Publicerad 1981 | Lämna synpunkter |
SNÖRE snö3re2 l. snœ3re2, n.; best. -et; pl. -en (SkeppsgR 1544, s. 4 a (: torskesnören), osv.) ((†) =, Jos. 17: 5 (Bib. 1541), Ödmann MPark 336 (1800); -er, möjl. äv. att hänföra till sg. snöra, VaruhusR 1541 (: Siilkes Snörer), RP 8: 325 (1640); -on, möjl. äv. att hänföra till sg. snöra, OxBr. 11: 764 (1640: silckes schnöron), KlädkamRSthm 1674, s. 185; -or, möjl. äv. att hänföra till sg. snöra, KlädkamRSthm 1560 E, s. 3 b (: silkes snöror), Därs. 8 b (: silkes snoror, sannol. felaktigt för silkes snöror)); pl. best. -ena (Weste FörslSAOB (c. 1817) osv.) ((†) -enen KlädkamRSthm 1752 A, s. 480, Därs. 1753, s. 347; -erne, möjl. äv. att hänföra till sg. snöra, HusgKamRSthm 1718, s. 207); förr äv. SNÖRA, r.? l. f.? l. n.?; pl. (möjl. äv. att hänföra till sg. snöre) -or l. -er l. -on (se ovan).
1) gm spinning av ett (av fibrer bestående) garn l. en (av papper l. syntetiskt material bestående) remsa l. (vanl.) gm hoptvinning av två l. flera garn l. remsor erhållen produkt som liknar en lina l. ett rep men är klenare till dimensionen (i fackspr. särsk. om sådan produkt som vid hoptvinningen erhållit ytterligare snodd utöver den som erhållits vid spinningen); äv. om en på annat sätt (särsk. gm flätning l. virkning av textilt material) erhållen produkt som liknar en lina l. ett rep med klena dimensioner l. utgör ett band; äv. ss. ämnesnamn; ofta liktydigt med: bindgarn; äv. utan klar avgränsning från lina l. rep; jfr 2, 3. Binda ett snöre om ett paket. Hänga upp ngt i ett snöre. (Simson) sleet sönder toghen såsom itt wridhit snöre söndergåår, när thet aff eeld förbrändt är. Dom. 16: 9 (Bib. 1541; Bib. 1917: en blångarnssnodd). Snöre 7 Pund. KlädkamRSthm 1614 A, s. 6 a. De skulle taga med sig Snören och söka omringa (vildrenarna). HFinLappm. 3: 81 (1725). Tjockt virkadt snöre. Schulthess (1885). Flätade bandliknande snören. VaruhbTulltaxa 1: 317 (1931). Bindgarn är den produkt som i talspråket vanligen kallas för snöre. FrFiberTågv. 24 (1949). Med snören avser fackmannen garn som snörts. Därs. 100. — jfr ANSLAGS-, ASBEST-, BAST-, BIND-, BOMULLS-, DRIV-, FLORETT-, GARDIN-, GARN-, GILLER-, GULD-, HAMP-, HARNESK-, HOPP-, HÅR-, HÄFT-, JOJO-, KANT-, KLOCK-, KNUT-, KNÄPP-, KOLUMN-, KOPPAR-, KÄK-, KÄNG-, LED-, LOD-, LÄDER-, LÖP-, MARKIS-, MÖBEL-, NATTROCKS-, NAVEL-, NYCKLE-, OMSLAGS-, PACK-, PAKET-, PAPPERS-, PERSIENN-, RACKET-, REDGARNS-, REM-, RING-, RINGKLOCKS-, ROCK-, RULLGARDINS-, RUND-, RYCK-, RYCKVERKS-, RYGG-, RÅSILKE-, RÄNSEL-, SANDAL-, SEGELGARNS-, SEN-, SIDEN-, SILKES-, SILVER-, SIMPEL-, SKO-, SPJÄLL-, TRUMPET-, TÄND-, ULL-SNÖRE m. fl. — särsk.
