. i fråga om väderlek: stormig. Hamb. (1700). Den stora och stormfulla siön. Rudbeck Atl. 4: 136 (1702). Som månan, wid stormfulla byar, / går upp utur werldshafwets famn. Ling Riksd. 185 (1817). Skogvakt. 1893, s. 237 (om väderlek). särsk. i bild; jfr 2. (Talet) är en återblick på ett lif, som står vid slutet; det är ett aftontal: härlig sjunker solen efter en stormfull dag, men som slutar i frid. Quennerstedt StrSkr. 2: 212 (1896, 1919).
2) (i sht i vitter stil) till I 2, 2 c, d: full av storm(ar), stormfylld (se d. o. 2), stormig (se d. o. 2); jfr 1 slutet. De politiska händelsernas oroliga och stormfulla gång. Rosenstein 2: 25 (1811). (Dikternas) stormfulla klang hade tjusat honom. Lundegård Prins. 34 (1889). Tidningen (dvs. ”Folkviljan”) hade haft en kort, men besvärlig och stormfull lefnadstid. Palm AgitL 161 (1904). —
-FURA. (tillf.) fura (se fur 1) planterad till l. använd som stormskydd. De förkolnade stubbarna av några stormfuror. Nordvang Wiechert Färjk. 58 (1934). —
-FYLLD, p. adj. (i sht i vitter stil)
1) till I 1: fylld av storm(ar), stormig; äv. i bild (jfr 2); jfr -full 1. Ling As. 432 (1833). Lifvets stormfyllda haf. Holmes Dikt. 111 (1896). Det stormiga Antarktis’ mest stormfyllda kuster. SvGeogrÅb. 1945, s. 269.
2) till I 2, 2 c, d: fylld av storm(ar), stormig (se d. o. 2); jfr -full 2. Stormfylld var din (dvs. Svante Stures) tid. Böttiger 1: 196 (1856). En stormfylld extra bolagsstämma. SvD(A) 5/1 1921, s. 10. En stormfylld själ. Almquist Son. 5 (1925). —
(I 5) -FYRBOLL. (†) om mindre fyrboll som i sht användes i samband med stormning av befästningsverk. ArkliR 1565, avd. 38. Hedberg Artill. 227 (i handl. fr. 1571). —
-FÅGEL. [fåglarna vistas vanligen ute på havsvidderna o. utnyttjar bl. a. uppvindarna över vågorna för sin segelplansliknande flykt; de seglar bättre ju mer det stormar]
1) zool. fågeln Fulmarus glacialis Lin.; äv. allmännare, dels: fågel tillhörande (vad som i ä. systematik svarade till) underfamiljen Fulmarinae av familjen Procellariidae (i sht i pl., i uttr. äkta l. egentliga stormfåglar, om denna underfamilj), dels: fågel tillhörande (vad som i ä. systematik svarade till) ordningen Procellariiformes (omfattande familjerna egentliga stormfåglar o. liror (Procellariidae), albatrosser, stormsvalor o. dykstormfåglar), i sht i pl., om denna ordning; förr äv.: fågeln Hydrobates pelagicus Lin., stormsvala; jfr 2 o. -dykare, -svala 1, -väders-fågel. Möller (1790). Utom ett slags stormfogel, låto inga andre foglar se sig. Landell Bligh 34 (1795). Ström SvFogl. 69 (1839; om F. glacialis Lin.). Egentliga Stormfoglar. — Så kallas de mindre arterna, som likna måsar. 1Brehm 2: 539 (1875). En annan för alla sjöfarande väl bekant stormfogel (än F. glacialis), Kapdufvan (Procellaria capensis), har nyligen blifvit skjuten i Europa. Därs. 540. Stormfåglarnes eller rörnäbbarnes Procellaria (Tubinares), familj är rik på arter, från storleken af en gås ned till 5 1/2 tums längd, och sönderfaller i slägtena stormfåglar (och stormsvalor), liror och albatrosser. Rebau NatH 1: 494 (1879). Namnet stormfogel nyttjas äfven för stormsvalan (Thalassidroma pelagica Vig.). Nordenskiöld Vega 1: 103 (1880). Såväl albatrossernas som även andra större stormfåglars segelflykt skiljer sig väsentligt från .. (osv.). NatLiv 2: 440 (1930). (Familjen) Egentliga stormfåglar och liror, Procellariidae. DjurVärld 8: 217 (1960). Därs. 218 (: äkta stormfåglar). jfr and-, is-, jätte-stormfågel. särsk. zool. i uttr. antarktisk stormfågel, (den F. glacialis närstående) fågeln F. glacialoides A. Smith (som möjl. endast utgör en ras av F. glacialis). DjurVärld 8: 223 (1960).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. om ngn l. ngt som i ngt avseende liknar en stormfågel, i sht gm att trivas i l. förekomma i storm (i bet. I 1 o. I 2 a—c) l. gm att med sin ankomst förebåda storm (i bet. I 2 a—c); äv. i uttr. ofjädrad stormfågel om ung o. oerfaren person (med tanke på stormfågelns feta o. hjälplösa unge i dunstadiet). Denna skärgårdsflotta, som under ”storm-foglen” Ehrensvärds befäl, ej hade sin like i Europa. Agardh (o. Ljungberg) I. 2: 213 (1853). (Gubben till ynglingen:) Hör du, ofjädrade stormfågel. Rydberg Frib. 346 (1857). Hemsänd på värfning, ståtade .. (korpralen) i sin svarta läderkyller .. Han var en af stormfåglarna i tidens (dvs. trettioåriga krigets) luft. Topelius Planet. 1: 73 (1889). (Man har) i yngre författares verk sett symbolistiska tendenser dyka upp såsom stormfåglar — förebud till den storm (osv.). NordRevy 1895, s. 350. Livets svarta stormfågel, Ödet. Kerfve Nutidsfl. 125 (1929).
-släkte(t). 1) till 1; jfr släkte, sbst.2 4 a; särsk. om släktet Fulmarus Steph. l. Procellaria Lin. av familjen Procellariidae, ordningen Procellariiformes. Stormfogelslägtet (Procellaria, Lin.). Nilsson Fauna II. 2. 2: 239 (1834). Carlson Fågl. 364 (1894: Fulmarus, Leach). 2) till 2; jfr släkte, sbst.2 3. Lindqvist RysslSång II. 2: 266 (1934). —
-FÄLLA, r. l. f. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) stormfälle; jfr fälla, sbst.2 2, 3, o. -fällning. SmålP 10/5 1979, s. 14. —
-FÄLLA, v. nästan bl. i pass., i sht om träd l. skog: fällas av storm(en). SD(L) 1901, nr 197, s. 3. —
-FÄLLE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) (område med) stormfälld skog l. samling av stormfällda träd; äv.: stormfällt träd; jfr fälle, sbst.1 1, o. -fällning. Det ligger ett stormfälle tvärs över vägen. En naturpark, i vilken ingen avverkning fick göras annat än i form av tillvaratagande av ett eller annat stormfälle. APhytogeogrSuec. 8: 9 (1936). (Stormen har) medfört en hel del extra arbete (i skogarna) och man gör nu sitt bästa för att ta vara på stormfällena. GHT 1942, nr 281, s. 2. PiteåT 29/10 1985, s. 8. —
-FÄLLNING. skeendet l. förhållandet att skog l. träd stormfäll(t)s; äv. konkret- (are), om resultatet, äv.: område där skogen (en gång) stormfällts; jfr fällning 3. Uppl. 2: 123 (1903). Träd, som genom stormfällning eller på annat sätt fått en barkskada. Trägårdh Skogsins. 116 (1939). Ett sammanträde, varvid den situation som uppkommit i anledning av stormfällningarna diskuterades, hölls under måndagen i Kanslihuset. SvD(B) 1943, nr 67, s. 4. Stora partier .. (av skogsområdet) upptagas av ”fall”, stormfällningar med glesa kvarstående gamla träd. FoFl. 1953, s. 177. —
(II) -FÖRTJUST, p. adj. (ngt vard.) ytterst förtjust, oerhört förtjust. Edholm SeklSlut 182 (1882). —
(I 5) -GAFFEL. (förr) om stickvapen i form av två- l. treuddig gaffel med spetsar av lika längd, treudd. Spak Handskjutvap. 19 (i handl. fr. 1613). Stormskäror, stormliar, stormgafflar; formen å dessa vapen (från medeltiden o. renässansen) angifvas af namnen. Adler Meyer 430 (1894). —
(I 2 c α, β, d o. II) -GALEN. fullständigt sinnesrubbad l. vansinnig (jfr galen 1); äv. (o. numera nästan bl., ngt vard.): fullständigt galen (se d. o. 2), helgalen. Lundberg Paulson Erasmus Föret. 9 b (1728); motsv. galen 2. I afton är han just stormgalen, man kan skratta sig till döds åt honom. Weste FörslSAOB (c. 1817). Hon blef .. i sin sorg stormgalen och afled på sjukhuset. Lundgren MålAnt. 2: 109 (1872). Stormgalna fantasier som författaren Vilhelm Moberg i missriktad välmening framförde i tal och skrifter. DN 15/4 1979, s. 4. —
-GALLER.
2) (förr) mil. till I 5: stormhinder (i sht i befästningsgrav) av höga, upptill spetsiga (, i berg l. betong nedsatta) järnstänger som sammanhålls av järnband; (i sht förr) äv. om fällgaller i fästningsport. (Sv.) Storm- ell. Fällgaller (för en fästningsport) .. (t.) Sturmegge .. (fr.) herse. ÖoL (1852). Å hufvudfästningen (i Karlsborg) har .. 125 löpm. fristående mur, till en del försedd med stormgaller, blifvit uppförd utmed foten af hufvudvallen. SFS 1894, Bih. nr 7, s. 12. 2NF 27: 228 (1917).
(I 5) -GALOPP.
1) galopp l. fyrsprång vid stormanfall till häst l. kavallerichock; äv. (o. numera nästan bl.) [med anslutning till storma 6] i l. övergående i allmännare anv.: galopp l. fyrsprång för lösa tyglar, full karriär. Generalen .. lät nu förstärkningar i storm-galopp .. rycka nedföre ängarna wid Partha och denna rörelse war afgörande. AJourn. 1813, nr 123, s. 4. Han red som en man och stadigt i mitten, / i stormgaloppen, i traven, i skritten. Björck MännRöst 45 (1928).
2) i bildl. anv. av 1; särsk. [med anslutning av senare leden till galopp 2 a] mycket snabb l. häftig galopp; äv. om häftigt (hoppande o.) springande l. rusande. Gislén UppgSolL 163 (1933; i fråga om personer, nedför lättforcerad sluttning efter marsch i besvärlig terräng). Ack, att åren ville rusa framåt i stormgalopp. Krusenstjerna Fatt. 2: 431 (1936).
3) [sannol. eg. specialanv. av 2, med anslutning av senare leden till galopp 3] i sht dans. om en typ av galopp (se d. o. 3) som utförs speciellt eldigt l. snabbt o. häftigt. Ridderstad Samv. 1: 125 (1851). Utefter stranden dansas en hvirflande stormgalopp till musiken på en förbiåkande vagn. Levertin Riv. 140 (1883). —
(II) -GLAD. (ngt vard.) stormande l. oerhört l. fantastiskt glad. Han blev stormglad, som om han vunnit högsta vinsten på lotteri. Didring Malm 2: 120 (1915). —
-GLAS.
1) (i sht förr) glasflaska l. glasrör innehållande speciell vätska som anses båda storm (l. dåligt väder) då den grumlar sig. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Cannelin (1939).
(II) -GLO. (vard.) glo fullständigt ohejdat l. ogenerat (på ngn l. ngt). Lindgren MästBlomkv. 71 (1946). —
-GRADIENT. (numera föga br.) meteor. gradient (se d. o. 2) betecknande lufttrycksfallets storlek i en stormcyklon. Rubenson Meteor. 89 (1880). Carell o. Edelstam 147 (1916). —
-GRÅ. (i sht i vitter stil) grå o. stormbådande l. stormig o. d.; som kännetecknas av grå o. stormbådande himmel l. gråa o. stormbådande moln l. grått o. stormigt väder; äv. i bildl. anv.; jfr regn-grå. En stormgrå himmel. Böcklins böljor dikta som Swinburne, när de i den stormgråa morgonen rulla i enformig oro mot Villan vid hafvet. NordRevy 1895, s. 310 (1894). Ett vilt skratt skar genom rymden i en rytande stormgrå falsett. PåSkid. 1928, s. 87. (Havet) sjöd i stormgrå höst. Rundt GrönMur. 66 (1934). —
-GUD. relig. gud som råder över stormen; äv. om bild av sådan gud; jfr gud I. NF 1: 1003 (1876). (I ett tempel i Nikko) finnes .. tvenne (i lackarbete utförda) skräckinjagande gestalter i menniskohamn den ene, den zinoberröde åskguden och den andre den djupblå stormguden. MeddSlöjdF 1896, s. 103. (Den indiska gudomligheten Rudra blev) för indern en stormgud och kallas i denna egenskap Rudra, eg. ”den tjutande”. 2NF 23: 1124 (1916). —
-HAKE.
1) till I 1: hake (se hake, sbst.2 1 a) för att hålla öppnat fönster i fixerat läge (äv. vid stark blåst), fönsterhake. VGR 1801, Verif. s. 257.
2) (förr) till I 5: hake (se hake, sbst.2 1) använd vid stormning (som hjälp att klättra över l. dra ner murar o. d.); särsk. i utvidgad anv. om brandhake; jfr stormare II. Lagerbring 1Hist. 3: 810 (1776).
3) (†) till I 5, om visst slags hakebössa (l. möjl. muskedunder) som användes i fästningskriget l. till sjöss; jfr hake, sbst.2 6. Skipzhake — 1 Stårmhake — 1. ArkliR 1561, avd 8. Stormhakar .. voro ett slags mindre kanoner, till hvilka endast blylod användes. De omtalas bland flottans bestyckning. SKL 3: 733 (1850). Alm Eldhandv. 1: 196 (1933; om förh. på 1600-talet).
