| Publicerad 1980 | Lämna synpunkter |
SNOR snω4r, sbst.2, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -er40 l. 32 (ArkliR 1563, avd. 22 (: dörelöpare snorer) osv.); förr äv. SNORE, n., anträffat bl. i pl. obest. -en (KlädkamRSthm 1560 G, s. 8 a, Bureus Suml. 27 (c. 1600), BoupptSthm 14/6 1655 (: liberj snoren)).
snott band l. snöre, snodd, snöre; utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera bl. (i skildring av ä. förh., särsk. folklor.) om finare snott band l. snöre (av siden l. silke l. guldtråd o. d.) använt ss. utsmyckning l. prydnad (i sht på kläder). KlädkamRSthm 1560 G, s. 8 a (till klädedräkt). Till enn snor wthij en kruttflaske .. (utlämnades) Sÿlkee .. 10 lod. Därs. 1592 B, s. 27 a. Till en snor i Canzelijtt som brukades i bref .. (utlämnades) Sijlkee. Därs. 29 b. Bureus Suml. 27 (c. 1600; på handduk). En snor Perlor af 38 st. BoupptSthm 2/7 1686. En swart kullrig hatt med snor och borda .. är en wanlig hufwudbonad. Åkerman HellestPast. 20 (1828). Tvenne .. lister (hängda utanpå vardera av de båda silkesdukar varmed förklädet pryddes i sidorna) — på grund av de pålagda banden, ”snorerna”, kallade för ”snoralister” — hörde .. (under 1800-talet) till brudens utsmyckning (i Ingelstads härad i Skåne). Svensson SkånFolkdr. 255 (1935). — jfr HATT-, ROCK-SNOR. — särsk. (†) i uttr. löpa l. springa (så)som hönan l. kycklingen med snoren, (brådskande o. ivrigt) löpa l. springa som hönan l. kycklingen med snöret (i tron att detta är en mask); anträffat i bild, betecknande att ngn (i tron att ha kommit på ngt väsentligt o. d.) brådskande l. ivrigt l. beskäftigt agerar (mot ngn) l. lägger sig i (ngt) l. bekymrar sig (om ngn l. ngt). Kempe Krigzpersp. 217 (1664: löpa såsom Kycklingen med Snoren). (Sv.) Han löper som hönan med snoren, (t.) er ist sehr geschäfftiget, er mengt sich in alle Händel, oder bekümmert sich um alles, und richtet doch nichts nützliches aus. Lind (1749). Nog wiste jag huru Retzius i Lund sprungit, som hönan med snoren, när någon Crantz äller annor skrefwit emot mig, och hans omdöme där wid. Linné Bref I. 5: 177 (1770).
-PIPA. (†) rörformigt beslag att fästa i ändan på skoband o. d.; jfr pipa, sbst.1 3, o. snöre-pipa. TullbSthm 17/5 1580.
B (numera bl. i skildring av ä. förh. i vissa trakter, i sht folklor.): SNORA-LIST. på bruddräkt, om vardera av de båda med snorer prydda lister (se list, sbst.2 4 a) som hängdes vid vardera sidan av förklädet utanpå där fästade silkesdukar. Bruzelius AllmogL 31 (1876).
C (†): SNORE-LIV, se A.
Spalt S 8185 band 28, 1980