Publicerad 1954   Lämna synpunkter
POTT pot4, sbst.3, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (TbLödöse 174 (1590) osv.) ((†) -ar Linné Sk. 191 (1751); -ir TbLödöse 193 (1590)).
Ordformer
(port- (-å-) 1805 (: Port Bouteller)1822 (: Pårt butell). pott (-å-) 1590 osv. påått 15411623)
Etymologi
[jfr isl. pottr, (ä.) d. pot; av mlt. pot, put; motsvarande mnl. pot(t), holl. pot, t. pott, feng. pott, eng. pot samt fr. pot; av ovisst ursprung. — Jfr HOTCHPOTCH, POTKES, POTPURRI, POTT, sbst.4, POTTA, sbst., POTTASKA o. PUTT]
1) (†; se dock b) = POTTA, sbst. 1. Eett huitt helgedomma kar, giordt som Een påått. G1R 13: 284 (1541). Skörask, eller pått, at hämta glöder i. Kolmodin QvSp. 2: 152 (1750; i vers). — jfr SMÖR-, TRÄDGÅRDS-POTT. — särsk. i vissa uttr.
a) [jfr d. være pot(te) og pande til ngt] vara pott och panna till l. för ngt, vara roten o. upphovet l. upphovsman(nen) till ngt; jfr POTT-PANNA 2. AnderssonBrevväxl. 1: 80 (1838). von Koch skulle hafva varit pott och panna till idéen om abdikation. Liljecrona RiksdKul. 430 (1841). Wingård Minn. 12: 140 (1850). (Två tidningsmän) äro pott och panna för upplösningen inom landet. Ridderstad Samv. 3: 69 (1851).
b) [jfr sv. dial. (Gotl.) tätt som pått] (i vissa trakter) tät som en pott, alldeles tät. (Båten) var tät som en pott. Sparre KaptKrus. 28 (1923).
2) [efter d. pot i motsv. anv.] (numera bl. bygdemålsfärgat) nästan bl. i södra o. sydvästra Sverige (huvudsakligen till våta varor) använt (i Sverige icke officiellt) äldre rymdmått utgörande 1/3 kanna (8,7 deciliter), i ä. tid möjl. äv. med samma volym som en dansk ”pot”, ungefär en liter; äv. om kvantitet som fyller mått av dylik storlek; äv. i allmännare anv., om kärl l. flaska (för drycker) med mera obestämd volym; i ä. tid stundom svårt att skilja från 1. TbLödöse 174 (1590). ½ pott bomollia 15 (öre). HovförtärSthm 1716 B (fr. Ystad). Af 3 skeppor Linfrö, fås föga mer än 10 pottar olja. Linné Sk. 191 (1751). Häst-rationen (i norska armén) utgör: 8 potter hafre, 14 ℔ hö och 2 ℔ halm. KrigVAH 1858, s. 237. Jag slök en ”pott” mjölk — nej två — som ett nix. Wulff 85År 277 (1929). — jfr ÖL-POTT.
3) (förr) benämning på en under 1600-talet (i sht av ryttare) använd skyddshjälm av järn, formad som en rundad skål samt försedd med brätten av skiftande bredd; stormhatt, stormhuva. OxBr. 1: 172 (1621). Jag var obeväpnad, hade allenast en pått på hufvudet. Brahe Tb. 14 (c. 1660). Livrustk. 1938, s. 77. — jfr STORM-POTT.
4) [möjl. identiskt med PUTT, sbst.] (föga br.) pöl, göl. Ned i Östersjöns pott. Lindqvist Rim 1: 158 (1907).
Ssgr (till 2, om ä. förh.; se äv. potta, sbst. ssgr): POTT-BUTELJ. (pott- 17841918. potts- 1766) flaska rymmande en ”pott”. KunstHaandv. 31 (1766).
-VIS, adv. efter mätning l. beräkning i ”potter”. Möller 1: 376 (1755).

 

Spalt P 1628 band 20, 1954

Webbansvarig