Publicerad 1983   Lämna synpunkter
SPEGEL spe3gel2, r. l. m. (1Kor. 13: 12 (NT 1526) osv.) ((†) n. BoupptSthm 26/5 1658); best. -n (Karlson EBraheHem 69 (i handl. fr. c. 1672) osv.) ((†) spegelen Jak. 1: 23 (NT 1526), Edgren Tennyson Dikt. 26 (1902; i vers); speglen Dalin Hist. III. 1: 482 (1761), Ljunggren Est. 2: 201 (1860)); pl. speglar (TullbSthm 1536, s. 129 b, osv.) ((†) spegelar (BoupptSthm juni 1658); spegler TullbSthm 17/8 1557 (: Bleck Speyler), OxBr. 11: 808 (1645: Ebenholz spegler)) (ss. n. =).
Ordformer
(spegel (-ee-, -gh-, -ell) 1526 osv. spegiel 15901676. spegil (-gh-, -ill) 15261608. speglar, pl. 1536 osv. spegler, pl. 15781645. spegäl 1773. speigel 1669. speiiler, pl. 1557. spejel (-ei(i)-, -eij-, -ey-, -ell) 15261697. speyil 1572. speyl 15571620. speyler, pl. 15571558. spiegel 1807. spigel (-ijg-, -ell) 16601704. spägel (-gh-, -ell) 15281659. spägil (-gh-, -ill) 15281543. späglar, pl. 15691773. spägler, pl. 15821583)
Etymologi
[fsv. speghil; jfr fd. speghæl, spegel (d. spejl), nor. speil, fvn. spegill (nor. dial spegel); av mlt. spēgel, motsv. fht. spiegal (mht., t. spiegel), av mlat. speglum, av lat. speculum (se SPEKULUM). — Jfr SPEGLA]
1) kropp med regelbundet reflekterande (slät) yta som gm reflexionen ger en synbild av den l. det som befinner sig framför den reflekterande ytan; eg. o. företrädesvis om tillverkad, slät skiva av glas vars baksida är belagd med amalgam l. silver l. om slät (polerad) skiva av metall, i sht använd dels att spegla sig i vid toalett o. d. (o. då vanl. försedd med ram), dels i olika instrument. Plan, konkav, konvex, parabolisk spegel. Rund, oval, avlång spegel. Venetiansk, gustaviansk spegel. Se sig i spegeln. Prova en hatt framför spegeln. Snusdosa med spegel i locket. Speglar för automobiler. Läkarna använder olika slags speglar för undersökning av ögon, öron o. tänder m. m. På tivolin finns ofta speglar, som ger förvrängda bilder. Jak. 1: 23 (NT 1526). (Per Brahes maka erhöll ss. present) een stoor speijell. Dahlberg Dagb. 19 (c. 1660; uppl. 1912). Uthi stora Förmaket .. Ett st. långlig spegel med förgyld ram. Wrangel TessPal. 34 (i handl. fr. 1735). Mina beskrifningar äro gjorde efter observationer genom enkelt microscop med spegel. VetAH 1818, s. 91. JernkA 1873, s. 393 (om speglande yta i spegeljärn). Den konkava sfäriska spegelns förnämsta användning är som objektiv i de astronomiska instrument, hvilka benämnas teleskop l. reflektorer. 2NF 26: 616 (1917). SoldILuftv. 1946, s. 29 (i strålkastare). Spegel finns inte bara över lavoaren utan också över toalettbyrån och infälld i dörren till klädskåpet. Hedberg DockDans. 39 (1955). Dens. VarfLek. 152 (1970). — jfr AVVÄGNINGS-, BORDS-, BOTTEN-, BRÄNN-, EBENHOLTS-, EMPIR-, FÖNSTER-, FÖRSTORINGS-, GLAS-, GOLV-, HAND-, KAMIN-, KONSOL-, KONVEX-, KRISTALL-, LAMPETT-, LARYNX-, LOCK-, LÅD-, MARKÖR-, METALL-, MOLN-, NACK-, NATTBORDS-, OBJEKTIV-, PANN-, PARABEL-, PELAR-, PIG-, PLAN-, PLATINA-, PRYDNADS-, PÄRLEMOR-, RAK-, REFLEXIONS-, RES-, RETUSCHER-, REVERBER-, RIKT-, ROKOKO-, SALONGS-, SILVER-, SKRATT-, SKVALLER-, SKÖLDPADDS-, SLADDER-, SOL-, STÅL-, TAMBUR-, TENN-, TOALETT-, VÄGG-, ÖGON-, ÖRON-SPEGEL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordstäv. Hwadh giör dhen blinde medh speyelen? Grubb 343 (1665). Stoor saak i mig, sa Bonden såg sig i Spegelen. Celsius Ordspr. 2: 209 (1709). Det gamla ordstäfvet — Spegeln är kvinnans själ. Hirn Hearn Exot. 3: 150 (1904).
b) i jämförelser. Havet ligger blankt som en spegel. Isen var slät som en spegel. Wij see nw såsom genom en speghil vthi ena gåto, men thå (dvs. när det fullkomligakommer) ansichte emoot ansichte. 1Kor. 13: 12 (NT 1526; Bib. 1917: Nu se vi ju på ett dunkelt sätt, såsom i en spegel). Then retta Kyskheeten och Dygdernes retta aart lyser vthi henne (dvs. jungfru Maria) såsom vthi en Spegil. PJGothus Martini 52 (1608). Solen glimmar blank och trind / Vattnet likt en spegel. Bellman (BellmS) 1: 155 (c. 1771, 1790). (J. A. Nordberg) uppfinner intet, han återger händelserna troget, som i en spegel. Beskow i 2SAH 40: 340 (1865). (Den förläste skolpojkens ansikte) var vänt mot Lärdomen och gav därav en förminskad bild, som en konvex spegel. Siwertz JoDr. 10 (1928).
c) mer l. mindre bildl. (jfr 2); i sht om ngn l. ngt som (exakt l. troget) återger l. utgör ett återsken av ngt (t. ex. sanningen l. en dygd o. d.) l. betecknande ngn l. ngt ss. en (exakt l. trogen) avbild (se d. o. 2) av ngn l. ngt o. d.; jfr SPEGEL-BILD 2. (Visheten) är itt skeen aff thet ewigha liwset, och en obesmittat speghel aff Gudz krafft. SalWijsh. 7: 26 (öv. 1536). (Poeten måste) säia Jungfrun är för alla Mör ok Kvinnor / Ett skönheetsmönster, jämt en Spegel aff all dygd. Lucidor (SVS) 1: 125 (1669). Jag såg mig länge i fåfänglighetens spegel, / Och fant uti dess glitterskjen ett stort behag. Nordenflycht (SVS) 1: 6 (1744). (G. II A:s) hela lefnad war en spegel af .. (hans) rena och innerliga gudsfruktan. Fryxell Ber. 6: 111 (1833). Det slitna talet om att pressen är livets spegel. DN(A) 1934, nr 349, s. 6. Hur man än bär sig åt så är förtalaren tillhands med den konvexa spegeln. Martinson BakSvenskv. 140 (1944). Ett inhomogent magnetiskt fält kan ge upphov till en så kallad magnetisk spegel, vilken kan reflektera laddade partiklar och således utgöra väggar i ett reaktionskärl (i en tänkt fusionsreaktor). BergvallFysGymn. 3: 314 (1969); jfr SPEGEL-MASKIN. — jfr FÄRG-, SAMVETS-, SANNINGS-, SJÄLS-, TIDS-SPEGEL m. fl. — särsk.
α) (numera bl. ngn gg arkaiserande) om ngt l. ngn som kan l. bör tjäna ss. exempel (se d. o. 2 (o. 3)) l. stöd l. rättesnöre för ngns handlande o. d.; särsk. i uttr. hava för en spegel huru ngt sker, noggrant observera hur ngt sker för att därav dra lärdom för sitt eget handlande. (Man) måå .. och haffue for en Spegell huru thet tiilgår j andre fremande Landh och Riiger. G1R 9: 337 (1534). En spegel för alla menniskor .. är .. historien om Israels barn. Franzén Pred. 2: 16 (1842). — jfr DYGDE-, KONUNGA-, ÄNKE-SPEGEL. — särsk.
α’) om person l. om ngt sakligt som är l. bör vara en förebild l. ett efterföljansvärt exempel l. ett föredöme l. mönster o. d.; äv. i uttr. ngts spegel, om person, betecknande att han utgör en inkarnation av det som genitivattributet betecknar. (Jungfru Maria) är oss .. en speghel och efftherdömilse, huru wij oss stella skola, när wij aff androm prijsade wardha. OPetri 1: 78 (1526). (Sigismund) är alle dygders spegel och Rättesnöre. Chesnecopherus Skäl Ff 4 a (i handl. fr. 1595). Detta riket förtiänade så mycket större upmärcksamhet, som desz Konung war en spegel för Regenter, älskad af sine undersåtare. Wexell Rol. 9 (1755). Våra bröder (dvs. norrmännen) .. uppmana oss, att grundligt studera oss in i deras nyaste politiska historia till vår spegel och efterrättelse. Palmblad Norige III (1846). Wieselgren Samt. 35 (1870, 1880).
β’) om person l. företeelse som utgör ett varnande l. avskräckande exempel (se d. o. 3); ofta i mer l. mindre tautologisk förb. med varnagel (l. exempel o. d.). OPetri Kr. 155 (c. 1540). Ten mennige mann .. beger(e)tth 2 gång(er) m(edh) opractte hender .. atth .. (våldsmannen) måtte st(r)affett bliua vnd(er) suårdett androm til speyl och exemppel. UpplDomb. 7: 96 (1557). Vilje Vi .. denne gång hafva de skälmar (som rymt ur krigstjänsten) straffade andre till spegel och varnagel. Gustaf II Adolf (1613) hos Hallenberg Hist. 2: 718. Deras olycka borde tjena oss til en spegel. Det anar mig så säkert, at det en gång skal hända oss det samma. Envallsson Az. 20 (1793). De sakfällde upprorsmakarne vederfares endast rättvisa, och adeln i mitt ärfda rike behöfver denna varnande spegel. Crusenstolpe Tess. 2: 117 (1847). När upprorsmakarna lidit döden, uppsattes deras avhuggna huvuden på gärdsgårdsstakar längs utefter vägarna till varnagel och spegel för folket. Moberg Rid 121 (1941).
γ’) (†) i uttr. efter förra årets spegel, med tanke på vad som hände förra året, efter förra årets exempel. GMyhrman (1812) hos Wrangel Räm. 185.
β) (numera bl. ngt ålderdomligt) om skrift vari man kan lära om sig själv l. vari ngt reflekteras l. som återger ngt o. d.; äv. om skrift (l. regelsamling o. d.) av pedagogiskt (o. moraliserande) innehåll avsedd att utgöra ett rättesnöre för en grupp personer (i sht ss. senare led i ssgr). Wij skole jw görat (dvs. efterkomma Guds bud), och kunne doch icke görat .., Ther fore äre gudz lagh aleena en spägil vthi huilkom wij see wora sleemheet och ontsko. OPetri 2: 288 (1528). Wiltu lyckas medh Siälens heyl, / See tigh offta i thenna Speyl (dvs. läs i denna bok). Forsius Spec. A 3 a (1620). Bibeln, andens stora spegel, / Hålles inom lås och regel. CVAStrandberg 1: 116 (1846). Huslig spegel, kort anvisning för husmödrar. Östergren (1944). — jfr BARN-, KONUNGA-, KVINNO-, LÄRO-, REGENT-, SAMVETS-, SJÖ-, TROS-, UNGDOMS-, YMPNINGS-SPEGEL m. fl.
γ) om enskild företeelse l. vår världs alla företeelser ss. en avbild l. avbilder av Gud l. Guds tanke o. d. (jfr SPEGEL-BILD 2 a); äv. i fråga om filosofen Leibniz’ lära om monaderna, betecknande var o. en av dem ss. en avbild av de övriga o. av universums totalitet. Ej mer, med blicken skum och svag, / Jag leta skall Guds anletsdrag / I verldens dunkla spegel. Wallin FörslPs. 319 (1816). Den synliga werlden är en spegel af den osynliga. Hagberg Pred. 6: 3 (1820). Då hvarje monad (enl. Leibniz) är en spegel af universum, så (osv.). Boström 1: 104 (c. 1830). (Fredrika Bremer) har själv upplevt att samvetet, den inre rösten, det tredje ögat är det eviga ljusets spegel. Wägner i 3SAH LIX. 2: 67 (1948).
