Publicerad 1985 | Lämna synpunkter |
SPRIT spri4t, sbst.3, r. l. m. (Orrelius (1797) osv.) ((†) n. Fischerström 3: 333 (1787), Heinrich (1828)); best. -en; pl. (om olika slag) -er; äv. (i Finl., vard.) SPRI, sbst.3, r. l. m.; best. -n l. -en.
2) om alkohol (se d. o. 1) l. om blandning av alkohol med vatten (äv. kallad vanlig sprit) l. om lösning i sådan blandning, etylalkohol, etanol, vanlig alkohol; äv. om metylalkohol, metanol; äv. (delvis utan klar åtskillnad från 3) om grad av alkohol i spritdryck l. i blodet efter alkoholförtäring (se b). Denaturerad sprit. Renad sprit. Koncentrerad, vattenfri, fin, absolut sprit. Utspädd, svag sprit. 96-procentig sprit. Teknisk sprit. Sprit har stor användning inom industrin som lösningsmedel. Förvara, lägga ngt i sprit. Tvätta såret med sprit. Det så kallade Sprit som hitföres från Frankrike, utblandas med watten då det skall nyttias som Bränwin. Fischerström 3: 333 (1787); jfr 3. För öfrigt säljes i handel, under namn af sprit, vattenblandad alkohol af obestämda halter, varierande emellan 65 och 85 procent alkohol. Berzelius Kemi 5: 1002 (1828). (Amalia) började se sig om i baronens rum efter elddon, för att kunna tända spriten och begynna kokningen (av kaffet). Almqvist AmH 2: 53 (1840). Distilleras de kryddartade ämnena med sprit i stället för med vatten, erhåller man de .. som läkemedel använda spriterna, t. ex. angelika-, enbärs-, myrsprit o. s. v. UB 5: 226 (1874). Kemiskt påvisas stärkelse med hjälp av jod, löst i sprit, s. k. jodsprit. Bolin VFöda 68 (1933). 2SvUppslB (1953). — jfr AMMONIAK-, APOTEKS-, BET-, CITRON-, EFTER-, FIN-, INDUSTRI-, JOD-, KAMFER-, KÅD-, LAVENDEL-, METYL-, MOTOR-, PARFYM-, POLER-, RESEDA-, RÅ-, RÖD-, RÖK-, SENAPS-, SKÖRBJUGGS-, SULFIT-, T-, TORR-, TRÄ-, VIN-, ÄTTIKS-SPRIT m. fl. — särsk.
a) i allmännare anv., om vätska innehållande lättflyktigt ämne l. lättflyktiga ämnen; i ssgrna HARTS-, KÅD-, PETROLEUM-, SALMIAK-, TERPENTIN-SPRIT.
b) (tillf.) om sprithalt i ngns blod l. om försupenhet o. d. Hvarför gå ifrån Berzelius (för inval i akademien)? .. I annat fall ber jag dig sätta Bränvinsproberaren på Nikander och säga mig om gradtalet öfverstiger spriten i Akademien. Tegnér (1837) i 3SAH XLVII. 2: 102.
3) [specialanv. av 2] om en ss. njutningsmedel avsedd l. använd dryck med hög halt av sprit (i bet. 2), alkohol (se d. o. 2), spritdryck(er); jfr BRÄNNVIN; jfr 2. Använda, nyttja, dricka sprit. Köpa sprit på systembolaget. Begiven på sprit. Han dricker aldrig sprit. Påverkad av sprit. Du luktar sprit! Begå brott under spritens inflytande. Olyckan måste helt skrivas på spritens konto, olyckan beror helt på berusning med sprit. Bär bara hit, / Båd rum och sprit. Bellman (BellmS) 2: 132 (1784, 1791). Brännvinets .. alkoholhalt .. varierar, sådant det i handel förekommer, och då den uppgår till omkring 65 proc. får det i allmänhet namn af sprit. Almström KemTekn. 2: 186 (1845). Kari var gift med Peter Aasen, som nog hade en viss svaghet för sprit och då kunde vara våldsam mot henne, men som annars var mycket beskedlig och snäll. PT 1905, nr 122 A, s. 3. I spriten finns en drömd frihet, frihet till att vara sentimental, till att släppa känslorna lösa, men också till hårdhet och till brutalitet. Lo-Johansson Förf. 64 (1957). — jfr BET-, BITTER-, BITTERMANDEL-, CHARTRÖS-, CIDER-, CITRON-, CURAÇAO-, DRUV-, FIN-, POTATIS-, SAFFRANS-, SMUGGEL-, VIN-SPRIT m. fl.