a) till dekoration (i sht på klädesplagg l. möbel) använt l. avsett snöre, snodd l. träns o. d.; äv. ss. utmärkelsetecken på uniform. HH 1: 20 (1543). Tollff st:n blåå Kledes Stohlar medh rödha och guhla snören omkring. Karlson EBraheHem 152 (i handl. fr. 1672). Prydd med allehanda snören och galoner. Östergren (1943). — jfr BELÄGGNINGS-, DISTINKTIONS-, HUSAR-, KASACKE-, KJOL-, KORPRALS-, LIVRÉ-, ROCK-, SCHAKÅ-, SKRUV-, SPIGILJE-, SPIK-SNÖRE m. fl. o. POMETTEN-SNÖREN.
b) om snöre l. lina o. d. för mätning l. lodning (se LODA, v.1 1); jfr 3, 4. OPetri Tb. 277 (1529). När wägarne .. äro rödde och lagade, skola dhe ock .. mätas med Snören, så at alla Mijhlar blifwa lijka långe. Schmedeman Just. 371 (1664). Ingen haar snöre på Lijffztijden .. (dvs.) Hwem weet sin Liffzlängd? Grubb 390 (1665). Vi lodade i närheten av pricken och fick åtta famnar på snöret. UNT 1943, nr 177, s. 8. — jfr AUXILIÄR-, LANTMÄTAR-, MÄRKE-, MÄT-SNÖRE m. fl.
c) om snöre som (spänns l. sträcks rakt o.) används ss. hjälpmedel för att erhålla en rak l. lodrät l. vågrät linje o. dyl. l. för att inhägna ngt o. d.; äv. om kritsnöre o. d. använt vid snörslagning, förr särsk. i uttr. knäppa med l. knäppa (av) snöret på ngt, snörslå (se d. o. 4) ngt; särsk. i förb. efter snöre(t) i uttr. som betecknar att ngt görs l. gjorts rakt med tillhjälp av snöre; jfr d β o. RÄTTESNÖRE 1. OPetri Tb. 61 (1525). (Tobaks-)Plantorna tagas .. af Bäncken, sättias effter Snöret, 2 eller 3 Fötter emellan hwar. Rålamb 14: 24 (1690). Knäppa snöret på timmerstocken. Möller (1790). Knäppa af el. med snöret på en timmerstock. Weste (1807). Hedenvind-Eriksson Hjul. 236 (1928). — jfr DIKES-, MURAR-, PLANTERINGS-, RIKT-, SLAG-, TIMMERMANS-, TRÄDGÅRDS-SNÖRE m. fl. — särsk.
α) [jfr t. alles nach der schnur haben wollen] (†) i uttr. vilja hava (byggnad o. d.) (rätt) efter snöre(t), vilja ha (byggnad osv.) snörrak (utan skevhet), vara i gerad linje efter snöret, vara snörrät. Skole tw (dvs. byggmästaren W. Boy) wel wete att wij (dvs. J. III) icke kunne lijde thett som skeeft är, hwarföre wij .. wele hafwe Slottzkyrkien rett effter Snörett. HB 2: 227 (1588). Broen (som tsaren låtit bygga) var 15 alnar bred med timberstockar tredubbel, och broen alla 70 milen i gerad linia effter snöret. HH 24: 285 (1722). Vilja hava allt äfter snöre. Schultze 4655 (c. 1755).
β) i uttr. rak l. rät l. rätt som ett snöre, alldeles rak resp. rät l. rätt. Af uhrminnes tijder .. äro lagde Steenmärcke (längs en ägogräns), så att ifrån begynnelsen till änden, går rätt som ett snöre. VDAkt. 1703, nr 414. Weste FörslSAOB (c. 1817: Rät). Vägen går rak som ett snöre mot väster. Engström Häckl. 307 (1913). — särsk. (tillf.) i utvidgad anv., i uttr. pigg som ett snöre, alldeles pigg. SvD 1977, nr 32, s. 12.
γ) i numera obrukliga bildl. anv., särsk. om norm l. rättesnöre (se d. o. 2); äv. i uttr. icke vara efter snöret, vara onormal(t stor). Christi gång til Fadren, är rätter effter tiyo Gudz bodz snöre. PErici Musæus 2: 67 b (1582; t. orig.: nach der Schnur der Zehengeboten). (Lat.) Enormis .. (sv.) Som är icke effter snöret, öffuermåtton. Linc. Dd 3 a (1640). Herre! jag lofwar i denna här dag .. / at lefwa Din wilja i lag, / Som bästa mit lefwernes snöre. Salvius BrudGrafskr. 68 (1740, 1757). — särsk. i vissa uttr.