δ) om konsten l. om konstart l. konstverk l. litteratur (l. person, t. ex. utövande pianist) o. d. med tanke på att den (resp. han i sin konstutövning) skall återspegla l. återge verkligheten (resp. det som kompositören skapat) o. d.; jfr SPEGEL-BILD 2 b. Virtuosen .. skall vara den rena spegel, i hvilken vi se kompositörens sköna själ. MoB 7: 35 (1804). (Teniers’) taflor äro speglar af den natur han utvalt för sin åskådning. Hammarsköld KonstH 325 (1817). Diktens tjusande spegel. Bring Högm. 83 (1862). Folket vill .. skåda sig själf i konstens spegel, och där blifva medvetet om sitt eget väsendes kärna. Wegelius MusH 67 (1891).
ε) i uttr. betecknande historien (se HISTORIA II 1) ss. en trogen bild av skeendet. Nationen beskådar .. sig sjelf i häfdernas spegel. Geijer I. 7: 2 (1811). Det politiska .. (rättssystemet är) egentligen den bild, hvari historiens spegel framställer folkets fria utveckling af det i dess inre lefvande rättsbegreppet. Schlyter JurAfh. 2: 27 (1879).
ζ) betecknande ögat (l. ngns blick l. ansikte) ss. det som röjer en persons verkliga jag l. inre; i sht i uttr. (ögat är) själens spegel; jfr 2 r. Ögat är själens spegel. Cavallin (1876). Om någonsin ett anlete är själens spegel, då har (osv.). Rydberg RomD 118 (1877). Hedberg VackrTänd. 17 (1943: Själens speglar; om ögonen).
η) (tillf.) i uttr. ngt är en spegel på ngt, ngt återspeglar klart (l. utgör ett belysande exempel på) ngt. Mentalvården en spegel på vårt samhälle. DN 1973, nr 331, s. 37 (rubrik).
ϑ) (numera föga br.) i uttr. framtidens spegel, betecknande framtiden ss. ngt som man kan skåda in i o. förutse; jfr SPEGEL-BILD 2 d. Onkeln. Men min känsla säger mig, att han en gång blir Biskop. Friherrinnan. Vi skola ej strida, min bror, om det som står i Guds hand och i framtidens spegel. Almqvist DrJ 237 (1834). JGRichert (1840) hos Warburg Richert 2: 9.
2) (i sht i fackspr.) om föremål l. yta som liknar l. påminner om en spegel (i bet. 1) gm sin form l. glans l. släthet l. reflexion l. omramning o. d.; i sht om (del av) slät yta som avgränsas mot omgivningen (t. ex. gm en kant o. dyl. l. avvikande färg l. material l. textur o. d. liksom av en spegelram). Isens hala spegel. Gyllenborg Bält 192 (1785). Med mindre klarhet Månen, Solens spegel, / Sig ställde gent emot i vestra himlen. JGOxenstierna 4: 246 (1815). Felaktiga d. w. s. glatta ställen (på schagrängskinnen), som icke äro korniga, kallar man speglar. AHB 4: 10 (1860). SvD(A) 1934, nr 102, s. 6 (om den påsydda tyglapp på krage, på vilken militär gradbeteckning anges, kragspegel). SvFiskelex. (1955; om ytan av de uppåtvända, vita bukarna hos översta lagret av sill i silltunna). — jfr NAMN-, NOS-, NÄS-, RYGG-, SEN-SPEGEL. — särsk.
a) sjöt. på fartyg l. båt: mer l. mindre plan avslutning av akterskeppet (i sht på örlogsskepp, förr prydd med bildhuggerier o. d.), akterspegel; äv. om sådant ändstycke i fören på roddbåt (eka) l. vissa segeljollar, förspegel. SkeppsgR 1543. Et Danskt Skepp, som hit til Stockholm ankom, och tre Kronor bakpå Spegelen i Wapnet förde. HC11H 1: 23 (1668). När ett (turkiskt) skiepp går ut måhlas spegelen med allahanda slagz irregulairt måhlerij, och kanskie undertijden .. med blomster och andra döda ting. KKD 5: 71 (1710). Långa flatbottnade ekor med spegel i fören. TurÅ 1930, s. 214. — jfr AKTER-, BAK-, PLATT-SPEGEL.
b) textil. på textilt material: (större) yta utgörande mittparti o. begränsad av en bård l. kant o. d. (i avvikande färg l. mönster l. material o. d.). 1 g(amma)l(t) Sytt Sängtäcke och söndrigh Spegel af intet wärde. BoupptSthm 1676, s. 1445 a (under rubriken Sängkläder). En stor näsduk med blå ränder och hwit spegel förlorades i förleden wecka. SP 1779, s. 528. Fem minuter före half fem påtog prestfrun sin ”äkta sjal” med röd spegel och bård af ”palmetter” (för att gå på visit). Idun 1890, s. 84. Ryans spegel och list. AllmogHemsl. 35 (1915). (En matta med) vit botten och blå spegel med blågröna blommor. UNT(A) 1947, nr 94, s. 1. — jfr SIDEN-SPEGEL.
c) (i fackspr.) om avvikande (o. väl avgränsad, ofta metallisk) del av yta l. om sådan färgfläck på insekts vinge l. segment av larv l. i fjällbeklädnad hos fisk l. fjäderskrud hos fågel l. hårrem på djur; särsk. (zool.) dels om en hos vissa påfåglar på spetsen av övre stjärttäckare belägen färgfläck i lysande färger, dels om färgfläck på vinge hos äkta and, vingspegel. IErici Colerus 1: 388 (c. 1645; hos påfågel). (Stjärtanden) har en spegel på hvardera vingen. VetAH 1783, s. 315. (Barkvecklaren har) en förgyld, svartstrimmig spegel på bakre vinghälften. Thomson Insect. 200 (1862). ”Spegelkarpen” med endast några få stora fjäll, som bilda en ”spegel” på hvardera sidan kroppen. 2UB 4: 316 (1899). I strupens och bröstets spegel bär .. (blåhaken) tropikernas himmel och ett sollyst Medelhav. Rosenius SvFågl. 1: 7 (1913). Vingpennorna (hos gravanden) är svarta och spegeln grön. DjurVärld 8: 422 (1960). — jfr RYGG-, VING-SPEGEL. — särsk. i utvidgad anv., om fjärilsart; i ssgn PÅFÅGELS-SPEGEL.
α) zool. o. jäg. hos hjortdjur: kring anus beläget parti av ljusare (mer l. mindre vit) färg. Lilljeborg Däggdj. 790 (1874; hos kronhjort). Spegel: Rådjurens hvita bakdel, hvilket fält är större och renare hvitt å bockarne. Hemberg JagtbDäggdj. 292 (1897). (En viss rentjur) beskrifves .. såsom chokoladbrun, utan spegel, blott med litet hvitt på låren på sidorna om svansen. Lönnberg Ren. 4 (1909). TNCPubl. 43: 95 (1969).
β) (†) på rygg hos järv: mörkare (mer l. mindre hjärtformat) parti. VetAH 1773, s. 215. (Järven har) Långs ryggen en svart spegel, omgifven på sidorna och baktill af ett brunt eller blekgult band. Nilsson Fauna 1: 139 (1847).
γ) (numera bl. mera tillf.) hos ko: mjölkspegel. Sjöstedt Husdj. 1: 205 (1860). Han undersökte speglarne och mjölkhålorna, och med stor säkerhet prickade han ut de sex (kor), som skulle få äta upp sig och så gå till slagtarn. Strindberg Hems. 33 (1887). Spegeln (hos kor av finsk lantras) är ofta nog stor och regelmässig. Grotenfelt LandtbrFinl. 125 (1896). — jfr MJÖLK-SPEGEL.
d) (numera föga br.) hos mussla, = DISK, sbst.1 I 3 b; hos koralldjur o. d., = DISK, sbst.1 I 3 c; äv. om (tvär) mynning på infusorie l. på simklocka hos vissa sifonoforer. Spegelen .. (är stället) närmast omkring medelpuncten (i stjärnan på koraller). Retzius Djurr. 227 (1772). VetAH 1790, s. 192 (hos sifonofor). Därs. 244 (hos klockdjur). (Manteln) är hufvudsakligen anvuxen vid .. (musslans) rygg, och med vissa band eller strängar vid den större och ojämna fördjupningen, som utgör nästan hela Spegeln .. på inra sidorna af Skalen. Därs. 1793, s. 169.
e) (numera föga br.) på insektsvinge: (del av) disk (se DISK, sbst.1 I 3 a); äv. på bakkropp hos bi: var o. en av de delar som avdelas av en hornkant. Retzius Djurr. 182 (1772). SvLitTidn. 1815, sp. 137 (om del av disk). Dahm Biet 30 (1878; hos bi).
f) snick. om var o. en av de små, glänsande fläckar som framträder i ett längdsnitt längs med de sekundära märgstrålarna i en förvedad stam. Vanlig bok eller rödbok .. med rödhvit ved utan kärna, delvis breda och tydliga märgstrålar och glänsande spegel. Jönsson Gagnv. 465 (1910).
g) i sht snick. o. byggn. på (större) träyta (i sht panelning l. dörr, äv. bordsskiva o. d.): av en ram l. list o. d. omramat (i en not infällt) centralt fält, fyllning (se d. o. 1 c); äv. om fält målat i en mot omgivningen avvikande färg. 1. Laqveradt The bord med roser i Spegelen. HdlÅgerupArk. 1772. I Löderups kyrka står en predikstol, hvars bröstning, som är fyrkantig, har fem fria sidor, af hvilka hvarje prydes med en oval spegel. 2VittAH 21: 194 (1853, 1857). Renässansens kistor med ramverk och speglar. Erixon Möbl. 2: LVI (1926). Stadiga, väggfasta bänkar, som voro målade i speglar i gult och rött. Strömborg Bygd 18 (1932). Ytterdörrar med runda tittfönster och räfflade speglar nedtill. EtnolKällskr. 3: 79 (1946). — jfr DÖRR-, SKÅP-SPEGEL.
h) (numera föga br.) smalt väggstycke mellan två fönster l. dörrar (ofta täckt av en stor spegel), trymå. (Sv.) Spegel emellan fönster. (fr.) Trumeau. Nordforss (1805); möjl. till 1. Hammar (1936).
i) (numera föga br.) runt, kautschukliknande lager i köttsidan på skylten (se SKYLT, sbst. I 8); jfr GLAS 5. Hirsch LbGarfv. 22 (1898). Rosslädret .. bereddes så att köttsidan skulle användas ut, då nämligen huden här på undersidan har en tunn och tät hinna 1—1 1/2 mm tjock kallad spegeln eller glaset. 2SvKulturb. 7—8: 268 (1937).
j) (i sht förr) på vissa valv (spegelvalv): plan yta mellan vart o. ett av de fyra halverade tunnvalven. Den medlersta och största delen av hvalfvet (dvs. spegelvalvet), som kallas ”spegel”, har en ringa böjning, som utjemnas genom putsen. Rothstein Byggn. 433 (1859). Hahr ArkitH 350 (1902).
k) bokb. i bunden bok, om den yta av pärmens insida, som täcks av försättspapperet. Key Amatörbokb. 102 (1929). Spegeln är av bokens form (alltså vanl. rektangulär) och har alltid ram. Östergren (1944). Engelska bokband med speglar. Dens. (1944). GrafUppslB (1951).
l) herald. vapenbild av rund form, indelad i fem inramade fält (ett centralt o. fyra radiella fält). Dahlby SvHeraldUppslB 28 (1964).