(I 5) -HALS. (†) till häst: vid stormning o. d. använd del av rustning, som skyddar halsen; jfr hals 5. ArkliR 1560, avd. 1 (1562). —
(I 2, 2 b) -HANS. (vard.) bråkig o. våldsam mansperson; jfr hans 2 o. skryt-hans. Fant o. Låstbom Herdam. 3: 342 (cit. fr. 1730). —
-HATT, se d. o. —
(I 5) -HAUBITS. (numera mindre br.) mil. haubits (se d. o. 1) ingående i stormartilleri, stormpjäs. 2SvUppslB 2: 439 (1947). —
-HAV. (i sht i vitter stil) hav i storm; särsk. i bild. Folkgunstens våg höjer dem (dvs. folkhjältarna) den ena dagen upp öfver thronerna, den andra äro de redan bortspolade eller simma som vrak på revolutionens stormhaf. Tiden 1848, nr 238, s. 3; jfr storm, sbst.1 I 2, o. hav 1. Stormen jagade fram bakom dem. Trädtopparna bugade sig djupare .. Stormhavet gick fram i rasande fart över skogen. Moberg Nybygg. 157 (1956); jfr hav 3. —
-HIMMEL. om stormbådande himmel l. om den (med sönderslitna långsmala molntrasor l. högt uppbyggda molnmassor försedda,) för stormväder typiska himlen (se himmel 2); äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Miniatursk. 21 (1784). Stormhimlen sopar lågt över havet, öarna är försvunna där ute. Barthel Atl. 57 (1931). Är det bara en synvilla, att mot ögonblickets stormhimmel avtecknar sig en löftets kontur — en helig, allmännelig kyrka. Hildebrand KristnPersp. 69 (1935). —
(I 5) -HINDER. mil. särsk. konkret, dels om anlagt hinder (t. ex. pålrad l. gjutna betongfyrkanter l. taggtråd), dels om naturligt hinder (t. ex. lodrät bergvägg, vattendrag) varigm framryckning för stormning liksom själva stormningen försvåras l. förhindras; jfr hinder 3 a. Höjdens fot (bör) förses med hvarjehanda stormhinder. Hazelius Bef. 149 (1857). Elden .. (från infanteriet blev) det bästa stormhindret. KrigVAH 1886, s. 41. —
(I 5) -HUND. (numera bl. tillf.) mil. hund dresserad att lokalisera minor, minhund. SvD(A) 14/8 1957, s. 5. —
(II) -HUNGRIG. (vard., numera mindre br.) ytterst hungrig, oerhört hungrig. Bremer Brev 1: 135 (1831). Kullman Kyne Två 171 (1934). —
-HUVA.
1) (numera mindre br.) till 1: huva (se huva, sbst.1 1) att bäras som skydd mot vind o. väder; särsk. dels om på sjömanskolt fastsydd huva l. kapuschong, dels om specialkonstruerad vindtät huva för hårt väder i fjällterräng. (Örlogsmannen bör utrustas med) En kapprock, eller så kallad sjömans-kolt, af vattentätt kläde eller vadmal .. och en stormhufva (Capuchon) baktil. KrigVAH 1817, s. 17. IdrBl. 1935, nr 47, s. 6.
2) [jfr motsv. anv. av mlt. stormhūve o. t. sturmhaube] (numera bl. i skildring av ä. förh.) till I 4: (mer l. mindre huv- l. hattliknande) öppen hjälm använd under 1500- o. 1600-talen; särsk. om hjälm (införd till Central- o. Västeuropa av bl. a. ungerska trupper) med halvklotformig hjälmklocka, fast pannskärm, nackskärm bestående av tvärgående, förskjutbara skenor o. kindskydd fästa vid hjälmklockan medelst gångjärn samt med ställbart nässkydd, särsk. i uttr. ungersk stormhuva; äv. om burgunderhuva (dvs. i nacken starkt insvängd, huvliknande hjälm med fasta l. förskjutbara skydd för nacke o. med (visirliknande) pannskärm samt med skydd för ögon o. kinder); förr äv. allmännare: (öppen) hjälm; jfr -pott, stormhatt 1 o. kamp-huva. ArkliR 1555, avd. 8 (1556). Storm- eller kamphufva. Jacobsson BevBeklädn. 18 (i handl. fr. 1561). Stormhufwor, Bröstharnisk eller Kräfwetor, Beenskenor, Skiölder. Schroderus Os. 1: 223 (1635). Ringrännarne .. voro ett slags lätt rytteri; de hade lättare hästar, vanligen skottfria harnesk med jernkragar, ryggstycken med pansar-ärmar, bleckhandskar, öppna pikel- eller stormhufvor. KrigVAT 1850, s. 394. Kask eller stormhufva af läder. Holmberg Artill. 4: 176 (1886). Redan på 1500-talets slut synes .. skyttehuvan vid det lätta kavalleriet till stor del ha börjat ersättas av ”ungerska stormhuvor”. Alm BlVap. 242 (1932). Av renässansens praktfulla rustningssmide äger Kulturen en enda detalj, en hjälm. Det är en s. k. stormhuva eller burgunderhuva. Kulturen 1958, s. 22.
3) [eg. bildl. anv. av 2] (numera föga br.) den i tropiska hav förekommande purpursnäckan Cassis cornuta Lin. (som har ett koniskt skal). Rebau NatH 1: 709 (1879). Schulthess (1885). —
(I 4) -HUVUD, sbst.2 [senare leden sannol. ombildning av -huva (i en ä. nysv. form -huve) med anslutning till huvud (i formen huve)] (†) stormhuva (se d. o. 2), sannol. burgunderhuva (som ser ut som huvudet på en rustning). HH 1: 27 (1543). Rösningh .. iht amuleratt skiutthetyd medh knedoppur och stormhuffudtt. eth hiellmett med 2 par knedoppur (osv.). SkrSläktFUggla 3: 16 (i handl. fr. 1558). Spak BlVap. 20 (1890; om förh. på 1500-talet). —
(I 5) -HÅL. (†) i mur l. vall o. d.: (gm beskjutning åstadkommet) hål varigenom de anfallande passerar l. tänkes passera, bräsch (se d. o. 1); jfr -lucka 5. HSH 38: 67 (1590). —
(I 5) -HÅLL. (numera föga br.) avstånd (från befäst plats l. fästning) från vilket stormning kan (l. anses kunna) ske, stormavstånd; särsk. i uttr. inom stormhåll. 2NF 9: 322 (1908). —
-HÄCK. (numera föga br.) häck planterad ss. vindskydd, lähäck. Lundström Trädg. 13 (1841). Nilsson HistFärs 210 (1940). —
-HÄRDIG.
1) om växt, särsk. (i sht skogsv.) om träd: som har god motståndskraft mot hård l. pinande vind; jfr härdig 2. Haller o. Julius 135 (1908). (Tallen) är ej vidare stormhärdig (förändrar form i exponerande lägen) men däremot stormfast och föga frostöm. Geete o. Grinndal 43 (1923).
Avledn.: stormhärdighet, r. l. f. särsk. (i sht skogsv.) till -härdig 1. SkogsvT 1904, s. 13 (i fråga om gran). —
-HÄRJAD, p. adj. härjad (se härja 3 b) av storm. Hedberg Gunnarsson Fost. 158 (1919; om fura). RiksdP 1954 B, 2 K nr 1, s. 10 (om skogar). —
-HÄTTA.
1) (mindre br.) hätta (se hätta, sbst. 1, 1 a) att bäras som skydd mot blåst o. oväder. SvKulturb. 11—12: 294 (1932).
2) (numera föga br.) stormhatt (se d. o. 3); jfr hätta, sbst. 2 c α. NormFört. 29 (1894; om växten Aconitum napellus Lin.). HantvB I. 3. 1: 141 (1935; om släktet Aconitum Lin.). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 12 (1946). —
-HÖG. om havsvåg: ovanligt hög (o. uppkommen gm att havsvind med stormstyrka ökat på vågornas höjd). Ett oväder bröt ut med stormhöga vågor. Lindqvist Sprakfål. 42 (1943). —
(I 5) -HÖJD. (†) höjd över terrängen hos fästningsmur l. befästningsverk o. d., tillräcklig för att försvåra l. eventuellt omöjliggöra stormning. Denna ypperligt belägna sjöfästning (dvs. Karlsten) har .. några brister, bland hvilka förnämligast må nämnas murarnes otillräckliga stormhöjd på somliga ställen. KrigVAH 1842, s. 47. Schulthess (1885). —
-IL. jfr il, sbst.2 1; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). (Med sin kristna tro har man) måst wärja sig emot desza (djävulens) storm-ilar och wattu-böljor. Borg Luther 2: 812 (1753). Stormilarne slå med stelnade skurar mot rutan. Runeberg (SVS) 3: 128 (1836). Moberg Utvandr. 177 (1949; i eg. anv.). —
-ILING. (numera bl. i vissa trakter) jfr iling 1; äv. i jämförelse. Fienden rusade med al Macht til Storms, såsom en förskräckelig Stormiling. Dryselius Måne 88 (1694). VDAkt. 1760, nr 210. —
(I 5) -INFANTERI. mil. lättrörligt (, specialtränat o. specialutrustat) infanteri att sättas in vid stormanfall. LD 1960, nr 115, s. 1. —
-JAGAD, p. adj. (i vitter stil) särsk. om snabbt farande moln(massor) l. (havs- l. sjö)våg: jagad av stormen. Stormjagade moln. Lagerlöf Berl. 2: 101 (1891). På klippiga skär till is blef allt, / som sköljdes af stormjagad våg. Smith Hägr. 34 (1902). —
(I 5 e) -JAN. (numera föga br.) spelt. i brädspel, om jan (se d. o. 2 a) som erhållits gm forcerat offensivt spel; jfr spräng-jan 2. Düben Talism. 6: 62 (1818). Storm-Jan göres, när det spelas utan Junker. Lindskog Spelb. 307 (1847). —
-JÄRN.
1) byggn. om stång o. d. av järn lagd tvärs över (stor) fönsterruta (med blyinfattningar) i kyrka o. d. för att stadga o. förstärka rutan (o. framför allt uppta det tryck denna utsätts för när hård vind ligger på); äv. om sådan stång i drivbänksfönster o. d. för att förstärka o. utgöra stöd för skyddsmattor o. d.; jfr -stång 1 o. -ten. (Ett) stormjern på hwartdera fönstret. VDAkt. 1716, Syneprot. F III 7. HbTrädg. 1: 111 (1872; i drivbänksfönster). Boierth Drivb. 20 (1918; i drivbänksfönster).
-JÄTTE. jätte tänkt ss. framkallande storm l. rådande över stormen; i sht äv. (i vitter stil) oeg., ss. personifiering av stormen. När Stormjätten fram öfver fjällarna kör, / den fjettrade Lokes suckar hon hör. Ling As. 282 (1833). Mot norr mörknar synkretsen af snö- och hagelbyar öfver frost- och stormjättarnes framryckande massor. Rydberg Gudas. 194 (1887). —
(I 5) -KANON. [jfr t. sturmkanone] mil. jfr -artilleri; i sht om (under andra världskriget införd) pansarvärnskanon monterad på terränggående pansrat fordon. 2SvUppslB 2: 439 (1947).
-KAPPA. remsa l. bälte o. d. av skog som skyddar för storm; särsk. (skogsv.) om (i sht vid avverkning kvarlämnad) remsa l. kant av skog som ger bakomvarande hygge l. bestånd stormskydd; i sht förr äv.: bälte (av avsevärd omfattning) l. region av skog som ger (bakomvarande område(n)) skydd mot storm l. hårda vindar; jfr kappa, sbst.1 2. Ström Skogsh. 139 (1830; kvarlämnad). En god plantering af träd, en s. k. stormkappa. SDS 1870, nr 202, s. 3. Angelägenheten att icke .. äfventyra förlusten af det skydd skogarne i lappmarken, såsom en naturlig stormkappa, nu lemna mot .. fjellvindarne, gör det .. till en nödvändighet att .. söka bevara dessa skogar från förstörelse. BetSkogsförhNorrl. 1870, s. 183. TNCPubl. 43: 102 (1969). —
-KAST. kast (se kast, sbst.4 III 3) som storm(en) gör; i sht konkretare, med tanke på den i rörelse satta luften i vindkast l. kastby under storm l. med stormstyrka, stormby. (De häftiga vinterregnen i Palestina) afsköljer mullen ned till klippan. Tillika infalla stormkast, som sätta ortens bygnader i fara. Ödmann StrFörs. 1: 185 (1799). Sjöfarare förfäkta att Vättern är en nyckfull sjö med häftiga stormkast och elak böljegång. TurÅ 1938, s. 118. —
(I 5) -KED. (†) kedja till kedjelod; anträffat bl. koll.; jfr -kedja. Storm-ked om 30 famnar a 24 öre famnen. Stiernman Com. 4: 541 (1683). —
(I 5) -KEDJA. (förr) om kedjelod l. om kedja (till kedjelod) använd som (del av) laddning i kanon vid stormning. Jakobsson BevBeklädn. 460 (i handl. fr. 1630). Stormkädior. Grundell UnderrArtill. 217 (1705). —
(I 5) -KLOCKA. (storm- 1593 osv. storme- 1622) [fsv. stormklokka; jfr mlt. stormklocke, t. sturmglokke]
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) (torn)klocka använd för att slå larm l. (slå larm o.) kalla till samling vid fientligt (storm)anfall l. ofred l. revolution l. brand o. d. Stormklockan l. stormklockorna ringer l. ljuder. Ringa i l. med, äv. klämta med l. slå i, i sht förr äv. (utan prep.) ringa l. röra stormklockan l. stormklockorna. RA I. 3: 180 (1593). När thet ringdes om morgonen vthi Stormklockorna, tå skulle hwar och en wara färdigh til at löpa til slottet. Petreius Beskr. 2: 172 (1614). LittT 1796, s. 420 (: rörde Stormklockorna). Nordforss (1805: Ringa med stormklockan). Weste FörslSAOB (c. 1817: Klämta med stormklockan). Från hwarje kyrktorn hördes stormklockorna. Fryxell Ber. 6: 343 (1833). Överallt ringde stormklockorna till tecken på att ofred rådde. Östergren (1947). Då stormklockan kallade till kamp mot branden. Dens. Länsmannens fogde blev ihjälslagen av åtta borgare, sedan dessa först ringt i stormklockan. HallHist. 1: 403 (1954).
2) i mer l. mindre bildl. anv. av 1; särsk. i uttr. ringa i stormklockan, väcka upp o. varna för hotande fara o. d. Rydqvist i 2SAH 12: 429 (1827). (På ungdomen) verkade krigsryktet såsom en stormklocka. Geijer II. 5: 56 (1838). Bland de storordigaste talarne (på riddarhuset under riksdagen 1760) utmärkte sig kaptenen vid flottan J. L. Hammarhjelm, som dag efter dag ringde i stormklockan. Malmström Hist. 5: 16 (1877). (Litteraturen blev) demokratisk, stundom socialistisk .. en stormklocka som bjöd uppbrott till ett heligt krig. Höglund Branting 1: 50 (1928). särsk. (†) i vissa uttr.
a) höra stormklockan röras, märka tendens till oro l. ofred l. uppror o. d. I Holland hörer man stormklockan röras; men i Engeland raisoneras fogeligen nog. Bark Bref 2: 156 (1706).
b) gjuta stormklockor mot var annan, uppamma o. underhålla split o. kiv sinsemellan. Icke giuta Stormeklåcker emoot hwar annan. PJAngermannus Tröstskr. F 1 b (1622).
3) [specialanv. av 2] i sg. best., ss. namn på en av Stockholms socialdemokratiska ungdomsklubbar 1908 grundad tidning, sedan 1917 organ för vänstersocialistiska ungdomsförbundet o. från 1921 organ för Sveriges kommunistiska ungdomsförbund; i sht förr äv. i pl. om de s. k. ungdemokraterna. Stormklockan. (1908; titel på tidning). Höglund Branting 1: 478 (1928; i pl. best.). Spångberg BanbrHövd. 172 (1939; om tidningen).
Ssgr: stormklocks- l. stormklocke-klang. (i vitter stil) till -klocka 1: klang av stormklocka. Lindqvist FinLyr. 1: 97 (1926).
