| Publicerad 1971 | Lämna synpunkter |
SKIDA ʃi3da2, sbst.3, r. l. f.; best. -an; pl. -or (KyrkohÅ 1914, s. 426 (1631) osv.), förr möjl. äv. -er (se nedan); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKID ʃi4d, sbst.3, n. (Landsm. XVII. 1: 23 (1671) osv.) l. r. l. f. (Lundell (1893) osv.); best. -et, ss. r. l. f. -en; pl. = (Landsm. XVII. 1: 23 (1671) osv.) l. (numera bl. ss. r. l. f.) -er32 (i ä. språkprov möjl. äv. att hänföra till sg. skida, G1R 25: 144 (1555) osv.); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SKI ʃi4, sbst.2, n. (Nordholm Djurf. 22 (1749) osv.) l. r. l. f. (Rudbeck Samolad 12 (1701: Schir, pl.; möjl. att fatta ss. n.) osv.); best. -et, äv. -t, ss. r. l. f. -n l. -en; pl. = (Nordholm Djurf. 22 (1749) osv.) l. (numera bl. ss. r. l. f.) -r (Rudbeck Samolad 12 (1701) osv.); förr äv. SKIA, r. l. f.; pl. -or (Isogæus Segersk. 46 (c. 1700), Fernow Värmel. 194 (1773)); förr äv. SKIDE, sbst.2, n.; pl. = (Tempeus Messenius 115 (1612), Modin GTåsjö 370 (i handl. fr. 1790)).
1) om vartdera av två (numera lika långa) mer l. mindre långsmala o. tunna, framtill (förr äv. baktill) rundade l. spetsade o. uppåtböjda trästycken som fästas under var sin fot på en person o. med vars hjälp denne kan färdas på snö; äv. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i inskränktare anv., om det längre av två olika långa trästycken, som fästes under den ena (vanl. vänstra) foten o. nyttjades till att glida med (medan fart gavs gm sparkningar med det under den andra foten fästa, kortare trästycket), löpskida (motsatt: andor); äv. i utvidgad anv., om liknande redskap av annat material l. med (på ett l. annat sätt) likartad funktion. Bureus Suml. 63 (c. 1600). Smärre skidor brukas stundom med mycken fördel i djupa kärr och mossar, för att icke sjunka, hvilket lätt kan hända i sådana trakter der bottnen består af djup röd-dy. Svederus Jagt 353 (1831). Nu är det vinter, / Och skidan hon slinter / I bugter och finter; / Går bra! Går bra! Topelius Läsn. 2: 81 (1866). Som bekant äro vermlandsfinnen och skogsbon .. endast vana att åka på långa skidan; den korta eller ”andurn” stödes endast lätt vid snön, ibland föres den i luften. Detta sker på slättland och i lindriga sluttningar; i kuperad mark deremot blir förhållandet omvändt, der stödes på andurn, hvilken är dertill konstruerad. Den fjedrar sig icke som skidan, utan är styf, så att man kan lägga hela tyngden på den. Schröder MinnSkog. 49 (1888); jfr slutet. När bilarna skola framföras å snöbetäckt mark, placeras under framhjulen särskildt konstruerade skidor. 2NF 37: 617 (1925). Skidor att apteras vid sidan av motorcyklar tulltaxeras efter sin beskaffenhet. VaruhbTulltaxa 1: 533 (1931). Skidan kan tillverkas av olika träslag vanligast av björk eller hickory, mera sällan av ask eller bok. IdrIMar. 1935, s. 242. — jfr ASP-, BACK-, FJÄLL-, HICKORY-, JAKT-, JÄMT-, KORT-, LÅNG-, LÄNGDLÖPNINGS-, LÖP-, LÖPAR-, MILITÄR-, MOTOR-, MYR-, RESERV-, RULL-, SKOGS-, SNÖ-, TERRÄNG-, VATTEN-SKIDA m. fl. — särsk. i sådana uttr. som åka l. (numera bl. mera tillf.) löpa l. (numera i sht i vissa trakter) ränna skidor, äv. på skidor l. (bygdemålsfärgat) skid, äv. (numera i sht i vissa trakter) gå på skidor l. (bygdemålsfärgat) skid, förr äv. löpa l. draga med skidor l. på de skider, betecknande att ngn färdas (åkande osv.) på skidor; se vidare LÖPA, v.1 I 2, RÄNNA, v. 8 a δ. Vår vilie .. (är), att thu .. lather anamme udi tienesten the mäste dugliige unge karler, som .. äre färdige at löpe på the skider. G1R 25: 144 (1555). UrkFinlÖ I. 2: 46 (1597: dragin mz skider). Ener hon skulle gåå till höö Ladhunn, at tagha höö hafuer hon gåt på skij, och fullit der medh. ÅngermDomb. 16/11 1629, fol. 5. Invånarne .. (i Norge) kunna löpa på skidor. HSH 3: 182 (1713). Alle löpa här (dvs. i Hälsingl.) om wintern på Skjd. Broman Glys. 2: 83 (c. 1730). Wi löpe ock med skidor nästan så fort på snön, som en båt seglar för god wind. Gadd Landtsk. 1: 45 (1773). Att nödtorftigt lära sig gå på skidor .. i slät mark är icke synnerligen svårt. Bergström HbJagtv. 103 (1872). Auerbach (1913: Åka [på] skidor). Jag åker aldrig skidor tillsammans med unga män. Hedberg DockDans. 5 (1955).
