Publicerad 1982   Lämna synpunkter
SOMMAR som3ar2, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, mindre br.) SOMMARE som3are2, r. l. m.; best. -en l. -n; pl. -mrar (Swedenborg RebNat. 3: 318 (1718) osv.) ((†) =, BtFinlH 3: 204 (1547)).
Ordformer
(sammar 1567. somar (sz-) 15261760. somer 1527 (: somer dagha, pl.)1573 (: somerlas). sommar (-å-) 1524 osv. sommare 15971917. sommaren, sg. best. 1523 osv. sommer (-å-) 1527 (: sommerhesta, pl.)1832. sommor 15291734. sommore 1620. somor 1531 (: Somorgestningen, sg. best.)1532 (: somortingitt). summar 1540 (: summarforing). såmar 1592 (: Såmartug(e)tt). — i uttr. (i) somras o. d. (se 1 f): somars 15301632. somers 1616. sommars (-å-, -ss) 15231891. sommarse (-ss-) 16421722. sommers (-ss) 15381742. sommerse 1670. sommersen, sg. best. 1572. somras 1805 osv. såmarse 1704. såmrarse 1702. såmärss 1642)
Etymologi
[fsv. somar, sumar, m.; jfr fd. som(m)er, somær, sumær, sumar, r. (d. sommer), fvn. sumar, n., sumarr, m., fsax. sumar, m. (mlt. sōmer, sommer), ffris. sumur, n. (fris. sommer), mnl. somer (nl. zomer), fht. sumar (t. sommer), feng. sumor, m. (eng. summer); besläktat med armen. amarn, sommar, find. sámā, halvår, år, avest. hama, sommar, fir. sam, sommar; beträffande de adverbiella (sekundärt äv. substantiviskt använda) s-formerna o. utvidgningen härtill med -e jfr motsvarande anv. av aftons, morgons, morse, söndags m. fl. o. se etymologisk parentes under AFTON 1 e, f]
1) om den varmaste, mellan vår o. höst inträffande årstiden (varunder vegetationen når sin höjdpunkt o.) vartill i Sv. normalt räknas månaderna juni, juli o. augusti; äv. (numera i sht i fackspr.) om mera exakt avgränsad sådan årstid, särsk. dels om den kalendariska perioden mellan sommarsolståndet o. höstdagjämningen (på norra halvklotet från den 21—22 juni till 23—24 september), dels om meteorologiskt (efter temperaturen) bestämd period (nu om period varunder dygnets genomsnittstemperatur är lägst +10° C); äv. med (numera i sht mer l. mindre omedvetet) inbegrepp av vår (o. höst): sommarhalvår; äv. med särsk. tanke på väder o. värme l. växtlighet som kännetecknar årstiden sommar. En kall, varm, regnig, vacker sommar. Nordens ljusa sommar. I sommar, (under) denna sommar l. sommaren som kommer (jfr e). I fjol sommar. Under, över sommaren. På sommaren, under sommaren l. vid ngt l. visst tillfälle under sommaren. Om sommaren, under sommaren, förr äv.: vid ngt l. visst tillfälle under sommaren. Under, förr äv. om l. på denna l. nästa l. instundande l. en så l. så beskaffad sommar o. d. Under, om, på somrarna. Han stannar hos oss över sommaren. Till sommaren återkommer vi på ett besök. G1R 1: 154 (1523). 26 (maj) .. Her begynnas sommaren. Ps. 1549, Kal. s. 6 a. Svart G1 104 (1561: På thenna sommar). Därs. 138 (: Om sommaren ther effter). I thenna Månad (dvs. april) blifwer skildnat emellan Sommar och Winter, ty the gambla Åkermän räkna Wintertalet in til Tiburtii, som faller på den 14 Aprilis, hwadh sedan faller (fram till den 14/9) räkna the in til Sommaren. IErici Colerus 1: 77 (c. 1645). (De) sitta .. intet offta med bart huffwut i körkian här i Deutschland antingen thet är winter eller sommer. Bolinus Dagb. 24 (1667). Then blomstertijd nu kommer / Medh lust och fägring stoor, / Nu nalkas liufwe Sommar, / Tå gräs och örter groor. Ps. 1695, 317: 1. Westerberg Lefv. 9 (1734: om en het sommor). Midt i Swea Rike, eller under 60 graders polhögd, består sommaren af 3 månader; den börjar med Junii och slutar med Augusti månad. Gadd Landtsk. 1: 22 (1773). I slutet af Maj eller början af Junius, begynnes gemenligen rätta Sommaren hos oss, och varar til början, ja somliga år, såsom 1760, 1766 och 1775 til inemot slutet af September. VetAH 1778, s. 13. Sommaren förer St. Urban. Bondepract. 1800, s. B 2 a [jfr t. den sommer bringt uns Sankt Urban]. I sommarens soliga dagar / vi gå genom skogar och hagar. De ungas sånger 110 (1940). Har du nånting bestämt för i sommar? frågade Hjalmar. — Neej, inte än. Jag har ju legat på sjukhus nu, till rätt nyligen. Gustaf-Janson ÖvOnd. 47 (1957). jfr (dialektalt): Å en ä gla för dä att en vet, / att dä ä sommer / å dä ä blommer / uti hvarendaste lita vret. Engdahl Ord 148 (1912). — jfr EFTER-, FÖR-, HÖG-, HÖST-, LAT-, LATMANS-, MID-, MYGG-, POLAR-, REGN-, SEN-, SKÄR-, TORR-, VÄRNPLIKTS-SOMMAR m. fl.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. För köld skul wil then late icke plöya, så moste han om sommaren tiggia gå och intit få. SalOrdspr. 20: 4 (öv. 1536). En Swaala giör ingen Sommar. Grubb 185 (1665). Sommaren födher, och Winteren öder. Dens. 752. Sommarens grödha är winterens födha. Dens. 839. Jag har återvunnit en del af hvad jag förlorat, men en fluga gör ingen sommar. Weste FörslSAOB (c. 1817). När tuppen springer fatt räfven, blir det två somrar om året. Topelius Vint. I. 1: 167 (1863, 1880).
b) i uttr. mitt i (förr äv. om) sommaren, i mitten av sommaren l. (i sht) under (själva) högsommaren, i högsommartid. (Sv.) Mit i Sommaren. (Lat.) Ineunte æstate. Linc. C 3 b (1640). Stormdal .. tänkte, att det var farligt att även mitt i sommaren sitta på en så stor, grå och innerst inne kall sten. Han flyttade sig, bredde ut sin näsduk och satte sig i gräset med ryggen mot stammen. Johnson Kommentar 9 (1929).
c) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) i uttr. åt sommaren, till sommaren. Sahlstedt (1773). Han kommer til staden åt sommaren. Widegren (1788).
d) i uttr. i denna l. förliden l. nästa sommar o. d.; jfr e.
α) (numera mindre br.) i uttr. i denna sommar, i sommar, (under) innevarande sommar; äv. i sådana uttr. som (ut)i hetaste sommaren, under den hetaste delen av sommaren. (Vi) vele .. göra vår högsta flit, at thet svåresta på thenna bygning skal i thenna sommore bliffva bestelt. OxBr. 12: 572 (1620). (Sv.) Uti hetaste Sommaren, (lat.) Maximis caloribus & omni tempore gravissimo. Schultze Ordb. 4703 (c. 1755).
β) (†) i uttr. i l. uti förliden l. nästförliden l. näst framlidna l. förgången l. nästa l. nästkommande l. tillkommande sommar, förliden sommar l. förra sommaren (se e) l. i somras (se f) resp. kommande l. nästa sommar (se e); äv. dels i uttr. i sista sommar, sistliden sommar, förra sommaren, dels i uttr. i sommar ett år till, nästa års sommar, sommaren om ett år; jfr f α, β. G1R 1: 281 (1524: j tiilkommanda). OPetri Tb. 194 (1527: j næst framlidhne). Then tijdh the vdj förgongen szommer haffwe hafft theris fäldttläger vdj Örebro. Rosén E14HNämnd 185 (i handl. fr. 1566). Wij lathe tigh här med förstå att wij vdi nästkommende whår och Sommer wilie med alffwar lathi befäste Stocholms Slott. SthmSlH 1: 147 (i handl. fr. 1575). Rääf Ydre 1: 336 (i handl. fr. 1587: ij Nästförlidhen). Schröderstierna BerJärnStålMetallfabr. 1: 18 (1755: i sista). Schultze Ordb. 4703 (c. 1755: i nästa). Om Du kan få någon som hjelper Dig med läsningen (dvs. med undervisningen av inackorderingar), så att hvarken Din tid eller Ditt lynne deraf lider, så kunde vi tänka derpå (dvs. på bröllop) till i sommar ett år till. EafEkenstam (1824) hos Atterbom Bref 121. I förleden sommar. Meurman (1847).
e) med (adjektivisk) bestämning, i adverbiell anv. ss. tidsangivelse, utan föregående prep.; jfr d. Instundande, sistliden, sistlidna, nästkommande sommar. Han besöker oss varje sommar. Sommaren 1958 började han sin anställning på redaktionen. På then tijdhen skola rinnande watn flyta vthaff Jerusalem, helfftena bortt åt haffuet öster vth, och then andra helfften bort åt thet ytersta haffuet, Och thet skal waara bådhe winter och sommor. Sak. 14: 8 (Bib. 1541; Bib. 1917: både sommar och vinter skall det vara så). Gamla Biskopshuset har denna sommare satt oss mycket at giöra, at bryta upp des grundvalar och föra bort det myckna gruset. BtVLand 4: 71 (1758). Ha de ej för henne (dvs. drottning Kristina) burit / En bedröfvelse så stor / Förra sommaren, då länsman / Ut till knekt tog äldste bror? Snoilsky 2: 26 (1881). Sommar som vinter gick hon i lera upp till de såriga anklarna. Trotzig Sjukd. 158 (1972). — särsk. (†) i uttr. nästa sommar ett år till, (till) nästa sommar l. under l. till sommaren om ett år; jfr d β. EafEkenstam (1824) hos Atterbom Bref 121.
f) [fsv. i somars] i uttr. i somras (förr äv. sommars), den sommar som varit senast l. i år, sist l. närmast förfluten sommar, sistlidna sommar, förr äv. (ss. allmännare tidfästande av ngt till föregående års sommar): föregående sommar, i fjol sommar; äv. i uttr. i fjol somras (förr äv. sommars), i fjol sommar; äv. (se α, β) i uttr. (i) sista l. förliden l. sistlidna somras (l. sommars) o. d.; jfr g. G1R 1: 164 (1523: i Sommars). (Lewenhaupt) hade i sommars satt sig på ett fördelacktigt ställe ei långt ifrån Mitau, der han tänckte afbida Ryszarna. Nordberg C12 1: 831 (1740). MennanderBr. 2: 135 (1767: i fjol sommars). Tack, min bäste bror, för i somras. Geijer I. 8: 379 (1805). Hvarken Hannes eller systerdottern hade visat stor böjelse för hvarandra i somras, när de några gånger träffades. Tavaststjerna Inföd. 282 (1887). I sitt föredrag vid IF Thors klubbafton över löpningens utveckling som idrottsgren genom tiderna, påstod Gösse Holmér, att Gunder Hägg kan nå än bättre tider än i somras. UNT 1943, nr 53, s. 12. — särsk.
α) (i Finl.) i uttr. (i) sista somras, sistliden sommar, i somras; jfr d β. Runeberg ESkr. 2: 329 (1856). Jag forslade ned all min tjära sista somras. Arkadius Pakkala 2 (1895). (Bergroth o.) Pettersson Högsv. 89 (1958: i).
β) (†) i uttr. (i) förliden l. nästförliden l. förlidna l. nästlidna l. förgångna somras l. sommars l. i sommars näst förliden l. förleden l. i sommars ett år sedan, förliden resp. sistliden l. gångna sommar l. i fjol sommar (för ett år sedan); i somras; jfr d β. (Västerås recess) wart på nyth bejakat och besworen i Strengnes aff Rikisens rådh Adelenom och then mene man som ther forsamlat war j somars itt åår sedhan. G1R 7: 211 (1530). Näst förledenn sommers, denn tijdt hann war här för rätte om dett sölfbälte hann klagade om. 3SthmTb. 5: 22 (1603). Wallius KPedersson G 3 a (1622: i Sommars näst förleden). I föregångne sommars. RR 1622, s. 70 a. Schück VittA 2: 172 (i handl. fr. 1674: i förledne sommars). NoraskogArk. 4: 256 (1741: nästlidne sommars). Svebilius, som förleden Sommars .. varit hos mig. KalmDP 1758, s. 135. Vår högst agréabla sejour på Olivedal i förliden somras. Knorring Skizz. II. 2: 119 (1845).
g) (†) i uttr. i (förliden) sommarse l. somrarse, sistliden sommar, i somras (se f). RARP 3: 248 (1642). Dhet förra Mon Coeurs brefv i såmrarse .., dhet har iagh och fåt. Carl XII Bref 59 (1702). VDAkt. 1722, nr 37 (: förleden).
h) ss. förled i vissa ssgr: som blott lever l. som fullbordar sin livscykel under en sommar l. ett sommarhalvår, sommarannuell, ettårig; särsk. om sädesslag o. d.: vår-; äv. liktydigt med: som icke kan övervintra på kalljord; motsatt: vinter-; se SOMMAR-ASTER, -KORN, -KRASSE, -LÖK, -SÄD, -VÄXT m. fl.
i) i (mer l. mindre) utvidgad l. oeg. anv. (jfr j, k, 3), om period som (utgör en övergång från vår till sommar resp. från sommar till höst l. på hösten liksom innebär ett återupplivande av sommaren o.) har sommarlikt väder (i sht ss. senare led i ssgr); äv. om ett beständigt klimat (o. en växtlighet) som för tanken till sommar. Några årstider finnas ej (på Malackahalvön). Där härskar evig sommar. Adelborg BlåHav 117 (1934). — jfr BRITT-, BRITTMÄSS-, EFTER-, GRÄVLINGS-, HÖST-, INDIAN-, JULE-SOMMAR.
j) med särskild tanke på det som (i sht i ögonblickets upplevelse) karakteriserar årstiden sommar (solsken o. värme, grönska l. växtlighet i sitt fulla flor o. d.); äv. liktydigt med: sommarväder; jfr i, k, 3 a (o. b). Nu är det verkligen sommar! En sång (dvs. en skördesångav krigsmän) är fallen vthi tin sommar och vthi tina and, så at frögd och glädhe återwender (dvs. upphör) på markenne. Jes. 16: 9 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Den gröna somaren tycktes här (i fjällen) vara bortdrifwen och nedslagen till de diupaste dalarne emällan bärgen. Linné Bref I. 1: 321 (1732); jfr 3 a. Liusa nätter med Sommar i luften och på Himmelen, men beklagel. ännu winter på marcken. Hellant Alm. 1744, s. 11. Men det är inte alltid sommar i skogsbackarna. Topelius Vint. II. 1: 381 (1856, 1881). Man tyckte sig tusen mil från den unga sommaren utanför. Siwertz Låg. 62 (1932).
k) personifierat; jfr j, 3 a. At Herren Gudh gifwer Wåhren en gröön, Sommeren en guul, Höösten en blåå .., och Wintren en hwijt Kiortel, krönandes åhret medh Nåde, såsom medh en Sköld. Wifstrand AndlTal. 19 (i handl. fr. 1688). När hulda sommaren, med korgen, / af rosor och af smultron full, / Ej tål att ledsnaden och sorgen / Vidröra hennes lockars gull. Stålberg PoetFörs. 37 (1831).
l) [jfr d. gå sommer i by] (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. bruk) i uttr. bära l. föra sommar i by, ss. beteckning för bruket att hämta hem nyutslagna grenar l. träd ss. inledning till majfesten o. d.; bära maj i by (se MAJ, sbst.1 e); jfr j. Kongen står i högalofft, / han ser sig vthi skÿ, / och sivor haffver warit i lunden idagh, / han bär nu sommer i bÿ. Visb. 1: 262 (c. 1640). SkånHembFÅb. 1973, s. 93 (: Föra sommar i by; rubrik).
2) (numera i sht med vitter prägel) om sommar (i bet. 1) ss. räkneenhet vid angivande av tidsrymd l. (i sht) ngns ålder, år. Min kärlekslösa Vän! besinna / Hvad verlden derom dömma lär: / Til tjugunie somrar hinna / Och ej förstå hvad ömhet är! Kellgren (SVS) 1: 299 (1778, 1783). Sjuttio fem Somrar hade Pylades öfverlefvat. Lidner (SVS) 2: 32 (1783). Vet på Italiens strand, skall din som med blodiga vapen / Nedslå trotsiga folk, och skänka dem lagar och murar, / Tills tre somrar i Latiens bygd sett honom regera, / Och i Rutulernas land tre vintrar stadgat hans välde. Adlerbeth Æn. 10 (1811). Gertrud var sjutton somrar gammal. Moberg FörrädL 24 (1967).
3) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv. av 1 (jfr 1 i—k). Men Runius har i wår tijd framtedt the liufste blommor / Som nånssin af Parnassen kan vptas then skönste Sommor. OLindsten (1715) hos Runius (SVS) 4: 291. Hon smakade annorlunda Arabelle. Hon luktade annorlunda. .. Det fanns ingen sommar i henne, inte de tropiska regnen eller de varma lavaklipporna. Claesson Sann. 141 (1970).
a) om sommargrönska l. sommarväxtlighet; sommarens gröda; jfr 1 i, j. De (av solen) strålbegjutna / Rutorna med brokigt sken belägga / Väggar, pelrar, och den unga späda / Sommar hvari dessa nu sig kläda. — / Klädd är kyrkan. Fahlcrantz 1: 19 (1835, 1863). Hon egde, som ordspråket säger, vintern utanför dörren, sommaren i ladan, hösten i visthuset och våren i hjertat. Laboulaye Folksag. 138 (1867).
b) om sommarstämning l. sommarglädje; särsk. helt oeg.: glad o. ljus känsla, ljus glädje, fröjd o. d. Han var fylld av livslust och hade sol och sommar i sinnet. En Olycks winter dref ifrån dig Glädiens Sommar. Frese VerldslD 7 (1715, 1726). Kunde man blott alltid älska — först Gud, så meniskorna! Kunde man alltid ha sommar i hjertat! Bremer Brev 2: 29 (1839). Du vackra slända, som till mig flög in, / när tyngst min längtan öfver boken drömde, / du kom med hela sommarn till mitt sinn. Levertin NDikt. 146 (1894). Du kloka, goda .. unga kvinna .. (.) Min vår och sommar, med grönska, blå himmel och blå glittrande vatten. SAHedin (c. 1904) i 3SAH LVIII. 2: 419.
c) (numera mindre br.) om glädjerik (o. bekymmerslös) l. fröjdefull tillvaro l. glädjerikt osv. liv o. d.; särsk. om livet efter döden: salighet(en) o. d. Så gick han, i angenäm hvila inslumrande från en italiensk sommardag, till den eviga sommar, hvars bild han här så rent och trofast bevarat i sitt unga hjerta. Atterbom Minnest. 2: 387 (1835). Endast i några af de musikstycken, hvilka .. (Almqvist) samlat i Songes .. återger texten .. hvad han kände under törnroslifvets sommar. Lysander Almqvist 21 (1878). En bättre wår snart blommar, / Då ljufligt grönt mitt träd skall stå / Och sina fasta rötter slå / I ewighetens sommar! Sionstoner 1889, 352: 1; jfr Ps. 1937, 572: 1.
d) (full) blomstring (se BLOMSTRA III 1 b α (β‘)) o. d.; dels i fråga om kultur l. konst o. d.: full l. högsta blomstring, höjdpunkt, dels i fråga om person l. ngns levnad: (full) blomstring l. full mognad l. kraft; höjdpunkt; i sht förr särsk. (mer l. mindre) liktydigt med: medelålder(n). Altså skal ock en Hwswärd vthi sins leffuernes Sommar, när han ännu är vng och starck, flijteligen arbeta. Leuchowius Zader 395 (1620). Han föll på gränsen emellan lifvets vår och dess sommar. Adlerbeth i 2SAH 2: 237 (1799). Hvilka lockar, hvilka kinder, hvilken härlig menskovår! / .. Vill Dexippos endast skåda vårens prakt i sina led? / O, låt äfven sommarns styrka, höstens mognad vara med! / Männer komma, gubbar komma, allt till vapen gripit har. Rydberg Dikt. 1: 31 (1876, 1882). När .. (V. Ekelund) omsider stannade vid det germanska som ett ideal, uppvisande det fullmogna, en kulturens och konstens sommar, så var Viktor Rydberg i hans tankar. Werin Ekelund 2: 317 (1961).
Ssgr: A (i allm. till 1): SOMMAR-ADRESS. adress under sommaren (som skiljer sig från vederbörandes adress under övriga delen av året l. från den ordinarie adressen). Strindberg Brev 13: 152 (1899).
-AFTON. afton l. kväll om sommaren; sommarkväll; äv.: afton l. kväll med sommarväder l. sommarvärme. Bellman (BellmS) 1: 85 (c. 1770, 1790). I någon av villorna spelades piano, tonerna svävade hit, glada och lätta, burna av den första sommaraftonens dofter. Thorén Herre 13 (1942).
-AL. (numera bl. i vissa trakter) om alfågel ss. ännu icke fortplantningsduglig ungfågel (vilken har brun färg o. i slutet av april l. början av maj kommer upp till skärgården) l. om alfågel i sommardräkt (som kännetecknas av brunsvart framkropp). TJäg. 1834, s. 1045. Rosenius SvFågl. 5: 79 (1936).
-ALFÅGEL. (†) = -al. VetAH 1782, s. 163.
-ANNUELL. bot. om växt: som är ettårig o. fullbordar sin livscykel under ett sommarhalvår. 2NF 10: 1437 (1909).
-ANSIKTE~020. om anblick l. utseende som landskap l. ort o. d. erbjuder under sommaren; jfr ansikte 7 b. Den underliga stillhet, som är stadens sommaransikte. AB(B) 1931, nr 163, s. 1. Bohuslän visar upp sitt sommaransikte — det lockar och tjusar. TurÅ 1948, s. 263.
-ANSTÄLLNING~020. anställning under sommaren. Carlsson HelaSthm 448 (1912).
-APRIKOS. (numera mindre br.) (frukt av) aprikosträdet Prunus armeniaca Lin. Lyttkens Växtn. 738 (1910).
-ARBETE~020. (sommar- 1561 osv. sommars- 1648)
1) arbete (se d. o. 5, 6) som utföres l. skall utföras under sommaren; i sht motsv. arbete 6. LPetri KO 73 b (1561, 1571). ”Klosterbrodern” blir mitt sommararbete, som jag skall skrifva och fullborda ute i skärgården. Rydberg Brev 2: 162 (1876); jfr 3. Lundkvist HistÅs. 7 (1969).
2) (numera bl. mera tillf.) om vegetationsprocess hos växt l. i naturen under sommaren; jfr arbete 7. Icke en fläkt rörde sig; det var som om naturen hvilade, trött af det korta sommararbetet. Strindberg RödaR 236 (1879). Alla anordningar, som bidraga till att förlänga trädets sommararbeten på bekostnad af dess vinterarbeten .. måste .. undvikas. Abelin Frukt 45 (1902).
3) (mera tillf.) arbete (se d. o. 11) som utför(t)s under sommaren; särsk. arbete (se d. o. 11 c) som skrives l. skrivits under sommaren. Wilhelm BrJeanne 79 (1920).
-ARBETSTID~102 l. ~200. särsk. om fastställd förkortad daglig arbetstid under en bestämd del av sommarhalvåret. BtRiksdP 1956, 6: nr 14, s. 4. SFS 1962, s. 85.
(1 h) -ART. i sht bot. sommarannuell art. BotN 1906, s. 126.
-ASPEKT. (i fackspr., i sht bot.) om utseende l. beskaffenhet hos växtlighet l. växtsamhälle under sommaren (motsatt utseendet l. beskaffenheten under våren l. annan tid); sommardräkt (se d. o. 2); äv. konkretare: växtlighet l. växtsamhälle under sommaren l. i sommardräkt. Bokskog i våraspekt (till vänster) och sommaraspekt (till höger). BokNat. Liv. 171 (1951; bildunderskrift). Sommaraspekten är .. vida fattigare i lundarna än i ”lövängarna”, kanske inte så mycket i fråga om artantalet som (osv.). Selander LevLandsk. 333 (1955).
(1 h) -ASTER. [jfr t. sommeraster] bot. prydnadsväxten Callistephus chinensis Lin., trädgårdsaster. SvUppslB (1935).
-ATMOSFÄR. (†) om (del av) jordens luftlager under sommaren; jfr atmosfär 2 (a). Berzelius Kemi 1: 210 (1808).
-AVEL. (†) avkastning (av lantbruk) under sommaren. NorrlS 1—6: 51 (c. 1770).
-AVVERKAD~020, p. adj. avverkad (se avverka II) under sommaren; i sht om virke. SvSkog. 776 (1928).
-AVVERKNING~020. avverkning (se d. o. II) under sommaren. Ekman SkogstHb. 31 (1908).
-BAD. (ute)bad om sommaren; äv. konkretare om vatten (o. dess omgivning) vari ngn badar om sommaren. Sätherberg Dikt. 1: 211 (1854, 1862; konkretare). Nycander Fäst 47 (1904).
-BAL. jfr bal, sbst.1 Iduna 1864, s. 63.
-BARN.
1) barn (som haft lyckan att bli) fött om sommaren l. en sommar; oftast mer l. mindre bildl. (jfr sommar 3 b (o. c)), i sht förr särsk.: älsklingsbarn l. gullgosse. Han var mitt sommarbarn, född i naturens och mitt lifs, min krafts midsommarstund. Bremer Hem. 2: 81 (1839). (Författaren har) låtit utrusta sin lilla .. (diktbok) med den artistiska elegans som endast omgifver litteraturens sommarbarn. Samtiden 1871, s. 343.
2) om barn som, gm verksamhet hörande under socialdepartementet, äv. gm frälsningsarméns, förr äv. speciell organisations försorg, placera(t)s i lanthem under sommarferierna, barn i sommarhem, feriebarn; äv. om l. med inbegrepp av barn som (gm motsv. verksamhet osv.) placera(t)s i sommarkoloni l. sommarläger o. d. 3NF 7: 249 (1927).
Ssgr (till -barn 2): sommarbarns-byrå. under barnavårdsnämnd: byrå för sommarbarnsverksamheten. SvD(A) 1966, nr 85, s. 26.
-expedition. expedition (se d. o. 3) för sommarbarnsverksamhet (särsk. för frälsningsarméns sommarbarnsverksamhet). SvD(A) 1959, nr 128, s. 22.
-hem. (-barn- 1951) lanthem som tar l. tagit emot sommarbarn, lanthem för sommarbarn, feriehem. Östergren Ant. 1/5 1951.
-verksamhet. (i sht under socialdepartementet hörande) verksamhet för utplacerande av sommarbarn. 2SvUppslB 26: 328 (1953).
-BEBYGGELSE. av (för nöjes skull l. i rekreerande syfte använda) sommarhus (se d. o. 1) l. sommarstugor (se -stuga 2) bestående bebyggelse. SvD(A) 1957, nr 335, s. 4.
-BEFOLKNING. om personer som bor ngnstädes bl. under sommaren (i sommarstugor o. sommartorp). Rig 1950, s. 85.
-BEHAG. (i sht i vitter stil) jfr behag II 1, 2. SDS 1894, nr 420, s. 2.
-BEHOV. jfr behov 2 a. För sommarbehofvet sås (frö av snittkål) tidigt om våren. HbTrädg. 2: 52 (1872).
-BEKLÄDNAD. jfr beklädnad 1 b. KrigVAH 1817, s. 16.
-BENKLÄDER~020. (numera bl. ngt ålderdomligt) sommarbyxor. SthmModeJ 1846, s. 64.
-BERGAMOTT. [jfr t. sommerbergamotte] (numera mindre br.) (redan i september moget) päron från sort av (det i Sv. nästan bl. förr planterade trädet) Pyrus communis var. falerna Lin., bergamott. Wikforss 2: 617 (1804). Hellström NorrlJordbr. 433 (1917).
-BESKÄRNING. trädg. beskärning (av fruktträd) under sommaren, pincering. HbTrädg. 4: 85 (1874).
-BESLAG. (i fackspr.) hovbeslag (utan skärpta delar) för sommarbruk. Billing Hipp. 269 (1836).
-BESPRUTNING. besprutning (mot skadeinsekter) under sommaren. Trägårdh Skogsins. 260 (1914; mot skadeinsekter i skogen).
-BESÖK. besök (se d. o. 1, 2) på l. under sommaren. GT 1788, nr 78, s. 1.
-BET. (†) sommarbete; anträffat bl. motsv. bet, sbst.1 3. IErici Colerus 2: 130 (c. 1645).
-BETA. särsk. (i sht med prägel av fackspr.): under sommaren beta (djur ngnstädes); förr äv. om lantegendom: ha (tillräckligt) bete under sommaren för (så l. så många djur). Till Hemmanet är Sju Tunnelands utsäde Winter föder och Sommar-betar 14 st. fä-Creatur, en häst samt 20 får. VexiöBl. 1819, nr 45, s. 4. Fennia XLIX. 4: 38 (1929; med avs. på renhjordar).
-BETANDE, p. adj. som går på sommarbete. DN(A) 1963, nr 252, s. 2.
-BETE.
1) bete (se bete, sbst.1 1, 3) under sommaren; bete; äv. om betesmarken (jfr bete, sbst.1 2). Korna går på, släppes på sommarbete. HammarkDomb. 26/10 1631 (abstr.). Af Folket häromkring emottagas kreatur på sommarbete, för 8 a 10 d:r stycket till Michelsmässodag. Barchæus LandthHall. 38 (1773). (I) Norge, där sätrarna mångenstädes ligga ovanför skogsgränsen och de bästa sommarbetena likaså. SvGeogrÅb. 1929, s. 188. Selander LevLandsk. 102 (1955; i pl., om renars betesmarker).
2) (skämts.) bildl., om rekreerande vistelse på landet under sommaren; ngn gg äv. om (fri) kost på landet under sommaren (mot viss prestation). Jag behöfver sannerligen snart skaka mig litet, ty jag har på detta sommarbete så lyckligt tilltagit i hull, att jag vid sista prof-vägningen höll runda 11 Pund. Beskow (1833) i 3SAH XLVI. 2: 181. Fattige ”djäknar”, hvilka vandrade omkring i bygden och mot fritt sommarbete och några riksdalers kontant ersättning stodo till tjenst som informatorer. Öman Ungd. 8 (1889). Skicka barnen på sommarbete efter skolans slut. Östergren (1943).
-BETES-LAND. betesland använt under sommaren l. för sommarbetet; i sht i fråga om renbete. Lönnberg Ren. 159 (1909).
-BETES-MARK. jfr -betes-land. Lönnberg Ren. 27 (1909).
-BETES-OMRÅDE~020. jfr -betes-land. BokNat. Liv. 295 (1951).
-BETNING. betning (se betning, sbst.1) under sommaren, sommarbete. LBÄ 11—13: 47 (1798).
-BETONAD, p. adj. som har (framträdande l. dominerande) prägel av (ngt förekommande under l. på annat sätt förknippat med) sommar; som (i huvudsak) är att karakterisera ss. sommar-. Tennissockor är den vanliga benämningen på sommarbetonade sockor. Varulex. Beklädn. 217 (1945). Även i det vår- och sommarbetonade storbackefisket deltog en del ägare av mindre gårdar. Hasslöf SvVästkustf. 149 (1949).
-BILD. särsk.
1) målning l. teckning med sommarmotiv; jfr bild, sbst.1 1 c. 2NF 5: 409 (1906).
2) allmännare: bild (se bild, sbst.1 2 b) l. sceneri under sommaren l. om somrarna. Carlsson HelaSthm 66 (1911).
-BJÖRN. (tillf.) björn sådan den är under sommaren. En sommarbjörn är en helt annan ”karl” än en foglig och halfsofvande vinterbjörn. TurÅ 1891, s. 121.
-BLAD. i sht bot. blad som utvecklas under sommaren (motsatt: blad som utvecklas på våren l. hösten). BotN 1893, s. 121.
-BLANK. (i vitter stil) om hav l. annat vatten: blankt som det (ofta) är under sommaren; äv. i överförd anv. om sommarkväll. Lagerlöf Jerus. 2: 45 (1902). Vem fyllde stolt med skepp din hamn / i sommarblanka kvällar? Heidenstam NDikt. 88 (1908, 1915).