-socialism. (mera tillf.) till -klocka 3: den typ av socialism som förfäktades i Stormklockan. Spångberg BanbrHövd. 180 (1939). —
(I 5) -KLUBBA, äv. KLUBB? (-klubba 1673—1828. -klubbar, pl. 1672 (möjl. felaktigt för -klubbor)) (†) om vid stormning använt, mer l. mindre klubbformat vapen l. klubbformad fyrpil l. dyl., omvecklat (omvecklad) med brännbara, i beck l. dyl. doppade ämnen, vilket (vilken) sköts l. kastades mot fienden. Lucidor (SVS) 247 (1672). När Fienden skiöt uth Eldkulor ok Granater, / Storm Klubbor, giftig Rök. Därs. 351 (1673). Man förde spiut, liar, stormklubbor på wallarna och utanwärcken (i Riga). Nordberg C12 1: 71 (1740). Heinrich (1828). —
-KLYVARE. sjöt. jfr -segel. Röding 1: 870 (1794). Jakterna förde 2- à 3-refvadt storsegel och stormklyfvare. GHT 1896, nr 169, s. 2. —
(II) -KOKA. (ngt vard.) koka ”våldsamt” o. bubblande, koka mycket häftigt. Thulin Boo ÄvTid. 125 (1932). —
(I 5) -KOLONN. [jfr t. sturmkolonne] (förr) mil. kolonn (se d. o. 2 a) som utför (den avgörande l. initiala inbrytningen vid) stormning (av fientlig ställning l. befästning o. d.) l. stormanfall. Mankell Fältsl. 749 (1859). särsk. (ngt oeg.) i fråga om människomassa som vid upplopp stormar en byggnad o. d. Lundegård Stormf. 41 (1893). —
-KOMPASS. (†) [jfr nl. stormkompas] om styrkompass (med tanke på att den i kompasskålens botten försetts med rörelsedämpande tyngd(er) för att fungera (i kardanupphängning) äv. i kraftig sjögång). Stormkompassen skiljer sig från styrkompassen blott derigenom, att dosan är betydligt längre och nedtill belagd med bly för att göra hennes rörelser långsammare. UB 7: 452 (1875). —
(I 5) -KORG. (†) korg indränkt med beck l. annat lättantändligt ämne använd som brandprojektil vid stormning. (Fienden kastade) Granater, Fyrkuhlor .. Storm korger och stoor Steen. HSH 28: 158 (1658). —
(I 5 e β γ’) -KORT. kortsp. i fråga om kortspel: synnerligen fördelaktigt kort (som ger möjlighet att spela offensivt). Lundgren Koppel AuktBr. 111 (1923). —
(I 4, 5) -KRAGE. (†) (del av) rustning som skyddar halsen; anträffat bl. ss. heraldisk term; jfr krage 2 a. Uggla Herald. 140 (1746). Möller (1807). —
(I 5) -KRANS. (storm- 1563 osv. storme- 1563. storms- 1563) [jfr t. sturmkrantz]
1) (förr) om handkastat, vid stormning (av de anfallande l. försvararna) använt ringformigt antändningsredskap med en med beck o. d. indränkt behållare med brandsats (äv. i kombination med mordslag l. granater); äv. om liknande brandprojektil (skjuten med mörsare o. d.); jfr -kula o. beck-, fyr-krans. Är kommit till 11 store stormkranntzer 89 tierukranntzer och till 5 fyrebollar Tiera — 2 t(un)nor. ArkliR 1563, avd. 22. Under sjelfva stormen (av fästningen) mottogos de anfallande med hagelskott ur Stormstycken, stormkransar, stenar med mera, som från muren nedkastades på de stormande. 2VittAH 3: 413 (1788, 1793). Jakobsson ArtillK12Tid. 229 (1943).
-KRINGDRIVEN~020, p. adj. (i vitter stil) kringdriven (se kring-driva 2 a) (på havet) av storm. Johansson HomOd. 8: 14 (1842, 1844). —
(I 5) -KULA. (†) fyrboll. ArkliR 1565, avd. 21 (1570). Holmberg Artill. 3: 190 (1883; om förh. på 1500-talet). —
(II) -KÄR. (ngt vard.) oerhört l. mycket häftigt förälskad (i ngn); jfr kär II 1 c. Carlén Köpm. 1: 147 (1860). —
-KÖK. portabel kokapparat i robust utförande vars värmekälla är en brinnande låga o. som är så konstruerad att lågan inte (lätt) slocknar i hård vind; jfr kök 3. IAllVäd. 1954, nr 4, s. 23. Turist 1970, nr 1, s. 8. —
-LADDAD, p. adj. laddad (se ladda, v. 2 b (o. 4 b)) med storm; äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Gråsvarta, stormladdade moln hade seglat upp från havet. Janson Vänsk. 48 (1925). När jag första gången besökte Kislovodsk, var luften stormladdad, trots det vackra högsommarvädret. Man märkte, att något betydelsefullt var i görningen. Johnsson Essad Kauk. 206 (1931). —
-LAMPA. om lampa i robust utförande vars ljuskälla är en brinnande låga o. som med avseende på lampglas o. d. är så konstruerad att dess ljus inte (lätt) släcks ut i hård vind; jfr -lanterna o. -lykta. Fridner Idriess AustrDjung. 81 (1938). —
(I 4, 5) -LARM. särsk. (†): larm (se d. o. 7) som uppstår vid strid. Aldrig .. i förbistrade Ares’ / Stormlarm, nånsin jag (dvs. skölden) svek Kleitos’ förhärjande arm. Tranér Anakr. 227 (1833). —
-LEDARE~200, m.; best. -en; pl. =. [senare leden sannol. ombildning av lejdare, sbst.3 gm påverkan av ledare (se d. o. 9)] (numera föga br.) = -lejdare. FFS 1920, s. 635. Därs. 1924, s. 311. — -LEDER, n.; pl. =. (storm- 1566—1796. storme- 1566) [jfr ä. d. stormledder, stormstege; sannol. av ett icke anträffat (m)lt. stormled(d)er, motsv. t. sturmleiter; se -lejdare] (†) 1) till I 1, 5, = lejdare. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 4 (1796). 2) till I 5: vid stormning använd repstege. BtFinlH 4: 328 (1566). Adlersparre HSaml. 2: 86 (i handl. fr. 1566). —
-LEJDARE. [jfr d. stormlejder; jfr äv. nl. stormladder, t. sturmleiter, båda dels: utombords använd lejdare, dels o. urspr.: repstege använd vid stormning (jfr -leder 2); anv. om lejdare (delvis) uppkommen under anslutning av förleden till bet. I 1 hos storm, sbst.1, o. av efterleden till sjötermen lejdare. — Jfr -ledare, -leder] sjöt. lejdare; i sht om lejdare fäst i vaterbom (l. i akter) (o. huvudsakligen använd i hårt väder); äv. (o. numera bl.): lejdare för lots, lotslejdare. Ekbohrn NautOrdb. (1840; om lotslejdare). Stormlejdare, (dvs.) repstege, som hänges öfver skeppssidan. UB 7: 359 (1874). SFS 1952, s. 1229 (om lotslejdare). —
(I 5) -LIE. [jfr t. sturmense] (om ä. förh., numera föga br.) om lie (med nedåtriktat blad) använd ss. vapen av fästningsförsvarare o. d.; äv. om lieblad (l. lie) anbringat (l. anbringad) i bröstvärn o. dyl. ss. stormhinder; jfr -skära o. strids-lie. Jagh läth .. reparera alla Batterierne, och rätta Stormbalckarne .. sampt alla Storm Lijar .. som i Confusion komne woro, i ordning satte. CGSkytte (1705) i KKD 11: 250. Alm BlVap. 168 (1932; i anslutning till ä. källor). —
-LIK. lik (se lik, adj. 2) en storm; särsk. (i vitter stil) i fråga om annat än vind l. sjögång l. dyl. (jfr storm, sbst.1 I 2). Ej mindre stormlikt kastades Hans (dvs. den i Guds stridsvagn segerrikt framdragande Messias) pilar / Ifrån de fyras (dvs. de fyra väsendenas) fyradubbla ögon, / .. Hvart öga / Sköt blixt och sände fort en vådlig ljungeld. JGOxenstierna 4: 224 (1815). Ett stormlikt sorl af harm. Dens. 5: 161 (c. 1817). Ut sig drogo de berserkar tolf, / .. med elgspannen stormlikt de ilade bort. Ling Tirf. 1: 73 (1836). (Vi) gingo .. rakt emot vinden, hvilken nu blåste med stormlik häftighet. Beskow Res. 25 (1861). Hårt, stormlikt kunde han slå. Ullman Ros. 13 (1921). —
-LINJE.
1) (†) till I 1: linje (se d. o. 1 c) uthuggen i skog så att vinden kan blåsa igenom varigm kantträden härdas o. görs stormfasta. Cnattingius 155 (1878, 1894).
2) [jfr t. sturmlinie] mil. till I 5; i sht förr särsk.: linje (se d. o. 3 b α, β) utförande stormning l. stormanfall. Bortom floden ligger en rad brända hus mellan knotiga enstaka träd. Där gå stormlinjerna fram. Berg Krig. 132 (1915). KrigVAT 1921, s. 83. —
-LIST. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat)
1) list (se list, sbst.2 3) fastsatt i rät vinkel mot den in mot taket vettande övre kanten av vindskiva på ett sådant sätt att listen skjuter in över taktäckningen o. håller kvar tegelpannor l. halm l. dyl. på taket vid hård vind. VDAkt. 14/9 1894, Syneprot.
2) (föga br.) list (se list, sbst.2 3) för servisens kvarhållande vid sjögång; jfr slinger-bräda 1 o. slinger-kant. Ehrenmark HalvfrÅr 127 (1979). —
(I 5) -LOPP. [jfr t. sturmlauf] (numera mindre br.) stormanlopp; ofta i oeg. l. bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 5 e), äv. [med viss anslutning till storma 6] om (mycket) snabb l. häftig (fram)rusning l. rörelse framåt. (Efter publiceringen av ”Det går an” 1839) följde det väldiga stormlopp mot .. (Almqvist) hvilket vi förut skildrat. Lysander Almqvist 351 (1878). Alla kommo på benen, uppe och nere. De sprungo redan i stormlopp öfver gården. Karlfeldt Bang Tine 110 (1902). Tyskarna hade under ett sex veckors oavbrutet segerrikt stormlopp trängt fram till Paris. Steffen Krig 1: 45 (1914). Man erinre sig turkarnas stora misslyckade stormlopp mot Wien 1683. Nyberg i 3SAH LXII. 2: 45 (1951). —
-LUCKA.
1) sjöt. till I 1: lucka (se lucka, sbst.2 1) vilken placeras över fartygsventil l. kajutfönster o. tillsluts vattentätt (som skydd vid hård vind o. grov sjögång); jfr -port 2. Widegren (1788).
2) (förr) till I 1: lucka (se lucka, sbst.2 1) (av bräder) i väderkvarnsvinges brädbeklädnad nära axeln (vilken avlägsnades vid mycket vind då vingen revades). IllSvOrdb. (1955).
3) (i sht i fackspr.) till I 1, om lucka (se lucka, sbst.2 1 a) i skibord (se d. o. 2) l. utgörande (del av) skibord, som är monterad i fördämningsbyggnads vägg o. genom vilken (vid högt vattenstånd orsakat av storm l. stormflod o. d.) överflödsvatten kan avledas l. vilken kan tjäna som extra skydd mot anstormande vattenmassor, utskovslucka. SPF 1841, s. 314. Därs. 1848, s. 228.
4) till I 1: lucka (se lucka, sbst.2 3) i skog åstadkommen av storm. Selander LevLandsk. 256 (1955).
(II) -LUGN, adj. (vard., numera mindre br.) ytterst l. fullständigt lugn. Carlén Köpm. 1: 58 (1860). —
-LUVA. (numera bl. tillf.) vindtät luva som kan dras utanpå den vanliga luvan som extra förstärkningsplagg i hård vind. För att förstärka mössan bör en stormluva eller kapuschong medföras (på skidfärden). PåSkid. 1931, s. 73. —
-LYKTA. lykta (se lykta, sbst.2 1) i robust utförande vars ljuskälla är en brinnande låga o. som med avseende på lampglas o. d. är så konstruerad att den inte (lätt) släcks i hård vind; jfr -lampa o. -lanterna. LBl. 1911, nr 47, s. 380. —
(I 2) -LÅGA. krigslåga l. oroslåga. (Nordensvan o.) Langlet 24 (1914). —
-LÄGE. för storm utsatt läge (se d. o. 4 b); i sht förr (skogsv.) särsk. ss. beteckning för att träd har en för storm utsatt växtplats (jfr läge 4 b). Cnattingius 14 (1894). SkogsvT 1909, s. 435. —
-LÄNS ~län2s, r.; best. -en; pl. -ar. [senare leden till länsa, v.2, l. utlöst ur -länsledning] sjöt. om extra sugrör som ansluts till sugledning för cirkulationspump i ångfartyg o. möjliggör nödlänsning (vid storm). Stenfelt (1920). —
-LÄNS-LEDNING. sjöt. ledning (se ledning, sbst.2 2 a) för länsning (se länsa, v.2 1) gm stormlänspumpar o. ångmaskineris cirkulationspump. Herlin o. Zethelius Skeppsb. 184 (1933). —
(II) -LÄRD. (ngt vard.) ytterst lärd, oerhört lärd. Brinkman (o. Adlersparre) Brevväxl. 222 (1833). —
(II) -LÄSA. (ngt vard.) läsa (ngt) ytterst intensivt l. koncentrerat o. flitigt; äv. abs.; äv. ungefär liktydigt med: läsa (ngt) raskt rakt igenom. Verd. 1883, s. 217; jfr läsa, v.3 1 e. Jag .. levde i ensamhet och stormläste Goethe och Schiller, Hoffmann och Heine. Norling Mänskl. 70 (1930). Innehållet är så rikt, att man ej kan stormläsa boken (dvs. ”Riktig svenska” av E. Wellander) utan bör anamma den i småbitar. TT 1941, V. s. 107. I Malmö satt jag .. flitigt vid min gröna skrivbordslampa och stormläste de föreskrivna kurserna. Österling MinnV 138 (1967). —
(I 5 a α, d, II) -LÖPA. [jfr t. sturmlaufen] särsk. (†) till I 5 a α, d: löpa till storms mot l. storma (stad l. befästning o. d.); äv. (o. numera bl., föga br.) utan obj. (särsk. i uttr. stormlöpa mot ngt); äv. i p. pr. i substantivisk anv.: person som löper till storms (mot ngt) l. deltar i stormning; äv. i oeg. l. bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 5 e α slutet). Stadhen Oreum wardt vppå twenne sijdhor stormluppen. Schroderus Liv. 422 (1626). (Sv.) En stormlöpande, (t.) ein Sturmläufer. Heinrich (1814). (Mod) fordras hos infanteristen .. då han skall stormlöpa en mur, eller eröfra en väl försvarad bresch. Hazelius Förel. 292 (1839). Jag hade hört berättas, att Grefve C. H. Ankarsvärd skulle på Riddarhuset stormlöpa mot Styrelsen. Stenhammar Riksd. 2: 20 (1840). (Polackerna) stormlöpa mot slottet. Mellin Nov. 2: 128 (1867). SvTyHlex. (1872). —
(I 5 a α, d) -LÖPARE. [jfr t. sturmläufer o. -löpa] (†) person som löper till storms mot l. deltar i stormning av ngt; äv. (o. numera nästan bl., mindre br.) i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 5 e α slutet). Schultze Ordb. 2816 (c. 1755). Stylen är ej utan förtjenst, men jag vet ej hvad för en ton af stormlöpare jag tycker mig finna deri, och som ej behagar mig. Ju starkare saker man har att säga, ju mer borde man bemöda sig att säga dem ljuft och varsamt. Leopold (SVS) II. 3: 98 (1799). Jag hade icke kunnat motstå en sådan stormlöpare (dvs. en friare). Bremer Brev 4: 452 (1865). Dædalus 1936, s. 123. —
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) stormanlopp l. stormanfall l. stormning; äv. (o. numera bl.) i utvidgad anv., dels om snabbt (o. manstarkt l. mångtaligt) anfall mot fienden, dels om snabb framryckning (av här o. d.) l. offensiv över fientligt territorium; äv. i fråga om sjöslag. Weste FörslSAOB (c. 1817). Blott detta trupp-slag (dvs. infanteriet) kan nyttjas till stormlöpning mot brantare höjder, befästningar, byggda orter (osv.). Hazelius Förel. 114 (1839). Med all den fart som vind och ånga gemensamt kunde förläna rusade .. (den österrikiska flottan) mot sina (italienska) motståndare i det hopp, att med en enda stormlöpning kunna segla dem i sank. Oscar II IV. 1: 141 (1869, 1890). (Batteriet) kunde .. med snabbeld .. förbereda infanteriets stormlöpning. KrigVAT 1890, s. 185. De kampanska erövrarna fortsatte .. på 420-talet sin stormlöpning genom att vända sig mot grekerna vid Neapelbukten. Almquist VärldH II. 1: 247 (1931).