2) [sannol. efter motsv. anv. av fvn. skíð i kenningar för fartyg] (†) om (krigs)skepp. En mächtig Näskung, Lästrykare eller Wjking, som haft sina skidor, askar och dragar wid Enskären. Broman Glys. 1: 132 (c. 1730). jfr: Skeid, Skid, war fordom et lätt fartyg. Dalin Hist. 1: 57 (1747).
-BACKE. backe för utförsåkning på skidor l. med stup för skidhoppning (hoppbacke). Balck Idr. 3: 25 (1888). PåSkid. 1928, s. 169 (för skidhoppning). —
-BEHANDLING. särsk. sport. i fråga om skidteknik, om behandlingen l. hanterandet av skidorna vid skidåkning l. skidhoppning. PåSkid. 1919, s. 122. —
-BEN ~be2n, n.; best. -et; pl. =. [sv. dial. skidben; med avs. på senare leden jfr sv. dial. kavelben, redskap för mangling, vävben, vävstol, eldben, elddon; sannol. samhörigt med fvn. beini, hjälp (nor. dial. beine, hjälp, redskap, verktyg), till beina, räta, sätta i gång, främja (se bena, v.1)] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skida. Broman Glys. 3: 241 (c. 1730). —
-BINDNING. konkret: bindning för fästande av skida vid fot; jfr -band, -bindsle. PriskurLangborgIdrottsmag. 1892, s. 5. —
-BITEN. p. adj. (vard.) starkt intresserad av skidåkning l. skidsport. IHolmquist hos Rimfors o. Bergman SkidAlp. 6 (1934). —
-BRATT, r. l. m.; pl. -ar (SD). [senare ssgsleden etymologiskt identisk med brant, sbst.] (†) skidbrätte. SD 1902, nr 114, s. 3. —
-BRODD. (förr) om skidbroms vars verksamma del utgjordes av en brodd (se d. o. I) l. broddar. SD 1902, nr 135, s. 5. —
-BROMS. (förr) bromsanordning på skida för hindrande av skidans bakåtglidande (i sht i motlut); jfr -brodd, -spärr. Patent nr 21633, s. 1 (1906). —
-BRUK. i uttr. för l. till skidbruk, till användning vid skidåkning. SkidlöpnIArmén 1917, s. 27 (: för). —
-BÅR. sjukbår att aptera på skidor l. tillfälligt konstruerad av hoplagda skidor; jfr -kälke. SvRödK 1926, s. 95 (att aptera på skidor). IllSvOrdb. (1955). —
-DAG. dag lämpad för skidåkning l. skidsport l. dominerad av begivenhet på skidåkningens l. skidsportens område. NordIdrL 1900, s. 407. —
-DAMASK. damask som knäppes utanpå skidbyxa (för att vid skidåkning hindra snö från att tränga in i skorna); i sht i pl. Östergren (1939). —
-DELEGATION. särsk. i uttr. Svenska skiddelegationen (äv. förkortat till enbart skiddelegationen), om organ som åren 1913—1937 förvaltade de statsbidrag som ställdes till förfogande för understödjande av skolungdomens skididrott. SvLärT 1913, s. 1161 (: Skiddelegationen). PåSkid. 1928, s. 407. —
-DON. (mera tillf.) don (se don, sbst.1 3) för skidåkning. Schröder Skid. 23 (1900; om skidstavar). —
-DRÄKT. dräkt (se d. o. II 2 a) avsedd för l. använd vid skidsport; särsk. om tävlingsdräkt; jfr -löpar-dräkt. TIdr. 1895, s. 7. —
-EXPERT. särsk. sport. expert på skidåkning l. skidsport (särsk.: skidteknisk expert). IdrBl. 1935, nr 16, s. 4. —
-FINNE.
1) [sannol. efter mlat. scricfinni, scritefinni, pl., l. gr. σκριϑίψινοι, pl. (se skridfinne); förleden ombildad i anslutning till skida, sbst.3] (numera bl. tillf.) i pl.: skridfinnar. Messenius Christm. 241 (c. 1630). Fernow Värmel. 173 (1773).
2) [möjl. med anslutning till 1] (†) skidsoldat från Norrbotten; anträffat bl. i pl. Widekindi KrijgH 136 (1671). —
-FLYGNING. [jfr t. skiflug] sport. om skidhoppning i stora backar, resulterande i mycket långa hopp (över 100 m). PåSkid. 1951, s. 187. —
-FOLK. sammanfattande om personer som åka skidor l. äro intresserade av skidsport. IHolmquist hos Rimfors o. Bergman SkidAlp. 6 (1934). —
-FRÄMJANDE. i sg. best., ngn gg äv. obest., i uttr. Skid- och friluftsfrämjandet resp. friluftsfrämjande, äv. förkortat till Skidfrämjandet, om riksorganisation stiftad år 1892 (under namnet Föreningen för skidlöpningens främjande i Sverige, år 1938 ändrat till Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige, numera officiellt förkortat Friluftsfrämjandet) med uppgift att främja skidlöpning o. friluftsliv; äv. i utvidgad anv., om lokalavdelning av l. lokal l. turiststation o. d. tillhörande denna organisation. IdrBl. 1925, nr 15, s. 10 (i sg. obest.). Vi ha Skidfrämjandet och Cykelfrämjandet och i dagarna ha vi fått Simfrämjandet. Zetterström LyckL 123 (1935). Bodde du på Skidfrämjandet (i Storlien)? Östergren (1939). Skid- och friluftsfrämjandet är en riksorganisation med säte i Sthm. PsykPedUppslB 2156 (1946). —
-FRÄMJARE. särsk. (vard.) om medlem av Föreningen för skidlöpningens och friluftslivets främjande i Sverige; jfr -främjande. SvSkidkal. 1939, s. 61. —
-FYND.