-BLEK. (i sht i vitter stil) om hav l. havsdyning o. d.: blek som färgen (ofta) är under sommaren. Under tystnad ro vi i den sommarbleka dyningen, blank och söfvande och vacker, norrut. Engström 1Bok 148 (1905).
-BLEKA. bleka (ngt) under sommaren, göra sommarblek; särsk. i pass. närmande sig deponentiell anv. Det var sol och vind i hennes kastanjebruna hår, som redan börjat sommarblekas och ljusna lite. Siwertz Tråd. 236 (1957).
-BLID. (numera bl. i vitter stil, mindre br.) sommarmild; äv. bildl. Wallin (SVS) 4: 65 (1823; om solen). Glädjens sol skall stråla sommarblid. Östergren Dikt. 117 (1871). Tigerschiöld Dikt. 18 (1888; om kväll).
-BLOMMA. (T.) Sommerblume .. (sv.) sommarblomma. Wikforss 2: 617 (1804).
1) (numera mindre br.) bot. blomma (se blomma, sbst. 1 a) som utvecklas under sommaren (motsatt: vårblomma). Lindman NordFl. 170 (1903). BotN 1914, s. 33.
2) blomma (se blomma, sbst. 2) som uppträder under (hög)sommaren. Almqvist Skälln. 19 (1838).
3) (i vitter stil) i bildl. anv. av 1 (jfr blomma, sbst. 3). Du, som vårdat min dotters vår, / hennes sommarblommor förstår / .. hvi är min Ingeborgs bröst så kallt? Ling Tirf. 1: 41 (1836); jfr sommar 3 d.
4) (†) blomning (under sommaren), blom (under sommaren); jfr blomma, sbst. 4. Topelius Ljungbl. Inl. 2 (1845, 1860).
-BLOMMANDE, p. adj. som blommar under sommaren. Holzhausen Vårblmr 91 (1924).
(1, 1 h) -BLOMSTER.
1) (numera nästan bl. i vitter stil) sommarblomma (se d. o. 2); förr särsk. ss. botanisk term: sommarannuell ört. Sommar-blomster kallas de som årligen updragas af frön, och som lefwa allenast en sommar. Fischerström 2: 131 (1780). Moberg Nybygg. 616 (1956).
2) (i vitter stil) bildl. (jfr blomster 3). Den lasten (dvs. vinningslystnaden) sitter djupare; den wexer / På mer förderflig rot än någonsin / Wällustens sommarblomster. Hagberg Shaksp. 9: 290 (1850).
-BLOMSTRING. särsk. bildl. Knappt tändes, år, din blida vår, / så bleknar glansen av. / Din sommarblomstring är sin kos, / hav tack för vad du gav. Karlfeldt i 3SAH XL. 1: 57 (1929).
-BLUS. jfr -kläder. NJournD 1859, s. 77.
-BLÅ. (i sht i vitter stil) om himmel l. hav l. annat vatten: som har den blåa färg som är utmärkande för himlen osv. på sommaren (vid vackert väder), blå sommar-; äv. dels i överförd anv.: som präglas av sommarblå himmel (o. sommarblått vatten), dels ss. adv., dels i n. sg. i substantivisk anv.: (ngt som har) färg som karakteriserar sommarblå himmel l. sommarblått vatten. Topelius I. 1: 251 (1852; om fjärd). Havet ligger sommarblått under sommarsol. Engström Nak. 195 (1934). Gult och rött, sommarblått och vitt blandas om vartannat. Ekstrand JordRunt 2: 73 (1944). En sommarblå kvällshimmel. Sjöman Lekt. 472 (1948). Sjödin Sotfragm. 13 (1949; om månaden juli).
-BLÅST. jfr blåst 1. Martinson VägUt 156 (1936).
-BO.
1) sommarbostad, sommarboning; numera bl. mera tillf. (i sht i vitter stil), med anslutning till 2 (jfr bo, sbst.1 8 e); jfr bo, sbst.1 2. TT 1881, s. 74. Bergman TrAllt 50 (1931).
2) bo (se bo, sbst.1 8) (byggt o.) använt under sommaren (motsatt: vinterbo). FoFl. 1915, s. 75. Rosenius SvFågl. 2: 78 (1921).
-BOD.
1) (förr) sommarfäbod; jfr bod, sbst.1 1. Landsm. VII. 11: 2 (1890).
2) (i sht förr) under sommaren använd bod (se bod, sbst.1 2). PT 1910, nr 262 B, s. 1. —
-BOFLYTTNING~020. (i vissa trakter, om ä. förh.) om flyttning under sommaren av kreatur till fäbodar l. skogsvallar; jfr bo-föra 1 b. Västerb. 1933, s. 116 (1795).
-BONAD, r. l. m. (†) (tyg till) sommarkläder; jfr bonad b. Linnet är den lättaste Sommarbonad. Mörk Ad. 1: 439 (1743).
-BONING. (numera i sht i vitter stil) sommarbostad. Hasselquist Resa 57 (1750).
-BOSTAD~02 l. ~20. bostad (se d. o. 2) under sommaren, bostad på sommaren; oftast om bostad som användes av l. är avsedd för folk på sommarnöje (se d. o. 1) l. bostad där ägaren bor för nöjes skull l. i rekreerande syfte (främst) under sommaren, särsk.: sommarhus l. sommarstuga. Snällp. 1848, nr 56, Bih. s. 1. Fridhem, prinsessan Eugenies sommarbostad, samt i dess närhet Högklint med grottan Getsvältan. Thomée IllSv. 316 (1866). De svenske Fiskare-lapparnes sommar-bostäder äro, så vidt jag haft tillfälle se och erfara, i vanlig tält-form. Düben Lappl. 126 (1873). En stor del av bebyggelsen (i Åhus) är sommarbostäder i anknytning till sandbunden tallskog. FoFl. 1965, s. 68.
-BOSTÄLLE~020. (plats för) sommarbostad; jfr boställe (1 o.) 2. Krusenstjerna Fatt. 1: 487 (1935).
-BRAND. (†) sommarhetta; jfr brand, sbst.1 I 1 c α. Wallin (SVS) 1: 460 (1807). Modin Dikt. 235 (1878).
-BRIS. Oxenstierna Vanderdecken 111 (1865).
-BRUD. särsk. bildl. Förlikes icke den vintervana mosstufvan i våra skogar med sin sommarbrud linnean? Runeberg (SVS) 7: 188 (c. 1835).
-BRUK.
1) nyttjande l. användning under sommaren; i sht i uttr. för, äv. till sommarbruk; jfr bruk 1. RiksdRevStatsv. 1901, s. 594 (: för). 2NF 2: 623 (1904: till).
2) (mindre br.) om (kreatursskötsel präglad av) bruket (se bruk 6) att använda sig av fäbodar l. under sommaren ha djuren i fäbodar; jfr 3. SvGeogrÅb. 1929, s. 187.
3) (†) bearbetning l. plöjning av jord (i träda) under sommaren (motsatt: vårbruk); förr äv. liktydigt med: vårbruk. Rudbeck Atl. 3: 84 (1698; liktydigt med vårbruk). EconA 1807, mars s. 75. —
-BRUKNING. (†) sommargödsel; jfr brukning 2 a. Stridsberg Åkerbr. 68 (1727).
-BRUN. (numera bl. mera tillf.) brun av sommarsol, solbränd. Östergren (cit. fr. 1921). Silfverstolpe Vard. 12 (1926).
-BRYGD. (numera bl. tillf.) brygd under sommaren; särsk. konkret (om ölbrygd). AHB 1: 9 (1859).
-BUD. (numera bl. i vitter stil, mera tillf.) sommartecken. Bliberg Acerra 175 (1737).
-BY, sbst.1 by (se by, sbst.1 1) under sommaren. Oxenstierna Vanderdecken 47 (1865).
-BY, sbst.2 by (se by, sbst.2 2) bebodd l. existerande bl. under sommaren; särsk. om samling av (för nöjes skull l. i rekreerande syfte använda) sommarhus (se d. o. 1) l. sommarstugor (se -stuga 2). 10 mil härifrån i en sommarby, bebodd av planters, som under den varma tiden måste lemna sina plantager, finnes ett par kyrkor. Roos ResAmer. 148 (1854). TurÅ 1957, s. 304 (om samling av sommarstugor o. fritidshus).
-BYXOR, pl. jfr -kläder. Wikforss 2: 617 (1804). Jag har i dag anlagt sommarbyxor. Strindberg Brev 1: 30 (1870). SvFlH 2: 452 (1943; till uniform år 1804).
-BÄNK. (†) bibänk som (står i bihage o.) användes under sommaren. Linnæus Bijskjöts. 48 (1768). Fischerström 1: 684 (1779).
-BÖLJA. (i sht i vitter stil) om bölja (av det slag, dvs. lätt l. lätt o. solglittrande o. d.) som (ofta) uppträder sommartid. Tavaststjerna Marin 6 (1890).
-CERALIER, pl. (numera föga br.) sommarannuella sädesväxter, vårväxter. Kruhs Jordkl. 2: 79 (1882).
-CHEMILETT. (†) ”chemilett” för sommarbruk. Idun 1888, Modev. s. 12.
(1 h) -CYPRESS. bot. (den i Kina vildväxande) prydnadsväxten Kochia scoparia (Lin.) Schrad. (som liknar en miniatyrcypress men är bl. sommargrön). 2NF 14: 465 (1910). HantvB I. 3. 1: 98 (1935).
-DAG. [fsv. somardagher]
1) dag under sommaren; ofta med särsk. tanke på sommarväder (o. sommarstämning), dag med sommarväder; äv.: dag när sommaren börjar (se b). Visb. 1: 60 (1573). (En bondflicka kan) med sin Lie gå slag om slag jämte en karl hela sommardagen igenom. NorrlS 1—6: 73 (c. 1770). I dag är just en sommardag, ehuru det är i September. Weste FörslSAOB (c. 1817). Då hennes mor reste .. för att hämta hem pojkarna .., gjorde hon fint i hela huset. Det var som en sommardag i var vrå, när de kommo hem. Petri Ouchterlony 14 (1924). Majakovskij / satt ofta på bänken under rönnen / när sommardagen svalnade över Moskva. BonnierLM 1954, s. 9. särsk.
a) (numera bl. mera tillf.) i sg. l. pl., mer l. mindre liktydigt med: sommar. Hwem j ther tiil (dvs. till att besiktiga ett vrak) wthij tiilkommandis szomar dagha paa eder sidho tiilskicke wile schule waare .. aasynes men möthe. G1R 3: 77 (1526). Man finner om sommardag j wåra kryddegårder .. så mångahanda nyttig krydder, som vp vnder samma himmelens temperament när oss .. vpwexer. Lemnius Pest. 9 (1572; uppl. 1917). Det var sol och sommardag och han hade nyss fyllt 23 år. Hedenstierna FruW 35 (1890).
b) (förr) i speciellare anv., om dag varmed enl. ä. uppfattning sommaren l. sommarhalvåret började; särsk. om den 14 april (: tiburtiusdagen), i sht i uttr. (den) första sommardag(en) l. i sg. best. utan attribut; förr äv.: sommarsolståndsdag. Thet är nu en sådan swåra hunger hooss oss för hånden, att wij näpligha kunne dragha wårt fattigha lijff fram till Sommardaghen. SUFinlH 2: 9 (1603). (En bild av) een Fogel sittiande up i ett Trä .. betyder Göken, at han då först höres wid första Sommardagen. Rudbeck Atl. 2: 628 (1689). Sommardagen, när Solen är högst på Himmelen. Därs. 2: 645. Tyskarna säga, att den heliga Urbanus för med sig sommaren, och i Sverige har ju Urbani dag, 25 maj, kallats för den andra sommardagen. Fatab. 1913, s. 133. NordKult. 21: 106 (1934; om den 14 april).
2) mer l. mindre bildl. (jfr sommar 3); i sht förr särsk. (jfr sommar 3 c, d): höjdpunkt l. (högsta) blomstringstid; glädjerik l. underbar l. härlig dag l. stund l. tid(speriod) o. d. UrkFinlÖ II. 1: 125 (1593). Kan .. ett hwetekorn, när thet dör i jorden (skjuta brodd på våren o. växa under sommaren) .. Huru mykit mera skola wåra kroppar wara lefwande, när Gudz sommardag (dvs. uppståndelsens dag) kommer. Swedberg SabbRo 1226 (1697, 1712). Jag mins dig än ifrån din sommardag, / Då högt mot zenith gick din konstnärsbana. Sätherberg Dikt. 2: 104 (1863). Livet har ändå sina sommardagar även för en liten pedant. Siwertz JoDr. 21 (1928).
-DAGER. jfr dager 1 b. Snoilsky 2: 216 (1881).
-DAGG. jfr dagg, sbst.1 1. Serenius EngÅkerm. 266 (1727).
-DAGS-LÄNGD. dagslängd under sommaren l. sommardags längd. SvVäxtförädl. 2: 619 (1951).
-DAGSVERKE~020. dagsverke under sommaren; särsk. (i sht om ä. förh.) motsv. dagsverke 2, 3. Johansson Noraskog 1: 68 (i handl. fr. 1785).
-DAL. (i vitter stil) dal i sommarfägring l. fager sommargrönska l. dyl. Thorild (SVS) 1: 181 (c. 1785). Det var som en doft i sommardal, / En suck af naturens röst, / En tyst, försakande ande lagt / Sitt hela lif uti sångens makt. Topelius NBlad 115 (1870).
-DAMM, sbst.1 fisk. tillväxtdamm; jfr damm, sbst.1 II. SD(L) 1897, nr 509, s. 2.
-DAMM, sbst.2 (i sht i vitter stil) damm (se damm, sbst.2 2) som l. av det slag som rörs upp (på väg l. annorstädes) under sommaren (o. som hör denna årstid till). Thomander Shakespeare Rich. 91 (1825). Sen åkte man hemåt, en liten rad skjutsar som rev upp ett moln av vägens vita sommardamm. Lundkvist HistÅs. 43 (1969).
-DAMMIG. (i sht i vitter stil) jfr dammig 1 o. -damm, sbst.2; särsk. om väg: där sommardamm rör(t)s upp. Bendz Piltr. 50 (1918).
-DANS. dans under sommaren, dans sommartid. Lenngren (SVS) 2: 109 (1794). Lundkvist Spegel 13 (1953).
-DEJLIG. (numera bl. ålderdomligt) sommarfager; jfr dejlig 3 b. Nu tystnar brådt den susande vind, / och sommardäglig är natten. Rydberg Dikt. 1: 59 (1876, 1882). Bååth GrStig. 65 (1889).
-DEKLINATION. astr. deklination (se d. o. I a) om sommaren. Rosenfeldt Nav. 78 (1693).
-DEL. [fsv. somardel (i bet. 1)]
1) (numera bl. tillf.) om den del (se del I 1) av året som utgöres av sommar. Brahe Oec. 134 (c. 1620; uppl. 1971).
2) om del (se del I 1) av ngt som är förknippad med l. som omfattar l. avser årstiden sommar (l. en viss sommar). SvGeogrÅb. 1943, s. 45 (om del av temperaturkurva). särsk. [jfr motsv. anv. av t. sommerteil] om den del av kyrkoårets evangelietexter l. den del av predikningarna i en postilla, som faller under sommarhalvåret. OPetri 2: 1 (1528; i fråga om evangelietexter). Den 1526 utgivna sommardelen av Luthers kyrkopostilla. Nohrström StrövtBöck. 136 (1935).
-DIARRÉ. med. sommarsjuka (se d. o. 1). Petersson EngSjukan 16 (1895). SvLäkT 1935, s. 1154.
-DIET. särsk. (†) bildl., om sommarrekreation (jfr diet 2 c). Bremer GVerld. 6: 75 (1862).
-DIS. jfr dis, sbst.2 1. Nordensvan SvK 575 (1892).
-DOFT. (i sht i vitter stil) (viss) doft (se d. o. II 3) som förekommer (utomhus l. i naturen) under sommaren, doft som hör sommaren till. När sommarvind och sommardoft dansa en omkring kinderna. NDagar 102 (1906). Hon bar en kruka med syrener … Rummet fylldes av deras friska sommardoft. Oterdahl Skram 263 (1919).
-DRAG. biodl. drag (se d. o. II) under sommaren; äv. närmande sig l. övergående i bet.: förutsättning (dvs. tillgång på växter) för drag under sommaren. Dahm Biet 24 (1878). Finnes endast sommardrag, är det synnerligen viktigt, att halmkuporna hållas bistarka till dragets början, så att de gifva tidiga svärmar. HandtvLBl. 1905, s. 171.
-DRAGEN, n.; pl. = (BtFinlH). [senare leden ombildning av draga, sbst., sannol. närmast av det i ä. nysv. källor från Finl. belagda dragun (se draga, sbst.); jfr äv. såten, såte (se såte)] (†) sommarlass (av hö). BtFinlH 3: 204 (1547).
-DRESS. jfr dress, sbst.2, o. -kläder. Ullman FlickÄra 127 (1909; buren av flicka).
-DRICK. (†) sommardryck. Hülphers Norrl. 4: 184 (1779).
-DRICKA. dricka (se dricka, sbst. 2) använt ss. sommardryck. Egerin Kokb. 325 (1733). 2neSkpr malt. 1 till Jule dricka och 1 till Sommerdricka. VDAkt. 1764, nr 372.
-DRIFT. bot. om frön l. frukter l. andra utvecklingsdugliga växtdelar som driver med vatten under sommaren l. (abstraktare) om fröns osv. drivande med vatten under sommaren; jfr drift 3 e δ. Sernander SkandVeget. 56 (1901).
-DRIVEN, p. adj.
1) (†) om jord l. åker (som legat i träda): sommarkörd l. sommarplöjd; jfr driva, v.2 4 d. SAOB D: 2131 (1922).
2) driven (se driva, v.2 42 a) under sommaren. Östergren (cit. fr. 1914; om tegelbruk).
-DRIVNING. särsk.
1) (†) åkermark som (efter att ha legat i träda) plöj(t)s l. kör(t)s under sommaren; jfr driva, v.2 4 d. LdVBl. 1838, nr 49, s. 4.
2) skogsv. drivning (se d. o. 1) l. avverkning under sommaren. HbSkogstekn. 284 (1922).
-DRYCK. dryck (se d. o. 1) som drickes l. är lämplig att dricka på sommaren. Alm(Sthm) 1796, s. B 5 a. —
-DRÄKT.
1) motsvarande dräkt II 2 a: klädedräkt för sommarbruk; särsk. (o. i fråga om nutida förh. nästan bl.) om kvinnoklädsel bestående av jacka o. kjol: dräkt för sommarbruk. En menlös Herde-flock som glömt sin swett och möda, / Med snöhwit Sommardrägt, sig wiste i sin pragt. Nordenflycht (SVS) 3: 432 (1750). Hon hade en tunn sommardräkt på sej och trasiga skor. Martinson KärlekKr. 20 (1947). I .. ekkistgraven från Egtved på Jylland .. var hela dräkten bevarad, en kofta och ett kort fransskört, en lätt sommardräkt. HallHist. 1: 91 (1954).
2) (i sht i vitter stil) bildl., motsv. dräkt II 2 b (jfr 3), om (ett stycke) natur, ort, träd o. d.: sommarskrud; i sht förr äv. (bot.) om yttre hölje på växt under sommaren (jfr dräkt II 2 b δ). En ljumm och ljuflig Wind, mäd säflig swalkand fläckt, / Erhöllt (dvs. bibehöll) den blijda Jord wijd stadig Sommardräckt. Columbus BiblW A 2 a (1674). Hvad säger Ni .., mitt herrskap, om en liten ögonblicksfotografi af Warberg i sommardrägt? Virén Skizz. 145 (1890). Andersson o. Birger 21 (1912; om hölje hos fleråriga växter).
3) [specialanv. av 2] i sht zool. o. jäg., motsv. dräkt II 2 b γ, hos djur: hårbeklädnad l. fjäderbeklädnad under sommaren (motsatt: vinterdräkt l. höstdräkt). En hare i sommardräkt. Svederus Jagt 47 (1831; hos fåglar o. fyrfota villebråd). Sommardrägten (hos renen) är mörkt brungrå och mörkast långs ryggen. Düben Lappl. 61 (1873). FoFl. 1954, s. 65 (hos hane av alfågel).
-DRÄNG. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om dräng (se d. o. 2) som har anställning l. tjänar hos ngn bl. över en sommar l. över sommaren: dräng över sommaren; förr äv. om biträde hos ngn, som icke är sysselsatt med jordbruksarbete: biträde över sommaren. Barchæus LandtHall. 94 (1773). SPF 1858, s. 85 (hos slussvaktare). Wassing GropSkog. 132 (1965).
-DRÖM.
1) dröm (se dröm, sbst.1 1) om sommaren l. om sommarens fröjder. Korna drömma vid månens ljus / sommardrömmar i båsen. Rydberg i NIllT 1881, s. 66.
2) motsv. dröm, sbst.1 2.
a) om föreställningar hos person (l. djur) som i tanken förflyttar sig tillbaka l. fram till sommaren, (vaken)-dröm om (sol o.) sommar. SDS 1981, nr 220, s. 43.
b) (i vitter stil, numera mindre br.) ss. beteckning för (minne av) sommaren l. sommarnatt l. ngt annat med sommaren förknippat som är så fullkomligt (vackert) att det är l. framstår som en dröm; jfr dröm, sbst.1 2 b β. Hvem kan gå naken i Decembersnön / Vid minnet blott af sommardrömmens glöd? Thomander Shakespeare Rich. 36 (1825). Du ljusa sommarnatt, du fyller mig / med stilla vemod, när jag ser dig åter, / det är af bitter saknad efter dig, / som Nordens långa, tunga vinter gråter. / Det är för denna korta sommardröm, / vi under hela året hviska: glöm! Geijerstam Sat. 29 (1892).
c) (i vitter stil) i utvidgad l. överförd anv. av b, om ngt som är otroligt vackert o. liknas vid en sommarsyn; i sht förr äv., med anslutning till sommar 3 c, d, om ngt otroligt l. ofattbart glädjerikt l. fullkomligt o. d. Förnim då dessa ljud från fordomtimma, / .. En himmelsk sommardröm ur jordisk dimma / De bringa med sig från vår kärleks vår. Atterbom 1: Dedik. 2 (1854). Framför mig reser sig Tadj Mahal, bländande vit i solskenet, en sommardröm av förstenade skyar. Hedin Pol 1: 268 (1911).
-DUSK. (numera i sht i vissa trakter) fint regn (o. dimma) under sommaren, regnrusk under sommaren; jfr dusk, sbst.1 I. Topelius Vint. III. 1: 97 (c. 1865, 1896).
-DYGN. dygn under sommaren. BtRiksdP 1926, 12: nr 2, s. 3 (1917).
-DYNGA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. vard.) sommargödsel. Stridsberg Åkerbr. 68 (1727).
-DYRKARE. jfr dyrkare 1 c. Olsson Fröding 229 (1950).
-DÅSIG. dåsig av sommarvärme l. sommarlättja; särsk. i överförd anv., om semesterstämning. DN(A) 1932, nr 225, s. 3.
-DÄCK. bildäck för sommarbruk (motsatt: vinterdäck). DN(B) 1960, nr 43, s. 6. SvD 24/11 1974, s. 23.
-EFTERMIDDAG~1020, äv. ~1002 l. 103020. AHB 83: 7 (1873).
-EK. bot. trädet Quercus robur Lin. (som i större utsträckning än vintereken fäller sina löv på hösten), skogsek, stjälkek. Retzius FlVirg. 89 (1809).
-ENDIVIA. (†)
1) om växten Cichorium endivia Lin. ss. skördad redan på sommaren. Ahlich 79 (1722).
2) växten Cichorium intybus Lin., vägvårda. Linné AdonisStenbr. 24 (1732).
3) bindsallat, romersk sallad. Bindsallat, sommarendivien (Lactuca sativa romana) skiljer sig från hufvudsallat derigenom, att den icke bildar hufvud. HbTrädg. 2: 86 (1872).
-ENÅRIG~020. (föga br.) sommarannuell. VetAÅb. 1908, s. 228.
-EXPEDITION. särsk. motsv. expedition 5: expedition företagen sommartid. Oscar II Mem. 2: 327 (1895).
-FAGER. (numera i sht i vitter stil) i fager l. vacker sommardräkt (se d. o. 2) l. sommarskrud; som har avseende på l. präglas av sommarfägring; ngn gg äv. om person (kvinna): sommaraktig o. vacker. Atterbom Lyr. 3: 158 (1820; om kullar). När solens strålar falla lodrätt från himlen ned öfver det böljande rågfältet, äro alla färdiga att lofprisa denna sommarfagra syn. Santesson Nat. 24 (1880). Tigerschiöld Dikt. 1: 25 (1888; om kvinna). Så bröt 30-talet in med en ny sommarfager folkfest kring ännu en utställning vid Djurgårdsbrunnsvikens stränder. TurÅ 1973, s. 74.
-FASTA. (förr) fasta (se fasta, sbst.2 2) under sommaren. Bælter Cerem. 277 (1760).
-FEBER. (†) om viss febersjukdom l. med feber förknippad sjukdom som visar sig under sommaren. TLäk. 1834, s. 53. Det visade sig i sommarfebrarne kring sjunde, åttonde och nionde dagen miliera knottrigheter på huden, mest liknande myggbett. Löwegren Hippokr. 1: 340 (1909).
-FEJS, se -fjös.
-FERIE. i sg. l. (oftast) pl.: ferier under l. över sommaren; särsk. (i fråga om skolor o. d.): sommarlov. Lagerbring Skr. 101 (1763; i pl.). Olsson Fröding 83 (1950).
-FEST.
1) (numera föga br.) motsv. fest 1: (festbetonad) religiös högtid l. helgonfest l. kyrkofest under sommaren l. till firande av sommarens (l. sommarhalvårets) inträde. På den femte dagen i weckona, som följer näst efter .. (S:t Olofs) sommarfäst (dvs. olsmässan, 29 juli). Dijkman AntEccl. 145 (1678, 1703).
2) motsv. fest 2: fest under sommaren l. till firande av sommaren l. sommarens ankomst o. d. Rogberg Pred. 2: 345 (1820). Fjärdhundra kretsloge (av I. O. G. T.) hade i söndags anordnat sommarfest vid Axsjön. UNT 1937, nr 137, s. 9. Stockholms Dagblad gör gällande, att (, om midsommardagen skulle firas ss. nationaldag,) midsommarns gamla karaktär av folklig sommarfest skulle bortskymma det nationella inslaget. Björck HeidenstSek. 144 (1946).
-FIBBLA.
1) bot. växten Leontodon hispidus Lin. (som blommar juni—augusti, motsatt: höstfibbla). Krok o. Almquist Fl. 1: 42 (1901).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) växten Hieracium umbellatum Lin. (som blommar juli—september), flockfibbla. Fries BotUtfl. 3: 224 (1864; ss. småländskt namn). Thedenius BihSkolherb. 10 (1868).
-FIGUR. (†) om planeternas läge (tillmätt astrologisk betydelse) i djurkretsen under sommaren. Vthi Sommarfiguren befinna sigh .. (Mars) vthi 5 (himmels-)huset, och .. (Venus) uthi Echtenskapz huset: hwadh ther aff folja will, gifwer tijden. Celsius Alm. 1659, Progn. s. 4. —
-FIKON. fikon som mognar under sommaren; i pl. äv. övergående i bet.: fikonträd vilket bär sommarfikon (i ovan angivna bet.). Två sorter: Sommarfikon och Vinterfikon kunna urskiljas, de förra sakna hanblommor, de sistnämnda ega sådana. BotN 1857, s. 108. Ekenberg (o. Landin) 262 (1889).
-FIN. (mera tillf.) sommaraktig o. fin (se fin, adj. IV 2). Här lyfter björk och svänger sälg / den sommarfina kjol. Larsson i By ByBonde 48 (1912).
-FISKARE. särsk.: fiskare som ägnar sig åt sitt näringsfång (endast) under sommaren. TurÅ 1949, s. 178.
-FISKE.
1) fiske som bedrives l. idkas under sommaren. IErici Colerus 1: 48 (c. 1645).
2) (numera mindre br.) fisk (i koll. bemärkelse) som är föremål för sommarfiske (i bet. 1); förr äv.: fisk fångad under sommaren l. vid sommarfiske (i bet. 1), fiskfångst erhållen vid sommarfiske. Dömdes thesse .. männ sack tiill 3 march fför thet the jcke wille göra sijnn tijenndh aff thet sommar fijske the hade fonggitth. BtFinlH 2: 104 (1551). Sejen utgör den hufvudsakligaste delen af sommarfisket. Palmblad Norige 117 (1846).
-FISKE-PLATS. plats för sommarfiske l. fiskeplats under sommaren. TurÅ 1965, s. 275.
-FISKE-REDSKAP~02 l. ~20. (fiske)redskap använt vid sommarfiske. Salander Gårdzf. 161 (1727).
-FISKE-VATTEN. (fiske)vatten vari sommarfiske bedrives l. idkas. Smeds Malaxb. 308 (1935).
-FJUN. (numera mindre br.) bot. = -fibbla 1. NormFört. 13 (1894). 2SvUppslB 14: 89 (1950).
-FJÄDER. om var o. en av de fjädrar som utgör l. tillhör fågels sommardräkt (se d. o. 3). Nilsson Fauna II. 2. 2: 214 (1834; hos fiskmås).
-FJÄRIL.
1) fjäril som uppträder l. syns under sommaren l. sommartid. Hagberg Shaksp. 1: 232 (1847).
2) bildl. (jfr fjäril 2); särsk. om flyktig vän (jfr fjäril 2 a). Lef länge och förhatade / Ni afskywärda tallriks-slickare, / Ni smilande och hala plundrare, / .. Bordwänner, lyckans narrar, sommarfjärlar. Hagberg Shaksp. 7: 68 (1849; eng. orig.: time’s flies). Och till rosens purpurkäril, / Till de röda läppar små / Flög hans längtans sommarfjäril. Wirsén NDikt. 19 (1880). Hade inte hennes unge son .. (gm att glädja henne med ett besök) släppt lös en sommarfjäril i huset denna höstkväll? Krusenstjerna Pahlen 3: 59 (1931).
-FJÖS l. -FÄJS l. -FEJS, äv. -FÖNGS. (-fejs 1965 osv. -fjös 1918 osv. -fäjs 1954 osv. -föngs c. 1895) (i vissa trakter, bygdemålsfärgat, o. i vitter stil) sommarladugård, sommarfähus. Molin SSkr. 317 (c. 1895). Fatab. 1958, s. 199.
-FLIRT, -FLIRTA, se -flört, -flörta.
-FLOD. om vattnets stigning (o. översvämning) hos älv l. mindre vattendrag under sommaren (till följd av snösmältning i fjällen); jfr flod, sbst.3 1. Serenius EngÅkerm. 26 (1727).
-FLOR. (numera bl. i vitter stil) sommarblomstring l. sommargrönska (l. bådadera); äv.: (rikedom på) blommor l. blommande växter, blomster; jfr flor, sbst.2 1 a—c. Rudbeck Atl. 2: 410 (1689). Nåväl, låt höstens nya färgspel blandas / med sommarfloret som för mig står kvar, / att jag må fullt och mäktigt samman andas / här i min lustgård det som är och var. Karlfeldt Hösth. 106 (1927).
-FLORA. under sommaren uppträdande flora (se d. o. 3), flora av sommarväxter. Fries BotUtfl. 1: 248 (1843).
(1 h) -FLOX. bot. prydnadsväxten Phlox Drummondii Hook., flamblomma (som blommar under sommaren, motsatt: höstflox). 2NF 21: 786 (1914).
-FLUGA. fluga som uppträder l. syns under sommaren l. överlevt sedan sommaren; äv. bildl. Thorild (Hans.) 1: 264 (c. 1790). En sommarfluga, som vaknat till liv i värmen, surrade flitigt och brummande mellan innanfönstren. Krusenstjerna Pahlen 6: 474 (1935). Doktorn. Det (dvs. det anförda exemplet på kvinnors trolöshet) var bara en vinterfluga det! Ryttmästarn. Nu kommer den andra och det var en sommarfluga. Jag var i Lysekil. Der var en ung fru .., men mannen var i stan. Strindberg Fadren 61 (1887).
-FLYTTNING. om (årlig) flyttning ngnstädes för boende l. vistelse över sommaren. (Lapparnas) Sommar- och höstflyttning. SFS 1919, s. 2976. Folkliv 1952, s. 76 (om flyttning till sommarbostad).
-FLÄCK. [jfr t. sommerfleck(en)] (numera föga br.) fräkne l. om sommaren framträdande liten leverfläck. Lind 1: 1276 (1749). Östergren (1943).
-FLÄDER. bot. prydnadsväxten Sambucus ebulus Lin. (som blommar under juni o. juli); jfr -hyll. Hylander PrydnV 65 (1948).