2) (numera knappast br.) i bildl. anv. av 1: handlingen att löpa till storms (se storm, sbst.1 I 5 e α slutet) mot ngt l. ngn l. (avgörande) attack l. angrepp o. d.; i sht förr äv. i uttr. stormlöpning på ngt, attack mot ngt. Bergman i 3SAH LV. 1: 79 (cit. fr. 1828: på känslan). Byström sjelf var ett slags Hercules i kroppsbyggnad; men den svigtade och bröts genom öfverdrifvet förlitande på sin egen förmåga att motstå stormlöpningarna af vällefnad och njutningar. Crusenstolpe Ställn. 13: 138 (1848). Dörren gaf efter (för en spark) … ännu en stormlöpning och det rostiga låset brast. Rydberg Frib. 257 (1857). Den egentliga stormlöpningen (vid skidjakt efter varg) företages som en kort afslutning .. väl förberedd genom den föregående taktiken (att uttrötta vargen gm att driva den fram o. tillbaka). Ekman NorrlJakt 102 (1910). De skummande vågornas våldsamma stormlöpningar. Knöppel Öd. 13 (1918). Samuelsson HALärovUpps. 386 (1952). särsk. anstormning l. rusning (efter ngt); särsk. i uttr. stormlöpning efter, äv. om ngt, anstormning l. rusning för att få tag i l. tag på ngt. Under den tid Vega låg i Napolis hamn, var hon bokstafligen utsatt för stormlöpning af besökande. Nordenskiöld Vega 2: 449 (1881). Benedictsson FruM 10 (1887: om .. balprogram). Nyemissionen kom .. till stånd med den vanliga stormlöpningen efter aktierna. Olson JanP 163 (1918). —
(I 5, II) -MARSCH. [jfr t. sturmmarsch]
1) snabb marsch l. marsch ”med stormsteg” (se d. o. 1) för l. vid stormning, stormanlopp (till fots); äv. (o. numera nästan bl.) [med anslutning till storma 6] allmännare l. bildl.: mycket snabb marsch l. mycket snabbt gående; äv. (i fråga om annat än gång): resa, färd o. d. i mycket snabb takt l. högt tempo. Det är i detta ögonblick (då de franska trupperna börja retirera vid Waterloo 1815) som Wellington, säker om utgången, för fram hela sitt Infanteri i storm-marche. KrigVAT 1837, s. 213. Jag begaf mig upp på min kammare, der jag började en stormmarsch af och an. Schwartz Pos. 99 (1863). Det är en stormmarsch, han (dvs. J. F. Höckert) företager genom .. (Italien år 1862), men han ser och studerar allt hvad han hinner. Nordensvan SvK 438 (1892). Östergren (1947).
2) (förr) marsch (se marsch, sbst.1 2) (av den art) o. d. som slogs på trummor vid stormning; äv. i bildl. anv. SP 1809, nr 44, s. 1 (: slog storm-marche). Hennes hjärta slog stormmarsch vid tanken på att (osv.). Westberg Vollquartz LilD 23 (1921). Inom militärmusiken förekom under 1800-talet paradmarsch .. språngmarsch .. och stormmarsch (pas de charge). 3NF 13: 936 (1930).
Ssgr (till -marsch 1): stormmarsch-galopp. (mera tillf.) del av l. tur i galopp (se d. o. 3), utförd i mycket snabbt tempo. Säfström Skymn. 21 (1853).
-takt. (den snabba) takt som utmärker stormmarsch; särsk. i bildl. anv. Jag ser icke mer än ett område, där vi rört oss i stormmarschtakt, det är — budgetens. Hedin Tal 1: 232 (1894). —
(I 5) -MARSCHERA. (numera föga br.) marschera i stormmarschtakt; särsk. allmännare, i fråga om hastig o. snabb gång. Kræmer Orient. 153 (1866). —
(I 5) -MOGEN. mil. om befästning l. fientlig ställning o. d. (ur angriparens synvinkel): mogen (se d. o. 6) för stormning, mogen att stormas (sedan artilleriet åstadkommit tillräckliga skador o. förluster). Knöppel Barb. 94 (1916; om taggtrådsfält). 3NF 8: 169 (1927; om fästning). Artilleriet gör med sin eld fiendens ställning ”stormmogen”. SoldIInf. 1944, s. 302. —
-MOLN.
1) moln som uppträder vid storm, dels om långsmala sönderslitna snabbflygande molntrasor, dels om mörka upptornande molnmassor (särsk. om molnbank i cykloncentrum); äv.: stormbådande moln, särsk. om slöjmoln l. täta l. hopgyttrade cirrusmoln med böjda trådar; jfr -sky. Kring fullmånan sig slöt en bädd af stormmoln. Phosph. 1810, s. 35. Cirro-cumuli (strömoln), cirro-stratus (storm-moln), cumulo-stratus (åskmoln) och nimbi (regnmoln). Fock 1Fys. 661 (1861). Cirrus, lätta fjädermoln .. se oftast ut som fina vita trådar. När dessa trådar äro böjda eller eljest genom sin form ange stark luftrörelse, förebåda de ankomsten av en cyklon och kallas då stormmoln. TurÅ 1938, s. 279.
2) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Sålunda drog .. ett stormmoln upp på Axels himmel. Backman Reuter Lifv. 2: 191 (1870). Politiska stormmoln höllo (vid mitten av 1500-talet) på att skocka sig över Nederländerna. Grimberg VärldH 9: 128 (1940). Östergren (1947). —
(I 5) -MÖRSARE. (†) om lätt mörsare (se d. o. 2) för användning vid stormning. ArkliR 1564, avd. 45. Därs. —
-NATT. jfr -dag; äv. i oeg. l. bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Döden är lifwets sista stormnatt. Rogberg Pred. 1: 148 (1827, 1835). Svenson-Graner Regnb. 106 (1914). —
(II) -NJUTA. (ngt vard.) njuta ytterst intensivt, njuta omåttligt. CAEhrensvärd Brev 2: 301 (1799). —
-OMFLUTEN~020, p. adj. (ngn gg, i vitter stil) omfluten av stormande hav l. vatten, omgiven av storm; äv. i bild (jfr storm, sbst.1 I 2). Vi, som mötas några korta stunder, / barn av samma jord och samma under / på vår levnads stormomflutna näs. Heidenstam NDikt. 39 (1907, 1915). —
-OMRÅDE~020. i sht meteor. särsk. område inom vilket en storm uppträder, område för storm(ar). Ett fartyg, som misstänker sig vara i närheten av en storm eller inom ett stormområde, (måste) lägga bi. Carell o. Edelstam 157 (1916). —
-OMSVEPT~02, p. adj. (i sht i vitter stil) omsvept (se omsvepa 2) av storm. Antarctic 2: 82 (1904). —
-OMTÖCKNAD~020, p. adj. (i vitter stil, föga br.) omtöcknad (se omtöckna 1) av stormmoln l. inhöljd o. omsluten av rök l. skum av sönderpiskat vatten o. d. BEMalmström 6: 171 (1840; om fjärd). —
(II) -OVETTIG~020. (vard., numera mindre br.) ytterst ovettig, oerhört ovettig (mot ngn). Choræus Bref 37 (1799). Cannelin (1939). —
(I 5) -PATRULL. (numera föga br.) mil. (del av) förband av patrulls storlek (se patrull, sbst.2 2) utgörande stormtrupp l. tillhörande stormtrupperna. Handgranatpatrull vid anfall (stormning), benämnes vanligen stormpatrull. SoldIInf. 1918, Tillägg s. 51. Stormpatruller, uttagna ”ur kompaniernas sköte” till en elittrupp .. kan (osv.). KrigVAT 1922, s. 69.
(I 5) -PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (storm- c. 1564—1565. storme- 1563—1565) (†) kontant ersättning (se penning I 5 n) (given ss. belöning) till soldater som deltagit i stormning. BtFinlH 4: 185 (1563). Rosén E14HNämnd 181 (i handl. fr. 1565). —
-PERIOD. period (se d. o. 3) med storm(ar); äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2 (d)). I närvarande stormperiod af vår litteratur, synes (osv.). Phosph. 1810, s. 303. Så inträdde ”vindstillan mellan två stormperioder” i Tysklands liv. Almquist VärldH 7: 475 (1928). Antalet stormperioder med vind av styrkan 10 Beaufort och däröver (har) vissa tider minskat. Ymer 1942, 1—2: 29. —
(I 2) -PETITION. [jfr t. sturmpetition] (numera föga br.) (mer l. mindre ultimativ) petition direkt l. gm icke gängse kanaler överlämnad av revolutionär l. oppositionell grupp till regent l. person i beslutsfattande ställning (vid massuppbåd l. dyl.). Den Österrikiska Riksdagen .. decreterade i ögonblicket allt hvad som begärdes ute på gatan eller genom stormpetitioner. Tiden 1848, nr 257, s. 1. Missnöjet (i kantonen Basel) gaf sig .. luft, först (1830) i en till stora rådet adresserad stormpetition från landsbygden, och derefter (1831—33) i öppen fejd mellan stad och land. NF 2: 31 (1876). (Man) föreslog .. att adressen (till kejsaren med vädjan om att återställa lugnet i det politiskt oroliga Wien 1848) af alla underskrifvarne personligen — genom en s. k. stormpetition — skulle delgifvas kejsaren. Lundegård Stormf. 44 (1893). —
(I 5) -PIL. [jfr t. sturmpfeil, ävensom lat. falarica] (†) brandpil skjuten med båge l. kastmaskin mot befästningsverk i samband med stormning. (Sv.) Stormpil .. (Fr.) Falarique. Nordforss (1805). (Sv.) Stormpil .. (lat.) falarica. Cavallin (1876). —
-PINAD, p. adj. pinad (se pina, v. I 4 b, 5 d) av storm. Rosenius Naturst. 58 (1897; om buske). Fornv. 1957, s. 265. —
(I 5) -PIONJÄR. mil. pionjär (se d. o. 1) särskilt utbildad o. utrustad för stormning (av befästning). AnvSkyttStrid 51 (1949). —
(I 5) -PIONJÄR-GRUPP. (numera bl. tillf.) mil. grupp ingående i stormpionjärpluton. SoldIInf. 1944, s. 305. —
-PIONJÄR-PLUTON. (numera bl. tillf.) mil. pluton sammansatt av stormpionjärer. SAOBArkSakkSvar (1987). —
(I 5) -PISTOL. (numera bl. tillf.) mil. kulsprutepistol (avsedd att verka mot de täta mål som är vanliga vid stormanfall). Vid såväl anfall som försvar kunna användas s. k. stormpistoler. Wikner InfTakt. 20 (1920). —
(I 5) -PJÄS. (numera bl. tillf.) mil.
1) lätt pjäs (se d. o. 4) i befästning för snabbeld vid avvärjande av stormanfall. 2NF 1: 878 (1903).
2) på terränggående pansarfordon monterad artilleripjäs; äv. om själva pansarvagnen varpå pjäsen monterats; jfr -artilleri o. -artilleri-vagn. SoldIArtill. 1944, s. 18. —
(II) -PLUGG. (vard.) mycket intensivt l. hårt plugg (se plugg, sbst.2 1), ”vrålplugg”. GLindqvist hos Essén Prill. 9 (1920). —
(II) -PLUGGA. (vard.) jfr plugga, v. 3 a, b, o. -läsa. Verd. 1883, s. 287. Lindqvist Stud. 27 (1906). —
(I 5) -PLUTON. (numera bl. tillf.) mil. för anfall o. stormning specialutbildat, alltid organisatoriskt tillgängligt förband (l. del av förband) av plutons storlek; äv. om tillfälligt, av vanligt infanteri o. vanliga pionjär- l. ingenjörstrupper sammansatt förband (för anfall l. stormning). Vid stormning av starkt befästad ställning kan gevärspluton .. förstärkas med en eller flera pionjär- eller ingenjörgrupper. Så organiserad pluton benämnes stormpluton. SoldIInf. 1944, s. 305. InfRegl. 1945, 1: 188. —
-POLLARE. sjöt. pollare (se d. o. 1) för extra förstärkning av fartygsförtöjningar i storm. Weinberg Sjömansk. 414 (1954). —
1) (i brädgången) ovanför själva fartygssidan befintlig öppning l. port (med lucka) så konstruerad att vatten inkommet vid hårt väder snabbt kan rinna ut medan vatten utifrån vanligen inte kan tränga in i ngn större mängd. Stenfelt Skepp. 166 (1903). SohlmanSjölex. (1955).
