| Publicerad 1935 | Lämna synpunkter |
KATT kat4, om djur m. l. r., om person m.||ig., om sak r. l. m.; best. -en40, i bet. II äv. 32; pl. -er32 (Lælius Bünting Res. 2: 86 (1588) osv.) l. (i vissa fall möjl. att hänföra till KATTA, sbst.) -or (Bar. 6: 21 (Bib. 1541) osv.) ((†) -ar Granatenflycht Penn. A 1 b (1698), Nilsson Fauna 1: 129 (1847); -ur Ekeblad Bref 2: 13 (1656))
I. ss. benämning på kattdjuret Felis ocreata domestica Briss. o. i sig därtill anslutande anv.
1) benämning på det ss. husdjur (i sht till utrotande av råttor o. möss o. ss. sällskapsdjur) hållna kattdjuret Felis ocreata domestica Briss., tamkatt, huskatt; äv. (zool. o. ss. senare led i ssgr) i allmännare anv.: individ l. art av kattdjurens familj (Felidæ), i sht av kattsläktet (Felis). Katten fräser, morrar, jamar, spinner. Katten stod i köket och lapade mjölk. Katten klöste hunden på nosen. En lekfull katt. Katten leker med sitt byte. Det satt en katt på trappan och tvättade sig. Bar. 6: 21 (Bib. 1541). Munckarne haffua månge Katter. Lælius Bünting Res. 2: 86 (1588). Kolmodin QvSp. 1: 126 (1732). De lejonartade kattorna, i spetsen för hvilka står lejonet. Rebau NatH 1: 163 (1879). Den nubiska katten (Felis caffer eller maniculata) .. antages vara stamfadern — eller en af stamfäderna — till vår tama katt. Stuxberg o. Floderus 2: 306 (1902). Den spinnande katten i soffan. PT 1909, nr 42 A, s. 3. Kattorna äro starka och ytterst viga djur. 4Brehm 3: 7 (1922). — jfr ANGORA-, CYPER-, DJUNGEL-, GRÅ-, GÅRDS-, HANN-, HON-, HUS-, KARTÄUSER-, KLOCKAR(E)-, LEOPARD-, LO-, PANTER-, SKEPPS-, SPIS-, STUG-, TIGER-, VILD-KATT m. fl. — särsk.
a) om hanndjuret: hannkatt; motsatt: katta. Tvert emot de flesta andra djurs vana bjuder Kattan Katten till parning. Wahrman Manski o. Wolstein 258 (1807). UNT 1905, nr 2881, s. 3.
b) i fråga om l. med anslutning till tidigare l. alltjämt existerande folkliga föreställningar om katten. Den som hatar och slår kattor får elakt bröllopsväder. Broman HelsB 250 (c. 1745). När Kattor tvätta sig, .. vänta de främmande. Fernow Värmel. 259 (1773). Ett dåligt förebud ansågs det .. vara, om en katt sprang över den väg, man skulle passera, när man anträdde en resa. Landsm. 1907, s. 93. Eneström Finv. 211 (1910).
c) [i de flesta fall med direkt motsvarighet i främmande spr.] i ett stort antal ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. Arga l. galna katter få rivet skinn o. d., se ARG 4 b. Ingen vill hänga bjällran på katten, se BJÄLLRA, sbst. a. Lägga katt i björnläger o. d., se BJÖRN-LÄGER. När katten är borta, dansa råttorna (l. dansar musen) på bordet o. d., se DANSA, v. 2. Alla katter äro grå i mörkret o. d., se GRÅ 1 a. För the kattor tig tag till vara / som klössa på baken eij spara / fast the framman till slicka lent. IErici (1588) i 2Saml. 4: 177. Katten hade giärna Fisk: men wil intet wääta footen. Grubb 415 (1665). Ju mer man stryker den jammande katten på ryggen, ju mer sätter han svansen i vädret. Dalin Arg. 2: 241 (1734, 1754). Den som gömmer öfver natten, han gömmer åt katten. Rhodin Ordspr. 23 (1807). Gamla kattor lapa ock mjölk. Därs. 53. Ingen ordning, sa katten om julaftonen, när han blev utkastad. Hembygden(Hfors) 1912, s. 124.
d) i jämförelser; vanl. med tanke på kattens vighet, snabbhet, tysta o. smygande gång, spinnande l. fräsande läte, ondska, grymhet, lekfullhet l. smeksamhet l. på kattens förhållande till hunden (jfr HUND, sbst. 1 b α) l. råttan; i sht förr äv. i uttr. som grå katter, för att angiva ett mycket stort antal. Han går (så tyst), smyger som en katt. Gå (omkring ngt) som katten kring het gröt o. d., se GRÖT 1 b. Botvidi Brudpr. 21 (1619, 1622). Han krummar sigh som Katt öfwer Ålehufwudh. Grubb 306 (1665). Svensken är snabb och vig som en katt i lek och gillen. CJLAlmqvist i Skandia 3: 70 (1834). Biskop Wingård fräste som en ond katt. Stenhammar Riksd. 1: 78 (1834). Där rände friare som grå kattor efter henne. Wranér Sjutton 72 (1901). Där kämpa holländarna mot havet, som hotar att dränka dem som kattor. Hedin Pol 2: 39 (1911). (Cynthia) leker med sin skaldeyngling som katten med råttan. Grimberg VärldH 4: 334 (1930).
e) i namn på vissa lekar i vilka en katt spelar l. spelat ngn roll l. i vilka en person föreställer en katt. — särsk.
α) [jfr motsv. uttr. i d.] i uttr. slå katten ur tunnan o. d., benämning på en i Skåne (samt Danmark, Holland o. Tyskland) i sht förr förekommande fastlagslek, varvid några, i allm. beridna personer i tur o. ordning (vid förbiridten) med en grov käpp slå till en upphängd tunna vari en levande katt (l. ngt föremål som ersätter denne) placerats, o. varvid den som lyckas slå hål på tunnan, så att katten kommer ut, blir segrare o. kallas ”kattkung”. AB 1837, nr 40, s. 3. VL 1895, nr 100, s. 2. SkansenNyh. 1932, 3: 5.
β) [jfr holl. kat en muis, t. katz und maus (spielen), fr. le chat et le rat] i uttr. katt och råtta, förr äv. katten och råttan, benämning på en lek varvid tvenne personer föreställa katt resp. råtta o. de övriga deltagarna bilda ring, o. varvid ”katten”, som ofta hindras, jagar ”råttan”, som tillåtes fritt passera ut o. in i ringen, tills han får fast henne. Vi .. företogo en ny lek som kallas: katten och rottan. Topelius Dagb. 1: 261 (1834). NordKult. 24: 42 (1933).
γ) (i sht förr) i uttr. bjuda till kattens bröllop, benämning på en lek som utföres av personer föreställande en katt, dennes tjänare o. ett flertal råttor o. som, sedan ”katten” återkallat den inbjudan till sitt bröllop som han låtit sin tjänare framföra till råttorna, slutar med att dessa överfalla o. ”äta upp” honom (dvs. jaga honom ut ur rummet). Wigström Folkd. 1: 306 (1880).
f) ss. senare led i ssgr vilka utgöra benämningar på vissa enligt folktron i gestalt av en katt förekommande övernaturliga väsen. — jfr GRÅ-, TROLL-KATT m. fl.
g) föremål som föreställer en katt l. är försett med en bild av en katt. — jfr GIPS-, LUSSE-, PORSLINS-KATT. — särsk. [jfr motsv. anv. i d.] (förr) spelt. till ”växelspelet” hörande bricka med bild av en katt. HBiblSällsk. 2: 68 (1839).
h) mer l. mindre bildl.