-FLÄKT. (varm) fläkt (se fläkt, sbst.1 II 1) om sommaren, fläkt av (varm) sommarvind; äv. bildl. (jfr fläkt, sbst.1 II 2). Wallin (SVS) 1: 456 (1807). Så har hon andats bönens varma sommarfläkt / Emot den älskade. Runeberg (SVS) 3: 169 (1841).
-FLÖDE. sommarflod. Sernander SkandVeget. 80 (1901).
-FLÖRT l. -FLIRT. flört under sommaren l. en sommar (som inte får resp. fick ngn fortsättning); jfr -förälskelse. Asplund Stud. 45 (1912).
-FLÖRTA l. -FLIRTA. (mera tillf.) ägna sig åt l. vara invecklad i sommarflört (med ngn). Östergren (1943).
-FODER. foder (se foder, sbst.1 1) under sommaren; särsk. (i sht lant.) om sommarbete. EconA 1807, apr. s. 104. Vinter- och sommarfoder till en ko och ett får. Moberg Utvandr. 28 (1949).
-FODRING.
1) (ut)fodring (se fodring, sbst.1 1) under sommaren. Lundequist Lantbr. 275 (1845).
2) (förr) fodring (se fodring, sbst.1 2) under sommaren; äv. om skatt l. avgift som erlades som ersättning för befrielse från denna skyldighet. G1R 8: 70 (1532). HH XIII. 1: 179 (1565).
-FOLK. folk (se d. o. 3 h) som har sommarsemester l. under sommaren vistas på badorter l. bor i sommarhus o. d. IdrBl. 1924, nr 94, s. 2. Där finns stora, plana hällar och gott baddjup, vilket livligt uppskattas av kringroende sommarfolk. TurÅ 1954, s. 148. DN 28/3 1965, Söndagsbil. s. 5. —
-FORA. (förr) fora (se fora, sbst.1 1) under sommaren; särsk. konkret, om fordonen (med dragare o. körkarlar). EconA 1807, maj s. 42. —
-FORDON. fordon för sommarbruk; jfr hjul-fordon. SFS 1870, nr 62, s. 4.
-FORM. särsk. (bot. o. zool.): form (se d. o. I 9 slutet) som uppträder under sommaren; äv.: sommargeneration. Fries BotUtfl. 1: 255 (1843; av växten Adonis vernalis Lin.). Sefve UtvLär. 156 (1926; om sommargeneration hos vissa fjärilar).
-FORNING. (†) transportering av varor l. laster med hästfordon (i foror); jfr fora, v.1 JernkA 1871, s. 29.
-FRIBORD~02 l. ~20. sjöt. (med speciellt lastmärke angivet, i internationella lastlinjekonventionen fastställt) minsta tillåtna fribord (se fribord, sbst.1) under sommaren (vars mått är varierat bl. a. med hänsyn till om det gäller fart i saltvatten l. sötvatten). Sommarfribord i saltvatten, sötvatten. SFS 1910, nr 47, s. 6.
-FRIBORDS-MÄRKE. sjöt. lastmärke (fribordsmärke) som anger sommarfribord. SFS 1910, nr 47, s. 8.
-FRID. frid (se fred 6 b) som råder l. som ngn upplever sommartid l. frid som råder över sommarlandskap o. d. Böttiger 2: 66 (1857).
-FRODIG. (i sht i vitter stil) som präglas av sommar o. frodighet l. frodig växtlighet. VBenedictsson (1885) hos Lundegård Benedictsson 239 (om landskap).
-FROSSA. (numera bl. i skildring av ä. förh., mindre br.) under sommaren uppträdande sjukdom karakteriserad av frossbrytningar; jfr frossa, sbst. 2. Bergman Folksj. 263 (1877).
-FROST. frost (se d. o. 1) under sommaren. Gadd SvarVetASvClim. 41 (1765).
(1, 1 h) -FRUKT. [fsv. sommarfrukt]
1) (numera bl. i högre stil) motsv. frukt, sbst.1 1: växt l. gröda som mognar under sommaren; förr äv.: växt l. gröda som är sommarannuell. Förstlingen af säd och annor sommarfrucht blef Gudi offrat och helgat. Swedberg SabbRo 1303 (1691, 1712). (Sv.) sommarfrukt, (t.) Sommer/obst .. (l.) -früchte. Auerbach (1913); jfr 2.
2) motsv. frukt, sbst.1 2: frukt (i sht äpplen) som mognar under sommaren (l. tidigt på hösten); särsk. om äpplen (l. päron) som mognar på träden (l. kort efter plockningen) under augusti l. september (o. icke tål längre lagring). Herren wijste migh ena syyn, Och sij, ther stoodh en korgh medh sommor frucht. Am. 8: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: mogen frukt). Walin Födoämn. 143 (1906).
3) (i högre stil, numera mindre br.) i bildl. anv. av 1 (l. 2). Rogberg Pred. 2: 225 (1829). Den himmelske örtagårdsmästaren vill i sina många boningar åt sig insamla både blommor och frön, både sommarfrukt och vinterfrukter. Thomander 1: 568 (1836).
-FRÖJD. (i sht dels i vitter stil, dels ngt vard.) fröjd (se d. o. (1 o.) 2) som sommaren l. sommarens fägring skänker l. innebär; sommarnöje (se d. o. 1). Rundgren Minn. 1: 149 (1855, 1870). Låtom oss tacka Herren att Han låter sin sommarfröjd ännu en gång till oss komma med ljus och värme för hjertat. Därs. 3: 128 (1874, 1888). Nu är det slut på sommarfröjden, och de sista avbrända rakethylsorna dala ned i buskarna kring sommarstugor, som börja bli för kalla. Swing 1920, nr 1, s. 11.
-FÅGEL. [fsv. somarfughl (i bet. 2); jfr mlt. som(m)ervogel (i bet. 2)]
1) (numera bl. mera tillf.) fågel (se d. o. 1) som uppehåller sig l. visar sig (l. hörs) under sommaren (o. flyttar till varmare trakter under vintern); jfr flytt-fågel. (Storken) är en rätt Sommarfogel, som om hösten dragher sin kooss till the warme land, och om wååren igenkommer i Mars månat. Forsius Phys. 279 (1611). Meddelandena om .. (grönsiskans) förekomst som sommarfågel i landets nordända. Rosenius SvFågl. 2: 48 (1921).
2) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) fjäril; jfr fågel 2. VarRerV 53 (1538). Wigforss Minn. 1: 13 (1950; från Hall.). särsk. (†) bildl. (jfr fjäril 2). Löjets yra sommarfoglar dö, / Glädjens friska purpurrosor falla. Stagnelius (SVS) 1: 16 (1813). Stäck de granna vingar, / Som Phantasiens sommarfågel bär. / Ett tvång det sanna snillet aldrig tvingar: / Men utan tukt, det vet ej hvart det bär. MarkallN 2: 129 (1821).
3) i bildl. anv. av 1 l. 2 (jfr 2 slutet), om person.
a) om sommargäst l. person som säsongarbetar l. av annan anledning uppehåller sig l. dyker upp ngnstädes under sommaren. Carl XII Bref 326 (1704). Hagström Herdam. 3: 162 (1899; om djäknar). Ragnar skulle resa från Orlunda några dagar före Gunborg, som skulle stanna ända till första september. Sen var det bara Hilda kvar av sommarfåglarna … och Gustaf. Dahl När 310 (1966).
b) (†) om (ömtålig) person som skyr l. flyr från vinter o. kyla l. dyl. Lindfors (1824). Hagberg Shaksp. 7: 65 (1849).
c) (numera bl. mera tillf.) om kvinna (l. flicka) som visar sig ute i sommarklädsel l. visar sig ute (i sommarklädsel) när det är vackert väder (i början av sommaren). Weste FörslSAOB (c. 1817).
-FÄBOD~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) under sommaren använd fäbod (i sht motsatt: fäbod använd höst o. vår), sommarbod (se d. o. 1); jfr lång-fäbod. SockenbeskrHäls. 62 (1790). SvGeogrÅb. 1929, s. 184.
-FÄGRING. (numera i sht i vitter l. högre stil) fägring i naturen l. över ett landskap o. d. under sommaren. Linné Vg. 1747, s. 25. I sommarfägring jorden / bredde sig ut för hans syn: / gröna skogar och sjöar blå / ända till hafwets bryn. Melin Huml. 19 (1882).
-FÄHUS~02 l. ~20. (i sht förr) sommarladugård; jfr -fjös. VDAkt. 1744, Syneprot. F III 7. TurÅ 1936, s. 68. Därs. 1972, s. 173.
-FÄJS, se -fjös.
-FÄLL. fäll (se fäll, sbst.1 3) som bäres under sommaren (motsatt: vinterfäll), fäll utgörande sommardräkt. ArbB 87 (1887; hos räv).
-FÄLLD, p. adj. (numera bl. mera tillf.) skogsv. om träd l. virke: fälld l. avverkad under sommaren, sommaravverkad; jfr fälla, v. 18 b. Svedelius Koln. 26 (1872).
-FÄLLNING. (numera bl. mera tillf.) skogsv. fällning (se fälla, v. 18 b) l. avverkning under sommaren. SkogsvT 1905, s. 24.
-FÄLTFIBBLA. (†) = -fibbla 1. Lilja SkånFl. 574 (1870).
-FÄRD. färd (se d. o. 1) under sommaren (l. en viss sommar); ngn gg äv. liktydigt med: vikingafärd l. farande i vikingatåg under sommaren; äv. bildl. (jfr sommar 3 b). UrKorrCronholm 183 (1840). Skänk (under båtfärden) din bild, din sång, åt Vetterns vågor, / Gör hela lifvet till en sommarfärd! Böttiger 2: 144 (1857). Ottar .. vände om sin häst för att ledsaga Kåre ett stycke på vägen. Derpå sporde han, om deras sommarfärd varit lycklig. Lönnberg Ragnf. 8 (1873). En sommarfärd genom fager Värmlandsbygd. Motorför. 1928, nr 7, s. 8.
-FÄRG.
1) om färg som djur l. sak har under sommaren (motsatt: vinterfärg); ngn gg äv. hos person: sommarbrun färg, solbränna. Fruchten wi förwänt (dvs. väntat på) begynner redan knoppas: / O at desz ädla trä fick snart sin sommar-färg. Runius (SVS) 2: 41 (1704). I April har Haren redan åter sin sommarfärg. Nilsson Fauna 1: 215 (1820). Arrhenius Jordbr. 2: 280 (1860; hos smör). Mitzi solbrunolja ger fortare ”sommarfärgen”. IdrBl. 1935, nr 75 A, s. 11.
2) färg som förekommer ute (i naturen) om sommaren; äv. i utvidgad anv.: sommarglad färg. Det var full sommar, med smältande sommarfärger. TurÅ 1954, s. 26.
3) (tillf.) bildl., om politisk färg som ngn har under sommaren (o. som avviker från den han har under vintern). Hellström Storm 50 (1935).
-FÖDA, r. l. f. föda (se föda, sbst. 1, 1 b) under sommaren; i sht förr särsk. liktydigt med: sommarbete. HellestadDomb. 14/9 1605. Rättighet till sommar- och vinterföda för 2:ne Kor och 4 Får. LdVBl. 1830, nr 23, s. 3. Lönnberg Ren. 159 (1909; för renar).
-FÖDA, v. (numera bl. mera tillf.) föda (boskap o. d.) under sommaren l. över sommaren (se föda, v. I 1); särsk. liktydigt med: hålla (boskap) på sommarbete; ha l. tillhandahålla (tillräckligt med) sommarbete åt (så l. så många) djur. Uti denna haga fant HäradsSynerätten, at ei mer kunde sommarfödas, än 5 à 6 Koer. VDAkt. 1753, Syneprot. F III 7. Gården hade nu sju tunnland åker och vinter- och sommarfödde sju nöt. Moberg Utvandr. 23 (1949).
-FÖDD, p. adj. född (se föda, v. II 1 a) under sommaren l. innevarande sommar. LAHT 1933, s. 666 (om grisar).
-FÖL. [fsv. sommarfyl] särsk.: sommargammalt föl. Östergren (cit. fr. 1934).
-FÖNGS, se -fjös.
-FÖNSTER. (†) myggfönster. JernkA 1885, s. 442.
-FÖRE. om framkomlighet l. farbarhet för fordon under sommaren l. om vägar l. mark under sommaren med tanke på framkomligheten för fordon (o. nödvändigheten att använda sig av hjulfordon). Frågas om det är bättre göda på sommar eller winterföre. NorrlS 1—6: 42 (c. 1770). Beslut nu, att på första sommarföre göra en resa till Torneå, denna väg uppåt och genom Vasa och Tammerfors tillbaka. FoU 20: 218 (1849). Rå ved ställer sig 40 à 50% dyrare att köra, och sommarföre ökar kostnaden med 20%. SvSkog. 1378 (1928).
-FÖRHÖR. särsk. (om ä. förh.): husförhör under sommaren. Topelius Vint. II. 2: 93 (1882).
-FÖRLÄGGNING. abstr. o. konkret; jfr förläggning 1 a (slutet). BtRiksdP 1901, I. 1: nr 2, s. 42 (abstr.). TurÅ 1951, s. 224 (konkret).
Ssg: sommarförläggnings-linje. (numera bl. i skildring av ä. förh.) rekrytutbildning med truppen i sommarförläggning, sommarlinje (se d. o. 2). Dagen 1914, nr 82, s. 5.
-FÖRVARA. förvara (ngt) över sommaren, hålla (ngt) i sommarförvaring. Östergren (cit. fr. 1938).
-FÖRVARING. förvaring (se d. o. 7) under l. över sommaren. Östergren (1943).
-FÖRÄLDRAR. om makar som tagit emot sommarbarn, i förhållande till detta. SD(L) 1904, nr 106, s. 4.
-FÖRÄLSKELSE. om handlingen att bli förälskad l. vara förälskad i ngn under en sommar, förälskelse (se förälska b) under en sommar l. under sommaren; äv. konkretare, om person som är föremål för sådan förälskelse. VeckoJ 1930, nr 46, s. 17 (konkretare).
-GAMMAL. (i sht i fackspr.) en sommar gammal, som kommit till innevarande sommar. TLantm. 1897, s. 15 (om stammar på vinranka).
-GARDEROB. uppsättning sommarkläder, garderob (se d. o. 3) för sommarbruk. MärthaskolHb. 71 (1941).
-GARDIN. (lätt o. luftig) gardin använd under sommaren, gardin för sommarbruk; äv. bildl. SD 1900, nr 166, s. 2. Hennes röda hår flyter ut och sveper in dem i sin doftande sommargardin. Delblanc Nattresa 215 (1967).
-GARN. [jfr t. sommergarn] fisk. bottengarn främst använt (under våren o. sommaren) för fångst av näbbgädda, hornfiskgarn, vårbottengarn. SvFiskelex. (1955).
-GENERATION. biol. generation (se d. o. 2 a β) som alstras o. utvecklas under sommaren (o. i sin tur alstrar en övervintrande generation). Boheman ÅrsbVetA 1853—54, s. 151 (hos fjärilsart).
-GILLE. (numera bl. i vissa trakter l. om ä. förh.) gille under sommaren, i sht förr särsk. (om ä. förh.) till firande av sommaren: sommarfest. Floræus Flores 111 (1743). Celander NordJul 1: 286 (1928).
-GLAD.
1) om person: som är glad med anledning av att det är (sol o.) sommar, som känner l. visar sommarglädje (l. en av sol o. sommar stegrad livsglädje); äv. i överförd anv. (jfr 2): som präglas av upplevd sommarglädje. Sätherberg Dikt. 1: 177 (1842, 1862; om tidsfördriv). (Pojken) brukade stå i Bäckströms port .., brun av solen, sommarglad och bredbent. Fröding ESkr. 2: 183 (1894). Sommarglada ungdomar. Östergren (1943).
2) i fråga om intryck: som präglas av sommarstämning l. gäller (ngts) utseende l. anblick under sommaren o. som gör en glad l. lätt till sinnes; präglad av glad sommarstämning; äv. mer l. mindre oeg.: som präglas av glad (o. lätt) stämning l. ger ett glatt (o. lätt) intryck (o. förknippas med (sol o.) sommar l. passar för sommarbruk o. d.). Jag kan ej säga dig huru mycket jag njöt af denna lugna, friska färd i öppen vagn, i den stilla, sommarglada bergsnejden. Bremer NVerld. 3: 440 (1854). I denna, än sommarglada, än snötunga nordiska luft. Topelius Vint. I. 1: 5 (1880). Bååth-Holmberg Sekl. 1: 172 (1897; om sommarklänning). Även om man vill anse att Creutz’ sommarglada naturbilder äro ren litteratur och föga självrön, torde (osv.). SörmlB 291 (1918). Björkalléerna ger sin sommarglada karaktär åt Umeås breda, linjalritade gator. TurÅ 1950, s. 322.
-GLANS. (i sht i vitter stil) om egenskapen hos sommarluft l. sommarsol att vara glänsande l. om glans hos sommarluft osv. Står solen i sommarglans på höga himlen, så behöfver man ej sörja för värme. Geijer I. 5: 98 (1811). (Resan) gynnades .. af en sommarglans i luften, som äfven i dessa trakter är sällsynt. TurÅ 1910, s. 321.
(1 h) -GLIM. bot. prydnadsväxten Silene pendula Lin. Hylander PrydnV 67 (1948).
-GLINDER. (luft i) värmedallring under sommaren. Ekelund Vårbris 86 (1900).
-GLÄDJE.
1) glädje som man känner l. som ngn känner för att det är sommar, glädje över sommaren; äv. oeg. l. bildl. (jfr sommar 3 c). Bååth GrStig. 101 (1889). Det centrala i Atterboms mogna lyrik: en oskyldig sommarglädje öfver tillvaron utan motstycke i vår poesi. Vetterlund StDikt. 15 (1901).
2) (numera föga br.) sommarnöje (se d. o. 3); jfr glädje 2. Wieselgren Bild. 210 (1882, 1889). SDS 1904, nr 310, s. 2.
-GLÖD. [jfr t. sommerglut] (i vitter stil) brännande sol(värme) l. (brännande) sommarhetta. Wallin (SVS) 1: 405 (1805).
-GLÖDANDE. [jfr t. sommerglühend] (i sht i vitter stil) som uppfylls l. präglas av glödande (se glöda I 2) sommarhetta. Centerwall Hellas 68 (1888; om luft).
-GRIS. (numera bl. tillf.) gris som fötts under sommaren (o. uppföds under sommaren o. hösten). IErici Colerus 2: 204 (c. 1645).
-GRO. i sht bot. gro under sommaren; särsk. i p. pr. i adjektivisk anv. Lindman NordFl. 138 (1902).
-GRÅ. som har grå sommarfärg (se d. o. 1, 2); äv. i n. sg. i substantivisk anv.: sommargrå kläder. En sommargrå harunge. Geijerstam UngVi 93 (1941). Glasdörren i porten till Kungshusets norra flygel öppnades och en herre, snarare ung än gammal och klädd i sommargrått, stiger ut. Thorén Herre 5 (1942).
(1, 1 h) -GRÄS.
1) gräs (se d. o. 1) som växer under sommaren, sommarens gräs; äv.: en sommars gräs. Så gömde prinsen under wildhets slöja / Sin eftertanke, och den wexte också / Likt sommargräset starkast nattetid. Hagberg Shaksp. 4: 7 (1848). De döda sova under sommargräsen. Ferlin Goggl. 108 (1938).
2) (†) sommarannuell växt tillhörande familjerna Gramineæ, Cyperaceæ, Junaceæ m. fl.; jfr gräs 2. Fries BotUtfl. 1: 253 (1843).
-GRÖN.
1) som har l. (om färg o. d.) som utgör l. har avseende på den gröna färg som utmärker blad l. gräs o. d. under sommaren, grönskande (under sommaren); som präglas av sommargrön (i ovan angivna bet.) växtlighet l. av (sommar)grönska; äv. i n. sg. i substantivisk anv. dels: sommargrönska, sommargrön växtlighet, dels: gröna köksväxter l. grönsaker. Sommargröna ängar. Diktens evigt sommargröna ö. Atterbom 1: 39 (1824). Torpets tomte bjöd / Högsta gäster in på bästa gåfvor: / Sommargrönt och gädda, / Smultronbär och grädda. Dens. Lyr. 2: 157 (1844). Tänk dig först en höjd, der skogen / Rikast i sin fägring står, / .. Tänk dig så en enkel boning / I en ram af sommargrönt. Oscar II 3: 57 (1864, 1888). Jorden sig smyckar / sommargrön. Lönnberg Kåre 184 (1887). De Geer SvNatRiked. 1: 84 (1946; om lövskog).
2) i speciellare anv.: som bl. är grön l. bl. uppträder (med sin gröna färg) under sommaren (motsatt: vintergrön); särsk. dels om blad på träd, liktydigt med: som vissnar (o. faller) på hösten, dels om skog: som består av träd med sådana blad. BotN 1904, s. 133. BonnierLex. (1966).
-GRÖNSKA. [fsv. somargrönska] grönska (se grönska, sbst. 1 slutet, 3) under sommaren, grönska som hör sommaren till, sommarens grönska. Wallin 1Pred. 3: 40 (c. 1830).
-GUD. i sht mytol. om gud som förknippas med sommaren. Wisén Oden 82 (1873). Balder är en ljusgud och sommargud. Rydberg Myt. 2: 250 (1889).
-GULING. (numera föga br.) zool. sommargylling (se -gylling, sbst.1); jfr guling 1 b slutet. VetAH 1750, s. 132. 1Brehm 2: 92 (1875). SAOB G: 1402 (1929).
-GYLLEN, sbst.1 bot. (växt av) släktet Barbarea R. Br. (som blommar på försommaren), gyllen (se gyllen, sbst.2 2); särsk. (o. i botaniskt fackspr. numera nästan bl.): (den ss. ogräs välkända) växten B. vulgaris R. Br. (i sht förr äv. kallad vanligt l. allmänt l. vanlig osv. sommargyllen). Fries BotUtfl. 3: 209 (1864). Gosselman BlekFl. 115 (1865; äv. om släktet). Därs. (: allmänt). Kindberg SvNamn 24 (1905: vanligt). särsk. (numera föga br.) i uttr. styvt l. småblommigt l. styv osv. sommargyllen, växten B. stricta Fr. Gosselman BlekFl. 115 (1865: styft). Kindberg SvNamn 24 (1905: småblommigt).
Ssg: sommargyllen-släkte(t). (numera föga br.) släktet Barbarea R. Br. ArkBot. II. 1: 52 (1904). 3NF (1932).
-GYLLEN, sbst.2 gyllen (se gyllen, sbst.3) l. vitgyllen (som utgör resp. bär sommarfrukt). Lagerlöf Berl. 2: 62 (1891). IllSvOrdb. (1955).
-GYLLING, sbst.1 zool. flyttfågeln Oriolus oriolus Lin.; i sht förr äv. allmännare om (fågel av) släktet Oriolus Lin. l. fågel av den till tättingarna hörande familjen Oriolidæ (i sht i pl., om familjen). Ström SvFogl. 89 (1839). En af de i östra Australien, särskildt i Nya Sydwales mest skattade sångare är gröna sommargyllingen (Oriolus viridis). Stuxberg (o. Floderus) 2: 578 (1903). 2SvUppslB (1953; i pl., om familjen).
-GYLLING, sbst.2 (numera mindre br.) = -gyllen, sbst.2 Hvit sommar-gylling. Lundström Trädg. 169 (1852). Hellström NorrlJordbr. 431 (1917).
-GÅRD. ss. officiell beteckning för nutida motsvarighet till skollovskoloni l. sommarkoloni (se d. o. 2). DN 1969, nr 134, s. 1.
-GÄCK. [jfr d. sommergæk, snödroppe, morgonstjärna, sommarsnöklocka, äv. person som luras att mottaga sommarens första blomma (i ett ”gækkebrev” o. därigm blir narr över sommaren)] (†) växten Galanthus nivalis Lin., snödroppe. Rydberg Andersen Sag. 2: 402 (1877; d. orig.: sommergæk). Anm. Namnets anv. i nedanstående språkprov om växten Ornithogalum umbellatum Lin., morgonstjärna, är en danism. Och runtom växer det jungfrulin / och den leende sommargäcken. Mörne TrädVint. 19 (1942).
-GÄLLA, f. l. r.; pl. -or. [senare leden möjl. till gall, adj., l. gälla, v.2] (†) (kastrerat) sommarlamm? Item .. för 3 pund gamalt köt til gardhen 4 (mark) .. för 2 somargællor 1 1/2 (mark) 1 (öre) 1 (örtug) .. för 13 hara 3 (mark) 2 (öre). VadstKlUppbB 69 (1553).
-GÄST.
1) gäst (se gäst, sbst.1 4) under l. över sommaren. PDAtterbom (1842) i MolbechBrevveksl. 2: 215.
2) om personer som under sommaren (sommarledigheten) bor på pensionat o. d. ngnstädes l. hyrt in sig hos enskilda o. d., person på (betalt) sommarnöje (se d. o. 2); jfr -turist. Höjer Sv. 2: 909 (1879). Med flyttfoglarne kommo också sommargästerna. Strindberg Hems. 124 (1887). SvD(A) 1932, nr 193, s. 13 (på pensionat).
3) i bildl. anv. av 1, 2; särsk.
a) (tillf.) om människan, med tanke på jordelivets flyktighet o. d. Wirsén Vint. 33 (1890).
b) om flyttfågel (ss. uppträdande i Sv. under sommaren), sommarfågel. Sommargästen, svalan, flyr. Atterbom SDikt. 1: 102 (1837). Rosenius SvFågl. 2: 258 (1924).
-GÄSTNING. (förr) jfr gästning 1; särsk. om naturagärd i form av gästning (med hästar) under sommaren l. om annan naturagärd l. skatt i stället för sådan gästning (jfr gästning 1 c). Jtem vntte wår N herre karl Skriffuere Somorgestningen i Hölbo och Sotholms herrade. G1R 7: 419 (1531). Ion y Hammar, (skattar:) Smör 6 p:d, geddor 14 mark:r, göss ½ p:d, Sommargestning ½ m(arc). SkaraStiftJordeb. 23 (1540).
-GÖDNING. särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat): sommargödsel. Broman Glys. 3: 11 (c. 1730).
-GÖDSEL. gödsel som produceras under sommaren. VDAkt. 1722, nr 293.
-HABIT. (skämts.) sommarkostym. SöndN 1880, s. 70.
-HAGBETE~020. hagbete under sommaren. HdlÅgerupArk. 27/3 1790.
-HAGE.
1) hage (se d. o. 2 a) sådan den ter sig på sommaren (l. hage i sommarfägring). Östergren (1943).
2) (†) utebigård. Linnæus Bijskjöts. 148 (1768).
-HALSDUK~02 l. ~20. jfr -kläder. BoupptVäxjö 1856.
-HALVÅR~02 l. ~20. om den ungefär (l. exakt) hälften av ett år omfattande tid som utgöres av årstiderna vår o. sommar (i inskränktare bemärkelse) l., allmännare, om årstiden sommar o. härtill anslutande sommarlika delar av året l. om årstiden sommar uppfattad ss. varande c. 6 månader, sommar; jfr -tal. SagSed. 1954, s. 35 (1604). Duræus Naturk. 153 (1759; om tiden 20/3—23/9). Tager man i betraktande den värmemängd, som inkommer under hela sommarhalfåret (21 mars—22 sept.), så (osv.). SvRike I. 1: 284 (1899). En .. vårdag, som man (förr) på sina håll .. tillskref stor betydelse, var den 15 maj, Sofiadagen, då folket i Dalsland och Bohuslän ansåg sommarhalfåret taga sin början. LD 1909, nr 108, s. 2. (Till de femtio millionerna italienare) kommer i Italien under sommarhalvåret flera miljoner utländska turister. Hedberg Upp 183 (1968).
-HAMN. hamn (se hamn, sbst.3 1) använd under sommaren; särsk. (numera bl. mera tillf.) om segelbåtshamn. Men den gamla modrens håg / Längtar ej till sol och våg, / .. Hoppas ej en sommarhamn. Topelius Dram. 234 (1860). En gammal flottbro .. har delvis apterats till sommarhamn för Stockholms segelklubb. 2NF 38: 928 (1926). TurTidn. 1959, s. 92.
-HAMPA. [jfr t. sommerhanf] (numera föga br.) om hanstånd av växten Cannabis sativa Lin. (som i motsats till honstånden blommar redan under sommaren); spånadsmaterial av nämnda hanstånd. 2UB 8: 225 (1900; om växten). Varulex. Beklädn. 19 (1945; om spånadsmaterial).
-HANDSKE. jfr -kläder. SthmModeJ 1843, nr 8, s. 7 (om damhandskar av moaré).
-HATT. jfr -kläder. En Sommerhatt, Skygghatt. Linc. M 3 a (1640). Magnhild bar en stor vit sommarhatt prydd med skära konstgjorda rosor. Krusenstjerna Fatt. 2: 444 (1936).
-HAV. (i sht i vitter stil) om havet sådant det ter sig om sommaren l. en (solig) sommardag. Och verlden kring mig låg / Lugn som ett sommarhaf, förgyldt af solen. Stagnelius (SVS) 2: 342 (1821).
-HELG. helg på sommaren; särsk. om midsommarhelgen. Bergman Männ. 105 (1908).
-HEM.
1) hem (se d. o. I 2) under sommaren, sommarbostad; jfr 2, 3. Ja Vittorio, snart vandra vi af alla samlade till Bjurslätt till vårt sommarhem. SHedlund (1870) hos Rydberg Brev 1: 192. Efter (1882) .. fick Säby vid sidan om Stora Torp ofta göra tjänst som familjen Ekmans sommarhem. Rosman BjärkSäb. 3: 270 (1927). (Alltsedan 1820-talet) har de gamla byggnaderna hyst huvudmassan av Gustafsbergs badgäster d. v. s. praktiskt taget alla dem som inte skaffat sig egna sommarhem att återvända till år efter år. BLagercrantz hos Jacobowsky Gustafsb. 257 (1958).
2) om hem (se d. o. I 2, 2 e α) (på landet) för sommarbarn, sommarbarnhem; äv. (numera bl. tillf.) om privathem där vuxen inackordera(t)s för sommarrekreation. (Fru E. Nyström) skaffade billiga sommarhem åt de mest öfveransträngda (sömmerskorna). Lundin NSthm 631 (1889). PsykPedUppslB 1655 (1945).
3) (en sammanslutnings) semesterhem o. d. för sommarvistelse; jfr hem I 2 e β α‘. Flodström SvFolk 132 (1918).
4) (i sht i vitter stil) motsv. hem I 2 e β, 4: uppehållsort l. uppehållsplats under sommaren, hem(vist) under sommaren; särsk. om ort l. ställe där flyttfågel uppehåller sig under sommaren. Sorrento-bo, / Sorrento-ro, / Sorrento, hjertats sommarhem! Snoilsky 3: 175 (1883). (Domherren) har sommarhem allestädes i hela landet. Rosenius SvFågl. 2: 89 (1921).
-HEMVIST~02 l. ~20. hemvist under sommaren; särsk. oeg. l. bildl. (jfr hemvist 2), om flyttfågels uppehållsort (l. uppehållsställe) under sommaren. Zetterstedt SvLappm. 1: 88 (1822).
-HET. (som är) så het (se d. o. 1) som företeelsen i fråga är l. kan vara på sommaren, som har l. är präglad l. fylld av sommarhetta; stundom äv. i det opers. uttr. det är sommarhett, det råder sommarhetta. BL 5: 305 (1839; om vindfläktar). Böttiger 1: 66 (1845, 1856; om dag). Skolungdomen staden öfvergett: / Det är ännu alltför sommarhett. Sehlstedt 4: 173 (1871). Solen baddar sommarhet och klar. Wirsén Dikt. 59 (1876). Beijer BritaGrossh. 275 (1940; om cementgård).
-HETTA. hetta (se hetta, sbst. 1 a) på sommaren, hetta som (ofta) kännetecknar (den varmaste delen av) sommaren l. en (hög)-sommardag, stark l. tryckande sommarvärme; i sg. best. äv. närmande sig bet.: tiden när sommarhetta råder l. den heta(ste) tiden av sommaren. Vthi Sommarhetan purgera .. (svinen) medh Pulweret aff Prusterot, blandat vthi Miölk eller annan Drick. IErici Colerus 1: 261 (c. 1645). Sommarhettan är i östra Europa mycket stor. Palmblad LbGeogr. 59 (1845). Baron hade ju hela tiden den vitvästklädda magen att kånka på, och det frestade på i den tryckande sommarhettan. Hedberg Större 516 (1946).