α’) hugga över snöret, se HUGGA, v.1 1 k ι; jfr δ’, d β. jfr: I Hofwet .. får tu se Timmer-Karlar, men sådane som hugga brede-wid snöret. Scherping Cober 2: 208 (1737; t. orig.: über die Schnur hauen).
γ’) var efter annan gå efter ett snöre, gå i varandras spår, följa samma norm, träda ngns fotspår snöret efter, följa i ngns fotspår. (Alla sannfärdiga kristna) haffua .. hwar effter annan gått effter itt snöre. PErici Musæus 2: 241 b (1582; t. orig.: an einer Schnur). Sin Morbroders Footspår trädde han (dvs. K. X. G.) snöret effter, i tyske Krijget war han allestädes een Segerherre. Riddermarck Alm. 1691, s. 33.
δ’) gå över snöret l. synda utom snöret, överskrida gränsen för det rimliga l. riktiga l. anständiga; jfr α’, d β. Om någon syndar .. vthom Snöret, så är thet ett Skelmstycke. Schroderus Comenius 798 (1639; lat. orig.: enormiter, t. texten: vber die schnur). Brask Pufendorf Hist. 408 (1680: gå öfwer snöret).
ε’) ställa sig efter snören (?) l. snörena (?), vara konsekvent l. omedgörlig. Thet kunne vij nog förmerckie, att the danske (vid förhandlingar mellan Sv. o. Danmark) haffve tilpricke stelth sig effter snören och inthet borttgiffvedt aff thet them borde beholle. GIR 24: 355 (1554). Anm. till 1 c γ ε’. Det är möjl. att den i språkprovet 1554 föreliggande formen snören (som kan fattas ss. pl. obest. l. pl. best.) är felaktig för snöret.
d) om snöre uppspänt för att uppbära ring utgörande mål vid ringränning; särsk. (†)
α) i uttr. ränna med spetsen över snöret, vid ringränning hålla lansen så att dess spets kommer över det snöre som uppbär ringen (o. därigm förlora rätten att tillgodoräkna sig tidigare lyckade försök att träffa ringen). Schück VittA 1: 33 (i handl. fr. 1617).
β) [möjl. utgående från l. anslutet till c (γ α’, δ’)] i uttr. ränna över snöret, bildl.: ta miste l. gå för långt (i ngt) l. synda l. hoppa över skaklarna. Schroderus Hoflefw. 242 (1629). (Fäderna vid synoden i Toledo 633) hafwa i thetta Stycket (dvs. angående uppenbarelseboken) ränt myckit öfwer Snöret. Dens. Os. 2: 264 (1635; lat. orig.: delirarunt). Hiärne 3Hskr. 224 (c. 1716).
e) om snöre på vilket smärre föremål träds l. är uppträdda; äv. i utvidgad anv. (övergående i anv. ss. måttsord), om snöre jämte därpå uppträdda smärre föremål. Snörett 6 {marker} — Swamp(er) — 3 snöre. TullbSthm 4/5 1571. Trä upp murklor på snören för att torka. Östergren (1943). — jfr PATERNOSTER-, PÄRL-SNÖRE. — särsk. mer l. mindre bildl.; förr särsk. i uttr. på ett snöre, i rak linje l. i ett o. samma läge. (Värj-)fästet .. (kan i vissa fall) komma wäl till pasz (ss. skydd), emädan man icke alle stöter hafwer på ett snöre eller uthi en linie. Porath Pal. 2: L 2 b (1693). Lysander Almqvist 68 (1878).
f) om målsnöre; särsk. i uttr. bryta l. spränga snöret, bryta l. spränga målsnöret. Han (dvs. löparen som fick bronsmedalj) drömmer under salig gråt, / att det var han som snöret sprängt. Lindorm Marsch 9 (1934). Östergren (1943).
g) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr c β slutet, γ, d β, e slutet). Rheni böllior / Såm genom Belgium sitt långa snöre drar. LejonkDr. 20 (1689). Chordaria flagelliformis’ (dvs. gisseltångens) greniga snören. Selander LevLandsk. 130 (1955). — jfr BLOMSTER-, DRÄNG-, FRUKT-, ÄGG-SNÖRE. — särsk.