1) fynd utgörande skida l. skidor; särsk. (motsv. fynd 1 b) om fornfynd. PåSkid. 1928, s. 270 (om fornfynd).
-FÄLTSKYTT~02 l. ~20. sport. o. mil. person som ägnar sig åt skidfältskjutning. SvD(A) 1928, nr 37, s. 12. —
-FÄLTTJÄNST~02 l. ~20. (i skildring av ä. förh.) om vintertid försiggående övning(ar) av militärförband under krigsliknande förhållanden med användande av skidor. Berg BlåDrag. 312 (1936). —
-FÖRBUND. i sht sport. jfr förbund 6 b o. -löpar-förbund, -löpnings-förbund. (Det) har uttalats såsom önskningsmål att (i Finl.) få till stånd ett allmänt skidförbund. NordIdrL 1900, s. 110. PåSkid. 1928, s. 207 (: Italienska skidförbundet). (År) 1908 .. (bildades) Svenska skidlöpningsförbundet (efter 1911 benämnt Svenska skidförbundet). 2SvUppslB 26: 229 (1953). —
-FÖRE. (skid- 1737 osv. skide- 1556—1645) före för l. vid skidåkning; särsk. pregnant: för skidåkning lämpat l. idealiskt före. HFinlH 4: 150 (1556). (Flickan från skogsgården) kom .. ned .. (till byn) på första skidföre. Landsm. 1: 255 (1879). Barnskidskola anordnas .. vid skidföre dagligen .. i Stadsparken. LD 1958, nr 35, s. 3. —
-FÖRING. sport. om skidåkares l. skidhoppares sätt att hålla o. föra skidorna under åkning resp. hoppning. PåSkid. 1901, s. 108. —
-GUD. [efter fvn. ǫnduráss] i sht rel.-hist. om gud som råder över skidåkningen; särsk. (i sht i sg. best.) om guden Ull i den fornnordiska mytologien. Ull .. kallas .. skidguden. Rydberg Gudas. 32 (1887). En annan skidgud (än Skade) var Ull. Hans dyrkan ligger i tiden långt före både Tors och Odins. Näsström FornDSv. 1: 74 (1941). —
-GUDINNA. [efter fvn. ǫndurdís] i sht rel.-hist. om gudinnan Skade i den fornnordiska mytologien, uppfattad ss. skidåkningens gudinna; i sht i sg. best. NF 14: 1205 (1890). —
-GYMNASTIK. sport. för (viss) skididrott avpassad specialgymnastik (med l. vanl. utan påtagna skidor). VadGörSkididrSkol. 20 (1926). —
(1 slutet) -GÅNG. sport. (i motlut utförd) gång på skidor (särsk. i form av saxning (se saxa 3 a ζ) l. trampning i sidled); förr äv. liktydigt med: skidåkning. Düben Lappl. 91 (1873). Vid skidgången används som alltid stavar, och varje träning som man kör skidgång bör man göra 7—10 ryck om 300—400 m. LängdlöpnSkid. 66 (1954). —
-HETS. (i skildring av ä. förh.) hetsjakt (se d. o. 1) på skidor; jfr -rännande, sbst. SvTidskr. 1930, s. 335. —
-HICKORY. bot. trädet Carya ovata (Mill.) C. Koch (av vars ved skidor tillverkas). Lustgården 1944—45, s. 291. —
-HOPP. hopp med skidor på fötterna; särsk. sport. dels om tävlings- l. träningshopp utfört av skidhoppare, dels övergående i abstrakt bet.: skidhoppning. Innan man gör ett skidhopp, skall man se till, att snön på stupet och i underbacken är hårt tilltrampad. VadGörSkididrSkol. 21 (1926). Öva sig i skidhopp(ning). Östergren (1939). —
-HOPPNING. hoppning med skidor på fötterna; särsk. sport. om hoppning utförd efter bestämda regler i specialkonstruerade skidbackar, backhoppning. NordIdrL 1900, s. 60. —
-HÅLLARE. hållare (se d. o. 3) för skidor (vid transport o. d.). SvD(A) 1924, nr 8, s. 8 (på spårvagn). —
-IDROTTSLIG~020. i sht sport. som tillhör l. har avseende på skididrott. IdrFinl. 3: 131 (1906; om syfte). —
-INSTRUKTION. instruktion i skidåkning l. skididrott; jfr -löpnings-instruktion, -undervisning. Skidinstruktion för armén. (1934; boktitel). —
-INTRESSERAD, p. adj. intresserad av skidåkning o. skidsport. ÖstersundP 1925, nr 46, s. 5 (i pl., substantiverat, om personer). —
-KARL. (skid- 1608 osv. skide- 1555—c. 1700, 1860 (efter handl. fr. 1564). skido- 1906) (numera bl. tillf.) skidlöpare; förr äv. pregnant, om soldat på skidor. G1R 25: 143 (1555). Isogæus Segersk. 540 (c. 1700; i pl., om soldater på skidor). RöstRadio 1933, s. 114 (i pl., om längdlöpare på skidor). —
-KARTA. till tjänst för skidåkare upprättad karta med angivande av skidspår o. för skidåkning lämpliga vägar o. d., spårkarta. Östergren (cit. fr. 1917). —
-KLACK. (i sht i fackspr.) på skidpjäxa: klack baktill försedd med spår för hållande av skidbindning. IdrBl. 1935, julnr s. 16. —
-KLUBB. i sht sport. klubb för idkande av skididrott; jfr -löpar-klubb, -löpnings-klubb. SkidklVidar 1893—1953 7 (cit. fr. 1893). —
-KLÄMMARE. i sht förr använt redskap för hopklämning i ändarna av två mot varandra vända sammanhörande skidor. Skidklämmare, kombinerad med brättspännare. JulkatalPUBergström 1930, s. 4. —
