Publicerad 1941   Lämna synpunkter
LOKAL lωka4l, sbst.1, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. loc-)
Etymologi
[jfr ä. dan. o. t. lokal, d. lokale, fr. local; substantivering av LOKAL, adj.; jfr lat. localia, pl., platser, eg. n. pl. av localis (se LOKAL, adj.)]
1) (numera bl. i fackspr. samt ss. förled i ssgr; se dock d) plats, ställe; ort. Järta 2: 226 (1823). Det nya Bibliothekshuset .. är beläget på en fri och tjenlig local helt nära intill Frösö Skola. SvLittFT 1833, sp. 207. Rumsparasitismen består däri, att den mindre organismen (gästen) alldeles självständigt upptager sin näring och endast ifråga om lokalen är bunden till värden. Hanström MännParasit. 8 (1933). — särsk.
a) (†) boningsort. Gerelius Gasupplysn. 65 (1825).
b) (†) ort där ngn institution o. d. är förlagd. Geijer I. 4: 63 (1822). För den Stockholmska Krigs-Akademien torde Carlberg vara den tjenligaste Local. KrigVAH 1824, s. 64.
c) (†) om platsen för en händelse som skildras i en berättelse o. d. En kort berättelse, hvars lokal är ingen annan än en af våra små sjöstäder långt upp i norden. Runeberg 4: 243 (1836). Almqvist Amor. XI (1839).
d) (i fackspr., fullt br.) ställe l. plats där viss växt l. visst djur l. mineral förekommer l. anträffas; äv. om plats där spår av tidigare mänsklig värksamhet påträffas; i sht bot. om plats där viss växt anträffas (i mer l. mindre riklig mängd). VetAH 1811, s. 24. Den starka växtkraft, som utmärker barrträden på goda lokaler. Malmbgt 1894, nr 26, s. 2. De .. norrbottniska lokalerna innehålla (icke) någon synnerligen kraftig björnstam. Ekman NorrlJakt 58 (1910). Antalet lokaler för (anträffade) sliphällar (uppgår) till 34. Ymer 1933, s. 159. Tinnberg .. fann .. spår av förhistorisk bebyggelse på 9 lokaler. SvD(A) 1933, nr 354, s. 3. Smeds Malaxb. 92 (1935). — jfr IDEGRANS-, RELIKT-, RUDERAT-, VÄXT-LOKAL m. fl.
2) (numera knappast br.) plats l. ställe l. ort, med tanken särskilt riktad på platsens osv. beskaffenhet l. förhållanden (i fråga om belägenhet); i sht förr ofta övergående i bet.: belägenhet, läge. SP 1792, nr 140, s. 2. Ett helt Mantal Boställe .. med den vackraste local emellan 2:ne Sjöar. VexiöBl. 1823, nr 7, s. 5. Östergren (1932). — särsk. (†) med genitivbestämning: (ett ställes l. ett lands o. d.) belägenhet l. läge. Stiernstolpe Arndt 1: 1 (1807). Sveriges local tillåter ingen vinst i utländsk handel. SvLitTidn. 1817, sp. 250. Wingård Minn. 1: 62 (1846).
3) rum (l. samling av rum) i byggnad; äv.: byggnad.
a) om rum som icke är avsett till privat bostad, utan till kontor, affär, restaurang, plats för sammankomster o. d.; äv. (ngt vard.) i pregnant anv.: restaurang, krog, värdshus. Offentliga lokaler. Beskow Theat. 1832, s. 23. För undervisningen afsedda lokaler. SFS 1905, nr 6, s. 18. Lokaler för förvaring av frukt. Sonesson HbTrädg. 345 (1926). Gullberg Sonat 22 (1929). Allmänninge sparbank stängde sin lokal klockan ett. Moberg Rosell 301 (1932). Östergren (1932). — jfr AFFÄRS-, ARBETS-, BANK-, BUTIKS-, FEST-, FÖRELÄSNINGS-, GUDSTJÄNST-, HANDELS-, SKOL-, UNDERVISNINGS-, UTSTÄLLNINGS-LOKAL m. fl.
b) (numera bl. i Finl.) om lägenhet avsedd till privat bostad, bostadslägenhet, våning. Dalin 413 (1871). Procopé Insp. 19 (1915). Hufvudstadsbl(A) 1934, nr 291, s. 20. jfr: Hvad nu först läsningen (dvs. studenternas) beträffar, så sköttes den naturligtvis i det tysta hemma på ”lokalen”. 1LundagKron. 213 (1918). — jfr SOMMAR-LOKAL.
Ssgr (jfr LOKAL, adj. ssgr): (3 a) LOKAL-BEHOV. behov av utrymme i byggnad. Järta 2: 474 (1828). Postverkets lokalbehov. SvPostv. 73 (1924).
(1) -BESTÄMMA. (i sht i fackspr.) bestämma platsen, särsk. ursprungsorten för (ngt). Medeltida skriftalster, som kunnat säkert lokalbestämmas. 2NF 36: 543 (1924). jfr (†): Detta lokalbestämmande (ord) der, som Förf. på flera ställen vidhäftar positionsverberna. Phosph. 1810, s. 107.
(3 a) -BYTE. ombyte av lokal; jfr -OMBYTE. Lifrustkammarens talrika lokalbyten. Sthm 1: 427 (1897).
(3 a) -FRÅGA, r. l. f. jfr FRÅGA, sbst. 3. 2NF 14: 1294 (1911). Fullt till sin rätt kunna .. (tekniska museets samlingar) ju icke komma förrän museets lokalfråga lösts. SvD(A) 1931, nr 84, s. 3.
-FÖRÄNDRING. särsk. till 3 a, = -BYTE. GHT 1895, nr 217 A, s. 2. NerAlleh. 1896, nr 209, s. 1.
(3 a) -HYRA, r. l. f. Jungberg (1873). SFS 1911, Bih. nr 65, s. 5.
(1) -KUNSKAP~02 l. ~20. (föga br.) = -KÄNNEDOM. Reuterdahl SKH 1: 326 (1838).
(1) -KÄNNEDOM~002 l. ~200. kännedom om viss plats l. vissa platser, ortskännedom. Den Befälhafvare, som äger en fullständig localkännedom. Lefrén Förel. 2: 256 (1817). FolklEtnSt. 4: 108 (1931). särsk. (†) i uttr. lokalkännedom av en trakt l. en ort o. d. HH XXVII. 2: 186 (1809). 2SAH 39: 162 (1864).
(1) -MINNE. förmåga att erinra sig l. känna igen ställen l. orter. (Hästen) har ett synnerligt local-minne. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 1 (1836). Rein Psyk. 1: 430 (1876).
(1) -NAMN. (i fackspr.) namn på plats l. ort, ortnamn. Böttiger 4: 182 (1857, 1869).
(3 a) -OMBYTE~020. (tillf.) lokalbyte. Jungberg (1873).
(1) -SINNE. (god l. dålig) förmåga (särsk. lätthet) att orientera sig l. att finna väg; äv. om ett antaget särskilt sinne som möjliggör orientering. Meurman (1846). UVTF 36: 40 (1888). (Han) hade ett ovanligt dåligt lokalsinne. Bergman Mark. 293 (1919).
(3 a) -UTRYMME~020. Vederbörande (hava) måst .. draga försorg om att lokalutrymmet (för ämbetsvärken) tillökades. Sthm 2: 45 (1897).

 

Spalt L 1041 band 16, 1941

Webbansvarig