m) om skiva l. bricka l. plugg till l. i projektil o. dyl. o. i anv. som ansluter sig härtill; numera bl. (i skildring av ä. förh.) om drivspegel (se d. o. 1, 2) i kulpatron resp. granat l. fyrverkeripjäs o. d.; förr äv. dels om liknande anordning anbragt ss. stöd i ändarna på linbunt, dels om halvsfär av ekvirke fylld med handgranater o. avsedd att skjutas ur mörsare, granatspegel, dels om rund bricka varpå ett antal kulor sätts i en påse (i ssgn SKOTT-SPEGEL). Seretz-Lijnet (dvs. det lin som levereras av självägande bönder i Ingermanland o. Karelen) skal vthi Bunter aff ett Liszpund widh ändarne medh spegell omfattat inbindas. Stiernman Com. 4: 204 (1679). Spegel .. (dvs.) Förslag af trä eller papp i en raket. Dalin (1854). UB 6: 83 (1874; för kulpatron). (Perkussions)-Bomben är försedd med en spegel (s. k. ramspegel) af trä, hvilken fasthålles vid bomben medelst ett hängsle. De Ron o. Virgin 3: 37 (1890). WoH (1904; om granatspegel). Alm ArmEldhandv. 230 (1953). — jfr DRIV-, DRUVHAGEL-, GRANAT-, HÄV-, JÄRN-, KARTESCH-, KUL-, SKROT-SPEGEL.
n) (i sht i vitter stil) om blank, slät l. stilla (o. speglande) vattenyta, vattenspegel; jfr o, p. Envallsson TalTafl. 29 (1782). Wid källans spegel. Runeberg (SVS) 2: 25 (1824). Fullriggade segelbåtar, / stolt klyvande dammarnas speglar. Eklund UngÖg. 32 (1927). Vattnet i stopet glänste med tennlysande spegel. Ruin SjunknH 9 (1956). — jfr HAVS-, HIMMELS-, SILVER-, SJÖ-, SKOGS-, VATTEN-SPEGEL.
o) [jfr n] hos hav l. sjö: (spegelblank) vattenyta. Kaspiska hafvet, hvilket ligger 300 fot lägre än oceanens spegel. Palmblad LbGeogr. 39 (1835). Sjön har blivit avloppslös och dess spegel har sjunkit under havsytans nivå. SvGeogrÅb. 1927, s. 192. Därs. 1934, s. 14.
p) [jfr n] kem. om tunt o. glänsande ytskikt av utfällt ämne (oftast bor l. silver l. arsenik). Spegel af metallisk arsenik. TT 1878, s. 100. Från citronsyra kan .. (vinsyran) skiljas genom att dess silversalt vid upphettning ger en spegel, vilket citronsyrans icke ger. Bolin OrgKem. 111 (1925). Smith OrgKemi 88 (1938). — jfr ARSENIK-, METALL-SPEGEL.
q) [jfr n] brygg. om den glänsande ytan av ny vört. Har mäskningen skett på ett regelrätt sätt visar vörten en svart spegel. Lindberg Ölbr. 85 (1885). Dens. Svagdr. 69 (1892).
r) om öga l. pupill (med tanke på dess glans l. spegling); äv. dels om den synbild som det som ögonen ser utgör, dels (numera föga br.) om (klar) panna; jfr 1 c ζ. Forsius Phys. 226 (1611: öghornas speghel; om synbild). Ögnesteenen, som sitter i hwijtögat, är en Spegel, som anammar i sigh the förekommande tingz affbillingar. Schroderus Comenius 246 (1639). På pannans klara spegel / Den (dvs. huldheten) log ur hjertats grund. Wallin (SVS) 2: 194 (1836); jfr 1 c ζ. En fridens brodersblick uti ditt ögas spegel. Börjesson E14 45 (1846). Om en man vid spegeln står / och ser i ögats spegel / Sig själf, men (osv.). Fröding Stänk 14 (1896).
Ssgr (i allm. till 1. Anm. Vissa av nedan anförda ssgr kan äv. hänföras till spegla): A: SPEGEL-AFFÄR. affär som säljer speglar; jfr -bod. NerAlleh. 1896, nr 232, s. 4.
(2 a) -AKTER. sjöt. på fartyg l. båt: akter med spegel. SvFlH 3: 371 (1945).
-AMALGAM. amalgam för foliering av speglar. Berzelius ÅrsbVetA 1831, s. 134 (: spegelamalgama).
(2 c) -AND. [jfr t. spiegelente] (numera föga br.) and med vingspegel, äkta and. 1Brehm 2: 513 (1875).
-APPARAT. (i sht i fackspr.) apparat vars viktigaste (verkande) del är en l. flera speglar. BtRiksdP 1870, I. 1: BerRik. s. 19 (i fyr). IngHb. Allm. 548 (1956).
(1, 2) -ARBETE~020. särsk. konkret: arbete (se d. o. 10, 11) bestående av en spegel l. speglar. Alla dörrarne färdige och med Spegellarbete. OfferdalKArk. N II 1, s. 47 (1698); jfr spegel 2 g. Diverse Spegel-Arbeten med Förgyllning. Sundelius NorrköpMinne 132 (1798).
-ARIA. mus. i J. Offenbachs opera Hoffmans äventyr förekommande, till en spegel riktad aria; i sht i sg. best. TSvLärov. 1942, s. 402.
-AVLÄSNING~020. [jfr t. spiegelablesung] (i fackspr.) (metod för) avläsning av mycket små vridningsvinklar varvid en spegel l. en kikare fästes parallellt med det rörliga föremålets vridningsaxel. Objektiv spegelavläsning, varvid ljus från en lampa reflekteras mot en skala. Subjektiv spegelavläsning, varvid en skala betraktas genom en kikare. NF (1890). BonnierLex. (1966).
-AVVÄGNING~020. (förr) avvägning med hjälp av spegelavläsning. Fornv. 1914, s. 51.
-BAND.
1) (förr) till 1: till ornering av spegel(ram) använt l. avsett band (se d. o. 1, 29). KlädkamRSthm 1665, s. 125.
2) (i vitter stil) till 1, om speglande, slingrande vattendrags yta. Snoilsky 2: 131 (1881).
3) [jfr d. spejlbind] bokb. till 2: bokband i sprängt skinn med blindtryckta ramar som omsluter en annorlunda färgad mittyta, engelskt band. Fatab. 1911, s. 144.
-BARK. [jfr d. spejlbark, t. spiegel rinde] skogsv. glansbark. NF 4: 290 (1880).
(2 n) -BARN. (i vitter stil) bildl., om bubbla på speglande vattenyta. Atterbom 2: 15 (1827).
-BELAGD, p. adj. (†) om yta av glas: folierad (se foliera 1). Balck Idr. Suppl. 208 (1888).
-BELÄGGARE. (numera föga br.) spegelfolierare. Almquist Häls. 603 (1896).
-BELÄGGERI30~0102, äv. 100104. (numera föga br.) industriell anläggning för foliering (se foliera 1) av spegelglas. HygTidskr. 1909, s. 182.
-BELÄGGNING.
1) (numera föga br.) abstr. o. konkret: spegelfoliering. Nordforss (1805; abstr.). Berzelius Kemi 2: 372 (1812; konkret).
2) om speglande beläggning på yta. VäxtLiv 1: 281 (1932).
-BILD.
1) bild (se bild, sbst.1 1 d) åstadkommen gm reflexion (i en spegel). SvTyHlex. (1851). Spegelbilden, hvari .. (Narcissus) förälskade sig, var idealet, och källan verklighetens kalla bölja. Rydberg RomD 242 (1882). Han gjorde en grimas åt sin spegelbild. Gustaf-Janson ÖvOnd. 31 (1957).
2) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (jfr spegel 1 c); särsk. om ngn l. ngt som är en (exakt l. trogen) avbild (se d. o. 2) av ngn l. ngt. Atterbom Minnest. 2: 53 (1840). (C. Gyllenborgs) universitetsstyrelse är en trogen spegelbild af hans och hela hattpartiets statsstyrelse. Weibull (o. Tegnér) LUH 1: 159 (1876). En spegelbild av livet i ett hem på landet har varit det som eftersträvats vid skapandet av så väl exteriör som interiörer (i en lanthushållsskola). Form 1952, s. 60. särsk.
a) (i sht i religiöst spr. o. filos.) om enskild företeelse l. om vår världs alla företeelser ss. en avbild l. avbilder av Gud l. Guds tanke l. en idévärld o. d.; jfr spegel 1 c γ. Hagberg i 2SAH 10: 5 (1821). Klart är, att först genom delaktigheten i det Goda är menniskans personlighet en fullkomnad motbild eller spegelbild af Guds. Atterbom PhilH 271 (1835). Det (finns) många olika teorier om hur förhållandet mellan det absoluta och det relativa skall tolkas mera i detalj. Så har man (bl. a.) tänkt sig att sinnevärlden är en spegelbild eller en skuggbild av den sanna verkligheten. Marc-Wogau FilDiskuss. 117 (1955).
b) om (alster av) konst l. litteratur l. om ngt i skrift l. bild avfattat ss. en avbild l. återspegling av ngt i verkligheten (t. ex. samhället l. konstnärens inre l. ett tänkande); jfr spegel 1 c δ. Konstens spegelbilder ha ej lif. PoetK 1818, 1: 87. Hvar lefver och andas väl minnet af en gedigen sjelftänkare, om ej i spegelbilden af hans skrifter? Brinkman i 2SAH 13: 133 (1828). Huvudpersonen (i boken Livets fiender), den radikale politiske publicisten Otto Imhoff, är en spegelbild av Levertins eget jag. Böök i 3SAH LIV. 2: 111 (1943). Kartografien blev (under den ä. medeltiden) i allt en spegelbild av tidens förhärskande kosmografiska åskådning. Richter GeogrH 11 (1959).
c) om avbild kännetecknad av att (liksom i en spegelbild i bet. 1) vänster o. höger sida har bytt plats, spegelvänd bild. Ett plan, som delar en kristall midt i tu så, att den ena hälften är den andras spegelbild kallas ett symmetriplan och planets normal kallas symmetriaxel. HSjögren Min. 14 (1880). De (båda handgjorda träskorna) bör naturligtvis vara en spegelbild av varandra. Kulturen 1950, s. 98.
d) om framtidsbild; jfr spegel 1 c ϑ. Svedelius i 2SAH 55: 160 (1878). Om .. (L. Andreæ) haft i sin hand spegelbilden af framtiden, då hade han ock .. kunnat visa, att konungens maktfullkomlighet gent emot kyrkan icke var rätta vägen till genomförande af reformationens grundsanningar. Rundgren i 3SAH 8: 167 (1893).
e) (numera bl. tillf.) om ngn ss. ett förkroppsligande av ngt abstrakt (utgörande föremål för ständigt betraktande l. idealbildning o. d.). Sander i 3SAH 4: 91 (1889).
Ssgr (till -bild 2 c; kemi): spegelbilds-, äv. spegelbild-isomeri. kem. isomeri kännetecknad av att ämnen ha samma struktur men atomerna lagrade på olika sätt inom molekylen, stereoisomeri. KemT 1909, s. 3.
-kristall. kem. om kristall utgörande en spegelbild av en annan. 2NF 21: 201 (1914).
-BIT. bit (se d. o. 3) av ett spegelglas; äv. om en liten spegel. EP 1792, nr 69, s. 3. Schwartz Pos. 42 (1863; om spegel).
-BLAD. (numera föga br.) spegelfolie. Nordforss (1805). Cavallin (1876).
-BLANK. blank (se blank, adj. 3) ss. en spegel; särsk. om vattenyta l. isyta (jfr blank, adj. 3 f); äv. om lugn dag med tanke på att vattnen ligger spegelblanka (i ovan angiven bet.); jfr -blänkande. Rinman JärnH 8 (1782; om täthet hos tackjärn). Crusenstolpe Mor. 1: 75 (1840; om mässing). Johansson Dagb. 1: 145 (1875; om is). Några spegelblanka indiansommardar. Hemmer Kokko 183 (1920). Karnstedt Slamf. 178 (1977; om sjö). särsk. mer l. mindre bildl.; jfr blank, adj. 3 a. Hvad kan icke den göra, som har ett spegelblankt samvete! Knorring Cous. 2: 103 (1834). Familjen var ingen spegelblank sjö, men också de häftigaste ovädren gick över. Wigforss Minn. 1: 57 (1950).
-BLOMMA. [jfr t. spiegelblume, om smörblomma; namnet givet på grund av blomkronans glans] (numera föga br.) prydnadsväxten Legousia speculum—veneris (Lin.) Chaix, venusspegel; äv. i uttr. blå spegelblomma. Nordforss (1805). Lilja FlOdlVext. 29 (1839: Blå). ÖoL (1852).
-BLÅ. blå o. spegelblank. Wirsén Dikt. 169 (1876; om havet).