(3) -ANDE. (numera föga br.) om ond l. oren ande uppfattad ss. personifikation l. befrämjare av spritbegäret; jfr -djävul. RopRöst 1853, s. 179. —
(2) -BAD.
1) (förr) svettdrivande medicinskt varmluftsbad varvid luften uppvärmdes medelst spritlampa; jfr -ångbad. Hygiea 1871, s. 169.
(3) -BEGÄR. begär (se d. o. 1 e) efter sprit, alkoholbegär. WoJ (1891). Slav under sitt spritbegär. Trolle O’Neill LjuvUngd. 95 (1936). —
(2) -BEHÅLLARE. jfr behållare 2 o. -reservoar. Munsterhjelm NIsh. 120 (1911). KatalNK 1916—17, s. 37 (till spritkök). —
(3) -BESLAG. jfr beslag II 1 a. Nationen 1929, nr 6, s. 4. Stort spritbeslag vid tullrazzia. SvD 1971, nr 267, s. 24. —
(3) -BETONAD, p. adj. som har sin prägel p. g. a. spritförtäring; om person: begiven på sprit. jfr betona I 2. TurÅ 1957, s. 291 (om personer). Tingsten Liv 2: 59 (1962; om andlig berusning). —
(2, 3) -BLANDNING. särsk. konkret: blandning (se d. o. 1 b) innehållande sprit. Lundin (o. Strindberg) GSthm 503 (1881; avsedd ss. dryck). SFS 1919, s. 1877 (avsedd för spritkompass). —
(2) -BLÅ.
1) blå av sprit. Kaffekokarn på förstuqvist / Puttrar vid spritblå låga. Strindberg Dikt. 1: 111 (1883).
2) (i fackspr.) i n. sg. substantiverat, om det rent blåfärgade, saltsyrade saltet av ämnet trifenolrosanilin (C20H16(C6H5)N3), som är lösligt i sprit (men svårlösligt i vatten), rosanilinblått, anilinblått. 2UB 8: 513 (1900). —
(3) -BOBBA. (vard.) bobba (se bobba, sbst. 2) uppkommen p. g. a. stor spritförtäring. Ytterlund Upsalaber. 197 (1913). —
((2 o.) 3) -BOLAG~02 l. ~20. bolag för tillverkning l. försäljning av sprit(drycker); i fråga om moderna förh. i Sv. vanl. (ngt vard.) om (företag l.) lokal för försäljning av spritdrycker; jfr -aktiebolag, -butik, -central, system-bolag. Örebro Spritbolags Punsch. NerAlleh. 1886, nr 84, s. 1. Man var (på ett sätteri) glad för brännvin och vi sättarpojkar fick gå efter detta på spritbolaget. Typografminn. 161 (1952). —
(2, 3) -BRUK, sbst.1 (sbst.2 se sp. 10153). jfr bruk 1; särsk. till 3. Wigforss Minn. 1: 144 (1950). —
(2) -BRÄNNARE. om brännare (se d. o. 6) i l. till spritkök o. dyl. l. om spritkök. KatalRGrave 79 (c. 1938). Campingkök .. bestående av stekpanna (22 cm diam.), 2 kittlar, 2 vindskydd, spritbrännare, handtag. Motorför. 1955, nr 6, s. 21. —
(3) -BUTIK. butik för utminutering av spritdrycker; jfr -bolag, -handel 2. Lo-Johansson Stockh. 6 (1954). —
(3) -CENTRAL. dels i uttr. (AB.) Vin- och spritcentralen, om det halvstatliga företag som sedan 1917 (i praktiken) har monopol på tillverkning o. import av spritdrycker i Sv., dels (ngt vard.) i sg. best., elliptiskt för detta uttryck. SFS 1918, s. 2883 (: Vin & spritcentralen). RiksdP 1919, 2 K nr 36, s. 45 (i sg. best.). Bo blev inte bara sömnig av Vin- och spritcentralens varor; han blev en liten smula argsint också. Hedberg VackrTänd. 238 (1943). Carlshamns Punsch (.) A. B. Vin- & Spritcentralen. Form 1952, s. 23. —
(2, 3) -DESTILLATÖR. (i fackspr.) person som (yrkesmässigt) sysslar med spritdestillation. YrkesförtArbFörmedl. 54 (1936). —
