| Publicerad 1916 | Lämna synpunkter |
BLOMMA blωm3a2 (blo`mma (med) sl(utet) o Weste. Anm. blomma, sbst. o. v., rimmar med komma hos Rondeletius 10 (1614), Lucidor Hel. H h 1 a (1673), Dahlstierna Kunga skald C 2 b (1697), Tegnér 2: 118 (1811), 458 (1820), 468 (1822), 1: 14 (1825) m. fl. st., Runeberg 4: 55 (1857), Fröding Stänk 120 (1896) m. fl., blommar, pr. sg., med sommar hos Tegnér 1: 424 (1806), 3: 90 (1817), 1: 237 (1841) m. fl. st., Wallin Vitt. 1: 116 (c. 1830), Wecksell S. dikt. 36 (1857) m. fl. I de flesta fall torde afses det i vissa folkmål förekommande uttalet med öppet o, i andra fall föreligger felrim; med afs. på Dahlstierna se Noreen Vårt spr. 3: 95 (1911)),
r. l. f. Anm. Formen blom(m)a är m. i den mån den är oblik kasus till blom(m)e, t. ex.: För Styngh .. Skall man tagha Kumminblomma .. och wärma wäl hett watn och lägg honom uthi. O. Martini Läk. 26 (c. 1600);
best. -an; pl. -or;
fordom o. i bet. 5 e ännu äfv. BLOMME blωm3e2, r. l. m.; best. -en; pl. (†) -ar;
(pl. -or 2 Mos. 25: 31 m. fl. st. (Bib. 1541) osv. -er Brahe Kr. 3 (c. 1585), Risingh Landb. 51 (1671) m. fl. -ar P. Erici Musæus 6: 18 b (1582), Lex. Linc. (1640; under plecto), Rudbeck Atl. 3: 417 (1698)).
1) växtdel som normalt är organ för den könliga fortplantningen.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., isl., got., mnt., holl., t. o. eng. samt af d. blomst, eng. flower, fr. fleur, lat. flos] i populär bem.: växtdel (hos fanerogama växter) hvilken i allm. skiljer sig från växtens öfriga delar gm sin(a) iögonenfallande färg(er) o. form, ofta äfv. sprider (väl)lukt, o. hvilken i regel ur sig utvecklar frö l. frukt; dels i motsats till växtens öfriga delar (blad, stjälk, gren, stam, rot osv.), dels omfattande äfv. stängel l. stjälk (med därifrån utgående blad); jfr BLOM 1 a, BLOMST, BLOMSTER 1. Naturliga, (konst)gjorda l. artificiella, utskurna, målade blommor. Enkla blommor, med bl. ett hvarf blomblad. Dubbla l. fyllda blommor, med ståndare l. pistiller l. bådadera ombildade till kron- l. kalkblad; hos syngenesister: med diskblommorna ombildade till kantblommor. Blomman slår ut, spricker ut, öppnar sig, sluter sig, doftar, vissnar, faller af. Plocka blommor. Binda blommor till buketter, kransar, girlander. Fem liusastakar .. aff klart gull, medh gyllene blomor. 1 Kon. 7: 49 (Bib. 1541). Sattin och tobin (två slags sidentyger) medh gylende blomer. Oxenst. brefv. 11: 732 (1640). Den swale Westwind .. / Spridand’ een liufwelig lucht, af blomor och hälsesam’ örter. Stiernhielm Herc. 269 (1658, 1668). En rund Lärfftz Duuk med tryckte blommor. Rålamb Constantin. resa 25 (1658, 1679). Som roten är, så är blomman. Rudbeck Bref 148 (1677). Nympherne plåckade blommor. Ehrenadler Tel. 238 (1723). Humlan brukar blommor suga. Dalin Arg. 2: 197 (1734, 1754). Skogarna frögda sig, med löf och blomor. Mörk Ad. 1: 262 (1743). Blomma .. (betyder i heraldiken) hopp, frögd. Uggla Herald. 82 (1746). De mångfaldiga Örter, med .. många slags skapnader til blad, blomma och frukt .., som pryda jorden och fägna våra sinnen. Linné Mus. reg. V (1754). Vårens händer / Kring hans (dvs. strömmens) stränder / Blommor strö till tusental. Stagnelius 2: 151 (1821). Blommans färgprakt leder insekten till hennes nektar. Quennerstedt Agnost. 42 (1888). Blommorna, som kölden ritade på de blyinfattade glasrutorna. Dens. Olaus Magnus 31 (1899); jfr 5 b. (Rokokon) älskar naturligt bildade .. blommor. Hahr Arkitekt. hist. 454 (1902). — jfr AKACIE-, APEL-, CITRON-, CITRUS-, DEKORATIONS-, FLÄDER-, GRÄS-, HASSEL-, KA(MO)MILL-, KRASSE-, KROKUS-, KÖRSBÄRS-, LAVENDEL-, LIN-, LIND-, LJUNG-, LOTUS-, MAGNOLIA-, MANDEL-, MODE-, MYRTEN-, MYSK-, NYPON-, ORANGE-, POTATIS-, RESEDA-, RING-, ROSMARIN-, RÅG-, SAFFLORS-, SNITT-, STYFMORS-, SÄLG-, VALLMO-, VATTEN-, VINTER-, VIOL-, VÅR-, VÄPPLINGS-, ÄPPEL-, ÄRT-BLOMMA m. fl. samt om efterbildningar af blommor: APPLIKATIONS-, FANTASI-, GULD-, HALM-, HATT-, KORS-, PAPPERS-, PORSLINS-, PÄRL-, SAMMETS-, SIDENSARS-, SILFVER-, SILKES-, SNILJ-, STEN-, STRÅ-, TYG-BLOMMA m. fl. — särsk.
α) i jämförelser. Like som bloman på neglikerne först i begynnelsen på sommaren begynne wtspricke .. altså .. kommer .. thett rätte förståndet icke förre än en någott bliffuer ålderstigen. Sv. synodalakter 2: 50 (1586). Såsom .. een Blomma .. / .. blomstras, om Afton; / Men fins .. wisznat, om Morgon: / Altså Menniskio-lijf, som Röök förswinner i Wädret. Stiernhielm Herc. 61 (1648, 1668). Dottren Maria; / Vacker som blomman på ängen. Runeberg (1827) i Förh. o. upps. 24: 88. Hennes kinder brunno röda som blommor. Hallström En g. hist. 106 (1895); jfr 3 b. jfr: Gravdikter liknas (af Tegnér) vid blommor lagda på båren. Mjöberg Stilstud. 127 (1911).
β) [jfr motsv. anv. i ä. holl. o. eng.] (†) koll.: blom (se d. o. 1 b), blommor. Kommer .. Regn uthi Bloman, så blifwer .. ther effter swartachtigt Miöl. Brahe Oec. 109 (1581). (Gud) låter migh til godo tiena .. all Iordennes Gröda och Blomma. Rudbeckius Luther Cat. 143 (1667). Bloman på Plomon, Päron och äpelträden var eij ännu aldeles utsprucken. G. Bonde (1763) hos Trolle-Bonde Hesselby 176. Guldfinken .. sades först äta bloman uti hvetet .. och sedan sjelfva kornen. Thunberg Resa 2: 15 (1789).
γ) [jfr ä. holl. bloem, muskotblomma] (†) sannol.: muskotblomma, hvilken antagits vara en blomma. En Måltijdh Maat (kan) för den arme Synda Kroppen .. ikke anrättas, med mindre man måste heela Werlden omreesa, .. til Ostindien effter Pepar, Ingfer, Blomor, Muskater, Neglikor, Rijs, Kanel (osv.). Kempe Graanen 62 (1675; i fråga om öfverflöd i mat o. dryck).
b) [jfr motsv. anv. af d. blomst, t. blüte, eng. flower, fr. fleur] bot. organkomplex hos fanerogamer o. mossor hvilket (normalt) har till uppgift växtens könliga fortplantning; hos fanerogamer (normalt) bestående af blombotten o. därpå sittande könsorgan (ståndare o. pistiller i samma l. skilda blommor), vanl. omgifna af blomkrona o. blomfoder l. ettdera, hos mossor bestående af könsorgan (anteridier o. arkegonier hos samma l. skilda individer) o. safttrådar samt omslutande blad. Tvåkönad l. samkönad blomma, som har både ståndare o. pistill(er), enkönad l. skildkönad blomma, som saknar antingen ståndare l. pistiller. Fullständig blomma, som har både hylle- o. befruktningsblad, ofullständig blomma, som saknar ettdera. Naken blomma, som saknar hylle, könlös blomma, som saknar befruktningsblad. Blomman (hos Amaryllis) är en enda, lutande aldeles åt sidan, högröd gläntzande mot solen. Linné i VetAH 1742, s. 95. Blomman (hos Rothmannia) enbladig, klock-lik, två tum lång. C. P. Thunberg (1774) i VetAH 1776, s. 65. Blommans ändamål är att frambringa frön, genom hvilka vexten skall fortplantas. Berlin Lärob. 67 (1876, 1880). Blomman är spetsen af ett fruktifikativt skott, hvars nedre del är blomskaftet. Dess stamdel, blombottnen, är förkrympt, dess blad, blombladen, på flerfaldigt sätt förvandlade; hvarken i dessas veck eller i blombottnens spets finnas knoppar, hvarför ingen vidare tillväxt här är möjlig. Almquist Bot. 157 (1883, 1898). Blomkorgen benämndes af Linné ”sammansatt blomma”. Fries Syst. bot. 19 (1891). Blomman (hos bladmossor), sam- eller skildkönad (han- eller honblomma), består af a) hylle, bildadt af blad, olika stjelkbladen; b) safttrådar (parafyser); c) befruktningsdelarne. Därs. 280 (1897). Blomman är ett skott (eller spetsen af ett sådant), försedt med de för den könliga förökningen afsedda bladen. Skårman Forssell Bot. 198 (1898, 1902). — jfr BI-, BLADVECKS-, DISK-, FJÄRILS-, FLUG-, GRAN-, HAN-, HON-, HONUNGS-, HUMLE-, INNER-, INSEKT-, KANT-, LÄPP-, MOSS-, PELORIA-, PISTILL-, POLLEN-, RÖR-, SIDO-, STRÅL-, STÅNDAR-, TERMINAL-, TOPP-, VIND-, YTTER-BLOMMA m. fl.
Anm. till 1. 1:o Medan för den vetenskapliga uppfattningen det karakteristiska för en blomma är dels att den är afslutningen af ett skott, hvilket alltså icke kan utveckla sig utöfver den, dels att den är organ för den könliga fortplantningen, så är för den populära uppfattningen det för en blomma karakteristiska dess (klara,) från de öfriga växtdelarnas afvikande färg(er) l. (vanl. kalk- l. skiflika) form l. (vanl.) bådadera. Därför äro blommorna (i botanisk bem.) t. ex. hos gräsen o. hängeväxterna icke blommor enl. populär uppfattning, ehuruväl man säger att rågen, vassen, björken osv. blommar. Täta blomställningar ss. syngenesisternas o. klöfverns äro enl. populär uppfattning enhetliga blommor, medan enl. den vetenskapliga hvarje blomställning innehåller en mångfald af blommor; af dessa betraktas somliga, t. ex. kantblommorna hos syngenesisterna, af den populära uppfattningen som blomblad. — 2:o Äldre botaniska författare använda blomma i bet:r som öfverensstämma med l. närma sig den populära uppfattningen.