-KNIV. för skidfärder avsedd l. vid skidfärder använd kniv (utrustad med detaljer för avskrapande av is l. gammal valla från skida); jfr -skrapa. IdrBl. 1935, nr 18, s. 5. —
-KONGRESS. i sht sport. kongress för behandling av frågor rörande skididrotten. NTIdr. 1910, s. 168. —
-KONSULENT. i sht sport. konsulent inom skididrotten (med huvuduppgift att företa resor till olika distrikt o. d. för propaganda, knytande av nya kontakter o. rådgivning i olika frågor). IdrBl. 1924, nr 160, s. 6 (om förh. i Finl.). —
Ssg (numera bl. tillf.): skidkostym-tyg. tyg i l. till skiddräkt. PriskurLangborgIdrottsmag. 1892, s. 6. —
-KÄLKE. i sht förr använd lätt kälke på breda skidmedar, vanl. dragen av skidåkare (särsk. vid jaktfärder i obygd); stundom äv. om anordning av sammankopplade skidor, använd till provisorisk transport (jfr -bår). Skidkälken är ungefär 3 alnar lång med breda och tunna medar, som helst äro gjorda af tjur. Balck Idr. 3: 10 (1888). För transport af sjuka eller skadade och af lättare materiel kunna flera par skidor med en enkel remanordning sammanfogas till en skidkälke. 2NF 25: 988 (1917). —
-KÄPP. (skid- 1888—1923. skide- 1681) (numera knappast br.) skidstav. Verelius 89 (1681). SAOL (1923). —
-KÖRARE. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) person idkande sporten skidkörning efter häst. PåSkid. 1901, s. 56. —
-KÖRNING. (numera bl. i skildring av ä. l. utländska förh.) om skidtolkning efter häst l. annat dragdjur som köres av skidåkaren; särsk. i uttr. skidkörning efter häst; jfr -löpning b, -åkning slutet. Hemberg ObanStig. 163 (1896; efter ren). Vid skidkörning efter häst upplever man .. fartens tjusning. Denna sport förekommer i tävlingsform numera huvudsakligen i Schweiz. NFSportlex. 6: 288, Pl. (1946). —
-LADDA. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, om ä. förh.) = ränn-ludda. Levander DalBondek. 2: 289 (1944). —
-LEDARE. i sht sport. särsk.: ledare för skidförbund l. -klubb l. -sektion l. -lag o. d. IdrBl. 1924, nr 138, s. 7. —
-LIFT. ~lif2t, r.; best. -en; pl. -ar (PåSkid. 1956, s. 262, osv.) l. -er (TurÅ 1965, s. 49, osv.). [efter eng. skilift; senare leden av eng. lift, lyftning, hiss (se lifta, v.1)] (i sht på vintersportort belägen) linbana som transporterar skidåkare upp till högre belägen plats. SvD(A) 1949, nr 163, s. 4. —
-LOPP. i sht sport. (tävlings)lopp på skidor. Runeberg 1: 68 (1832). Flickans broder har i det nattliga skidloppet fört de godtrogna fienderna med sig uti en gemensam undergång. NordT 1888, s. 584. Vid världens första skidlopp, i Tromsö 1843, använde segraren två stavar, men hans exempel vann ingen efterföljd. NFSportlex. 6: 307 (1946). —
-LOTS. vägvisare för skidturister i fjällen, fjällförare, fjälledare; jfr lots 2. Östergren (cit. fr. 1916). —
-LÄGER. i sht sport. om läger (se d. o. 7 b) där deltagarna ägna sig åt (o. få instruktion i) skidåkning. Motorför. 1955, nr 2, s. 23. —
-LÄNGD. längd på skida l. motsvarande längden av en skida. Fyra (löpare) äro redan i en klunga på bron och den femte några skidlängder efter. FSkidlöpnÅ 1897—98, s. 20. Tillverkningen av löpskidor (har) omfattat skidlängder om 7—8 fot. PåSkid. 1928, s. 398. —
-LÖPA, r. l. f. uppgånget l. uppåkt l. trafikerat skidspår; särsk.: utförslöpa för skidåkning. Sparre MorElg 36 (1918; om uppgånget skidspår). Goda skidlöpor i fjällen. SvD(A) 1922, nr 53, s. 7. —
(1 slutet) -LÖPA, v. [jfr -löpande, sbst., -löpande, p. adj., -löpning] (†) åka skidor. Perdén Kitunen 8 (1834). Sedan man en hel dag förgäfwes skidlupit .., kom man om aftonen till Kapu hemman, hwarest nattquarter togs. Därs. 12. —
(1 slutet) -LÖPANDE, p. adj. om person: som (ofta l. gärna) åker skidor; äv. om trakt l. ort o. d.: vars invånare (ofta l. gärna) åka skidor; ngn gg äv. om idrottsförening: som idkar skidlöpning. Skidlöpande karlar. Fjellström Björnaf. 8 (1755). Representanter från alla vårt lands skidlöpande trakter .. skola träffas i fredlig täflan. SD(L) 1897, nr 71, s. 3. De skidlöpande idrottsföreningarna inom landet. PåSkid. 1918, s. 114. —
(1 slutet) -LÖPARE. (skid- 1701 osv. skide- 1721—1846) person som åker skidor; numera i sht om tävlingsåkare; förr äv. pregnant, dels: skidlöparsoldat, dels: lapp; jfr -åkare. Rudbeck Samolad 12 (1701). Thet bekanta folkslaget som kallas Lapar eller Skidlöpare. Broman Glys. 3: 232 (c. 1730). Skidlöpare äro lätt Infanteri, som på djup snö kunna med största färdighet manövrera. KrigVAH 1806, s. 26. DN(A) 1935, nr 48, s. 13 (om tävlingsåkare).