Ssg: spritdestillerings-verk. industriell anläggning för spritdestillering. FFS 1904, nr 39, s. 77. —
(3) -DJÄVUL. om spritbegäret liknat vid l. tänkt ss. en ond ande l. djävul (se d. o. 2 b); i sht i sg. best.; jfr -ande. Engström Hemsp. 218 (1921). —
(2, 3) -DOFTANDE, p. adj. som doftar (se dofta II 4) sprit, spritluktande; i sht till 3. Öberg Storstr. 7 (1910). Månsson Rättf. 1: 168 (1916; om person). —
(3) -DRANK. (i fackspr.) drank utgörande återstod efter spritdestillering (använd ss. tillsats till kreatursfoder). TT 1942, Allm. s. 234. —
(3) -DRICKARE. person som dricker l. brukar dricka (mycket) sprit; jfr -drinkare. Backman Dickens Pickw. 2: 66 (1871). —
(2, 3) -DRYCK. (ss. njutningsmedel avsedd l. använd) dryck som innehåller hög halt av alkohol l. utgör sprit (se d. o. 3), sprit (se d. o. 3); i sht (o. i nuvarande svensk lagstiftning bl.) om dylik dryck med hög alkoholhalt (minst 2, 25 volymprocent) som icke är att hänföra till maltdrycker l. viner; jfr rusdryck. Hygiea 1848, s. 115. Spritdrycker, tillverkade af säd och potates. AdP 1854, 14: 271. Säkert fanns det ej .. (vid tiden 1820—40) något reglemente, som förbjöd tillvaron av spritdrycker inom teatern. Ett så omänskligt förbud skulle ha medfört den dramatiska konstens död. Nordensvan SvTeat. 1: 367 (1917). Efter framställningssättet och alkoholhalten skiljer man på 3 olika typer av alkoholhaltiga drycker, nämligen maltdrycker, vin och spritdrycker (brända och destillerade drycker). Bolin VFöda 337 (1934). Hodell Wärdsh. 66 (1945).
-statistik. SakregRiksdP 1900—1910 (1913). —
2) i oeg. l. mer l. mindre skämts. anv. av 1, i fråga om ngn l. ngt som kännetecknas av (följderna av) stor spritkonsumtion. Ni är ju som ni vore spritdränkt alltigenom. Blanche Bild. 3: 106 (1864). Östlund Cheyney BeskPill. 130 (1959; om hjärna). —
(2) -DUPLIKATOR. duplikator (se d. o. 2) som duplicerar skriven text gm avtryck medelst spritlösning. PedT 1950, s. 70. —
(2) -ETER. (numera föga br.) blandning av eter (se d. o. III) o. sprit, etersprit. KommentSvFarm. 408 (1903).
(2) -EXEMPLAR. om exemplar (se d. o. 3) av insekt o. d., inlagt i sprit. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 278. —
(2) -EXTRAKT. i sht farm. extrakt berett med sprit ss. lösningsmedel; jfr -utdrag. Nyblæus Pharm. 385 (1846). —
(2, 3) -FABRIKANT. person som driver spritfabrik(er); i sht (i skildring av ä. l. utländska förh.) till 3. 2NF 32: 498 (1921; om förh. i Engl. på 1700-talet). —
(2, 3) -FABRIKS-RÖRELSE. fabriksrörelse bedriven i spritfabrik(er); i sht till 3. 2NF 38: 1247 (1926). —
(2) -FERNISSA, r. l. f. (i sht i fackspr.) (opigmenterad) fernissa framställd av harts löst i stark sprit; jfr -lack. Pasch ÅrsbVetA 1837, s. 94. En spritfernissa torkar under loppet av några minuter. Kumlien Oljem. 215 (1946). —
(2) -FERNISSA, v. -ning. [jfr -fernissa, sbst.] (i sht i fackspr.) fernissa med spritfernissa. HantvB I. 1: 136 (1934: Spritfernissning). —
(2, 3) -FLASKA. flaska med l. för sprit; i sht till 3; jfr -butelj. Backman Dickens Pickw. 1: 423 (1871). —
-FRI. kännetecknad av frånvaro av sprit.