2) [jfr motsv. anv. i holl. o. t. samt af d. blomst, eng. flower, fr. fleur] ört (i fråga om krukväxter äfv. om mindre busk- l. trädartad växt) som bär blommor i bet. 1 a; jfr BLOM 2, BLOMST, BLOMSTER 2; numera äfv., i sht i hvard. kvinnospr. i södra Sv., om (mindre) prydnadsväxter i allm., särsk. krukväxter, äfv. om de icke bära blommor. Vilda, odlade blommor. Denna angenäma och stora Blomma (dvs. Anemone silvestris Lin.) borde allment planteras i trägårdarna, hälst emedan hon långa tiden skiuter fram sina blommor. Linné Öl. 112 (1745); jfr 1. I en grönskad vik, der Näckens blomma gror. J. G. Oxenstierna 2: 26 (1796, 1806). Ur nektarfylda skålar / Dricka oss små blommor till. Wennerberg 2: 161 (1850, 1882). Om blommors anv. i trädg. 3 (1865). Jag tackar dig (Gud) för ormen bland blommorna, som lärer oss att icke vara sorglöse. Rydberg Vap. 14 (1891); jfr 3. — jfr ALP-, APRIL-, BACK-, DRIFHUS-, FJÄLL-, GIFT-, HÖST-, SOMMAR-, STRAND-, VILD-, VILDMARKS-, ÄNGS-BLOMMA m. fl. samt ss. namn på vissa blombärande örter: ANIS-, AS-, BISAM-, BJÄLLER-, BLÅ-, BOCK-, BRAXEN-, BRÄDSPELS-, BULLE-, BULLER-, BUSK-, BYTTLOCKS-, BÄCK-, CYMBAL-, CYPER-, CYPRESS-, DAM-, DAMSPELS-, DECEMBER-, DESMANS-, DRAK-, DUF-, DUN-, ENSAM-, FACKEL-, FINGER-, FINGERBORGS-, FJOL-, FLOR-, FLUG-, FLUGSPORRE-, FÖRARGELSE-, GALT-, GETNOS-, GIPS-, GROD-, GRÄS-, GUL-, GULD-, GÅS-, GÖJE-, GÖJEMÅNADS-, GÖK-, HED-, HELGA TREFALDIGHETS-, HIMMELBRANDS-, HJÄRT-, HOLTE-, HONUNGS-, HORSA-, HUND-, HYACINT-, HÄSTSKO-, JAKOBS-, JOHANNES-, JORDRÖKS-, JUL-, KALF-, KAMILL-, KAPP-, KARITS-, KEJSAR-, KILLING-, KLOCK-, KLOT-, KO-, KOLIBRI-, KOMMENTE-, KORN-, KORS-, KOVALJE-, KRISTUS-, KRUK-, KÄRLEKS-, KÄRR-, LEFVER-, LINNÉ-, LUNG-, LÄ-, LÄBLADS-, LÄRFTS-, LÄRK-, MAJ-, MANDEL-, MAR-, MARIE-, MARS-, MIDSOMMAR-, MJÖL-, MJÖLK-, MUS-, MYGG-, MÄRRPISS-, MÖ-, NARCISS-, NEJLIK-, NORNA-, NYCKEL-, NÄCK-, PASSIONS-, PENNING-, PINGST-, PORSLINS-, PÄRL-, REGN-, REN-, RING-, RINGEL-, RÅG-, RÄF-, SAFFRANS-, SAMMETS-, SANKT HANS-, SCHACK-, SEGMJÖLKS-, SIDEN-, SJÖ-, SKABB-, SKO-, SKOGSFRU-, SLÅTTER-, SMULTRON-, SMÄLL-, SMÖR-, SNO-, SNUFVE-, SOL-, SORG-, SPINDEL-, SPIR-, STALL-, STICKEL-, STING-, STJÄRN-, STOFFER-, STORMHATTS-, STYFMORS-, SUR-, SUTT-, SVAFVEL-, SVÄRDS-, SÅ-, SÄF-, SÖMNROTS-, TE-, TJÄL-, TJÄR-, TOFFEL-, TORSK-, TREFALDIGHETS-, TRUMPET-, TRÄSK-, TYLL-, VICK-, VIDE-, VIOL-, VÅR-, ÅKER-, ÄGG-, ÄNG-, ÄRT-, ÖGON-, ÖRHÄNGS-BLOMMA m. fl. — särsk. [jfr fr. belle de jour] i uttr. blomma(n) för dagen,
a) växtsläktet Ipomæa Lin.; jfr BLOM 2 slutet. Lilja Flora ö. odl. vext. 24 (1839). G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 126 (1876). Svensson Sv:s kulturv. 422 (1893).
Anm. till 1 o. 2 samt BLOMSTER 1 o. 2. Med afs. på dessa båda bet. är att märka att blomma (blom(m)a, blom(m)e) i fsv. o. ä. nsv. tyckes ha förekommit endast i bet. 1 (a), medan blomster användes både i bet. 1 (a) o. 2, i bet. 1 äfv. koll.; jfr fsv. jordhin frögdas j sins mangskona blomsters blomom samt Polit. vis. 297 (1634; se under BLOMSTER 2) [betr. nämnda bet.-förh. mellan blomma o. blomster jfr BLAD : BLASTER]. Äfv. i bet. 1 tyckes blomster ha varit ngt vanligare än blomma; det tyckes aldrig ha stått i bestämd motsättning till växtens öfriga delar (stjälk, örtblad o. d.), hvilket blomma kunnat göra, en bet.-skillnad som fortfarande äger bestånd. Häraf förklaras att i Bib. 1541 om blomornament som framställt endast blommor (utan örtblad o. d.) användes blomma, om lefvande blommor o. blombärande örter däremot blomster. Numera har blomma i bet. 1 i det närmaste undanträngt blomster utom i ssgr. I botaniken (se 1 b) användes uteslutande blomma både ss. simplex o. ss. ssgsled; enstaka försök att i vissa speciella bet. införa blomster (se BLOMSTER 1 b, c, d samt BLOMSTER-HUFVUD 1, -HYLLE, -KVAST 2, -STÄLLNING 2, -SVEPE) hafva ej vunnit efterföljd.
I bet. 2, i hvilken båda orden nu förekomma endast i det allmänna, ej i det vetenskapliga språket, har blomster hållit sig bättre än i bet. 1; jfr: Blomster .. Ordet brukas egentligen och mest .. om hela växten; och skiljes derigenom ifrån Blomma, som .. vetenskapligast och egentligast blott säges om växtens blombildning. Almqvist (1844). Emellertid tillhör äfv. i denna anv. blomster ss. simplex icke längre normalprosan utan endast högre stilarter, o. äfv. där är blomma vida vanligare.
Ss. första ssgsled är däremot i båda anv:na i icke vetenskapligt språk blomster ännu det vanligaste ordet. Man köper blommor i en blomsterhandel l. af en blomsterflicka, binder blommor till blomstergirlander o. blomsterkransar, ställer blommor på ett blomsterbord, göder blommor med blomstergödning, odlar blommor men idkar blomsterodling osv. Särsk. föredragas ssgr med blomster i högre stilarter; jfr BLOMSTER-DROTT, -DRÖM, -KED, -LID, -SKRUD, -SKÖTE, -SLÖJA, -STRAND, -TUNGA, -ÅNGA o. d.
3) mer l. mindre bildl. anv. af 1 o. 2; jfr BLOMSTER 3. Den dunkla ängslans blomma gror, / Der Krans och Crona skulle lysa. Nordenflycht QT 1745, s. 46 (till en ung kvinna hvars trolofvade dött). Endast kärleks rena blomma / Aldrig vissna skal. Eurén Orth. 1: 87 (1793). Det skönas blomma växer icke opp / på polemikens ofruktbara grund. Tegnér 2: 444 (1815). Här förtvinar dygdens blomma, / Lastens ogräs skjuter fort. Ps. 1819, 500: 2. Den vishetens blomma, som växer vid grafvens port. Hwasser V. skr. 1: 21 (1852). Först i hemmets frid slår kärleken ut sina skönaste blommor. Rundgren Minnen 1: 169 (1856). I djupa skogens stillhet / Växer ödmjukhetens blomma. Sätherberg Dikt. 1: 84 (1862). Det var som om i samma ögonblick de (nygifta) beträdde Italiens mark, deras lycka slagit ut i sina skönaste blommor. Roos Osynl. väg. 71 (1903). — jfr DIKT-, GLÄDJE-, HJÄRTE-, KULTUR-, KÄRLEKS-, TRÖSTE-, TÄCKHETS-, VÄNSKAPS-BLOMMA m. fl. — särsk.
a) [jfr samma uttr. i fsv.; ordet torde här vara ett bildl. synonym till barn; anv:n i denna förb. är tydl. föranledd af allitterationen] i uttr. barn och blomma, afkomma, (blomstrande) barn(skara). G. I:s reg. 2: 271 (1525). Echteskapet .., ther man haffuer tilfelle at vpfödha barn och blooma gudhi til prijsz och äre. O. Petri Clost. C 2 b (1528). Läät henne (dvs. hustrun) wara fruch(t)samma j barn och blomma. Dens. Handb. C 2 b (1529). The hade jcke barnn eller bloma tilhopa. G. I:s reg. 12: 36 (1538). I som Gud hugnat haar med Echta-Barn och Blomma. Spegel Guds verk 290 (1685). De lefde .. i många .. år, och sågo både barn och blomma. Sv. folks. 107 (1844). Bilderna från .. (Carl Larssons) Dalahem med barn och blomma. PT 1910, nr 106 A, s. 3. — (enst.) om ett enda barn. Hon, Emirens barn och blomma. Arnell Moore LR 2: 5 (1830). — Anm. Numera inlägges ofta, i sht skämts., i ordet blomma i detta uttr. bet. hustru.
b) [jfr motsv. anv. af t. blüte, eng. bloom, fr. fleur] om kindernas röda färg (jfr 5); jfr BLOMSTRA IV 1 b β. (G. I) hade .. blommer i kinden. Brahe Kr. 3 (c. 1585). Af den dolda matken tärd, / Blomman vissnar lätt på kinden. Ps. 1819, 494: 3. Kindens som ängens / blommor förblekna. Rydberg Dikt. 2: 127 (1891). — jfr YNGLINGS-BLOMMA.
c) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. t. samt af d. blomst, t. blüte, eng. flower, fr. fleur, lat. flos, gr. ἄνϑος] om det bästa l. finaste l. högsta af ngt; jfr BLOMSTER 3 a. Hvar är väl mannens fosterbygd? De trakter / .. der han har offrat åt de högre Makter .. / .. sitt väsens kärna, blomman af sitt snille. Tegnér 1: 185 (1820). (Filosofien) utgör den grekiska culturens högsta blomma. Hwasser V. skr. 3: 212 (1832). Lifvet är högst, det är blomman af tingen. Tegnér 2: 240 (1837). Att kämpa, kämpa nätter, dar, / Det var för honom tidsfördrif, / Att falla endast blomman var / Utaf en hjeltes lif. Runeberg 2: 93 (1848). De stora filosofiska system, som ansågos vara blomman av tidens andliga odling. V. Vasenius i Verdandi 1910, s. 231. — särsk.
α) i numera obr. förb. Oss .. twiffler (icke) the wele ju actha theris besta och stryka besta blomma vtaff ee huru om wort gaa kann. G. I:s reg. 10: 237 (1535). Hwad är blodet annat än een blomma vthaf alla Elementer? Columbus Bibl. v. O 3 b (1674). Taga blomman eller det bästa af en sak. Dalin Vitt. II. 6: 197 (1754). Att sälja Yppighetens .. kraft och blomma åt de Förnäma. Thorild 3: 410 (1794).
β) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. eng. samt af d. blomst, t. blüte, eng. flower, fr. fleur, lat. flos, gr. ἄνϑος] om de (l. den) bästa l. yppersta bland en viss klass l. ett visst slag af människor; elit; jfr BLOMSTER 3 a slutet. SUFH 1: 110 (1601). R(ikets) ständer äro blomman och märgen af hela vår Riks kropp. Benzelstierna Cens.-journ. 72 (1738). Du blomma bland alla källarmästare! Eurén Kotzebue Eremiten 47 (1797). Denna blomma af allt Ridderskap. Stiernstolpe DQ 1: 261 (1818; om Don Quixote). Ursprungligen var svensk adel ingenting annat än blomman af de friborne i ett land, der alla voro fria. Tegnér 3: 369 (1835). Blomman af österrikiska ridderskapet fann vid Sempach sin graf. Pallin Medelt. hist. 71 (1875, 1890). Rådet utgjorde frälsets yppersta urval, dess finaste blomma. E. Hildebrand i Sv:s hist. 3: 241 (1903). jfr: The (dvs. polackerna) acktade att fonnga ten Hogborne Bloma / som lande Så wäll försuarar (dvs. K. IX). Polit. vis. 209 (c. 1600).