-HIMMEL. om (den klara, blå) himmeln (se himmel 2) en (vacker) sommardag. Hedborn Minne 196 (1835).
-HISTORIA.
1) historia (se d. o. 6) som rör en tilldragelse på sommaren. Siwertz JoDr. 260 (1928).
2) (ngt vard.) kärleksaffär l. flört under sommaren; jfr historia 7 a. Siwertz Fribilj. 87 (1943).
-HONUNG. [jfr t. sommerhonig] i sht biodl. (ljus) honung som samlats under (hög)-sommaren (motsatt: hösthonung), blomsterhonung. Wikforss 2: 617 (1804).
-HOTELL. hotell (på badort l. turistort) som hålls öppet under sommaren; badhotell. TT 1898, Byggn. s. 134. —
-HUD. (numera föga br.) (korthårig) hud (se hud, sbst.1 2) från djur som slaktats under sommaren l. vid sommarens slut. Hirsch LbGarfv. 20 (1898). Förbundet 1907, nr 2, s. 3.
-HUGGEN, p. adj. i sht skogsv. om ved l. virke: huggen l. avverkad under sommaren, sommaravverkad. JernkA 1888, s. 290.
-HUGGNING. i sht skogsv. huggning (se hugga, v.1 3 a) l. avverkning under sommaren, sommaravverkning. Skogvakt. 1890, s. 16.
-HULL. (i sht i fackspr.) om hull (se hull, sbst.2 2) som boskap l. vilt (gräsätande) djur har l. får under sommaren. Nordforss (1805).
-HUS. [fsv. somarhus, somars hus; jfr mlt. som(m)erhūs, mht. sommerhūs (t. sommerhaus)]
1) hus (främst) använt under sommaren, hus (främst) för sommarbruk; särsk. dels om annat än bostadshus: lusthus (l. lövsal o. d.), dels (o. numera i sht) om hus på landet l. med tillgång till natur (ofta vid vatten) där ägaren (familj o. d.) bor på sommaren (o. annan fritid) för nöjes skull l. i rekreerande syfte, sommarbostad l. sommarstuga (se d. o. 2). Dan. 6: 10 (Bib. 1541; om sommarpalats). (Hos) The .. rijkesta (i Moskva finns) Kakelvgnar .. Vthi theras gårdar finnes och höga Sommarhws och Lofft, ther the om Sommaren wistas vthi och liggia. Petreius Beskr. 1: 7 (1614). Sommar-hus, (dvs.) Löfsal, Pergula. Schultze Ordb. 2003 (c. 1755). (Den nordasiatiska) Byn bestod dels af sommar- dels af winter-hus. Cook 3Resa 344 (1787). Om sommaren flyttade man, ofta dock ej de gamla, ut ur vinterhuset och sof i uthus, bodar och lador eller i särskilda sommarhus. Fatab. 1917, s. 161. Sommarhuset har nästan avskaffat sommarklänningarna. Miljonärskan går i jeans och tröjor som vi alla på landet. DN(A) 1965, nr 21, s. 13. särsk. oeg. l. bildl. I det nya arbetet (dvs. romanen Cousinerna) .. är prosan grundwal, och phantasien bygger derpå ett litet artigt sommarhus, hwarifrån dock ingen utsigt öppnar sig öfver det osynligas rike. SvLittFT 1835, sp. 52. Föryngrad åter ler naturen, / Fast vinterstormarna och hagelskuren / Förhärjat hennes gröna sommarhus. Sander Dikt. 63 (1870).
2) (†) orangeri l. drivhus för sommarbruk. Mollet Lustg. D 4 b (1651).
-HYACINT. [jfr t. sommerhyazinthe] (numera mindre br.) bot. prydnadsväxten Galtonia candicans Decaisn. (som blommar på sommaren, i motsättning till den på våren blommande prydnadsväxten hyacint, dvs. Hyacinthus orientalis Lin.), kaphyacint. 2NF (1917). 2SvUppslB (1953).
-HYDDA. under sommaren använd hydda (se d. o. 1), hydda för sommarbruk; i sht förr särsk.: lövhydda l. lövsal. Wikforss 2: 617 (1804). (Sv.) Sommarhydda, (t.) Sommerhütte, Sommerlaube. Heinrich (1814). Högre upp (på Parnassen) ha byarnes folk sommarhyddor, der herdar och herdinnor bo under sommaren. Bremer GVerld. 6: 155 (1862). Zethelius Fältarb. 97 (1892).
-HYLL. [jfr t. sommerholder] bot. sommarfläder. Månsson Åderlåt. 32 (1642).
Ssg: sommarhyll-rot. särsk. om (förr använd) drog av roten av sommarfläder. VaruförtTulltaxa 2: 127 (1912).
-HYRA. hyra (se hyra, sbst.2 1, 2) under l. över sommaren; i sht förr äv.: (ersättning som utgår vid) uthyrning av fartyg under sommaren (jfr skepps-hyra 1). Siöl. 1667, Skipl. 3. BoupptSthm 1684, s. 853 a. På Sommar Hyran rester — 42. Därs. 1689, s. 1138 a. —
-HYTTA. (†) motsv. hytta 1: sommarhydda; äv. motsv. hytta 1 slutet. Cook 3Resa 345 (1787). Lundell (1893; om militär lägerhydda).
-HÅR.
1) om hår (se d. o. 1) som vissa djur har under sommaren (motsatt: vinterhår). VetAH 1773, s. 219 (hos järv). Wrangel HbHästv. 622 (1885).
2) (tillf.) om ngns hår ss. på ett l. annat sätt förknippat med sommaren. Glädjen som då och då kom (till en pojke) tycktes ligga i vinden eller i regnets våta sommarhår. Martinson VägUt 63 (1936).
-HÄRBÄRGE.~020.
1) (numera bl. med ålderdomlig prägel) om värdshus l. gästgiveri l. pensionat l. dyl. som är öppet under sommaren (jfr härbärge 1); förr äv., abstraktare, i uttr.: ta sommarhärbärge ngnstädes, inkvartera sig ngnstädes för sommarvistelse. Leijonhufvud Minnesant. 115 (1836: tog). Vid Kaivanto i Kangsala har (den finska turist-)föreningen understödt upprätthållandet af ett sommarhärbärge. IdrFinl. 4: 157 (1906). Cannelin (1921).
2) (†) ss. bostad l. gästhus under sommaren använt utrymme l. använd bod l. dyl.; jfr härbärge 3. VDAkt. 1726, Syneprot. F III 7. —
-HÄRLIG. (i vitter stil) jfr härlig 2. Och den sommarherrliga naturen / Sofver icke mer, hon slumrar blott. Zedritz 1: 78 (1830). Vi se .. ännu en gång den sommarhärliga jorden förklarad. Vetterlund StDikt. 47 (1901).
-HÄST. (†) (liten) häst för skjutsning l. ridning under sommaren l. häst som är föremål för sommarfodring (se d. o. 2); särsk. i pl. liktydigt med: sommarfodring (ss. skatt). Så vele wij athj (dvs. Ture Jönsson) haffue med eder edra karla, hernisk, små sommerhesta och bestha verior (till mötet i Västerås). G1R 4: 184 (1527). Benct ij Hofflanda, (skattar:) Smör 6 p:d, geddor 14 m(arc), gös 1/2 p:d, Swmmarhesta 1/2 m(arc), Herren 2 hesta. SkaraStiftJordeb. 24 (1540).
-HÖGVATTEN~020. högvatten under sommaren; jfr -flod. Ymer 1942, s. 541.
-IDROTT~02 l. ~20. idrott som utövas på sommaren, sommarsport. Balck Idr. 2: 634 (1887; om rodd o. simning).
-IDYLL.
1) litt.-vet. o. konst. idyll (se d. o. 1) med sommarmotiv. 2NF 32: 1144 (1921).
2) om ngt utgörande idyll under sommaren. Strax bakom Fridsäters ljusa sommaridyll. Lundgren SkildStig. 11 (1939).
-IL. (i vitter stil, numera mindre br.) vindil på sommaren. Din röst är len, lik sommarilens dans. Phosph. 1810, s. 155.
-INFORMATOR. informator under sommaren. Tavaststjerna Barnd. 115 (1886).
-INSEKT~02 l. ~20. (numera bl. mera tillf.) (normalt) under sommaren uppträdande insekt. Backman Dickens Pickw. 1: 289 (1871).
-IS. (i vitter stil, tillf.) om is använd på sommaren för kylning av matvaror o. d. TRudeen Vitt. 271 (1683).
-JACKA. jfr -kläder. Runius (SVS) 2: 123 (1712).
-JAKT. på sommaren bedriven jakt. Hillerström Biörnf. 18 (1750; om björnjakt).
-JOBB. (ngt vard.) jobb under sommaren, jobb på sommaren; särsk. om anställning som skolungdom l. studerande har under sommarferie. Typiskt sommarjobb på Fårö — att köra släke (tång) som gödning till åkrarna. SvD(A) 1959, nr 226, s. 16. Kärvt för skolungdom få sommarjobb. ÖgCorr. 1967, nr 63, s. 20 (rubrik).
-JOBBA. (vard.) ha sommarjobb, jobba under sommaren. DN 1967, nr 141, s. 11.
-JORD.
1) (i vitter stil, mera tillf.) om jorden (se jord 1) sådan den ter sig under sommaren. Spong Kråkn. 234 (1963).
2) (numera bl. mera tillf.) om jord (se d. o. 8 a) sådan den är på sommaren. Rosenfeldt Vitt. 85 (c. 1690).
-JURT. (i fackspr.) under sommaren använt, flyttbart jurt (motsatt: jurt använt ss. fast bostad l. under vintern), jurt. Ahlqvist Kult. 94 (1871). Retzius FinKran. 96 (1878).
-JÄRPE. i sht jäg. o. zool. järpe i sommardräkt (se d. o. 3). FoFl. 1926, s. 243.
-KALL.
1) om klimat o. d.: kall (för att vara) under sommaren, kall sommar. Andersson o. Birger 140 (1912; om klimat).
2) (†) = -ljum 2. JernkA 1817, 2: 43. —
-KALSONGER. jfr -kläder. KatalÅhlénHolm 95: 58 (1928).
-KALV. jfr -föl. BoupptSthm 1672, s. 71 b. —
-KALVILL. [jfr t. sommerkalville] (numera föga br.) ”kalvill” utgörande sommarfrukt (l. träd bärande sådana äpplen). GBonde (1756) hos Trolle-Bonde Hesselby 163. Hellström NorrlJordbr. 429 (1917).
-KAMMARE. (numera i sht i vissa trakter) kammare (i uthus) använd (ss. sovrum) under sommaren. VDAkt. 1736.
-KAMPANJ. särsk.
1) (numera bl. ngt arkaiserande) ”kampanj” (se kampanj, sbst.2 2) under sommaren. Nordberg C12 2: 657 (1740). SvFlH 1: 464 (1942; till sjöss).
2) kampanj (se kampanj, sbst.2 3, 3 a) under sommaren, kampanj på sommaren; i sht förr äv. om forskningsföretag l. forskningsresa för studerande av företeelser på fältet: forskningsexpedition l. fältstudium under sommaren. OoB 1928, s. 514 (i fråga om arkeologiska utgrävningar). Vår- och sommarkampanjen .. (av glaciärforskningarna på Kebnekaise) omfattade tiden 18 maj—10 september med fortsatta inventeringar av ackumulationen (m. m.). SvGeogrÅb. 1949, s. 112. MHF:s sommarkampanj för säkrare trafik. Motorför. 1955, nr 5, s. 7.
-KAMPEMENT. (†) om (tiden för) trupps kamperande ngnstädes under sommaren; jfr kampement 1. DA 1793, nr 65, s. 3.
-KANIKER. trädg. kaniker l. kanikeräpplen utgörande sommarfrukt (l. om träd bärande sådana kanikeräpplen). Eneroth Pom. 2: 384 (1866).
-KAPPA. jfr -kläder. Kellgren (SVS) 6: 210 (1788).
-KARL. (i sht i vissa trakter, i sht om ä. förh.) sommardräng. Barchæus LandthHall. 26 (1773; från Hall.).
-KAST. trädg. under sommaren använd kast (se kast, sbst.2 5). Lundström Trädg. 2: 113 (1831). Sommarkast, afsedd för vanliga drifbänksfönster, lutande åt två sidor. HbTrädg. 7: 12 (1883).
-KATARR. (numera mindre br.) hösnuva; i sht förr äv. om katarr på sommaren av annat slag än hösnuva. NF 7: 319 (1883). Att den verkliga höfebern, som ej får förblandas med en del andra ”sommarkatarrer”, faktiskt framkallas av i luften kringflygande frömjölskorn är numera höjt över allt tvivel. Lidforss Kås. 2: 195 (1912). Sommarkatarr: 1. hösnuva; 2. conjunctivitis æstivalis. Wernstedt (1943). BonnierLex. (1966).
-KAVAJ. jfr -kläder. En ljus sommarkavaj. BoupptVäxjö 1886.
-KJOL l. -KJORTEL.
1) (†) sommarklänning. Schroderus Comenius 513 (1639).
2) (ljus, lätt) kjol (se d. o. 5) för sommarbruk. Asplund Stud. 27 (1912).
-KLAR. (i sht i vitter stil) så klar (se d. o. 3 a, äv. 1) resp. klart som den l. det brukar l. kan vara på sommaren l. präglad resp. präglat av den klarhet som den l. det brukar l. kan ha på sommaren, klar sommar-; som har en klar sommarglans l. sommarfärg. Det snögar .. men en roman .., en liten Thesouper .. och ett Schackparti .. skall låta qvellen .. flyta fram i sommarklar stillhet. Bremer Brev 2: 10 (1839). CVAStrandberg 1: 45 (c. 1845; om himmel). Han satt hos Neuha, hos sin sommarklara, / Sin varma solros, af en ädel skara / Den ädelbornaste. Dens. 3: 456 (1856). Samlingen (av uppbådat drevfolk), som mötte mina sommarklara blickar var ej alltför imponerande. Nordmann BorgåBarn 176 (1906).
-KLIMAT. klimat under sommaren. Atterbom Minn. 587 (1819).
-KLIPPA. (i vitter stil) om klippa (vid vatten) sådan den ter sig under sommaren l. en vacker sommardag. Fogelström Somm. 171 (1951).
(1, 1 h) -KLOCKA. bot. om vissa sommarväxter; jfr klocka, sbst. 2 c.
1) växten Campanula ramosissima Sibth. (som är sommarannuell). Hylander PrydnV 36 (1948).
2) (numera föga br.) = -snöklocka. Svensson Kulturv. 99 (1893). Klint (1906).
-KLYNNE. bot. växten Valerianella dentata (Lin.) Poll. (som uppträder under högsommaren, motsatt: vårklynne). Weimarck SkånFl. 596 (1963).
-KLÄDD, p. adj.
1) klädd i sommarkläder l. sommarklänning l. sommarkostym. Kling Spect. Aa 1 b (1735). Jönsson ÄnSjung. 112 (1942, 1954).
2) (i vitter stil) bildl., om äng l. växter o. d. Gierow Ödl. 90 (1937).
-KLÄDE. (†) (uppsättning) sommarkläder (ingående i avlöningsförmån), sommardräkt; (sommartid använd) mantel l. blus l. dyl. av (fint) tunt tyg; jfr kläde II 2. VarRerV 20 (1538). Thill 3 småsuener theris Sommer klädhe p(ro) anno 60. KlädkamRSthm 1560 A, s. 22 a. Wollimhaus Ind. (1652).
-KLÄDER, pl. (lätta l. svala, i sht ljusa) kläder (se kläde III) för sommarbruk. Schroderus Albert. 4: 102 (1638). Ahlin GillGång 57 (1958). särsk. bildl. En trägård stod derwid, i gröna sommar-kläder. Kolmodin QvSp. 2: 197 (1750).
-KLÄDNAD. (numera bl. i högre stil) klädnad (se d. o. 3) för sommarbruk; särsk. om mantel l. dyl. av tunt tyg. Linc. Hhhh 1 b (1640).
-KLÄDNING, se -klänning.
-KLÄDSEL. klädsel (se d. o. 1 b) i (form av) sommarkläder. SvTyHlex. (1851).
-KLÄNNING, förr äv. -KLÄDNING. (sommar- 1555 osv. sommars- 1560)
1) (†) sommarkläder, sommarkostym, sommardräkt; jfr klänning 1. KlädkamRSthm 1555 K, s. 189 b (ss. avlöningsförmån). H:r Envojen (kom) uti himmelblå sommarklädningh med små guldsnören i alla sömmarna. KKD 5: 247 (1711). SvTyHlex. (1851).
2) (†) bildl.
a) sommardräkt (se d. o. 2), sommarskrud; jfr 3 slutet. Så har nu marken mist sin Sommar klädning gröna / Seer grått skröpligt uth, och skäms at hon är bar. Skogekär Bärgbo Wen. 34 (c. 1650, 1680). Sjelfwa Eken i sin Sommarklädning står. Strand Tidsfördr. 2: 6 (1763).
b) hos djur: sommardräkt (se d. o. 3). Orrelius Diurr. 52: 2 (1750).
3) klänning (se d. o. 2) för sommarbruk. NJournD 1857, s. 78. särsk. bildl. (jfr 2). Vilken sval och färgsäll sommarklänning för värmetrötta jorden — dessa luktärtsfält. Fogelqvist ResRot 95 (1926).
-KLÄNNINGSTYG. (klännings)tyg till sommarklänningar (se -klänning 3). NJournD 1857, s. 78.
-KNOG. (vard.) knog (se knog, sbst.1 2) under sommaren, knog på sommaren. Ansikten 115 (1932).
-KOFTA. jfr -kläder. BoupptVäxjö 1872.
-KOLERA. (†) = kolera, sbst. 4. Uhrström Hemläk. 216 (1879). Wretlind Läk. 5: 78 (1897).
-KOLONI.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om samling av personer (tillhörande samma yrkeskår l. dyl.) som bor tillsammans ngnstädes under sommaren l. sommarledigheten; (litet) sommarsamhälle. Här på östra Djurgården, ligga .. Friesens Park, Listonhill och Alnäs, allt sommarställen för Börsens magnater eller sommarkolonier af mindre penningdigra familjer. Thomée IllSv. 92 (1866). Den sommarkoloni av artister, som brukade hålla till på Sollerön. Östergren (1943). Det framtidsperspektiv, som öppnar sig för detta slags orter (dvs. fiskelägen som blivit populära badorter), är den rena sommarkolonien, där alla årsinvånare har försvunnit. TurÅ 1954, s. 125.
2) koloni (se d. o. 4 b) där sommarvistelse beredes; särsk. om skollovskoloni. DN 1895, nr 9251 A, s. 2. 1NJA 1961, s. 301 (om kolonier ordnade av förstamajblommans riksförbund).
-KONDITION.
1) (numera föga br.) informatorsplats under sommaren; jfr kondition 6 b. Strindberg TjqvS 1: 221 (1886).
2) (numera bl. tillf.) om den (goda) kondition (se d. o. 7) som man har under sommaren. Zander Löpn. 7 (1918).
-KONFIRMAND. om pojke l. flicka som inackordera(t)s i prästhem o. får konfirmandundervisning (o. konfirmeras) under sommaren l. deltar i konfirmationsläger under sommaren. SkånD 1907, nr 6012, s. 4.
-KOPENNINGAR~0200, pl. (förr) kopenningar (se d. o. 2) uppburna under sommaren. HH XI. 1: 74 (1530).
(1 h) -KORN. [jfr t. sommergerste] (numera föga br.) korn (se d. o. 4) utgörande vårsäd (motsatt: vinterkorn); i sht förr särsk.: tvåradigt korn. Linc. Aaaa 1 a (1640). Det tvåradiga eller Sommarkornet (H(ordeum) distichon), har platta ax med blott två kornrader. Torén Rebau o. Hochstetter 196 (1851). LAHT 1933, s. 687.
-KOSTYM. jfr -kläder. SydsvD 1870, nr 1, s. 4.
-KOTÖRT, r. l. f. [senare leden av kota, sbst., o. ört; de med kotört betecknade växterna har knölig jordstam] (†) växten Lathyrus tuberosus Lin. (som blommar juli—september, motsatt den under maj o. juni blommande L. montanus Bernh., gökärt), knölvial. Rudbeck HortBot. 14 (1685).
(1 h) -KRASSE. [jfr t. sommerkresse] (numera mindre br.) den odlade växten Lepidium sativum Lin., krasse; förr äv. allmännare: (växt av) släktet Lepidium Lin. 24 faat Winter och såmmarkrass .. Dall:r 2 .. öre .. 8. HovförtärSthm 1644, s. 170. Lilja SkånFl. 466 (1870; om släktet). Mörk Sommarkrasse (L. ruderale Linn.). Därs. 467. Löwegren Hippokr. 2: 497 (1910).
-KRÖNIKA. krönika (se d. o. 3) över tilldragelser (inom visst område) under sommaren l. en viss sommar. GbgMP 1931, nr 179, s. 6 (om filmkrönika). TurÅ 1953, s. 25 (om beskrivning av väderlek, växtlighet m. m. under sommarens lopp).
-KURS. kurs (se d. o. 7) under sommaren, kurs på sommaren; särsk. om (föreläsnings)kurs som under sommaren anordnas av universitet l. högskola l. (o. numera i sht) folkuniversitetet ss. led i folkbildningsarbetet l. för (folkskol)lärares fortbildning; feriekurs l. fortbildningskurs under sommaren. Utbildningen (av ryska ingenjörstrupper) sker under en vinter- och en sommarkurs. KrigVAH 1886, s. 100. LdVBl. 1887, nr 6, s. 4 (på folkhögskola). Alltsedan år 1893 hava vid våra universitet och högskolor hållits så kallade sommarkurser, avsedda för personer, som icke äro i tillfälle att begagna sig av den regelbundna akademiska undervisningen. BtRiksdP 1926, 6: nr 8, s. 176. Sommarkurser i utlandet, som i regel äro språkkurser, anordnas företrädesvis i samarbete med univ(ersiteten) i resp. land. 2SvUppslB 26: 1017 (1953).
-KURSARE. [jfr -kurs] (ngt vard.) deltagare i sommarkurs. Östergren (1943).
-KURTIS. sommarflört. Hellström MannHum. 2: 38 (1923).
-KVALM. kvalm (se d. o. 2) l. tryckande hetta l. tryckande luft på sommaren; i sg. best. i sht förr äv. liktydigt med: tid med tryckande hetta l. luft under sommaren. Vid sommar-qvalmen blifva .. (hägringarna) mer otydlige (än under våren). VetAH 1788, s. 8. Edfelt Slagf. 89 (1952).
-KVALMIG. jfr -kvalm. SD(L) 1904, nr 188, s. 5 (om stad).
-KVARTAL. (numera föga br.) om den (ungefärliga) fjärdedel av ett år som sommarmånaderna upptar. Lind 1: 1430 (1749).
-KVARTER.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) kvarter (se d. o. 14) under sommaren, sommarförläggning. Nordberg C12 1: 477 (1740).
2) (numera mindre br.) sommarlogi. Johansson Dagb. 3: 189 (1894).
-KVAV. så kvav (se kvav, adj. 2) resp. kvavt som den l. det kan l. brukar vara på sommaren; äv. i det opers. uttr. det är sommarkvavt. Det var sommarkvavt inne, och det doftade kvalmigt från rosorna, som slokade i lerfatet. Asplund Stud. 40 (1912). Larsson Rung Synd. 78 (1919; om dag). I våra sommarkvava rum i staden. Östergren (1943).
-KVIST. (numera mindre br.) sommarskott. Mollet Lustgård. B 4 a (1651).
-KVÄLL. kväll på sommaren, kväll under sommaren. Spegel TPar. 103 (1705).
(1 h) -KYNDEL. trädg. o. bot. växten Satureja hortensis Lin., trädgårdskyndel, kyndel. Svensson Kulturv. 476 (1893).
-KÅK. (vard.) sommarstuga; jfr kåk, sbst.2 2. Siwertz Sel. 1: 96 (1920).
-KÅL. [jfr t. sommerkohl] kål (se kål, sbst.2 1) som planteras l. sås på våren o. skördas samma sommar. Wikforss 2: 617 (1804). Sonesson BöndB 581 (1955).
-KÅTA. (tält- l. torv)kåta använd (av fjällsamer under vistelsen i fjällen) under sommaren. HFinLappm. 3: 89 (1729).
-KÖK. (i vissa trakter, i sht om ä. förh.) rum (i uthus) l. fristående byggnad som (förutom för brygd l. brödbakning l. dyl.) under sommaren användes för matlagning (o. ss. bostad); jfr -stuga 1. Landsm. B 15: 29 (1916). Där (dvs. i fägårdslängan på en gård i Hälsingl.) finnes också sommarkök. SvKulturb. 1—2: 23 (1929).
-KÖRA. (numera nästan bl. om ä. förh.) köra l. plöja (jord, i sht trädesåker) på sommaren (motsatt: höstköra l. vårköra); jfr sneda, v.2 6. Retzius FlOec. 253 (1806). Det landet man ärnar begagna (för rapsodling), sommarköres wäl och gödes om hösten. Alm(Sthm) 1818, s. 40.
-KÖRNING. körning på sommaren; särsk.
1) bilkörning på sommaren (med tanke på väglaget, motsatt: vinterkörning). Nerén HbAut. 3: 227 (1928).
2) (numera nästan bl. om ä. förh.) körning (se köra, v. 11 a) l. plöjning av jord (i sht trädesåker) på sommaren. 1Saml. 1—6: 680 (1774).
-KÖRSLA. körsla (se d. o. 2) förrättad under sommaren; i sht i pl. VDAkt. 1779, nr 277.
-KÖRVÄG~02 l. ~20. körväg som används (o. är framkomlig bl.) under (hög)sommaren. EconA 1807, maj s. 43. TurÅ 1963, s. 58.
-LADA. (mindre br.) lada (av primitiv beskaffenhet) där hö förvaras bl. under sommaren. En sommarlada i utängarna. Östergren (1943). SAOL (1973).
-LADUGÅRD~102, äv. ~200. om (mindre l. enklare, i anslutning till övriga byggnader l. relativt nära boningshuset belägen) ladugård som används under sommaren; äv. om sådan ladugård belägen i anslutning till avlägsen betesmark (o. ersättande en fäbod). TurHb. 1: 119 (1894). Frödin anser, att bruket av sommarladugårdar på gränsen till utmarken uppkommit som en följd av byarnas tillväxt och omreglering. Ymer 1935, s. 163. Ingen vill numera höst och vår överflotta byns kor de tre kilometerna till sommarladugårdarna vid Appojokks mynning. TurÅ 1958, s. 288.
-LAG. (numera bl. i vissa trakter, om ä. förh.) om ungdomens festliga sammankomster i olika gårdar i en by på söndagseftermiddagarna under sommaren (fr. o. m. vårarbetets slut). Lönqvist Bara 9 (1775).
-LAMM. jfr -föl. Juslenius 17 (1745).
-LAMM-SKINN. hud av sommarlamm. KlädkamRSthm 1554 K, s. 46 a. —
-LAMNING. lamning på sommaren. NVexjöBl. 1848, nr 32, s. 3.
-LAND.
1) stycke land nyttjat under sommaren; trakt l. land ss. bebodd resp. bebott l. besökt under sommaren l. sådan den resp. sådant det ter sig på sommaren.
a) (samers) sommarbetesland (jfr land 1 a); stundom äv.: land (se d. o. 1 c) under sommaren (med tanke på dess nyttjande för bete l. grästäkt). RenbeteskommDokum. 1907, 2: 44 (1756). Mellätno är huvudvattendraget i Padjelanta, lapparnas vidsträckta sommarland längst uppe vid Luleälvarnas källor, där nomaderna .. beta sina renar på de örtrika fjällhedarna. TurÅ 1942, s. 352. Vattenkraften byggs ut. Nybyggarens, boskapsbondens urvärld — fiskevatten och gräsbördigt sommarland — översvämmas och tillintetgöres av en omättlig kraftindustri. LD 1959, nr 141, s. 12.
b) om trakt l. landskap (se d. o. 1 b) o. d. där ngn vistas under sommaren (för nöjes skull); äv.: trakt l. landskap o. d. som man bl. möter l. tänker på sådan den resp. sådant det ter sig på sommaren (jfr d); äv. närmande sig l. övergående i bet.: sommarnöje (se d. o. 2). Hvad af all skönhet flygtigast förgår, / .. Det äger i din (dvs. Franzéns) sång odödlig kropp, / .. Det fagraste af riken så blef ditt: / Ett sommarland af skog med bäck och sjö. Atterbom Lyr. 2: 138 (1839). Man reser ju inte till Bohuslän för att vintersporta, nej, för alla utomstående är Bohuslän enbart ett sommarland. TurÅ 1964, s. 248. Vissa områden har fler barn kvar i stan än andra därför att det bor många invandrare där. De har ofta inte något sommarland att fara till. Där finns fler parklekar öppna. DN 1973, nr 180, s. 15.
c) om trakt l. land (se d. o. 3 i) där flyttfåglar uppehåller sig under sommaren. TurÅ 1952, s. 56.
d) land (se d. o. 2) sådant det ter sig på sommaren. VFl. 1912, s. 60.
2) (i vitter stil) land (se d. o. 1) l. trakt där det råder sommar (nästan) året runt; äv. bildl. (jfr sommar 3 c): förlovat land (se d. o. 3 k) l. dyl. Andars brödraspråk är Sången, / Från de helga sommarlanden / Kom, att lossa oss ur banden, / Med musik den ljufva fången (dvs. själen). Phosph. 1811, s. 482. Canarie-öarnes eller andra dylika sommarländers luftstreck. Atterbom Minnest. 1: 130 (1847). Dens. Lyr. 3: 272 (1853; bildl.).
-LANDSKAP~02 l. ~20. landskap (se d. o. 5) sådant det ter sig på sommaren l. en (vacker) sommardag, landskap i sommardräkt (se d. o. 2) l. sommarfägring. Strindberg Brev 5: 161 (1885). TurÅ 1945, s. 46.
-LANDSVÄG~02 l. ~20. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) landsväg l. körväg trafikerad o. framkomlig bl. under sommaren, landsväg osv. för sommartrafik. Palmquist ObsRyszl. 6 (1674).
-LASS. (sommar- 1553 osv. sommars- 1790) [fsv. somarlas, somars las] (numera i sht i skildring av ä. förh.) på sommaren kört lass (se lass, sbst.2 1), lass med l. på sommarfordon.
a) om lass torkat hö (l. vass o. d.) som köres (in) vid höbärgningen (på släddon); oftast ss. ä. (i sht till ett halvt vinterlass bestämt) mått på hö (l. vass osv.) l. höavkastning. Åshufvud äng .. hö 17 sommarlass. MeddNerFmF 1: 140 (cit. fr. 1553). Med lass .. förstås (i denna framställning) ett vanligt sommarlass hö efter ett par hästar. LAA 1813, s. 271. Egendomen har goda naturliga Ängar, som i vanliga år ge omkring 600 sommarlass Hö. AB 1845, nr 86, s. 1. År 1557 räknades å Dannemora och Vattholma bruk i Upland uti 1 vinterlass hö 18 hvålmar, men uti sommarlass endast 9. Falkman Mått 1: 457 (1884). (Vid höbärgning i Norrl.) kryper den ene in i ladan och ”tar mot”. Den andre .. tar sommarlasset i några famntag och stoppar in det genom den trånga dörren. Nordström Luleåkult. 191 (1925).
b) i annan anv. PH 1: 179 (1720).
-LASTMÄRKE~020. sjöt. lastmärke utmärkande sommarfribord. Nilsson Skeppsb. 66 (1932).
-LAT. som är så lat (se lat, adj.1) som han osv. brukar l. kan vara, när det är sommar (o. semester l. ferie); lat i sommarvärmen; äv. i överförd anv. (se lat, adj.1 f), särsk. (om ort): som har avseende på l. präglas av l. härrör från sommarlata människor; äv. bildl., om vågor (jfr lat, adj.1 g). Sommarlata stockholmare på en brygga. Nordensvan SvK 669 (1892). Den sommarlata katten. Nycander Mar. 46 (1910). Mitt sommarlata Lund, din poesi / är mera ljuv än böckerna berätta. LundagKron. 1: 498 (1918). Det plaskar av sommarlata vågor i vassen, en stillsam sommarvind susar i alla löv, och (osv.). SvD(A) 1929, nr 189, s. 6. Sommarlata papperstips(:) .. På landet, i sommarstugan, på campingplatsen .. kan vi förenkla sommarhushållet med hjälp av papper i olika former. Värmlandsberg 1967, nr 87, s. 8.