α) (mera tillf.) om person med ngn l. några av kattens egenskaper; oftast mer l. mindre nedsättande. Baronen är en katt, fast han gömmer klorna under de silkeslena håren, .. och många råttor fångar han i ett enda tag. Blanche Våln. 636 (1847). Hagberg Shaksp. 10: 102, 200 (1850).
β) [jfr d. kat, nyisl. köttur, t. katze i motsv. anv.] (†) nedsättande benämning på liten, oansenlig häst. Vi ha här köpt oss en hop med kattur, jag skulle säja öllansklippare, till att föra öfver med oss (till Elbing). Ekeblad Bref 2: 13 (1656).
i) (vard.) med starkt förbleknad bet. i (vanl. nekande) uttr. där ordet står ss. beteckning för levande varelser överhuvud; eg. med hänsyftning på kattens litenhet l. obetydlighet, särsk. dels i uttr. icke (inte) ens en katt l. inte så mycket som en katt l. icke en gång en katt o. d., dels i uttr. (både) hund och katt (se HUND, sbst.1 1 e β). Jag stadsens portar .. / Så starkt besätta skall, at icke ens en katt / Sig smyga skall derut, ell’ komma in i natt. JGHallman Vitt. 83 (c. 1756). Stenen är äkta, det borde en katt begripa. Topelius Vint. I. 2: 252 (1862, 1880). Kör ut hvar katt i landet, som knystar om Sigismundus. Därs. II. 1: 216 (1879, 1881). SvD(A) 1933, nr 65, s. 9. — särsk.
α) i uttr. icke l. inte o. d. en katt, i sht förr äv. ingen katt, ingen enda, icke en själ l. ”kotte”, ingen levande varelse. Sieraschieren (har) .. så starckt beränt staden att ingen katt kan komma inn eller ut. KKD 5: 252 (1711). Så här tidigt på morgonen var naturligtvis inte en katt ute. Engström 1Bok 60 (1905).
2) benämning på djur som i visst avseende (vanl. till utseendet) erbjuder likhet med en katt (i bet. 1); numera bl. ss. senare led i ssgr l. elliptiskt för ngn av dessa; förr äv. dels [jfr eng. flying-cat] i uttr. flygande katt, om uggla, dels i uttr. spansk l. konstantinopolitansk katt, genett. VetAH 1793, s. 234. Gravander Buffon 2: 64 (1806). — jfr FARAO-, GENETT-, GINST-, HAVS-, LE-, SIBET-KATT.
3) [anv. torde ha föranledts av den reflekterade solfläckens rörlighet, vilken ger intryck av en katts plötsliga o. nyckfulla rörelser, trol. med anslutning till andra ssgr med SOL vilkas senare led utgöres av ett djurnamn, t. ex. SOL-GÄDDA, SOL-RÄV, SOL-VARG] om fläck av (reflekterat) solljus; i ssgn SOL-KATT.
4) [jfr holl. kat, t. (nt.) katt i motsv. anv.] sjöt. mindre, med flera skarpa klor l. hakar försett ankare vilket fastgjort vid ett större ankare användes, när bottnen är brant l. eljest erbjuder dåligt fäste, varpankare; äv. om på liknande sätt använd dragg l. tyngd; jfr KATTA, v. I 2. Sättia Katt på Ankar att det intet skall gåå effter. Rosenfeldt Tourville 65 (1698). Ekelöf Skeppsm. 205 (1881).
5) kattskinn; numera bl. (i fackspr.) i sg. ss. varu- l. ämnesnamn. En gammal Muff. Af Kattor. BoupptSthm 22/8 1654. Därs. 1677, s. 1113 a.
6) [jfr d. kat, nt. katte, t. katze i motsv. anv.] (förr) ett slags, eg. av kattskinn tillvärkad pänningpung. Granatenflycht Penn. A 1 b (1698). Så hög är ingen mur, at icke gyldne kattor / Ther springa öfver lätt. Kolmodin QvSp. 1: 297 (1732; ordlekande). En s. k. katt .. från Ragunda 1700-talet. JmtFmT 1: 135 (1895). — jfr MYNT-KATT.
7) [jfr sv. dial. (Nyland, Finl.) osa katt ss. beteckning för att bestraffning med ”katt” (i bet. V) är förestående. Uttr. härleder sig trol. från djurfabeln där råttan vädrar (”osar”) katt] (vard). i uttr. osa katt ss. beteckning för att fara l. ngt obehagligt är å färde.
a) (numera mindre br.) med personligt subj.: ana oråd. Tänk om gunstige herren osat katt, och uteblir äfven från denna maskerad? Crusenstolpe Mor. 4: 154 (1841). Wranér Munterg. 11 (1898).
b) opers. i uttr. det, äv. där osar katt, det börjar se farligt l. riskabelt ut, det ligger fara i luften, det ”osar hett”. Det var icke första gången, som det osat katt kring knutarna af den här tomten. Kullberg Domaren 77 (1842). Sehlstedt 1: 162 (1861). När det .. började osa katt (i Tyskland) i slutet av juli och början av augusti 1914. SvD 26/6 1932, Söndagsbil. s. 5.
8) [anv. torde ha uppkommit i ”rallarnas” spr.; i övrigt av ovisst urspr.] (starkt vard.) i uttr. få katt, äv. katten, få avsked. SocDem. 1892, nr 238, s. 3. Ge mej igän di tjugufem kronorna du lånte af mej, när du fick katten från laget vid Björkliden! Engström Kryss 173 (1912; anfört ss. yttrat av järnvägsarbetare). Engström Vinst. 171 (1925).
II. [jfr motsv. anv. i d.; uppkomsten av denna anv. står säkerligen i samband med den roll katten spelat i äldre folktro, där djävulen liksom vissa andra fruktade, övernaturliga väsen, ss. maran o. spöken, ofta uppträder i skapnad av en (i allm. svart l. grå; jfr a) katt o. där katten förekommer ss. häxans speciella djur; ovisst är, om härvid i ngn mån inflytande från det i liknande anv. förekommande fr. quatre, fyra, varit av betydelse; jfr Nyrop SprogVSkud 94 (1882), ÅMunthe i StModSpråkv. 2: 75 ff., ANordfelt i ArkNF 27: 373 ff.] (vard.) ss. eufemism för djävulen l. fan o. d., i oeg. l. bildl. anv., företrädesvis ss. lindrigare svordom l. mildrat kraftuttr.; numera bl. i sg. best.: ”hin”, ”sjutton”, ”hundan”, ”tusan”; i sht i uttr. för förvåning l. beundran o. dyl. l. förbittring l. förargelse l. avsky o. dyl. l. bekräftelse l. avvisande l. förnekande o. dyl.; jfr FAMMIKATTEN (se FAMMEN), FAN, sbst.1 1 c, 2—7, HIN, pron. o. sbst.2 III. Det var själva katten. Å katten, det menar du väl inte? Var katten kan jag ha lagt manuskriptet? Vad katten nu då? Nej för katten, det går inte. Aj som katten, vad det gör ondt. Fy (för) katten! Katten vet, om han någonsin kommer på benen igen. Det måtte katten gå ut i ett sådant väder. Det skall katten vänta längre. Vet här ä grund! här ä farliga vatten! / Skymmer ni styrman så tager oss katten. Törneros Brev 1: 86 (1824; uppl. 1925). ”Nej, katten häller!” tänkte (flickan som icke ville göra det trollet ålagt henne). Dybeck Runa 1849, s. 27 (ur folksägen fr. Västergötl.). Man måste låta folk få prata, för katten i våld. Hagberg Shaksp. 11: 185 (1851). (Han) såg lika full i katten ut, som han brukade. Alving Bar. 53 (1909). Det är naturligtvis lögn! — Tacka katten för det. Nordström Landsortsb. 319 (1911). Katten också, att jag ska tåla så litet! Rogberg Hustru 78 (1928). — särsk.