2) till 3; jfr -lös 2. Hôtel Island, där vi bo, är .. spritfritt. Engström Häckl. 198 (1913). Ergo 1930, s. 248 (om nationsfester). —
(2, 3) -FRIHET~02 l. ~20. särsk. till 3, om frihet från spritrestriktioner. Reutersvärd Minn. 177 (1922). —
(3) -FRÅGA. fråga (se fråga, sbst. 3) rörande sprit(en), särsk. rörande bruket l. missbruket av spritdrycker o. dess samhälleliga följder o. d.; i sht i sg. best. Spritfrågan har den största betydelse för allmänna hälsovården. Almquist Häls. 715 (1897). —
(3) -FÖRBUD. förbud mot tillverkning l. försäljning l. förtäring av spritdrycker, rusdrycksförbud. Thyrén SvPol. 29 (1911). 2NF 37: 787 (1925; om förh. i Förenta Staterna). —
(2, 3) -FÖRGIFTA, -ning. förgifta (ngn) med sprit; särsk. i fråga om att ngn åstadkommer förgiftning hos sig själv gm (omåttlig) förtäring av spritdrycker; företrädesvis dels i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., dels ss. vbalsbst. -ning; äv. oeg. l. allmännare, i fråga om alkoholförgiftning; i sht till 3. Helsov. 1886, s. 66 (i p. pf., substantiverat). Sedan .. alla konkurrenterna blivit dödade genom spritförgiftning, är vinjästsvampen ensam herre i vinfatet. Lidforss Kås. 1: 80 (1908). Född vid en bakgata av spritförgiftade föräldrar. Koch Arb. 307 (1912). Han hade .. dött på landsvägen, .. dog av köld och spritförgiftning. Martinson Kvinn. 164 (1933). DN(A) 1964, nr 134, s. 1 (: spritförgiftning; om förgiftning orsakad av sprit olämplig för förtäring). —
(2, 3) -FÖRRÅD. förråd (se förråd, sbst.3 1) av sprit; i sht till 3. Beijer BritaGrossh. 84 (1940). —
(2) -GAS-KÖK. med spritgas eldat gaskök (se d. o. 2), spritkök. SDS(A) 1932, nr 136, s. 15. SAOL (1973). —
(2) -GAS-LAMPA. (i sht förr) jfr -gas-kök, -glödlampa samt gas-lampa 2. Wilhelm SolLys. 97 (1913). —
(3) -GLAD.
(3) -GLÄDJE. med hjälp av sprit l. spritförtäring åstadkommen glädje; jfr -glad 1. HågkLivsintr. 19: 396 (1938). —
(2) -GLÖDLAMPA~020. (i sht förr) med glödnät försedd lampa för åstadkommande av spritglödljus. LAHT 1898, s. 212. —
(3) -GROSSÖR. (i sht om ä. l. utländska förh.) Spritgrossörerna sälja icke själva den insmugglade spriten. SvD(A) 25/9 1922, s. 5. —
(2) -GRUND. (i fackspr.) grund (se grund, sbst.1 I 3 b) för akvatint bestående av l. innehållande spritlack. HantvB I. 7: 198 (1939). —
(2) -GRUNDA. [jfr -grund] (mera tillf.) grunda (se grunda, v.1 II 1) med spritlack. TNCPubl. 42: 98 (1969). —
(2, 3) -HALT. halt (se halt, sbst.1 1) av sprit, alkoholhalt; förr äv. konkret, om sprithaltig del av ngt; i sht till 3. Hygiea 1842, s. 387 (i öl o. d.). (Bränneriapparater) hvilka äro så konstruerade, att bränvinsmäskningens sprithalt fullkomligen afskiljes. SvT 1852, nr 207, s. 3. Vinets ringa sprithalt. Holm AlltFläck. 33 (1946). —
(2, 3) -HALTIG.
1) som innehåller sprit, alkoholhaltig; som har sprithalt. Berlin Farm. 2: 593 (1851; om eter). Redan i äldsta tider hafva åtskilliga folkslag beredt sprithaltiga drycker genom att saften af sockerhaltiga frukter jäst. LAHT 1887, s. 307. Delblanc Åminne 216 (1970; om parfym).
2) i skämts. anv. av 1, med anslutning till sprit, sbst.3 3, dels om person: som druckit mycket sprit, dels om kväll l. ansikte o. d.: kännetecknad av resp. som bär spår av (stor) spritförtäring. Ytterlund Upsalaber. 73 (1913; om kväll). Schück (o. Warburg) Huvuddr. 3: 7 (1918; om person). Hedberg Dan 169 (1948; om ansikten).