-LEDIG. jfr -ledighet. (Sommaren 1811 körde man järnforor från Rämen o.) upprymd och sommarledig, tog .. (Tegnér) med hela sin själ deruti del. Böttiger 6: 354 (1847).
-LEDIGHET~102, äv. ~200. ledighet (se d. o. 5, 5 slutet) under sommaren; sommarsemester; sommarferie. Wedberg 1HD 333 (i handl. fr. 1804). PedT 1897, s. 354 (om lärares sommarferie).
-LEK.
1) (utomhus förlagd) lek (se lek, sbst. 1) på sommaren. TIdr. 1883, s. 86. ”Sista paret ut” var enligt en gammal stockholmares vittnesbörd den vildaste och mest traditionella sommarleken. TurÅ 1938, s. 350.
2) oeg. l. bildl.
a) om fjärilars till synes lekfulla kringflygande på sommaren (särsk. bildl.); jfr lek, sbst. 1 c. En skara flickor från landsorten på stadsresa i ljusa tunna klänningar … Arma fjärilar, blåfrusna i för tidig sommarlek. Lundkvist Spegel 126 (1953).
b) ss. namn på (ss.) lekfullt l. lättsamt (avsett) skådespel där handlingen utspelas under sommaren; jfr lek, sbst. 2 c. Hammarsköld SvVitt. 1: 125 (cit. fr. 1670).
c) motsv. lek, sbst. 2 i: lek under sommaren; sommarflört; äv. med anslutning till 3. Benedictsson o. Lundegård 149 (1888). Det var alltid ungefär vid påsken vi fick höra de vuxna tala mer eller mindre förtäckt om att pigor i byn hade fått barn; nya liv slog upp ögonen som sommarlekarnas frukt. Jönsson ÄnSjung. 63 (1949, 1954).
3) parningslek på sommaren; särsk. i fråga om fiskar. Ling Riksd. 174 (1817).
-LEKANDE, p. adj. som leker på sommaren; särsk. (i sht zool.) motsv. leka, v. 8, om fisk. Balck Idr. 2: 251 (1887). SAOL (1973).
-LEKTYR. lektyr som ngn läser l. som är lämplig att läsa under sommaren l. sommarledigheten, lektyr under sommaren l. sommarledigheten. Strindberg Brev 6: 234 (1887). Arnér Finnas 153 (1961).
-LIGGANDE, p. adj. (numera mindre br.) som ligger på badort under sommaren l. vistas (ngnstädes) som sommargäst, som är ”sommarliggare” (ngnstädes). TurÅ 1914, s. 314.
-LIGGARE. (numera mindre br.) om person som ligger på badort l. vistas ngnstädes som sommargäst o. d.; äv. allmännare, om person som vistas ngnstädes under l. över sommaren. Hildebrand Medelt. 1: 643 (1884). Badorterna i Najni-dalen hade sändt ner sina sommarliggare. Cavallin Kipling Emir. 149 (1898). För sommarliggarna i den torra och dammiga staden har Fyris länge varit en kär farled ut till grönska och svalkande vatten vid åns mynning i Ekoln. TurÅ 1951, s. 276.
-LIK.
1) om l. i fråga om väder: som liknar l. har karaktär av sommar l. sommarväder, sommaraktig; som har sommaraktigt väder; äv. dels i det opers. uttr. vara sommarlikt, dels ss. adv. Bureus Suml. 60 (c. 1600). Det är sommarlikt i dag. Weste FörslSAOB (c. 1817). Utmärkt vacker och sommarlik väderlek. Johansson Dagb. 1: 66 (1873). En jul med milda sommarlika vindar. Lönnberg Kåre 271 (1887). Solen steker sommarlikt och varmt. Geijerstam UngVi 19 (1941).
2) i annan anv.: som för tanken till l. hör samman l. förknippas med sommar, sommaraktig; äv. i speciellare l. överförd anv., övergående till att beteckna att den företeelse som huvudordet anger liknar l. har karaktär av ngt som brukas under l. hör samman med sommaren, särsk. övergående dels i bet.: som liknar l. har karaktär av sommarplagg l. sommarkläder, dels i bet.: som liknar osv. sommarhus l. sommarbostad; äv. ss. adv. Eldningen sker utifrån i sjelfva fotmuren af Byggnaden, som således invändigt är alla årstider sommarlik. Linnerhielm 1Br. 213 (1797). Också på en mycket lätt och sommarlik aftonensemble .. kan man ibland finna en dekorativ skinnbesättning. VeckoJ 1930, nr 31, s. 34. Här doftade det timjan, sommarlikt och balsamiskt. Thulin Heinesen Gryn. 101 (1935).
-LILJA. (†) = -snöklocka; jfr lilja 1 b. SvBot. 6: IV (1809).
-LIND. [jfr t. sommerlinde] (numera mindre br.) bot. trädet Tilia platyphyllos Scop. (som slår ut tidigare än Tilia cordata Mill., skogslind, som förr äv. kallades vinterlind), bohuslind. Torén Rebau o. Hochstetter 42 (1851). Hylander PrydnV 128 (1960; med hänv. till bohuslind).
-LINJE.
1) under sommaren upprätthållen samfärdslinje; särsk. om flyglinje; jfr linje 9. LD 1958, nr 137, s. 3.
2) militär utbildning(slinje) som (huvudsakligen) är förlagd till sommaren; särsk. (numera i sht i skildring av ä. förh.) om rekrytutbildning med inryckning på våren o. utryckning samma höst (i sht motsatt den 1915—1918 i Sv. tillämpade vinterlinjen). Dagen 1914, nr 82, s. 5.
-LIV.
1) i fråga om växt(er) l. djur: liv (se d. o. I 1 (o. 3)) l. synlig l. påtaglig livsyttring begränsat resp. begränsad till en sommar l. till sommaren, liv under sommaren; i sht förr äv. sammanfattande om livsyttringar i naturen under sommaren (jfr liv I 11 a). Atterbom Minn. 343 (1818). (Nordens) tempererade natur har sina motsatta poler af vaket sommarlif och dödslik vinterdvala. Nyblom i 3SAH VIII: 286 (1893). En köldknäpp .., som praktiskt taget gör slut på örternas och gräsens sommarliv. Selander LevLandsk. 75 (1955).
2) om persons (l. djurs) sätt att leva under sommaren, liv (se d. o. I 3) under sommaren, tillvaro under sommaren; i sht förr särsk.: tillvaro under sommarsemester l. sommarledighet. Palmblad Norige 92 (1846). När landstormskurs och krigsbok var färdiga, skulle vi ha lite sommarliv i Halmstad. Wigforss Minn. 2: 49 (1951). (Dalripan) lever .. sitt sommarliv i den lappländska blandskogen, men även i skog, där björken dominerar. Rosenius SvFågl. 3: 350 (1930). Skollukten av skurgolv, blyertspenna och kritdamm ger påtagliga intryck av att något nytt har efterträtt sommarlivet. TurÅ 1954, s. 28.
3) (i vitter stil, numera mindre br.) bildl. (jfr sommar 3 b—d): rikt l. lyckligt (själs- l. känslo)liv; äv.: blomstring(s-tid). Få hafva, som .. (Atterbom), gått hela sin bana fram, under hägnet af ett inre sommarlif. Böttiger 4: 142 (1855, 1869). Ygdrasil, lifsträdet .. där bladen, som smycka kronan, äro solsystem, som ha sin knoppning, sitt sommarlif och slutligen äfven sin höst. Rydberg FilosFörel. 1: 218 (1876).
-LIVRÉ. (numera bl. om ä. förh.) livré buret under sommaren. KlädkamRSthm 1666, s. 344.
-LJUM.
1) (som är) så ljum (se ljum, adj.2 1) som företeelsen i fråga är l. kan vara på sommaren, ljum sommar-; sommaraktigt l. sommarlikt ljum (jfr 2). Luften är sommarljum. Weste FörslSAOB (c. 1817). Wachtmeister Tur. 4 (1876, 1885; om höstnatt). Nyss skvalade skuren, sommarljum, / och jorden är läskad och tvagen. Hansson Nott. 89 (1885). Det är alltjämt sommarljumt i vattnet. TurÅ 1954, s. 148.
2) (numera föga br.) i speciellare anv., ss. temperaturangivelse för vätska o. d. Lagen skal wara Sommarlium när man rörer Miölet och Giästen ther uthi. IErici Colerus 2: 28 (c. 1645). Tå winteren wil til skjärpa, eldas rummet något, så at thet hålles sommarljumt. Lundberg Träg. 219 (1754). Friberg Kokb. 64 (1893; om vatten).
-LJUS, sbst.1 bot. prydnadsväxten Gaura lindheimeri Engelm. & Gray; jfr ljus, sbst. 4 c η, ϑ. Hylander PrydnV 47 (1948).
-LJUS, sbst.2 ljus (se ljus, sbst. 1 a) l. dagsljus l. solljus (sådant det ter sig) på sommaren l. en sommardag; särsk. om dagsljuset under sommaren med tanke på dess (klarhet o.) långa utsträckning över dygnet resp. dess varande dygnet om. Vi älska våra strömmars brus / Och våra bäckars språng, / Den mörka skogens dystra sus, / Vår stjernenatt, vårt sommarljus. Runeberg 2: 4 (1846). Det oafbrutna sommarljuset har stort inflytande på växtlifvet och i följd däraf äfven på växtkulturen i de nordliga trakterna af (Finl.). Grotenfelt LandtbrFinl. 20 (1896). Silfverstolpe Heml. 104 (1940).
-LJUS, adj.
1) motsv. ljus, adj. 2.
a) om ett stycke natur l. om vatten, himmel o. d.: uppfylld l. präglad av sommarens ljus (se ljus, sbst. 1 a) l. sommarljus (se -ljus, sbst.2), ljus (se ljus, adj. 2 a) ss. betraktad i sommardager l. så ljus som företeelsen i fråga (vanligen l. ofta) ter sig på sommaren, ljus sommar-; äv. med bibet. av 2; stundom äv. betecknande att område l. dyl. har ljus dager l. dagsljus en sommarkväll l. sommarnatt (jfr b). Låt oss fridens frukter njuta: / Ymnigt re’n de mellan bladen skjuta, / Mogna mer och mer, i solens brand, / På vår nattligt sommarljusa strand. Böttiger 4: 23 (1860, 1869). Allt glindrar så solklart och sommarljust. Sehlstedt 4: 185 (1871). Levertin Dikt. 50 (1901; om skyar). Lagerlöf Jerus. 1: 306 (1901; om älv).
b) om tid (särsk. natt l. kväll): ljus (se ljus, adj. 2 b) ss. inträffande under sommaren l. ss. utgörande en del av sommaren, ljus sommar-; äv. (om dag o. d.): uppfylld l. präglad av sommarljus (se -ljus, sbst.2) l. ljus sommardager. Böttiger 1: 216 (1834, 1856; om kväll). Minnen från den förflutna natten stego som vålnader och omgåfvo hans säng midt på sommarljusa dagen. Strindberg RödaR 188 (1879). Sedan .. blev nätterna sommarljusa. Lundkvist FlodHav. 79 (1934).
2) motsv. ljus, adj. 3: som har ljus sommarfärg l. ljusa sommarfärger, ljus o. sommaraktig, ljus sommar-; äv. ss. adv.: i l. med ljus sommarfärg l. ljusa sommarfärger. Feilitzen Wern. 7 (1874; ss. adv.). Barnen i sina sommarljusa dräkter. Östergren (1943). Lyckligtvis har flyttningen (av lusthuset vid trädgården på Näs’ herrgård) inte skadat de ursprungliga målningarna på väv, växande sommarljusa blommor från 1770-talet. Fatab. 1960, s. 13.
3) (i vitter stil) i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. (jfr sommar 3 b) av 1 (o. 2); särsk.: ljus (se ljus, adj. 7) o. sommaraktig l. sommarlik, ljus sommar-. Men du, ballad, .. / du lätt hän till min anings lustgård svingar / din sommarljusa flykt. Levertin Leg. 2 (1891). I .. känsla af tillvarons fullhet skref samme författare (som skrivit mycket om människors olyckor) en gång en sommarljus bok, hvilken handlade om hans egna två stora gossar, deras lekar och nöjen. Geijerstam Lillebr. 10 (1900). Full af sommarljusa förhoppningar återvände han. Engström 5Bok 144 (1910).
-LJUV. (i sht i vitter l. högre stil) jfr ljuv 2 o. -ljuvlig. En vinternatt, då flitens ljus är tändt, / Är sommarljuf och lifvar alla leder. Rydberg Faust 33 (1876). Levertin Leg. 54 (1891; om vindruvas must).
-LJUVLIG. (i sht i vitter stil) jfr ljuvlig 2. Modin Dikt. 117 (1878; om dal).
-LJUVLIGHET~102, äv. ~200. [jfr -ljuvlig] jfr ljuvlighet 1. På ömse sidor om dalbottnens sommarljuvlighet hålla de isiga fjällens brådstupor vakt. Rosberg Granö Altai 2: 33 (1921).
-LOFT. [fsv. somarlopt] (numera i sht i skildring av ä. förh.) loft (se loft, sbst.1 3 c) l. loftsbod använt resp. använd ss. sovrum l. dyl. under sommaren. Verelius 302 (1681).
-LOGE. (i Bibeln) om en på sommaren använd tröskplats i det fria; jfr loge, sbst.1 1. Dan. 2: 35 (Bib. 1541).
-LOGI. (Turist-)föreningens sommarlogin i Stockholm och Göteborg. UNT 1935, nr 45, s. 8.
-LOKAL.
1) under sommaren använd lokal (se lokal, sbst.1 1, 3 a). Lagerlunden, operakaféts sommarlokal. Lundin NSthm 86 (1887).
2) (i Finl.) (fritids)bostad under sommaren, sommarbostad. ÅboUnderr. 1918, nr 94, s. 6.
-LOSKINN~20, äv. ~02. (numera bl. tillf.) loskinn från djur fällt på sommaren. BtFinlH 3: 217 (1547).
-LOV. lov (se lov, sbst.4 3 a) under sommaren, lov på sommaren, sommarferie. Barnen har sommarlov. ÅbSvUndH 58: 276 (1730). särsk. i jämförelser l. mer l. mindre oeg. l. bildl. Från gråbärgslandets vardagsgrå bekymmer / till kontinentens solblå sommarlov. Malm Bländv. 25 (1926). Där ute i skyttegravarna hade hemlandet och freden stått för .. (frontsoldaterna) som ett evigt sommarlov av solig tystnad, grönska och vattensorl. Selander Modernt 44 (1932).
-LUFT. luft (se luft, sbst.2 1) på sommaren; sommarlik l. sommaraktig luft; äv. i fråga om synintryck (jfr luft, sbst.2 2, 3), stundom äv. liktydigt med: sommarhimmel. Varm l. tryckande l. blomdoftande sommarluft. Han såg långt i den klara sommarluften. Linnerhielm 1Br. 172 (1797). Kom, yngling, om du vill som jag, / Kom, låt oss andas några drag / Af sommarluft i lunden. Runeberg 5: 56 (1860). (Landskapet) är stramare nu under vinterbrytningen än när sommarluften blåar ner och mjukar upp horisonten. TurÅ 1954, s. 284.
-LUFTIG. luftig (se d. o. 3) o. sommaraktig, luftig sommar-; särsk. (i fråga) om kläder (jfr luftig 3 a). SD(L) 1899, nr 252, s. 5 (om kostymer). Du ser så sommarluftigt sval och söt ut, Maj. Söderberg HårfrUppass. 53 (1925).
-LUND. (i vitter stil) om lund (se lund, sbst.1) sådan den ter sig på sommaren l. en vacker sommardag, lund på sommaren, lund i sommardräkt l. sommarfägring. Phosph. 1811, s. 176.
-LUST. (numera föga br.) sommarfröjd l. ljuvlig sommarfägring; jfr lust 3. Brenner Dikt. 1: 227 (1708, 1713). Schultze Ordb. 2891 (c. 1755).
-LUSTGÅRD. (i vitter stil, numera bl. med ålderdomlig prägel) (vacker) sommarpark l. dyl. De flesta af våra läsare känna nog Malmöboarnas sommarlustgård Möllevången. LdVBl. 1838, nr 49, s. 3.
-LUSTIG. (†) sommarljuvlig (anträffat bl. ss. adv.); jfr lustig 3. VgFmT II. 1: 65 (1669; ss. adv.).
-LUSTSLOTT~02 l. ~20. jfr -slott. PT 1758, nr 38, s. 2.
-LUSTSTÄLLE. (†) sommarbostad, sommarnöje. BotN 1865, s. 9.
-LYA.
1) lya (se lya, sbst.1) bebodd under sommaren (motsatt: vinterlya). TJäg. 1833, s. 601. BiblJäg. 4: 116 (1897).
2) (vard.) lya (se lya, sbst.1 a) utgörande ngns sommarbostad. IdrBl. 1935, nr 84, s. 4.
-LYNNE.
1) (†) prägel av sommar(väder); jfr lynne 1 b (δ). SvT 1852, nr 208, s. 2.
2) (tillf.) motsv. lynne 2 (o. 3). Fader Sven, som under terminerna tog så hårt på sina rektorsplikter, hade sommarlynne. Isaksson o. Linder Wägner 1: 46 (1977).
-LÅGVATTEN~020. lågvatten (i älv) under sommaren. Högbom Norrl. 242 (1906).
-LÅNG.
1) (numera nästan bl. i vitter stil) om dag, äv. kväll: inträffande under sommaren o. därför lång (se d. o. 7 a), lång sommar-. Linc. Aaaa 2 a (1640). Om qvällen den sommarlånga. Atterbom SDikt. 2: 56 (1811, 1838).
2) som varar en hel sommar(ledighet) l. hela sommaren (l. sommarledigheten); jfr lång 7 b. MinnGPrästgSkara 64 (1928; om vänskapliga dispyter mellan ungdomar).
-LÅNGA. fisk. långa fiskad under sommaren; i sht i speciellare anv.: sjösaltad spillånga. Rosén o. Molander Havsfisk. 89 (1923). SvFiskelex. (1955).
-LÅNKE. bot. växten Callitriche polymorpha Lönnr. (som blommar juni—augusti; motsatt; höstlånke). SvUppslB 17: 1007 (1933).
-LÄGER. läger (se d. o. 7) under sommaren, läger på sommaren; i fråga om nutida förh. i sht om scoutläger l. dyl.; förr äv. i uttr. ha sommarläger (ngnstädes), ligga förlagd l. vistas (ngnstädes) under l. över sommaren (jfr läger 6). Tydskarna .. föröffrade alle the Romares Winters och Sommerlägren. Schroderus Os. 1: 428 (1635). (Lat.) Æstivo, .. (sv.) Bliffua och wistas öffuer Sommaren på en ort, Haffua Sommarläger. Linc. C 3 b (1640). VästerbK 1927, nr 154, s. 3 (om scoutläger).
-LÄNGTAN. längtan efter sommar(en). TurÅ 1969, s. 148.
-LÄSNING. läsning under sommaren, läsning på sommaren; särsk. motsv. läsning d: läsning under sommarferien, ferieläsning; äv. konkret: sommarlektyr. Swing 1923, nr 29, s. 15 (konkret). TSvLärov. 1949, s. 227 (om ferieläsning). LD 1958, nr 169, s. 1 (om konfirmationsläsning på sommaren).
-LÄTT. (som är) så lätt som företeelsen i fråga är l. kan vara på sommaren l. lätt o. präglad av sommar(en); lätt sommar-; äv. (se 2, 4): lätt o. sommaraktig l. sommarlik.
1) motsv. lätt, adj.2 1; särsk. om vägdamm. Det rullar på vägen, det yr utaf sommarlätt damm. AB 1897, nr 234 A, s. 3.
2) motsv. lätt, adj.2 2 d, 3; särsk. dels om moln o. d., dels om kläder, dels om bostadsrum. Hvita, sommarlätta skyar, jagades af den ljumma vinden. Bremer NVerld. 2: 498 (1853). Fasaden (på ett nybyggt hyreshus) har en glad .. och frigjord effekt .. och det ligger något sommarlätt i rytm och färg. TT 1901, Ark. s. 6. Hedin Bagdad 676 (1917; om mantel). Selling SvHerrg. 88 (1937; om rum). särsk. (vard., skämts.) om klöverkort. NNisse 1895, nr 1, s. 2.
3) (i vitter stil) motsv. lätt, adj.2 4. Mellin Nov. 3: 78 (1845, 1867; om vågor). Zephyr far på sommarlätta vingar / Och tar lifvet som ett tidsfördrif. Sehlstedt 4: 20 (1871).
4) motsv. lätt, adj.2 12. SDS 1929, nr 195, s. 8 (om stämning). Sällsamt nog äger jag .. en dagboksskildring från detta De Geerska musikaliska hovs sommarlätta och soldruckna, tongenomströmmade tillvaro. Lidman Blodsarv 139 (1937). Fridegård Här 249 (1942; om kärlekshistoria).
-LÖDDER. (numera bl. tillf.) om skummande svett som under sommaren fastnar i fårens ull; jfr lödder, sbst.1 Alströmer Får. 44 (1727).
(1 h) -LÖK. [jfr t. sommerzwiebel, särsk.: rödlök] (numera föga br.) om vissa, på kalljord icke övervintrande lökväxter.
1) växten Allium cepa Lin., rödlök. Svensson Kulturv. 71 (1893).
2) växten Allium ampeloprasum Lin., vild purjolök; jfr -purjo. Lyttkens Växtn. 1298 (1912).
-LÖN. lön (se lön, sbst.1 2 b) under sommaren; förr äv.: sommarhyra (för upplagsbod). Forssell Hist. II. 1: 77 (cit. fr. 1550; om sommarhyra för upplagsbod). TSvLärov. 1944, s. 294 (om lärares lön under sommarferien).
-LÖRDAG~20, äv. ~02. LD 1958, nr 132, s. 2.
(1, 1 h) -LÖVKOJA~020. [jfr t. sommerlevkoje (i bet. 2)]
1) (†) = -snöklocka. JönkHushSällskH 1828, s. 125. Lilja HbOdlVext. 74 (1842).
2) bot. om den ettåriga (på försommaren blommande) växten Matthiola incana R. Br. var. annua. Wikforss 2: 617 (1804).
(1 h) -MALVA. [jfr t. sommermalve] bot. prydnadsväxten Lavatera trimestris Lin., poppelros. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 247 (1947).
(1 h) -MALÖRT~02 l. ~20. bot. växten Artemisia annua Lin. Hylander PrydnV 32 (1948).
-MAMMA. (numera bl. mera tillf.) ”mamma” (se d. o. II 1 f) under sommaren; särsk. om kvinna (fru) i lanthem i förhållande till inackorderat sommarbarn. SD(A) 1920, nr 37, s. 12.
-MANTILJ. (förr) jfr -kläder. MagKonst 1844, s. 128.
-MARK. (i sht i vitter stil) särsk.
1) i pl., motsv. mark, sbst.1 (2 o.) 3: marker sådana de ter sig på sommaren. Högberg Utböl. 1: 211 (1912).
2) (i vitter stil) motsv. mark, sbst.1 5, om marken (sådan den ter sig) under sommaren. Spegel GW 150 (1685).
-MARKNAD. (numera i sht i skildring av ä. förh.) marknad (se d. o. 1) hållen under sommaren. PT 1758, nr 55, s. 4.
-MASK. (†) lysmask. Granatenflycht Vitt. 294 (1698).
-MAT. (lätt) mat som ätes l. är avsedd l. lämplig att äta på sommaren. Valleria Hush. 14 (c. 1710).
(1 h) -MEJRAM. [jfr t. sommermajoran] (†) (den odlade) växten Origanum majorana Lin. (som hos oss är ettårig, i motsättning till den fleråriga O. vulgare Lin., vilken förr kallades vintermejram), vanlig mejram, trädgårdsmejram. Wikforss 2: 618 (1804). HbTrädg. 2: 63 (1872).
-METE. särsk. motsatt: pimpelfiske (på vintern). Gyllenborg Insjöfisket 26 (1770).
-MIDDAG~02, äv. ~20. middag under sommaren.
1) motsv. middag 1. PoetK 1813, Suppl. s. 22.
2) motsv. middag 2. Bolin VFöda 183 (1933).
-MILD. (numera nästan bl. i vitter stil) jfr mild 5 b αδ; äv.: sommarlikt mild. Almqvist Luna 163 (1835; om kuster). Tärnans sommarmilda öga / Tindrade i tysta tårar. Topelius Ljungbl. 10 (1842, 1860). När jag kom till Skåne sjöngo lärkorna .. och luften var sommarmild. Bremer Brev 3: 137 (1848). Levertin II. 2: 59 (1895; om natt).
-MINNE. jfr minne, sbst.1 4. Strindberg Brev 5: 203 (1885).
-MJÖLK. under sommaren (av kor på betesgång) producerad mjölk (med tanke på dess beskaffenhet). Broocman Hush. 3: 7 (1736).
-MJÖLKE. (†) mjölkning (se mjölka, v.2 1 c) under sommaren; jfr mjölke, sbst.1 IErici Colerus 2: 7 (c. 1645).
-MOD. jfr mod, sbst.3 2 a. SthmModeJ 1843, nr 6, s. 8.
-MOLN. särsk. om stackmoln. Bergeström IndBref 310 (1770). Sonesson HbTrädg. 65 (1919).
-MONSUN. Hildebrandsson Buchan 170 (1874). Den sydliga, från havet kommande sommarmonsunen, vilken .. blåser under tiden april—augusti, bringar riklig nederbörd. SvGeogrÅb. 1928, s. 161.
-MORGON. PH 6: 4057 (1756).
-MOTIV. jfr motiv 3. Schück o. Warburg 3LittH 8: 222 (1949).
-MUNDERING. (numera i sht i skildring av ä. förh.) mundering (se d. o. 3) för sommarbruk; äv. allmännare: omgång sommarkläder (ss. löneförmån). KrigsmSH 1801, 1: 40. En dräng fick en sommarmundering och en af vadmal. Bengts Vargt. 60 (1915). Trenter KallHand. 5 (1957; buren av poliskonstapel).
-MURGRÖNA~020. bot. prydnadsväxten Senecio mikanioides Otto (vars blad liknar murgrönans men ej tål köld). Svensson Kulturv. 541 (1893).
-MUSKATELL. (†) i pl., om (träd bärande) visst slags sommaräpplen (med muskotliknande kryddsmak). GBonde (1756) hos Trolle-Bonde Hesselby 163. —
-MUSSERON. (i sht i fackspr.) musseronen Tricholoma pubifolium Romell (som i motsats till vårmusseronen äv. uppträder under sommaren (o. hösten)). Cortin SvampHb. 49 (1937).
-MÅNAD.
1) om var o. en av de månader som infaller under sommaren, i sht om juni, juli, augusti. BoupptSthm 1678, s. 1135 a. särsk. bildl. (jfr sommar 3 c, d). Efter Gustaf den tredjes sommarmånad inträdde den didaktiska poesiens tid, lik en stilla och klar höst. Fryxell i 2SAH 21: 19 (1841). O varför blev den mulna, / men sköna gud, som bjuder / i livets sommarmånad, / så döv, så sällan mutad / .. att le? Heidenstam NDikt. 139 (1895, 1915).
2) (numera bl. ngn gg med ålderdomlig prägel) i speciellare anv., ss. namn på månaden juni; jfr midsommars-månad. Liedbeck Alm(Sthm) 1746, s. 14.
-MÅNE. om månen l. fullmåne (sådan den ter sig) på sommaren. Mellan trädens dunkla grupper / Gula sommarmånen står. Snoilsky 1: 104 (1869).
-MÄRKE. (numera i sht i folkligt spr.) sommartecken; jfr märke, sbst.1 12. Porthan BrCalonius 481 (1798).
-MÖRKER. om (det lätta) mörkret en sommarkväll l. sommarnatt; äv. om den (korta) mörka delen av ett sommardygn. Ett sådant kort sommarmörker, under vilket man hör gräset växa. Heidenstam Dag. 43 (1905, 1909). Alving HemBäst 110 (1948).
-MÖSSA. jfr -kläder. Wikforss 2: 617 (1804). Döss o. Lannge 525 (1915; om mössa för postpersonal). SvKulturb. 11—12: 291 (1932; om samemössa).
-MÖTE. möte under sommaren, möte på sommaren.
1) motsv. möte 1. Jönsson ÄnSjung. 188 (1936, 1954).
2) motsv. möte 2. Strindberg Brev 7: 342 (1889).
3) motsv. möte 5. Norrl. 2: 11 (1906).
4) motsv. möte 7. Finland 126 (1893).
-NATT. [fsv. somarnat, om natten till den 14 april, som ansågs inleda sommaren] natt på sommaren, natt under sommaren. Visb. 1: 48 (1572).
Ssgr: sommarnatts-dimma. TurÅ 1961, s. 216.
-dröm. dröm en sommarnatt; särsk. [jfr den eng. titeln A midsummer-night’s dream] ss. namn på ett av Shakespeares skådespel. Shakespear’s Sommarnattdsdröm. Phosph. 1812, s. 78. (B. E. Malmströms dikt) Fiskarflickan vid Tynnelsö är en sommarnattsdröm. Bergman i 3SAH 51: 146 (1940).
-dunkel. Engström Hemsp. 62 (1921).
-himmel. Wikner Lifsfr. 1: 96 (1866).
-ljum. jfr sommar-ljum 1. Arsenius MannKläd. 227 (1902; om luft).
-ljus, n. (-natt- 1886. -natts- 1904 osv.) jfr ljus, sbst. 1 a. Tavaststjerna Barnd. 206 (1886).
-ljus, adj. jfr ljus, adj. 2 a. Fogelström DrömStad 47 (1960).
-mystik. IllSvLittH 3: 541 (1956).
-mörker. mörker en sommarnatt, sommarmörker. Söderberg Glas 116 (1905).
-skymning. Carlén TatS 1: 80 (1866). Hedberg DockDans. 114 (1955).
-NATTFROST~02 l. ~20. Fennia X. 3: 61 (1895).
-NATTSTUGA~020. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sovrum l. sovkammare använt (använd) under sommaren. Linc. Aaaa 2 a (1640).
-NATUR. natur (se d. o. 10) sådan den ter sig på sommaren, natur i sommardräkt (se d. o. 2) l. sommarfägring. 2NF 15: 1025 (1911).
-NEDERBÖRD~102, äv. ~200. MosskT 1887, s. 202.
-NEJD. (i vitter stil) nejd (se d. o. 3) sådan den ter sig på sommaren. Atterbom 2: 196 (1827).
(1 h) -NEJLIKA. bot. prydnadsväxten Dianthus chinensis Lin., kinesisk nejlika. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 122 (1946).
-NOT. [fsv. somarnot] fisk. (i sht förr) under sommaren använd not (som är mindre än vinternoten). HSH 37: 3 (1529). FolkEtnSt. 4: 220 (1931).
-NY. astr. ny (se ny, sbst.) under sommaren, ny på sommaren. Bondepract. F 4 a (1662).
-NYPON. bot. (frukt av) växten Rosa villosa Lin. (som blir mogen redan under sommaren), hartsros; jfr smör-nypon. Fries BotUtfl. 3: 240 (1864). Ekbohrn 1148 (1936).
-NÖJA. [avledn. av -nöje] (numera föga br.) vara på sommarnöje (se d. o. 1) l. hyra sommarnöje (se d. o. 2). SocDem. 1893, nr 148, s. 3.
-NÖJE.
1) glädje l. välbehag som sommaren skänker l. som man finner i sommaren; numera nästan bl. i speciellare anv. (o. delvis med anslutning till 3), övergående till att beteckna vistelse l. boende under sommarledighet (i sommarbostad) på landet (för att där njuta av årstiden), i sht i uttr. (vara l. bo l. ligga) på sommarnöje; förr äv.: (härlig) sommarledighet. Hasselquist Resa 58 (1750). (Vid skolavslutningen förmanades eleverna) at intet förslösa then ädla ungdoms tiden fåfengt, ej heller anwända Sommarnöjet til skalckastycken och uti sjelfzwold. VDAkt. 1758, nr 345. Skulle någon wara hugad at försälja .. en liten wälbygd Landt-Ägendom, allenast för sommar-nöje .., så lemnas underrättelse om hugad afnämare. DA 1771, nr 47, s. 2. I sommar-nöjen och behagelighet, lärer ingen ort öfwerträffa Swerige. Gadd Landtsk. 1: 23 (1773). UrDNHist. 1: 255 (1952: låg .. på sommarnöje).