Ssgr: skidlöpar-, äv. skidlöpare-bataljon. mil. jfr -löpar-förband. SvNordStatscal. 1816, s. 359 (om norska förh.). (Norrbottens regemente) fick enl. 1925 års försvarsordning en särskild skidlöparbataljon med värnpliktiga från hela landet, som enl. 1942 års försvarsbeslut förlades till Kiruna. 1945 beslöts dennas avskiljande från Norrbottens regemente för att bilda Arméns jägarskola. 2SvUppslB 21: 438 (1951).
-förband. i sht mil. för operation på skidor (särskilt utbildat o.) utrustat förband (se d. o. 3 a); särsk. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) om sådant förband tillhörande ett lands speciellt organiserade skidlöpartrupper. PåSkid. 1940, s. 27 (om förh. 1808).
-kapten. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) kapten vid ett lands speciellt organiserade skidlöpartrupper. GT 1788, nr 125, s. 3.
-kommando. (numera bl. tillf.) jfr -löpar-förband o. kommando 3 a. FinlÖde 150 (1927; om finska förh.).
-kommendering. (numera bl. tillf.) jfr -löpar-förband o. kommendering 1 b. TIdr. 1887, s. 174 (om finska förh.).
-kompani. mil. jfr -löpar-förband. Balck Idr. 3: 9 (1888; om norska förh.). Norrbottens regemente består av .. (bl. a.) en skidlöparbataljon om bataljonsstab och fyra skidlöparkompanier. SFS 1939, s. 1817.
-märke. i sht sport. märke utgörande belöning för ådagalagd färdighet i skidåkning. PåSkid. 1916, s. 179.
-regemente. 1) (mera tillf.) om regemente som kännetecknas av duktiga skidlöpare. PåSkid. 1918, s. 160. 2) mil. jfr -löpar-förband. Östergren (1939; om ä. norska förh.).
-soldat. för operation på skidor (särskilt utbildad o.) utrustad soldat; särsk. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) om sådan soldat tillhörande ett lands speciellt organiserade skidlöpartrupper. FinMilT 1898, s. 684 (om finska o. norska förh.).
-tjänst. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om militär tjänstgöring med utbildning i skidåkning. SFS 1910, nr 9, s. 2.
-trupp. 1) i sht mil. trupp av soldater utrustade (o. särskilt utbildade) för operation på skidor; i pl. särsk. (numera bl. om ä. l. utländska förh.) om speciellt organiserat truppslag inom armén med huvuduppgift att operera på skidor. Det enda land, hvilket haft fast organiserade skidlöparetrupper, är .. Norge samt möjligen äfven Sverge. FinMilT 1898, s. 35. 2) (mera tillf.) grupp l. trupp av skidåkare; särsk. (i sht sport.): trupp av tävlingsåkare, skidtrupp (se d. o. 2). PåSkid. 1901, s. 49 (om ett antal skidåkande jägare). En skidlöparetrupp reser till Italien (för att tävla). Därs. 1928, s. 197.
(1 slutet) -LÖPNING. om verksamheten att (tävlings)åka på skidor; äv. dels ss. beteckning för (tävlings)idrott omfattande längdlöpning på skidor, dels konkretare, om tillfälle (tävling) då sådan idrott utövas; jfr -åkning. Nordforss (1805). Under skidlöpning jagas och fälles Elg vintertiden i Scandinaviens norra landskap. TJäg. 1834, s. 937. Skidlöpningen är för .. (norrlänningen) den naturliga idrotten, och deri är han mästare. TIdr. 1882, s. 57. Hvad skolungdomens skidlöpningar beträffar, så äro dessa på annat ställe utförligt skildrade. PåSkid. 1901, s. XXXIV. särsk.
a) mil. i sg. obest., övergående i interjektionell anv., ss. kommandoord, beordrande trupp att göra sig redo att åka skidor gm att spänna fast skidorna på fötterna o. fatta stavarna i händerna. TrängRegl. 1940, s. 37.
b) (numera bl. tillf.) i uttr. skidlöpning efter häst, skidtolkning (särsk.: skidkörning) efter häst; jfr -åkning slutet. NordIdrL 1900, s. 37 (om skidkörning).
Ssgr: skidlöpnings-förbund. (numera i sht i skildring av ä. förh.) skidförbund. NTIdr. 1909, s. 530.
-förening. (numera i sht i skildring av ä. förh.) skid(löpar)-förening. TIdr. 1892, s. 109. PåSkid. 1907, s. 12.