a) i numera obrukliga uttr. Hvad alla de grå kåttor (fel för kattor)! täncker han uppå? Lagerström Gir. 33 (1731). Nu må väl svarta Katten, / Bli lengre hemma hos sin Mor. Hammarberg Herdinn. 24 (1741). Ni säger något! — Nä, vass katten, allmosor måste ingalunda vår pojke ta! Ekmanson Müller Emm. 1: 110 (1798).
b) (numera föga br.) i uttr. fara l. gå, äv. vara för katten, fara långt i väg, gå förlorad resp. vara borta l. försvunnen. Se, der ligger Doctorn lika / som de andra inom kort. / Doctorshatten / far för katten. Tegnér (WB) 3: 78 (1819). Min sångmös lockar, svartare än natten, / De äro .. längese’n för katten. Stahre Vindsp. 89 (1878). När han tror / allt hvad han äger gå för katten. Janzon Hor. 88 (1899).
c) i uttr. ge ngt katten (förr äv. ge katten ngt) l. ge katten i ngt, inte det ringaste bry sig om ngt, ”ge sjutton i” ngt, ”strunta i” ngt. Jag ger katten glasögonen (som kommit bort) och skall bjuda till att läsa ändå. MoB 2: 188 (1800). Mammorna fjäska för mig — det ger jag katten! Bergman LBrenn. 86 (1928). Folk ger katten i att vara försiktiga. GHT 1934, nr 105, s. 13.
d) i uttr. ta mig (mej) katten (stundom sammanskrivet till ett ord), ss. bedyrande l. bekräftelse: ”ta mig fan”, ”ta mig sjutton”, minsann. Nu, min broder! ta mig katten, / Ta vi oss en panacé. Sehlstedt 2: 33 (1854, 1862). Tamejkatten tror jag inte, vi gifter oss. Nordström Sönd. 194 (1910).
e) i uttr. ge sig katten på (ngt), vara fast övertygad om (ngt), vara viss på (ngt); bestämt föresätta sig (att utföra l. nå ngt), ”slå sig i backen på ngt”. Jag ger mig katten på, att det är just grefvinnan, / det diskuteras om. Sturzen-Becker 3: 115 (1861). Jag har givit mig katten på att jag skall ha kortlekarna. SvD(A) 1932, nr 4, s. 9.
f) i förstärkande uttr., med bet. av ett adverbial: mycket, i högsta grad, (alldeles) ”förbannat” l. ”förbaskat”; dels i jämförelse (som katten), dels i uttr. av bara l. själva katten o. d. (Sedan) dracks champagne utaf bara katten. Braun Dikt. 2: 15 (1838). Gubben firades .. med tal af Wennerberg — snillrikt som katten. FLimnell (1875) hos Dahlgren Lyr. 94. Grebst Året 132 (1913). (†) Min far är så slug härpå som katten. WexiöT 1814, nr 100, s. 3.
III. ss. benämning på vissa till fästningskriget hörande inrättningar.
1) [jfr motsv. anv. av dan. o. holl. kat, t. katze, eng. cat, cat-house, fr. chat-chasteil, mlat. cat(t)us; anledningen till benämningen är oviss] (förr) bef. benämning på högt belägringstorn vilket på rullar sköts intill fästningsmuren o. varifrån en vindbrygga nedfälldes på murkrönet ss. väg för de stormande. Lagerbring 1Hist. 2: 726 (1773). Där blef i hast timradt ett torn, en skyhög katt, som sköts fram mot borgen, besatt med skyttar och slungare. Lundegård DrMarg. 2: 131 (1906). SvUppslB (1933).
2) [jfr motsv. anv. av t. katze, eng. cat] (förr) bef. i fästning: hög befästningsanläggning varifrån man kunde iakttaga o. beskjuta fienden; särsk. om ett i en fästnings bastion beläget högt värk som begagnades, då marken hade några låga områden vilka icke kunde beskjutas från de andra värken, ”högvärk”, ”kavaljer”; jfr KATSA, sbst.3 Rålamb 8: 31 (1691). jfr: Det med artilleri befästade bålverk med plankor, i äldre tider kallat Catt, som uppfördes troligen redan under medeltiden, .. gav kärrviken (i Malmö) .. namnet Cattesund. Isberg HbMö 717 (1923).
IV. [jfr holl. kat, t. (nt.) katt, t. katze, eng. cat, fr. chat i motsv. anv., ävensom mlat. catta, benämning på ett slags skepp; anledningen till benämningen är oviss] (förr) sjöt. benämning på vissa slag av tremastade transportfartyg som utmärktes av en klumpig form o. grövre o. enklare konstruktion o. som användes antingen för timmer- l. koltransport l. för transport av livsmedel o. kanoner o. d. till stora fartyg; jfr KOLJARE. Dahlstierna (SVS) 118 (1698). Lastdragare och Coupvardie .. såsom Fleuter, Katter och andra dylijka. Rajalin Skiepzb. 147 (1730). Hornborg Segelsjöf. 265 (1923).
V. [jfr d. kat, holl. kat, de kat met negen staarten, t. (die neunschwänzige) katze, fr. chat (à neuf queues), eng. cat, cat-o’-nine-tails; urspr. trol. betecknande en (äv. ss. stoppare använd) kort tågända försedd med en pynt l. ”kattstjärt”, varav i så fall straffredskapet kan ha fått sitt namn] (i sht förr) benämning på vissa straffredskap; dels (sjöt.) om ett slags för bestraffning av sjömän användt straffredskap bestående av en kort, smidig tågända, vanl. (äv. kallad niosvansad katt) med nio snärtar (av vilka var o. en är försedd med tre knutar), i Sv. tidigare påbjudet ss. straffredskap vid marinen o. en kortare tid (1795—1798) äv. vid armén, dels om i ä. tid i skolor användt straffredskap: karbas o. d.; förr äv. abstraktare, övergående i bet.: stryk, ”hugg”; jfr KATTA, v. III. Intet är större mit behag / Än lära the Christne få Katt, / Så månge som jagh kan få fatt. Brasck Apg. L 3 b (1648). Gör någor vid Gudstjensten oljud och förargelse, böte Tjugufem Daler, eller i brist af botum straffes med .. Nijo par spö, eller Nijo slag af Katten. PH 6: 3699 (1755). Gatulopp, Katten eller annat straff. Därs. 3704. Krigsart. 1795, 11: 30. Nordenskiöld Vega 2: 403 (1881). SvD(A) 1926, nr 5, s. 3. — jfr SKEPPS-, SKOL-KATT.