-BLÄNDE. [jfr t. spiegelblende] (numera bl. om ä. l. utländska förh.) om ett slags (zink)-blände som vid slag sönderfaller i spegelblanka blad. JJFerber (1771) hos Linné Bref I. 6: 73. Rinman (1789).
-BLÄNKANDE, p. adj. blänkande av speglar l. ss. en spegel; jfr -blank. Alving HemBäst 144 (1948; om hall).
-BOD. (numera föga br.) spegelaffär. DA 1771, nr 133, s. 3.
-BORD. [jfr t. spiegeltisch] om (litet) bord (särsk. pelarbord) under (ofta stödjande) en spegel (o. samhörigt med denna, t. ex. gm likhet i utförande). DA 1824, nr 4, Bih. s. 1. Hedberg FelLänk. 323 (1945).
-BORG. (i vitter stil) spegelblänkande borg. PoetK 1813, Suppl. s. 266.
-BRICKA. bricka (se bricka, sbst.3 2) med yta av spegelglas. BoupptVäxjö 1900. Paulsson SvStad 2: 516 (1950).
-BRONS. [jfr t. spiegelbronze] metall. brons som går att polera till hög glans. Ekenberg (o. Landin) 92 (1888).
-BRUK. (numera bl. i skildring av ä. förh.) spegelfabrik (se d. o. 2). König LärdÖfn. 5: 131 (1747). Seitz Glas. 112 (1933).
-BRYN. (i vitter stil, numera föga br.) spegelblank vattenyta; jfr bryn 3. Mälarns spegelbryn. Franzén Skald. 2: 204 (1828).
(2 a) -BYGGNAD. sjöt. om aktern på fartyg l. båt med akterspegel. Uggla Skeppsb. SvEngLex. 33 (1856).
-BYRÅ. (i sht förr) byrå (se d. o. 2) med ovanpå monterad spegel. BoupptVäxjö 1894.
-BÅGLAMPA~020. tekn. i kinematografapparat: båglampa vars bakåtfallande ljus reflekteras o. samlas av en ellipsoidisk l. paraboloidisk spegel; jfr -lampa. 2NF 36: 1027 (1924).
(2 a) -BÅT. sjöt. båt med (stor) spegel; jfr -skepp. Nordforss (1805).
(2 m) -BÄNK. (förr) Spegelbänk .. (dvs.) Maskin af trä, hvaruti speglarne till styckpatroner förses med refflor. Dalin (1854).
-BÖLJA. (i vitter stil) om spegelblank vattenyta. Phosph. 1810, s. 10.
-CIRKEL. (förr) astronomiskt instrument med samma uppgift som en spegelsextant men med den sextio- (fem)gradiga limben ersatt av en hel cirkel. ConvLex. 7: 1250 (1837).
-DAMAST. textil. damast med glänsande yta. Almström Handelsv. 567 (1845).
-DAMM. speglande damm (se damm, sbst.1 II); äv. (i fackspr.) vid slott o. d.: (kvadratisk) damm så placerad att slottet osv. speglar sig i dammen då man står vid dess bortre ände. Wirsén Sång. 133 (1884). Böök ResSv. 104 (1924; vid Sturefors).
-DIAMETER. diameter hos rund spegel (till t. ex. teleskop). VetenskIDag 299 (1940).
-DJUP.
1) djup (se djup, sbst. 2) i spegelbild. Hammenhög Torken 225 (1951).
2) (i vitter stil) om djup (se djup, sbst. 4) hos vattensamling (med tanke på den spegelblanka ytan). Sätherberg Dikt. 1: 119 (1859, 1862).
-DOSA. (snus)dosa med spegel på insidan av locket; jfr -locks-dosa. Lindfors (1824). Engström Aftongl. 25 (1932).
(2 c) -DRAGARE. [jfr t. spiegelträger] (†) fjärilen Actias selene Leach (som har speglar på vingarna)? Nordforss (1805). ÖoL (1852).
-DUVA. [jfr t. spiegeltaube] (†) duva tillhörande (det i Australien förekommande) släktet Chalcophaps Gould (som har metallglänsande vingtäckare). 1Brehm 2: 358 (1875). Stuxberg (o. Floderus) 2: 191 (1901).
-DÖRR. (spegel- 1756 osv. spegla- 1771) [jfr t. spiegeltür (i bet. 1)] dörr med en l. flera speglar.
1) till 1. Dalin (1854). Harlock (1944).
2) till 2 g. 1 st. Ekskåp med svarta Spegeldörar. BoupptRasbo 1756. Landsm. XI. 10: 19 (c. 1888).
-EFFEKT. speglande effekt (se d. o. 2, 3 a) hos (l. liknande den hos) en spegel; äv. bildl. Lundkvist Spegel 29 (1953). Det är ingen tillfällighet att (filmregissören) Welles gärna leker med förvirrande spegeleffekter. OoB 1963, s. 338.
-EMALJ. om speglande emalj. SD(L) 1897, nr 485, s. 3.
-ETUI. etui med spegellock. BoupptVäxjö 1888.
-FABRIK.
1) fabriksrörelse (jfr fabrik 2) för spegeltillverkning; ss. förled i ssg.
2) fabrik (se d. o. 4) för tillverkning av speglar l. spegelglas; jfr -bruk. 2BorgP 7: 295 (1741).
Ssgr: spegelfabriks-anläggning. (numera föga br.) till -fabrik 2: spegelfabrik. DA 1771, nr 106, s. 4.
-arbetare. till -fabrik 2. Rig 1931, s. 50 (1782).
-idkare. (†) till -fabrik 1: spegelfabrikant. PH 11: 681 (1779). EconA 1807, apr. s. 14.
-tillverkning. (†) till -fabrik 2, konkret: vara tillverkad vid spegelfabrik. PH 7: 5713 (1764). Danckwardt SmndrFörf. 126 (1823).
-FABRIKANT. person som driver spegelfabrik, spegelfabrikör. Cavallin (1876).
-FABRIKATION. spegeltillverkning. Liedbeck KemTekn. 144 (1863).
-FABRIKÖR. spegelfabrikant. SthmStCal. 1770, s. 95.
(2 i) -FALS. (förr, numera föga br.) för falsning (se falsa, v.1 2) av speglar använd fals (se fals, sbst.2 2). Hirsch LbGarfv. 265 (1898).
(2 i) -FALSAD, p. adj. (numera bl. i skildring av ä. förh., föga br.) om skylt (se skylt, sbst. I 8) med falsad (se falsa, v.1 2) spegel. Förbundet 1906, nr 3, s. 4.
(1, 2 c) -FISK. [jfr t. spiegelfisch]
1) (tillf.) om glänsande fisk. Lundkvist Spegel 181 (1953).
2) (†) om fisken Zeus faber Lin. (som har ögonfläckar på sidorna), sanktpersfisk. Oldendorp 1: 101 (1786).
-FLOD. (i vitter stil) spegelblank flod. PoetK 1821, 1: 73.
-FLÄCK.
1) (numera bl. tillf.) till 1, 2, om störande blank fläck på tyg (sammet). Langlet Husm. 624 (1884).
2) zool. o. entomol. till 1, 2 c: färgfläck utgörande en (ving)spegel. Thomson Insect. 202 (1862).
-FODER. (†) spegelfodral. BoupptSthm 1676, s. 1266 b. ÖoL (1852).
-FODRAL. fodral för spegel. ÅgerupArk. Bouppt. 1761.
-FOLIE l. -FOLIUM. [jfr t. spiegelfolie] folie (se folie, sbst.1 1) på l. för spegelglas; i sht om sådan folie av bladtenn, tennfolie; jfr -blad. Wallerius Min. 444 (1747: Spegel foljer, pl.). 2NF 3: 626 (1904).
-FOLIERARE. (förr) person som yrkesmässigt sysslade med spegelfoliering; jfr -beläggare. Wikforss 2: 631 (1804).
-FOLIERING. beläggning av spegelglas med spegelfolie; äv. konkret: spegelfolie; jfr -beläggning. TBergman (1775) hos Scheffer ChemFörel. 360. VetAH 1788, s. 99 (konkret).
Ssgr (förr): spegelfolierings-anläggning. SvD(A) 1960, nr 243, s. 30.
-FOLIER-STEN. (†) sten använd vid foliering av speglar. PT 1791, nr 36, s. 3.
-FOLIUM, se -folie.
-FORM, i bet. 2 förr äv. -FORMA. särsk.
1) till 1: form (se d. o. I 1) utgörande en spegel (se d. o. 1 c δ) l. en spegelbild (se d. o. 2 b) av ngt. Nicander Hesp. 210 (1835).
2) till 1: anordning för gjutning, som samman med en form (se d. o. II 1) bildar urholkningen l. håligheten i det gjutna föremålet. Avlång gjutekanneforma med lock och spejelforma därtill. Löfgren TenngjH I. 2: 243 (i handl. fr. 1653).
3) sjöt. till 2 a: form (se d. o. I 1) hos spegel. Witt Skeppsb. 158 (1863).
4) (numera bl. mera tillf.) till 2 c γ: form (se d. o. I 1) hos spegel; äv. i fråga om liknande bildning hos tjur. Sjöstedt Husdj. 1: 212 (1860). Därs. 214 (i fråga om tjur).
-FORMEL.
1) fys. till 1: matematisk formel gällande för centrala ljusstrålar vid spegling o. angivande sambandet mellan objektavstånd, bildavstånd o. spegelns radie. Bergholm Fys. 4: 57 (1925).
2) litt.-vet. till 1 c: formel vari utsäges att ngns öde kan ses ss. exempel på vad som en gång skall inträffa för en själv. Fehrman DiktDöd. 260 (1952).
-FORMIG. som har formen av en spegel. Atterbom Minn. 449 (1818; om vattendamm).
-FOT. fot (se d. o. 4 b) på l. till spegel. Holmberg 2: 988 (1795).
-FREKVENS. [jfr t. spiegelfrequenz] el.-tekn. falsk frekvens (se d. o. 3) liggande på motsatt sida o. på lika långt avstånd från oscillatorns frekvens som signalen. RadioteknOrdl. 13 (1944).
Ssg: spegelfrekvens-dämpning. el.-tekn. dämpning (se dämpa, v.2 3 a) av spegelfrekvens. RadioteknOrdl. 10 (1944).
-FUGA. [jfr t. spiegelfuge, eng. mirrorfugue] mus. fuga erhållen gm att hela stämkomplexet omvänts (se omvända 5 b ε); jfr -kanon. SohlmanMusiklex. (1952).
-FYR. (i fackspr.) fyr (se fyr, sbst.1 7) vars lampsken förstärkes medelst en l. flera konkava, bakom ljuskällan placerade speglar; jfr lins-fyr. VetAH 1793, s. 113.
-FÄKT. [efter ä. t. spiegelfecht] (†) spegelfäkteri. G1R 17: 332 (1545). Därs. 407. —
-FÄKTAN. [efter t. spiegelfechten, n.] (†) spegelfäkteri. Grimberg SvFolk. 2: 486 (cit. fr. 1602). OxBr. 6: 18 (1627).
-FÄKTANDE, n. [jfr t. spiegelfechten, n.] (numera bl. mera tillf.) spegelfäkteri; förr äv.: gyckel (se d. o. 1, 3) l. skämt l. upptåg o. d. Här war rychtet inkommit, at medh Hertig Johans fengsle skulle intet ware annet, uthan ett Spegelfechtande och att han war undkommen til Påland. Werwing Hist. 1: 10 (i handl. fr. 1563). (På söndagen bör ej förekomma) skodespel, gycklerij, spegelfächtande och flere sådana löössinnige gärningar. KOF II. 2: 129 (c. 1655). (Man må ej) tänckia, thet .. (luftsyner) altijd äro af diefwulens förespökiande och spegelfächtande; vthan at then nådige Guden .. sielf sådant .. werlden til warning föreställer. Isogæus Segersk. 1022 (c. 1700). Lagerström Molière Tart. 18 (1730).
-FÄKTARE. [efter t. spiegelfechter] person som ägnar sig åt spegelfäkteri(er); i sht förr äv. dels: humbugsmakare l. hycklare l. skojare l. charlatan o. d., dels om person som kämpar mot inbillade fiender o. d., dels om skrytsam person. Möller (1790). (Prästen) var .. ingen andelig spegelfäktare som sal. Götz (dvs. J. M. Goeze). Eurén Kotzebue Orth. 3: 2 (1794). (Sv.) Spegelfäktare .. (fr.) Grimacier. Dissimulé. Fanfaron. Fendeur de naseaux. Nordforss (1805). Hammar (1936).