2) (numera mindre br.) bastant lucka l. port som sätts för kajutventil l. -fönster l. akterliga stora ventiler l. fönster vid storm l. hårt väder till sjöss; jfr -lucka 1. Roswall Skeppsm. 1: 92 (1803: i kajutan). Bergdahl Antip. 74 (1906). —
(I 5) -POTT. (föga br.) pott (se pott, sbst.3 3); jfr -huva 2 o. stormhatt 1, kamp-huva. Den s. k. skottfria potten eller stormpotten .. en mycket kraftig hjälm av smitt järn, som hade så breda och nedåtböjda brätten, att de kunde stödja på axlarna. Livrustk. 1937—39, s. 77. Stormhatt el. stormhuva, även stormpott, (är) olika benämningar på den öppna hjälmen under 1600-talet. 2SvUppslB 27: 851 (1953). —
(I 5) -POTTA. (†) om behållare fylld med krut o. använd som projektil vid stormning; jfr potta, sbst. 1. Jakobsson ArtillK12Tid. 606 (i handl. fr. 1697). HH 24: 156 (1710). —
(I 1, II) -PUMP. sjöt. om sug- l. tryckpump med stor kapacitet för snabblänsning (i nödsituation) l. för kraftig vattensprutning (t. ex. vid eldfara). Röding 2: 303 (1796). Stormpumpen är en stor tryckpump, som i stället för kedjepumpen är anbringad på understa batteriet, och hvars rör horizontelt utgår genom sidan strax under vattenytan. Lavén Sjöv. 18 (1853). NF 13: 422 (1889: för .. kraftig sprutning, t. ex. vid eldfara). (På trossdäcket) akter om skorstenskappen hade den för handkraft avsedda stora skeppspumpen eller stormpumpen och därjämte en spolpump sina platser. Hägg Örl. 68 (1943). —
(I 5) -PÅLE. [jfr t. sturmpfal] (förr) om var o. en av ss. stormhinder anbragta, snett uppåtriktade spetsiga pålar (på insidan av vallgrav l. utsidan av befästningsverk); förr möjl. äv. allmännare: palissadpåle; jfr -nål, fräs, sbst.1 2, vall-nål. RP 5: 109 (1635). Fraises eller Storm-Påhlar sätter man twärt uti Wallen, närmast öfwer Kanten, förhindra Öfwerlöpare, Item Stormstegar. Rålamb 8: 57 (1691). 2SvUppslB 22: 258 (1952). —
-RANUNKEL, se d. o. —
(II) -RASANDE, p. adj. (vard., numera föga br.) fullständigt galen (se d. o. 2). Runeberg (SVS) 6: 448 (c. 1850). Rakt framför gården hugger du bart, och sådana der jättar till träd! Är du stormrasande? Lange Ödeb. 195 (1884). —
(II) -REALISATION. (vard.) realisation med mycket kraftigt nedsatta priser. SD 1892, nr 344, s. 10. —
(I 5) -REDSKAP~02 l. ~20. [jfr t. sturmgerät] (numera föga br.) stormningsredskap. Dryselius Måne 110 (1694). Cavallin (1876). —
(I 1, II) -REGN. slagregn l. hällregn; äv. (o. numera nästan bl., mera tillf.): regn i förening med storm l. mycket kraftig vind. Åhrs wäxten ähr affrussen och af dagligit storm rängn för derffuat. NorrlS 10: 89 (1641). Stormregn .. (dvs.) Regn med storm; äfv. Häftigt regn, slagregn. Weste FörslSAOB (c. 1817). TurÅ 1938, s. 94. —
(I 1, II) -REGNA. (numera föga br.) särsk. till II: störtregna, hällregna. Weste (1807). Cannelin (1939). —
-REM.
1) [benämningen given med tanke på hakremmens viktiga funktion vid stormning o. annan snabb förflyttning] (†) till I 5, till hjälm: hakrem; jfr -band 3. Konow (1887).
2) [möjl. utvidgad anv. av 1 (med anslutning till storm, sbst.1 I 1)] (numera föga br.) till huvudbonad: rem normalt placerad på mössas framkant o. vid kraftig blåst använd som hakrem. VexjöBl. 1835, nr 49. En stormrem anbringas över brättet (på mössan). AllerFamJ 1922, nr 3, s. 33. Harlock (1944). —
(I 2, II) -REVOLUTIONÄR, adj. (mindre br.) revolutionär (se d. o. I) på ett våldsamt o. stormande sätt. Spångberg StMän 3: 150 (1924). Dens. BanbrHövd. 68 (1939). —
-RIDEN, p. adj. (i vitter stil) i bildl. anv.: riden (jfr rida, v. 8) av storm(en). Hellström Kusk. 14 (1910; om trädgrenar). I viken låg det halvruttna vraket av en galeas, som .. sökt sig hit in en stormriden novembernatt. Dens. Storm 143 (1935). —
-RIGG. sjöt. rigg (se rigg, sbst.1 1) l. segelsättning för storm (med stormsegel uppe o. övriga segel revade l. bärgade). LAHT 1902, s. 293. —
-RIK.
-RIKTNING.
2) (numera föga br.) till I 5: riktning i vilken stormanlopp l. stormanfall sker; särsk. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 5 e). Ledningen (av kritikstormen mot nakenstudier i konsten) hemfaller åt pryderiet, och stormriktningen vrides då så pass många streck ur sin kosa, att anloppet göres ej mot nakenhetens missbruk i konsten, utan mot dess bruk. Rydberg Nakenh. 15 (1895). —
(I 5, 6) -RINGNING. (om ä. förh., föga br.) ringning med l. i stormklocka (vid anfall av fiender l. vid krigsutbrott l. annan nödsituation); äv. i oeg. l. bildl. anv. Fahlcrantz Schiller Fiesko 157 (1821). Hjärne BlSpörsm. 27 (1903; om förebud om kulturkamp). SvH 2: 425 (1905; i oeg. anv.). —
(I 5) -RITT. jfr -galopp 1 o. 2; särsk. (o. numera nästan bl.) i utvidgad anv. (med anslutning till storma 6): häftig l. stormande ritt. Ingen stormridt öfver diken och gärdesgårdar! Hedberg Lej. 13 (1868). —
(I 2) -RIVANDE, p. adj. (mera tillf.) som river ned en storm l. stormar av applåder l. bifall; särsk. i överförd anv., i uttr. stormrivande applådåska, stormande (se storma 3 a) applådåska. Essén KessGen. 212 (1915). —
-RIVEN, p. adj.
1) (i sht i vitter stil) sönderriven av storm(en); som stormen rivit i l. rivit partier ur; särsk. om moln l. vatten; jfr -piskad. Stormrifna fiskarhyddor. Lagerlöf Drottn. 234 (1899). En stjärnglimt mellan stormrifna moln. Berg SvSkald. 61 (1906). Solen sjönk alltmer, snart skulle den nå horisonten av den stormrivna Atlanten under mig. Beskow FlyktPortug. 141 (1934). Lo-Johansson Stockh. 276 (1954; om trädkronor).
-ROP.
1) (i vitter stil, numera föga br.) till I 1: rop som liknar l. för tanken till dånande storm. Här fordras .. wältalighet .. Icke dessa tama stormrop, som .. förlora sig i ljudets uprörda wirfwel. Ödmann StrFörs. II. 2: XIII (1803).
2) (ngt vard., numera mindre br.) till II: mycket kraftigt rop, vrålrop. ”Hör skeppare! Hvar är skepparen? Kalla skepparen der nere.” Sådane stormrop och oljud bevisa .. kraft i lungan. Platen Glascock 1: 36 (1836). —
(II) -ROPA. (vard., numera mindre br.) ropa för full hals, vråla. Runeberg (SVS) 6: 489 (c. 1850). —
-ROPARE. (förr) ropare (se d. o. 5) l. megafon använd till sjöss då förstärkning av talljud behövs (t. ex. under storm l. i hårt väder l. vid ordergivning ombord l. dyl.). Gosselman SNAmer. 1: 107 (1833). SvFlH 2: 443 (1943). —
-RUNA. (i skildring av ä. förh.) om runa ristad på skeppsstäv o. roder vilken enligt folktron skulle klara skeppet oskatt gm alla stormar. IllSvH 1: 356 (1877). —
-RÄDD. rädd för storm; äv. i bildl. anv. (om buskar). Blott låga täta enbuskar krypa stormrädda nere vid marken mellan kringströdda stenar. FoFl. 1917, s. 63. SagSed 1967, s. 70. —
-RÖRD, p. adj. (i sht i vitter stil) upprörd av storm; äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2), särsk. dels om sinne o. d., dels i bild. Roflystnad och raseri öfwer det enwisa motståndet .. drefwo hedningarnes maszor likt stormrörda hafswågor emot fästets murar. Holmberg Bohusl. 1: 47 (1842). Den blick som lugnast är, den mun som ler / kan dölja blott ett stormrördt, sorgset sinne. Törnqvist Skymt. 43 (1910). Måssällskapet .. styrde raka vägen öfver det stormrörda vattnet in mot Värmlandsnäs. Dahllöf Vänersag. 12 (1912). —
-RÖST. (numera bl. tillf.) röst dånande som stormen; äv. (i vitter stil) om storm(en)s ljud liknat vid en dånande röst. Alla talade på en gång och sökte öfverrösta hvarandra, men öfver dem alla ljöd den finske sjökaptenens stormröst. Blanche Bild. 3: 55 (1861, 1864). Oceanen hade sänkt sin grova, dånande stormröst. Moberg Utvandr. 499 (1949). —
-SEGEL. sjöt. i hård vind fört segel av grov o. kraftig duk o. med mindre yta än normalt; äv. allmännare, om mindre segel fört i l. lämpligt att föra i hård vind; jfr -apa, -fock, -gaffelapa, -klyvare, -klyvfock, -mesan, -mesansegel, -stagfock, -stagsegel, -stor, -storsegel. Nordforss (1805). Stormsegel, (dvs.) trekantiga segel som föras i storm. Gyllengranat SvSjökr. 1: 333 (1840). Växer stormen i styrka, så att han öfvergår till orkan, tar man in alla segel och bibehåller blott ett mindre som stormsegel, för att ännu ha någon makt öfver fartyget. UB 7: 483 (1875). Ekelöf Ordl. 190 (1898; om grova specialsegel huvudsakligen använda vid biliggning i storm).
-tackling. (speciell) tackling för stormsegel (på större fartyg). Stormsegelstacklingen framtages och stufvas så att den är till hands. Ekelöf Skeppsm. 112 (1881). —
-SIDA. sida (se sida, sbst. 9) mot vilken storm(en) ligger på. Munsterhjelm Trapperl. 2: 150 (1921). —
-SIGNAL.
1) till I 1: stormvarningssignal; särsk. om (i Sv. inte längre använd) optisk signal; äv. allmännare, om vädertecken o. d. som förebådar l. anses förebåda storm. UB 7: 514 (1875). Grann solvarg ger stormsignal på firmamentet. Östergren (cit. fr. 1927). särsk. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Ossiannilsson Hav. 133 (1910).
2) till I 5: signal till stormning; ofta i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 5 e). Weste FörslSAOB (c. 1817). (Man) kan sätta Röda rummet som den litterära stormsignalen omedelbart före 80-talets inbrytande revoltskede. Höglund Branting 1: 56 (1928). —
-SKADA. skada (se skada, sbst. 1) uppkommen gm storm. Weste FörslSAOB (c. 1817). särsk. om skada på skog gm storm l. i form av stormfällning. Weste FörslSAOB (c. 1817).
-försäkring. försäkring (se d. o. 2) mot stormskada; jfr oväders-skade-försäkring. EkonS 2: 667 (1902). —
-SKADAD, p. adj. skadad av storm; särsk. om träd l. virke: skadad gm storm l. stormfällning (o. av lägre kvalitet). Weste FörslSAOB (c. 1817). Stormskadade trän. FFS 1902, nr 32, s. 54. Motion i 2 kam. 1943, nr 371, s. 2 (om virke). Andersson SkånH 1: 380 (1947; om fartyg). Skog stormskadad. Vägar blockerades. DN(B) 1961, nr 68, s. 11. —
((I 5 e) II) -SKALL. (mycket) häftigt hundskall, förr särsk. i speciellare anv., om jakthunds häftiga skall vid konfrontation med villebrådet (motsatt: ståndskall); äv. i bildl. anv. (Då hundarna) känna lukten af en samling skälar, springa de genast deråt och skälla stormskall då de hunnit fram till stället. Swederus Jagt 136 (1831). (Ordet) Stormskall .. (bör) skiljas ifrån ståndskall och egentligen nyttjas då en half strid uppstår; man hör af den morrande och arga tonen att en strid föregår. Därs. 363. Med förenade krafter hjälptes vi nu åt under förnyadt stormskall från hundarna att (osv.). Knöppel Morg. 52 (1913). Efter en start i utpräglat sovjetvänlig stämning slutade Lehrman sitt stora östeuropeiska reportage bitter till sinnes och med ett stormskall på den ryska ockupationsmakten. SvD(B) 1948, nr 100, s. 7. —
(I 2) -SKEDE. skede (se skede, sbst.2 4) (upp)fyllt av storm(ar). Lamm StrindbgDram. 1: 243 (1924). —
(I 5) -SKJUTA. (†) (med artilleri) beskjuta (fästning o. d.) ss. förberedelse för stormning. Girs J3 84 (1627). Dens. G1 157 (c. 1630). —
(II) -SKRIK. (vard., numera mindre br.) mycket kraftigt l. häftigt skrik. Weste FörslSAOB (c. 1817). —
(I 5) -SKRITT. [jfr t. sturmschritt] (†) stormmarsch, stormtakt; jfr skritt 3. Höijer Thukyd. 1: 477 (1831). Carlstedt Her. 2: 362 (1833). —
-SKY. (storm- 1734 osv. storme- c. 1715) jfr -moln; äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Mörksens macht ifrån mig drif; / Biud the storme-skyar lugna, / Och med Andans frid mig hugna. Lybecker 138 (c. 1715). Carell o. Edelstam 144 (1916). —
-SKYDD. skydd (se d. o. 2 b) mot storm l. blåst l. (stark) vind; äv. konkret, om ngt som ger sådant skydd; äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Törnblom Livsöd. 81 (1915; i fråga om skog). (K. XIV J:s) lynne kunde ibland föranleda häftiga oväder .. Magnus Brahe var med sin fina takt och sitt orubbliga lugn vid sådana tillfällen ett effektivt stormskydd. Lewenhaupt Sjuttiot. 62 (1937). Cigarrettändare med stormskydd. Östergren (cit. fr. 1937). SvD 17/11 1982, s. 10.
Ssgr: stormskydds-häck. häck (se häck, sbst.1 2) anlagd till stormskydd, lähäck. Fatab. 1934, s. 65.