-instruktion. instruktion i skidlöpning; jfr skid-instruktion. Skidlöpningsinstruktion för armén. (1917; boktitel).
-MAKARE. (numera i sht i skildring av ä. förh.) person som (yrkesmässigt) tillverkar skidor. Balck Idr. 3: 25 (1888). —
-MAN. (numera bl. mera tillf.) om skidåkare (särsk. tävlingsåkare) l. skidledare o. d. FSkidlöpnÅ 1897—98, s. 101. Nio skidman .. uttagna till Hohe Tatra. SvD(A) 1935, nr 28, s. 13. —
-MARSCH. (ss. prov på prestationsförmåga o. d. verkställd) marsch (se marsch, sbst.1 1 a, b) på skidor. Lindholm Sibbo 1: 136 (1890). jfr riks-skidmarsch. —
-MATERIAL. material för skidtillverkning; ngn gg äv.: skidmateriel. PåSkid. 1901, s. 288 (om skidmateriel). —
-MED l. -MEDE. (i sht förr på transportkälke använd) skidliknande, bred o. tunn med. Schröder Skid. 83 (1900). —
-MODELL. modell av skida; äv. abstraktare: form l. utseende hos skida. En ny skidmodell är uppfunnen af hr Carl Tirén. NordIdrL 1900, s. 110. Svårigheten .. att till ordinära priser erhålla skidmodeller. SvSkidkal. 1939, s. 54. —
-MÄSTARE. i sht sport. mästare (se d. o. 5, 7 slutet) på skidor l. i skididrott. Rimfors o. Bergman SkidAlp. 14 (1934). —
-ORGANISATION. i sht sport. organisation (se d. o. 3) för främjande l. utövande av skidsport. PåSkid. 1918, s. XVII. —
-ORIENTERING. i sht sport. orientering(stävling) på skidor. IdrBl. 1935, nr 15, s. 4 (om tävling). LängdlöpnSkid. 104 (1954). —
-PJÄXA. pjäxa avsedd för l. använd vid skidåkning (särsk. om kraftig pjäxa med speciell utrustning på sula o. klack för fästande av bindning). HöstJulkatalAmerMaskinimport. 1906, s. 17. —
-PLATTA. platta (av plast l. gummi o. d.) anbringad ovanpå en skidas fotsteg för att förhindra isbildning o. förslitning av fotsteget; jfr -fot-platta. Düben Lappl. 90 (1873). —
-POLITYR. (förr) polityr (se d. o. 2) varmed skidor beströkos på översidan till skydd mot inträngande väta; äv. om visst slag av polityr varmed skidor beströkos på undersidan för att förbättra glidet. FSkidlöpnÅ 1897—98, s. 107. SkidlöpnIArmén 1917, s. 25 (till skydd mot väta). Dyhlén SkidlöpnGr. 30 (1919; till förbättring av glid). —
-PREMIÄR. i sht sport. säsongpremiär för skidåkning (i sht i tävlingsform). IdrBl. 1935, nr 5, s. 4. —
-PROGRAM. i sht sport. program (se d. o. 2 o. 3) som har avseende på skidsport; särsk. dels om program i överensstämmelse med vilket skidtävlingar arrangeras, dels om träningsprogram för skidåkare. Att vårt skidprogram redan är fulltecknat av våra förutvarande skidtävlingar. HbSkidlöpn. 3: 78 (1935). PåSkid. 1940, s. 307 (om träningsprogram). —
-RAND. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) skidspår l. skidväg. Schröder MinnSkog. 52 (1888). —
-RESA. om (sällskaps)-resa för utövande av skidåkning; i sht förr äv. liktydigt med: skidtur l. skidfärd. Det (var) ofta snöyra på den skiresan. Högberg Baggböl. 1: 81 (1911). Skidresor ha (från Danmark) ordnats till Norge, Sverige och Tyrolen. SvSkidkal. 1939, s. 103. —
-RYGG. om den längs översidan på en skida (av äldre typ) löpande upphöjning som på skidans mitt bildar l. övergår i fotsteget. Dyhlén SkidlöpnGr. 36 (1919). —
-RÄNNA. om rännformig urtagning (hålrand) på skidas undersida, styrränna, styrrand. Topelius Lb. 2: 149 (1875). —
(1 slutet) -RÄNNANDE, n. (numera i sht i vissa trakter) skidåkning; äv. (om ä. förh.) i pregnant anv., om på skidor bedriven (hets)jakt (särsk. i uttr. skidrännande efter älg); jfr -ränning. Hädanefter, som förr, blifwer tils widare i gemen tillåtit .. at med grafwar och giller fälla Elgar, men at deremot alt skidrännande och jagande med hundar och bösza efter Elg bör wara strängeligen förbudit. PH 8: 7659 (1767). Samzelius SkogFjällstig. 153 (1894). —
(1 slutet) -RÄNNANDE, p. adj. (i sht i vissa trakter) som åker skidor, skidåkande. Östergren (1939; om jägare). —
-RÄNNARE, se d. o. —
(1 slutet) -RÄNNING. (i sht i vissa trakter) skidåkning (äv. konkretare: skidfärd); äv. (om ä. förh.) i pregnant anv., om på skidor bedriven (hets)jakt (äv. konkretare, om enskild sådan jakt), särsk. i uttr. skidränning efter älg; jfr -rännande, sbst. De båda karlarne .. (hade) blifvit inbjudna .. att .. företaga en skidränning efter elg. PåSkid. 1901, s. 46. Under vidriga förhållanden vore en skidränning över den villsamma Mälaren .. en ganska allvarlig sak. PåSkid. 1918, s. 147. Fångstmännen (i Jämtl. o. Härjed.) bekämpade (under medeltiden o. senare) .. ivrigt .. skidränningen efter älg. HT 1948, s. 386. —
-SEGEL. i sht sport. segel använt vid skidsegling (se d. o. 1); ngn gg abstrakt, om skidsegling. En ny amerikansk vintersport — skidsegel. VeckoJ 1925, nr 4, s. 9. IllSvOrdb. (1955). —
-SEGLA. [jfr -segling] (tillf.) särsk.: bedriva skidsegling (se d. o. 2). SvD(A) 1965, nr 65, s. 7. —
-SEGLING.