VI. [jfr dan. o. holl. kat, t. (nt.) katt, eng. cat, fr. chat i motsv. anv.; sambandet mellan denna anv. o. bet. I 1 är dunkelt; möjl. föreligger här liksom vid KAMPANJ, sbst.1, ett i sjömansspr. urspr. från it. inlånat ord, i detta fall av it. catena, kedja, kätting, ss. sjöterm: stöttningsända, stöttalja, grundtåg (av lat. catena, se KEDJA sbst. KÄTTING), vilket ord emellertid i de olika språken anslutits till dessas motsvarigheter till KATT] sjöt. till kattgina hörande tåg (”löpare”), kattlöpare; ofta i vidsträcktare anv. (med inbegrepp av till löparen hörande block med därå fäst hake): kattgina; jfr KATTA, sbst. II, KATTA, v. IV. Sjelfva repet (som hör till kattginan) kallas katt och den stora kroken i blocket kallas Katt hake. Tornquist Utk. 2: Förkl. 6 (1788). En ny löpare till katten. AB(L) 1902, nr 38, s. 7. SvSeglSkolÅb. 1932, s. 234. — särsk.
a) [jfr holl. de kat hoeken, eng. hook the cat] i uttr. hugga katten, vid ”kattning” fastgöra kattginan vid ankaret gm att haka kattblockets hake i ankarhakens ring; jfr HUGGA, v.2 Konow (1887). VFl. 1928, s. 142.
b) i uttr. alle mans katt, kommandorop, då kattginan skall bemannas för att bringa ankaret under kranbalken. Konow (1887). Smith (1916).
VII. [anv. möjl. utvecklad ur en bet.: sammanhållande l. förstärkande tåg (jfr VI, särsk. den etymol. avdeln.)] (†) föremål avsett att anbringas för att sammanhålla l. giva fasthet o. stadga o. d.
b) på vattenhjul: liten kloss som anbragts i vinkel mellan tvenne korsvis hopfogade hjularmar till fogens förstärkning. Rinman 2: 1127 (1789).
-ANSIKTE~020. [jfr t. katzengesicht] företrädesvis bildl. i fråga om människa. Almqvist DrJ 87 (1834). Crusenstolpe Mor. 6: 139 (1844; bildl.). —
-ART. i sht zool. art av kattdjurens familj, i sht av kattsläktet; äv. om kattras. Nilsson Fauna 1: 113 (1847). —
-BALLAR, pl. [jfr BAGGPUNG, FÅR-, GUMSE-PUNGAR ss. benämning på samma växt] (i sht i folkligt spr. i vissa trakter) växten Geum rivale Lin., fårpungar. Linné Fl. nr 424 (1745; fr. Gotl.). BotN 1896, s. 6 (fr. Finl.). —
-BENLING. (i fackspr., numera bl. tillf.) benämning på det från kattens ben avdragna skinnet; jfr BENLING 1. Chydenius 332 (1777). —
-BJÖRN. [jfr d. kattebjørn, t. katzenbär] zool. den till familjen småbjörnar (Procyonidæ) hörande djurarten Ailurus fulgens F. Cuv., som till sitt yttre liknar en katt; panda. 1Brehm 1: 279 (1874). 3NF (1929).
Ssg: kattbjörn(s)-släkte(t). zool. benämning på släktet Ailurus F. Cuv. (vars enda kända art är kattbjörnen). NF (1884). —
(VI) -BLOCK. [jfr d. katblok, holl. katblok, t. kattblock, eng. cat-block] sjöt. till kattgina hörande block. Röding SD 46 (1798). Stenfelt (1920). —
-BLOD. (katt- 1908 osv. katte- 1640—1932 (bygdemålsfärgat)) blod av katt (i sht förr användt i folkmedicinen o. magien). Linc. (1640; under pusula). Mor Anna .. hade ett kräftsår. Hon skulle ha katteblod och tuppablod att smörja (med). SvKulturb. 11—12: 240 (1932; anfört efter en allmogeman fr. Blek.). —
-BÅT. [efter eng. cat-boat; möjl. elliptiskt för cat-rig boat] (i sht förr) sjöt. segelbåt av en typ som utmärkes av i förhållande till längden stor bredd o. mycket bred akter o. som är försedd med kattrigg. SD(L) 1904, nr 247, s. 2. Smith 194 (1916). —
-DJUR. särsk. zool. benämning på djur av den till rovdjuren hörande familjen Felidæ, omfattande släktena Felis Lin. (kattsläktet), Lynx Kerr. (lodjur) o. Acinonyx Brookes (geparder); i pl. vanl. ss. benämning på nämnda familj. Nilsson Fauna 1: 102 (1847). —
-DREJARE, se d. o. —
(VI) -DÄVERT. [jfr d. katdavid, nt. kattdavit] sjöt. dävert vid vilken kattginan är anbragt, ankardävert. Stenfelt (1920). —
-FISK. [jfr t. katzenfisch, eng. cat-fish; anledningen till benämningen är okänd] i sht zool. den i Nordamerika inhemska malfisken Amiurus nebulosus Raf., dvärgmal; i pl. äv. ss. benämning på den till de karpartade fiskarna (Cypriniformes) hörande gruppen malar (Siluroidea). Stuxberg o. Floderus 2: 636 (1903). 4Brehm 12: 408 (1929). —
-FJÄT. fotspår l. steg av katt; äv. bildl., i fråga om människa. Möller (1790). Strindberg Hafsb. 15 (1890). —
-FLINTA, r. l. f. [jfr t. katzenkiesel] (i sht i folkligt spr.) grå- l. vitaktig, i gångar uppträdande varietet av vanlig kvarts (som liknar o. kan användas ss. flinta), ”gångkvarts”; jfr -STEN, PLIT-STEN. Linné Stenr. 22 (c. 1747). SvUppslB 16: 391 (1933). —
-FODER. (katt- 1642—1673. katte- 1539—1668) (numera bl. tillf.) kattskinnsfoder. TullbSthm 1539, s. 4 b. BoupptSthm 1673, s. 1309 a. —
-FOT. (katt- 1639 osv. katta- 1838. katte- 1638—1906)
1) fot på katt; äv. oeg. l. bildl. Alm(Gbg) 1727, s. 21. Ehrenheim Tess. 33 (cit. fr. 1727; bildl.).
2) (i sht i folkligt spr. o. bot.) benämning på skilda växtarter som gm utseendet av viss vegetativ del (vanl. gm sina ludna, ulliga blomkorgar) erinra om en kattfot (i bet. 1).
a) [jfr d. kattefod, -pote, t. katzenpfötchen, eng. cat’s-foot] individ l. art av växtsläktet Antennaria Gærtn., i sht arten Antennaria dioica (Lin.) Gærtn.; förr äv. om vissa arter av släktena Gnaphalium Lin. o. Filago Lin. (vilka i ä. tid sammanfördes med släktet Antennaria till ett släkte). Franckenius Spec. C 2 b (1638). SvBL 6: 289 (1868). De af lena kattfötter prydda små tufvorna. Kolthoff DjurL 53 (1899). särsk.
α) (†) dels i uttr. stora (vitludna) kattfötter, örten Filago germanica Lin., tysk ullört, klotludd, dels i uttr. västindiska kattfötter, örten Gnaphalium margaritaceum Lin. Franckenius Spec. C 1 a (1659). Rudbeck HortBot. 48 (1685).
β) (†) i uttr. gula l. gyllene kattfötter, örten Helichrysum arenarium (Lin.) Moench., (Gnaphalium arenarium Lin.), hedblomma. Linné Ungd. 1: 344 (1731). Weste (1807; med hänv. till hedenblomster).
b) [jfr t. katzenpfötchen i motsv. anv.; jfr äv. MUSÖRA ss. benämning på samma växt] (†) växten Hieracium pilosella Lin. (vars små hoprullade, vitludna blad i viss mån erinra om kattfötter), gråfibla; anträffat bl. i uttr. små l. krypande kattfötter. Franckenius Spec. D 4 b (1638). Rudbeck HortBot. 48 (1685).