Avledn. (till -haltig 1): sprithaltighet, r. l. f. (numera mindre br.) sprithalt. Dalin FrSvLex. 2: 489 (1843). Björkman (1889). —
-HANDEL.
1) till 2, 3: handel (se handel, sbst.2 11 b) med sprit; i sht till 3. BtRiksdP 1882, I. 1: nr 24, s. 12.
(3) -HANTERING. om tillverkning o. försäljning av sprit; jfr rusdrycks-hantering. RiksdP 1918, 2 K nr 35, s. 5. Illegal narkotika- och sprithantering. SFS 1965, s. 1334. —
(3) -HES. om person l. om röst o. d.: hes på grund av mycken spritförtäring. Sparre HelOrm. 149 (1924; om personer). Sjöman Lekt. 31 (1948; om röst).
(3) -HUNGRIG. (numera bl. tillf.) jfr hungrig 2 o. -sugen, -törstig. Den täta sprithungriga skaran vid (krog-)disken. GHT 1897, nr 294 C, s. 2. —
Ssg (förr): sprithållar-, äv. sprithållare-rum. i brännvinsbränneri: rum för l. med sprithållare. SFS 1860, nr 43, s. 5. —
(2, 3) -JÄSNING. (i sht i fackspr.) jäsning (av kolhydrater) varvid sprit bilda(t)s. Nyblæus Pharm. 459 (1846). —
(3) -KANISTER. (i sht förr) kanister för l. med sprit. DN(A) 17/6 1927, s. 6 (med spritdryck). FolklEtnSt. 5: 185 (1934). —
(3) -KAP. kap (se kap, sbst.2 2 a α) av sprit; i sht om sådant kap gjort av tull o. dyl. o. bestående av smuggelsprit. SvD(A) 30/9 1933, s. 5. —
(3) -KASSA. i restaurang o. d. med spriträttighet(er): kassa (se kassa, sbst.1 8) som ansvarar för utskänkningen av sprit. SDS 1924, nr 66, s. 14. —
(2) -KOKARE. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) mindre, flyttbar kokapparat eldad med (röd)sprit; jfr -kök. Langlet Husm. 107 (1883). —
(2) -KOMPASS. (i sht i fackspr.) kompass vars kompassros flyter i sprit l. i en spritblandning, vätskekompass. UB 7: 452 (1875). —
(3) -KONTROLL. kontroll (se d. o. 2 b β) med uppgift att kontrollera spritutskänkning. SDS 1946, nr 88, s. 3. —
(3) -KONTROLLANT. person ingående i spritkontroll, spritkontrollör; jfr -spion. SDS 1946, nr 97, s. 3. —
(3) -KRYSSARE. tullkryssare med uppgift att uppbringa båtar med smuggelsprit. UNT 21/9 1933, s. 4. —
(2, 3) -KÄLLARE. källare för förvaring av sprit; äv. motsv. källare 1 d. Nyblæus Pharm. 6 (1846; i apotek). Wrangel SvFlBok 372 (1898; på örlogsfartyg). —
(2) -KÖK. kök (se d. o. 3) avsett för (röd)sprit ss. bränsle (o. med funktion ss. ett fotogenkök); jfr -gas-kök o. primuskök. Björkman (1889). Kaffepannan sjöng på spritköket. Wägner Norrt. 123 (1908).
(2) -LACK. [jfr t. spritlack, eng. spirit varnish, spirit lacquer] (i sht i fackspr.) (pigmenterad) lack (se lack, sbst.2 1) bestående av harts löst i stark sprit; jfr -fernissa, sbst. HforsD 1875, nr 133, s. 3. Spritlacker torkar snabbt och ger vanligen en hård film. TNCPubl. 14: 90 (1951).