γ) [jfr t. die blume der wolle] (†) om ull af synnerl. fin sort. ”Ullens Blomma.” Ett vanligt ullsorterare-uttryck om Supra-Electan. Qvartalsskr. f. landtm. I. 1: 80 (1833).
d) [jfr motsv. anv. i holl. o. t. samt af d. blomst, t. blüte, eng. flower, fr. fleur, lat. flos, gr. ἄνϑος] om lifvets, ungdomens m. m. fagraste l. kraftigaste tid, i sht om ungdomen; jfr BLOMSTER 3 b. Hon war .. uti sin ungdoms blomma. Österling Ter. 1: 17 (1699). Han blef bortryckt i blomman af sina år. Geijer I. 4: 195 (1813). En gosse .., som i sin blomma skördats af döden. Rydberg Rom. d. 224 (1882). Målfylliga karlar i sin ålders blomma. NDA 1910, nr 56, s. 3. jfr: At förqväfvia sådana stridigheter uti deras första Blomma. Ehrenadler Tel. 937 (1723). — jfr MAJ-, KÄRLEKS-, SÄLLHETS-, UNGDOMS-BLOMMA m. fl.
e) [jfr motsv. anv. i ä. d., holl., t. o. eng. samt af eng. flower, fr. fleur] om ung (blomstrande) person, i sht ung flicka; jfr BLOMSTER 3 c. Två rosor och adeliga blommor. Sv. folkv. 1: 303. Blomman på Kinnekulle. Mellin (1829; boktitel; om en ung flicka). Sjelf en blomma sökte blommor hon. Runeberg 1: 213 (1841). Farväl, min fagra blomma! / Farväl, mitt hjertas vän! B. E. Malmström 6: 54 (1845). Bruten blomma redan vid trettio års ålder, återgick han till det enskilta lifvets lugn. Rundgren Minnen 1: 19 (1851). Greta Barkman, firmans sista ättelägg och fagraste blomma. Fahlcrantz Kyrkoherden 139 (1907). jfr DISK-, DRIFHUS-, KÄNSLO-, LIFS-, MÄNNISKO-, SKÖNHETS-, ÄKTENSKAPS-, ÄLSKOGS-BLOMMA m. fl. — särsk. (skämts.) i järnvägsarbetares spr., om kvinna som sköter mathållningen åt ett arbetslag. E. Klein i Sv. turistfören. årsskr. 1914, s. 66. Didring Malm 1: 46 (1914).
f) (vackert) alster l. frukt l. uttryck l. yttring af ngt; jfr BLOMSTER 3 d. Hemfödda blommor på Greklands och Hesperiens lyckliga kust, tåla de (klassiska dikterna) sällan en omsättning i främmande klimat. Wallin Vitt. 2: 203 (1806). Tacksamheten är en af mensklighetens skönaste och ädlaste blommor. Hwasser V. skr. 2: 274 (c. 1850). Hon var ett älskligt barn, vår kärleks skönaste blomma. De Geer Minnen 1: 197 (1892).
g) (†) glans, skimmer; friskhet, friskt utseende. Ändock desza förklaringar synas willia hafwa en blomma och fagert sken, derigenom månge bedragne warda, äro de dock icke ens med Trone. Raimundius Hist. liturg. 119 (1638). Doch namnet, som eij multna kan, / Behåller än sin Blomma. Rydelius Vitt. 44 (1715). Petrea, som .. denna afton med .. en viss blomma af oskuld och godhet öfver sitt unga ansigte, såg ovanligt väl ut. Bremer Hem. 1: 255 (1839). Hon var så behaglig, min unga syster, i sin blomma af ungdom och lif. Dens. Dagb. 31 (1843).
h) [jfr motsv. anv. i holl. o. t. samt af d. blomst, eng. flower, fr. fleur, lat. flos(culus)] om (alltför) högtrafvande l. granna l. öfverdrifna uttryck l. fraser, i sht om (för starkt) beröm l. smicker; floskel, grannlåt; jfr BLOMSTER 3 e. Det är för mycket blommor, alldeles för mycket blommor, om öfverdrifvet beröm, eg. cit. från Hedberg Sköna Hel. 4 (1865), där ordet emellertid står i bet. 1 a. Rydelius Förn. 286 (1721, 1737). Han kan med Phraser och latinska Blommor glimma. Dalin Arg. 1: nr 39, s. 3 (1733). Talaren (dvs. J. Upmarck-Rosenadler) strör blommor för den femtonårige envåldsmonarken (K. XII). Svedelius i SAH 40: 541 (1865). Stilens blommor få (i de nämnda berättelserna) dölja inre brister. C. D. af Wirsén i PT 1899, nr 75 A, s. 3. Detta (dvs. den anförda recensionen) är icke ringa beröm — tvärtom, nästan nog mycket blommor. Nyblom i 3 SAH 16: 177 (1901). jfr STIL-, VÄLTALIGHETS-BLOMMA. — särsk. om mer l. mindre befängda jämförelser l. bilder, drastiska öfverdrifter o. d. Även stora talare göra sig (vid användandet af bilder) skyldiga till betänkliga ”blommor”. Ottelin Off. tal. konst 1: 36 (1913). jfr KASERN-, KATEDER-BLOMMA.
4) [jfr motsv. anv. af t. blüte, eng. bloom, flower, lat. flos] (numera föga br.; jfr: I blomma .. liktydigt med I blom .. hvilket säges mera. Almqvist (1844)) blomning, blom (se d. o. 3), blomstring. Eneman Resa 1: 57 (1711). Vil man .. i blomman eller litet ther efter slå af gräset, så är thet fint och lent. Broocman Hush. 2: 218 (1736). Et Pomeransträd i full blomma. Sv. Merc. 1765, s. 45. Lindar i blomma. J. G. Oxenstierna (1805) hos Lamm Oxenstierna 383. Nu skulle allt synas och granskas, jemväl äpple- och päronträden, om de lofvade mycken frukt, ehuru de knapt hade hunnit i blomma. C. F. Dahlgren 4: 215 (1831). — särsk.
a) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. dan., isl. o. t. samt af eng. flower, fr. fleur] bildl. (jfr b slutet, c slutet): blomstring, blomstrande tillstånd; jfr BLOM 3 a. De bästa hushålls-grep och förslag, som kunde sätta Riket i krafter och blomma. Dalin Arg. 1: 88 (1733, 1754). Han .. lemnade de sina i blomman af välgång och glädje. Bremer Hem. 2: 51 (1839). Så blef jag .. bortryckt midt i mina synders blomma / Förutan nattvard, bikt och smörjelse. Hagberg Shaksp. 1: 304 (1847; framställdt ss. yttradt af Hamlets far).
b) i uttr. gå, äfv. komma l. skjuta i blomma, gå i blom, utveckla blommor, börja blomma; jfr BLOM 3 b. Effter som Rogen går i Bloma S. Johanstijdh, antingen förr eller effter, så lijder honom at skäras Oluffzmässe tijdh. Brahe Oec. 109 (1581). Den bästa wälluchtande Trägård, som nys hade kommit i Blomma. Holm N. Sv. 29 (1702). Linné Västg. 196 (1747). Blott en gång om året skjuter (ängsgröen, Poa pratensis) i stängel och blomma, då andra (fodergräs) .., såsom Renrepet (Lolium perenne ..) och Hvit-gröen (Poa annua), gå flere gånger i blomma. Econ. annal. 1807, nov. s. 111. Man (har) .. låtit .. (klöfvern) förvexa (d. v. s. gå fullt i blomma, innan han afslås). J. T. Nathorst i Qvartalsskr. f. landtm. I. 4: 40 (1833). — bildl.: få framgång. Mången af ned-trädd root, och oachtande fnöskote stubbar, / Sprijter här ut, skiuter op, får löf, och kommer i blomma. Stiernhielm Herc. 466 (1658, 1668). Uppseende väckte det, att .. permissions-ansökan inkom .. från .. Gr. August Ehr(ensvärd), just .. när hans sådd gick i blomma och då han sjelf kunnat med minsta intrig få befälet öfver arméens flotta. Biogr. lex. 17: 339 (1849).
c) [jfr fsv. hans stawer stodh j bloma, t. in der blüte stehn, eng. to be in bloom] i uttr. stå, äfv. vara i blomma, stå i blom l. blomning, blomma; jfr BLOM 3 c. (I Indien) står Örter, Grääs och Trää i skönste Blomma. Spegel Guds verk 112 (1685). Häggen stod i full blomma. Linné Sk. 48 (1751). Äppel- och körsbärsträden .. voro i skönaste blomma. J. J. Nervander 1: 152 (1833). Nu står rågen i blomma. Melin Dikt. 1: 61 (1888). — [jfr ä. d. Norrig stod den tid udi sin blomme, isl. standa l. vera með blóma] mer l. mindre bildl.: blomstra, stå i flor, stå på sin höjdpunkt; jfr BLOM 3 c slutet. Ps. 1536, s. 74. Then omooghna fruchten förtorkas mädhan hon än nu ståår j bloma. Jes. 18: 5 (Bib. 1541). Wårt Rijkes fromma, / Står nu i Blomma, / Bracht i högste flor. Stiernhielm Parn. 3: 4 (1651). Florera, stå i blomma, welstånd. Swedberg Schibb. 272 (1716). De sköna konsterna .. stodo .. i sin högsta blomma. Palmblad Fornk. 2: 34 (1844). Hon står nu som bäst i sin blomma. Almqvist (1844); jfr 3 d. Stojet .. stod nu i .. full blomma. Lundgren Mål. ant. 1: 265 (1849, 1874).
5) om saker som (till utseendet) likna blommor. — särsk.
a) (†) zool. om blomliknande kavitetsdjur. Blommor, Flores .. kallas (hos ”djurväxterna”) sjelfva djuren tillika med Blombägarne, Calyces eller de hölster som omgifva Blommorne. Retzius Djurr. 232 (1772). Marklin Illiger 342 (1818). — jfr KORALL-BLOMMA.
b) [jfr motsv. anv. i holl.] blomlik isbildning på fönsterruta, isblomma. — jfr FROST-, IS-, RIMFROST-BLOMMA.
c) [jfr motsv. anv. i holl.] snick. blomlik fasonering i fanerträ. Vid faneringen måste man fästa sin uppmärksamhet derpå, att genom de särskilda fanerskifvornas blommor, moln, flammor, ådror etc. bildas en smakfull .. teckning. AHB 17: 44 (1858, 1867).
d) [jfr motsv. anv. i t. samt holl. bloem i bet. hvitfläckig ko] (föga br.) liten fläck i pannan på hästar l. nötkreatur. Billing Hipp. 127 (1836).
e) [jfr motsv. anv. i fsv., dan. o. nisl. samt af sv. dial. blomma (Skåne), blomme (Närke, H. Hofberg i Fören. f. Ner. folkspr. o. fornm. verks. 1859—60, s. 17); infördt i den embryologiska vetenskapen af E. Clason] (i Götal. o. Sveal. samt embryol., numera föga br.) äggula; jfr ÄGG-BLOMMA. Var. rer. 27 (1538). Lät löpa thet hwijta sin koos aff itt färskt Ägg, och behalt Blommen qwarran vthi Skalet. L. Paulinus Gothus Pest. 82 b (1623). Man i it Egg seer Bloman öfwertäkkas / Med sega hwjtans Skum. Spegel Guds verk 166 (1685). Bland hönsäggets olika delar förtjenar i första rummet gulan eller blommen en granskning. Hammarsten Fysiol. kemi 394 (1883). Jag kunde ju mått som blomman i ett ägg! Benedictsson Folkl. 20 (1887) [jfr d. have det som blommen i et æg, nisl. lifa sem blómi í eggi]. Cellkroppen (i ett människoägg) (gulan eller blommen) innehåller talrika fina korn — gule- eller blommekorn. Hammar Fosterutveckl. 14 (1900).
f) (i sht i södra Sv. o. i fackspr.) inre, mjuka delen af fingerspetsarna; fingerblomma.
g) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] (†) (den bulnade delen af) böld l. (hud)utslag. O. Acrel i Sv. Merc. 2: 294 (1756; om koppor). Lindfors (1815). Blomma på en böld, den öfversta, mest inflammerade delen af en böld, der vargörningen isynnerhet försiggår. Dalin (1850). Stolsteg eller blomma på ögonlocket. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 371 (1864). — jfr HETT-, KLÅD-BLOMMA.
h) [jfr motsv. anv. i d., holl. o. t. samt af t. blüte, eng. flower(s), fr. fleur(s)] kem., fys. (pulverformig) sublimeringsprodukt; fordom äfv.: gm utvittring l. utlösning bildad produkt (jfr 6); i sht som senare ssgsled. Aphronitrum är Nitri skuum eller bloma. Forsius Min. 21 (c. 1613). Huru .. sådana gånger .. skola igenfinnas .., antingen genom .. Bergetz Geschick, mineraliske Blommor och Färgor, eller och andra kännetecken, är här för widlyfftigt. Hiärne Berghlychta 438 (1687; jämfördt med originalet). Gula blommor af Molybdenkalk. P. J. Hjelm i VetAH 1791, s. 68. Bildar sublimatet ett löst, ulligt, anflog, så kallas det ofta blommor (flores). Nyblæus Pharm. 440 (1846). Dalin (1850). — jfr ALUN-, ARSENIK-, BENSOE-, KOBOLT-, KOPPAR-, SALPETER-, SILFVER-, SVAFVEL-, ZINK-BLOMMA m. fl.
6) om ngt som kommer l. tänkes komma ur det inre af ngt o. utbreder sig på dess yta.
a) (föga br.) af alger, frömjöl m. m. bildadt grönaktigt täcke på vatten; af mikroorganismer förorsakad färg hos vattnet; jfr VATTEN-BLOMMA o. BLOMMA, v. III 3. Blomman ligger länge på watnet, ändrar sig sedan til blågrön hög färg, som ligger kring alt landet in til hösten, och luchtar rätt illa. Hiärne 2 Anl. 108 (1702).
b) [jfr motsv. anv. i eng. samt af fr. fleur] (knappast br.) blåaktig beläggning på vissa sorters plommon o. drufvor. Lind (1749; under blume).
c) [jfr motsv. anv. i holl. o. t.] färg. skum som bildar sig på ytan af kall indigokyp; jfr BLOM 4. Efter borttagande af blomman, blått skum, som visar, att indigons lösning försiggått, nedhänges garnet .. i kypen. Uppf. b. 5: 512 (1874).
d) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., holl. o. t. samt af ä. eng. flowers] (†) månadsrening, menstruation. Aff samma månadz flåt eller blomme, födes barnet j modherliffuet, och sedhan effter barnet födt är, tå förwandlar sigh samma månadztijdz blome vti miölk. B. Olavi 141 a (1578). Quinfolck och Pigar, the som icke j rettan tijdh, såsom naturen kräffuer, theras bloma haffue. Berchelt Pest. ors. B 3 a (1589). Månsson Åderlåt. 155 (1642). — i pl. När en Jungfrw, förste gången bekommer sine Blommer, så skal hon them warlighen vptagha vthi itt reent Klädhe .. och granneligha förwahran, såsom en Härligh Skatt. L. Paulinus Gothus Pest. 92 a (1623).
e) metall. H. T. Scheffer (1750) i VetAH 1760, s. 303. Blommor kallas de blåsor, lika dem som äro på sjudande vatten, hvilka vid slutet af en Drifning eller Finering synas på Silfret, näst före och vid blickningen. Rinman 1: 238 (1788).