-reflektor. reflektor som även utgör stormskydd. En ljusstake med .. stormskyddsreflektor. Dædalus 1953, s. 20 (1952). —
(II) -SKÄLL. (vard.) häftigt l. våldsamt skäll (se skäll, sbst.3 2); jfr -gräl. Rogberg Portug. 123 (1931). —
(II) -SKÄLLA. (vard.) jfr skälla, v.3 1, 2, o. -gräla. Almqvist Hind. 13 (1833). Gustaf-Janson Myl. 69 (1965). —
(I 5) -SKÄRA. [jfr t. sturmsichel] (om ä. förh.; numera föga br.) jfr skära, sbst.6 3 b, o. -lie. Adler Meyer 430 (1894). —
(I 5) -SKÄRM. (förr) (ur en mycket stor, mot marken stödd infanterisköld utvecklad) (väggliknande) skärm använd ss. skydd för anfallare vid stormning, stormvägg; äv. i bildl. anv. 2VittAH 20: 71 (1849, 1852). ”Mina underbefälhafvare,” sade .. (Kristian IV i slaget vid Femern 1644), ”bruka mig som stormskärm.” Topelius Planet. 3: 46 (1889). —
(I 5) -SKÖLD. (numera bl. i fråga om ä. förh.) sköld (se sköld, sbst.2 1) använd vid stormning av fästning o. d. Rig 1943, s. 160. Anm. I NF 1: 1273 (1876) används ordet äv. om Athena-Minervas sköld som liksom Zeus-Jupiters var sinnebild för åskmoln l. oväder (jfr storm, sbst.1 I 1). —
-SLAGEN, p. adj. (i sht i vitter stil) jfr slå, v. I 2 a. En stormslagen Algier-galeja, utan åror och styre. Wallenberg (SVS) 1: 215 (1771). Gutarnas Ö, det stormslagna, vågombrusade gamla vikinganästet. SvTidskr. 1873, s. 160. Doft som stormslagna hafvets dön / sus steg från skymmande skogar. Levertin Dikt. 13 (1901). —
-SLEIF. (numera mindre br.) (framför allt vid blåst knäppt) sleif på mössa l. på rockkrage, varmed mössan hålls stadigt fast på huvudet resp. varmed kragen tillsluts om halsen. En riktig sjömansmössa med stormslejf tvärsöfver. Nordström Lack 106 (1912). Varulex. Beklädn. 207 (1945; på krage till sportjacka). —
-SLITEN, p. adj. sliten (se slita 1 d) l. illa medfaren av storm(en); äv. (i vitter stil) om sjö: stormpiskad så att vattenpartiklar slits loss från vågorna (o. yr omkring) o. d. Arnell Scott Sjöfr. 55 (1829; om ek). Över havet brann Mars: en röd signal / till de stormslitna, mörknande landen. Mörne ÖHavMars 24 (1939). För sista kluten av de stormslitna seglen söka nödhamn. Östergren (1947). TurÅ 1954, s. 102 (om sjö). —
(II) -SNO. (ngt vard., numera mindre br.) med avs. på garn: sno oerhört hårt. Carlström Spinnm. 37 (1832). —
(I 5) -SOLD. (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) med våld avtvingad sold. För bristande sold och föda öfvade knektarne (1521 i det belägrade Sthm) allt möjligt öfvervåld, tvenne gånger aftvungo de staden stormsold. Strinnholm Vas. 2: 97 (1820). —
-SONAT. (i sht i vitter stil) bildl., om stormens ljud liknat vid en sonat. Johansson UnderlMänn. 32 (1934). —
(II) -SOVA. (vard., numera knappast br.) sova ytterst djupt o. gott l. hårt, sova för fullt. (Pojken) som sitter och storm-sofver i spisvrån. Backman Dickens Pickw. 2: 4 (1871). Johansson BroforsJärnarbF 228 (1927). —
(I 5) -SPETS. [efter t. sturmspiess, med anslutning av senare leden till spets, sbst.2] (†) vid stormning o. d. använt rörformigt fyrverk (se d. o. 2); jfr spets, sbst.2 1 a. Jakobsson ArtillK12Tid. 558 (i handl. fr. 1691). Fyra Storm Krantzar Fyra Storm Spitzar. KKD 11: 275 (1704). Allehanda Fyrwerkeri, såsom Raqueter .. Stormspetzar, Stormkrantzar, Granater, Bomber. Eklund Upf. 36 (1746).
(II) -SPRINGA. (ngt vard.) springa för fullt, springa oerhört snabbt l. allt vad man kan. NordIdrL 1901, s. 232. —
-STAGFOCK~02. sjöt. (numera bl. mera tillf.) stormfock, stormstagsegel. Hägg TretungFl. 124 (1941). —
-STARK.
2) (i sht i vitter stil) om vind: som har stormens styrka l. stormstyrka. Fröding Reconval. 119 (c. 1908).
3) (i vitter stil) stark som stormen; särsk.: som ljuder o. d. stark(t) som stormen; äv. ss. adv. Sjung högt och stormstarkt vår klasskampssång. Jändel KärlekHat. 27 (1917). Nu ljuder kampens / stormstarka melodi. Langenskjöld Dikt. 150 (1917, 1921). —
(I 5, II) -STEG. [jfr t. sturmschritt, fr. pas de charge, o. -skritt]
1) (numera bl. ngn gg i skildring av ä. förh.) i sht i pl.: snabba steg tagna vid framryckning i stormning l. stormanfall; särsk., i speciellare anv., i fråga om marsch med 120 steg per minut. (Sv.) Stormsteg .. (fr.) pas de charge. Westee (1842). För stormsteg den dammande jordytan skälfver (i striden). Zeipel 108 (1843). Stormsteg .. (dvs.) Marsch, då 120 steg tagas i minuten. Dalin (1854). (En svensk bataljon) framryckte (den 18 oktober 1813), understödd af fem ryska bataljoner, med stormsteg genom den till torget förande hufvudgatan (i Leipzig). Mankell Krigsm. 1: 592 (1865); jfr 2. Vår stadsmur till trots en hvitsköldad här / Emot staden rusar fullrustad fram med stormsteg. Alexanderson Sept. 9 (1868).
a) i utvidgad anv., i fråga om (mycket) snabb gång l. förflyttning över huvud taget; nästan bl. i uttr. med stormsteg, (häftigt o.) med (mycket) snabba steg l. (mycket) snabbt. (Han) sprang med stormsteg sin vän i famn. Almqvist TreFr. 3: 155 (1843). Budbäraren. Gif akt, mylord! Med stormsteg nalkas kungen. Hagberg Shaksp. 3: 234 (1848). Patron Lennartson .. gick med stormsteg af och an genom rummet. Roos Strejk. 54 (1892). (Hundarna kopplades.) Och sedan bar det i väg med stormsteg .. över plöjningarna. Sparre Tattarbl. 76 (1923).
b) i uttr. med stormsteg, i bildl. anv., i fråga om skeende l. utveckling o. d.: mycket snabbt, i rasande tempo. Nattens och vinterns grafro breder sig med stormsteg öfver äng och dal. Bremer Strid 146 (1840). När demokratiens öfvermakt anryckte med stormsteg. Beskow i 2SAH 34: 129 (1861). Anna-Lisa Thomson har gått framåt med stormsteg, hon var litet ängsligt torr i början, nu rör hon sig suveränt med de klassiska formerna. Form 1940, s. 109. —
-STEGE.
2) (i sht förr) till I 5: vid stormning, för bestigning av mur l. vall o. d. (äv. för forcering av löpgrav) använd (specialgjord, lätt) stege. Skytte Und. B 7 b (1604). De allierade till anfall mot Casinobergen med stormstegar. UNT 15/5 1944, s. 1. —
-STORSEGEL~020. sjöt. storsegel i form av stormsegel, stormstor. Oxenstierna Vanderdecken 18 (1865). —
-STRANDLINJE~020. geol. på rullstensås förekommande gammal strandlinje bildad (i isälvsgrus l. dyl.) vid tillfälliga stormar (som lett till högre vattenläge än det för tidpunkten normala); jfr -terrass. Ymer 1925, s. 33. —
-STRUKEN, p. adj. (i vitter stil) ”bestruken” (se bestryka 3) av storm. Wester Hambro IrlStrövt. 35 (1921; om strand). —
-STRÄVA. (numera bl. tillf.) byggn. sträva inskuren o. fastspikad på insidan av taksparrar (ss. förstärkning mot påfrestning i samband med hård vind). Stål Byggn. 2: 14 (1834). —
-STRÖM. (numera föga br.) i hav o. angränsande sund: på grund av storm uppkommen ytström. Rubenson Meteor. 94 (1880). 2SvUppslB (1953). —
(I 5) -STYCKE. (storm- 1554 osv. storme- c. 1580. storms- 1558 (: Stormz stycker)) (om ä. förh.) om en (under 1500- o. 1600-talet använd) artilleripjäs med tunt gods o. rymligt (kort) kullopp för avlossande av hagel l. skrot l. en samling smärre kulor l. för avlossande av fyrbollar (o. andra brandprojektiler), vilken bl. a. användes vid stormning (för att driva undan försvararna av en bräsch); äv. om mörsare använd för sönderskjutning av murar vid stormning o. d.; jfr -mörsare o. potthund. ArkliR 1554, avd. 11. (Lyckades fienden borda) skulle man .. bruka hagel-skott af stormstycken, både ifrån skeppet och märsarna. 1VittAH 4: 262 (1781). (Utom det s. k. grova skyttet o. fältskyttet) nyttjades ett annat slags Skytt kalladt Stormstycken; dessa voro korrta och tunna, med rymligt kullopp: man betjente sig af dem för att .. skjuta hagelskott, egenteligen när man gick till storms. 2VittAH 3: 236 (1788, 1793). Stormstycken kallades på 1500-talet ett slags större skjutpjeser eller kanoner, förfärdigade af jern eller koppar, med hvilka stora jernkulor afskötos. SKL (1850). Landström SeglSkepp 133 (1969).
Ssgr (förr): stormstycke-förställare. förställare (se d. o. 1) till stormstycke. ArkliR 1567, avd. 25.
-STYRKA. vindstyrka (i sht bestämd i Beaufort) l. vindhastighet (i sht bestämd i m per sekund l. i knop) som råder vid l. räknas ss. storm (dvs. 10 Beaufort, som motsvarar 24,5—28,4 m per sekund l. 48—55 knop). Full stormstyrka. Halv stormstyrka, vindstyrka som råder vid l. räknas som halv storm (dvs. 9 Beaufort, som motsvarar 20,8—24,4 m per sekund l. 41—47 knop). Hildebrandsson Buchan 191 (1874). —
-STYVARE. byggn. styvare för förstärkning av byggnadskonstruktion mot påfrestning vid hård vind. VDAkt. 1760, nr 257. —
-STÅNG. (numera föga br.)
2) ledbar stång på vagnssufflett, varigm suffletten kan fällas ner o. upp samt låsas i uppfällt läge; äv. om sådan stång på sufflett i öppen bil. Stormstång (på vagns-suffletter). Tholander Ordl. (1872). SvTeknFHb. 65: 39 (1941). —
(I 5) -STÄLLNING. (numera bl. tillf.) mil.
1) ställning i vilken trupp beredes skydd under slutförberedelse för stormning. Hedin KrRyssl. 419 (1915). FörslFälttjRegl. 1928, 2: 51.
2) ställning i permanent befästning varifrån försvararen avser att slå tillbaka en stormning. KrigVAH 1898, s. 111. 2NF 25: 1286 (1917). —
-STÄMNING.
1) (hotande) stämning (som) inför en storm; särsk. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Hvart hade ruskänslan af ungdom, af krafter till arbete och fulldaning tagit vägen? Bortblåst alltsammans för ilarna af en ny stormstämning! Öberg Makt. 1: 42 (1906).
2) i sht konst. målning (l. teckning) som återger stämning i naturen inför l. under en storm. 2NF 1: 97 (1903). —
-STÖT.
2) i mer l. mindre bildl. anv.; särsk. (astron.) om kraftig intensitetsökning hos solens radiofrekventa strålning. Wallenquist AstrLex. 211 (1973). —
-SUS. (i sht i vitter stil) sus av storm; äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Men klingar det fram ur min dikt någon gång / en låt af stormsus och vattusprång, / en tanke (osv.). Karlfeldt Vildm. 4 (1895). Blanck NordRenäss. 78 (1911; i bildl. anv.). —
-SVALA. [jfr t. sturmschwalbe]
1) zool. fågel av (den (svalliknande) ordningen stormfåglar tillhörande) familjen Hydrobatidae (l. det i ä. systematik härtill svarande släktet Thalassodroma Vig.); särsk. dels: fågeln Hydrobates pelagicus Lin., dels i pl. om nämnda familj (resp. nämnda släkte); förr äv. allmännare: stormfågel (i ssgn jätte-stormsvala). Scheutz NatH 119 (1843; om H. pelagicus). KonvLex. (1861; i sg., om släktet). Till stormfåglarna höra också de s. k. stormsvalorna, Thalassidroma, små nätta, mörkfärgade fåglar, som, när de i sin ilande flykt följa seglaren under en stormig kväll, liksom tyckas löpa öfver wågorna. Quennerstedt StrSkr. 1: 43 (1919). Sjömännen se ofta i stormsvalornas uppträdande ett förebud till storm. VäglednRiksmusUtlFågelsaml. 79 (1923). jfr jätte-stormsvala.
a) särsk. i vissa uttr.
α) klykstjärtade stormsvalan, fågeln Oceanodroma leucorrhoa Vieill. (vars stjärt är kluven i spetsen). Holmgren Fogl. 995 (1871). FoFl. 1936, s. 15.
β) [benämningen given i motsättning till klykstjärtade stormsvalan (se α) som är betydligt större än H. pelagicus] (†) lilla stormsvalan, om Hydrobates pelagicus Lin. Nilsson Fauna II. 2. 2: 244 (1834). Lilla stormsvalan .. räddar sig för inbrytande stormar gerna på skepp, hvilka han följer. Rebau NatH 1: 494 (1879). Carlson Fågl. 365 (1894).
b) i jämförelser. 1830 och 1848 års idéer flögo som stormsvalor även över Nordhavet. Blomberg BlVulk. 45 (1924). Som en stormsvala flaxar han riket ikring / och kvittrar om folkfrisinnade ting. Fjelner TypTank. 11 (1927). Det var en liten fin skuta, snabb som en stormsvala och med ovanligt bra befäl. Jacobsson BöljBlå 186 (1932).
2) i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2); särsk. mer l. mindre liktydigt med: förebud om l. första tecken på storm (se storm, sbst.1 I 2) l. stormar l. ngt olycksbådande l. dyl. ”Reformationens” stormsvalor hade .. uppenbarat sig. Schück i 3SAH 27: 37 (1915). Slutligen en morgon anlände äntligen några jägare. De voro de första stormsvalorna bådande ryssarna ofärd. Arena 1918, s. 73. Ingen anade (år 1927), att den stora upprustningen skulle komma som en stormvind över Europa .. Det är den maritima kapprustningens stormsvalor, Deutschland-skeppen, som inlett denna utveckling. VFl. 1937, s. 66. Det fanns ännu en som kunde räknas till stormsvalornas släkte — eller kanske snarare till olycksfåglarnas. Posse Bygg. 293 (1942).
Ssg (till -svala 1): stormsvale- l. stormsvals-, äv. stormsval-släkte(t). zool. släkte inom familjen Hydrobatidae, i sht förr särsk. i speciellare anv., om släktet Hydrobates Boie konstituerat av fågeln H. pelagicus Lin. o. vissa närstående arter; förr äv.: (det i ä. systematik uppförda) släktet Thalassodroma Vig. (svarande till familjen Hydrobatidae i nutida systematik). Stormsvaleslägtet (Thalassidroma, Vigors). Nilsson Fauna II. 2. 2: 243 (1834). 4Brehm 9: 446 (1926; om släktet H. Boie). 3NF (1933; om släktet H. Boie). —
-SVALL. (i sht i vitter stil) av storm åstadkommet (våg)svall; äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Adlerbeth Æn. 125 (1804). Nordliga land .. / Der mot kritberg bränningar slå, med dönande stormsvall. Atterbom Lyr. 2: 124 (1828). Efter jordlifvets strider du (dvs. Gud) möter mig huld / i en värld, dit ej stormsvallet når. Sundelöf Dikt. 185 (1913). —
-SVEP. snabb stormby l. stormil som sveper fram över ett område; äv. i oeg. l. bildl. anv. (med anslutning till storm, sbst.1 I 5). Upsala(A) 25/7 1935, s. 3. Ett stormsvep av piskande vildgåsvingar. Ahlgren Veckopr. 186 (1940). Konjevs trupper hade innan de började stormsvepet in i Schlesien att bryta igenom tyskt försvar. GHT 1945, nr 44, s. 12. —
-SVEPT, p. adj. (i vitter stil) (kring)svept l. hemsökt av storm(ar); äv. i överförd anv. om avbildat landskap l. vy o. d.: som ser ut att vara kringsvept av storm. Zilliacus Aischylos Prom. 24 (1931). Stormsvepta skärgårdsvyer .. finner man inte hos (konstnären G.) Sandels. TurÅ 1964, s. 174. —
-SÅNG. (i vitter stil)
1) till I 1, bildl., om vinande ljud åstadkommet av stormen; äv. (jfr storm, sbst.1 I 2 d) om sång- l. musikstycke som ljuder starkt o. kraftigt l. vilt. Våren, den susande, / har inga visor mer för oss. / Lifvet är brusande, / stormsång och stormdans bara. Karlfeldt FridLustg. 64 (1901). Vid sidan af mörka stormsånger träffas (hos T. Rangström) ej sällan blidare, skirt melodiska ingifvelser. 2NF 37: 1231 (1925).