-FÄKTERI10104, äv. 30~002. [efter t. spiegelfechterei; sannol. eg.: ss. övning framför spegel utförd låtsad fäktning] bildl., om handling l. serie handlingar utförd(a) i avsikt att missleda l. för syns skull; förställning, hyckleri, spel, fint(er), manöver l. manövrer (se manöver 4); äv. om ngt som är mer l. mindre blottat på verkligt innehåll, (tomt) sken; i sht förr äv.: gyckelspel (se d. o. 2), bländverk. Thet var icke utan ett spegelfecterij, at the vilde så settie the svenske brijller opå och seden leggiet aff med godhe ordh. HH 20: 108 (c. 1580). Det är sannerligen med samwetet intet spegelfäkteri, och det härrör aldeles intet af upfostran eller af inbildning och wana. Hoffmann Förnöjs. 67 (1752). Fiesko. (stannar, kastar .. en forskande blick .. (på liket)) Nej, djefvul! — Nej, det är intet Gianettino-ansikte! .. Helfvetes spegelfäkteri! det är min maka! Fahlcrantz Schiller Fiesko 166 (1821). De fredsunderhandlingar Görz bedref voro .. ett lömskt, ett skändligt spegelfäkteri. Crusenstolpe Tess. 4: 351 (1849). Arbetet i utskottet, vilket han betecknade som ett rent spegelfäkteri. Hamilton Dagb. 1: 185 (1914). Jersild BabH 299 (1978).
-FÄKTNING. spegelfäkteri. AOxenstierna 5: 290 (1630). Appelberg Michajlovič Storf. 192 (1934).
-FÄLT. (i fackspr.) till 1, 2: (fält utgörande) spegel (se d. o. 2); särsk.
a) konstvet. till 1, 2 g, om slätt (gm upphöjning l. nedsänkning l. listverk markerat) fält i arkitektur o. d. SvLantmät. 2: 610 (1928).
b) textil. till 1, 2 b; särsk. ss. senare led i ssgn spegelfält-mönster.
c) till 1, 2 e, på insekts vinge o. d. Thomson Insect. 239 (1862).
Ssg: spegelfält-mönster. till -fält b: mönster på spegel. SErikÅb. 1967, s. 111.
-FÖNSTER. [jfr t. spiegelfenster] (i sht om ä. förh.) spegelglasfönster; äv. om skyltfönster med innanför på sidorna placerade speglar. Nordforss (1805). De eleganta butikerna med sina stora spegelfönster. Benedictsson Eftersk. 122 (1888). Björkman (1889; av spegelglas). Spegelfönster .. (dvs.) skyltfönster med (sidoställda) speglar. IllSvOrdb. (1955).
-GALLERI. [jfr t. spiegelgalerie] spegelklätt galleri (se galleri, sbst.1 4). Wrangel Konststil. 36 (1897). Versailles’ berömda spegelgalleri. Siwertz HemBab. 84 (1923).
(2 b) -GALON. (förr) galon med spegel. VRP 1651, s. 665.
-GALVANOMETER. [jfr t. spiegelgalvanometer] tekn. galvanometer med spegel för projektion o. förstoring av instrumentets utslag. Nyström Telegr. 320 (1869).
-GARDIN. (i sht förr) gardin (avsedd att hänga) kring spegel. HusgKamRSthm 1660—73 A, s. 680.
-GJUTARE. (förr) gjutare som yrkesmässigt göt spegelglas. Schulthess (1885).
-GJUTERI10104, äv. 30~102. [jfr t. spiegelgiesserei] gjutning av spegelglas; vanl. konkret: fabrik l. lokal för sådan gjutning. Rinman 1: 618 (1788; konkret). Hammar (1936).
-GLANS. glans hos en spegel l. påminnande om den hos en spegel; äv. bildl. Om Eva såg i sig Guds spegelglans förspild, / Ser jag (dvs. Maria vid korset) i spått och hån Guds egit wäsends bild. Kolmodin QvSp. 2: 43 (1750). Vattnets dallring byts till spegelglans. Runeberg (SVS) 1: 138 (1830).
-GLANSK. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) spegelblank, spegelglänsande. Rinman JärnH 919 (1782; om stål).
-GLAS. glas (i sht slipat o. polerat planglas) till l. i l. från spegel l. speglar (l. av detta slag); (folierad) glasskiva avsedd l. använd ss. spegel. Risingh KiöpH 94 (1669). 2 st: Spegell glas utan Ramar. BoupptSthm 25/5 1694. Romerska Keisaren .. (lät) kläda sina wäggar med spegelglas, i fruktan at på ryggen blifwa anfallen. Hoffman Förnöjs. Föret. 5 b (1752). Till butiksfönster, där särsk. höga krav ställas på ytjämnhet, användes oftast slipat glas (spegelglas). 2SvUppslB 10: 1035 (1949). särsk. bildl. (jfr spegel 2 n, r). Han som har inredt ögat och slipat alla dess spegelglas. Tegnér (WB) 6: 333 (1830). En kåre krusar i sakta fras / Ett stycke af Båfvens spegelglas. Snoilsky 4: 51 (1887).
Ssgr: spegelglas-bruk. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -glas-fabrik. Seitz ÄSvGlas 182 (cit. fr. 1780).
-fabrik. fabrik för spegelglastillverkning. Seitz ÄSvGlas 182 (i handl. fr. 1773).
-fabrikör. person som driver spegelglasfabrik. Schulthess (1885).
-fönster. (i sht om ä. förh.) fönster (i sht butiks- l. skyltfönster) av spegelglas (slipat o. polerat planglas), spegelfönster. DA 1824, nr 102, Bih. s. 1. Torpson Eur. 1: 148 (1895; i butiker i Paris).
-inläggning. jfr inläggning 1. Hirn Conrad FredlH 180 (1903).
-lampett. lampett med spegelglas ss. reflektor. Wrangel TessPal. 42 (i handl. fr. 1735).
-ljusarm. (förr) jfr -glas-lampett. Wrangel TessPal. 42 (i handl. fr. 1735).
-ljuskrona. jfr ljus-krona 1 o. -glas-lampett. Wrangel TessPal. 43 (i handl. fr. 1735).
-manufaktur. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr manufaktur 2 o. -glas-tillverkning. Kulturen 1956, s. 92.
-möbel. (i sht förr) möbel med infällt spegelglas (i t. ex. dörrar). Form 1935, s. 137.
-skiva. jfr skiva, sbst.2 1 d β. Rinman 2: 771 (1789).
-skåp. (i sht förr) jfr -glas-möbel. Trolle-Bonde Hesselby 128 (i handl. fr. 1770).
-tillverkning. Seitz Glas. 57 (1933).
-GLAS-DÖRR. glasdörr med spegelglas. Selling SvHerrg. 127 (1927).
-GLATT. glatt l. slät (o. blank) ss. en spegel; jfr -blank, -hal. Rinman 1: 212 (1788; om stålvalsar). Än ligger viken spegelglatt. Östergren Dikt. 4 (1871).
-GLÄNSANDE, p. adj. jfr -blank. Rinman JärnH 469 (1782; om polering).
-GODS. koll.: varor bestående av speglar l. spegelglas. Almqvist Går an 100 (1839).
-GOLV. (i vitter stil) golv av spegelglas. Dalin Vitt. 5: 338 (c. 1753).
(2 m) -GRANAT. (förr) granatspegel. Jakobsson ArtillK12Tid. 49 (cit. fr. 1713).
-GRUND. (i vitter stil) spegelblank grund (se grund, sbst.1 I 1). PoetK 1814, 1: 66 (om flodyta).
-HAL. jfr -glatt. Wexionius Vitt. 394 (1685; om golv).
-HANDEL. handel (se handel, sbst.2 11 b) med speglar; äv. konkret: spegelaffär (jfr handel, sbst.2 11 b ε). Björkegren 1786 (1786).
-HANDLARE. person som yrkesmässigt idkar spegelhandel. Björkegren 1786 (1786).
-HAV. (i vitter stil) spegelblankt hav; äv. bildl. Kullberg i 3SAH 9: 122 (c. 1875, 1894).
-HYLLA. till spegel hörande (t. ex. vid spegel undertill fäst l. framför spegel placerad) hylla. ST 1897, nr 2367 A, s. 3. Kræmer ResÖst. 26 (1913).
-HYPSOMETER. (numera mindre br.) hypsometer (se d. o. 2) för spegelavläsning. Kinman Guttenberg 15 (1890).
-HÅLLARE.
1) (mera tillf.) person som håller spegel. Hedberg VackrTänd. 75 (1943).
2) hållare (se d. o. 3) för spegel. Nordforss 2: 1429 (1805).
-HÅRD. hård som ytan av ett spegelglas; särsk. (i vitter stil) dels oeg., om is med tanke på dess spegelblanka yta, dels bildl. Mellin Nov. 3: 502 (1840, 1867; oeg.). Utsikt 1949, nr 3, s. 8 (bildl).
-INSTRUMENT. [jfr t. spiegelinstrument] instrument innehållande en l. flera speglar för reflexion av ljus. Nordforss (1805). UB 7: 459 (1875).
-JÄRN. [jfr t. spiegeleisen, eng. mirror iron] metall. i masugn framställt vitt tackjärn med 5—30% halt av mangan (o. kännetecknat av stora, speglande kristallytor); jfr mangan-järn. JernkA 1836, s. 435.
Ssgr (metall.): spegeljärns-beskickning. abstr. o. konkret, motsv. beskickning 2 b α, β. JernkA 1868, s. 211.
-smältning. TT 1952, s. 713.
-tillverkning. JernkA 1869, s. 172.
-KAKA. [jfr t. spiegelkuchen] (†) glaserad (se glasera 3) kaka (se kaka, sbst. 2 a, b); äv. = -ägg; äv. om förlorat ägg (se förlora 13 a). Holmberg 2: 143 (1795; om stekt ägg). Nordforss (1805; äv. om förlorat ägg). Heinrich (1828).
-KAKELUGN~102, äv. ~200. kakelugn försedd med (infälld) spegel ovantill. Björkman (1889). Hwit spegelkakelugn med pendyl och kandelabrar. Strindberg Kamm. 3: 32 (1907).
(2 c) -KALKON. (†) påfågelskalkon. 1Brehm 2: 405 (1875). 2NF (1917).
-KAMERA. fotogr. spegelreflexkamera. Roosval Vogel PraktFotogr. 70 (1901).
-KANON. [jfr t. spiegelkanon, eng. mirror kanon] mus. kräftgående kanon (se kanon, sbst.1 5), kräftkanon; jfr -fuga. Bauck 1Musikl. 2: 80 (1871).
-KANT. särsk. (numera bl. tillf.) kant (se kant, sbst. 4) av speglande material. Gull fransar med Spegel kant. HusgKamRSthm 1771, s. 85.
(2 c) -KARP. [jfr t. spiegelkarpfen, eng. mirror carp] zool. varietet av fisken Cyprinus carpio Lin. (karp) som kännetecknas av tre rader längsgående fjäll på vardera sidan, där den mittersta radens fjäll är mycket stora o. av en avvikande form. Schultze Ordb. 2228 (c. 1755). DjurVärld 6: 209 (1962).
-KLAR. klar ss. en spegel (jfr -blank).
1) motsv. klar 1 (b); i sht om vatten l. (vattenyta på) sjö o. dyl. l. om is. Spegel GW 53 (1685; om källvatten). Oldendorp 1: 51 (1786; om havsyta). På sjön står isen så spegelklar. Tegnér (WB) 5: 125 (1820). Ruin SjunknH 269 (1956; om vatten). särsk. mer l. mindre bildl. Lugn och stilla, spegelklar och lätt framflyter .. (de saligas) lefnad. Thomander 1: 173 (1829). Den spegelklara ro, som här i världen tycks komma endast dem till del som gjort ingenting för att förtjäna den. Hammarling Wodehouse Åska 48 (1936).
2) motsv. klar 3 a, b, om dag l. himmel o. d. Då blifver himlens båge så ren och spegelklar. BEMalmström 6: 37 (1839). Den stilla spegelklara aftonen. Bremer NVerld. 3: 213 (1854).