-AX~2. bot. blomställning med förlängdt blomfäste längs hvilket blommorna sitta utan skaft. De örter som hafva blom-ax, begynna mäst alla at blomstra nederst, då de öfre sedan efter hand visa sig. Fischerström 2: 109 (1780). förr äfv. om axliknande samling af sporbärande blad hos Equisetum Lin. Wikström Årsber. t. VetA 1826, s. 51. —
-AXEL ~20. [jfr t. blütenachse] bot. blombotten. Forssell Inl. t. bot. 2 (1888, 1899). Den stamdel, som uppbär hylle-, ståndar- och fruktblad, kallas blomaxel. Skårman Forsell Bot. 205 (1898, 1902). Lindman Lärob. i bot. 11 (1904). —
-BAND~2. (enst.) konst. jfr BLOMSTER-BAND. Ordet ”blomband” betecknar i allmänhet sådana bårdartade ornament, som bildas medelst växtmotiv. Det kan derföre gälla som samladt begrepp för rosett-, palmett-, blad-, rank- och andra band. Adler Meyer 154 (1892). —
-BEKLÄDA~020. i sht i p. pf.; jfr -KLÄDD, BLOMSTER-BEKLÄDA. Blombeklädda linden. Stagnelius (SVS) 1: 175 (c. 1815). —
-BESTRÖ~02. jfr -STRÖ, BLOMSTER-BESTRÖ. Hvar som helst i våra skär du hamnar, / Blombeströs din stig. Runeberg 2: 205 (1830; till Franzén). Almqvist Törnr. b. 1: 160 (1839). Dalin (1850). —
-BESÖK~02. naturv. honungssökande insekt(er)s uppehåll på l. i blommor; jfr -BESÖKARE. Insekter, som genom sin byggnad, t. ex. sugrörets längd, och sina vanor äro i hög grad tillpassade till i pollination resulterande blombesök. 2 NF 7: 1104 (1907). —
-BESÖKANDE~0200, p. adj. naturv. jfr -BESÖKARE. Blombesökande flugor. Lindman Nord. flora 3: 67 (1902). —
-BESÖKARE ~0200, m. l. r. naturv. insekt som uppsöker blommor för att ur dem suga honung; jfr -BESÖK, -BESÖKANDE. De förnämligaste och insiktsfullaste af alla blombesökare, nämligen bin och humlor. Lindman Nord. flora 3: 67 (1902). Till sitt lefnadssätt äro .. (guldbaggarna) blombesökare. 2 NF 10: 587 (1908). —
-BIHANG. (†) bot. Blombihang kallas de blommans delar, som ej nödvändigt äro närvarande, utan kunna saknas utan skada för fortplantningen; de .. äro .. blomhylle, blomkrona och honungsgömme. Hartman Flora XXXIII (1820). Arrhenius El.-kurs i bot. 125 (1845, 1865). —
-BILDNING~20. bot.
1) utbildning af en blomma l. blommor, blomsättning. Agardh Bot. 1: 305 (1830). Vissa näringssalter pläga höja blom- och fruktbildningen hos växterna. Skogsv.-fören. tidskr. 1907, s. 18.
3) konkret: blomma l. blommor l. blomställning (med afs. på form o. skapnad). Bot. notiser 1844, Lit.-bih. s. 4. Afslutar en blombildning stammen, kallas den begränsad. 2 NF 20: 398 (1913). —
-BLAD~2.
1) populärt o. i den tidigare botaniken: blad i l. från en blomkrona l. en blomkalk; äfv. om kantblommor (jfr sp. 3392, anm. 1:o); jfr BLOMSTER-BLAD 1. (Vissa träd o. buskar) hava en lång åg hårig Blomma utan Blommblad, lika såm en mask äller liten Kattrummpa nedhänggiande. P. Artedi (1729) hos Lönnberg Artedi 38. Blombladen (på Allium ursinum) 6, lancette-lika, hvita och utsparrande. Linné Gothl. 170 (1745). Blombladen (på Papaver Argemone) voro vid basin mer svarta, och dessutom helt röda. Dens. Sk. 209 (1751). Af de liusblå blombladen (på blåklint) tilredes blått skrifbläck. Rothof Hush. 49 (1762). Blomfodret och blomkronan tillsamman kallas Blombladen. Wahlberg Foderv. 25 (1835). Gentianornas blå blomblad. C. D. af Wirsén i PT 1904, nr 234 A, s. 3.
2) bot. sammanfattande benämning för alla till en blomma hörande blad: hylle-, ståndar- o. fruktblad; motsatt ÖRT-BLAD. De till blomman hörande bladen (hylleblad, ståndare och fruktblad) eller blombladen. Areschoug Växt. 45 (1875, 1885). Bladen äro af två slag, örtblad och blomblad. Holmström Naturl. 116 (1888, 1895). Rosendahl Bot. 38 (1902).
3) (†) bot. skärmblad, blomstödjeblad. Linné Ol. 48 (1745). Under hvar och en blomma (på Gaura biennis) satt et litet blomblad (bractea linearis lanceolata), så långt som blomfodret. Dens. i VetAH 1756, s. 223. Skärmen äro vanligen .. olika örtbladen; men stundom öfvergå dessa så småningom till skärm, att de blott blifva mindre och vanligen mer hela; de kallas då blom- eller stödblad. Hartman Botanol. 79 (1843). —
-BLEK~2. (tillfällig bildning) hvars blommor bleknat; bildl. Han klappade henne på blomblekan kind. Sv. folkv. 1: 244. —
-BLIXT~2. jfr BLIXT 2 c. T. M. Fries i Bot. notiser 1858, s. 108. F. Läffler i SD 1897, nr 379, s. 8. —
(2) -BORD~2. (mindre br.) bord för rumsväxter, blomsterbord. Tekn. tidn. 1871, s. 126. Aspelin Stenbäck 487 (1900). PT 1911, nr 33 B, s. 1. —
-BORST~2. bot. på det yttre blomfjället hos många gräs sittande borst. Almqvist (1844). Aira L. .. Blomborsten nästan rak. Nyman Sv. växt. naturh. 2: 491 (1868). —
-BOTTEN~20. [jfr d. blomsterbund, t. blütenboden] bot. Agardh Vextsyst. method. 64 (1858). Spetsen af det enskilda blomskaftet uppbär de till blomman hörande bladen eller blombladen. Denna del af blomskaftet kallas blombotten. Areschoug Växt. 47 (1875, 1885). Jönsson Gagnv. 99 (1910). —
-BRAND~2. en svampart; jfr FIBLE-BRAND. Blom-Brand. (U(redo) Ust(i-lago) receptaculi Strauss, eller semiflosculosorum Dec.) .. förstör blommorna på några Fibleväxter. Fries Brand o. rost 25 (1821). —
-BRÄM~2. (knappast br.) bot. öfversta kanten på en blomkrona, kronbräm. Almqvist (1844). LAT 1873, s. 286. —
-BUKETT~02. jfr -KVAST 1, BLOMSTER-BUKETT. DA 1824, nr 9, s. 6. Böttiger 6: 278 (1836). PT 1913, nr 88 A, s. 2. —
(1, 2) -BUSKAGE ~02. blommande buskage; buskage af blombärande växter. Det skulle plockas blommor till middagen, för hvilket ändamål man spridde sig bland blombuskagerna. De Geer Minnen 1: 98 (1847, 1892). —
-BUSKE~20. (numera föga br.) blombärande buske; jfr BLOMSTER-BUSKE 2. Bremer G. verld. 1: 7 (1860). Bär- och blombuskar. AB 1865, nr 222, s. 4. —
-BYGGNAD~20. bot. blommas byggnad. F. Laurell i Sk. trädg.-fören. tidskr. 1900, s. 109. Undersökningarne af det nya gräsmaterialets blombyggnad, frösättning o. a. N. H. Nilsson i Sv. utsädesfören. tidskr. 1907, s. 133. —
-BÅRD~2. Fransysk Kaschmirs-schawl med en inväfd blombård. Sthms modejourn. 1850, s. 40. Lagerlöf Antikr. 53 (1897). —
(1, 2) -BÄDD~2.
1) bädd af blommor, läger på l. bland blommor; jfr BLOMSTER-BÄDD 1. C. F. Dahlgren i Poet. kal. 1819, 1: 68. bildl. Nöjet på njutningens blombäddar rastar. C. F. Dahlgren 1: 253 (1831).
2) (föga br.) blomsterrabatt; jfr BLOMSTER-BÄDD 2. Palmblad Nov. 2: 23 (1819, 1841). Blombäddarnas geometriska figurer. Hallström Sagodr. 127 (1910). bildl. Förr en blombädd ock Ramidos / Unga kinder voro. Almqvist Ram. Mar. 65 (1834). —
-BÄGARE~200.
1) (†) bot. blomfoder. C. P. Thunberg i VetAH 1775, s. 73. Almqvist (1844). oeg., till 5 a. Retzius Djurr. 232 (1772; se under BLOMMA, sbst. 5 a).
2) (tillfällig bildning) bot. Liksom man hos Compositæ talar om ”blomkorgen”, kan man hos Euphorbia tala om en blombägare, i hvilken det finnes blommor af olika kön. Lindman Nord. flora 3: 189 (1903). —
(2) -BÄNK~2. (nästan bl. i Finl.) blomsterrabatt. Den sandade gången mellan blom- och ärtbänkar. Söderhjelm Brofeldt Präst. hustru 7 (1893). —
-BÄRANDE~200, p. adj. Dalin (1850; om ax). Blombärande växter. 2 NF 8: 611 (1907). Blombärande grenar. K. B. Nordström i Arkiv f. bot. X. 7: 30 (1911). —
-DEL~2. [jfr t. blütenteil] bot. (organiskt enhetlig) del af en blomma. Agardh Bot. 2: 339 (1832). Ju större olikheten är mellan blomdelarne och bladen, desto fullkomligare blir blomman, desto högre hela vexten. M. V. v. Düben i SKN 1842, s. 309. Linné, som grundade hela sitt system på blomdelarna. Agardh Vextsyst. method. 43 (1858). Jönsson Vikariat inom växtr. 26 (1910). —
-DIAGRAM~002. bot. jfr DIAGRAM 1 b. S. Almquist i Bot. notiser 1884, s. 156. Det för familjen Onagraceae typiska blomdiagrammet. O. Gertz Därs. 1909, s. 143. —
-DISK~2. bot. Blomflockarna (hos Angelica silvestris Lin.) .. erbjuda insekterna den ymniga honing, som deras många blomdiskar utsöndra. Nyman Sv. växt. naturh. 1: 217 (1867). —
-DOFT~2, i bet. 1 n., i bet. 2 r. l. m.
1) (†) frömjöl; jfr -STOFT. Ranunculus polyanthemos .. slokade eller lutade med blomstren (medan det regnade), at regnet icke måtte fuckta des blom-doft. Linné Sk. 111 (1751). Dalin (1850; betecknadt ss. mindre br.).
2) från blommor utgående vällukt; jfr BLOMSTER-DOFT. C. v. Zeipel i Poet. kal. 1818, s. 121. Hvad paradisisk blomdoft dig berusar(!) C. G. Strandberg 63 (1853). A. Kempe i Läsn. f. sv. folket 1906, s. 281. —
-DRIFNINGS-HUS—00~2. trädg. växthus för drifning af blommor; jfr BLOMSTER-DRIFNING. Vid .. (trädgårdsskötarskolan å Kuppis) finnas sju växthus, en vinkast, ett persikohus, ett föröknings- och ett blomdrifningshus. Grotenfelt Landtbr. i Finl. 244 (1896). —
-FABRIK~02. fabrik för tillverkning af konstgjorda blommor; jfr BLOMSTER-FABRIK. E. Key i Ord o. bild 1895, s. 147. —
-FASCIKEL. (†) bot. Då blommorna hafva mycket korta skaft, kallas knippet en Blomfascikel. Hartman Botanol. 86 (1843). —
-FAT.