α) (i fackspr.) i fråga om en i sht förr bruklig frisyr för pudlar: var o. en av de till marken nående strängar av hår som bildas av kvarstannande fällda hårstrån tillsammans med levande hår o. som (med olja o. nypor) formas till korkskruvslockar. SvHundlex. 422 (1966).
β) [möjl. med tanke på ostadig gång liknande dans på lina; jfr sv. slang lindansarolja, brännvin, sprit] (vard.) i uttr. på snöret, berusad. De var litet på snöret. AB 1956, nr 39, s. 7.
Anm. till 1. Ordet snöre i nedanstående språkprov ur Bib. 1541 återgår på schnur hos Luther, som missuppfattat den hebreiska texten; möjl. har snöre anslutits till bet. 1 c. (Asers barns) grensza .. wender sigh åt Hossa, och gåår vth widh haffuet effter snöret åt Achsib. Jos. 19: 29. Theras (dvs. himlarnas) snöre gåår vth j all land, och theras taal in til werldennes endar. Psalt. 19: 5.
2) [delvis specialanv. av 1] fisk. om (snöre använt ss.) metrev; äv. om fiskeredskap bestående av ett med sänke o. en l. två krokar försett snöre (i bet. 1) som hålls i handen l. är fäst vid ett finger l. en hållare; äv. i utvidgad anv., om fiskeredskap (l. beståndsdel däri) som har samma funktion som l. liknar ett snöre (i ovan angiven bet.) men tillverkats av annat material (numera företrädesvis i ssgn KÄNN-SNÖRE). GripshR 1556, s. 134. Man kan (vid fiske) offta hafwa ett snöre på hwar finger. FörarbSvLag 1: 414 (1692). Hwarje fiskare bör kunna sköta twenne .. snören, af hwilka han håller det ena i handen och har det andra fästadt wid en så kallad hållare. Ekström AfhFiska 37 (1845). (I de grönländska samlingarna i Köpenhamn finns bl. a.) snöre af fiskben, samt metkrok af ben. Bruzelius Forns. 42 (1850). En liten pojke med ett hemmagjort, primitivt spö, tjockt snöre och dåligt flöte. Bolander HerrKr. 155 (1946). — jfr DJUP-, FISK-, HAND-, MET-, PILK-, PIRK-, TORSK-SNÖRE m. fl.
3) [jfr 1 (b)] om en med ett så l. så långt snöre (i bet. 1 l. 1 b) ombunden (l. uppmätt) kvantitet av halm (jfr REP, sbst.1 2); i ssgn TREFAMNS-SNÖRE.
4) [jfr 1 b; efter motsv. anv. i t.] (†) om en (med mätsnöre uppmätt) del av ett jordområde (utgörande ngns arvslott), lott (se LOTT, sbst.2 3); jfr REP, sbst.1 4. Tich will iach giffua Canaans land, idhars arffs snöre. Psalt. 105: 11 (öv. 1536; Luther: Die schnur ewers erbes; Bib. 1917: eder arvedels lott). Manasse föllo tiyo snöre til. Jos. 17: 5 (Bib. 1541; Luther: schnüre; Bib. 1917: lotter). jfr: Herrans lott är hans folck, Jacob är snöret til hans arff. 5Mos. 32: 9 (Bib. 1541; Luther: die schnur seins erbs; Bib. 1917: Jakob är hans arvedels lott).
5) [jfr motsv. anv. i t. samt av eng. cord o. fr. cordon] (i fackspr.) om en för ledning av elektrisk ström avsedd anordning som består av (l. vars huvudbeståndsdel är) en isolerad ledare l. (vanl.) två l. flera isolerade ledare inom ett gemensamt hölje med jämförelsevis liten diameter; särsk. (om ä. förh.) om sådan anordning som var avsedd för åstadkommande av förbindelse mellan mikrofon o. telefonledning l. mellan två telefonledningar i telefonväxel (o. som i ena l. båda ändarna var försedd med en propp avsedd att införas i ett jack). Nyström Telef. 12 (1885). Hvarje snöre innehåller .. två inbördes isolerade ledningar, som sluta i tvenne likaledes isolerade kontakter i snörets propp. 2UB 3: 519 (1897). Snöre .. med två proppar. VocTélInt. 43 (1931). — jfr LEDNINGS-, METALL-, PAR-, PROPP-, RING-, TELEFON-SNÖRE.