1) om förhållandet att låta sig framdrivas på skidor enbart med vindens hjälp; numera företrädesvis (i sht sport.) om verksamheten att segla (se d. o. 1 o) på skidor (på underlag av skare l. tunt snölager) med tillhjälp av segel; äv. ss. benämning på sport bedriven på detta sätt. I Norsk I.B. läses .. att kapt. Roll .. dragit till fjells ”för att bedrifva skidsegling”. NordIdrL 1901, s. 162. PåSkid. 1928, s. 141 (utan tillhjälp av segel). Skidsegling — ny sport. SvD(A) 1930, nr 52, s. 10.
2) i sht sport. om verksamheten att tolka på skidor efter bil med utvecklad fallskärm på ryggen o. med tillhjälp av denna höja sig upp i luften o. utföra luftsegling; äv. ss. benämning på sport bedriven på detta sätt. Landningen i den nya sporten ”skidsegling” utgör alltid ett riskmoment. SvD(A) 1965, nr 65, s. 7 (text till bild). —
-SEKTION. i sht sport. inom idrottsförening o. d.: sektion (se d. o. 5 d) för skididrott. PåSkid. 1918, s. 252. —
-SELE. (mera tillf.) speciell hästsele använd vid skidtolkning efter häst. KatalNK 1916—17, s. 129. —
-SKO. sko avsedd för l. använd vid skidåkning (särsk.: skidpjäxa). KatalIndUtstSthm 1897, s. 262. Anm. Ordet har tidigast anträffats hos Möller (1807) med den t. översättningen schneeschuh (dvs. snösko? l. andor? l. skida?). —
-SKRAPA. skrapa för avlägsnande av is l. fastklibbad snö l. gammal valla o. d. från skida; jfr -kniv. SvD(A) 1931, nr 51, s. 7. —
-SKYTTE. i sht sport. om (idrottsgren bestående i) skjutning till måls vid olika stationer längs en bana som av de tävlande åkes på skidor. SvD(A) 1943, nr 63, s. 13 (om idrottsgren). —
-SLÄDE.
2) (mera tillf.) slädliknande skida att montera l. monterad under ponton på flygplan (för start på snö). SvD(A) 1931, nr 132, s. 3. —
-SPEL. i sht sport. i pl., ss. sammanfattande benämning på större, två l. flera dagar omspännande skidtävlingar avhållna i ett sammanhang; särsk. i uttr. Svenska skidspelen, om sådana årligen återkommande skidtävlingar i Sv. med internationellt deltagande. SvD(A) 1933, nr 270, s. 24. De sextonde svenska skidspelen. DN(A) 1964, nr 86, s. 18. —
-SPETS. spets på (l. i reserv till) skida; jfr -nos, -näbb, -näsa. FSkidlöpnÅ 1897—98, s. 218 (på skida). jfr reserv-skidspets. —
-SPORT.
2) (föga br.) i utvidgad anv., om mjukt (vanl. av bomullsvarp med streichgarnsväft framställt) tyg brukat i kläder för skidsport (i bet. 1). Varulex. Beklädn. 125 (1945). —
-SPÅR. av skidåkare uppåkt spår; särsk. om sådant (ofta med speciella markeringar utmärkt) spår för tävling l. träning; jfr -bana, -rand. Ahlman (1865). Elbelysta skidspår i anslutning till varje samhälle och by bör .. vara det främsta målet för skididrottens ansvariga. LängdlöpnSkid. 107 (1954). —
-SPÄRR. (förr) spärranordning på skida för hindrande av skidans bakåtglidande (i motlut); jfr -broms. PriskurScoutmag. 7: 7 (1918). —
-STADION. [jfr t. skistadion] i sht sport. stadion för avhållande av tävlingar i skidhoppning. IdrBl. 1935, nr 4, s. 5 (i Garmisch-Partenkirchen). —
-STAV. stav som skidåkare håller i handen (l. händerna) o. med vars hjälp han stakar sig fram l. håller balansen o. d.; särsk. om vardera av de två (av bambu l. stål o. d. tillverkade) nedtill broddade o. med trissa försedda stavar som nutidens skidåkare äro utrustade med; jfr -käpp, -stake, -stång 1. Skidstafven .. förfärdigas af .. (hårt, masurliknande björkträ), rund af 1 dec(imal) tums diameter, och vanligen 3 alnar lång. KrigVAH 1806, s. 34. Af flera antydningar (i Kalevalasångerna) synes det framgå, att skidstafven tillika utgjorde jagtspjut. Retzius FinKran. 59 (1878). Till skidutrustningen hör äfven ett par skidstafvar, oftast förfärdigade af bamburör och försedda med trugor. 2NF 25: 987 (1917).
-trissa. nedtill på skidstav fäst trissa som hindrar staven att sjunka för djupt ned i snön. Östergren (1939).