-FATTIG~20. jfr BLOMSTER-FATTIG. Marklin Illiger 385 (1818). Philadelphus coronarius .. Är .. för .. blomfattig för att förtjena något större afseende (som krukväxt). Lindgren Trädg. 8: 15 (1884). Denna tid (dvs. dec.—febr.) är .. synnerligen blomfattig. Abelin Trädg. inomhus 126 (1904). —
-FESTON~02. jfr BLOMSTER-FESTON. G. J. Fast (1754) hos Böttiger Haupt 91. C. R. af Ugglas hos Romdahl o. Roosval Sv. konsth. 289 (1913). —
-FJÄLL~2. bot. benämning på fjällika blad som omgifva blomman (hos gräsen) l. stödja densamma (hos Salix); jfr -SKAL. Almqvist (1844). N. J. Andersson i Bot. notiser 1866, s. 135 (om hängefjäll hos Salix). Hvarje blomma i småaxet (hos gräsen) omgifves af ett yttre och ett inre blomfjäll och har dessutom 2—3 mycket små kronfjäll (= kalk). Holmström Naturl. 152 (1888, 1895). Skårman Forssell Bot. 96 (1898, 1902; i fråga om gräsen). —
-FLOCK~2. bot. Umbella, Ring- eller Blomflock. Brander Naturalh. 51 (1785). Agardh Bot. 1: 309 (1830). Blomflocken säges vara enkel, eller .. sammansatt. Wahlberg Foderv. 22 (1835). Blomflock (umbella) (kallas blomställningen), när från en punkt i spetsen af stjelken eller dess grenar strålvis utgå flera blomskaft, hvilka alltid, i fall de förgrena sig, göra detta reguliert endast från de allmänna blomskaftens spets. Arrhenius El.-kurs i bot. 75 (1845, 1865). —
-FLUGA ~20.
2) (individ l. art af) insektsläktet Anthomyia Meig.; jfr BLOMSTER-FLUGA 1. Blomflugornas (Anthomyidæ) larver gräfva i växter, så t. ex. kålflugans (Anthomyia brassicæ) i kålstockar, rädisflugans (A. radicum) i rädisor, hvitbetsflugans (A. conformis) i betornas unga blad, o. s. v. Stuxberg (o. Floderus) Djurv. 1: 458 (1900). —
-FLY~2. (individ l. art af) insektsläktet Chermes Lin., barrlus. Blomfly, Chermes, som ofta utsuga näringssaften och förstöra spetsarne af de unga skotten på trän. Fischerström Mälaren 211 (1785). Ekström Mörkö 65 (1828). Dalin (1850). —
-FNAS~2. märke efter blomningen som kvarsitter på öfre ändan af en frukt. (Till stekning i smör) tagas vackra äpplen, .. på hvilka blomfnaset och halfva stjelken borttagas. Björklund Kokb. 218 (1847, 1860). Idun 1901, s. 80. —
-FODER~20. bot. yttre (vanl. grön) bladkrans i ett dubbelt blomhylle; stundom ensamt utgörande blomhyllet (o. då vanl. af annan färg än grönt); jfr -HYLSA 1. Möller Princ. bot. 14 (1755). Fischerström 2: 111 (1780; med uppgift om olika slag af blomfoder). Blomfodret är den yttre gröna och blomkronan den inre färgade kransen i blomhyllet, när detta utgöres af tvänne olika färgade kransar. Areschoug Växt. 48 (1875, 1885). fordom äfv. om fjäll, holk, blomfäste m. m. Linné Öl. 12 (1745; om hängefjäll på pil). Celsius Hush.-alm. 1745, s. 30 (om blomfäste hos fikon). Linné Västg. 116 (1747; om axfjäll o. blomfjäll hos råg). C. Bjerkandrr i VetAH 1775, s. 317 (om holk hos Synanthereæ). Wikström Årsber. t. VetA 1829, s. 242 (om axfjäll hos gräs). —
-FODER-BIHANG—00~20. V(iola) sylvatica Fr. .. sporren alltid längre än blomfoderbihangen. C. J. Hartman i Bot. notiser 1841, s. 81. —
-FODER-BLAD —00~2. Marklin Illiger 399 (1818). Blomfodret och dess blad Blomfoderbladen. Wahlberg Foderv. 25 (1835). NF 2: 713 (1877). —
-FODER-FJÄLL. (†)
1) hängefjäll. Hartman Flora XLII (1820, 1838). Blomfoderfjäll kallas de små fjällika blad, som i ett hänge åtskilja könsdelarne, hvilka der utgöra blomman, t. ex. Pil, Asp. Wahlberg Foderv. 27 (1835).
2) Blomfoderfjäll .. Litet fjällformigt bihang nedtill vid blomfodret. Dalin (1850). Kindblad (1867). —
-FODER-FLIK—00~2. (föga br.) flik i ett sambladigt blomfoder, foderflik. Marklin Illiger 399 (1818). Wikström Årsber. t. VetA 1834, s. 53. —
-FODER-SKAL—00~2. (knappast br.) ax- l. blomfjäll hos gräsen. Marklin Illiger 390 (1818). Wahlberg Foderv. 27 (1835). —
-FODER-TAND—00~2. (knappast br.) fodertand. Blomfodertänder, dentes, (kallas) de enskilde afdelningar af det blott i brädden inskurna enbladiga blomfodret. Marklin Illiger 399 (1818). Wahlberg Foderv. 226 (1835). —
-FORM~2, pl. -er. [jfr t. blütenform] blommas l. blommors form o. skapnad; jfr -BILDNING 2, -FORMATION, BLOMSTER-FORM. Almqvist (1844). Sv. utsädesfören. tidskr. 1901, s. 175. —
-FORMIG~20. (föga br.) till formen liknande en blomma l. blommor; jfr BLOMSTER-FORMIG. Almqvist (1844). Kindblad (1867). —
-FOT. (i Finl.) blomkruksfot. —
-FULL~2. (knappast br.)
1) till 1: full af blommor; blomrik; jfr BLOMSTER-FULL. De blomfulla träden. Sv. mag. 1766, s. 504. Kindblad (1867).
-FÄLLNING~20. Fruktträdens blomfällning. Santesson Nat. 5 (1880). Vetterlund I dagens stunder 49 (1896). —
-FÄRG~2, fordom -FÄRGA. jfr BLOMSTER-FÄRG. Wikström Årsber. t. VetA 1827, s. 152. Blekröda blomfärgor, t. ex. af törnrosor. Berzelius Kemi 5: 620 (1828). Arabis arenosa (L.) Scop. .. är mycket variabel till bladform, stjelkens bladighet och blomfärg. Simmons Floran i Kiruna 98 (1910). —
-FÄSTE~20. bot.
1) (†) blombotten. Blommfäste (Recept(aculum) floris), (kallas) det ställe, der de öfriga blommans delar .. utom spiran (dvs. pistillen) sammanfästas. Haartman Linné Indeln. i örtr. K 3 a (1753). Marklin Illiger 397 (1818).
2) jfr -SPINDEL. Wikström Årsber. t. VetA 1821, s. 339 (om blomkolf). Den del af stammen eller grenen, hvarifrån blomskaften utgå, utgör Blomfästet. Wahlberg Foderv. 21 (1835). Arrhenius El.-kurs i bot. 73 (1845, 1865). Holmström Naturl. 119 (1888, 1895). —
-GALLER~20. (föga br.) med hål för blomstjälkar försedd lösbotten i en blomsterskål. GHT 1895, nr 220 A, s. 1. Därs. nr 232 A, s. 1. —
-GIRLAND~02. jfr BLOMSTER-GIRLAND. DA 1824, nr 30, s. 9. På porslinet lyste bladrika grenar och blomgirlander. Levertin 10: 57 (1904). —
-GLAS~2. glas att sätta blommor i vatten i; jfr -VAS, BLOMSTER-GLAS 2. Dalin (1850). GHT 1895, nr 232 A, s. 1. Midt på bordet stod ett blomglas med rosor i. Öberg Makter 2: 115 (1906). —
-GREN~2. (föga br.) bot. gren som uppbär en blomma l. blommor. Hartman Botanol. 86 (1832, 1843). Stjälken (hos vanliga smultronörten) .. är upptill enkel eller delad i flere blomgrenar. Läsn. f. sv. folket 1899, s. 190. —
-GYTTRING~20. bot. blomnystan. Smärre, nästan halfrunda, samlingar af .. (mycket tätt sittande blommor utan skaft) kallas blomgyttringar. Hartman Flora LVII (1832). E. Fries i Bot. notiser 1840, s. 36. 2 NF 3: 765 (1905). —
(1, 2) -GÅRD~2. (föga br.) blomsterträdgård; jfr BLOMSTER-GÅRD. Leipzig .. har .. uppdragit blomgårdar och lind-alléer i löpgrafvar och på fästningsvallar. Rydqvist Resa 58 (1838). bildl. Runeberg E. skr. 1: 66 (1836). Gå .. / Ut i verlden gladt och utan bäfvan, / Det är Herrans blomgård du besöker. Dens. 3: 64 (1843). —
-HANDEL~20. (knappast br.) blomsterhandel. Almqvist (1844; angifvet ss. mindre br. än blomsterhandel). Dalin (1850; angifvet ss. föga br.). —
-HOLK~2. bot.
1) (†) blomfoder. Blommorna (hos Cardamine impatiens Lin.) bestå af en fyrdelt blomholk, eller Calyx, som är kårtare, än sjelfva stamina. Linné Västg. 27 (1747). O. Svartz i VetAH 1789, s. 47.
2) större samling af i krans l. spiral ställda skärmblad som korgformigt omsluta ett blomhufvud. Marklin Illiger 391 (1818). Blomholken är egentligen ett slag till blommorna närmadt svepe. Wahlberg Foderv. 27 (1835). Blomholken (hos Compositæ) bestående af en enkel krans högblad eller af en större eller mindre samling tegellagda sådana. Fries Syst. bot. 16 (1891). —
-HONUNG~20. (knappast br.) blomsterhonung. Sthms stadsord. 1: 148 (1661). Ordn. ö. främ. hand. 1671, § 9. —
-HUFVUD~20.
1) bot. blomställning i hvilken blommorna äro oskaftade o. utgå från ett icke förlängdt, men stundom åt sidorna utbredt, skif- l. halfklotformigt fäste; jfr BLOMSTER-HUFVUD 1. Fischerström 2: 119 (1780). Agardh Bot. 1: 310 (1830). Arrhenius El.-kurs i bot. 77 (1845, 1865). Rödklöfverns blomhufvuden. Ahlgren Papirii ppr 18 (1898, 1901).
2) (i högre stil, föga br.) om blomma ss. öfversta afslutningen af blommande växt l. gren; jfr BLOMSTER-HUFVUD 2. Almqvist Drottn. j. 140 (1834). Gullpilen pryder sig med gullgula blomhufvuden. Bremer Nina 523 (1835). bildl., om ung kvinnas hufvud. Almqvist Hind. 42 (1833). —
-HYLLE~20. bot.
1) Blomhylle, perigonium, kallar man kalken, när man ej kan bestämma säkert om det är kalk eller krona, i den händelsen, när en af dem felar. Marklin Illiger 398 (1818).
2) (†) blomfoder. Blomhylle (calyx) är köndelarnas yttersta beklädnad och omgifver dem jemte blomkronan, då den finnes. Hartman Flora XXXIII (1820).
3) [jfr t. blüten-, blumenhülle] bot. bladartade, gröna l. färgade, delar af en blomma hvilka omgifva o. skydda befruktningsdelarna; jfr -SKYDD, BLOMSTER-HYLLE. Arrhenius Term. 105 (1842). Blomkronan och blomfodret kallas tillsammans blomhylle och tjena till skydd för de fina och ömtåliga pistillerna och ståndarne. Berlin Lärob. 67 (1876, 1880). —
-HYLSA. (†)
1) blomfoder. Rålamb 14: 58 (1690). Det fina mjöl, som (hos Primula farinosa Lin.) sitter på blom hylsan; ty calyx är altid på denna örten mjölig. Linné Sk. 68 (1751).
2) bot. blomhölster. Blomhölsa (spatha) kallas ett hos vissa familjer förekommande hylle, som, öppnande sig på längden, framsläpper blomman, blomruskan eller blomkotten. Hartman Flora XXXV (1820). —
-HÖLSTER~20. [jfr t. blüten-, blumenscheide] bot. hinnaktig l. bladartad skärmslida som hos vissa växter före blomningen omsluter en blomsamling (blomkolf) o. vid dennas framträdande öppnar sig längs efter ena sidan; jfr -HYLSA 2. Marklin Illiger 390 (1818). Arrhenius El.-kurs i bot. 52 (1845, 1865). fordom äfv. om blomfoder, skärmblad, axfjäll m. m.; jfr BLOMSTER-HÖLSTER. P. Artedi (1729) hos Lönnberg Artedi 45 (om blomfoder hos Labiatæ). Linné hos Celsius Hush.-alm. 1744, s. 29 (om skärmblad hos humle). Linné Öl. 15 (1745; om axfjäll hos Festuca). Dens. Sk. 34 (1751; om blomfoder hos Andromeda). Fischerström 2: 120 (1780; om grenig kolf). —
-HÖLSTER-FÄSTE. (†)
1) af blomhölster omgifven blomkolf. Spadix, Blomhölster-fäste, är et ur (Spatha) hölstret utvuxit gren-blommigt fäste, t. e. på Calla, Missne. Brander Naturalh. 51 (1785). Marklin Illiger 372 (1818).
2) Blomhölsterfäste .. Växtdel, hvarmedelst ett blomhölster är fästadt vid det öfriga af växten. Dalin (1850). Kindblad (1867). —
-INFEKTION~002. bot. Sporer .. sända sina groddslangar genom stiftet ned i fruktämnet, som på sådant sätt blifver infekteradt. Sådan infektion benämnes ”blominfektion”. LAHT 1908, s. 278. —
-KALK~2.