2) (ägd l. hyrd) bostad (med tillhörande mark) på landet o. d. där ngn uppehåller sig under sommaren l. sommarledigheten (för att njuta av årstiden); sommarställe, sommarbostad, sommarstuga; i sht förr äv. om ort l. trakt där ngn l. ett flertal människor bor under sommarledigheten l. har sommarbostad; jfr 1. KungörLandshSthmL 4/1 1832, s. 4. Halfön Sermione Catulli sommarnöje. Nyblom Bild. 264 (1864). Den betydelse .. (Södertälje) på de sista åren vunnit .. såsom sommarnöje för en del af hufvudstadens befolkning. Höjer Sv. 1: 98 (1873). Inte hade vi nånsin något ”sommarnöje”, i den konkreta betydelsen av egen ägande villa. Wulff 80År 120 (1926).
3) nöje (se d. o. 5, 5 b) l. förlustelse under sommaren, nöje osv. på sommaren. Björn Okände 34 (1791). Ett av de vanligaste sommarnöjena vid värdshuset var kägelspel. Helmfrid Holmen. 177 (1954).
4) (†) konkret, övergående (från 3) i bet.: sällskap på nöjestur på sommaren. Båtfärden kan emellertid icke inställas. Familjen begifver sig följaktligen ut till sjös; men sällan framglider öfver Mälarens klara våg ett mulnare sommarnöje. Blanche Bild. 4: 206 (1865).
-NÖT. (†) på sommaren utgjord naturaprestation i form av nötboskap. Almquist CivLokalförv. 3: 197 (i handl. fr. 1544).
-NÖT- l. -NÖTS-PENNINGAR l. -PENGAR, pl. (-nöt- 1908 osv. -nötes- 1544. -nöts- 1541 osv.) (förr) penningskatt ersättande en föregående, under sommaren fullgjord naturaprestation i form av nötboskap. UppsalaStift 1541, s. 19. Almquist CivLokalFörv. 3: 197 (i handl. fr. 1544). Uppl. 2: 617 (1908).
-ODYSSÉ. (i sht i vitter stil) om lång o. händelserik sommarfärd o. d., odyssé under sommaren. Bremer GVerld. 2: 356 (1860). TurÅ 1963, s. 298.
-OLJA. tekn. (jämförelsevis tjockflytande) motor- l. maskinolja för sommarbruk. Starck Kemi 230 (1931). Agvald Körtekn. 86 (1957).
-OLYMPIAD. olympiad (se d. o. 2) under sommaren (med tävlingar i sommarsporter). SvD(A) 1967, nr 150, s. 20.
-ORT. särsk.: ort (se ort, sbst.1 II 1, 2) som under sommaren framför allt befolkas av sommargäster (l. besöks av sommarturister) l. präglas av sommarbebyggelse (o. som ”lever upp” under sommaren); semesterort l. turistort under sommaren; badort. 2NF 10: 860 (1908). Det vackra, välhållna Viken, som är den prydligaste .. av sommarorter vid Öresund. Jönsson ÄnSjung. 131 (1948, 1954).
-PALATS. under sommaren l. ss. sommarbostad använt palats. Palmstedt Res. 46 (1778). De för .. (1600-talets) stormanslif så karakteristiska ”malmgårdarna”, hvilka Sveriges magnater uppförde till sommarpalats eller lustslott. Sthm 2: 169 (1897).
-PALETÅ. jfr -kläder. MagKonst 1841, s. 112.
-PALÄ. sommarpalats. SvMerc. 1765, s. 53.
-PANG. (vard.) sommarpensionat. DN(B) 1961, nr 20, s. 4.
-PANTALONGER, pl. (utom ngn gg i skildring av ä. förh. numera bl. skämts.) ”pantalonger” för sommarbruk, (mycket åtsittande) sommarbyxor. DA 1824, nr 108, Bih. s. 1. —
-PARADIS. jfr paradis, sbst.1 3. Lamm i 3SAH LIII. 2: 192 (1942; om skärgårdssamhället Fagerviki Strindbergs bok Fagervik och Skamsund).
-PARK. om park (se park, sbst.2 1) sådan den ter sig på sommaren; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. (jfr park, sbst.2 1 c). Bellman (BellmS) 10: 75 (1787; om lantställe använt ss. sommarnöje). I alla fall har åtminstone ett lyckats: det att, .. undan mer och mer omhvärfvande höstskymning, rädda mig inom Diktens eviga sommarpark. Atterbom 1: Föret. XII (1854).
-PAVILJONG. paviljong för sommarbruk; lusthus l. parkpaviljong o. d. Höjer Sv. 1: 32 (1873). Paviljongerna för de halflugna (på Lunds hospital) .. hafva å sina promenadgårdar s. k. sommarpaviljonger. TT 1883, s. 70. 2UB 1: 547 (1898).
-PENSIONAT. under sommaren öppet pensionat (på turistort). SAOL (1950).
-PIGA. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr -dräng. Fatab. 1933, s. 184 (1869).
-PLAGG. (svalt l. lätt) plagg (se plagg, sbst.1 1) för sommarbruk; äv. bildl.: sommardräkt (se d. o. 2). Seer på iorden hur hon prålar / I sitt fagra sommarplagg. TRudeen Vitt. 276 (1679). Varulex. Beklädn. 190 (1945).
-PLAN. särsk.
1) (mera tillf.) om fotbollsplan sådan den är l. ter sig under sommaren; jfr plan, sbst.1 I 1 d. IdrBl. 1935, nr 89, s. 1.
2) i pl.: planer för sommaren. Vad har du för sommarplaner? vad har du för planer för sommaren, vad ämnar du göra i sommar? Ekelund Brev 2: 41 (1919).
-PLANKTON. biol. plankton som uppträder under sommaren. BotN 1898, s. 270.
-PLUGG. (vard.) plugg under sommaren (för att förbättra betyget l. bli flyttad), plugg på sommaren. Swensson Willén 205 (1937).
-PLÄSIR. (i vitter stil, med pretiös l. arkaiserande prägel) sommarnöje (se d. o. 3). HdlCollMed. 10/5 1722.
-PLÖJA. (i sht förr) plöja (jord, i sht trädesåker) på sommaren, sommarköra. SAOL (1950).
-PLÖJD, p. adj. (i sht förr) om jord, i sht trädesåker: plöjd under sommaren, sommarkörd. Sonesson BöndB 97 (1955).
-PLÖJNING. (förr) plöjning (av trädesåker) på sommaren, sommarkörning (se d. o. 2). Lovén Folkl. 5 (1847).
-POLONÄS. (förr) jfr polonäs II o. -kläder. SthmModeJ 1844, s. 56.
-POMERANSHUS. (†) orangeri l. drivhus för sommarbruk. Mollet Lustg. D 4 a (1651).
(1 h) -POPPELROS~102, äv. ~200. (numera mindre br.) = -malva. SvUppslB 21: 1017 (1934).
-POSTFÖRING~020. post. (säsongmässig) postföring under sommaren. Bergman GotlGeogr. 86 (1870; till o. från Gotl.).
-POTATIS. potatis som blir färdig redan under sommaren, tidig potatis. VetAH 1780, s. 145.
-PRAKT. om prakt (se prakt, sbst.1 2) som utmärker naturen l. växtligheten under sommaren, sommarens prakt, (praktfull) sommarfägring; äv. i fråga om sommaren framställd ss. ett personligt väsen (jfr prakt, sbst.1 1); äv. bildl. (jfr sommar 3 d). O Hercules, till lust i lycklig timma buren, / .. all’ Täcklighets Gudinnor, / Ja, prydde Flora sielf, skal i sin sommarprakt / Sig undergie din makt. (Stiernhielm o.) Columbus (SVS) 21 (1669). Hvad hårdt beslut af ödets magt, / Som vill Sophia från oss rycka! / Lät oss med blommor grafven smycka / Hon vissnar i sin Sommar-pragt. Lidner SednSkr. 46 (1785). För att se Ekeliden och Djursholm i späd sommarprakt. Rydberg Brev 3: 151 (1894).
-PRAKTIK. motsv. praktik 3: praktik (som man skaffar sig) under sommaren l. somrarna. Hammar Minn. 1: 173 (1937).
-PROGRAM. särsk.
1) program (se d. o. 2) under sommaren. Orkesterjourn. 1936, nr 8, s. 14.
2) program (se d. o. 3) som följes under sommaren; program för sommaren. Det ingick i stockholmarnas traditionella vår- och sommarprogram att åka Stora promenaden. Helst i hyrvagn. Linder Tid. 151 (1924). Familjen Enanders sommarprogram innebar dess förskingring över hela landet. Korfitzen Fall 146 (1938).
-PROMENADDRÄKT. jfr -kläder. Hedberg Sardou 47 (1866).
-PRUNK. (i sht i vitter stil) sommarprakt, prunkande sommarfägring. OLevertin (1882) hos Söderhjelm Levertin 1: 118. —
-PSALM. om psalm som prisar sommaren ss. en skänk av Gud l. ss. ett vittnesbörd om Guds godhet o. som är avsedd att sjungas under sommaren. Rudin i 3SAH 15: 111 (1900; om psalmen Den blomstertid nu kommer).
(1 h) -PURJO. trädg. om varietet av Allium porrum Lin. som icke uthärdar vintern på kalljord (motsatt: vinterpurjo); förr äv. om växten A. ampeloprasum Lin., vild purjolök; jfr -lök 2. Lundberg Träg. 23 (1754; om A. ampeloprasum Lin.). SvVäxtförädl. 2: 325 (1951).
-PÅHUGG~02 l. ~20. (i vissa kretsar, vard.) om tillfälligt sommararbete; jfr påhugg 3. Vi 1952, nr 41, s. 4.
-PÄLS. päls (se d. o. 2) utgörande sommardräkt (se d. o. 3). Hemberg ObanStig. 158 (1896; hos fjällräv).
-PÄRON. [jfr t. sommerbirne] i sht trädg. päron utgörande sommarfrukt. Mollet Lustg. B 2 b (1651).
-RAPP. [jfr t. sommerrappe] hippol. om rapp (se rapp, sbst.2) på sommaren, med ngt i rött stötande färg o. ljusare ljumskar. Billing Hipp. 126 (1836).
(1, 1 h) -RAPS, förr äv. -REPS. (numera föga br.) vårraps. Sommar-Reps, som såss om våren och skördas om hösten. Wikström ÅrsbVetA 1834, s. 55. Simmons Jönsson 380 (1935).
(1, 1 h) -RAPSAT. (†) vårraps. VetAH 1756, s. 31.
-REDSKAP~02 l. ~20. redskap (se d. o. 2) för sommarbruk. Salander Gårdzf. 398 (1758; om körredskap). UpprFiskaren 32 (1847; om fiskredskap).
-REGN. regn på sommaren, regn under sommaren. Ett ljumt l. ett uppfriskande sommarregn. Schroderus Os. 2: 580 (1635). särsk. i jämförelser l. bildl., med tanke på regn under sommaren ss. ljumt l. uppfriskande l. skänkande växtkraft. Lik sommarregnets ljufva fall, / Hans ord all verlden gläda skall; / Och skaffa frukt till evig tid / I sanning, dygd och salig frid. (Franzén o.) Wallin Profps. 2: 36 (1813). Nationell makt skulle ovillkorligen växa fram ur en skatteform, som så fattade sin egen innebörd: en gemensam guldgrufva, ett sommarregn, en kraftkälla till stundlig förnyelse. Tenow Solidar 2: 211 (1906).
-REKREATION. rekreation under sommaren l. sommarledigheten; jfr -nöje 1. 2NF 17: 211 (1912).
-RENGÖRING~020 l. -RENGÖRNING~020. Östergren (1943).
-REPS, se -raps.
-RESA. resa (se resa, sbst. I 2) på sommaren, resa under sommaren. ArkliR 1561, avd. 19. Thorén Herre 206 (1942; om semesterresa).
-RESENÄR. person som reser l. använder sig av viss trafikförbindelse o. d. under sommaren, resenär under sommaren. DN(B) 1958, nr 280, s. 1.
-RESIDENS. residens (se d. o. 2) använt under sommaren; äv. (numera bl. skämts.) om pampig sommarvilla o. d. Palmblad LbGeogr. 327 (1835). Handlandena började inköpa gårdar utanför städerna, där de uppförde ett slags mellanting av mindre herrgård och sommarvilla. .. Samtidigt blev det fint att hålla sommarresidens. Paulsson SvStad 1: 209 (1950).
-RESTAURANG. restaurang (i park l. med natur inpå sig l. på badort o. d.) som bl. är öppen under sommaren. Hallner PysGubb. 69 (1920).
-REVY. revy (se d. o. 5) som ges under sommaren. Siwertz JoDr. 370 (1928).
(1 h) -RIDDARSPORRE~1020. bot. (den ettåriga) prydnadsväxten Delphinium orientale J. Gay. Hylander PrydnV 42 (1948). Weimarck SkånFl. 302 (1963).
-RIKSDAG~02 l. ~20. riksdag under sommaren; i fråga om nutida sv. förh. bl. om urtima riksdag. Annerstedt i 3SAH 17: 90 (1902).
-RO. (numera i sht i vitter stil) ro (se ro, sbst.1 1, 2) som sommaren skänker l. ro under sommaren; i sht förr äv.: sommarglädje, sommarfröjd (jfr ro, sbst.1 4). (T.) Sommerlust .. (sv.) sommarnöje, sommarro. Wikforss 2: 618 (1804). Det var icke alls meningen att störa Eder sommarro, och jag väntade icke svar så snart. Strindberg Brev 5: 378 (1886). Sin sommarlycka, sommarro / De yra fåglar prisa; / Ur skogens snår, ur stilla bo, / Framklingar deras visa. Wirsén KrHögt. 56 (1889); jfr Ps. 1937, 476: 2. —
-ROCK. (över)rock (se rock, sbst.2 1) för sommarbruk; äv. bildl.: (naturens) sommardräkt (se d. o. 2). Spegel GW 162 (1685; bildl.). Varulex. Beklädn. 180 (1945).
-ROST. (i fackspr.) (av små runda l. avlånga strödda sår med vanl. orangegult sporstoft bestående) rost (se rost, sbst.2 3) orsakad av rostsvamp i det under sommaren inträffande utvecklingsskedet, uredo. LAHT 1912, s. 414. 2SvUppslB (1953).
-ROT. [jfr t. sommerwurtz] (†) (parasitväxt av) släktet Orobanche Lin., snyltrot. Franckenius Spec. D 3 b (1638; sannol. om O. major Lin., klintsnyltrot). Serenius Iiii 4 b (1757).
(1, 1 h) -ROVA. (†) i pl., om ett slags tidiga rovor. HushBibl. 1755—56, s. 144. Gadd Landtsk. 2: 392 (1775).
(1, 1 h) -ROVRAPS~02 l. ~20. (numera föga br.) = -raps. Elfving Kulturv. 110 (1895). Auerbach 986 (1913).
(1, 1 h) -RUDBECKIA. bot. prydnadsväxten Rudbeckia bicolor Nutt. (som blommar under högsommaren, i motsats till en senblommande art). Hylander PrydnV 65 (1948).
-RUGGNING. i fråga om andfåglar: ruggning under sommaren. FoFl. 1913, s. 78.
-RUM. (svalt, ljust) rum (se rum, sbst.3 9) som används l. (ss. icke vinterbonat) bara kan användas under sommaren, rum för sommarbruk. Roland Minn. 10 (c. 1748). Sommarrummet (hos invånarna i Enontekis socken) är en vanlig Stufva med bakugn och kokspis. VetAH 1803, s. 263. På loften har man sedan gammalt brukat inreda ett eller två sommarrum. Hasslöf SvVästkustf. 497 (1949). Rum som man minns är ofta sommarrum. Dels därför att den nyckfulla väderleken tvingar en ut och in men dels också för att sommartid är fritid. Form 1956, s. 126.
-RUSTNING. särsk. (numera föga br.): under sommaren åstadkommen samling (i konkret bemärkelse) av (mat)förråd; jfr rustning, sbst.2 1 a. Högström Lapm. 97 (1747).
(1 h) -RYBS. [jfr t. sommerrübsen] (numera föga br.) rybs (se d. o. 2) som sås på våren o. skördas samma år, vårrybs. Neuman o. Ahlfvengren Fl. 439 (1901). Lyttkens Växtn. 892 (1911).
(1 h) -RÅG. (numera mindre br.) vårråg. Bromelius Chl. 105 (1694). SAOL (1973).
-RÄTTIKA. [jfr t. sommerrettich] i sht trädg. om rättika (se d. o. 1 b) som sås på våren o. kan skördas redan under sommaren; ”rot” av sådan rättika. Linné HortUps. M 6 b (1748). Frånsett den hos oss betydelselösa majrättikan .. indelas rättika i sommar-, höst- och vinterrättikor. SvVäxtförädl. 2: 316 (1951).
-RÖST. (i vitter stil, tillf.) bildl.; jfr sommar 3 d o. röst, sbst.3 1 h α. Mom(us): Det är ock nog at undra på, det sielfwa sena hösten, / Som burit har siu dubbel frukt, kan grönska wåren lik. / Cup(ido): Jo! den, Naturen giort utaf behagligheter rik, / Kan sträfwa emot tidens pock och lyda sommar-rösten. Nordenflycht (SVS) 1: 104 (1745; i fråga om äktenskap mellan en äldre kvinna o. en ung man).
-SAGA. (i sht i vitter stil) saga (se d. o. 3, 5) utspelad under sommaren, saga med anknytning till sommaren; äv. dels (jfr sommar 3 c): sommarlik saga (se d. o. 4), dels: saga (se d. o. 5) som (naturen under) sommaren är l. dyl. Hvad är mitt (dvs. Rafaels) lif? En vänlig sommarsaga. Wirsén Sång. 284 (1884). Ja tack du vännen min för allt! / Jag glömmer aldrig bort / vår sommarsaga ljuf, fastän / hon var som sommarn kort. (Heidenstam o.) Belfrage BrDikt. 54 (1888). Snart .. skall de tusen tranorna stiga högt under himlen och fara mot norr, in över öde mil, där tystnad står kring sommarsagan. TurÅ 1952, s. 64.
-SAL.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) sal (se sal, sbst.2 2) utgörande sommarrum; förr äv. om byggnad innehållande ett sommarrum (jfr sal, sbst.2 1). Ehud kom til honom (dvs. konungen) in, och han satt vthi en sommorsaal allena. Dom. 3: 20 (Bib. 1541; Luther: jnn der sommer leube, Vulg.: in aestivo coenaculo; Bib. 1917: i sommarsalen). 2SthmTb. 8: 132 (1590; om byggnad). En dag i slutet af Augusti månad satt liten Cora i sommarsalen hvars dörrar voro öppna åt trädgården. Bremer Fad. 152 (1858).
2) (†) lövsal l. berså l. pergola. Linc. (1640; under pergula). Lindfors (1824).
-SALLAD l. -SALLAT.
1) (numera bl. mera tillf.) (om sommaren anrättad) sallad (se d. o. 1) vari trädgårdssallad l. andra grönsaker ingår. Hagdahl Kok. 780 (1879). 2NF 32: 734 (1921).
2) (†) om (variant av) växten Lactuca sativa Lin., trädgårdssallad (i motsättning till den mestadels under höst- o. vintermånaderna skördade salladsväxten Cichorium endivia Lin., vintersallad). HovförtärSthm 1654, s. 150. För fårens matkar i lungan gifwes them haszellöf, sommarsallat och hundekaks frö alt smått blandadt med salt. Broocman Hush. 3: 45 (1736).
-SAMHÄLLE~020.
1) samhälle (se d. o. 4) (nästan) bl. bebott under sommaren; särsk.: av sommarstugor l. sommarvillor (o. d.) bestående samhälle. Ekman NorrlJakt 342 (1910; om fiskeläge bl. bebott under sommarfisket). TurÅ 1973, s. 243.
2) (mindre br.) entomol. i fråga om getingar l. bin: samhälle (se d. o. 5 slutet) som bildas på våren o. upplöses mot sommarens slut. 2NF 9: 1084 (1908). Därs. 26: 167 (1917).
-SEGEL. i sht sjöt. om äldre (slitna o. lappade) segel som fördes vid stabilt sommarväder. Jönsson ÄnSjung. 9 (1947, 1954).
-SEGLATS. jfr seglats 1. Fryxell Ber. 15: 83 (1848).
-SEJOUR. sejour under sommaren; i sht förr särsk. allmännare, utan visst syfte: sommarvistelse; äv. (i utvidgad l. bildl. anv.) i fråga om djur. MoB 9: 155 (c. 1775). Jag kommer .. ihog hvad den söte Gubben skref mig en gång til om sin ensamme Sommar-séjour hos R. R. Grefve von Höpken på Ulfåsa. CCGjörwell (1798) i BrinkmArch. 2: 364. Koljan går vid .. (jultiden) efter sommar- och höstsejouren inne på grundare vatten åter ut emot djupen. Hasslöf SvVästkustf. 40 (1949).
-SELDON~02 l. ~20. (vanliga) seldon för sommarbruk (motsatt: vinterseldon). DA 1825, nr 42, s. 2.
-SEMESTER.
1) (numera föga br.) sommartermin (se d. o. 2); jfr semester 1. SvLittFT 1837, sp. 308. SymbLitt. 12 (1927; vid Leipzigs universitet under medeltiden).
2) semester (se d. o. 2) på sommaren, semester under sommaren. Publicistklubb. 103 (1924).
-SERVERING. särsk. konkret: servering som har öppet under sommaren. Östergren (cit. fr. 1922).
-SESSION. jfr session 1 b. OxBr. 10: 377 (1638).
-SIDA(N). (numera mindre br.) i uttr. på sommarsidan, fram emot l. under sommaren. Carlén Skuggsp. 2: 282 (1865). Andersson GrDram. 247 (1885, 1910).
-SILL. [jfr nor. sommersild (i bet. 1)]
1) fisk. särsk. om (liten fet) sill som fiska(t)s under sommaren vid Norges kust l. i Kattegatt, Skagerack o. angränsande delar av Nordsjön; äv. i uttr. norsk sommarsill. Kempe Graanen 30 (1675). KonvLex. 4: 139 (1864: Norsk). SvFiskelex. (1955).
2) (tillf.) ss. namn på viss sillrätt avsedd att ätas under sommaren. SvD(A) 1967, nr 205, s. 10.
-SJAL. jfr -kläder. SthmModeJ 1852, s. 72.
-SJUKA.
1) under sommaren ofta uppträdande, i regel jämförelsevis lindrig (av bakterier i maten orsakad) mag- o. tarmkatarr med diarré (stundom äv. kräkningar), sommardiarré; jfr sjuka, sbst.1 1. SDS 1946, nr 190, s. 5.
2) veter. hos kor (l. annan boskap): vid betesgång uppträdande sjukdom som (man nu vet orsakas av en blodparasit överförd av fästingar o. som) yttrar sig i blodstallning (samt diarré o. mattighet), blodstallning (på sommaren); äv. (numera icke i fackspr.) om mjältbrand l. vissa andra sjukdomar l. sjukdomssymptom (främst) uppträdande under sommaren; jfr sjuka, sbst.1 1 f. Aken Reseap. 256 (1746). Fallsjukan, Sommarsjukan, Flogell äro olika namn på nästan samma (boskaps-)sjukdomar, wid hwilka symptomerne ibland kunna wara något olika. Wahrman Manski o. Wolstein 87 (1807). Lundberg HusdjSj. 70 (1868; om mjältbrand). BonnierLex. (1966).
3) (föga br.) hos ärt: svampsjukdom som medför vissnande, vissnesjukdom. SDS 1929, nr 196, s. 9.
-SJÖ. särsk.
1) (i sht i vitter stil) sjö (se sjö, sbst. 1) sådan den ter sig på sommaren. Aftonen drog violett sin pell / öfver drömmande sommarsjö. Tavaststjerna Morg. 58 (1884).
2) om sjö (se sjö, sbst. 1) där simfågel uppehåller sig under sommaren. Tåkern, knölsvanarnas förnämsta sommarsjö, var ännu nästan helt tillfrusen. TurÅ 1952, s. 58.
-SKALL. (förr) om (stort) skall (se skall, sbst.3 5 a) på barmark (under sommaren), i sht efter varg l. björn l. andra större skadedjur. Fischerström Mäl. 155 (1785). Jakten 152 (1951).
-SKATT. [fsv. somarskatter]
1) (förr) skatt (på jord) erlagd på sommaren. G1R 3: 289 (1526). Somarskatten, huilken .. (västerbottningarna) kalla Jordaskatten. HH XI. 1: 20 (1530). Schathen aff Korsholms län wdij Östrabottnän .. gar .. vtt epther en aarligh stadga twaa ganger vm aarett: szom är vintherskatt och szommerskatt. HFinlKamF 1: 127 (1539). Östergiötland betalar efter gammal vana den så kallade sommarskatten, hvilken är hela hemmantalsräntan, som utgår i penningar, uti junii månad och inom dess slut. 2RA 1: 663 (1723). HT 1953, s. 47.
-SKIKT. under sommaren bildat skikt.
a) (i sht i fackspr.) i årsring. Trägårdh Skogsins. 195 (1914).
b) geol. årsvarv i sedimentavlagring. Flodström Naturförh. 109 (1918).
-SKILDRING. jfr skildring 3. Lamm i 3SAH LIII. 2: 279 (1942).
-SKINN. motsv. skinn, sbst.1 1, 2: skinn (sådant det är) på sommaren; skinn av djur som slaktats l. skjutits på sommaren; sommarhud. Hirsch LbGarfv. 14 (1898; om avflådda kalvskinn). Som .. (rävarna) fortfarande voro iförda sina värdelösa sommarskinn, lämnades de i fred av våra skyttar. Munsterhjelm 3PojkSpetsb. 43 (1931).
-SKJORTA. jfr -kläder. Varulex. Beklädn. 242 (1945).
-SKO.
1) (lätt) sko (se sko, sbst. 1) för sommarbruk. Freja 1880, s. 182. Jäfvert Skomod 149 (1938; om sandalsydd sko).
2) (i sht i fackspr.) icke skärpt hästsko, sko (se sko, sbst. 2 a) för sommarbruk. Wrangel HbHästv. 837 (1886).
-SKODON~02 l. ~20. skodon för sommarbruk, sommarskor. SDS 1894, nr 417, s. 1.
-SKOG.
1) (i sht i vitter stil) skog sådan den ter sig på sommaren. Atterbom SDikt. 1: 107 (1816, 1837).
2) (numera föga br.) sommargrön skog. Linné Sk. IX (1751).
-SKOLA. om (skolmässig) undervisning av (speciell o.) frivillig art l. om kurs under sommaren l. sommarferien; särsk. om ferieundervisning i förening med rekreation (av sv. skolungdom utomlands). Verd. 1889, s. 66. SvGeogrÅb. 1940, s. 127 (om undervisning under sommaren på svenska i amerikanska svenskbygder). Sommarskola i underskön alpnatur i Zell am See med undervisning i tyska, engelska, franska, matematik och fysik för höjda betyg i skolans huvudämnen. DN(A) 1964, nr 66, s. 39.
-SKOTT. (i sht i fackspr.) (års)skott (se skott, sbst.2 23 a β) utvecklat under sommaren l. den innevarande sommaren; särsk. om sådana skott på fruktträd o. d. HbTrädg. 1: 46 (1872).
-SKRUD. särsk. (i vitter stil) om skrud (se d. o. d γ) som naturen l. ett stycke natur l. en park l. ett träd o. d. bär l. har under (hög)sommaren, sommardräkt (se d. o. 2); ngn gg äv. om klängväxter o. d. på byggnad under sommaren l. om skyltade sommarblommor i blomsterbutik. Naturen i sin fagraste sommarskrud. I sin sommarskrud den fagra lunden står. PoetK 1821, 1: 213. Blomsterbutikerna, hvilka täfla i smakfull sommarskrud vid jultiden. Lundin NSthm 152 (1888). MinnGPrästh. 6: 149 (1930; i fråga om trädgård). Abisko turiststation med fjället Siellatjåkko i bakgrunden — alltsammans i sommarskrud! IdrBl. 1935, nr 76, s. 12. Varvschefens kansli i sommarskrud. SvFlH 3: 424 (1945; underskrift till bild).
-SKUR. (lätt l. kortvarig men kraftig) skur (se skur, sbst.1 1) på sommaren. Adlerbeth Buc. 118 (1807).
-SKY. motsv. sky, sbst.1 1: sky (av det slag som ofta förekommer) på sommaren l. på sommarhimmel, sommarmoln; särsk. om (högt farande) ljust l. vitt moln. SP 1792, nr 183, s. 1. Lätta sommarskyar seglade över tornen på Söder. Siwertz JoDr. 234 (1928).
-SKYMNING. jfr skymning 2. Fredin Dan. 130 (c. 1887).
-SKÄRGÅRD~02 l. ~20. om skärgård(en) sådan den ter sig på sommaren l. en vacker sommardag. Fogelström Dolly 199 (1958).
-SKÖN. (numera mindre br.) = -fager. Almqvist RMar. 22 (1834; om park). Nu har jag brutit med den bleka mön; / jag sett en fagrare i våra dalar: / hon är så ung, så frisk, så sommarskön, / och solen lyser bättre när hon talar. JAKiellman-Göranson (1855) hos Bergström LittNat. 184. Hansson Nott. 84 (1885).
-SKÖRD. skörd under sommaren, skörd på sommaren; särsk. (o. utom i vitter stil nästan bl.) motsatt: skörd (först) på hösten. Den kraft, som tvingar utur mullen fram — / den mörka, kalla — gyllne sommarskördar. Frey 1841, s. 3. SvVäxtförädl. 2: 378 (1951).
-SLOTT. slott bebott under sommaren, slott använt ss. sommarbostad; äv. allmännare: slottsliknande sommarhus o. d. Schultze Ordb. 4573 (c. 1755). Siwertz Fribilj. 109 (1943; allmännare).
-SLÄDE. (i sht förr använd) släde (med skoning under medarna av segt träslag) för sommarbruk. Retzius FinKran. 103 (1878; med bild).
(1, 1 h) -SLÖJA. bot. (den ettåriga, i juli blommande) prydnadsväxten Gypsophila elegans M. B. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 193 (1946).
-SMIDE. särsk. (i sht i skildring av ä. förh.): smide (se d. o. 2) av sommarredskap. Salander Gårdzf. 186 (1727).
-SMYCKE. (i vitter stil) om ett stycke natur l. om park l. dyl. som under sommaren utgör ett ”smycke” (se d. o. b). Odel Sincl. 12 (1739; Hörnstr. uppl.).
-SMÖR. i sht lant. smör (med naturlig höggul färg) som producera(t)s under sommaren (av kor på bete); jfr gräs-smör. VaruhusR 1541.
-SMÖRPÄRON. [jfr t. sommerbutterbirne] (numera föga br.) ”smörpäron” utgörande sommarfrukt. Eneroth Pom. 2: 193, 265 (1866).
-SNÖKLOCKA~020. bot. (den i Sv. ss. prydnadsväxt odlade) växten Leucojum æstivum Lin. (som blommar under sommaren, i motsats till övriga, vårblommande, snöklockor). SvUppslB 25: 470 (1935).
-SOL. om solen sådan den är l. ter sig på sommaren; särsk. med tanke på den värme l. hetta som solen åstadkommer l. kan åstadkomma på sommaren. TRudeen Vitt. 288 (1691). Sommarsolen svedde kyrkbackens gräs och kom tjärblomstren att skjuta i höjden. BonnierLM 1954, s. 335. särsk. bildl. (jfr sommar 3 d). Gud! om en ynglings suck igenom molnen hinner, / Om ej förutan hopp dess korta vår försvinner, / Och ej förutan glans dess sommarsol går ner. Wallin (SVS) 1: 181 (1805).
-SOLIG. [jfr -sol] präglad av sommar o. sol l. av sommarsol; under solig sommar; solig sommar-; äv. mer l. mindre oeg. l. bildl. (med anslutning till solig b), särsk.: som för tanken till sol o. sommar l. sommarsol, sommarlik o. solig (se d. o. b). Ett löje, .. / Ett varmt och stilla och sommarsoligt. Bååth Allf. 46 (1884). (Björnsons pjäs Daglannet) var frisk och sommarsolig, tyckte jag, mänsklig och full av det omedelbara, oberäkneliga lynnets älskvärdheter. Larsson Id. 102 (1908). Runeberg Dikt. 64 (1909; om morgon). Belfrage Runebg 109 (1917; om ort). Bara ett par kilometer från skådeplatsen för Frödings sommarsoliga och bittra möte med den sturska herrgårdsfröken från Berga .. ligger (osv.). Form 1950, s. 132.
-SOLSKEN~02 l. ~20. jfr -sol. Kempe Psalt. 104 (1650).