3) vävn. benämning på visst sytt l. vävt mönster med figurer som i viss mån likna undersidan av en kattfot; särsk. om ett slags drällsmönster. Åhstrand Öl. 77 (1768). Ekenmark Dräll. 42 (1828). Andersson Väfb. 10: 6 (1912).
-släkte(t). bot. benämning på det till familjen Compositæ hörande växtsläktet Antennaria Gærtn. ArkBot. II. 1: 9 (1903). —
-FÅGEL. [jfr d. kattefugl, t. katzenvogel, eng. catbird] zool. den till tättingarnas ordning hörande, i Nordamerika levande fågeln Galeoscoptes carolinensis Lin., vars läte stundom påminner om kattens. Kalm Resa 2: 197 (1756). 4Brehm 6: 642 (1924). —
(VI) -GINA, r. l. f. [jfr nt. kattgien] sjöt. gina varmed ankaret, sedan det medelst spelet blivit uppvindat till klyset, upphissas till kranbalken l. ankardäverten för uppläggning ombord. Dalman 28 (1765). UFlott. 2: 48 (1904).
-löpare, r. l. m. (mera tillf.) sjöt. kattlöpare. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). Ekelöf Skeppsm. 95 (1881). WoJ (1891). —
-GLIMMER. [jfr d. katteglimmer, t. katzenglimmer] (numera föga br.) om kattguld o. kattsilver. Rinman (1788). Björkman (1889; med hänv. till glimmer). —
-GRÄS. [jfr d. katteglæde, -urt, t. katzenkraut, eng. cat-thyme; benämningen har föranledts därav att växtens starka, aromatiska lukt värkar tilldragande på kattor] bot. o. farm. den till familjen Verticillatæ hörande, i sht i medelhavsländerna odlade örten Teucrium marum Lin. (förr äv. kallad vanligt kattgräs), vars blad i den äldre medicinen användes ss. drog; i sht (förr) ss. benämning på drogen; förr äv. ss. benämning på släktet Teucrium Lin. PharmSv. 1817, s. 22. Lilja FlOdlVext. 87 (1839). SPF 1859, s. 480. Lindgren Läkem. (1891, 1902). —
-GRÖN. i sht om öga: som har den hos kattens ögon vanliga, gulgröna färgen. Hennes ögon glimmade kattgröna af ilska. Lundgrehn Högag. 41 (1912). SvD 13/2 1927, Söndagsbil. s. 5. —
-GULD. (katt- c. 1613 osv. katte- 1578—c. 1747) [jfr d. katteguld, t. katzengold, eng. cat-gold] (i sht i folkligt spr. o. miner.) gul (guldglänsande) varietet av glimmer. BOlavi 25 b (1578). Linné Stenr. 31 (c. 1747). Gertz o. Grönwall Min. 37 (1923). särsk. i bildl. o. överförd anv., ss. beteckning för ngt som är ”glänsande”, men värdelöst l. oäkta l. av sämre kvalitet. Lundgren Res. 170 (1850). Teater får inte förfalla till ytligt artisteri, som inte är annat än kattguld. SvD(A) 1933, nr 98, s. 12. —
-GUTT, se d. o. —
-HAJ, m. l. r. [jfr d. kattehaj, t. katzenhai] zool. den till familjen rödhajar hörande arten Scylliorhinus stellaris Lin. (S. catulus Cuv.), vars färgteckning i viss mån erinrar om en katts, storfläckiga rödhajen. Scheutz NatH 156 (1843). VFl. 1922, s. 123. —
(VI) -HAKE. [jfr d. kathage, holl. kathaak, t. katzhaken, eng. cat-hook] sjöt. vid kattginans block fäst kraftig hake, som ”hugges” i ankarets röring. Tornquist Utk. 2: Förkl. 6 (1788). Stenfelt (1920). —
-HALSA, se d. o. —
-HÅL, n. hål som anbragts i vägg l. dörr o. d. för att en katt därigm skall kunna krypa in o. ut. Lind (1749; under katzenloch). Fatab. 1929, s. 105. —
-JAMANDE, n. jamande av katt(or); äv. bildl.: ss. beteckning för stark(t) missljud l. oväsen l. jämmer. Stiernstolpe DQ 4: 118 (1819). —
-KLO. (katt- 1738 osv. katte- 1722)
1) i eg. bemärkelse. Landsm. 2: xlij (i handl. fr. 1722).
2) [jfr d. katteklo, ävensom eng. cat-in-clover samt bird’s-foot] (i sht i folkligt spr. i vissa trakter) i pl., benämning på växten Lotus corniculatus Lin., hos vilken blomkronans köl erbjuder likhet med en kattklo, gigelsärt, käringtand. Linné Fl. nr 609 (1745; fr. Bohusl.). Schulthess (1885; med hänv. till gigelsärt).
3) [jfr d. kattekløer, pl., -fod, eng. cat’s-claw, ävensom d. kattekløver, t. katzenklee; benämningen har föranledts därav att växtens blommor förete en viss yttre likhet med gigelsärtens] (†) i pl., benämning på växten Anthyllis vulneraria Lin., harväppling, rävklor. Lilja SkånFl. 319 (1838). Schulthess (1885). —
-KLOCKA. (†) i sg. o. pl., benämning på växten Campanula rotundifolia Lin., blåklocka. VetAH 1745, s. 214 (”114”). Kalm VgBah. 34 (1746; fr. Kinnekulle). —
-KONSERT. [jfr d. kattekonsert, t. katzenkonzert] (skämts.) jfr -MUSIK. Cederström Ströft. 121 (1915). —
-KOPP. [efter t. (nt.) kattenkopp l. holl. kattekop, eg.: katthuvud] (förr) sjöt. till bråspel hörande fyrkantig, med urtagning försedd träkloss i vilken spelets stödspak vilade mot däcket. Röding SD 46 (1798). Jungberg (1873). —
-KRIG. (katt- 1759 osv. katte- 1751—1795) [jfr t. katzenkrieg] (numera bl. tillf., skämts.) slagsmål mellan kattor; förr äv. bildl. ss. föraktlig benämning på mer l. mindre obetydliga tvister l. strider mellan människor. Nehrman PrCiv. 7 (1751; bildl.). Möller (1807). —
-KUNG, ngn gg -KONUNG. (katt- 1837—1915. katta- 1930) [jfr d. kattekonge] (i sht förr) segraren i leken ”slå katten ur tunnan” (se KATT I 1 e α). AB 1837, nr 40, s. 3. SvKulturb. 5—6: 307 (1930). —
(VI) -KÄTTING. [jfr eng. cat chain] sjöt. smäcker kätting använd ss. hakskänkling vid kattning av ankare. UFlott. 2: 46 (1904). BonnierKL (1925). —
-KÖTT. (katt- 1866. katte- 1694—1737) [y. fsv. katto kött (PMånsson 281)] kött av katt. Dryselius Måne 331 (1694). —
-LEKA, r. l. f. (katt- 1867 osv. katte- 1694) benämning på vissa växter vilkas lukt värkar tilldragande på kattor.
1) [jfr d. katteglæde, -lyst, t. katzenliebe] (i folkligt spr. i vissa trakter o. bot.) = -MYNTA. Bromelius Chl. 64 (1694). Lyttkens Ogräs 40 (1885). SDS 1916, nr 239, s. 5.