1) kalk- l. bägarlik blomma; jfr BLOMSTER-KALK. Almqvist (1844). Dalin (1850). (Det joniska kapitälet) kan .. näppeligen förklaras ur någon blomkalk. Hahr Arkitekt. hist. 28 (1902). bildl. Mitt hjertas helgedom, mitt väsens blomkalk. Tegnér 1: 47 (1825).
2) bot. enkelt blomhylle, i sht när det är färgadt o. kronlikt; äfv. om dubbelt blomhylle som har båda kransarna färgade o. kronlika. Kronlik, foderlik blomkalk. Wahlberg Foderv. 25 (1835). Så väl de enkla, som de dubbla blomhyllen, hvilka äro kronbladslika, har man .. hänfört under den gemensamma benämningen blomkalk (perigonium). Arrhenius El.-kurs i bot. 96 (1845, 1865). —
-KALK-KAPITÄL—0~102. konst. till -KALK 1. blomkalkliknande kapitäl. De götiska hängtappskonsolerna imiterade blomkalkkapitälet. Adler Meyer 259 (1894). —
-KAPITÄL ~002. konst. kapitäl prydt med uthuggna blommor. Kolonnernas blomkapitäl. Hahr Arkitekt. hist. 15 (1902). —
a) blomstrande kind, röd kind; jfr BLOMSTER-KIND. Thett var Hr. Sone Fulckvarson, / Klappar henne vid bloma kin. Polit. vis. 64. Tranér Anakr. 201 (1830, 1833).
b) person med blomstrande kinder. Liten Kerstin gångar åt stenstufvan in, / .. Der födde hon en liten blomkind. Sv. forns. 2: 131. Min hiertans käre blomma kinn. Holof. 49 (c. 1580; yttradt af Holofernes till Judit). Sv. folks. 60 (1844). —
-KLASE~20.
1) flock l. klunga af (skaftade) blommor; jfr BLOMSTER-KLASE. Cicuta växer stor och frodig med en myckenhet blom-klasar. P. A. Gadd i VetAH 1774, s. 242. Gellerstedt Fr. hult 111 (1906; om blomställning på en lönn).
2) bot. blomställning med förlängdt blomfäste längs hvilket blommorna sitta på ungefär lika långa skaft. Linné Öl. 144 (1745). Blomklasen liknar i öfrigt axet, men hvarje blomma har sitt skaft och alla skaften äro lika långa, t. ex. Vinbärsbusken, Häggen. Wahlberg Foderv. 23 (1835). Elfving Kulturv. 135 (1895). —
-KLOCKA~20. klocklik blomma; jfr BLOMSTER-KLOCKA. En god hyacint bör hafva en rak och stark blomstängel och talrika blomklockor. G. Löwegren hos Lindgren Trädg. 6: 120 (1876). Ett magnolieträd, öfversålladt med hvitvioletta blomklockor. SDS 1898, nr 226, s. 3. —
-KLÄDD~2, p. adj. jfr -BEKLÄDA, BLOMSTER-KLÄDA. Den sköna, blomklädda jorden. Bremer Sysk. 1: 170 (1848). (Mandelträds-)grenar, så blomklädda, som om de varit doppade i ett bad af silfver. Lagerlöf Antikr. 102 (1897). —
-KNIPPA~20. knippa blommor; blomsamling; jfr BLOMSTER-KNIPPA. Dianthus Armeria L. .. har .. 6-blommiga blomknippor. Nyman Sv. växt. naturh. 1: 402 (1867). Man kan bli .. tveksam, om man skall skära sig en nätt blomknippa eller en präktig löfkvast. Gellerstedt Gläntor 36 (1909). —
1) blomsamling i allm. Den nordiska alprosen (Rhododendron lapponicum) med sina högröda blomknippen. Fries Grönl. 26 (1872).
2) (†) bot. sammansatt blomställning af olika slag. Fischerström 2: 120 (1780). Om de gemensamma skaften, likasom hos blomflocken, utgå från en gemensam fästpunkt, men sedan grena sig utan ordning, som hos Flädern, kallas den (dvs. vippan) Blomknippe (cyma). Hartman Botanol. 86 (1820, 1843). Arrhenius El.-kurs i bot. 76 (1845, 1865).
4) bot. blomställning där hufvudaxeln afslutas med en blomma hvilken utvecklas före de blommor som afsluta biaxlarna. 2 NF (1905). —
-KNOPP~2. (blomme- Ahlich Träg. 7 (1722)) jfr BLOMSTER-KNOPP. Rålamb 14: 48 (1690). Den outvecklade blomman eller Blomknoppen. Wahlberg Foderv. 25 (1835). Ur blomknoppen utvecklas blomman, som består af flera slag omvandlade blad. Holmström Naturl. 118 (1888, 1895). —
-KOLF~2. [jfr t. blütenkolben] bot. blomax som har tjock och köttig hufvudaxel o. i regel saknar blomskärmar, före blomningen i allm. omslutet af ett hölster. Agardh Bot. 1: 309 (1830). Blomkolf (spadix) kallas blomställningen, då blomfästet är utsväldt, köttigt, och blommorna sitta liksom intryckta uti detsamma. Arrhenius El.-kurs i bot. 75 (1845, 1865). De greniga blomkolfvarne (hos dadelpalmen). Jönsson Gagnv. 26 (1910). —
-KORG~2.
1) korg med blommor i l. afsedd att ha blommor i; jfr BLOMSTER-KORG. Poet. kal. 1822, s. 256. Blom- .. sy- och torgkorgar. N. pressen 1894, nr 340, s. 4 (i annons). bildl. Ö, du min grönskande ö, / Blomkorg i hafvets våg! Strindberg Fagervik 324 (1902).
2) bot. blomställning där blommorna sitta oskaftade på ett utbredt blomfäste inom en af skärmfjäll bildad holk. Arrhenius Term. 99 (1842). Elfving Kulturv. 137 (1895). —
-KORGS-VÄXT—0~2. till -KORG 2: växt hvars blommor sitta i blomkorgar, korgblomstrig växt. Synanthereæ, blomkorgsväxter. LAHT 1891, s. 113. NF 18: 51 (1894). —
(5 e) -KORN ~2. (blomme-) (föga br.) embryol. Hammar Fosterutveckl. 14 (1900; se under BLOMMA, sbst. 5 e). —
-KOTTE~20. bot.
2) blomax hos hvilket hufvudaxeln, stödjebladen o. de fröbärande bladen förhårdnat. Riktigt utväxt och med utbildade blomkottar, är Humlen en särdeles behaglig växt. Nyman Sv. växt. naturh. 2: 211 (1868). Då honblommorna (hos barrträden) öfverblommat och fruktbladens inre flik förhårdnat, ha blommorna utvecklats till blomkottar. Forssell Inl. t. bot. 120 (1890, 1899). —
-KRANS~2.
1) af blommor bunden l. virad krans; jfr BLOMSTER-KRANS. C. F. Dahlgren 1: 282 (1833). Bart hår med lockar och en blomkrans i form af diadem. Mag. f. konst. 1839, s. 48.
2) bot. Blomkrans (verticillus) (kallas blomställningen), när blommorna sitta i bladvecken hos växter med kranssittande blad och således i krans omkring stjelken. Arrhenius El.-kurs i bot. 78 (1845, 1865). äfv. om blomställning där blommorna sitta i bladvecken hos motstående blad. Möller Princ. bot. 30 (1755). Hartman Flora 48 (1820, 1849). Krok o. Almquist Flora 1: 64 (1883, 1893).
3) (†) bladkrans i en blomma. Ingen blom-krans eller Corolla finnes (hos Myristica). C. P. Thunberg i VetAH 1782, s. 48. Agardh Linnés betyd. 19 (1878). —
-KRONA~20. bot.
1) [jfr d. blomsterkrone, t. blumenkrone] färgad inre bladkrans i dubbelt blomhylle. Fribladig, sambladig, regelbunden, oregelbunden blomkrona. Linné Öl. 20 (1745). Blommans mest i ögonen fallande del är Blomkronan. Wahlberg Foderv. 25 (1835). Blomkronan sitter utom ståndarne och är färgad hvit, gul, röd, blå o. s. v. eller brokig. Berlin Lärob. 67 (1876, 1880). bildl., om det yppersta af ngt. (Kristi) törnekrona är blomkronan af lifvet. Tegnér 4: 58 (1837). På andra sidan Pyreneerna hade den arabiska kulturen börjat utveckla sin rika blomkrona. Rydberg Kulturh. förel. 4: 580 (1887).
2) (†) bot. blomfjäll (hos gräs). T(riticum) junceum L. .. blomkronorna trubbiga, utan borst. C. J. Hartman i Bot. notiser 1840, s. 173. —
(1, 2) -KRUKA ~20. (blome- Dryselius)
1) kruka l. burk att plantera (blombärande) (rums)växter i; kruka med däri planterad(e) växt(er); jfr -BURK, -POTTA 1, BLOMSTER-BURK, -KRUKA, -POTTA 1. Dryselius Turk. måne 239 (1694). Växter .. och Blomkrukor. PT 1758, nr 52, s. 4 (i annons). I fönstret står en blomkruka, vanligtvis en geranium eller ”citronmeliss”. Sturzen-Becker 2: 44 (1844, 1861). Hvita gardiner fläktade i fönstren och granna blomkrukor stodo bakom. Hedenstierna Fru W. 169 (1890).
2) figuren på ett lågt kort i killespelet föreställande en blomkruka; kortet själft; vanl. i best. form; jfr -POTTA 2, BLOMSTER-POTTA 2. Almqvist (1844). —
-KRUKS-PAPPER—0~20. papper afsedt att för prydnads skull sättas om blomkrukor; jfr -PAPPER. Hedenstierna Jönsson 70 (1894). —
-KRUKS-STÄLL —0~2. ställning att ställa blomkrukor på. Salomon Slöjdsk. 4: 64 (1882). Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 42. —
(1, 2) -KVARTER~02. (föga br.) blomsterkvarter. Kantiga blomqvarter och klippta häckar. Kræmer Span. 125 (1860). —
-KVAST~2.
1) (i sht i bygdemålsfärgadt spr., föga br.) bukett; jfr BLOMSTER-KVAST 1. Envallsson Slått. 34 (1787). Hillman Sp. nov. 27 (1896).
2) bot. jfr -KNIPPE 3, BLOMSTER-KVAST 2. Möller Princ. bot. 29 (1755). Blomqvasten skiljer sig från blomklasen endast derigenom att blomskaften äro längre, ju längre ned på blomfästet de utgå, samt alltid uppstående, så att alla blommorna sitta jemnhögt. Wahlberg Foderv. 23 (1835). K. B. Nordström i Arkiv f. bot. X. 7: 34 (1911). i sht förr äfv. om flock o. knippe. Retzius Flora Virg. 178 (1809; om blomflock hos Anethum Tourn.). C. J. Hartman i Bot. notiser 1846, s. 172 (om blomknippe hos lind). —
-KVIST~2.