Ssg: spritlacks-, äv. spritlack-fernissa. (numera bl. tillf.) om spritlack l. spritfernissa. UB 5: 413 (1874). —
(2) -LACK-FÄRG. [jfr t. spritlackfarbe] (i sht i fackspr.) lackfärg (se d. o. 1) innehållande spritlack. HantvB I. 1: 95 (1934). —
(3) -LAGSTIFTNING~020. abstr. o. konkret: lagstiftning rörande tillverkning l. konsumtion av sprit; jfr -drycks-lagstiftning, -förordning, -lag. Östergren (1944). —
(2) -LAMPA. lampa avsedd för l. använd med sprit ss. bränsle. Berzelius Kemi 3: 255 (1818). särsk. bildl.; särsk. [med anslutning till sprit, sbst.3 3] om alkoholist l. drinkare. Åter ett rop 108 (1913). —
(3) -LIGA. liga (se d. o. II 4) som sysslar med olaglig tillverkning l. försäljning av sprit; jfr -langar-liga. UNT 29/6 1938, s. 4. —
(2, 3) -LUKTANDE, p. adj. som luktar sprit, spritdoftande; i sht till 3. Krusenstjerna Pahlen 6: 424 (1935; om andedräkt). —
(2, 3) -LÅDA. låda (se låda, sbst.1 1) för l. med sprit; i sht till 3; äv. bildl. (särsk. om person som är begiven på spritdrycker). Levertin Magistr. 40 (1900; bildl., om person). Bergman SDanbit. 103 (c. 1920). —
(2) -LÅGA. låga (se låga, sbst.1 1) åstadkommen av brinnande sprit l. spritgas. Wingård Minn. 4: 95 (1847). —
-LÄGGA, -ning.
1) (i sht i fackspr.) till 2: lägga (ngt) i sprit (för konservering); i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.; jfr -sätta. Hygiea 1853, s. 174 (: spritläggning). Spritlagda kryp från vatten och land. Bovallius CentrAm. 88 (1887). Under höstens lopp blevo många (döda) lämlar upphittade, av vilka de minst skadade tillvaratogos och spritlades. FoFl. 1936, s. 97. VäxtLiv 4: 308 (1938; i p. pf., om bär).
2) (vard.) i överförd l. bildl. anv. av 1, med anslutning till sprit, sbst.3 3, äv. betecknande att ngt inmundigas under spritförtäring; vanl. i p. pf., om person (l. ngns samvete o. d.): (starkt) påverkad av spritförtäring. Uppriktigt sagdt var han helt människa först då han var lindrigt spritlagd. Ahrenberg Männ. 1: 6 (1904). Märgbenen voro ansträngande att inmundiga och behöfde ordentligt spritläggas, om (osv.). Samzelius SkogFjäll. 153 (1905). Bergman i 3SAH 51: 223 (1940; i p. pf., om samveten). —
-LÖS. spritfri.
(2) -LÖSLIG. (i sht i fackspr.) löslig (se d. o. I 1) i sprit; äv. om ngts tillstånd o. d. Ekenberg (o. Landin) 260 (1889; om kopal). Bolin OrgKem. 182 (1925; om tillstånd hos bakelit). Ljungqvist Slöjdb. 186 (1957; om färgbetser). —
(2) -LÖSNING. (i sht i fackspr.) konkret: lösning (se lösning, sbst.2 I 4) vilkens lösningsmedel är sprit. Nyblæus Pharm. 180 (1846). —
(2) -MATERIAL. (i sht i fackspr.) spritlagt material (i sht bestående av naturföremål l. insekter o. d.). Areschoug TropVäxt. 135 (1905). —
(3) -MISSBRUK~02 l. ~20. missbruk (se d. o. 1 c) av sprit, alkoholmissbruk. Almquist Häls. 716 (1897). —
(2, 3) -NEDERLAG~002, äv. ~200. konkret: nederlag (se d. o. 5) för sprit; i sht till 3; jfr -magasin. Siwertz Förtr. 191 (1945). —
(3) -NÄSTE. näste (se näste, sbst.4 2 b) för spritmissbrukare l. spritlangare o. d.; jfr -langar-näste. SvD(A) 4/11 1940, s. 20. —