2) [jfr d. katteglæde, t. katzenbaldrian, -wurzel, -kraut, eng. cat-trail] (†) benämning på vissa arter av släktet Valeriana Lin., i sht arten Valeriana officinalis Lin., vänderot. Bromelius Chl. 119 (1694). Nyman VäxtNatH 1: 77 (1867). —
-LIKNANDE, p. adj. —
-LJUS, n. [jfr KUNGSLJUS o. KATTRUMPA ss. benämningar på (växt av) släktet Verbascum Lin.] bot. växten Verbascum nigrum Lin.; jfr -RUMPA 2 a. Nyman VäxtNatH 1: 157 (1867). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 124 (1901). —
-LO. (katt- 1555 (: kattloskind) osv. katte- 1746) varietet av lodjuret Lynx Lynx Lin., med tydliga, ganska stora, i tre rader löpande fläckar på ryggen (förr betraktad ss. en särskild art o. benämnd Lynx cervaria Temm.). Linc. (1640; under chaus). VetAH 1815, s. 83. 4Brehm 3: 105 (1922).
Ssgr: kattlo-rygg. (†) ryggparti av kattloskinn; anträffat bl. i sg. ss. varunamn. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 36.
-LOPPA, f. l. r. i sht zool. den (i sht) på kattor parasiterande lopparten Ctenocephalus felis Bouché. 4Brehm 13: 456 (1930). —
-LORT. (starkt vard.) om kattens exkrementer; i sht bildl., om ngt obetydligt l. värdelöst, särsk. i uttr. det är inte kattlort, det är inte dåligt. Fosz 252 (1621). Nåja, vi reder oss mä nubben, å kallt kaffe te dä, dä inte kattlort. Engström Glasög. 90 (1911). —
-LUSTA. (katt- c. 1870—1916. katte- 1694) [jfr d. kattelyst, t. katzenliebe] (i folkligt spr. i vissa trakter o. bot.) = -MYNTA. Bromelius Chl. 64 (1694). Lyttkens Ogräs 40 (1885). SDS 1916, nr 239, s. 5. —
(VI) -LÖPARE, r. l. m. [jfr d. katløber, (n)t. kattläufer, holl. katlooper, ävensom eng. cat-fall] sjöt. mellan skivorna i ett kattblock skuren tross som utgör kattginans löpare. Serenius Qqq 3 b (1734). Stenfelt (1920). —
-MAKI. [jfr t. kattmaki] zool. benämning på vissa arter av djurfamiljen makilika halvapor (Lemuridæ); särsk. om arten Lemur catta Lin., katta (se KATTA, sbst. I 2 a). Rebau NatH 1: 76 (1879). 4Brehm 1: 397 (1920). —
-MAMMA. (tillf., ngt vard. o. skämts.) katta med ungar (unge). WoJ (1891). Rendahl Brehm 3: 257 (1929). —
-MAT. —
-MJUK. som har kattens mjuka smidighet o. inställsamhet; äv. oeg. l. bildl. En kattmjuk svartfläckig lo dök upp ur dimman. Forsslund Djur 10 (1900). Essén Bluff. 72 (1908; bildl.). Bergman Kerrm. 48 (1927). —
-MOSSA, r. l. f. [anledningen till benämningen oviss; jfr dock anm. sp. 822] (†) växtarten Lycopodium clavatum Lin., mattlummer, ”kalvrevor”. Pontén Fl. 68 (1847). —
-MOSTER. (vard., skämts.) (i sht äldre) kvinna (i överförd anv. äv.: man) som mycket intresserar sig för o. håller katt(or). Klint (1906). Rosberg GamF 120 (1921). —
(I 5) -MUFF. (katt- 1668—1670. katte- 1673) (numera bl. tillf.) kattskinnsmuff. BoupptSthm 1668, s. 589. —
-MUSIK. [jfr d. kattemusik, t. katzenmusik] oljud som mer l. mindre påminner om det som kattorna i sht under parningstiden åstadkomma; särsk. (i sht förr) om oljud (bestående av skrål o. tjut, visslingar, hamrande på metallbläck o. d.) utanför ngn misshaglig persons bostad; jfr KATSENJAMMER. Crusenstolpe Mor. 1: 124 (1840). Detta hindrade .. icke ”packet” att .. samlas utanför presidentens logis och helsa honom välkommen med en veritabel kattmusik. Andersson Verldsoms. 1: 163 (1853). Edgren Lifv. 1: 164 (1883). Hålla kattmusik för ngn. Auerbach (1909). 3NF 4: 905 (1925). —
-MYNTA, r. l. f. (katt- 1642 osv. katte- 1578—1739) [jfr d. kattemynte, t. katzenminze, eng. catmint, ävensom fr. herbe aux chats; benämningen har föranledts därav att växtens starka, aromatiska lukt värkar i hög grad tilldragande på kattor] den till familjen Verticillatæ hörande växten Nepeta cataria Lin., förr använd ss. drog. BOlavi 143 b (1578). Haartman Sjukd. 41 (1759). Krok o. Almquist Fl. 1: 29 (1883). —
(I 5) -MÖSSA. (katt- 1668. katte- 1673) (förr) mössa av kattskinn. BoupptSthm 1668, s. 590. Därs. 1673, s. 1308 a. —
-NATUR. i sht bildl. Publiken, hvilken har en viss kattnatur och ofta klöser sedan den smekat. Geijer I. 3: 91 (1825). —
-ORM. [jfr t. katzenschlange; anledningen till benämningen är sannol. den, att pupillerna hos ormen äro lodrätt elliptiska (under dagen springformiga) liksom hos katten o. att den jagar om natten] zool. den i de östliga medelhavsländerna förekommande ormarten Tarbophis fallax Fleischm.; i pl. äv. sammanfattande om släktet Tarbophis Fleischm. NF (1884; med hänv. till natt-trädormar). 4Brehm 10: 264 (1927). —
-OST, se d. o. —
-PATTAR, pl. (katt- 1781—1885. katte- 1751) [jfr d. katteurt, eng. cat’s milk; benämningen har sannol. föranledts dels av den mjölkliknande växtsaften hos örten i fråga, dels av en förment likhet mellan växtens i blomställningens midt sittande honblomma o. en katts spene] (numera bl. i folkligt spr. i vissa trakter) benämning på vissa arter av växtsläktet Euphorbia Lin., särsk. om arten Euphorbia helioscopia Lin., törel. Linné Sk. 240 (1751). Lyttkens Ogräs 74 (1885; fr. Skåne). —
-PISS. (katt- 1804—1814. katte- c. 1747) (numera bl. starkt vard.) katturin. Linné Stenr. 53 (c. 1747). Heinrich (1814). —
-RAKA, äv. -RACKA, v. (-racka 1915. -raka 1787 osv.) [jfr sv. dial. kattrakande, n.] (vard.) fara hastigt o. våldsamt fram, störta åstad (under anställande av oväsen), ”flänga i väg”; numera företrädesvis ss. vbalsbst. -ande, under ”fläng” o. oväsen o. d. försiggående sökande l. jagande (efter ngn l. ngt); ofta övergående dels i bet.: oväsen, larm, buller o. skrik, dels i bet.: käbbel, kiv. Bellman SSkr. 4: 421 (1787). Det är ett grufligt kattrakande efter honom. Weste (1807). Ett förfärligt kattrakande i trapporne .. gjorde slut på min obeslutsamhet. Bremer TecknHvard. 1: 154 (1828). Det skall .. alltid bli ett kattrakande om hvad som är rätt. Larsson Solsid. 12 (1910). (Pojkarna) kattrakade efter hvarandra öfver grindar och plank. Slotte Karleb. 218 (1912). Strax efteråt hörde han ett våldsamt kattrakande inne från salongen. Bergman Jonssons 45 (1914). SvD(A) 1929, nr 292, s. 8. —
-RIGG. [jfr eng. cat-rig; anledningen till benämningen är oviss] (i sht förr) sjöt. på ”kattbåtar” använd rigg med ett enda bomsegel utan försegel, ”unarigg”. 2NF (1910). Smith (1916). —
-RUMPA. (katt- 1806—1909. katta- 1848. katte- 1675—1751)
2) (i sht i folkligt spr. i vissa trakter) benämning på ett flertal växter som i sin helhet l. av vilka ngn del (vanl. en axliknande, lång, ngt böjlig blomställning) ansetts likna en kattsvans; särsk.