2) (föga br.) kvist med blommor på; jfr BLOMSTER-KVIST 2. Mössa .. prydd med en stor törnros och några hängande blom-qvistar. Mag. f. konst. 1841, s. 191. F. R. Martin i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1895, s. 132. —
-KÅL~2. [jfr d. blomkaal, t. blumenkohl, fr. chou-fleur] köksväxten Brassica oleracea botryoides Lin. Månsson Trääg. C 7 a (1643, 1647). I senare tider har Blomkål hos oss kommit mycket i bruk. Fischerström 3: 73 (1782). Blomkålen är en af våra värdefullaste och angenämaste grönsaker, med betydligt högre näringsvärde och mycket mildare smak än kål i allmänhet. Hagdahl Kok. 735 (1879). Jönsson Gagnv. 144 (1910). —
-KÅLS-HUFVUD—0~20. Linné Del. nat. 18 (1773). Man bör välja fasta, hvita blomkålshufvuden med täta blommor. Hagdahl Kok. 735 (1879). Elfving Kulturv. 128 (1895). —
-KÅLS-KLYFTA—0~20. På croustaden läggas kokta rofvor och morötter, .. blomkålsklyftor och små hufvuden af brysselkål. Hagdahl Kok. 522 (1879). Ekberg Hvad skola vi äta? 150 (1899). —
-KÅLS-SVAMP—0~2. (individ l. art af) svampsläktet Sparassis Fries. Hisinger Kalle Skog 10 (1862). Hagdahl Kok. 777 (1879). SDS 1909, nr 324, s. 9. —
-KÅLS-TICKA—0~20. (individ af) svamparten Polyporus frondosus Vahl., yppiga tickan, grenticka. Fries Ätl. svampar 60 (1836). —
(5 e) -KÄRNA~20. (blomme-) (föga br.) anat. De ur de öfvertaliga sädeskropparna framgångna s. k. gule- eller blommekärnorna bilda ett slags provisoriska härdar för gulekornens bearbetning och tillgodogörande för fostrets räkning. Hammar Fosterutveckl. 36 (1900). —
-LAF~2. lafarten Usnea florida Lin.; jfr -MOSSA. J. P. Westring i VetAH 1798, s. 14. Retzius Flora oec. 410 (1806). —
-LIK~2. som liknar en blomma l. blommor; jfr BLOMSTER-LIK. Bremer Nina 523 (1835). Blomlika sirater. Holmberg Bohusl. 3: 183 (1845). Den blomlika munnen. Levertin N. dikt. 16 (1894). —
-LÄPP~2. bot. läppformig del af kronbrämet hos ”läppblomstrig” blomma; läppformigt kalkblad hos orkidé. Linné Öl. 48 (1745; i fråga om en orkidé). Neottia Nidus avis Rich. .. Blomläppen har nästan tunglika .. flikar. Nyman Sv. växt. naturh. 2: 306 (1868). —
-LÖS~2. Ingelman 22 (1838, 1843). De blomlösa vexterna (kryptogamerna). Berlin Lärob. 88 (1876, 1880). Träden (stå) året efter rika blomningsår ofta .. blomlösa. Sylvén Sv. dikotyl. 1: 4 (1906). i bild. Blomlösa stjelkar. Franzén Skald. 1: Föret. 1 (1824). —
-MJÖL~2. (föga br.) bot. frömjöl; jfr BLOMSTER-MJÖL. Dahlman Reddej. 205 (1743, 1772). (Ståndar-)Knappen uppfylles af ett mjöllikt ämne, kalladt blommjöl. Agardh Bot. 1: 339 (1830). —
-MYRTEN~20. blombärande myrten. Lagerlöf Herrg. 58 (1899). (Toppas icke myrtnarna) utan lämnas årsskotten orörda bildas i bladvecken blomknoppar. Myrten har blifvit en ”blommyrten”, hvilken enligt folktron .. är en alldeles särskild och sällsynt art. Abelin Trädg. inomhus 156 (1904). —
-MÖNSTER~20. jfr BLOMSTER-MÖNSTER. F. Lilljekvist i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1891, s. 84. Blommönster i glada, klara färger. Agrell I Sthm 96 (1892; i fråga om handarbeten). —
-NYSTAN~20. [jfr t. blütenknäuel] bot. tät samling af små blommor, vanl. bestående af sammandragna hufvudlika knippen; jfr -GYTTRING. Marklin Illiger 369 (”399”) (1818). Fries Syst. bot. 151 (1891). —
-ORNAMENT~002. Hildebrand Kyrkl. k. 87 (1875). L. Zickerman i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1897, 1: 74. —
-PALL~2. pall att ställa blomkrukor på; jfr BLOMSTER-PALL. Bouppteckn. fr. Växiö 1900. Därs. 1913. —
-PAPPER. (i Finl.) blomkrukspapper. —
(1, 2) -PARTERR~02. (föga br.) blomsterparterr. Almqvist (1844; med hänv. till blomsterparterr). Dalin (1850; med hänv. till blomsterparterr). —
-PIP~2. rörformig nedre del af en sambladig klomkrona l. en kalk. Köns-delarnas ställning inom blompipen (hos Primula farinosa). Sv. lit.-tidn. 1817, sp. 87. När fjärilen sänker sin långa spiraltunga i en djup blompip. Quennerstedt Kamp. om tillv. 46 (1898). —
(1, 2) -PLAN~2. (föga br.) blomsterrabatt; jfr BLOMSTER-PLAN. Rundt om blomplanerna, som äro formade i hjärtan och stjärnor, gå smala gångar. Lagerlöf Berl. 1: 273 (1891). Dens. Holg. 2: 47 (1907). —
(1, 2) -PLANTA~20. jfr BLOMSTER-PLANTA. AB 1865, nr 222, s. 4. Santesson I Sv. 21 (1887; i motsats till blomlösa plantor). —
-PLOCKERSKA~200. jfr BLOMSTER-PLOCKERSKA. E. G. Geijer (1834) hos Marcus Geijers lyrik 357. 2 NF 4: 865 (1905). —
(1, 2) -POTTA~20.
1) (†) blomkruka (se d. o. 1). Rålamb 14: 13 (1690). Bellman 3: 122 (1790). Nicander Minnen 214 (1831). Dalin (1850; angifvet ss. mindre br.). Kindblad (1867).
2) (hvard.) = -KRUKA 2. Almqvist (1844). Lindskog Spelb. VI (1847). Det gamla namnet blompotta, som ännu bibehålles i killespelet. Noreen Vårt spr. 3: 43 (1905). —
-PRAKT~2. jfr BLOMSTER-PRAKT. B. E. Hildebrand i SAH 41: 140 (1866). Ängar nu i blomprakt stå. Bååth Vagant. 56 (1906). —
-PRYDD~2, p. adj. jfr BLOMSTER-PRYDA. Poet. kal. 1822, s. 246. Blomprydd stång har rests mot skyn. Östergren N. dikt. 7 (1879). Granqvist Ödemarkssyner 23 (1910). —
(1, 2) -RABATT~02. (mindre br.) jfr BLOMSTER-RABATT. Böttiger 4: 106 (1847, 1869). Nu leker sommarvinden / I brokig blomrabatt. Snoilsky 5: 61 (1892, 1897). Gellerstedt Gläntor 41 (1909). i bild. Tegnér 2: 242 (1840). Böttiger 5: 113 (1867, 1874). —
-RANKA~20, ranka med blommor på; i fråga om dekorationer ofta: af blommor bestående ranka; jfr -SLINGA, BLOMSTER-RANKA. Berg Handarb. 203 (1874). I det hvälfda taket .. (målade) blomrankor. Hahr Arkitekt. hist. 438 (1902). Bååth Wagners sag. 1: 15 (1903). —
(1, 2) -RIK~2. jfr BLOMSTER-RIK 1. The blomrike felt. Nicander Anm. 46 (1737). Blomrik myrten. Melin Dikt. 1: 34 (1888). —
-RIKEDOM~002 l. ~200. jfr BLOMSTER-RIKEDOM. Blomrikedomen hos fruktträden. Skogsv.-fören. tidskr. 1904, s. 81. —
-RIS~2. (individ l. art af) växtsläktet Andromeda Lin. Hartman Excurs.-fl. 59 (1846). Santesson I Sv. 142 (1887). —
(2) -RUM~2. jfr BLOMSTER-RUM. Våningen består af .. hall, kontor, sal, blomrum, jungfrukammare, kök (osv.). PT 1907, nr 97 B, s. 3. Därs. 1912, nr 220 B, s. 1. —
-RUSKA~20.
1) samling af utan ordning hopsittande l. hopbundna blommor; jfr BLOMSTER-RUSKA. Weste (1807). Almqvist (1844). Syrenens herrliga blomruskor. Strindberg Blomst. 13 (1888).
2) (†) bot. blomvippa. Möller Princ. bot. 29 (1755). C. Bjerkander i VetAH 1775, s. 319 (om hafreax). Den blomruska, som Brunner fick af Dadel-Palmen. Wikström Årsber. t. VetA 1833, s. 15. Bot. notiser 1857, s. 88. —
-RÖR~2. (knappast br.) (blomme-) jfr BLOMSTER-RÖR. Canna Indica. Indianisk blommeröör. Rudbeck Hort. bot. 22 (1685). —
-SAFT~2. I blomsaften hafver et bi behag. Rydelius Förn. 131 (1720, 1737). Flores, d. v. s. blomsaften. Andersson Lat. antol. 256 (1909). —
-SAMLING~20. [jfr t. blumensammlung] jfr BLOMSTER-SAMLING. särsk. bot. Marklin Illiger 369 (”399”) (1818). Blomsamling = en samling blommor, förenade till en enkel eller sammansatt blomställning. Forssell Inl. t. bot. 146 (1888, 1899). Ur blomknopparna (på boken) spricka ut två slags blomsamlingar, så kallade hängen. Läsn. f. sv. folket 1900, s. 139. LAHT 1912, s. 433. —
-SEGEL~20. bot. öfversta kronbladet i en ärtväxtblomma. Haartman Linné Indeln. i örtr. K 4 b (1753). Sv. utsädesfören. tidskr. 1896, s. 164. —
-SKAFT~2. [jfr d. blomsterstilk, t. blüten-, blumenstiel] i sht bot. stamdel som uppbär en blomma o. som ligger mellan blomman o. närmaste örtblad: enskildt blomskaft; stamdel som uppbär flera enskilda blommor i en blomställning: allmänt (l. gemensamt) blomskaft; jfr -STJÄLK. Linné i VetAH 1742, s. 95. Areschoug Växt. 43 (1875, 1885). Blomskaften hafva till uppgift att uppbära och på bästa sätt exponera blomman. Abelin Frukt 34 (1902). Är blomaxelns nedre del förlängd, benämnes den blomskaft .., och blomman säges vara skaftad .., men i motsatt fall oskaftad. Rosendahl Bot. 38 (1902). —
-SKAL~2. (mindre br.) bot. blomfjäll. Marklin Illiger 390 (1818). Under regnet tillsluter rågen i allmänhet sina blomskal. Lundequist Landtbr. 355 (1840, 1855). Axet (hos ängskaflen) är .. genom de håriga blomskalen mjukludet. Sv. mossk.-fören. tidskr. 1893, s. 322. —
-SKOTT~2. bot. blombärande skott. L. M. Neuman i Bot. notiser 1883, s. 90. Abelin M. trädg. 89 (1902). —
-SKRUD~2. (i högre stil) jfr BLOMSTER-SKRUD. Sommarns / Blomskrudar falla. Fahlcrantz 3: 6 (1829, 1864). Läsn. f. sv. folket 1899, s. 44. —
-SKYDD. (†) bot. blomhylle (se d. o. 3). Hartman Botanol. 53 (1832, 1843). Wahlberg Foderv. 25 (1835). —
-SKÅL~2.
1) skål att sätta blommor i l. med blommor i; jfr BLOMSTER-SKÅL 1. Schulthess (1885). Bouppteckn. fr. Växiö 1914.
2) skålformig blomma, blomkrona; jfr BLOMSTER-SKÅL 2. E. Sjöberg 88 (1819). Snellman Fyra gift. 1: 119 (1842). —
-SKÄRM~2. (föga br.) bot. skärmblad. Marklin Illiger 387 (1818). Bladen få namn af blomskärm .. när de stödja blomstjelkar. Agardh Bot. 1: 307 (1830). Hvarje blomkvast (hos linden) är försedd med ett vid skaftet fästadt stort blomskärm. Haller o. Julius Skogshush. 98 (1908). förr äfv. om axskärm. C(arex) cæspitosa L. .. Blomskärmen äro ganska korta. E. Fries i Bot. notiser 1845, s. 117. —
(1, 2) -SKÖTSEL~20. (knappast br.) blomsterodling; jfr BLOMSTER-SKÖTSEL. Almqvist (1844). Dalin (1850). —
-SLIDA~20. bot.
1) (†) bladslida. Almqvist (1844). Blomslida .. Blad, som på Gräsarter i form af en slida omgifver stjelken. Dalin (1850).
2) (knappast br.) hölsterliknande blomstödjeblad. Sk. trädg.-fören. tidskr. 1900, s. 108 (i fråga om svärdsliljor). —
-SLINGA~20. jfr -RANKA, BLOMSTER-SLINGA. Dopfunt .. af rödgrå kalksten, .. med .. plattupphöjda figurer, .. blomslingor m. m. P. A. Säve i Ant. tidskr. 1: 106 (1864). L. Zickerman i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1897, 1: 74. —
-SPINDEL ~20. (mindre br.) bot. blomfäste. Då sista stjelkgrenen eller blomstjelken är förgrenad i flera blombärande skaft, kallas densamma blomfäste eller blomspindel (rachis). Arrhenius El.-kurs i bot. 73 (1845, 1865). Dalin (1850). Fries Syst. bot. 206 (1891). —
-SPIRA~20. i sht bot. rikt förgrenad, oftast aflång blomsamling bestående af små blomställningar af samma l. skilda slag; jfr -TOPP, BLOMSTER-SPIRA 2. Blomspira (thyrsus), liknar blomvippan, men har flere blommor, och styfvare, mera sammanträngda grenar, så att sjelfva blomspiran har en äggrund eller aflång form. Ex. Syrenen. Arrhenius Term. 94 (1842). Kastanjerna .. stodo .. med rika, hvita och ljusröda blomspiror. Quiding Hvidehus 200 (1899). (Spireornas) gulhvita, luftiga blomspiror. Abelin M. trädg. 96 (1902). jfr: Gömde under grenarne, framsmyga (pyrolaarterna) deras hvita blomspiror. O. Svartz i VetAH 1810, s. 196. Anm. Denna blomställning skiljes af somliga författare ej från blomvippan. —
-SPRICKNING~20. Hirn Hearn Exot. 2: 43 (1903). Små risbål att tända, när frosten hotade blomsprickningen om våren. Hallström De fyra el. 59 (1906). —
-STAM~2. (föga br.) bot. blombärande stängel l. gren. A. Afzelius i VetAH 1788, s. 140 (om stängel hos Plantago Lin.). Nyman Sv. växt. naturh. 2: 55 (1868; om blombärande gren hos Rubus Lin.). —
-STJÄLK~2. blomskaft; blombärande stjälk; jfr BLOMSTER-STJÄLK. Kalm Resa 2: 253 (1756). Blomflockarne (hos körsbärsträdet) hafva vanligen ett gemensamt blomskaft från hvilket sedan de särskilta blomstjelkarne utgå. Lundström Trädg. 189 (1831, 1852). Hon sticker en blomstjälk i flätornas krans. Bååth På gr. stig. 127 (1889). Lathyrus subterraneus har på sin blomstjälk några få blommor. Fries Linné Skr. 2: 105 (1906). —
-STOFT~2. [jfr d. blomsterstøv, t. blätenstaub] (föga br.) frömjöl; jfr -DOFT 1, BLOMSTER-STOFT. Dalin (1850; med hänv. till frömjöl). Almarna snöa ner sitt bruna blomstoft. Ekelund Syner 56 (1901). Hedin Fr. pol t. pol 1: 112 (1911). —
-STRÖ~2. (föga br.) blomsterströ, blombeströ. Hon blomströr vägens rand. Qvanten Dikt. 81 (1851, 1880). Scholander I. 1: 64 (1868). —
(2) -STÅND~2. exemplar af en blombärande växt; jfr BLOMSTER-STÅND 1. Santesson I Sv. 52 (1887). i bild, om ung person. C. V. A. Strandberg 5: 128 (1862). —
-STÅNDARE. (†) ståndare. Linné Öl. 17 (1745). Hvardera liljan försedd med trenne blomståndare. Schlegel o. Klingspor Ättart. 250 (efter cit. fr. 1770). —
-STÄLL~2. ställ att placera blommor i l. på; jfr -STÄLLNING 1, BLOMSTER-STÄLL. Larsen (1884). Katal. ö. ind.-utst. i Sthm 1897, s. 48. PT 1912, nr 39 B, s. 1. —
-STÄLLNING~20.