2) till I 4, 5; i sht i bildl. anv.: sång sjungen i strid l. under stormning, stridssång, kampsång. Den passionerade själfbekännelsen i en (av) Byrons stormsånger mot samhället. Marcus GeijerL 267 (1909). —
(I 5) -SÄCK. (om ä. förh., föga br.) säck fylld med explosivt l. brännbart ämne använd som bomb (se d. o. 1) l. kastkropp vid stormning. HC12H 3: 188 (c. 1710). Schulthess (1885). —
-SÄKER.
1) till I 1: som tål (dvs. inte lossnar l. bryts l. slits sönder vid l. i) storm l. som kan stå emot storm. SkånAB 1908, nr 89, s. 1 (om taktäckningsmaterial). Stormsäkert sömmade segel. Hemmer Morgongåv. 81 (1934). Ett stormsäkrare tält kan du aldrig få. Östergren (1947). särsk.
a) i sht skogsv. om träd: som (är fast rotat o. därför) inte (lätt) fälls av storm, stormfast; jfr -fast 1 a. HantvB I. 3. 1: 348 (1935).
b) om lykta l. lampa: som (på grund av speciell konstruktion) inte (lätt) släcks i storm; jfr -fast 1 b, -fri 2 o. -lykta. LBl. 1911, nr 47, s. 380. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 140.
2) (tillf., om ä. förh.) i sht mil. till I 5, om fästning: som är stormfri (se d. o. 4), som inte kan intagas vid stormningsanfall; i avledn. stormsäkerhet.
3) till II: ytterst l. fullständigt säker (på ngt). (Sv.) stormsäker .. (eng.) cock-sure. WoH (1904). Från havet hade molnen stigit upp, och då kunde man vara stormsäker på nederbörd. Sparre SkeppJub. 60 (1917).
Avledn.: stormsäkerhet, r. l. f.
(I 5) -TAK. [jfr t. sturmdach] (förr) (rörligt) skyddstak för angripare vid stormning l. till murbräcka; särsk. om stort täckt galleri på hjul (sammanbyggt med belägringstorn). Itt storm tak. Linc. Kkk 3 a (1640). Mot kast-machinernes verkan nyttjades et stormtak af bräder, öfverklädt med hudar. KrigsmSH 1799, s. 42. (Demetrios I) lät (under belägringen av Rhodos år 304 f. Kr.) af trä upbygga et ofanteligt stormtak, hvilket framskaffades på åtta hjul, och var försedt med et torn af omkring 150 fots höjd. KrigVAH 1826, s. 179. Under belägringen af Paris (i mitten av 800-talet) finner man att nordmännen begagnat stormtak af hudar. Därs. 1849, s. 104. Tigerstedt Nov. 97 (1923). jfr skärm-stormtak. —
(I 5, II) -TAKT. [jfr -marsch 1, -steg m. fl.] ytterst snabb takt; i sht i uttr. i stormtakt. Hans hjärta slog i stormtakt, och han böjde sig fram för att noga iaktta hennes uttryck. Krusenstjerna Dagdriv. 63 (1916, 1923). Myggen bolmar upp som rök ur videsnåren .. Man kan inte stanna .. inte göra något annat än marschera på i stormtakt. TurÅ 1942, s. 348. —
-TECKEN.
1) till I 1: tecken (i naturen) som förebådar storm; äv. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Olzon Buck KämpÄng. 275 (1937; bildl.). Östergren (1947).
-TERRASS. geol. terrassformation bildad gm erosion av stormvågor (på den tid då terrassen var strandmark); jfr -strandlinje. Ymer 1925, s. 28. —
-TID. (storm- 1786 osv. storms- 1541)
2) till I 2: tid l. tidsperiod fylld av oro o. ovädersstämning o. av tumultartad kamp o. strid. Ling Gylfe 272 (1814). Vuxen i folkungafejdens stormtider tänkte Birgitta i förstone på (om hon kunde känna sig trygg i sitt nya hem). Heidenstam Birg. 162 (1901). Tidningens (dvs. Göteborgs Aftonblad) första år blefvo en stormtid, under hvilken den energiske ledaren utan hänsyn eller fruktan gick till anfall mot stadens liberala fraktion. 2NF 10: 900 (1908). —
-TJUT.
(II) -TJUTA.
a) (ngt vard.) i fråga om högljutt o. häftigt skrikande; jfr -skrika. Benedictsson Folkl. 161 (1884, 1887).
b) (vard.) i fråga om högljutt o. häftigt gråtande; jfr -gråta. Hedenstierna Svenssons 223 (1903). —
(II) -TOKIG, äv. -TOKOT. (vard., numera mindre br.) jfr -galen. Borg Luther 2: 868 (1753). Stormtokigt, adv. Mycket dåraktigt; mycket pusslustigt, öfvermåttan löjligt. Weste FörslSAOB (c. 1817). Östergren (1947). —
(I 5) -TORN. [jfr t. sturmturm] (numera mindre br.) belägringstorn. Schroderus Liv. 442 (1626). 2VittAH 20: 85 (1849, 1852). —
(I 5) -TRUPP.
1) (numera bl. tillf.) trupp som utför stormning l. stormanfall o. dyl. l. (speciell) trupp som används som förtrupp (o. utför den avgörande l. initiala inbrytningen) vid stormning (av fientlig ställning l. befästning o. d.) l. stormanfall; särsk. om infanteri som organiserades o. specialutrustades under första o. andra världskriget för inledande genombrytande anfall o. d. Särskilda trupper hållas i beredskap i grafvarne att genast inrycka, så snart fästningsportarne öppnas af de först inträngande stormtrupperna. Hazelius Bef. 322 (1857). Det ogynnsamma inflytande, som bildandet av särskilda stormtrupper .. hade på tyska härens homogenitet. KrigVAT 1922, s. 310. Holmberg Churchill 2Världskr. 8: 613 (1951).
2) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2); särsk. om människor som går i spetsen för ngt l. är förkämpar för ngt (idé, organisation l. företag l. dyl.). 2NF 36: 415 (1924). Längs hundratusentals kilometer havskust (pågår) ett oavlåtligt förstörelsearbete mot fastlandets formationer med havsvågorna som stormtrupper. Pettersson Oceanogr. 140 (1939). Vi fiskare vill gärna vara stormtrupperna i Sveriges folkförsörjning, men då få myndigheterna inte vara njugga på det flytande bränslet. SvD(B) 1943, nr 22, s. 9.
Ssgr (till -trupp 2): stormtrupps-avdelning. Den tyska nazistagitationen i Nordslesvig har .. efter tyskt mönster upprättat stormtruppsavdelningar. SvD(A) 1933, nr 224, s. 6.
-organisation. jfr organisation 3. De nationalsocialistiska stormtruppsorganisationerna. 2NF 38: 1044 (1926). —
-TRÄD. (numera föga br.) träd som tjänar (i sht: som är planterat för att tjäna) ss. stormskydd (för andra, ömtåligare träd l. växter). SvMerc. 6: 460 (1761). Fries BotUtfl. 3: 316 (1859, 1864). —
(I 5) -TUNNA. (förr) fyrtunna; jfr -fat. Jakobsson ArtillK12Tid. 558 (i handl. fr. 1691). KFÅb. 1912, s. 392 (1703: Bomber, stormtunnor, wallgranater). Billmanson Vap. 282 (1882). —
(I 5) -TYG. (storm- 1620—1852. storme- 1685—1705) [jfr t. sturmzeug] (†) stormningsredskap. Schroderus JMCr. 335 (1620; om murbräcka). (Filip II:s av Makedonien) kastmachiner, stormtyg och öfriga belägringsredskap .. omtalas såsom otroligt många, samt af flera slag. 2VittAH 20: 68 (1849, 1852). —
(I 5) -TÄCKE. (†)
1) klädnad att bära under harnesk; anträffat bl. i ssgn sammets-storm-täcke (Schützercrantz Olyksöden 146 (1775)).
-TÄNDSTICKA~020. om tändsticka (av specialimpregnerat trä o. med speciellt stor tändsats av annan kemisk sammansättning än tändsatsen på en vanlig tändsticka o. därigm) användbar också i hårt väder, stormsticka. Auerbach (1913).
-TÄT. så tät att hård vind inte tränger igenom. De mest stormtäta snår. Lagerlöf Länk. 112 (1894). Trygve Gran visar sin nya stormtäta luva. IdrBl. 1935, nr 47, s. 6. —
-UNGE. (vard.)
(I 1, 2) -UPPFYLLD~02 l. ~20, p. adj. (i sht i vitter stil) uppfylld av storm(ar); i sht till I 2 (l. till I 1, i bildl. anv.). Så obekant med verlden! / Och dock en gång du skall åstad / På stormuppfylda färden. Wirsén LifvVår 34 (1888). Genom mörka, stormuppfyllda tider. Berger SvAmMed. 126 (1916). —
-UPPRÖRD~02 l. ~20, p. adj. (i vitter stil)
1) till I 1: upprörd av storm(en). Snellman Gift. 1: 119 (1842; om vågor). Hagström TorrTräd. 13 (1937; om hav).
2) till I 2 l. i bildl. anv. av I 1: upprörd av storm(ar). De stormupprörda känslor, som / I bröstet höllo krig. Nicander 1: 126 (1826). Det stormupprörda sextonde seklet. Schybergson FinlH 1: 377 (1887). LfF 1909, s. 81. —
(I 5) -UTRUSTNING~020. speciell, lätt utrustning för stormanfall (tilldelad stormtrupp). Estlander 11Årt. 4: 259 (1927). —
-VARNING.
1) (utsänd) varning för storm (l. hård vind); i sht om varning för storm l. kuling (med vindstyrka från 7 Beaufort) utsänd från meteorologiskt institut l. dyl. medelst radio l. TV l. via telenätet; ngn gg äv.: varningstecken för annalkande storm. Stor, liten stormvarning. UB 3: 526 (1873). Då stormvarningar skola utsändas till hamnarna. Hildebrandsson Buchan 181 (1874). Den första stormvarningen (i Sv.) utsändes den 15 september 1905. LfF 1907, s. 100. (Det) slog .. oss att föregående dags lätta (båt-)färd hade varit en stormvarning: det onaturliga lugnet före ovädret. Malm Roberts Arund. 246 (1939). Rydholm (1967).
2) (i sht med prägel av fackspr.) i pl., om stormvarningssystem l. stormvarningssignal l. inrättning för optisk stormvarning o. d. (se b).
a) om hela stormvarningssystemet l. stormvarningsväsendet. Telegrafstyrelsen har till Kungl. Maj:t inkommit med underdånigt utlåtande rörande förslag till inrättande af signalstationer och stormvarningar å rikets kuster. PT 1903, nr 302, s. 2. VFl. 1913, s. 146.
b) om (i Sv. förr använd) optisk signal för stormvarning, stormvarningssignal; äv. (tillf.) om l. med inbegrepp av den mast vari signalen hissades. Erdtman Brottsjöson. 64 (1909). Åt nordost Huvudskär med sin fyr och stormvarning och sina röda stugor. Frideen Skärg. 40 (1923). särsk. i uttr. dubbel stormvarning, optisk signal som bestod av klot i kombination med tratt l. kon o. som angav att vindstyrkan väntades nå verklig stormstyrka (dvs. minst 10 Beaufort). Jägerskiöld Upplevt 465 (1943).
3) i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2 (c)). Glansen i ögonen, vecken i pannorna, stämmornas ansträngt likgiltiga tonfall — allt verkade stormvarning. Johnsson ÖknFolk 160 (1935). År 1905 bildades (i Forsbacka) en socialdemokratisk ungdomsklubb som en förelöpare och stormvarning till vad som komma skulle. Järnbruksminn. 72 (1952).
Ssgr (till -varning 1): stormvarnings-lykta. (förr) optisk stormvarningssignal nattetid (bestående av röda l. vita (l. röda o. vita) lyktor hissade över varandra i olika kombinationer). Numers PortrBlm. 63 (1936).
-mast. (förr använd) mast för upphissande av stormvarning; jfr storm-varning 2 b. DN(B) 29/3 1925, Bil. s. 2.
-signal. (i Sv. förr använd) optisk signal för stormvarning (jfr storm-varning 2 b); äv. om stormbådande tecken i naturen. UB 7: 515 (1875). Endast före oväder skall .. (vikaren) låta höra ett kort råmande, hvilket betraktas som en ofelbar stormvarningssignal. FoFl. 1921, s. 256.
-station. (förr använd) station l. anläggning för mottagande av stormvarning utsänd över radio- l. telenätet l. per telegram o. för vidarebefordran härav (dels gm att anslå telegrammet på en anslagstavla, dels gm att hissa stormvarningssignal). NF 15: 702 (1891).
-system. särsk., konkretare, om inrättat system (t. ex. inom ett land l. i större skala) för utsändande av stormvarningar från en meteorologisk institution o. d. (o. mottagares vidarebefordran av varningarna gm signalering o. d.). UB 3: 528 (1873). VFl. 1913, s. 146.
-tjänst. (offentlig) inrättning (se inrättning, sbst.2 1 c) med ansvar för att stormvarning skall kunna utfärdas samt för utsändande o. vidarebefordran av stormvarning; äv. om tjänstgöring vid sådan inrättning o. om den service som inrättningen ger. PT 1903, nr 302, s. 2. Vid de meteorologiska centralanstalterna i Paris, London, Hamburg och Amsterdam inrättades en särskild stormvarningstjenst. LfF 1907, s. 96. Stormvarningstjänsten ombesörjes i Sverige av Statens Meteorologisk-Hydrografiska Anstalt. NFSportlex. 6: 674 (1946).