3) motsv. klar 810. Hans skäl lågo .. spegelklara. Wingård Åstrand 11 (1840). Tankarna äro upphöjda, uttrycket spegelklart, allt har flutit ur ingifvelse. Wirsén i 3SAH 7: 128 (1892).
Avledn.: spegelklarhet, r. l. f. till -klar 13. Den oskuldsfulla spegelklarhet, hvarmed hans blickar och hela väsende uppenbarade en oafbrutet harmonisk själsstämning. Atterbom Minnest. 2: 241 (1849). Wirsén i 3SAH 2: 189 (1887).
-KLOT. (numera föga br.) spegelkula (se d. o. 1). Wallerius ChemPhys. II. 3—4: 147 (1768). Heinrich (1828).
-KLÄDD, p. adj. om rum l. vägg o. d.: klädd (se kläda 4 e) med speglar l. spegelglas. Braun Calle 94 (1843; om alkov).
(2 a) -KLÄDSEL. (numera föga br.) om bordläggning på spegel. NF 2: 888 (1877). Stenfelt (1920).
-KNAPP. [jfr t. spiegelknopf] (numera i sht kulturhist.) om spegelblank knapp (se knapp, sbst. 1, 2) använd ss. prydnad; äv. om spegelknopp. BoupptSthm 1667, s. 1215 (1668). Därs. 1677, s. 180 b (om spegelknopp). Odstedt FolkdrDal. 411 (1953; på väst).
-KNOPP. (i sht förr) om (spegel)-blank skaftknopp; jfr -knapp. BoupptSthm 6/2 1652.
(2 a) -KNÄ. skeppsb. knä (se d. o. II 4 a slutet) till l. i spegel. Björkegren 675 (1784). TIdr. 1897, s. 101.
(2 a) -KNÄCK. skeppsb. = knäck, sbst.1 5 a. NF 1: 332 (1875).
-KOBOLT. [jfr ä. t. spiegelkobalt] (†) om arsenikmalm med halt av kobolt (se kobolt, sbst.2 2) o. spegelglänsande brott. Wallerius Min. 232 (1747). Weste FörslSAOB (c. 1817).
Ssg (†): spegelkobolts-malm. = spegel-kobolt. Wikforss 2: 632 (1804). Heinrich (1828).
-KOMMOD. (i sht förr) kommod med spegel i locket. Eurén Kotzebue OkSon. 33 (1794).
-KOMPOSITION. (†) spegelblank metallegering; jfr komposition 3 c. Rinman JärnH 536 (1782).
-KONST. (†) katoptrik; jfr konst 2 o. -vetenskap. Nordforss (1805). Meurman (1847).
-KROK. krok för upphängning av spegel (på vägg o. d.). BoupptSthm 1685, s. 411 b.
-KROPP. (numera bl. tillf.) särsk. om kropp som utgöres av en synbild reflekterad av en spegel; äv. bildl. Atterbom SDikt. 1: 57 (1837; bildl.). Rydberg Varia 44 (1890, 1894).
-KRÖN. krön (se d. o. 3) på spegel.
1) till 1; jfr -överstycke. KarlJohStil. 27 (1924).
2) skeppsb. till 2 a. TIdr. 1897, s. 101.
-KULA. [jfr t. spiegelkugel (i bet. 1)]
1) (i sht förr) till 1: av en blankpolerad metallegering l. av glas framställd stor kula placerad på en piedestal l. dyl. o. använd ss. prydnadsföremål i trädgård; jfr -klot. Hildén Indians. 7 (1910).
2) (förr) till 2 m: gevärskula med spegel. KrigVAT 1858, s. 107.
-KULT. i fiktiv framställning: kult (se kult, sbst.2) kännetecknad av betraktande av den egna spegelbilden; jfr -religion. Almqvist Pal. 43 (1838).
-KVADRANT. [jfr t. spiegelquadrant] (förr) astronomiskt instrument konstruerat likt en spegelsextant men där den sjättedels cirkeln motsvaras av en fjärdedels cirkel. ÖoL (1852). 2NF (1917).
-KÄLLA. (i vitter stil) spegelblank l. speglande källa; äv. bildl. Atterbom 1: 253 (1824). Österling Fränd. 2: 43 (1916; bildl.).
-KÄR. omåttligt förtjust i att spegla sig; äv. substantiverat. Hagberg Shaksp. 11: 50 (1851; substantiverat). Carlsson Hel 82 (1953).
-LABYRINT. labyrint (se d. o. 2 a) med förvillande speglar (på väggar l. golv o. d.). Ekelöf Prom. 165 (1941).
-LAMPA. [jfr t. spiegellampe] tekn. i strålkastare, skioptikonapparat o. d.: lampa vars ljus reflekteras o. samlas av en konkav spegel; jfr -båglampa. UB 7: 501 (1875; i fyr).
-LAMPETT. (spegel- 1765 osv. spegle- 1776) lampett med därvid fäst spegel ss. reflektor. HusgKamRSthm 1765, s. 467. De för (den gustavianska) stilen typiska ovala spegellampetterna. GustStil 29 (1926).
-LIK. som liknar en spegel(s), lik en spegel(s); äv. ss. adv. (särsk.: liksom i en spegel). Lucidor (SVS) 1: 327 (1673; ss. adv.). Vädret lugnt, och i högsta måtto angenämt, vatnets yta spegel-lik. Fischerström Mäl. 16 (1785). Tikkanen KonstH 235 (1925).
Avledn.: spegellikhet, r. l. f. Östergren (1944).
-LIKNANDE, p. adj. jfr -lik. Lundkvist Spegel 102 (1953; om reflexer från fiskstim).
-LINJAL. [jfr t. spiegellineal] tekn. graderad linjal för spegelavläsning. IngHb. 1: 162 (1947).
(2 a) -LINJE. skeppsb. tänkt linje som från akterspegelns mitt går längs fartygets mittlinje till förstäven. Witt Skeppsb. 191 (1863).
(2 a) -LIST. skeppsb. på l. nedanför spegel placerad list (se list, sbst.2 3). Ekbohrn NautOrdb. 186 (1840).
-LJUSPLÅT~02 l. ~20. (förr) ljusplåt vars väggplåt bestod av l. innehöll en spegel. Karlson EBraheHem 95 (i handl. fr. 1672).
-LOCK. lock (se lock, sbst.2) med spegel på insidan. PoetK 1813, Suppl. s. 271 (på snusdosa).
Ssg: spegellocks-dosa. (snus)dosa med spegellock. Vfl. 1906, s. 78.
-LUGN, n. absolut lugn. l. stillhet (likt det l. den hos en spegelblank sjö), spegellikt lugn. Runeberg (SVS) 1: 73 (1830).
-LUGN, adj. lugn (se lugn, adj. 1, 3) som en spegels yta, absolut lugn, kav lugn o. d.; i sht om (vattenyta på) sjö o. dyl. l. i utvidgad anv., om tidsrum (dag o. d.); äv. bildl. PoetK 1817, 2: 96 (om havet o. människolivet). En färd öfver Saima vattnen bör företagas helst någon spegellugn dag eller kväll. IdrFinl. 4: 148 (1906). Följande dag .. var det på morgonen spegellugnt. Kranck SlocknEldL 170 (1930).
-LYKTA. lykta (se lykta, sbst.2 1) försedd med en l. flera speglar för (förstärkning l. samling gm) reflexion av ljuset. BoupptSthm 1670, s. 542 (efter bleckslagare).
-LÅDA. fristående låda med l. hörande till spegel (för förvaring av kammar, hårborstar o. d.); äv. om låda med spegel i locket; vanl. om fristående låda med ovanpå placerad toalettspegel, avsedd att placeras ovanpå annan möbel, ”pigtittare” (jfr pig-trymå). DA 1808, nr 93, Bih. s. 7. Förloradt .. en Spegel-låda med Rakdon m. m. LdVBl. 1842, nr 45, s. 4. Sundén (1891; med spegel i locket). Fatab. 1929, s. 102 (c. 1920; om pigtittare). I spegellådan i tamburen låg jämte kam och borste en massa småsaker slängda. Östergren (1944).
-MAKARE. [jfr t. spiegelmacher] (numera i sht i skildring av ä. förh.) person som yrkesmässigt tillverkar speglar. ArkliR 1562, avd. 5. Ahlström Synv. 67 (1943; om ä. förh.).
Ssgr (numera i sht i skildring av ä. förh.): spegelmakar-, äv. spegelmakare-hantverk. Weste FörslSAOB (c. 1817; under Spegelmakeri).
-konst. jfr konst 3 e o. spegel-makeri. Björkegren 2579 (1786).
-profession. (ålderdoml. l. skämts.) jfr profession 2. Rig 1931, s. 55 (1794).
-skrå. (förr) jfr skrå, sbst.2 2 a. Fornv. 1957, s. 299.
-MAKERI10104, äv. 30~002. (numera i sht i skildring av ä. förh.) spegeltillverkning; äv. konkret: spegelfabrik. Polhem Bet. 1: 38 (1721). Fredr1Tid 29 (1924; konkret).
-MALM. [jfr eng. specular iron ore] (numera bl. i vissa trakter) malm med speglande (brott)yta; i sht om järnglans (hematit, fjällig blodstensmalm); förr äv. om selenit. Linné PlutoSv. 28 (1734). Spegelmalm är et namn, som blifvit tillagt åtskillige och i synnerhet järnets malmer, då de uti lossnorne äro beklädde med en tunn, talkartad, blank och speglande hinna. Rinman 2: 772 (1789). Därs. (om selenit). ArkKem. V. 10: 225 (1914).
-MANUFAKTUR. (förr) manufaktur (se d. o. 2, 3) som framställde speglar. Nordforss (1805). SPF 1859, s. 336.
-MASK. (†) förklädnad (jfr mask, sbst.2 7) som på utsidan bar en l. flera speglar. Tersmeden Mem. 2: 204 (c. 1790).
(2) -MASKA. (†) i fisknät: stor maska (som bildar en spegel). Hahr HbJäg. 211 (1865).
-MASKIN. [jfr t. spiegelmaschine] fys. maskin med uppgift att hålla samman en plasma (dvs. en joniserad gas) i hög temperatur med hjälp av en magnetisk inneslutning av plasman försedd med inhomogena magnetfält mot vilka elektriskt laddade partiklar återkastas (jfr språkprov 1969 under spegel 1 c). DN(B) 1958, nr 277, s. 4. SvD(A) 1961, nr 30, s. 6.
-METALL. [jfr t. spiegelmetall] (i fackspr.) metall för metallspeglar; i sht förr särsk. om en legering (väsentligen) av koppar o. tenn. Rinman JärnH 536 (1782). Om man låter ljus reflekteras mot en plan yta av spegelmetall. Bergstrand Astr. 208 (1925). En vit legering, kallad spegelmetall. TT 1954, s. 102.
-METOD.
1) (i sht i fackspr.) till 1: metod (att göra ngt) varvid en l. flera speglar användes; särsk. i fråga om spegelavläsning. 2NF 22: 1223 (1915; i fråga om spegelavläsning).
2) (förr) till 2 p: vid arsenikprov använd metod varvid förekommande arsenik utfälldes i form av speglar. KemT 1909, s. 7.
-MIKROSKOP. (i fackspr.) mikroskop i vilket linssystemet (delvis) är ersatt av ett spegelsystem för koncentrering av ljuset. ConvLex. 2: 639 (1823).
-MONOGRAM. monogram utgörande en kombination av de rättvända o. spegelvända ingående bokstäverna. MeddNordM 1898, s. 94. Spegelmonogram, bildat av två motvända och varandra korsande C-n. Fatab. 1937, s. 10.
-MOSAIK. speglande mosaik (av spegelglas); äv. om teknik att lägga sådan mosaik. Munthe IslamK 203 (1929; om tekniken). Rosen InshAllah 55 (1935).
-MUR. särsk. (i vitter stil) mur som reflekterar ljus. Tegnér (WB) 3: 96 (1820; i bild).
-MÅLERI10104 l. 30~002. (i sht i fackspr.) spegelmålning; särsk. konkret. Ekelöf Prom. 53 (1941).
-MÅLNING. (i sht i fackspr.) abstr. o. konkret: på spegelglas utförd målning. Form 1948, s. 26 (konkret).