(3) -OMTÖCKNAD~020, p. adj. omtöcknad (se om-töckna 2 a) på grund av spritförtäring; jfr -påverkad. Kléen MSommar 23 (1896; om hjärnor). —
(2) -PELARE. (i sht i fackspr.) i sprittermometer: pelare (se d. o. 2 h) av sprit. Rubenson Meteor. 9 (1880). —
(3) -POLIS. (förr) inom poliskår: avdelning med uppgift att uppdaga olovlig införsel l. tillverkning l. försäljning av sprit; äv. om enskild polisman inom sådan avdelning; jfr polis, sbst.1 2, 3 o. -kontrollant, -spion. RiksdP 1923, 2 K nr 45, s. 5 (i förslag). Spritpolisen i Stockholm har i dagarna avslöjat en likörfabrik på Östermalm, som (osv.). SvD(A) 28/9 1927, s. 15. SD(A) 1930, nr 323, s. 12 (i pl., om polismän). SvD 1977, nr 33, s. 1. —
(3) -PROBLEM. problem (se d. o. 2) som beror på l. står i samband med sprit(en) l. spritkonsumtionen; särsk. om det (samhälls)problem som bruket (i sht missbruket) av sprit utgör, alkoholproblem (i sht i sg. best.). Spritproblemet är komplicerat. Motorför. 1930, nr 8, s. 7. SvD(A) 1962, nr 30, s. 5 (i fråga om enskild person). —
(2, 3) -PROV. särsk. till 3: blodprov med uppgift att utröna alkoholhalt i ngns (särsk. bilförares) blod, alkoholprov. Underkastas spritprov. Östergren (1944). —
(2, 3) -PROVARE. (i fackspr.) apparat (i sht skalareometer) för fastställande av procenten sprit i en spritblandning, alkoholometer, brännvinsprovare. Åkerman KemTechn. 1: 117 (1832). —
(3) -PÅVERKAD~020, p. adj. påverkad (se påverka b β) av sprit, (lindrigt l. lätt) berusad; äv. om ngns tillstånd o. d.; jfr -omtöcknad. (Bilföraren) Jönssons ombud bestred att svar(anden) varit spritpåverkad. UNT 31/8 1933, s. 1. SocÅb. 1940, s. 153 (om tillstånd). —
(3) -RANSON. (förr) ranson (se ranson, sbst.2 b slutet) av sprit; jfr -tilldelning. Har du tagit ut din spritranson? Östergren (1944). —
(2) -RESERVOAR. reservoar för sprit; jfr -behållare. Berzelius ÅrsbVetA 1839, s. 277 (i spritlampa). —
(3) -RESTRIKTION. restriktion (se d. o. 2 b) i rätten att sälja l. köpa sprit; i sht i pl. SakregRiksdP 1911—1920 (1923). Östergren (1944; med uppgift att ordet sällan förekommer i sg.). —
(3) -RÄTTIGHET~002, äv. ~200. rättighet (se d. o. 1 e) att försälja l. (vanl.) utskänka spritdrycker; i fråga om spritutskänkning ofta i pl. (äv. med tanke på att rättighet till spritutskänkning jämväl innebär tillstånd att utskänka öl o. vin, fullständiga rättigheter). Jernvägs- eller annat hotell utan spriträttighet önskas köpa eller arrendera. SD 1892, nr 344, s. 11. SvUppslB (1935; äv. i fråga om försäljning). Kulturen 1949, s. 77 (i pl., i fråga om värdshusägare). —
(3) -RÖR. (förr) i spritfabrik; rör varigenom sprit leddes från kylredskap till sprithållare o. d. SFS 1882, nr 51, s. 2. —
(3) -RÖRD, p. adj. (numera bl. tillf.) jfr röra, v.2 I 4 c α, o. -påverkad; äv. substantiverat. Ossiannilsson Barb. 12 (1908). —
(3) -SED. sed (se d. o. 1 a, 2) i fråga om spritförtäring; jfr -vana. Dahlberg SjSamh. 2: 55 (1937). —
Ssgr: spritsmugglar-, äv. spritsmugglare-båt. av spritsmugglare använd båt; jfr sprit-båt, -skuta. Motorför. 1927, nr 2, s. 9.