1) (föga br.) blomställ. Hfors tidn. 1863, nr 205, s. 3. Hierta-Retzius Arb.-stug. f. barn 81 (1897).
2) [jfr d. blomsterstand, t. blütenstand] bot. sätt på hvilket blommor som uppbäras af samma stjälk o. ej äro skilda från hvarandra gm utbildade örtblad äro ställda i förh. till hvarandra; inflorescens. Wahlberg Foderv. 21 (1835). NF (1877). vanl. konkret: dylik blomsamling, inflorescens. Areschoug Växt. 42 (1875, 1885). Blomställningarna indelas i: A) Begränsade blomställningar: stammen slutar med (begränsas af) en toppblomma, som först utslår, och nedanför hvilken utgå .. blommor, som utslå senare .. B) Obegränsade blomställningar: stammen slutar icke med en toppblomma, utan tillväxer i spetsen och alstrar ett obestämdt antal blommor. Forssell Inl. t. bot. 72 (1888). Med blomställning förstås en samling mer eller mindre tättsittande blommor, hvilka antingen utgå från vecket af ett högblad eller också sakna stödjeblad. Skårman Forssell Bot. 208 (1898, 1902). Blommorna äro hos gräsen samlade i mer eller mindre sammansatta blomställningar. E. Malmberg i Läsn. f. sv. folket 1909, s. 117. jfr VIPP-BLOMSTÄLLNING m. fl. —
-STÄLLNINGS-AXEL—00~20. (mindre br.) till -STÄLLNING 2: allmänt blomskaft l. blombärande stjälk l. stängel. K. P. Hägerström i Bot. notiser 1882, s. 73. H. Witte i Arkiv f. bot. V. 8: 74 (1906). —
-STÄNGEL~20. (direkt ur jorden uppskjutande) blombärande örtstam utan större blad, stängel; jfr BLOMSTER-STÄNGEL. A. Afzelius i VetAH 1787, s. 253. Efter blomstringen .. böra svärdsliljorna befrias från blomstänglarne. Abelin M. trädg. 96 (1902). förr äfv.: blombärande strå l. stjälk. Econ. annal. 1807, dec. s. 69 (i fråga om gräsarter). Lundström Trädg. 97 (1841, 1852; i fråga om Pimpinella Lin.). —
-STÖDJEBLAD~002 l. ~200. bot. Arrhenius El.-kurs i bot. 41 (1857, 1865). Blomstödjeblad, blad i hvars bladveck en blomma sitter, så väl högblad som örtblad. Lundström Warming Bot. 268 (1882). Simmons Floran i Kiruna 104 (1910). —
-SVALG~2. (mindre br.) bot. kronsvalg, svalg. Almqvist (1844). Blomsvalg .. På en enbladig blomkrona, den öfre öppningen, hvarest pipen och brämet träffas. Dalin (1850). —
-SVANS~2. (mindre br.) bot. Marklin Illiger 368 (”398”) (1818). Sitta flere blomnystan samlade längs efter ett blomfäste, som de bekläda, så kallas den af dem bildade ax- eller hängelika blomningen för blomsvans (anthurus). Ex. Amaranthus caudatus, Chenopodium Bonus Henricus. Arrhenius Term. 97 (1842). Rosendahl Farmakogn. 319 (1897). —
-SÅDD~2, p. adj. (i högre stil) beväxt med blommor; jfr BLOMSTER-SÅ 1. Tranér Anakr. 173 (1829, 1833). Blomsådda kullar. Carl XV Dikt. 91 (1852, 1863). Ekelund Syner 81 (1901). —
(5 e) -SÄCK~2. (knappast br.) zool. gulblåsa hos fiskyngel. Nilsson Fauna 4: XIX (1855). —
-SÄFJA~20. blomvass; jfr -SÄF. Normalfört. ö. sv. växtn. 38 (1894). Neuman o. Alfvengren Flora 786 (1901). —
-SÄNG~2.
1) till 1; jfr BLOMSTER-SÄNG 1. i bild. Granna ängar, / Längs invid dess (dvs. flodens) branta bräddar / Bädda blomsäng. Fahlcrantz 1: 16 (1835, 1863).
2) (föga br.) till 2: blomsterland (se d. o. 1); jfr BLOMSTER-SÄNG 2. Almqvist (1844). Dalin (1850). —
-SÄTTNING~20. blombildning (se d. o. 1). Ju rikare grenbygnaden är .., desto rikare blir blomsättningen. Eneroth Pom. 1: 173 (1864, 1877). Sv. utsädesfören. tidskr. 1896, s. 89. —
-TAPET~02.
b) (†) bildl.: blomstertäcke, blomsterplan; jfr BLOMSTER-TAPET. (Skaparen) har hela verlden klädt med en Blomtappet, ock där på satt menniskan at spassera, lefva ock sig förnöja. Linné i VetAH 1740, s. 418. Nyberg 2: 84 (1822, 1832). —
-TE~2. [jfr t. blumentee] SPF 1859, s. 341. Det finaste teet är kejsar- eller blomteet ..; det fås af de ännu icke utvecklade (blad-)knopparna och de yngsta bladen. Elfving Kulturv. 176 (1895). Jönsson Gagnv. 203 (1910). —
-TID. (blomme- Voigt) (†) blomningstid.
-TISTEL~20. tistelsläktet Carlina Tourn., stjärntistel, spåmanstistel. Fries Bot. utfl. 3: 212 (1864; anfördt fr. Smål.). Larsen (1884). —
-TOFS~2. (mindre br.) bot. Fischerström 2: 119 (1780). Blomtofsen är endast ett kortgrenigt blomknippe, der blommorna följaktligen sitta tätare och jemnhögt tillhopa, t. ex. Borstnejlikan. Wahlberg Foderv. 22 (1835). NF 13: 1030 (1889). —
-TRÅD~2.
1) för blombindning afsedd metalltråd.
-UPPSATS~02. blomsteruppsats, blomställ. Adler Meyer 71 (1892). Vaser .. blomuppsatser. SD 1898, nr 504, s. 8. —
-VASS~2. [jfr t. blumenbinse] växtarten Butomus umbellatus Lin.; jfr -SÄF, -SÄFJA. Fischerström 4: 46 (1792). Dalin (1850). Gellerstedt Gläntor 102 (1909). —
1) (†) blommor; jfr BLOMSTER-VERK 1. Tullpaner och annat blom wärck så af löökwärck som fröö. C. Bonde (1693) hos Trolle-Bonde Hesselby 104.
2) [jfr ä. d. blomværk, t. blumenwerk] grupp af blommor bildande ett sammanhängande helt; i sht ss. dekoration; jfr BLOMSTER-VERK 2. (Han) giorde .. (på dörrarna) snidwerck .. aff Cherubim, palmar och blomwerck. 1 Kon. 6: 35 (Bib. 1541). Twå SilfwerKorgar med drifwit Blomwärck. Dryselius Turk. måne 239 (1694). En med blomvärk utsirad Silkes-Tröja. Celsius E. XIV 44 (1774). Ornamentet, bestående af löf- och blomverk. Böttiger Drottningh. 105 (1889). —
-VINGE ~20. i sht bot. vinglikt kron- l. foderblad. Polygala vulgaris Schk. .. Blomvingarne utstående. Nyman Sv. växt. naturh. 1: 348 (1867). Lindman Nord. flora 3: 237 (1903). —
-VIPPA~20. i sht bot. blomställning bestående af i grenig klase anordnade ax, eg. hos gräsen; jfr -RUSKA 2, -SPIRA, BLOMSTER-VIPPA. Möller Princ. bot. 30 (1755; i fråga om Petasites o. Syringa). Blomvippa (panicula) (kallas blomställningen), när från blomfästet här och der utgå flera längre grenar, hvilka åter grena sig och äro slaka samt oftast utspärrade från hvarandra. Ex. Agrostis spica venti, Poa pratensis. Arrhenius El.-kurs i bot. 74 (1845, 1865). Syrenernas blomvippor. A. O. Kihlman i Fennia XII. 4: 14 (1896). Spiræa aruncus, som på granna, gratiösa stänglar vajar en half meter långa, gulhvita blomvippor. Abelin M. trädg. 96 (1902). Anm. Jfr anm. under -SPIRA. —
-VÄRLD~2. jfr BLOMSTER-VÄRLD. Runeberg 1: 342 (1841). De salar, / der han (dvs. Linné) har drömt sin första ungdoms dröm / och anat ordet till sin blomverlds gåta. Tegnér 3: 65 (1843). F. Wulff i Finn 1899, s. 44. —
-VÄXT~2. blombärande växt; jfr BLOMSTER-VÄXT. (O. Rudbeck) var hemkommen med en .. myckenhet .. sällsynta .. frön, lökar, träd, blomväxter. Atterbom Minnest. 1: 25 (1847). De egentliga blomväxterna och löfträden. Quennerstedt Lifv. väg. 9 (1906). särsk.
a) [jfr d. blomsterplante, t. blüten-, blumenpflanze] bot. fanerogam. Förkrympta blomväxter, lafvar och mossor spirade fram från sprickorna (i marken). Nordenskiöld Vega 1: 326 (1880). Barrträden hafva enkönade blommor, som kunna anses ofullkomliga i jämförelse med de öfriga blomväxternas. Lindman Lärob. i bot. 39 (1904). (Växtriket) indelas .. i två stora hufvudafdelningar, af hvilka den högsta kallas blomväxter eller rättare fröväxter. E. Malmberg i Läsn. f. sv. folket 1914, s. 104.
b) (knappast br.) bot. angiosperm. G. Andersson i Fennia XV. 3: 13 (1898). Granfamiljen och blomväxterna stå .. (under krittiden) bägge färdiga att börja sitt segertåg. Dens. i Skogsv.-fören. tidskr. 1903, s. 5.
c) prydnadsväxt som odlas för sina blommors skull, motsatt BLAD-VÄXT (se d. o. 3). De platser, på hvilka blad- och blomväxter planterades. Lundin N. Sthm 48 (1887). Afsättningen af köksväxter, frukter, bär och blomväxter. H. Juhlin-Dannfelt i Uppland 2: 103 (1903). —
-ÅNGA~20. (föga br.) från blommor utströmmande doft, blomdoft; jfr BLOMSTER-ÅNGA. Blomångor af honingen spridas. Adlerbeth Buc. 113 (1807, 1814). Levertin 23: 233 (1906). —
-ÄMNE~20. Wahlbom Spons. plant. 45 (1750). En qvist växer .. utan ända, därest ej blomm-ämne kommer, som gjör slut. Linné Del. nat. 13 (1773). Sv. utsädesfören. tidskr. 1893, s. 205. —
-ÄNG~2. jfr BLOMSTER-ÄNG. (Om gräsängen lämnas åt sig själf) blir hon .. infiltad med björnmossor och gestaltar sig då som ”blomäng” med lågväxta örter. H. Samzelius i Sv. turistfören. årsskr. 1904, s. 152. —
-ÖGA~20. (knappast br.) i sht trädg. (späd) blomknopp. Lundström Trädg. 189 (1831, 1852). Hartman Botanol. 51 (1843).
B (†): BLOMMA-KIND, se A.
C (†): BLOMME-KIND, -KNOPP, -KORN, -KRUKA, -KÄRNA, -RÖR, -TID, -VERK, se A.
Spalt B 3389 band 4, 1916