(2 b) -MÖNSTER. textil. på duk l. servett: mönster (se mönster, sbst.3 5) kännetecknat av spegel l. speglar. ÅgerupArk. Bouppt. 1746 (på servetter). 3 st(ycke)n långa Borddukar af Spegel mönster. Därs. 1757.
-NORMAL. fys. i fråga om kikare: normal (se normal II 1 slutet) dragen vinkelrätt mot en spegels yta (vanl. i en l. den punkt där en infallande stråle träffar spegeln). TSvLärov. 1944, s. 279.
-OBJEKTIV. [jfr t. spiegelobjektiv] opt. (i sht ss. teleobjektiv använt) objektiv som i st. f. lins(er) har en spegel l. speglar för reflexionen. 2NF 2: 289 (1904).
-OKTANT. [jfr t. spiegeloktant] (numera mindre br.) oktant (se d. o. a) med speglar för vinkelmätning. ÖoL (1852). SvGeogrÅb. 1944, s. 212.
-OMFATTNING~020. (i fackspr.) omfattning (se d. o. I 3 b) kring spegel; jfr -ram 1. Sthm 2: 19 (1897).
-OPTIK.
1) om den gren av optiken (se optik I 1) som sysslar med spegeloptik (i bet. 2). NaturvForsknRådÅb. 1950—51, s. 14.
2) optik (se d. o. I 2) kännetecknad av en spegel l. speglar för ljusets reflexion. SEN P 51: 17 (1950).
(2 g) -PANELNING. snick. panelning (se panelning, sbst.2 2) kännetecknad av speglar. SvKulturb. 7—8: 332 (: spegelpaneling; i handl. fr. 1781).
-PERSPEKTIV. perspektiv (se perspektiv, sbst. 2) åstadkommet av en l. flera spegelbilder. Siwertz Barn 212 (1915).
-PLAN, n. jfr plan, sbst.1 I 3.
1) om plan hos spegel l. om ett med ett spegelglas’ yta parallellt plan. Björkman (1889). BokNat. Mater. 299 (1953).
2) spegelblankt plan; särsk. om isbelagd vattenyta. PoetK 1812, 1: 73.
-PLAN, adj. plan som en spegel. TurÅ 1958, s. 174.
-PLATÅ. (i sht förr) platå (se d. o. 1) med en l. flera spegelbrickor. PT 1791, nr 12, s. 4.
-PLÅT. (förr) ljusplåt med spegelglas; förr äv. i uttr. spegel- och ljusplåt, spegelljusplåt. Spegel och Lius plåtar. HusgKamRSthm 1715, s. 11. Därs. s. 25. Därs. 1765, s. 477.
-POLERAD, p. adj. polerad till spegelglans. Essén Prim. 74 (1919; om naglar).
-POLERARE. (förr) person som yrkesmässigt polerade spegelglas (i spegelfabrik). Gullberg Dödsm. 33 (1952).
-POLERING. polering av spegelglas. SvTyHlex. (1851).
-PRISMA. [jfr t. spiegelprisma] fys. prisma fungerande ss. en spegel, reflexionsprisma. Globen 1943, s. 19.
-PRYDNAD.
1) till 1: prydnad i form av l. påminnande om en spegel l. speglar; särsk. bildl. ASScF VIII. 2: 76 (1863, 1867).
2) (förr) till 2 a, om den skulpterade delen av l. om sniderierna på en akterspegel. Uggla Skeppsb. SvFrSjölex. 39 (1856).
(2 c) -PUNKT. (numera bl. tillf.) jfr punkt 7 o. -fläck 2. VetAH 1755, s. 214 (på larv).
(2 c) -PÅFÅGEL~020. [jfr t. spiegelpfau] (numera föga br.) fasan av släktet Polyplectron Temm. (kännetecknat av speglar på vingar o. stjärt, liksom vissa påfåglar), påfågelfasan; i pl. äv. om släktet. 1Brehm 2: 402 (1875). 2NF 21: 1310 (1914; i pl., om släktet).
(2) -PÅLE. [rutan har ansetts likna en spegel] (numera knappast br.) påle nedslagen i mitten av varje ruta i rust (se rust, sbst.4 1) för att sammanpressa jorden o. öka bärigheten l. minska deformationen. Stål Byggn. 1: 321 (1834). Cannelin (1939).
-PÄRLA. pärla av spegelglas. NJournD 1859, s. 62.
-RAM. ram (se ram, sbst.1 2) kring (l. till l. från) spegel.
1) till 1. BoupptSthm 1671, s. 83 (1668). Tyst i hallen står vid spegelramen / rockvaktmästarn, som (osv.). Gullberg AndlÖvn. 91 (1932).
2) snick. till 2 g. Weste (1807). WoJ (1891; kring dörrspegel).
-RAND. [jfr t. spiegelrand]
1) (slipad) rand (se d. o. 2) kring spegel(glas). Möller 2: 948 (1785).
2) tekn. på planviramaskin (maskin för avvattning av pappersmassa): gränslinje mellan speglande o. icke-speglande del av fibermattans yta. TNCPubl. 66: 241 (1977).
-REFLEKTOR. reflektor med spegelglas ss. reflekterande material. 2NF 35: 528 (1923).
-REFLEX-KAMERA. [jfr t. spiegelreflexkamera] fotogr. kamera kännetecknad av en för kontroll av skärpeinställningen avsedd spegel som återkastar bilden från objektivet mot en mattskiva. Enögd, tvåögd spegelreflexkamera. 3NF 11: 213 (1929).
-REFLEX-SÖKARE. [jfr t. spiegelreflexsucher] fotogr. på kamera: sökare med spegel som återkastar objektivets bild på en mattskiva; jfr -reflex-kamera. Dædalus 1957, s. 21.
-RELIGION. (mera tillf.) jfr -kult. Strindberg TalNat. 128 (1910).
(2 c) -ROCKA. [jfr t. spiegelroche] (numera föga br.) rockan Raja nævus Müller & Henle (som kännetecknas av en stor, svart o. gul ögonfläck på vardera bröstfenan), blomrocka. Nordforss (1805). (Stuxberg o.) Floderus 3: 517 (1904).
-RUM. spegelklätt rum (se rum, sbst.3 9); rum avsett för spegling (t. ex. vid provning av kläder). Möller 2: 948 (1785). Bergman Chef. 9 (1924).
-RUND. (i vitter stil) om runt spegelglas l. rund, spegelblank vattenyta. Källans spegelrund. PoetK 1814, 2: 30. Braun Calle 2 (1843; om spegelglas).
-RUTA. ruta (se ruta, sbst.2 2) av spegelglas l. tjänande ss. spegel; äv. dels om rutformig, spegelblank vattenyta, dels om fönsterruta av spegelglas. Levertin Magistr. 64 (1900). Heidenstam Svensk. 2: 254 (1910; om fönsterruta i vagnkorg). Carlsson Stockh. 6 (1915).
-SAL. spegelklädd sal (se sal, sbst.2 2); äv. metonymiskt, om de i en sådan sal närvarande personerna (jfr sal, sbst.2 2 g); äv. bildl. Se hur månan stiger / Med rosig kind ur vattnets spegelsalar! Stagnelius (SVS) 2: 369 (1821). Versaillespalatsets spegelsal. Segerstedt Händ. 173 (1921, 1926). Kræmer Brantings 299 (1939; om personer).
-SALONG. jfr -sal. Uppl. 1: 649 (1905).
-SCHATULL. schatull med spegellock. Topelius Fält. 5: 30 (1867).
-SEXTANT. [jfr t. spiegelsextant] (i fackspr.) (i sht vid navigation för bestämmande av solhöjd använt) vinkelmätningsinstrument med en limb om 60—65 grader, vars konstruktion är grundad på den optiska regeln att en ljusstråle som successivt reflekteras från två plana speglar vid utgåendet från den sista spegeln bildar en vinkel mot den ursprungliga riktningen, som är dubbelt så stor som vinkeln mellan spegelplanen, sextant (se d. o. 2). VetAH 1801, s. 274.
-SJÖ. (i vitter stil) spegelblank sjö (se sjö, sbst. 1, 2, 5); äv. om spegelblank isyta på sjö; äv. bildl. Atterbom Minn. 484 (1818). Montgomery-Cederhielm Dikt. 18 (1881; om isyta). Finkar sjunga öfverljudt / kring vikens spegelsjö. Reuter NSång. 50 (1888). Dahllöf LångtÅs. 53 (1908; bildl.).
-SKAFT. jfr skaft, sbst.1 2.
1) skaft på (l. till l. från) spegel. KatalDentalAB 1961, s. 18.
2) (förr) på sked o. d.: skaft med spegelknopp. BoupptSthm 27/11 1644.
-SKALA. [jfr t. spiegelskala] el.-tekn. på instrument för precisionsmätning: skala (se skala, sbst. 1) för spegelavläsning. TMatFysKemi 1922—23, s. 162.
(2 a) -SKEPP. [jfr t. spiegelschiff] (numera bl. i skildring av ä. förh.) skepp med (stor) spegel; jfr -båt. RP 1: 163 (1629).
-SKIMMEL. [jfr t. spiegelschimmel] (i fackspr.) stickelhårig häst med rödbrun bottenfärg med inströdda ljusare fläckar. Holmberg 2: 143 (1795). Schulthess (1885).
-SKIVA. glasskiva i l. utgörande spegel; skiva av spegelglas (l. spegelmetall); äv. bildl. Om sådan siäl en gång så klarögd kunde blifwa, / At hon sig sielfwan såg, i Lagens spegel-skifwa. Kolmodin QvSp. 2: 560 (1750). VäxtLiv 3: 359 (1936).
-SKRIFT. [jfr t. spiegelschrift, eng. mirror writing] spegelvänd skrift (som blir rättvänd om den läses i en spegel). NJournD 1857, s. 151.
-SKÅDANDE, n. om handlingen att betrakta sin egen spegelbild (i spegel). Grubb 677 (1665).
(1, 2 g) -SKÅP. skåp med spegeldörr (se d. o. 1, 2) l. spegeldörrar. Björkman (1889). Krusenstjerna Fatt. 1: 144 (1935).
-SKÄNK. skänk (se skänk, sbst.2 5) med spegel(låda) ovanpå. DN(A) 1918, nr 205, s. 11.
-SKÄR. (i vitter stil, numera föga br.) skinande ren ss. en spegel; särsk. bildl. Atterbom 1: 237 (1824).
-SKÄRVA. skärva av spegelglas (jfr -bit); äv. bildl. Malmberg Åke 150 (1924). SvD(A) 1960, nr 214, s. 4 (bildl.).
-SKÖN. (i vitter stil, numera föga br.) spegelklar o. skön; särsk. bildl. Atterbom Lyr. 1: 190 (1818).
-SLIPARE. [jfr t. spiegelschleifer] (förr) person som yrkesmässigt sysslade med spegelslipning. Nordforss (1805).
-SLIPNING. [jfr t. spiegelschleifen] slipning av spegelglas. Dalin (1854).
Ssg: spegelslipnings-arbete. TTekn. 1859, 2: 187.
-SLÄT. slät ss. en spegel. Knöppel Barb. 150 (1916; om yta).
-SLÄTT. (i vitter stil) särsk. om spegelslät större vattenyta. Snoilsky 1: 42 (1869).
-SLÖJA. jfr -gardin. BoupptVäxjö 1879. Spong Tavl. 76 (1946).
(2 f) -SNITT. [jfr t. spiegelschnitt] (i fackspr.) radialsnitt (vid vilket speglar framträder). 2UB 8: 3 (1900).
-SOT. [efter t. spiegelruss] (†) om spegelglänsande (tjärhaltigt) skorstenssot, blanksot. VetAH 1751, s. 248.
(2 a) -SPANT. [jfr t. spiegelspant] (numera föga br.) på spegelskepp, om det aktersta kantringsspantet, vid vilket spegeln är fäst, ransontimmer. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Cannelin (1939).
-SPAT. [jfr t. spiegelspat] (†) om gipsspat med glänsande brott; jfr -sten. Bromell Berg. 31 (1730). Rinman 2: 772 (1789).
-SPRÅK.
1) [jfr t. spiegelsprache] med. språkrubbning kännetecknad av att orden uttalas bakfram (spegelvänt). Sundberg (1926). Lindskog o. Zetterberg (1975).
2) (†) bildl., om ngt som återspeglar inflytande från ngn annan. HSH 9: 88 (c. 1800).