(3) -SPION. (vard.) anonymt uppträdande person med uppgift att uppdaga spritsmuggling l. olaga tillverkning av l. handel med sprit l. (vanl.) att kontrollera efterlevnaden av bestämmelserna om spritutskänkning; jfr -kontrollant, -polis. Tullen far ju omkring som tosingar, och spritspioner kan man misstänka i varje båt. Engström Adel 149 (1923). Att spritspionerna skall försvinna från restaurangerna betyder inte att kontrollen avskaffas. DN(A) 1953, nr 284, s. 1. —
(3) -SPIONAGE. om spritspions l. spritspioners verksamhet; jfr -spioneri. Östergren (cit. fr. 1926). —
(2) -STARK. som har hög sprithalt (alkoholhalt), starkt sprithaltig (motsatt: spritsvag). UpsLäkF 1878—79, s. 407. —
(3) -STINKANDE, p. adj. som stinker sprit; jfr -doftande, -luktande. Laurin Våld 308 (1910; om soldater). Fredricson Res. 43 (1940; om andedräkt). —
(3) -STOPP. (ngt vard.) stopp för försäljning l. utskänkning av sprit. Spritstopp för restaurang Strömsborg. GHT 1944, nr 255, s. 9. Spritstopp till helgen. Halva Sverige torrlagt. DN 1976, nr 166, s. 1 (rubrik). —
(2) -SVAG. om dryck l. näringsämne o. d.: som har låg alkoholhalt (motsatt: spritstark); äv. om person: som dåligt tål sprit. Lättare, spritsvaga viner. TT 1895, Allm. s. 227. Han orkade inte med alla bokstäverna när han druckit grogg, han var spritsvag. Johnson Se 136 (1936). —
(3) -SYSTEM. (mera tillf.) i sg. best., om systembolaget, ”systemet”; jfr -bolag. Lo-Johansson Stockh. 76 (1954). —
(3) -SÄTTA. försätta (ngt, i sht dryck) med sprit; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv., om vin o. d.: försatt med sprit; jfr -lägga. Ett glas äkta (ej spritsatt) vin. Wretlind Läk. 5: 51 (1897). Auerbach (1913). —
(2) -TERMOMETER. termometer vars rör är fyllt med sprit; jfr kvicksilver-termometer. Fock 1Fys. 414 (1854). —
(2, 3) -TILLSATS~02 l. ~20. abstr. o. konkret: tillsats av sprit. Ahlberg FarmT 157 (1899; abstr.). SvLäkT 1935, s. 710 (konkret). —
(3) -TORPED. (förr) av smugglare för transport av smuggelsprit använd torped. Niska Äv. 138 (1931). —
(2) -TVÄTTAD, p. adj. tvättad med sprit (för desinficering l. rengöring). Essén Misst. 74 (1911; om briljanter). —
(3) -TÖRSTIG. törstig efter sprit, kännetecknad av sprittörst; jfr -hungrig, -sugen. Lidforss OndMakt. 15 (1909). —
(3) -UTSKÄNKNING~020. utskänkning av sprit; äv. konkret: ställe där utskänkning av sprit äger rum; jfr -servering. Lagergren Minn. 9: 54 (1888, 1930; konkret). SDS 1957, nr 286, s. 32. —
(2, 3) -VARA. vara bestående av sprit; i sht till 3; nästan bl. i pl. SFS 1867, nr 48, s. 4 (i pl.).
-handel. särsk.: handel (se handel, sbst.2 11 b) med spritvaror, sprithandel (se d. o. 1). BtRiksdP 1892, I. 1: nr 54, s. 7.
-handlande, m. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) person som bedriver spritvaruhandel. BtRiksdP 1892, I. 1: nr 54, s. 5. —
(3) -VÄXT. (numera bl. tillf.) växt använd l. avsedd för framställning av sprit. Jönsson Gagnv. 11 (1910). —
(2, 3) -ÅNGA.
1) (i sht i fackspr.) om förångad sprit; i sht i fråga om framställning av sprit gm destillation. Åkerman KemTechn. 2: 490 (1832).
(3) -ÅNGEST. ångest uppkommen gm otillfredsställt spritbegär l. ss. följd av stor spritförtäring. Strix 1904, nr 32, s. 5. —
(2, 3) -ÄLSKANDE, p. adj. som älskar sprit; i sht till 3. Lidforss Kås. 3: 62 (1913; om bakterier). Palmqvist Oceaner 83 (1942; om person). —
SPRITAKTIG, adj.1 till 2, 3: som liknar sprit; förr äv.: starkt sprithaltig, spritstark. Holmberg 2: 816 (1795). —
SPRITIG, adj.1 (vard.) till (2 o.) 3: som innehåller sprit l. kännetecknas av spritkonsumtion o. d. Lundell (1893). Han .. blåste sin andas spritiga flamma in bland den kallt och syrligt rykande torven (i spisen). Holmström LändStränd. 2: 134 (1919). AlltfA 1931, nr 5, s. 25 (om ungkarlsvanor).
Spalt S 10137 band 29, 1985