-STROPP. (†) om (tå)rem för fästande av skida vid fot; jfr -ögla. TIdr. 1881, s. 55. NordIdrL 1900, s. 110 (om tårem). —
-STÅNG.
1) (numera bl. tillf., om ä. förh.) om stångliknande (av lapp nyttjad) skidstav som äv. kunde brukas ss. jaktspjut; jfr ränn-stav. Retzius FinKran. 103 (1878; använd av lapp).
-STÄLL.
1) anordning för uppställning av skidor (för förvaring l. transport o. d.). Dyhlén SkidlöpnGr. 29 (1919; för förvaring).
-SÄSONG. i sht sport. säsong för skidåkning; särsk.: tävlingssäsong för skidlöpare. NordIdrL 1900, s. 54 (om tävlingssäsong). SvD(A) 1962, nr 291, s. 13. —
-SÖNDAG~20, äv. ~02. i sht sport. söndag som ägnas åt skidåkning l. skidtävlingar o. d. NordIdrL 1900, s. 93. —
-TAG. (mera tillf.) om tag l. glid med skida som göres vid skidåkning. Törnqvist Stjärnlj. 186 (1915). —
-TEKNIKER. särsk.: tekniker som sysslar med (tillverkning av) skidor. Bolinder FolkEur. 197 (1928). —
-TEKNISK. särsk. (sport.): som har avseende på l. samband med teknik vid skidåkning. Dyhlén SkidlöpnFjäll. 43 (1919; om kunnande). —
-TOLKNING. tolkning på skidor (efter häst l. motorfordon o. d.); jfr -körning, -löpning b, -åkning slutet. Östergren (cit. fr. 1920; efter motorcykel). —
-TORN. (mera tillf.) i skidbacke: torn från vilket hoppare tar ansats, hopptorn. PåSkid. 1928, s. 446. —
-TRUPP.
-TRÄFF. i sht sport. träff för skidåkning l. arrangerad för skidåkare l. skidfolk. SvD(A) 1933, nr 353, s. 14. —
-TÄVLA. [jfr -tävlan, -tävlande, -tävlare, -tävling] (tillf.) tävla på skidor. Carlsson Hel 26 (1953). —
-TÄVLAN. (numera bl. mera tillf.) i sht sport. skidtävling; jfr -löpnings-tävlan. NPress. 1894, nr 77, s. 3. —
-VALLA. medel varmed skidor bestrykas dels för att skydda deras undersidor, dels för att åstadkomma gott glid på snön. KrigVAT 1902, s. 371. —
-VALLNING, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -VALLING. om verksamheten att anbringa skidvalla på skidor; i sht förr äv. konkret: (på skida l. skidor anbringad) skidvalla. TIdr. 1895, s. 471 (: Skidvalling, konkret). TurTidn. 1946, nr 1, s. 5.
Ssg: skidvallnings-lampa. blåslampa använd till l. konstruerad för skidvallning. ÖstersundP 1925, nr 47, s. 5. —
-VETERAN. sport. skididrottsman l. skidledare o. d. som är veteran inom sitt område; jfr -löpar-veteran o. skidar-veteran. PåSkid. 1928, s. 303. —
-VÄDER. väder att åka skidor i; särsk. pregnant: för skidåkning lämpligt l. idealiskt väder. När skidvädret någon gång inställer sig. Östergren (cit. fr. 1920). Dåligt skidväder. IllSvOrdb. (1955). —
-VÄG. särsk. dels om (väl) uppgånget skidspår, dels om väg(längd) som tillryggalägges l. tillryggalagts på skidor. Schröder MinnSkog. 44 (1888). Huru många hundratusentals kilometer skidväg representera ej alla dessa spår (efter skidlöpare)! IdrFinl. 3: 127 (1906). —
(1 slutet) -ÅKA. [jfr -åkande, -åkare, -åkerska, -åkning] (tillf.) åka skidor, skida. SvD 1970, nr 49, s. 12. —
(1 slutet) -ÅKANDE, p. adj. som åker skidor. SD(L) 1895, nr 49, s. 8 (substantiverat, om personer). —
(1 slutet) -ÅKNING. om verksamheten att åka skidor; äv. ss. beteckning för sport som innebär ett utövande av denna verksamhet; jfr -löpning. Retzius FinKran. 125 (1878). (Det) har .. i Stockholm bildats en förening för befrämjande af skidåkning. PT 1892, nr 49, s. 3. särsk. (numera bl. tillf.) i uttr. skidåkning efter häst, skidtolkning (särsk.: skidkörning) efter häst; jfr -löpning b. NordIdrL 1900, s. 66. Harlock (1944). —
-ÅKS-TÄVLING. [sannol. ombildning av en motsv. ssg med skidåknings- som förled] (†) i uttr. skidåkstävling efter häst, tävling i skidkörning efter häst; jfr -åkning slutet. UNT 1901, nr 1679, s. 2. —
-ÄMNE. om trästycke som användes l. är avsett att användas till framställning av skida l. skidor. Balck Idr. 3: 17 (1888). —
-ÖGLA. (i sht förr) på skida: remögla vari tåspetsen på skon trädes vid skidåkning, tårem. Westerlund NybyggLappl. 272 (1937). —
B (†): SKIDE-FÖRE, -KARL, -KÄPP, -LÖPARE, se A.
C (†): SKIDO-FÄRD, -KARL, se A.
Spalt S 3900 band 26, 1971