-BOK. (†) (för räkenskaper o. d. avsedd) bok bestående av blad sammanhållna av ett (med sigill försett) snöre. SPF 1823, s. 234. Därs. 1853, s. 19. —
(1 a) -BRODERI. (†) konkret, om snörmakeriarbete (på klädesplagg o. d.). SvLitTidn. 1818, sp. 804. SthmModeJ 1850, s. 88. —
-BÅGE.
1) (förr) om en för drivande av en primitiv svarv avsedd anordning med samma konstruktion som en drillbåge. 2NF 27: 843 (1918).
(1 c) -BÄNK. (i fackspr.) bänk längs vilken ett snöre uppspänts för kontroll av rakheten hos ståltransportband; äv. (o. i fråga om nutida förh. bl.) i utvidgad anv., om bänk för sådan kontroll utförd på annat sätt. DN 1969, nr 52, s. 10. —
(1 c) -DRAG. trädg. om handlingen att dra ett snöre fram o. tillbaka över ett trädgårdsland o. d. så att en rät linje l. fåra uppkommer på marken; äv. konkret, om en på sådant sätt erhållen linje l. fåra; jfr -slag 1. LfF 1838, s. 56. HbTrädg. 2: 32 (1872; konkret). —
-GJORD. hippol. sadelgjord (se d. o. 1) flätad av snören. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 385 (1880). —
-HJUL. i fråga om spinnrock l. svarv o. d.: hjul avsett för kraftöverföring medelst snöre(n). Löfgren TenngjH I. 2: 246 (i handl. fr. 1719). —
-KANT. (snör- 1647 osv. snöre- 1587) kant på snöre l. kant bestående av snöre. 2SthmTb. 7: 396 (1587). —
-KERAMIK. [jfr t. schnurkeramik] arkeol. stenålderskeramik kännetecknad av dekor åstadkommen gm intryck i leran av ett snöre; äv. övergående till en beteckning för forntida kultur kännetecknad av sådan keramik; jfr snodd-keramik. Schnittger FörhistFlintgr. 25 (1910). Oder-snörkeramiken och den preussiska snörkeramiken. Fornv. 1957, s. 27. —
-KERAMISK. arkeol. som har samband med l. kännetecknas av snörkeramik. AntT XIX. 1: 22 (1911; om kärl). —
-KUVERT. (val)kuvert försett med snöre (som tjänar till att öppna kuvertet). DN 1975, nr 263, s. 16. —
-LEK. i sht folklor. lek (innebärande figurframställning) med snöre (l. tråd o. d.); särsk. om lek (l. konst) som går ut på att medelst ett sammanknutet snöre l. en sammanknuten tråd som i visst grepp med fingrarna hålls sträckt mellan händerna åstadkomma en figur l. följd av figurer (i sht gm att två personer växelvis övertar snöret l. tråden med ändring av greppet), trådlek; jfr skäl, sbst.4 3. FoF 1939, s. 31. Därs. 39. Gustafsson Jayne Snörlek. 3 (1974). —
-LIKA, adv. (-lijke) [jfr mlt. snōrlīke] (†) bildl.: på ett normalt l. korrekt sätt; jfr snöre 1 c γ. GIR 18: 153 (1546). —
-LINJE.
1) till 1: linje åstadkommen med tillhjälp av ett snöre; särsk. dels (arkeol.) om en gm intryck i leran av ett snöre åstadkommen linje som utgör l. ingår i dekor på stenålderskeramik, dels (i fackspr.) till 1 c, om linje erhållen gm snördrag l. snörslag. HbTrädg. 2: 5 (1872; i trädgårdsland). Fornv. 1949, s. 185 (på stenålderskärl).