-väsende(t). sammanfattande, om alla de institutioner o. anordningar o. verksamheter som tillsammans utgör stormvarningstjänsten inom ett område (vanl. ett land). 2NF 27: 238 (1917). —
(I 5) -VASE. (om ä. förh., numera föga br.) faskin använd ss. stormningsredskap (gm att läggas i vallgrav till uppfyllnad l., stundom, i tjärat skick sättas på pikar o. brinnande svängas mot försvarare på fästningsverk). LMil. 2: Föret. 26 b (1764). Schulthess (1885). —
(I 5) -VERK. [jfr t. sturmwerk] (†) om redskap o. anordningar för stormning (t. ex. stormtak o. stormtorn o. d.). Schroderus Liv. 443 (1626). Sedan hela dagen medh mycket fächtande war åthgången, och Memnon trodde the .. trötta Macedonerne .. hålla een sömnig wacht, ty giör han vthur Staden ett mächta starckt vthfall, och tänder Elden vthi Konungens (dvs. Alexander den stores) Stormwärck. Sylvius Curtius 188 (1682). Kullberg Tasso 2: 175 (1860). —
(I 5) -VERKTYG~02 l. ~20. [jfr t. sturmwerkzeug] (förr) stormningsredskap. Kullberg Tasso 2: 176 (1860). —
-VINANDE, p. adj. särsk. bildl., om röst l. tongång. Atterbom Minn. 28 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Sorlet växer, alltjämt utan tydliga ord — dock genomfars det i stormvinande tongångar av ordet: Juden — juden. Bergman Patr. 111 (1928). —
-VIND. (storm- 1625 osv. storme- 1741)
1) vind med stormstyrka, vind som uppträder l. råder vid l. utgör storm. HT 1920, s. 103 (1625). En stormvind ruskade om aplarna, en blixt, en våldsam knall nästan rakt över. Fridegård Somm. 11 (1954). Stormvind, ung. = 14 m/s och däröver. SvGeogrÅb. 1958, s. 53. särsk. i jämförelser, med tanke på vindens snabbhet o. styrka; jfr 2. (Opinionen) går fram som en stormvind, och de starkaste böja sig undan först, men följa sedan, viljelöst. Strindberg TjqvS 5: 49 (1886, 1909). Under det jag klev (uppför trädstammen), for falkhonan med ett skärande skri som en stormvind ur boet. Finnilä BortPolcirk. 25 (1917).
2) i mer l. mindre bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2); jfr 1 slutet. Wår lefnad är et haf, wår tid en storme-wind. Nordenflycht 1: 282 (1741). Så skall min tunga krigets stormwind näpsa / Och göra solsken i ert mulna land. Hagberg Shaksp. 2: 322 (1847). Din vredes stormvind. Psalt. 18: 16 (öv. 1888). Han (dvs. H. Wergeland) var den första stormvinden i norsk litteratur. Kihlman NordProf. 183 (1933); jfr storm, sbst.1 I 2 c. —
-VINGE. [jfr t. sturm(es)flügel] (i vitter stil) bildl.: stormens vinge (särsk. i pl., i uttr. betecknande snabb flyktrörelse); äv. (med anslutning av förleden till storm, sbst.1 I 2): storm(ar) framkallande l. med storm(ar) förknippad vinge (hos mytologiskt väsen l. dyl.). Man upphör ej att måla oss förnuftet, som en förfärlig Afgrunds-Engel, flygande på stora svarta storm-vingar öfver verlden. LBÄ 25—26: 18 (1799). I slumrande sund, der ej stormvingen röres. Sätherberg Blom. 2: 16 (1844). Atterbom PoesH 1: 124 (1848). —
-VIRVEL. vindvirvel med stormstyrka l. vindvirvel i storm; äv. om mindre cyklon l. tromb; äv. i bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). Block Progn. 118 (1708). De förstnämnda stormdagarne äro märkvärdiga derför, att icke mindre än fyra stormhvirflar under denna tid ströko fram öfver den skandinaviska halfön. AB 1869, nr 73, s. 3. Inför revolutionernas stormhvirflar svika alla objektiva beräkningar. Kjellén Stormakt. 2: 185 (1905). (Mannen) sögs in i stormvirveln (kring revolutionen 1917) och försvann i Ryssland. Kåhre Strandh. 71 (1933). Gustaf Erikssons ansiktsmuskler bebådade en annalkande stormvirvel. Och den kom i ett tal på bortåt en halvtimme. NärGickSkol. 179 (1934). (Grosshandlaren läste) om oron på börsen i London .. Han glömde alla de gånger han beundrat underrättelseväsendets effektivitet, då han förr stått utanför stormvirvlarna. Beijer BritaGrossh. 122 (1940). —
(I 5 e β γ’) -VIST. (mera tillf.) kortsp. vist som spelas ”med storm”. Lindskog Spelb. 109 (1847). —
-VRAK. av storm kringvräkt föremål, särsk. om fartygsvrak; äv. i bildl. anv. Hvilken präktig skeppsbemanning, / sammanblåst från alla stränder, / ödets stormvrak, gamla, unga, / sköflade på hoppets skatt! Rydberg Dikt. 1: 51 (1864, 1882). IllSvOrdb. (1955; om fartyg). —
-VRIDEN, p. adj. i sht om träd: som har vriden växt till följd av att det pinats av stormen, vindpinad o. vriden; äv. i bildl. anv., om person o. d. Böök 1Ess. 1 (1913; bildl.). Knape FrHav 65 (1922). —
-VRÄKA.
I. till I 1.
1) tr.
a) om hav o. d.: få (fartyg l. sjöfarande) att (redlöst) driva omkring l. grundstöta l. stranda l. gå i kvav i storm; äv. om oväder l. dyl. (jfr b): vräka upp l. vräka omkring (vågor l. hav o. d.) i storm l. gm storm(en); i sht i pass. (närmande sig deponentiell anv.) l. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv. Stormvräkta seglaren. Ling As. 175 (1833). Här är en främling, ej känner jag hvem, som ländt till min boning, / antingen österifrån han stormvräkts eller från vester. Johansson HomOd. 8: 29 (1842, 1844). Stormvräkta vågors dån. Lagerlöf SkildTid. 1: 27 (1892). särsk. i uttr. stormvräkt hav, hav med av storm uppvräkta vågor. Elkan Hall 124 (1899).
b) (mera tillf.) om oväder l. dyl.: vräka omkull (träd l. dyl.); särsk. i p. pf. På en stormvräkt torrstam sitter en fågel. NordT 1902, s. 277.
II. (ngt vard.) till II: med våldsam kraft vräka sig fram (t. ex. i finish i löpning). IdrBl. 1935, nr 77, s. 4. —
-VÅG. (storm- 1560 osv. storme- 1732)
1) större vattenvåg orsakad av vindar av stormstyrka; äv. i jämförelser l. i mer l. mindre bildl. anv. (jfr storm, sbst.1 I 2). SLaurentii Ridd. F 2 b (1622). Fast bedröfwelsens stormwågar brusa vppå mig. Swedberg SabbRo 441 (1688, 1710). Förändringarne på ytan af detta näs (dvs. den skandinaviska halvön) likna närmast en stormvåg .. som stelnat i samma ögonblick den skolat bryta sig. Forsell Stat. 2 (1844). Polarhafvets tunga stormvågor. Nordenskiöld Periplus 120 (1897). Världskrigets stormvågor slå in över Albanien. Aurén EurOr. 42 (1936).
2) [jfr 1] (numera bl. tillf.) om (första stadiet av) extremt högvatten (uppkommet i samband med hård pålandsvind) (jfr -flod 1) i form av en större vattenvåg åtföljd av högvatten. LPetri Psalt. 69: 3 (1560; i bild); jfr Ps. 1695, 68: 1. En orkan med åtföljande stormvåg bryter fram öfver en kuststräcka, och vägen, der de gått fram, utmärkes af ruiner och lik. KrigVAH 1883, s. 300. Carell o. Edelstam 145 (1916).
3) skov l. anfall av storm. I de korta ögonblicken mellan stormvågornas anfallstjut hör man den jämrande, knakande och gnisslande undertonskören från skogens otaliga fjädrande konstruktioner. TurÅ 1955, s. 39. —
-VÄDER. (storm- 1536 osv. storme- c. 1715)
1) väder präglat av storm, väder med storm, stormigt väder; i sht förr särsk. i individuell anv.: oväder i form av l. präglat av storm; förr äv.: stormvind. Lijka som itt hws thet fasta forbundit är vti itt annat hws aff stormwädher icke vm kull faller. Syr. 22: 16 (öv. 1536). Medhan the .. Rådslogho, kom itt hastigt, och häfftigt stormwädher, och giorde sådant gny och rusandhe j skoghen, at (osv.). Balck Es. 138 (1603). Ty eens menniskios hierta är såsom itt skip j wilda haffuet, hwilket stormwädhret jfrå the fyra werldennes hörn drijffuer. FörsprPsalt. (Bib. 1618). Starka orcaner eller stormwäder. Kalm Resa 3: 127 (1761). Det blev stormväder, ordentligt stormväder. Samzelius HarBrush. 145 (1900, 1919).
2) i mer l. mindre bildl. anv.; jfr storm, sbst.1 I 2, o. -vind 2. PErici Musæus 1: 31 a (1582). Skakad af motgångens stormväder. Kellgren (SVS) 6: 4 (1770). Under borgeliga stormväder, af hvilka det upretade Folkets sinnen, kastas af och an såsom flygsanden i Afrikas öknar. Ingman TalFörenSäkerhAct. 11 (1790). Emellan Baron K .. och hans fru var det nästan beständigt stormväder. Bremer FamH 2: 112 (1831). Nu kom Brita med flygande lockar rusande förbi som ett stormväder. Östergren (1947).
Ssgr (till -väder 1): stormväders-fågel. (numera föga br.) stormfågel. VetAH 1745, s. 93. Stormwäders fogel .. Procellaria pelagica, avis. Sahlstedt (1773). Stormväders-foglarne, Procellariæ äro i allmänhet tranige. SÖdmann (1787) hos BBergius PVetA 1780, 2: 31. Hortling Fågelnamn 284 (1944).
-ÖGA. i sht sjöt. om lågtryckscentrum, centrum av tropisk virvelstorm l. dyl., stormens öga (jfr storm, sbst.1 I 1 c). Carlstén VindStröm. VII (1864). —
(I 2 c, d) -ÖGD, p. adj. (i vitter stil) som har ögon fyllda av storm. Den, som är stormögd, kan, när han riktar vredgad blick på någonting, urladda ur ögonen en förstörande kraft. Rydberg Gudas. 47 (1887).
B (†): STORME-KLOCKA, -KRANS, -LEDER, -PENNINGAR, -SKY, -STYCKE, -TYG, -VIND, -VÅG, -VÄDER, se A.
C (†): STORMS-KRANS, -STYCKE, -TID, se A.
STORMAKTIG, adj. särsk. (†)
1) till I 1: som kännetecknas av storm(ar), stormig; som kännetecknas av stormigt väder; äv.: uppfylld av storm l. stormande vatten. Huar dagxs regnn och stormachtigh wederleek .. hafuer migh .. sådantt (dvs. flottans tillstånd) effther rannsaka förhindrett. HSH 36: 211 (1579). The Ogudhachtigas Siälar ärnade the (dvs. esséerna) til stormachtigh och kalle rum, vpfylte medh grååt och suckan. Schroderus Os. 1: 2 (1635). Öster uthi Guiana emoot the Amazoner är som warmast uthi Augusto, men uthi Februario .. är Regn- och Stormacktigt. Amer. 23 (1675). Hiärne 2Anl. 205 (1706; om klipphålor). Hafwet .. är af naturen stormachtigt ock brusande. Peringskiöld AdamBr. 4 (1718). Vissa år hafva varit mer stormaktige, såsom (osv.). VetAH 1762, s. 188. All luft, som är för kall, fucktig och stormaktig, hindrar utdunstningen. Westerdahl Häls. 343 (1764). Schulthess (1885).
2) till I 1; om vissa tecken i naturen o. d.: som medför l. bådar storm. POlai Alm. 1585, s. B 7 b (uppl. 1971). Onde tyiender ifrån them som til Siös fara, för then förfärliga coniunction .. (Jupiter o. Mercurius) vthi et stormachtigt teckn. Fortelius Alm. 1599, s. B 11 b.
3) till I 2: kännetecknad l. präglad av storm(ar), stormig; häftig l. våldsam o. d. Wij bedia fuller uthi the Stormachtige Tanckars Buller, och föra fram några Böner med Munnen, men Gud achtar them alzintet. Ekman Siönödzl. 121 (1680). Lifsens ljufliga träd är den förnuftiga tungan; / Den storm-aktiga gör deremot stort buller och oljud. Nicander SalOrdspr. 33 (1760). (Sv.) Stormaktig .. (fr.) Turbulent. Impétueux. Tempête. Emporté. Violent. Furieux. Nordforss (1805). Schulthess (1885). —
STORMIG, se d. o. —
STORMLIG, adj. [fsv. stormliker; jfr d. stormlig (om väder o. d.), mht., ä. t. sturmlich (i mht. äv. om väder o. d.)] (†) till I 5: som har avseende på l. innebär stormning, storm-. (Romarna) hadhe icke then stadhen Gytheum til at bestorma, som .. sigh gifwit hadhe vthan något stormlighit anlåpp. Schroderus Liv. 498 (1626). —
STORMSAM, adj. [jfr fvn. stormsamr, nor. dial. stormsam; (åtm.) i bet. 2 delvis avledn. av storma] (†)
1) till I 1 (o. storma 1): stormig (se d. o. 1); äv. om vind: som har karaktären av en storm l. som har stormstyrka, häftig. Lind (1738, 1749). (Då laxen vandrar upp i älvarna kan det låta) likt et stormväder eller lindrig tordön .. Men går han ned i vatnet på botnen, som han gör då väderleken är mycket stormsam .. höres intet dån. VetAH 1751, s. 105.
2) i bildl. anv. av 1 l. till storm, sbst.1 I 2 c, d (o. 3), o. storma 2 b—d: stormig (se d. o. 2); mycket häftig, våldsam; särsk. (om person): benägen för att storma (se d. o. 2 d) l. rasa, högröstat gormande l. bullersam o. d.; äv. om överläggning l. dyl.: stormig (se d. o. 2 a). (Hustrur skola ej vara) eensinte, stormsamma, trosziga, näsawisa. ALaurentii Fischer 246 (1618). (Sv.) Stormsam. (T.) Stürmisch. (Lat.) Tumultuosus. Schroderus Dict. 184 (c. 1635). (Man bör ej rensa bort ogräs medan humlen växer) Så framt icke ogräset (i humlegården) blir för stormsamt, då kan man med en kårt och waszer lja afslå det mästa; men ej .. röra i jorden. Dahlman Humleg. 26 (1748). Stårmsam .. (dvs.) Bullersam, orolig. Schultze Ordb. 4962 (c. 1755). Æneas med sju skepp i denna hamnen går. / .. (o. männen) straxt från vatnet stormsamt ila, / At under skogens hägn de våta skuldror hvila. Celsius Æn. 7 (1762). Man såg Honom (dvs. M. A. von Ungern Sternberg) stundom sysselsatt med den eftertankan, huru man under stillaste fred, måtte vara betänkt på det stormsammaste krig. Tilas ÅmVetA 14/3 1766, s. 13; jfr BL 19: 87 (1851). Vid de båda förrnämnda stormsamma öfverläggningarna (på riddarhuset vid riksdagen 1680), nyttjades .. et mindre värdigt upförande af några personer. Schönberg Bref 3: 29 (1778). SockenbeskrHäls. 270 (1790).
Avledn. (särsk. till stormsam 2; †): stormsamhet, r. l. f. stormighet (se d. o. 2) o. bullrighet. (T.) ungestümmigkeit, (sv.) stormsamhet, buller, häftighet. Lind 1: 340 (1738). Dens. 1: 1701 (1749).
Spalt S 12383 band 31, 1991