a) [jfr t. katzenschwanz, eng. cat’s tail] benämning på vissa arter av släktet Verbascum Lin., i sht arten Verbascum nigrum Lin.; jfr -LJUS. Linné Sk. 319 (1751; fr. Skåne). Dalin (1852).
b) [jfr d. kattestjært] växten Agrimonia eupatoria Lin., småborre. Lilja SkånFl. 205 (1838). BotN 1896, s. 3 (fr. Finl.).
c) [jfr d. kattehale, katterumpe, t. katzenschwanz] (†) växten Lythrum salicaria Lin., fackelros. Retzius FlOec. 439 (1806).
e) [jfr t. katzenschwanz, eng. cat’s tail] (†) växten Equisetum hiemale Lin., skavgräs. Lindh Huuszapot. 178 (1675). —
-RYGG.
2) [jfr holl. katterug, t. kattrücken, katzenrücken] sjöt. formförändring på ett fartygs skrov, bestående däri att fartygets midt sätter sig, varvid kölen får en bukt nedåt o. kommer att ligga lägre än ändarna, kölbräckning. Hava kattrygg, vara kölbruten. Serenius Qqq 3 a (1734). Nilsson Skeppsb. 89 (1932). —
-RYGGAD, p. adj. särsk. sjöt. om fartyg; jfr -RYGG 2. Roswall Skeppsm. 2: 204 (1804). Aminoff StPtbg 20 (1909). —
-RYGGIG, förr äv. -RYGGOT. (-ryggig 1765 osv. -ryggot 1698—1744) särsk. sjöt. om fartyg; jfr -RYGG 2. Rosenfeldt Tourville 119 (1698). Smith 129 (1916). —
-SERENAD. (i sht förr) jfr -MUSIK. ZTopelius (1871) i TopeliusHundraårsm. 110. (Gymnasisterna beslöto) att hålla en ordentlig kattserenad för Legler (dvs. en lärare), som ett uttryck af hela läroverkets opinion. Ramsay Barnaår 1: 142 (1904). Hellberg FrödingM 122 (1925). —
-SILVER. [jfr d. kattesølv, t. katzensilber, ä. eng. cat-silver, nylat. argentum felium] (i sht i folkligt spr. o. miner.) vit, silverglänsande varietet av glimmer. Wallerius Min. 130 (1747). Gertz o. Grönwall Min. 37 (1923). —
-SIM. (i sht i folkligt spr. o. idrott.) simning som liknar kattens sätt att simma o. som tillgår på så sätt att den simmande med händerna gör en ”nystande” rörelse o. samtidigt med fötterna växelvis sakta sparkar (”tassar”) mot vattnet. Landsm. XVIII. 10: 20 (1901). NordKult. 24: 35 (1933). —
(jfr IV) -SKEPP. [jfr d. katskib, t. katzschiff, eng. cat-ship] (förr) sjöt. = KATT IV. Chapman Skeppsb. 208 (1775). Björkman (1889). —
-SKINN. (katt- 1664 osv. katte- 1560 (: katte skins foder)— 1750)) [fsv. katskin]
2) (†) elliptiskt för: kattskinnspung; jfr KATT I 6. Kolmodin QvSp. 2: 328 (1750). jfr (†): (Du girigbuk som) Ett gåhlt skarn i katteskinn, / Gräfwer neder. Runius Dud. 3: 34 (c. 1710).
Ssgr (till -SKINN 1): kattskinns-foder. pälsfoder av kattskinn. TullbSthm 12/9 1560. BoupptSthm 1676, s. 689 a.
-sula, r. l. f. (i fackspr.) sula tillvärkad av kattskinn o. använd ss. inlägg i skodon. SvD(A) 1925, nr 279, s. 6. —
-SLÄKTE. zool. djursläkte tillhörande kattdjurens familj; särsk. i sg. best. om släktet Felis Lin. Nilsson Fauna 1: 6 (1820). Lönnberg RyggrDj. 1: 32 (1914). —
-SPRÅNG. (katt- 1749 osv. katta- 1906) [jfr d. kattespring, t. katzensprung]
2) gymn. i överförd anv.: språng över häst l. plint som tillgår på så sätt att den hoppande på bakre delen av hästen hastigt intager en ställning på huk på alla fyra o. därefter utför nedhoppet gm att kasta kroppen framåt, placera händerna på hästens främre del o. svinga benen utom armarna. HLing (1882) hos LGBranting 1: 256. Cannelin (1921). —
-SPÅR, sbst.2, se d. o. —
-STEG. särsk. bildl., om smygande, lätta människosteg. Medan väfvarn med smygande kattsteg smög sig framåt trädgårdsgången. Backman Reuter Lifv. 2: 286 (1870). —
-STEN. (katt- 1745—1928. katte- 1675) [jfr d. kattesten] (i sht i folkligt spr. i vissa trakter) = -FLINTA. Lindh Huuszapot. 178 (1675). Fatab. 1906, s. 216. —
-STJÄRT. [jfr d. kattestjært; efter holl. kattestaart l. t. kattsteert, eg.: kattsvans] (numera knappast br.) sjöt. (avsmalnande l. ”förjyngd”) ända av tåg, stoppare, pynt; särsk. om vid ett block fäst sejsing som användes till att medelst rundslag stoppa löparen. Rajalin Skiepzb. 235 (1730). Röding 1: 821 (1794). Stenfelt (1920). —
-STÖVLAR, pl. (katt- c. 1870—1903. katta- 1838. katte- 1751) (i folkligt spr. i vissa trakter) benämning på vissa växtarter vilkas foder i viss mån erinrar om kragstövlar; särsk.
b) växten Rhinantus major Ehrh., stor höskallra. Linné Sk. 210 (1751; fr. Skåne). Bolin Åkerogräs. 118 (1926). —
-SVANS. (katt- 1790 osv. katte- 1640)
a) (i folkligt spr. i vissa trakter) = -RUMPA 2 a. Möller (1790; med hänv. till kattrumpa). Alcenius FinlKärlv. 147 (1863).
Ssg (till -SVANS 1): kattsvans-såg. [med avs. på anledningen till benämningen jfr FUXSVANS 3] snick. kort, ospänd, med handtag i ena ändan försedd (vanl. mot ytterändan avsmalnande) såg. Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 306 (1886). FältutrKrigsbyggnkomp. 1918, s. 39. —
(VII) -SVIKTINGAR, pl. (-svigt-) [jfr eng. cat-harpings, pl.] (†) sjöt. tåg l. stållinor l. järnkrampor varmed undermasts vant sammandragas för att giva riggen större styvhet o. fasthet (o. därmed masten bättre stöttning), sviktningslinor. ÖoL (1852). —
-SYRA, r. l. f. (i folkligt spr. i vissa trakter) växten Oxalis acetosella Lin., harsyra. BotN 1896, s. 8 (fr. Finl.). —
-TARM. [jfr d. kattetarm, t. katzendarm] tarm av l. hos katt; äv. (i sht i fackspr.) om (av kattens tarmar framställd) kattgutt. Schulthess (1885).