2) (förr) till 5, om strömkrets där förbindelse erhållits med tillhjälp av snöre(n). VocTélInt. 96 (1938). —
-LOD.
2) (förr) till 5: lod (se lod, sbst.4 9) avsett att tynga ned snöre (så att det hängde rakt ned). VocTélInt. 43 (1931). —
-LÄNGD.
-LÖPARE. (i sht förr) längs uppspänt snöre (l. uppspänd ståltråd) löpande raket l. av raket driven (t. ex. ss. en duva utformad) figur (bestående av en stomme av trä l. rotting på vilken bengaliska eldar o. d. monterats), linraket l. transparang på lina; jfr -eld o. duva, sbst. 6. Dalin (1854; om duvformig figur använd vid antändning av fyrverkeri). Törner Fyrv. 172 (1885). —
(1 a) -MAKARE. (snör- 1631 osv. snöre- 1615) [jfr t. schnurmacher] person som yrkesmässigt tillverkar (till prydande av kläder l. möbler avsedda) finare snören, snoddar, tränsar, band o. d.; jfr passement-makare, posementerare. KlädkamRSthm 1615 A, s. 41 b. jfr hov-snörmakare.
Ssgr: snörmakar-, äv. snörmakare-arbete. särsk. konkret (äv. koll. l. ss. ämnesnamn); jfr snör-makeri, snörmakeri-arbete. PT 1758, nr 85, s. 4 (konkret). KonstNyhMag. 1: 32 (1818; koll.).
-knapp. knapp bestående av l. överklädd med snörmakararbete, snörmakeriknapp. VaruförtTulltaxa 1: 480 (1912).
-MAKERI.1004 l. 0104, äv. 3~002. [till -makare] om konsten l. yrket att förfärdiga snörmakararbeten; äv. konkret, dels om verkstad l. fabrik l. företag som förfärdigar snörmakararbeten, dels om snörmakararbete (äv. koll. l. ss. ämnesnamn). Nordforss (1805). Mörk uniform med svarta snörmakerier. PT 1861, nr 186, s. 2. Snörmakeri, (dvs.) textilarbete av mer el. mindre fina snören, snodder, sniljer o. s. v. SvUppslB (1935). Folckers Snörmakeri & Bandfabrik. TelKatal. 1975, 15: 629. jfr pärl-snörmakeri.
Ssgr: snörmakeri-arbete. snörmakararbete; särsk. konkret (äv. koll. l. ss. ämnesnamn). DA 1824, nr 30, s. 6 (ss. ämnesnamn).
-MAKERSKA. [till -makare] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) kvinnlig snörmakare; äv. om hustru till l. änka efter snörmakare. Björkegren 1992 (1786). Dalin (1854; om hustru l. änka). PT 1898, nr 292, s. 3 (om kvinnlig snörmakare). —
-MALJA, se d. o. —
-MASK. [jfr t. schnurwurm; de hithörande maskarna liknar snören] zool. mask tillhörande klassen Nemertini (som är den enda klassen inom stammen Rhynchocoela), nemertin, slemmask (förr särsk. om den vid Englands kuster levande arten Borlasia elizabethæ McInt.); i pl. äv. om klassen Nemertini l. stammen Rhynchocoela. Rebau NatH 1: 692 (1879; om Borlasia elizabethæ McInt.). Prostoma graecense, Nordeuropas enda limniska snörmask eller sötvattensnemertin. FoFl. 1949, s. 108. DjurVärld 1: 390 (1960; i pl.; om stammen o. klassen). —
(1 c) -MÅTT. (†) om snöre använt ss. hjälpmedel för att erhålla räta linjer o. d.; anträffat bl. i uttr. som betecknar att ngt är snörrätt byggt. Atterbom Minn. 41 (i senare bearbetat brev fr. 1817). Efter snörmått fabricerade kaserner. Därs. 591 (1819). —
(1 a) -MÖSSA. (snöre- 1688) (numera bl. tillf.) mössa prydd med snoddar l. tränsar o. d. BoupptSthm 1688, s. 687 a. —
-NYSTAN. nystan bestående av ett l. flera snören; äv. mer l. mindre bildl. Hammar Wodehouse NärÖg. 330 (1941). SvD 1973, nr 345, s. 18 (bildl., om långhårig hund). —
-ORNERING. arkeol. jfr -keramik o. snodd-ornering; särsk. konkret. Fornv. 1932, s. 122. Därs. 1953, s. 77 (konkret). —
-PAR. särsk. [jfr t. schnurpaar] (förr) till 5, om par av snören varmed förbindelse åstadkoms i telefonväxel. Nyström Telef. 62 (1885). —
-PROFIL. (förr) gm uppspända snören angiven profil för befästningsverk under byggnad. Lundell (1893). —
(1 e) -PÄRLA. (numera bl. tillf.) pärla uppträdd (l. avsedd att trädas upp) på snöre. Nordforss (1805). —
-RULLE.