-SOLSTÅND~02 l. ~20. om tidpunkt (på norra halvklotet den 21/6, på södra halvklotet den 22/12) då solen når sin högsta middagshöjd (har maximal deklination), särsk. om den 21/6 l. (i fråga om ä. uppfattning) om annan (jämförelsevis) närliggande tidpunkt vartill solens högsta middagshöjd oegentligt l. felaktigt förlagts; stundom äv.: tid under sommaren (omkring den 21/6) varunder solhöjden o. dagens längd föga ändras (”solen står stilla”), tid l. årstid (dvs. sommaren) varunder solen står högt l. högst på himlen. Sommar Solståndet d. 10 Junii. kl. 7. 29 min. e. m. Hofcal. 1738, s. 2. När solen är i Kräftans tecken, hwilket inträffar den 21 Juni, så infaller Sommarsolståndet. Hartman Naturk. 23 (1836). Sommarsolståndet var inne, och dag följde på dag, utan natt. Strindberg NSvÖ 1: 3 (1906). Varen som odalmannen. Under sommarsolståndet sår och skördar han. Hedberg DockDans. 221 (1955). Den förkristna isländska veckoräkningen har anpassats till den julianska kalendern genom att sommarsolståndet låsts fast vid den 24 juni (Johannes döparens fest) på samma sätt som skett i Norge. Arv 1955, s. 17. särsk. bildl. (jfr sommar 3 d). Du ungdomsglade, ungdomsvarme man / I årens och i ärans sommarsolstånd. Nybom SDikt. 2: 228 (1839, 1880). Det var perioden för Myhrbergs lefnads sommarsolstånd. Cygnæus 5: 537 (1873).
Ssgr: sommarsolstånds-dag. dag när sommarsolståndet inträffar; äv. om var o. en av dagarna med föga förändring i längd omkring den 21/6. Gadd Landtsk. 1: 13 (1773). Ehrenheim Phys. 2: 33 (1822).
-punkt. astr. punkt på ekliptikan där solen befinner sig vid sommarsolståndet. Dalin (1854).
-tid. tid(punkt) då sommarsolståndet inträffar. Melanderhjelm Astr. 2: 49 (1795).
-SOPP. (numera mindre br.) bot. rörsoppen Boletus æstivalis Paul. (som uppträder tidigast på sommaren bland rörsopparna), finluden stensopp. Lönnegren Svampb. 35 (1895). Cortin SvampHb. 197 (1942).
(1, 1 h) -SORT. (i fackspr.) särsk.: sort (av frukt l. grönsak o. d.) som är l. ger sommarfrukt l. sommarskörd. Eneroth Pom. 1: 142 (1864; om päronsorter). SvVäxtförädl. 2: 279 (1951; om vitkålssort).
-SPARLAKAN. (förr) på sommaren använt sängomhänge (av nät, som utestängde mygg o. d. utan att göra liggplatsen varmare l. mörkare). Linné Diet. 1: 98 (c. 1750).
-SPEL.
1) i pl.: olympiska spel hållna under sommaren, sommarolympiad (äv. i uttr. olympiska sommarspel); i sht förr äv. om annat större idrottsevenemang under sommaren (som omspänner mer än en dag). 8:e sommarspelen i Strömsberg. Fotboll .. Dans .. Nationella tävlingar i allm. idrott. UNT 1933, nr 154, s. 2. Gert Engström informerar inför de XIX:e olympiska sommarspelen i Mexico City. SvD(A) 1968, nr 277, s. 33.
2) (fast ensembles) teaterföreställning (under turné) på sommaren. AStrindberg (1909) hos Falck 5ÅrStrindbg 279. —
-SPENAT. [jfr t. sommerspinat] (†) växten Spinacia oleracea Lin. var. inermis Mœnch. Wikforss 2: 618 (1804). Schulthess (1885).
-SPOR. bot. om var o. en av de hos vissa rostsvampar under sommaren utvecklade sporer som åstadkommer sommarrost, uredospor; i sht i pl. Törnblom Dammet 42 (1872).
-SPOR-FORM. bot. jfr -spor-stadium. Sonesson BöndB 351 (1955).
-SPOR-STADIUM. bot. stadium (i svampens livscykel) som bildar sommarsporer; jfr -rost. SmåskrLandtbr. 8: 5 (1896).
-SPORT. sport som idkas l. är avsedd l. lämplig att idka på sommaren, sommaridrott. SvD 1899, nr 72 B, s. 1. —
-STABRAK, se -starbrak.
-STACK. (förr) om stack av hö (från utjord) som lagts upp över sommaren. VDAkt. 1723, nr 410.
-STAD.
1) stad bebodd (mest) på sommaren. Ramsay VägvFinl. 259 (1895).
2) om stad sådan den ter sig på sommaren l. stad ss. vistelseort på sommaren, stad på sommaren; ofta pregnantare: stad som (på grund av sitt läge) är vacker (o. angenäm att vistas i) på sommaren l. som man framförallt tänker på sådan den ter sig på sommaren. Ahrenberg Männ. 4: 198 (1909). En .. sommardag, när .. Strömmens vatten, skärgårdsluften och af Chapmans vita silhuett ger den utländske turisten sommarstaden Stockholm i ett charmerande och intensivt koncentrat. Form 1950, s. 73. Karlshamn är en av landets vackraste sommarstäder med goda möjligheter till friluftsliv. DN(A) 1964, nr 60, s. 26.
-STADBRAGD, se -starbrak.
-STALL.
1) till häst(ar): (svalt) stall för sommarbruk; särsk. om (förr använt) sådant stall för hästar tillhörande l. använda av militärförband under sommaren l. sommarövning. BtRiksdP 1891, I. 1: nr 48, s. 29.
2) (numera mindre br.) sommarladugård. Nilsson Fauna 1: 243 (1820).
-STALLFODRA~020. lant. stallfodra (djur) under sommaren. Juhlin-Dannfelt 24 (1886; i pass.).
-STALLFODRING~020. lant. stallfodring (i sht av nötkreatur) under sommaren (motsatt: betesgång). QLm. 3: 40 (1833).
-STARBRAK l. -STABRAK l. -STADBRAGD. [sv. dial. sommarstabrak] (†) sommarsolstånd. Rudbeck Atl. 1: 99 (1679). Tholander Ordl. (1872).
Ssgr (†): sommarstarbraks-punkt. sommarsolståndspunkt. Rosenfeldt Nav. 3 (1693).
-tid. sommarsolståndstid. Wettersten Forssa 23 (c. 1750).
-STASS. (vard.) (fina l. eleganta) sommarkläder; äv. bildl.: sommardräkt (se d. o. 2). Mörne SångVärldsskymn. 80 (1941; bildl., i fråga om ängar). DN(A) 1964, nr 195, s. 5.
-STICKLING. jfr -skott. Holzhausen Vårblmr 95 (1924).
-STIG. stig använd på sommaren. Martinson OsynlÄlsk. 331 (1943).
-STILLA. (i sht i vitter stil) så stilla som företeelsen i fråga är l. kan vara på sommaren, som präglas av sommarro l. sommarstillhet; stilla sommar-. På berget lekte lammen / i den sommarstilla freden. Heidenstam Dikt. 87 (1895). En mörk rökpelare steg rakt upp i den sommarstilla luften. Nilsson Präst. 13 (1933). Fridegård Offerrök 192 (1949; om stad).
-STILLHET~02 l. ~20. stillhet (i naturen) som präglar l. kan prägla en (vacker) sommardag, sommarro. Östergren (1943).
-STILTJE. stiltje på l. under sommaren l. en (vacker) sommardag; äv. oeg. l. bildl. Hans blick var olycksbådande / Men sommarstiltje rådande / På hans panna till det sista, / Man såg, att åskan ur lidret åkt / Och (osv.). CVAStrandberg 1: 161 (c. 1858). Sommarvärmen och sommarstiltjen verkade upplösande på allt och alla. Hedberg Räkn. 89 (1932). Ännu råder sommarstiltje i debatten om de stora skolfrågorna. TSvLärov. 1949, s. 221.
-STORM. storm under sommaren. Ossian 1: 75 (1794).
-STRAND. (i sht i vitter stil) om (bad)strand sådan den ter sig på sommaren l. en vacker sommardag. Sjöberg Kris. 162 (1926).
-STRUMPA. jfr -kläder. Strindberg Brev 9: 123 (1893).
-STUGA. Lundell (1893).
1) om en i nordligare trakter av Sv. i närheten av vinterbostaden förekommande (äv. l. urspr. ss. brygghus l. bakstuga tjänande) mindre byggnad (i sht förr) använd ss. sommarbostad (jfr -kök); äv. (mera tillf. l. i vissa trakter) om slåtterstuga l. ett slags fäbodstuga l. dyl. Bädda i sommarstugan, men elda upp i kakelugnen ordentligt. Östermalm 1897, nr 1, s. 2. Hemmanet 15/128 mtl N:o 20 med följande åbyggnader: .. 10:o och 11:o Sommarladugård och en så kallad sommarstuga å Sunderbyns gemensamma mark. PT 1902, nr 34 B, s. 1. FolkEtnSt. 4: 4 (1931; om österbottniska (timmer)stugor på avlägsna betesmarker, använda ss. ett slags fäbodstugor o. d.). TurÅ 1937, s. 83.
2) om hus för rekreerande sommarvistelse o. d.
a) om oftast (i sht för ändamålet byggt) mindre hus på landet l. med tillgång till natur (ofta vid vatten) som bebos på sommaren (o. annan fritid) för nöjes skull l. i rekreerande syfte. Topelius Vint. II. 1: 23 (1850, 1881). DN(A) 1959, nr 98, s. 18.
b) (numera mindre br.) om större bostad för ett kollektiv o. d.: semesterhem för sommarbruk; (en förenings) stuga för deltagare i sommarläger o. d. Upsala(B) 1919, nr 40, s. 5. 2NF 34: 652 (1922).
3) folklor. i förr använd hustyp: (större) rum l. (på en dagligstugan motsatt sida av förstugan belägen) del av huslänga som saknade eldstad o. användes ss. kistkammare l. finrum o. d.; sommarsal. (Sv.) Sommar-stuga, Sommarsal, (lat.) Æstivum domus, heliocaminus, .. (t.) Sommerstube. Schultze Ordb. 5162 (c. 1755). Trädde man från gården in i förstugan, hade man storstugan till vänster ock sommarstugan till höger. Den senare saknade eldstad, däraf namnet. Landsm. VIII. 2: 4 (1891). LfF 1912, s. 253 (i ä. bondstuga).
Ssgr (i allm. till -stuga 2): sommarstuge-, äv. sommarstug- l. sommarstugu-bebyggare. TurÅ 1958, s. 263.
-bebyggelse. TurÅ 1958, s. 24.
-byggare. RiksdP 1959, 2 K nr 1, s. 24.
-byggning. särsk. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) konkret, till -stuga 1: sommarstuga. TurÅ 1912, s. 199.
-område. område med jämförelsevis många (tätt liggande) sommarstugor; särsk. om område med reglerad sommarbebyggelse. RiksdP 1959, 2 K nr 1, s. 23.
-tomt. RiksdP 1959, 2 K nr 1, s. 22.
-STUND. (i sht i högre stil) stund under sommaren; särsk. (i vitter stil) bildl. (jfr sommar 3 c, d): höjdpunkt l. högtidsstund (i ngns liv) o. d. Då kallade mig plötsligt heliga förbindelser från Mälarens strand, der jag af vänskap mött lefvat några af mitt lifs skönaste sommarstunder. Cygnæus 4: 29 (1838). Det var hans (dvs. Tegnérs) dikts, hans lefnads sommarstunder. Wirsén Sång. 219 (1884). O, hvad lifvet dock är skönt / Uti sommarstunder! / Marken skiftande i grönt, / doft från blomsterlunder. Virén Skizz. 171 (1890).
-STUTKALV. (†) oxkalv som fötts under innevarande sommar l. levt över sommaren, sommarkalv av hankön. UpplFmT 33—36: Bil. 2, s. 36 (1553). NorrlS 1—6: 340 (1565).
-STÅND. jakt. ställe där villebråd företrädesvis uppehåller sig l. står under sommaren, stånd under sommaren. TJäg. 1834, s. 1014. Schröder SvJakt. 203 (1891).
-STÄLLE.
1) om sommarstuga (se d. o. 2) l. sommartorp l. sommarresidens med tanke äv. på tillhörande mark l. omgivande mark l. natur l. om lantställe (se d. o. 1) för beboelse under sommaren; i sht förr äv. om hyrd sommarbostad. EP 1792, nr 30, s. 2. Byggnaden, der vi jemte baronens familj och hushåll vistades, var egentligen ett sommarställe, der han tillbringade den vackra tiden af året. Wingård Minn. 8: 7 (1848). I hvilken tidning skall jag annonsera efter sommarställe i trakten af Hessleh(olm) — Elmh(ult)? Strindberg Brev 7: 302 (1889). Lindgren Mio 20 (1954).
2) (mindre br.) ställe (dvs. ort l. trakt) lämpligt för sommarbebyggelse l. sommarvistelse. 2SvUppslB 24: 747 (1952).
-STÄMNING. särsk. om stämning över landskap o. d., som är typisk för sommaren l. kännetecknar en (vacker) sommardag. Strindberg Brev 2: 256 (1881). Full sommarstämning war det i Norrköping under påskdagarne. Kring Karl Johansstatyn blommade lökwäxter och grönskade gräsmattor. Malmbgt 1894, nr 26, s. 3. Jönsson ÄnSjung. 128 (1948, 1954; skildrad i l. förmedlad gm litteraturen).
-STÄNGNING. Sköterskeavtalet påverkar ej sjukhusens sommarstängning. SvD(A) 1962, nr 171, s. 9.
-STÄRKNING. (†) i fråga om armé: förstärkning under sommaren l. för sommarkampanjen. AOxenstierna 1: 596 (1644).
-SUS. (i sht i vitter stil) om vindens sus på sommaren. Börjesson E14 134 (1846).
-SVAL.
1) som har l. erbjuder l. präglas av sommarsvalka, sval på sommaren; sval o. använd l. lämplig att användas på sommaren; sommaraktig o. sval; sval sommar-. En sommarsval klänning. Nybyggaren flyttar in i sin kista (dvs. den jordkula han ställt i ordning), gör i ordning ett eller ett par sängställen och bjuder så sin familj på ett hem som nu, när kylan nalkas, är betydligt behagligare än det sommarsvala hvilolägret under tältduken i vagnen eller i gräset. Beckman Amer. 1: 80 (1883). Det blev en ljuvlig hemfärd i den sommarsvala kvällen. Bendz Piltr. 52 (1918).
2) om l. ifråga om klimat: sval under sommaren. Ymer 1922, s. 4.
-SVALA. särsk. (vard. l. skämts., med fackspråklig prägel) bildl.: flygvärdinna som tjänstgör under sommarsäsongen (för att ersätta semesterledig ordinarie personal l. fylla det större personalbehov som föreligger under sommaren). SvD(A) 1959, nr 341, s. 6.
-SVALE. (†) om pergola. Linc. Ggg 6 b (1640). Mollet Lustgård E 2 b (1651).
-SVALKA. jfr -sval. Langlet Ung. 430 (1934).
-SVIN. (numera bl. mera tillf.) = -gris. LMil. 2: 93 (1687).
-SVÄRM. (numera föga br.) biodl. om svärm som under för- l. högsommaren (näst efter ”blomstersvärmen” o. före ”sensvärmen”) lämnar en bikupa. Koch Biskiöts. 45 (1753). Langlet Husm. 758 (1884).
-SVÄRMERI. jfr -flört. Widegren Johanssons 131 (1939).
-SYSSLA. särsk. i pl., om jordbrukssysslor l. sysslor i ett lanthushåll under sommaren. HdlCollMed. 1/6 1733. Collinder Kalev. 84 (1948).
-SÅDD. särsk. (numera mindre br.): vårsådd; vårsäd. Wikforss 2: 618 (1804; abstr.). Heinrich (1814; abstr. o. konkret). MosskT 1892, s. 246.
-SÅNG. sång med sommarmotiv, sång som sjungs under sommaren; särsk. (i vitter stil) oeg. l. bildl., dels om (sånglika) ljud som hör sommaren till (humlesurr, vindsus o. d.), dels (jfr sommar 3 c): fröjdesång (i bildl. bemärkelse) l. dyl. Nu ändas thenna wisa / Och skiöna sommarsång; / Gudh skal fullsnart osz lisa / Och lösa af all twång. Ps. 1695, 412: 31. (Sv.) Sommar-sång, (lat.) Carmen æstivum .. (t.) Sommerlied. Schultze Ordb. 4148 (c. 1755). Dungen susade sin sommarsång. Fröding NDikt. 154 (1894). TurÅ 1949, s. 298 (om humlesurr).
-SÅNING. (numera föga br.) sommarsådd. Schultze Ordb. 4004 (c. 1755).
-SÄD. (numera mindre br.) vårsäd. VgFmT II. 1: 39 (i handl. fr. 1554). Hammar (1936).
-SÄDE. (†) anträffat bl. konkret: utsäde för vårsådd, (utsäde av) vårsäd l. annan vårgröda. HA 1: 88 (1697). Ofwannämnda begge wexter (dvs. rov- o. kålraps) nyttjas både såsom höst- och sommarsäde. Lundeqvist Landtbr. 359 (1840).
-SÄSONG. Björkman (1889). WoJ (1891).
-SÄTE. (†) i fråga om samer: boplats under sommaren. RenbeteskommDokum. 1907, 2: 11 (1744).
-SÖM. (icke skärpt) söm till sommarsko (se d. o. 2), slät söm. Wrangel HbHästv. 846 (1886).
-SÖMN.
1) i fråga om person: sömn på sommaren, sömn under en sommarnatt. Näsström FornDSv. 1: 91 (1941).
2) dvala under l. över sommaren.
a) zool. i fråga om vissa tropiska djur: dvallikt tillstånd under den hetaste l. torraste delen av sommaren (av samma art som vintersömnen l. vinterdvalan hos björnen m. fl.). Wretlind Läk. 4: 61 (1896).
b) (mera tillf.) i fråga om växt. Torkan (på den sydryska stäppen) under sommaren är ingen fara för hyacinterna, tulpanerna m. fl., hvilka blomma tidigt på våren, medan fuktigheten ännu fins kvar, och hos hvilka växtlivet sedan .. genomgår en sorts sommarsömn. Verd. 1892, s. 276.
-SÖNDAG.~20 äv. ~02. Atterbom Minn. 207 (1817).
-TAL. kulturhist. om sommarhalvåret (som enligt ä., från förkristen tid stammande årsindelning varade från den 14/4 till den 13/9); äv. dels om tidpunkten för detta sommarhalvårs början (14/4), dels: sommarsolstånd(spunkt). Brahe Oec. 134 (c. 1580; uppl. 1971). På första Fredag i första ny på Sommartalet, skal Manen ryskas på Hästar, och lagas om Halsen. IErici Colerus 1: 82 (c. 1645). Sommartalet är när Solen i sitt högste Nordstånd af Kräfwetans punct kommer, hwilket denne gång skeer den 11. (21.) Junij Kl. halff 7. om Morgonen. Voigt Alm. 1682, Progn. s. B 1 b. (Med lin) hushållas så, at en del sås på vinter- och en del på sommar-talet. VetAH 1757, s. 271. (Jag) fröjdar mig att på sommartalet få låta mina ögon utbyta böcker mot bokar. Törneros (SVS) 2: 152 (1827). Dessa årspunkter (i den isländska kalendern) återfinnas äfven i Skandinavien, .. vinternatten är den 14 oktober (Calixtus), sommarens början den 14 april (Tiburtius); de kvarhöllos länge inom vår allmoges tideräkning som ”sommar- och vintertal” och utmärkas på runstafvarna. Nilsson FolkFest. 153 (1915).
-TAVLA. tavla med sommarmotiv; särsk. oeg., om sceneri under sommaren. Strindberg TjqvS 1: 54 (1886).
-TAXA. under sommaren gällande taxa. SFS 1903, nr 81, s. 1 (om lotstaxa).
-TEATER.
1) (öppen) teater där föreställningar ges bl. under sommaren. Thomée Sv. 26 (1857).
2) ambulerande teater under sommaren. Lindberg Folkteat. 56 (1957).
-TECKEN.
1) (numera bl. tillf.) om (tecken för) de stjärnbilder i djurkretsen, som solen under sommaren genomgår (Kräftan, Lejonet o. Jungfrun). IErici Colerus 1: 178 (c. 1645). Högström Lapm. 31 (1747).
2) (känne)tecken på att det är sommar l. att sommaren kommit. TSvLärov. 1943, s. 167.
-TELNING.
1) (numera föga br.) sommarskott. Hertzberg Päivärinta 1: 82 (1883).
2) (†) sommargammalt djur. Dijkman Obs. D 3 b (1686).
-TEMPERATUR. Rubenson Meteor. 114 (1880).
-TERMIN.
1) i fråga om annat än undervisning: termin omfattande (del av) en sommar l. sommaren l. infallande under sommaren; förr särsk. allmännare, mer l. mindre liktydigt med: sommar l. sommarsäsong. Salvius skulle den halfve delen (av en utbetalning) uthi vinter erleggia, den andre halfve delen vidh sommarterminen. RP 8: 749 (1641). Sochnegången uti Frödery för sommerterminen 1711. VGR 1711, Verif. s. 13. Måndagen den 15 April öpnas Kongl. Theatern för Sommar-Termin, med Representation af Iphigenie uti Auliden Tragedie-Opera i 3 Acter. DA 1793, nr 83, s. 2.
2) i fråga om undervisning: termin som sträcker sig över (en del av) sommaren l. sommarhalvåret; numera i sht (o. i fråga om obligatorisk skolgång i Sv. bl.) i skildring av ä. förh. För städningen i Gymnasio under nu (dvs. den 19 juli) förflutna Sommar Termin. VGR 1810, Verif. s. 6. Sommarterminen (midsommarterminen) vidtog omkring den 1 Augusti och slutade i midten af September. Arcadius VexjöL 34 (1889). Den fullständiga lärokursen vid .. (skogshögskolans jägmästarkurs) omfattar fem föreläsningsterminer i Stockholm och två sommarterminer. 2NF 25: 1069 (1917). Nomadskolans visteskola, där småbarnen gå tre sommarterminer, omfattar vanligen tre kåtor. Ymer 1942, s. 392. SvD(A) 1966, nr 84, s. 38 (om ferieskola).
-TID. (sommar- 1541 osv. sommars- 16261667) [fsv. somartidh, somars tidh]
1) tid då det är sommar; i sht förr ofta äv. om årstiden sommar (förr äv. ss. klart avgränsad period, t. ex. i tidsangivelser), sommar. Gustaf II Adolf 287 (1626: i denne sommarstid). I thenna liufwa sommartid / Gack ut, min siäl, tig fägna wid / Then stora Gudens gåfwor. Düben Sång. 229: 1 (1725). Är sommartiden inne, bör den siuka Boskapen föras på et aflägse .. ställe .. med rymligen upbygde skiul. PH 5: 2944 (1750). särsk.
a) (numera föga br.) i uttr. under l. om, förr äv. l. i sommartiden, äv. (ut)i l. om l. vid sommartid, under l. på l. om sommaren, sommartid (se 2). GlAm. 8: 8 (Bib. 1541: om sommortijdh). Schmedeman Just. 862 (1684: i Sommartiden). Rosenstein 3: 282 (1788: under). Gellerstedt 1Dikt. 43 (1871: uti sommartid). I Swaneliden / om sommartiden / der är så wackert på bergets topp. Melin Huml. 44 (1882). En skog af syrener doftade vid sommartid till mötes vid gårdsgrinden. Hedenstierna FruW 169 (1890). På sommartiden. Klint (1906).
b) (i högre stil) bildl. (jfr sommar 3, 3 c), särsk.: rik l. livgivande tid; fröjdetid o. d. Ach! hur kunde jag mig önska, / At få grönska / Wid så ständig sommar tid? Nordenflycht (SVS) 1: 129 (1743). Hela nådens tid är en behaglig tid, en glädjefull sommartid. Thomander Pred. 1: 248 (1849). Bered vårt folk en sommartid, / Ditt namn till pris och ära. Ps. 1937, 487: 4.
c) om tid då det är sommar l. tidsperiod under l. del av sommaren (jfr b) betraktad ur ngns synvinkel l. ss. disponerad av ngn. Min sommartid blir, efter denna utflykt .. (till landet), mycket upptagen. Geijer Brev 416 (1842). Ungdomslagets gillen (utsträcktes) över alla söndagar under den lediga sommartiden mellan vårarbetets slut och skördearbetets början. Nilsson FestdVard. 73 (1925).
2) [specialanv. av 1] i obest., i sht förr äv. best. sg. (utan föregående artikel) i adverbiell anv.: under sommaren, på sommaren, om sommaren; jfr 1 a. Åhr 1452 sommartid kom Kon. Christiern med ganska myckit folck dragandes in uthi Vestergötland. LPetri Kr. 125 (1559). Sommartiden stallfodras de flesta mjölkkorna dels med lucern dels med vickerhafre och klöfver. Nathorst LandtbrSk. 57 (1896). (Rummet) brukade .. inte användas annat än sommartid. Widding Major. 209 (1969). särsk. (numera mindre br.) föregånget av adjektiviskt attribut. I samma Land (dvs. norra Finl.) ähr hela sommertijden inthet mörker. Tempeus Messenius 106 (1612). Aff Örter i Ängiar stå, / En liufliga Luckt mon gå, / Helst sköneste Sommartijdh, / När Dagen osz göres blijdh. Arvidi 182 (1651).
3) (arbets)tid som gäller under sommaren; särsk.
a) [jfr motsv. anv. av t. sommerzeit, eng. summer-time] om tid som gäller under sommaren o. utgör en framflyttning av borgerlig tid (för att bättre tillvarata den ljusa delen av dygnet); särsk. om dylik tid som numera tillämpas i ett flertal europeiska länder (i Sv. använd året 1916 samt fr. o. m. 1980) o. som innebär en framflyttning av medeleuropeisk tid med en timme (i Engl. förr äv. två timmar; äv. kallad dubbel sommartid). SD(S) 1916, nr 113, s. 6. De länder som enligt hittills föreliggande meddelanden komma att tillämpa sommartid under innevarande år, äro Belgien, Frankrike, Förenta Staterna, Holland, Portugal och Storbritannien. UNT 1937, nr 67, s. 5. England inför dubbel sommartid. Östergren (1943). DN 1980, nr 264, s. 1.
b) under sommaren tillämpad avkortad arbetstid. BtRiksdP 1956, 6: nr 14, s. 2. SvD(A) 1965, nr 158, s. 2.
-TIDD, p. adj. (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) om ko: brunstig på sommaren. IErici Colerus 2: 7 (c. 1645).
-TIDTABELL~102, äv. ~200. tidtabell som gäller under sommaren. GHT 1895, nr 219, s. 3.
-TILLFLYKT~02 l. ~20. särsk. konkret: tillflyktsort, tillflyktsplats (under hettan i staden o. d.) på sommaren. Roos ResAmer. 157 (1854).
-TILLHÅLL~02 l. ~20. tillhåll under sommaren; i sht konkret (särsk. dels om sommarställe (se d. o. 1) o. d., dels om flyttfåglars uppehållsplats under sommaren). Ferrner ResEur. 214 (1760). Berglärkan .. har sina häckplatser och sommartillhåll i fjällen och i norra Skandinavien. Uppl. 1: 132 (1901). Jag har, .. på mitt lilla bergknalliga sommartillhåll, två stycken lönnar. Gellerstedt Hult 108 (1906).
(1 h) -TIMJAN. (†) om en på kalljord icke övervintrande varietet l. förment varietet av Thymus vulgare Lin. (timjan, vanlig timjan). Wikström ÅrsbVetA 1838, s. 128. Lundell (1893).
-TING. [fsv. somarthing (i bet. 1)]
1) (förr) ting hållet på sommaren; särsk. om ting hållet av häradsrätt. Then tid .. Tomes scriffuere somerting hult meth almogen aff Suderfinne vpo hans nodes vegne. BtFinlH 3: 9 (1531). Anno 1678 den 19 juni hölls ordinarie sommarting med allmogen av Sunnerbo härad. Svedenfors Gränsb. 1: 94 (i handl. fr. 1678). Val till landstingsman för härad eller tingslag, där det bör genom valmän verkställas, skall förrättas å första rättegångsdagen af lagtima sommartinget i häradet eller tingslaget. SFS 1905, nr 17, s. 4. Rig 1954, s. 52 (om ä. förh.).
2) om en på sommaren hållen allmän sammankomst av representanter för (riksomfattande) rörelse l. organisation o. d., ting på sommaren. VästerbK 1927, nr 164, s. 5.
Ssgr (till -ting 1, förr): sommartings-gästning. jfr gästning 1. VaruhusR 1541.
-termin. BtRStP 1823, 7: 47. —
-TJÄLL. (i vitter stil) om sommarbostad: tjäll under sommaren; äv. bildl. LBÄ 39—41: 214 (1800; bildl.). Gellerstedt i 3SAH 16: 72 (1901).
-TJÄNST. tjänst l. tjänstgöring under l. över sommaren; i sht förr särsk. om drängtjänst. Gynther Förf. 2: 91 (i handl. fr. 1816; om båtsmanstjänst). Rörande den i sammanhang med utvidgningen af sommartjensten (vid meteorologiska centralanstalten) föreslagna förbättringen .. syntes det .. önskvärdt, att (osv.). BtRiksdP 1893, 8Hufvudtit. s. 56. NerAlleh. 1896, nr 35, s. 4 (om drängtjänst).
-TOALETT. jfr -kläder. SthmModeJ 1843, nr 11, s. 8.
-TOM. om hus, gata, stad o. d.: så (folk)tom(t) l. avfolkad (avfolkat) som ett hus l. en gata osv. är l. kan vara på sommaren (i semestertid), folktom l. avfolkad eftersom det är sommar; äv. om våning o. d.: som står tom l. obebodd på l. över sommaren (medan de som bor där semestrar). Gatorna sommartomma. Sehlstedt 5: 125 (c. 1870). Ahrenberg Männ. 2: 202 (1907; om stad). Nu brann det i honom som av feber. Han skulle träffa henne ensam, i en sommartom våning, mitt på dagen! Asklund BrödKlar. 35 (1962).
-TORKA, r. l. f. VDAkt. 1730, nr 635 (1731).
-TORKAD, p. adj. torkad över sommaren (utomhus); särsk. om ved. VDAkt. 1751, nr 19 a. —
-TORP. för rekreerande vistelse (främst) under sommaren använt nedlagt l. avstyckat torp l. (i sht, i utvidgad l. oeg. anv.) mindre avstyckad lantgård l. annat (mindre) hus på landet o. d., fritidstorp; jfr -hus 1. Form 1956, s. 126.
-TORPARE. person (tillhörande familj) som har sommartorp, fritidstorpare. SvD(A) 1965, nr 190, s. 11.
-TORR.
1) om ved l. dyl.: som legat ute o. torkat under sommaren; äv. allmännare, t. ex. om gräs: så torr som företeelsen i fråga är l. kan vara på sommaren (vid torr väderlek). Balderslunden är sommartorr, / lågan är hungrig och frossar. Tegnér (WB) 5: 101 (1825). Hudar, som torkats under sommaren, kallas sommartorra. Hirsch LbGarfv. 16 (1898). Hallström Skogsl. 194 (1904; om gräs). Spong Kråkn. 38 (1963; om ved).
2) om bäck l. brunn o. d.: uttorkad på sommaren, torr på sommaren. Hemberg Kola 154 (1902; om bäckfåra).
3) om klimat: torr under sommaren, torr sommar-; äv. om trakt o. d.: som har torrt klimat under sommaren. DN(A) 1931, nr 241, s. 26 (om Grönland). Selander LevLandsk. 55 (1955; om klimat).
-TRAFIK. AtlFinl. 28: 5 (1899).
-TRANENÄV. (†) i uttr. blå sommartranenäv, växten Geranium pratense Lin. (som blommar under juli), sannol. i motsättning till den under juni—juli blommande G. silvaticum Lin., ängsnäva. (Lat.) Geranium bactr. æstivale. (Sv.) Blå sommor tranääf. Rudbeck HortBot. 46 (1685). (Lat.) Geranium batrachioides æstiuale .. (sv.) Blå Sommertranenääf, eller storckenäbb. Bromelius Chl. 36 (1694).
-TRATTSKIVLING~020. bot. svampen Clitocybe gibba (Pers. ex. Fr.) Kummer (som börjar uppträda redan i augusti). Cortin SvampHb. 58 (1937).
-TREVNAD. Landtluft och sommartrefnad. Rydberg Brev 2: 271 (1879).
-TROSA. jfr -kläder. SDS 1955, nr 156, s. 7.