-TASS. (katt- 1804—1921. katte- 1848)
-TRÄCK. (katt- 1805—1814. katte- c. 1645) (numera föga br.) exkrementer av katt. IErici Colerus 2: 268 (c. 1645). Heinrich (1814). —
(jfr VI) -TÅG. (†) sjöt. = -LÖPARE? Cattogen blifva tiocka i Circumferens 2. siunde delar af Plicht-Tåget 4. strängt. Rajalin Skiepzb. 170 (1730). —
-UGGLA. [jfr d. katugle, t. katzeneule] ugglearten Strix (Syrnium) aluco Lin.; stundom äv. om andra närstående arter av ugglornas familj. Œdman Bahusl. 45 (1746). FoFl. 1920, s. 110. —
-UNGE.
2) i överförd o. bildl. anv.
a) om person, i sht flicka l. ung kvinna, som i fråga om mjukhet l. grace o. dyl. l. gm lekfullnet (o. nyckfullhet) o. d. liknar en kattunge. Topelius Fält. 1: 124 (1853). Små tidigt mogna, smidiga kattungar från Syd-Amerika. Hellström Kusk. 113 (1910).
b) (vard. o. skämts.) i uttr. vara dödens kattunge, vara ett säkert byte för döden, vara räddningslöst förlorad. Sjöberg Kvart. 513 (1924).
c) (i vissa trakter, vard.) blomhänge av sälg, ”kisse”. Geijerstam MPojk. 4 (1896). SvD 1913, nr 83, s. 10.
d) [anv. har sannolikt uppkommit gm anslutning till JAMARE] (vard. o. skämts., numera föga br.) ett mindre glas toddy, ”toddyhalva”; jfr TUTING. SoS 1903, s. 146. VFl. 1929, s. 162. —
-VÄPPLING. (katt- 1749—1757. katte- 1638—1716)
1) (†) benämning på arter av släktet Melilotus Lin., sötväppling; jfr AMUR, sbst.2 Franckenius Spec. D 1 a (1638; om Melilotus cærulea Lin.). Serenius Iiii 4 b (1757).
2) [jfr d. kattehale, t. katzenklee] (†) växten Trifolium arvense Lin., harklöver. Lindestolpe FlWiksb. 38 (1716). —
-ÖGA, n. (katt- 1639 osv. katte- 1679 (i bet. 2))
2) bildl., i sht i pl., om ögon (i sht människoögon) som påminna om en katts ögon i ngt avseende (ss. till färg, form, förmåga att se i mörkret, skarpsynthet, stundom äv. med tanke på den rovlystnad, ilska l. falskhet som lyser fram ur dem); äv. bildl. At de lärda fordom dagar i det tiocka mörkret hafwa stundom haft katteögon. Rudbeck Atl. 1: 289 (1679). Det hat, som gnistrade ur hans gröna kattögon. Palmblad Nov. 4: 104 (1851). SvD 13/2 1927, Söndagsbil. s. 5. jfr.: Patrullerna äro anförarens i mörkret seende kattögon. Hedin Front. 668 (1915).
3) (i fråga om förh. i Stockholm under 1800-t., skämts.) benämning på ett slags små oljelyktor som för gatubelysningen voro fästa vid husen. Lundin o. Strindberg GSthm 559 (1882). Lundin StockhMinn. 1: 103 (1904).
4) [jfr d. katteøje, t. katzenauge, eng. cat’s-eye, fr. œil de chat, it. occhio di gatto] miner. benämning på skilda arter av (halv)ädelstenar som (slipade med konvex yta) åstadkomma en skillrande glans liknande den som synes vid ljusets reflexion i en katts öga; särsk. dels: varietet av gulbrun- l. grönaktig kvarts genomdragen av fina trådar av annat mineral, vanl. silkesglänsande asbesttrådar (äv. kallad occidentaliskt kattöga), dels: gulgrön varietet av ädelstensmineralet krysoberyll (äv. kallad orientaliskt kattöga). Wallerius Min. 86 (1747). Rinman (1788). 3NF (1929).
5) [jfr d. katteøje, t. katzenauge i motsv. anv.] (ngt vard.) (numera i vägtrafikstadgan av 20/6 1930 föreskriven) reflexanordning på cykel som fästes på cykelns bakre stänkskärm o. består av ett litet, cirkelrundt, rödt glas, bakom vilket en blank metallplåt är placerad, o. som vid belysning återkastar rödt sken, (bakljus)reflektor; äv. om liknande (i nämnda trafikstadga i vissa fall föreskriven) reflexanordning för hästfordon. SvD(A) 1926, nr 303, s. 14 (i fråga om hästfordon). SDS 1927, nr 19, s. 9 (i fråga om cykel). NDA(A) 1933, nr 234, s. 5.
-ÖGD, p. adj. som har ögon som i ngt avseende likna en katts; jfr -ÖGA 2. VarRerV 15 b (1579). Ericson Fågelkås. 1: 63 (1906; i fråga om uv). —
-ÖGON-SAFIR. [jfr t. katzenaugensaphir] miner. svart l. grönblå varietet av safir, konvext slipad o. visande en rund l. avlång ljusbild; jfr -ÖGA 4. (Ekenberg o.) Landin 543 (1893). —
-ÖRT. (katt- c. 1550—1855. katte- 1638—1659) (†)
B (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): KATTA-FOT, -KUNG, -RUMPA, -SPRÅNG, -STÖVLAR, se A.
C (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat): KATTE-BLOD, se A. —
-DANS. (†) bildl.; jfr KATT-KRIG. Så komma thee hvar andra i håredh, och bliffver så en kattedantz uthaff. CGyllenhjelm i HH 20: 311 (c. 1640). —
-FODER, -FOT, se A. —
-GUBBE. (†) person vilken det ålåg att avliva kattor o. förrätta andra ss. nesliga betraktade sysslor, ”rackare”; jfr HUND-GUBBE. VRP 1690, s. 553. —
-GULD, se A. —
-JAKT, -KLO, se A. —
-KRIG, se A. —
-KÖRVEL. [jfr t. katzenkerbel] (†) benämning på viss art tillhörande växtfamiljen Fumariaceæ, sannol. växten Fumaria officinalis Lin., jordrök (se JORD-RÖK 2 a). Linc. (1640; under capnion). —
-KÖTT, -LEKA, -LO, -LUSTA, -MUFF, -MYNTA, -MÖSSA, se A. —
-PATTAR, -PISS, se A. —
-RUMPA, -SKINN, se A. —
-SPEL. [jfr med liknande bet. holl. katjesspel, kattenspel] (†) i uttr. lära leka kattespel, lära sig utstå l. tåla mer l. mindre elakt skämt o. d. Then sigh i Schola gifwa wil, / Skal lära leka Katte spill. Fosz 25 (1621). —
-STEN, -STÖVLAR, -SVANS, -TASS, -TRÄCK, -VÄPPLING, -ÖGA, -ÖRT, se A.
KATTA, v., se d. o. —
KATTAKTIG, adj. till I 1. Hjärne DagDrabbn. 132 (i handl. fr. 1804). Ögon som hade en underlig, misstrogen och kattaktig blick. Lundquist Deledda Murgr. 259 (1926). —
KATTE, se d. o.
Spalt K 816 band 13, 1935