1) rulle (se rulle, sbst.3 1 a) avsedd att linda upp snöre på; äv. med inbegrepp av det som upplindats på sådan rulle. BoupptVäxjö 1825.
(1 c) -RÄT, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -RÄTT, adj. (snör- 1720 osv. snöre- 1640—1746)
1) rät som ett spänt snöre, alldeles rät; äv.: (inlodad med skärlod o. därför) lodrät; jfr -rätad. (Lat.) Perpendicularis .. (sv.) Snörerett. Linc. Hhh 3 b (1640). Snörräta huvudgator. NärGickSkol. 331 (1934).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk.: strikt l. sträng l. absolut; förr äv. övergående dels i bet.: regelbunden l. normal, dels i bet.: riktig l. korrekt; jfr -rätad. (Sv.) Snörerät .. (lat.) normalis, regularis. Wollimhaus Ind. (1652). Sådana, som äro widrigt sinnade, och contradicera, ehuru snörrätt någon ting wara månde och handgripeligit är. Strålenhielm Ymp. a 4 b (1751). Några punkter som stodo i snörrät motsägelse med Carl Johans öfvertygelse. Palmblad Norige 299 (1846). Theorin-Kolare Gudag. 35 (1945).
Avledn.: snörräthet, r. l. f. till -rät 1; äv. i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv. (motsv. -rät 2), förr särsk. övergående i bet.: regelbundenhet. (T.) Regelmässigkeit, (sv.) snör-räthet. Lind 1: 1263 (1749). Gellerstedt Glänt. 118 (1909). —
(1 c) -RÄTT, adv. (snör- 1634 osv. snöre- 1582—1781)
1) rätt l. rakt som efter ett uppspänt snöre, alldeles rätt l. rakt, direkt; äv.: lodrätt. Linc. (1640; under directe). (Lat.) Perpendiculariter. (Sv.) Efter hängwigt, snörrätt. Ekblad 271 (1764). Melin AmazUrskog. 137 (1929).
2) i utvidgad l. mer l. mindre bildl. anv., särsk.: direkt l. helt o. hållet l. alldeles (äv. i uttr. snörrätt emot ngt, helt o. hållet l. tvärt emot ngt); förr äv. övergående dels i bet.: regelbundet l. normalt, dels i bet.: riktigt l. korrekt. PErici Musæus 2: 333 a (1582). (Sv.) Icke Snörerätt, (lat.) Enormiter. Linc. Tttt 3 b (1640). Efter alle werk .. intet kunna så fulkomliga, och .. så snöre rätt gå, at icke en eller annan .. skulle här och där .. tycka sig wara för när skedt; så (osv.). HC11H 14: 96 (1664). Två snörrätt mot hvarandra stridande domar. Chydenius 43 (1765). SvD(A) 1926, nr 184, s. 6. —
(1 a) -SATT, p. adj. (snör- 1697—1748. snöre- 1630—1636) (†) snörbesatt, snörprydd. L. Paulinus Gothus PræstigKumbl. E 1 a (1630; om muffar). Lagerbring HistLit. 4 (1748; om livré). —
-SEPARATOR. (förr) separator (se d. o. 2 a slutet) driven medelst snörutväxling. 2UB 4: 330 (1899). —
-SKIVA. skiva (se skiva, sbst.2 3) avsedd för kraftöverföring medelst snöre(n); numera ofta ersatt av: remskiva (i oeg. anv.); jfr -rulle 2, -trissa 1. JernkA 1847, s. 82. —
-SKÖRT. [jfr d. snoreskørt] arkeol. (under bronsåldern av kvinna buret) skört bestående av ett vävt midjeband o. ett därifrån nedhängande dubbelt lager av tvinnade trådar nedtill sammanhållna av ett band. Rig 1943, s. 149. —
(1 c) -SLAG.