-STAFFLI. (förr) retuscherspegel. Nyblæus Fotogr. 258 (1874).
-STEN. [jfr t. spiegelstein, lat. lapis specularis; mineralet har spegelglänsande brottyta] (†) selenit (se selenit, sbst.2); jfr -spat. Linné SystNat. 3 (1735). Björkman (1889).
-STEREOSKOP. [jfr t. spiegelstereoskop] (i fackspr.) stereoskop vars bild åstadkommes av två (l. av två par) parallellställda, vanl. plana speglar. Edlund ÅrsbVetA 1852, s. 57.
-STILLA. om (yta av) vatten(samling): spegellikt stilla; äv. i överförd anv., om morgon o. d.: absolut stilla. Bremer NVerld. 3: 499 (1854; om flodyta). Tavaststjerna Patriot 26 (1896; om morgon). Port Sudans djupa, spegelstilla hamn. Asklund BrödKlar. 246 (1962).
(2 c) -STJÄRNIG, förr äv. -STJÄRNOT. (numera bl. tillf.) beströdd med (stjärnformiga l. som stjärnor glänsande) spegelfläckar (se -fläck 2). Spegel GW 150 (1685; om påfågels stjärt).
-STOCK. (förr) ställning av trä på vilken spegel fastsattes vid t. ex. förgyllning. BoupptSthm 1676, s. 1424 b, Bil. —
-STRIMMA. (i vitter stil) spegelglänsande ljusstrimma. Lundegård Prins. 134 (1889).
-STUDSARE. (förr) bordsstudsare med spegel. Lundwall Ur 125 (i handl. fr. 1759).
-STYCKE. (spegel- 1889 osv. spegels- 1797)
1) till 1: spegelbit. Rig 1973, s. 9.
2) (numera föga br.) till 2 a: spegel. Björkman (1889).
3) (förr) till 2 m: stycke av spegel. KrigsmSH 1797, s. 199.
-STÄLLE.
1) (†) spegelstöd. Möller (1790, 1807).
2) plats där spegel är placerad l. skall l. brukar placeras. Möller 2: 948 (1785).
-STÖD. stöd för spegel. Lind (1749).
(2 c) -SVANS. (numera bl. tillf.) om påfågelsstjärt med speglar. Spegel GW 211 (1685).
-SVART. (i vitter stil) spegelblank o. svart; äv. bildl. Forsslund Storg. 75 (1900; bildl.). Gehlin Gränstr. 6 (1953; om tjärnar).
-SYMMETRISK. symmetrisk o. spegelvänd; särsk. (i fackspr.): som kännetecknas av ett symmetriplan o. av att varje punkt har en sådan motpunkt att en rät linje mellan de två punkterna är vinkelrät mot symmetriplanet o. delas mitt itu av detta. TT 1947, s. 858. Två bårder, liggande spegelsymmetriskt emot varandra och skilda åt av en mittlinje. Fornv. 1952, s. 8. BokNat. Mater. 100 (1953).
-TAK. särsk.
1) (i vitter stil) till 1, om spegelblankt tak; särsk. bildl., om vattenyta tänkt ss. ett tak över sjö o. d. Atterbom 2: 1 (1854).
2) [jfr t. spiegeldecke] byggn. till 2 (j): innertak kännetecknat av en plan mittyta som mot väggarna är inramad av kraftiga hålkälar. SvUppslB (1935).
-TAL. (i vitter stil) bildl., om tal återgivet i fonograf (l. grammofon l. skivspelare o. d.); jfr spegel 1 c. Topelius Ljung 216 (1878, 1889).
-TELEGRAF. (förr) optisk telegraf som sände meddelanden medelst en spegel l. speglar. Topelius Planet. 3: 161 (1889).
-TELESKOP. [jfr t. spiegelteleskop] astron. teleskop med objektiv bestående av en (parabolisk l. sfärisk,) konkav spegel, reflektor (se d. o. a). Berzelius Res. 34 (1812).
(1, 2) -TEXTUR. (i fackspr.) textur kännetecknad av spegelblänkande fläckar l. av speglar. JernkA 1870, s. 33 (hos malm).
-TILLVERKNING~020. tillverkning av speglar (l. spegelglas); förr äv. konkret, = -fabriks-tillverkning. PH 7: 5713 (1764; konkret). Dædalus 1948, s. 87.
(2 a) -TIMMER. (numera mindre br.) på spegelskepp, om den del av det på häktbalken ställda timret, som bildar stomme till spegeln. Dalman (1765). Nilsson Skeppsb. 224 (1932).
Ssgr (numera mindre br.): spegeltimmer-mall. jfr mall 1 a α. Witt Skeppsb. 191 (1863).
-ända. Witt Skeppsb. 70 (1858).
-TRIPTYK. vertikalt tredelad spegel vars två yttre delar är fästa vid mittpartiet med gångjärn o. kan fällas in över mittpartiet. Hennes toalettbord med spegeltriptyk. Nilsson TreTerm. 316 (1943).
-TRUMMA. (i fackspr.) i filmapparat för rapidupptagning: trumma försedd med speglar vilka återkastar bilden på ett objektiv som vidarebefordrar bilden till filmbandet (vilket rör sig kontinuerligt). 2NF 36: 1020 (1924).
-TRYCK.
1) boktr. i fråga om sedeltryck, konkret: tryck kännetecknat av att trycket på framsidan går genom papperet så att baksidan får en spegelvänd version av framsidans text l. bild. SFS 1914, s. 610.
2) (i fackspr.) feltryck på frimärke, kännetecknat av att motivet spegelvänts. Eklund Frim. 125 (1954).
-TRYMÅ. (elegant o.) stor, (nästan) till golvet nående spegel, trymå. DA 1808, nr 23, s. 3.
-TRÄ.
1) (numera bl. mera tillf.) till 2 a: trä i l. till (l. från) spegel. Holmberg 1: 193 (1795). Meurman (1847).
2) snick. till 2 f: trä skuret l. kluvet medelst spegelsnitt. 2UB 8: 8 (1900).
(2 b) -TÄCKE. BoupptVäxjö 1834.
-UNDERSÖKNING~1020. medicinsk undersökning med hjälp av spegel (t. ex. öronspegel). Holmgren ÖronSj. 42 (1925).
-UPPSATS~02 l. ~20. (i sht förr) på skänk (se skänk, sbst.2 5) o. d.: överdel med spegel. SD 1892, nr 346, s. 9.
(2 j) -VALV. [jfr t. spiegelgewölbe] konstvet. valv bestående av fyra (två o. två motstående) halverade tunnvalv som upptill är tillplattade, varigm en spegel bildas. Palmstedt Res. 122 (c. 1780). SthmSlH 1: 285 (1940).
Ssg (konstvet.): spegelvalvs-tak. Uppl. 1: 624 (1905).
-VATTEN. (i vitter stil) spegelblankt vatten. Sätherberg Dikt. 1: 148 (1838, 1862). Ett lundomkransadt spegelvatten. Rydberg Faust 263 (1875, 1878).
-VERK. (†)
1) till 1, om spegelglas. Polhem ESkr. 1: 85 (c. 1710).
2) till 2 a: spegelprydnad (se d. o. 2). Wikforss 2: 633 (1804). Heinrich (1828).
-VETENSKAP. (†) i sg. best., om katoptriken; jfr -konst. Möller 1: 264 (1745).
-VIK. (i vitter stil) spegelblank vik. Sehlstedt 2: 87 (1844, 1862).
-VÅG. (i vitter stil) om spegelblank våg l. om spegelblankt vatten (på sjö o. d.); äv. mer l. mindre bildl. Phosph. 1810, s. 34. Nyblom i 2SAH 57: 92 (1880; bildl.).
-VÄGG. med speglar l. spegelglas klädd vägg; äv.: speglande vägg (av annat material än glas l. metall). PoetK 1812, 2: 68. SthmFig. 1845, s. 304 (om speglande väggar). Form 1946, Ann. s. 112 (i restaurang).
(2 j) -VÄLVD, p. adj. byggn. o. konstvet. om tak: format ss. ett spegelvalv. Josephson Tessin 2: 166 (1931).
-VÄND, p. adj. vänd liksom en spegelbild i förhållande till dess original (så att höger o. vänster byter plats); som har omvänd ordningsföljd; omvänd, bakvänd; äv. ss. adv. AntT XXII. 1: 51 (1917; ss. adv.). Namnchiffer av två spegelvända G. Fatab. 1937, s. 26. Att Hårleman .. i sina förslag arbetat med spegelvända planer har man exempel på även i Åkerö. Selling SvHerrg. 347 (1937). För att ge rättvänt tryck måste en kliché vara spegelvänd. Poppius o. Jansson Journ. 115 (1959). Spegelvänd materia. BonnierLex. (1966).
-VÄNDA, -ning. vända l. ändra (ngt) så att det blir som en spegelbild, göra spegelvänd; ss. vbalsbst. -ning äv. konkret(are), om ngt som utgör en spegelvänd version av ngt annat (särsk. bildl.). Hela planen spegelvändes vid byggandet. Selling SvHerrg. 109 (1937). Hade hennes känsla egentligen varit något annat än en spegelvändning av faderns okritiska dyrkan av dottern? Det var den hon ville ha (av sin make) .. hon (ville) pressa och tubba honom in i faderns roll. Edqvist SvartSyst. 279 (1961). Spegelvändningen av Trafik-Sverige (vid övergången från vänster- till högertrafik) var .. en fantastisk prestation. SvD(A) 1967, nr 248, s. 19.
(1 c) -VÄRLD. värld som utgör en avbild av en annan (o. större) värld; äv.: låtsad l. overklig värld, skenvärld. Boken skildrar .. en gammal präst … Han är ädel, i saknad av jordisk natur och lever i en spegelvärld, men (osv.). Frederiksen ModDaLitt. 75 (1931). Kulturen 1942, s. 6.
-YTA.
1) till 1, om yta av spegelglas l. (vanl.) om speglande l. spegelglänsande yta (i sht av vatten); äv. bildl. Phosph. 1811, s. 350 (bildl.). Bäckman Sjöj. 2: 50 (1851; om källas vattenyta). Kronorna för den elektriska belysningen .. voro höjda, hvarigenom ljuset ännu kraftigare kastade sig öfver förgyllningarna och de stora spegelytorna (i balsalen). Lundin NSthm 319 (1888). Wilhelm Dvärg. 37 (1922; om havsyta). Andersson Snöljus 184 (1979).
2) kem. till 1, i formeln för stereoisomer: yta utgörande det plan där de två spegelvända hälfterna av molekylen möts. Smith OrgKemi 135 (1938).
3) [jfr t. spiegelfläche] snick. till 1, 2 f, om (sekundär) märgstråle (utgörande en spegel). 2UB 8: 3 (1900).
-ÄGG. [jfr t. spiegelei, d. spejlæg] (†) ovänt stekt ägg (med hel gula). Sjöberg Singstock 229 (1832). Langlet Husm. 420 (1884).
-ÄLV. (i vitter stil) spegelglänsande älv. ZTopelius (c. 1835) hos Vasenius Top. 2: 323. —
-ÖGA. (i vitter stil) om öga med tanke på att det upptar bilder av det som ses liksom en spegel: speglande öga; äv. bildl., om spegel tänkt ss. ett öga. Runeberg (SVS) 1: 50 (1830). Krusenstjerna Fatt. 4: 161 (1938; bildl.).
-ÖVERSTYCKE~1020. överstycke på spegel; jfr -krön 1. HemslöjdsutstSthm 1880, s. 49. Selling SvHerrg. 218 (1937).
B (†): SPEGELS-STYCKE, se A.
C (†): SPEGLA-DÖRR, se A.
-HERRAR, pl. [jfr ä. t. spiegelherren, pl.] om medlemmarna av en italiensk riddarorden, vilka på sin ordensdräkt hade en spegelliknande ring. OPetri 1: 481 (1528).
D (†): SPEGLE-LAMPETT, se A.
Avledn. (till 1): SPEGELAKTIG, adj. som liknar l. påminner om en spegel. Schultze Ordb. 4727 (c. 1755). Det droppar i små pölar som stirrar uppåt husväggarna med spegelaktiga, darrande ögon. Lundkvist FlodHav. 243 (1934).

 

Spalt S 9288 band 29, 1983

Webbansvarig