-TRÅD. [jfr t. sommerfäden, pl.] = marie-tråd. Sommartråd, Marietråd, ett slags spinnelwäf som synes på åkrar och fält. Deleen (1806; under air-threads). Brustna sommartrådar hängde som ett mögel under avenbokshäcken. Nilsson TreTerm. 354 (1943).
-TRÄDA. (numera föga br.) träda på vilken halvträde (med sådd av grönfoder) tillämpas. Björkman (1889). Cannelin (1939).
-TRÄDE, sbst.1 (numera föga br.) = -träda; jfr grönfoders-träde. Serenius EngÅkerm. 74 (1727).
-TRÄDE, sbst.2 (†) trädeskörning på sommaren. Gadd Landtsk. 3: 67 (1777).
-TRÖJA. särsk. bildl.: (naturens) sommardräkt (se d. o. 2). TRudeen Vitt. 217 (1687).
-TUNN. särsk. (om kläder): sommaraktigt tunn, tunn sommar-. Karlfeldt FridLustg. 38 (1901).
-TUR.
1) (kortare) resa l. åktur l. promenad på sommaren, tur på sommaren. Berndtson (1880).
2) om kommunikationsmedels tidsbestämda färd o. d.: tur under sommaren; i sht i pl. Berndtson (1880).
-TURIST. TurÅ 1955, s. 201.
-TURNÉ. PedT 1899, s. 39 (1898; om teaterturné).
-TYG.
1) (†) kördon l. redskap för sommarbruk. Rålamb HbAdÖfn. K 8 b (1690). Salander Gårdzf. 186 (1727).
2) (lätt o. ljust) tyg till sommarkläder; i sht förr särsk. liktydigt med: bomullstyg l. linnetyg (motsatt: ylletyg). Oldendorp 1: 236 (1786). Omkring 400 alnar färgad Lärft samt omkring 200 alnar Sommartyg. UpsP 1860, nr 37, s. 1 (i saluannons). De flesta mer traditionella sommartyger, kretonger och gardiner är .. blommiga. Form 1956, s. 127.
Ssgr (till -tyg 2): sommartygs-byxa. i sht förr särsk. (i pl.) liktydigt med: bomulls- eller linnebyxor. BoupptVäxjö 1833.
-klänning. i sht förr särsk. liktydigt med: bomullsklänning l. linneklänning. BoupptVäxjö 1858.
-rock. i sht förr särsk. liktydigt med: bomullsrock l. linnerock. ÅgerupArk. Bouppt. 1753.
-TYST. särsk. om gata l. stad. Dahlgren Släktprof. 2: Förord VI (1911).
-TÅG.
1) (numera mindre br.) fälttåg under sommaren. StallRSthm 1592, s. 6. Hallenberg Hist. 1: 283 (1790).
2) järnvägståg med sommarresenärer, järnvägståg på sommaren. Krusenstjerna Fatt. 3: 385 (1937).
-TÄCK. (numera bl. i vitter stil) jfr -fager. Mellin Nov. 3: 473 (1848, 1867; om natur).
-TÄCKE. (lätt) täcke för sommarbruk; särsk. om (förr använt) hästtäcke (av linneväv). Wrangel HbHästv. 69 (1884).
-TÄLT.
1) under sommaren använt tält; särsk. om tält (l. tältkåta) som användes ss. sommarbostad av nomader. Fries Grönl. 142 (1872; om eskimåtält). Düben Lappl. 50 (1873; om samers sommarkåta). När kniporna och änderna börjat ägga, flyttar kvinnorna (av fångstfolket som gjort hällristningar vid Nämforsen) ut ur torvgammernas kvava vinterhem till de luftigare sommartälten. TurÅ 1946, s. 113.
2) (tillf.) bildl. Svartskuggande kastanjeträd, / mitt vindbesökta sommartält. Österling Fränd. 1: 52 (1912).
-TÄRING. (†) förtäring under sommaren. UUKonsP 3: 27 (1641).
-ULL. om ull som får erhåller l. har under sommaren (o. som klippes på hösten); jfr höst-ull. Dalin (1854).
-UNIFORM. jfr -kläder. FFS 1904, nr 43, s. 48.
-UNIVERSITET. om institution för icke ordinarie undervisning l. verksamhet vid universitet l. på universitetsnivå på sommaren.
a) om en (1950 bildad) nordisk institution (fri sammanslutning av universitetslärare o. studenter) för främjande av tvärvetenskaplig forskning o. kontakt mellan teori o. praktik som håller sommarmöten på c. tre veckor med huvudsakligen gruppdiskussion kring ämne som förberetts under vintern; äv. om sådant sommarmöte. (Tidning för Sveriges läroverk) har i dagarna mottagit en broschyr om ”det nordiska sommaruniversitetet i Sigtuna” 23/6—7/7. TSvLärov. 1953, s. 175. DN(B) 1959, nr 62, s. 8.
b) i annan anv.; särsk. om (organisationen för) (avgiftsbelagd) kursverksamhet vid sv. universitet under sommaruppehållet för den ordinarie verksamheten. Ett sommaruniversitet i högbergen. .. Den fria högskolans i Zakopane i Galizien första semester, sommarhögskolekurser som hållits i Tatrabergens härligaste trakt, har nu afslutats. SD(L) 1904, nr 296, s. 5. SvD 1971, nr 209, s. 8.
-UPPEHÅLL~102, äv. ~200.
1) om handlingen att uppehålla sig ngnstädes under sommaren l. plats där ngn uppehåller sig under sommaren. Då lapparna åter bryta upp och vandra till högfjällen, där de skola taga sitt sommaruppehåll, lämnas ackjorna .. kvar. Sandström NatArb. 2: 183 (1910).
2) om förhållandet att ngt avbryts l. håller upp under (en period av) sommaren, uppehåll under sommaren; särsk. om värnpliktigas övningsuppehåll l. uppehåll i annan militär utbildning. Sthm 1: 386 (1897; vid artilleri- och ingenjörshögskolan). TSvLärov. 1954, s. 538 (för värnpliktiga). Efter sommaruppehållet med SvD:s teleschack inbjuder de mörka höstkvällarna till ny aktivitet. SvD 1972, nr 265, s. 22.
-UPPLEVELSE~0200. särsk.: upplevelse på sommaren. Jönsson ÄnSjung. 30 (1947, 1954).
-UTFLYKT~02 l. ~20. utflykt på sommaren; äv. allmännare l. oeg.: sommarresa. Berndtson (1880). (Strindberg) stannade .. i Sverige (efter Parisvistelsen), frånsett en kort resa till Belgien .. och en sommarutflykt till Danmark och Berlin. IllSvLittH 4: 90 (1957). Fogelström DrömStad 220 (1960).
-UTFODRING~020. lant. ss. gemensam beteckning för handlingen att förse djur med bete o. för stallfodring under sommaren, utfodring under sommaren, utfodring på sommaren. Grotenfelt Mjölkh. 42 (1886).
-UTFODRINGS-PERIOD. period med sommarutfodring l. utfodringsperiod omfattande sommaren l. den tid djuren går på sommarbete. Sonesson BöndB 726 (1955).
-UTFÄRD~02 l. ~20. utfärd på sommaren, sommarutflykt. AB 1869, nr 127, s. 1.
-UTRUSTNING~020. särsk. konkret: utrustning för sommarbruk (särsk. om utrustning till bil l. annat fordon för dettas användning under sommaren). Motorför. 1928, nr 6, s. 14 (till bil).
-UTSTÄLLNING~020. på sommaren l. en viss sommar arrangerad utställning, utställning på sommaren osv.; äv. bildl. (Ängens) nyss dukade sommarutställning kommer oss att icke så noga räkna stegen. Santesson Sv. 63 (1887). TLandtm. 1897, s. 239.
-VACKER. (mera tillf.) jfr -fager; särsk. ss. adv. Solen lyste så sommarvackert. Rönnberg Brovakt. 65 (1904).
-VAGANT. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) vagant (bl.) under sommaren; särsk. om gesäll som ger sig ut på vandring (bl.) under sommaren. Rydberg Vap. 308 (1891).
-VAGN. (förr) om hästdragen vagn utan täckning, avsedd för bruk under (hög)sommaren, vagn för sommarbruk, promenadvagn. DA 1771, nr 188, s. 3.
-VAKANS. särsk. (†): sommarledighet. 2RA 3: 874 (1734). De Geer Minn. 1: 117 (1892).
-VALL. (om ä. förh.) (nära byn liggande) fäbodvall där djuren betades under högsommaren. TurÅ 1908, s. 51.
-VALLAD, p. adj. jfr -vallning, sbst.2 SkidLöpnIArmén 1917, s. 25.
-VALLNING, sbst.1 vallning av djur på sommaren; särsk. om renvallning. 2SvKulturb. 3—4: 107 (1935).
-VALLNING, sbst.2 om skidvallning på sommaren med tjära som får soltorka, (skid)vallning på sommaren. SkidLöpnIArmén 1917, s. 25.
-VANDRING. vandring på sommaren; äv.: promenad på sommaren. Nilsson Fauna 1: 116 (1820; i fråga om björn). Som en af de vackraste sidorna af (Svenska turist-)föreningens verksamhet kan räknas understödjandet af skolungdomens sommarvandringar och skidfärder. 2NF 30: 372 (1920). Siwertz JoDr. 70 (1928; om promenader).
-VANTE. (tunn) (kvinno)vante för sommarbruk; jfr -handske. FrLundagHelgonab. 1893, s. 19.
-VARM.
1) så varm som företeelsen i fråga är l. kan vara på sommaren, som har l. präglas av sommarvärme; särsk. dels om väder l. klimat l. sol l. luft l. vatten o. d., dels om tidsperiod (särsk. dag); äv. i opers. uttr., i sht det är l. blir sommarvarmt. Sommarwarma dagar. Voigt Alm. 1684, s. B 2 a. Man räknar här (i Sv.) för Sommar-varmt, då dagens medel-varme går öfver 12, men för mycket varmt, då den stiger til och öfver 18. VetAH 1778, s. 14. JernkA 1834, s. 669 (om luft). Nu, stråla blomsterprydt o land, / Höj öfverallt en löfrik strand / Ur sommarvarma vågen! Runeberg 5: 61 (1860). Solen åter ler / Så sommarvarm på rutan. Topelius NBlad 249 (1867, 1870). Våren hade börjat så vackert redan i april, att det nästan hade varit sommarvarmt. Lagerlöf Sten. 15 (1914). FoFl. 1950, s. 66 (om klimat). särsk.
a) om natur l. ort o. d.: som har l. präglas av sommarvärme; där sommarvärme (l. sommarhetta) råder. TKnös i 2SAH 26: 42 (1851; om natur). Stenelid KlarStjärn. 321 (1949; om stad).
b) (mera tillf.) i överförd anv., om resa l. dyl.: som sker i l. präglas av sommarvärme. Topelius Vint. II. 1: 27 (1850, 1881).
2) (†) = -ljum 2. Oec. 149 (1730). TTekn. 1860, 2: 14.
3) oeg. l. bildl.; i sht förr särsk. (i vitter stil, numera mindre br.): som värmer ens hjärta l. sinne l. som präglas av hjärtevärme l. inre värme på ett sätt som för tanken till sommaren o. dess värme l. dyl. Törneros (SVS) 2: 190 (1827). Känslan af att älska gör mig så lycklig, så ljufligt sommarvarm i både själ och kropp. Bremer Brev 2: 67 (1840); jfr 1. (Den sommarklädda flickan erbjöd) En bild så tjusande fager, / så sommarvarm, fin och skär, / med doft ifrån skog och ängar, / af blommor och mognande bär. Virén Skizz. 164 (1890). Löfsångaren .. sjunger ideligen sin söfvande sommarvarma strof. Rosenius Naturst. 10 (1897).
-VATTEN. vatten (sådant det ter sig) på sommaren; särsk.
a) om dräneringsvatten under sommaren (med tanke på dess beståndsdelar). MosskT 1888, s. 367.
b) liktydigt med: sommarvattenstånd. HSH 35: 406 (1673).
c) (i sht i vitter stil) om (del av) hav l. sjö: vatten sådant det ter sig på sommaren; vatten på vilket ngn l. sommarfolk seglar l. vid vilket ngn osv. bor under sommaren o. d. Här sitter vi nu (på Ringsjön) och för vita segel på blått sommarvatten men känner oss ändå innestängda .. på något vis. Jönsson ÄnSjung. 124 (1941, 1954). Likt glidande skuggor snörar rävarna över seglarens sommarvatten. TurÅ 1955, s. 192.
-VATTENSTÅND~102 l. ~200. Fennia XV. 3: 56 (1898).
-VECKA. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 179 (c. 1830). Jag for dit på ett par sommarveckor. Heerberger NVard. 321 (1936).
-VED.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) ved huggen under sommaren. Hwindrarp N:o 2 Skatte. .. En famn Sommarved (beräknas till) 1: (daler silvermynt). Osbeck Lah. 298 (1796). HallHist. 1: 520 (1954).
2) skogsv. i årsring på träd: under sommaren o. hösten bildad ved (vilken ss. ett mörkare o. fastare skikt avgränsar sig från vårveden), sen ved, höstved; ngn gg äv. om ett mellan vårved o. höstved urskilt skikt. Lundström Warming 145 (1882; ss. föreslagen term). Fig. 2, pl. XXIX, visar ett tvärsnitt, impregneradt enligt Rüpings system, där a är vårved, b höstved, c sommarved, m märgstrålar och h hartsgång. JernkA 1908, s. 497. HbSkogstekn. 17 (1922).
Ssgr (till -ved 2; skogsv.): sommarveds-procent. (-ved- 1922) i årsring: procent sommarved. HbSkogstekn. 74 (1922).
-ring. (-ved- 1922. -veds- 1922 osv.) (mera tillf.) om sommarved. HbSkogstekn. 18, 71 (1922).
-VEGETATION. vegetation på sommaren, vegetation under sommaren. Berzelius Kemi 5: 1139 (1828). BotN 1854, s. 17 (motsatt: vårvegetation). Därs. 1886, s. 111 (motsatt: vintervegetation). Andersson SkånH 1: 13 (1947).
-VERANDA. på sommaren använd (öppen) veranda; äv. bildl. Hammenhög Torken 332 (1951). Halland är Sveriges längsta sommarveranda, säger landshövdingen i Halmstad. DN(A) 1964, nr 227, s. 6.
-VETE. [fsv. somarhvete] (numera föga br.) vårvete. Bromelius Chl. 118 (1694). FinSvStorordb. 224 (1968).
(1 h) -VICKER. bot. växten Vicia angustifolia (Lin.) Roth (som blommar på för- o. högsommaren). Nyman VäxtNatH 2: 145 (1868).
-VIKARIAT. vikariat under sommaren, vikariat över sommaren. Aurell Skill. 131 (1943).
-VILA. (numera mindre br.)
1) i fråga om person: rekreation l. ledighet l. vila under sommaren. Strindberg Brev 1: 77 (1871). Rundgren Minn. 3: 225 (1889).
2) (i vitter stil) i naturen l. över landskap o. d.: vila l. ro på sommaren l. en (vacker) sommardag, sommarens vila l. ro, sommarro. Hansson NVis. 69 (1907).
-VILLA. (för nöjes skull l. i rekreerande syfte använt) sommarhus (se d. o. 1) l. sommarstuga (se d. o. 2) av villatyp. SmålAlleh. 1883, nr 122, s. 2.
-VIN.
1) vin som blir färdigt redan under sommaren. I Napoli togo de på spisqvarteren .. endast 12, högst 18 öre buteljen för det kraftiga sommarvinet. Svanberg RedLefn. 454 (1882).
2) (den i Mellan- o. Nordamerika vildväxande) växten Vitis æstivalis Mchv. (som blommar på sommaren). Hylander PrydnV 72 (1948).
-VIND. (lätt o. ljum) vind som blåser på sommaren l. är karakteristisk för en vacker sommardag; jfr -bris. Ossian 1: 71 (1794). särsk. (i högre stil) bildl. (jfr sommar 3, 3 c). Ingen jordisk glädje mer jag hoppas, / Tror ej lyckan, lifvets sommarvind. Sehlstedt 1: 133 (1844, 1861). Kung Kristian vardt som en snö om kind; / Hans ljungeld i aska gick; / Hans storm förbyttes i sommarvind. Topelius NBlad 151 (1866, 1870).
-VINRANKA~020. (numera föga br.) = -vin 2. PrisförtAlnarpTrädg. 1892, s. 48.
-VIS. (numera bl. tillf.) som på sommaren l. på det sätt som sker l. brukar ske under sommaren o. d. Atterbom Minn. 452 (1818). Östergren (1943).
-VISA. jfr -sång. Een Sommarwisa. Ps. 1695, s. 636 (rubrik till psalm 317). Bofinken sjöng sin sommarvisa i närmaste träd. Topelius Vint. I. 1: 22 (1863, 1880).
-VISTE, i sht förr äv. -VIST. viste under sommaren.
a) om sameviste l. annat nomadviste; särsk. om fjällsamernas (fasta) visten i fjällen under sommaren. RenbeteskommDokum. 1907, 2: 164 (1866). Lönnberg Ren. 38 (1909).
b) om fäbod o. d. Fatab. 1933, s. 194. Fiskelägena var sommarvisten, en sorts fäbod och fiskeplats på samma gång. TurÅ 1936, s. 330.
c) (i sht i vitter stil) ställe där ngn vistas l. hus l. gård där ngn bor under sommaren i rekreerande syfte l. för nöjes skull o. d.; sommarställe (se d. o. 1). Från sitt sommarviste skref han och telegraferade, hotade och bad. Hultin VSkr. 243 (1867). SDS 1895, nr 450, s. 1. Det är långt mellan gårdarna och de som finns, har på senare år förvandlats till sommarvist. ÖgCorr. 1965, nr 293, s. 8.
d) om plats l. trakt där djur uppehåller sig under sommaren. Högström Lapm. 99 (1747; i fråga om renar). Rosenius SvFågl. 1: 277 (1918; i fråga om fågel).
-VISTELSE. vistelse (ngnstädes) under sommaren; i sht om (semester)vistelse ngnstädes för att njuta av sommaren l. idka badliv o. d.; vistelse i sommarbostad (sommarstuga) l. på sommarstället (se -ställe 1); i sht förr äv. konkretare: ställe l. plats där ngn vistas under sommaren, ställe l. plats för sommarvistelse (i abstr. bemärkelse). (På nybyggarens hemman) var vinterstugan och boden för vinter-förråden, under det hans sätrar, hans fäbodar, .. tidtals förblefvo sommarvistelser för honom sjelf och hans hushåll. Geijer I. 6: 74 (1839). Svedelius Lif 467 (1887; om vistelse i Sthm för arkivstudier). Haga, Gustaf III:s sommarvistelse. Fredlund Dahlgren 90 (1903). Var han kanske inte rik? .. Hem, bil, resor, kläder, nöjen, spel, sommarvistelser, societetsliv och älskarinna .. alla de saker, som hade kommit honom till del i livet. BonnierLM 1954, s. 339.
-VISTELSE-ORT. vistelseort under sommaren l. ort för sommarvistelse; sommarort. Sthm 3: 343 (1897). Lönnberg Ren. 125 (1909; om renars (o. samers) sommarviste).
-VIT. (i sht i vitter stil) som har den vita färg som företeelsen i fråga har l. kan ha på sommaren; sommaraktigt l. sommarlikt vit; vit sommar-; särsk. dels om moln, dels om hus l. kläder. Hedin Pol 1: 38 (1911; om villor). Sommarvita skyar. Östergren (1943). I sina sommarvita dräkter. Dens.
-VIVA. bot. (den i Tibet vildväxande) prydnadsväxten Primula Florindæ F. K. Ward (som blommar juli—september). Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 393 (1947).
-VÅG. (i sht i vitter stil) jfr -bölja. BEMalmström 1: 356 (c. 1860).
-VÅNING. särsk. om våning sådan den ter sig på sommaren (särsk. i uttr. tom sommarvåning, våning som står tom på sommaren). Siwertz JoDr. 254 (1928).
-VÄDER.
1) (i vitter stil, ngt ålderdomligt) sommarvind; äv.: sommarluft (jfr 2). Surrar ingen liuflig Wäst / Med et swalkand Sommar-Wäder, / .. Kan (osv.). Lucidor (SVS) 142 (1671). Böök i 3SAH LIV. 2: 233 (1943).
2) väder under sommaren, väder på sommaren, sommarväderlek; varmt o. vackert väder som råder på sommaren l. gör att det är sommar l. känns som sommar; sommarlikt väder. Vackert sommarväder. Nu mädan sommarväder ähr och mindre fahra för storm. AOxenstierna 2: 78 (1612). Är Sommarwäder om Juletijdh, tå fåå wij een lång Efterwinter. IErici Colerus 1: 380 (c. 1645). Jag wet, hur lenge wintren plär / Sig wisa, blir ett sommar-wär. Warnmark Sångt. 22 (1701). DN(A) 1964, nr 326, s. 12.
-VÄDERLEK~102, äv. ~200. jfr -väder 2. Werve Alm. 1651, Progn. s. B 2 b. —
-VÄG.
1) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om banad l. tilltrampad väg: (lands)väg som (nästan) bl. används under sommaren l. medan det är barmark (motsatt: väg som används vid vinterföre, vinterväg), äv. dels: sträcka l. avstånd (att färdas) på sådan väg, dels i sg. best., närmande sig bet.: landvägen; äv. enbart l. huvudsakligen om sträckningen av en förflyttning: väg som ngn tar l. väljer på sommaren. HSH 12: 183 (1599). (T.) Güter auf der Achs führen, (sv.) föra gods landwägen eller sommarwägen. Lind 1: 95 (1749). En .. Landt-Egendom .., belägen 4 3/4 mil Sommar- och 3 3/4 mil Winter-wäg från Stockholm .. är til salu. DA 1793, nr 8, s. 2. Under det silfververket (vid Nasafjäll) i 17:de seculo drefs, var sommarväg påtänkt och åtminstone till en del anlagd ifrån Piteå landskyrka förbi Gråträsk by. EconA 1807, maj s. 40. De här ovan .. upptagna sommar- och höstvägarna (för flyttlapparna) fram till Kvalvikdalen. SFS 1919, s. 2976. Skogsbrukets sommarvägar benämns även barmarksvägar. TNCPubl. 43: 162 (1969).
2) om (lands)väg sådan den är (att köra på) l. ter sig under sommaren l. medan det är barmark (motsatt: väg sådan den är under vintern l. vid vinterföre), väg på sommaren. DN(B) 1961, nr 47, Bil. s. 1. —
-VÄGLAG~02 l. ~20. Motorför. 1955, nr 8, s. 24.
-VÄN, adj. (i vitter stil) jfr -fager. Gräset spirade i solgläntorna och lukten av sprickande löv kändes god och sommarvän. Lindström Österhus 79 (1952). OoB 1963, s. 321 (om kvinna).
-VÄRDSHUS~02 l. ~20. (numera mindre br.) sommarrestaurang. 2NF 16: 689 (1911). SAOL (1973).
-VÄRLD.
1) i eg. bet.; särsk. om område o. d. under sommaren l. (ngns) tillvaro (ngnstädes) under sommaren tänkt ss. en värld för sig. Tills alt, som mig tyngt och aggat, / försvann ur min sommarverld. Tavaststjerna Morg. 193 (1884). Så småningom har utbildats en allmän föreställning om vår härliga skärgård såsom en utdöende sommarvärld. SvD(A) 1929, nr 195, s. 3.
2) (i vitter stil, numera mindre br.) mer l. mindre bildl. (jfr sommar 3 c); särsk.: fröjdefull l. glädjerik tillvaro o. d. Din stumma kärlek och din blyga dyrkan, / Hvad? finns ej ock för dem en sommarverld? Atterbom SDikt. 2: 267 (1816, 1838). Han vet ej, hvad det är att vissnad stå, / Utaf en yppig sommarverld omhviftad. BEMalmström 6: 170 (1840).
-VÄRME. (sommar- 1675 osv. sommars- 1658) värme som råder på sommaren l. kännetecknar sommaren, värme på sommaren; sommarlik l. sommarartad värme; sommartemperatur; äv. om värme l. temperatur hos luft l. vatten o. d. på sommaren: värme på sommaren. Som Flugan quick och snäller, / J Sommars Wärman går. Skogekär Bärgbo Klag. C 1 b (1658). Ju starkare sommar-warma watnet har, ju kraftigare werkan hafwer det at utlaka Saltpetret. Linné Sk. 89 (1751). Från S. Maria de la Parilla til Lima är på bergen sträng köld första halfva året, men på kullarne sommar-värma. Bergman Jordkl. 2: 145 (1774). Ett rått kustklimat med låg sommarvärme. Rig. 1936, s. 360.
-VÄST. jfr -kläder, -kostym. Nordenflycht (SVS) 2: 156 (1745).
-VÄXT.
1) (numera bl. mera tillf.) abstr.: växande l. växt under sommaren. VetAH 1811, s. 50.
2) växt som bl. syns l. blommar på sommaren; sommarannuell l. (allmännare) ettårig växt; i sht förr äv. om sädesväxt l. dyl.: vårväxt. Basilge Ocimum vulgatius, är .. en Sommar-wäxt .., är godh till Sallat. Rålamb 14: 15 (1690). Om the Sommar-Wäxter, som åhrligen måste såås på Dynge-Sängar. Ahlich 46 (1722). För sommarwäxter, som skola erhålla qwäfwe, utströs (osv.). MosskT 1887, s. 145. BokNat. Liv. 114 (1951).
3) (tillf.) växt sådan den ter sig på sommaren. Martinson VägUt 198 (1936).
-YR. yr av sommarglädje. Levertin Diktare 123 (1898; om fauner).
-ÅKDON~02 l. ~20. (hästdraget) åkdon för sommarbruk. DA 1808, nr 60, Bih. s. 1. —
-ÅNGA. (i sht i vitter stil) om ånga l. doft från mark o. växter på sommaren. Karlfeldt FlPom. 102 (1906). Silfverstolpe Vard. 27 (1926).
-ÄGG. särsk. (zool.) om ägg som hjuldjur producerar på sommaren. Thorell Zool. 2: 421 (1865).
-ÄNG. (i sht i vitter stil) om äng sådan den ter sig på sommaren l. en vacker sommardag, äng på sommaren. PoetK 1818, 1: 136. —
-ÄPPLE. jfr -frukt 2. Månsson Trääg. 18 (1643).
-Ö. jfr -ort. Runeberg (SVS) 9: 220 (1854). Dovhjortar strövar fritt på Björnö, västeråsbornas sommarö. TurÅ 1958, s. 269.
(1 h) -ÖGA. bot. prydnadsväxten Coreopsis Bigelowii H. M. Hall. Hylander PrydnV 40 (1948). 2SvUppslB (1953).
-ÖL. [jfr ä. t. sommerbier] (numera bl. mera tillf.) öl för förtäring under sommaren; förr särsk. i speciellare anv.: lageröl (motsatt: skänköl l. ”vinteröl”). IErici Colerus 1: 48 (c. 1645). TT 1884, s. 113 (om lageröl).
-ÖRT.
1) (numera mindre br.) bot. ört som är sommarväxt (se d. o. 2); särsk.: sommarannuell ört. Neuman Bot. 11 (1890).
2) (†) växt av släktet Orobanche Lin., snyltrot; jfr -rot. Linc. X 1 a (1640).
-ÖVERROCK~102, äv. ~200. (lätt, ljus) överrock för sommarbruk, sommarrock. SthmModeJ 1843, nr 9, s. 8.
-ÖVNING. övning på sommaren; i sht konkret, särsk. om (förr förekommande) militärövning. Hazelius Förel. 52 (1839; om regementsmöten o. d.). SvSkog. 1487 (1928; om praktiska övningar för skogshögskolans elever). En idyllisk manöverbild från skärgårdsflottans sommarövningar i Mälaren 1845. SvFlH 3: 49 (1945).
B (†): SOMMARS-ARBETE, -KLÄNNING, -LASS, -TID, -VÄRME, se A.
Avledn. (till 1): SOMMARAKTIG, adj. sommarlik, sommarartad (särsk. i opers. uttr.); äv.: som har drag l. karaktär av ngt visst som användes på sommaren l. av ngt visst sådant det är på sommaren o. d. (särsk. om kläder), äv. ss. adv. En sommaraktig klänning. JBureus (c. 1628) hos Lindroth Bureus 104. Och förefaller här nu intet utan dhet böriar nu blij helt Sommaraktigt, gud hafve lofv. Carl XII Bref 47 (1701). (Sv.) Sommaraktigt klädd (t.) sommerlich gekleidet. Klint (1906). Nog var det sommaraktigt när göken hördes i björkarna .. och pärlhyacinterna blommade. Quennerstedt C12 1: 58 (1916). Här sticker solen på, och marken känns torr och sommaraktig. Selander SvMark 8 (1934).
SOMMARLIG, adj. [jfr d. sommerlig, fvn. sumarligr, t. sommerlich] (numera mindre br.) sommaraktig, sommarlik; sommar-. Om Sommaren. Solen ingåår vthi thet sommerliga Kräfwete-Tecknet, när thet högst står. Voigt Alm. 1669, Progn. B 1 b. Dock är det nu icke ”en vinterlig morgon”, utan en rätt sommarlig. Fahlcrantz 4: 18 (1865). Utan myggorna skulle Lappland ha kunnat vara ett stort campingläger, där det stackars sommarliga tältfolk som nu får klämma ihop sig på små smutsiga lägerplatser söderut .. skulle med lätthet kunna hyra ett tunnland pr man. DN(A) 1934, nr 213, s. 4. Det var sommarligt gråväder ute. Stolpe Hoel Frostnätt. 80 (1950). Dunås AntSAOB (1959; om klädesplagg). SAOL (1973).
SOMRA, v., l. SOMRAS, v. dep., -ing. (-a c. 1755 osv. -as 1908 osv.) [sv. dial. somra, somras; jfr d. somre, fvn. sumra, nor. dial. sumrast, sumra, ävensom t. sommern]
1) (numera bl. tillf.) opers.: bli sommar; äv. bildl. (jfr sommar 3 b, c); äv. med pers. konstruktion (se särsk. somra till sig). Schultze Ordb. 4704 (c. 1755). Då hjärtat somras och dess blygt förtegna / yrvakna kärlek jublar sitt: Besjung! Österling Norrl. 36 (1908). Det somras där hemma! Larsson Vandr. 12 (1909). Sju gånger hade det somrat sedan dess. Heidenstam Svensk. 2: 190 (1910). Collinder SvOrdhjälp 167 (1968). särsk. [efter mönster av dagning, mörkning m. fl.] i p. pr. i konkretare anv.: tid när det håller på att bli sommar. I somringen. Idun 1954, nr 25, s. 30 (rubrik).
2) (tillf.) ha sommarsemester. Det är fortfarande juli och Sverige ”somrar” d. v. s. semestrar. En svag misstanke hade vi dock: den att de politiska partiernas kanslier inte stängt för semester. SvD 1973, nr 202, s. 12.
3) (över) sommaren vistas (ngnstädes); i ssgn över-somra.
Särsk. förb.: somra till sig. (ngt vard., tillf.) till 1: arta sig l. bli till sommar. Å när våren va tre vecker gammal å börja somra till sej kom Agge hem från sjön å hade vare i Australien å hade hyran på fickan å va brun å gla. DN(A) 1966, nr 93, s. 8.
SOMRIG, adj. [jfr t. sommerig]
1) som har avseende på l. (i sht) förekommer l. brukas under sommaren l. (i hög grad l. framför andra ting) hör samman med l. symboliserar sommaren; sommar-; sommaraktig; under l. på sommaren, i sommartid. Klas kände hennes andedräkt kittla på kinden. Det var som att höjdens somrigaste vind gick över hans gåsfjuniga ansikte. Carlsson Oxnäset 109 (1947). Monika har satt sig i bilen och kört ut i det blå … Följ med och njut av fägring och folk i vårt somriga land. VeckoJ 1947, nr 28, s. 14. Vad är det mest somriga ni vet. Det mest somriga jag vet är Arholmavalsen. JCederberg (1962) hos Dunås AntSAOB. Sköna somriga kläder. GHT 1969, nr 85, s. 6.
2) ss. senare led i ssgr: som levt l. funnits till (så l. så många) somrar. jfr: I Laro Seafood AB:s konkurs säljes ca 7.500 kg 1-somrig och 2-somrig levande fisk. DN 1980, nr 309, s. 36.
Avledn.: somrighet, r. (tillf.) egenskapen att vara sommaraktig l. sommarbetonad. SvD 1975, nr 184, s. 5.

 

Spalt S 8781 band 29, 1982

Webbansvarig