1) i sht trädg. om handlingen att snörslå (i bet. 3); vanl. konkret(are), särsk. konkret, om en gm snörslagning erhållen linje l. grund fåra; jfr -drag. VetAH 1780, s. 151. 4 snör-slag på hwar säng. Alm(Ld) 1785, s. 40.
2) i sht snick. om handlingen att snörslå (i bet. 4); vanl. konkret(are), särsk. konkret, om en gm snörslagning erhållen linje. Rinman 2: 117 (1789; konkret). Dalin (1854). —
-SLÅ, -slagning.
2) (mera tillf.) till 1 c: spänna upp snören (mellan stolpar o. d. för att dela in ett område o. d.). SkogsvT 1912, Fackupps. s. 408 (: snörslagning).
3) i sht trädg. till 1 c: med avs. på (stycke av) marken (i trädgård o. d.): åstadkomma en l. flera räta linjer l. grunda fåror på gm att lyfta ett spänt snöre o. släppa det; äv. i utvidgad anv.: åstadkomma en l. flera räta linjer l. grunda fåror på gm snördrag; äv. med obj. betecknande rät linje l. grund fåra o. d. HbTrädg. 2: 5 (1872). På de sängar der man vill hafva ärter och bönor, snörslås liksom till gångar (dvs. gm snördrag). Langlet Husm. 707 (1884).
4) i sht snick. till 1 c: åstadkomma en l. flera räta linjer på (ngt) gm att lyfta ett spänt snöre som är kritat l. sotat o. dyl. o. släppa det; äv. med obj. betecknande rät linje. GPolhem PVetA 1745, s. 13. Lodräta streck snörslås med ett sotat eller kritat snöre. Key HjälpDSjälv 60 (1917). —
-SMÖRJNING. tekn. smörjning varvid smörjmedel tillförs smörjstället medelst en veke (bestående av ett snöre av bomull o. d.), veksmörjning. Dædalus 1960, s. 17. —
-START. i fråga om båtmotor: startanordning som är så inrättad att man drar i ett snöre för att starta motorn. UNT 1929, nr 10324, s. 10. —
-STÄMPEL. arkeol. för åstadkommande av dekor på snörkeramik använt redskap bestående av ett föremål (en pinne l. ett ben o. d.) varomkring ett snöre lindats så att (mot föremålet tvärställda) parallella intryck av snöret kunde erhållas i leran; äv. om snörstämpelteknik. Malmer Stridsyx. 17 (1975; om teknik).
Ssgr (arkeol.): snörstämpel-ornament. ornament åstadkommet med snörstämpel, tvärsnodd; jfr snoddstämpel-ornament.
-TRISSA.
-UTVÄXLING~020. (förr) konkret, om anordning för överföring av rörelse från en axel till en annan medelst snöre (vanl. med ökning l. minskning av varvtal). TT 1874, s. 64. —
-VERK, sbst.2 (sbst.1 se sp. 8439). om anordning bestående av ett l. flera snören; särsk. till 1 a, om snörmakeriarbete. Rydqvist Resa 20 (1838). Björkman (1889; med hänv. till snörmakeri). —
(5) -VÄXEL. (förr) telefonväxel vari förbindelse mellan telefonledningar åstadkoms medelst snöre l. snörpar. 2UB 3: 518 (1897). —
B (numera bl. tillf.): SNÖRE-FISKARE, -KANT, -LIK, -LIKNANDE, -MAKARE, se A. —
-MÖSSA, -RÄT, -RÄTT, -SATT, se A. —
-STRÄCK, adv. (-streck) [sannol. ombildning gm anslutning till sträcka, v., av t. schnurstrack, snörrät (där senare ssgsleden är strack, rät; se strak)] (†) i uttr. snöresträck emot ngt, snörrätt (se d. o. 2) emot ngt. HdlÅgerupArk. 1700.
Spalt S 8439 band 28, 1981