Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BY by4, sbst.1, r. l. m.; best. -n, ngn gg (numera bl. bygdemålsfärgadt) -en; pl. -ar.
Etymologi
[jfr d. byge, ä. d. boje, bøje, nor. dial. bya, af nt. bö(j)e, holl. bui, ä. holl. buie, buide, af ovisst urspr.]
i sht sjöt.
1) (våldsam) väderil (åtföljd af nederbörd), vindkast, vindstöt; jfr ILING, KULING; i icke fackmässigt spr. vanl. liktydigt med: (regn- l. hagel)skur. Serenius (1741). Häftiga byar kommo, för hvilka båten skulle hafva stjelpt. Læstadius 1Journ. 419 (1831). Wrangel SvFlBok 353 (1898). jfr FALL-, HAGEL-, KAST-, ORKAN-, REGN-, SNÖ-, STORM-, ÅSK-BY m. fl.
2) (stor o. mörk) sky, (regndigert) moln. VetAH 1781, s. 146. Weste (1807). Arnell Scott 203 (1829). En blåsig, violett fjärd med byar som dansa ut mot de yttersta kobbarna. DN 1913, nr 15433, s. 6; jfr 1.
Ssg (till 1): BY-VÄDER.
1) byigt väder. Farbror gjorde mycket försigtigt som gick till Ankars i det hårda Byvädret. Törngrenska målet 214 (1801). TLandtm. 1897, s. 422.
2) = BY, sbst.1 1. Weste (1807).
Afledn. (till 1): BYAKTIG, adj. byig. Byacktigt väder. Widegren (1788).
BYIG, adj. om väder, luft o. vind: som utmärkes af byar. Tholander Ordl. (c. 1860). En häftig och byig storm. Hedin Pol 2: 569 (1911).

 

Spalt B 4623 band 5, 1924

Webbansvarig