Publicerad 2017   Lämna synpunkter
VISS vis4, adj.2 -are ((†) superl. -est G1R 24: 425 (1554), Swedenborg RebNat. 3: 316 (1718)). adv. -T.
Ordformer
(vess (w-) 1554, 1746. vest, adv. 1628. viis (w-, -ij-, -ss, -sz) 15231729. vis (u-, w-) 15221798. viss (w-, -j-, -(s)sz) 1524 osv. vÿsz (w-) 15591599)
Etymologi
[fsv. vis; jfr fd., d. vis, nor., nyisl. viss, fsax., mlt. wis, mnl., nl. gewis, fht. giwissi (mht. gewis, t. gewiss), feng. gewis; jfr äv. sanskr. vitta, bekant, gr. ἄϊστος, obekant; i avljudsförh. till VIS, adj.1 (jfr fvn. víss, vis, äv.: viss, fast, trygg). — Jfr FÖRVISSA, v., FÖRVISSO, VISSA, v.1, VISSERLIG, VISSERLIGEN, VISSO]
I. ss. adj.
1) om person: som med säkerhet vet l. inte hyser minsta tvivel (om hur ngt förhåller sig l. vad som är riktigt l. vad som kommer att ske o. d.), säker (se d. o. 3 a) l. förvissad l. övertygad; stundom äv. liktydigt med: trygg (se d. o. 3); särsk. i fråga om dels på iakttagelse l. upplysning l. underrättelse o. d. grundad visshet, dels övertygelse om att få l. uppnå ngt i framtiden; förr äv. dels: självsäker l. snusförnuftig (särsk. i sådana uttr. som en visser gosse), dels övergående i bet.: förfaren l. skicklig l. kunnig (se särsk. d); särsk. dels med bestämning inledd av prep. (särsk. l. om (se a)), dels (o. numera i sht) i predikativ anv. G1R 15: 570 (1543). Ther the Stocholms borgare vore visse uthi sakenn, at the hade någen vinst och fördeel utaff samme seglatz, kunne vij då lijde, att the till förberörde städer segla motte. G1R 23: 156 (1552). Vpå thet samme arbethe motte haff:e theste bättre forthgongh, wele wij attu tilskicker nogre wisse och driffuende karler, som vdi sunderheett schole förfordre på huad deell för:de Embetz männ behoff haff:e. SthmSlH 1: 98 (1563). Att man eij må mistroo någon wissare persohns berättelse derföre att iag derom eij har kunskap. KKD 8: 173 (1701). Klockan något före 6 f. m. kom engelska konsulns son, en liten visser gosse om 14 år, .. för att hemta oss. Kræmer Orient. 386 (1866). Flickan med tårar i ögonen, men likväl lugn och viss i sitt hopp. Cederschiöld Riehl 2: 97 (1878). Den sista .. (döden) bjuder upp (i scenen) är den unge muskelstarke, klarögt visse fansvängaren. Ruin Gyckl. 97 (1934). Reformationstidens människor .. tvivlar inte. Det beror .. på att de är vissa när det gäller hoppets grund. SvD 19/7 1998, s. 12. — jfr FULL-, FÖR-, O-, SANNINGS-, SEGER-, TROS-VISS m. fl. — särsk.
a) i förb. med bestämning inledd av prep. (up)på, äv. (o. numera vanl.) om, styrande dels att-sats, dels led med substantiviskt l. pronominellt huvudord (förr äv. i uttr. vara viss på sig, vara säker på sin sak). Wore wij wiiss paa nogoth Goth handel och ffasth naaborskap med hertogen och Stæderna Som wij en nw ey kwnne fförlaatha oss paa Taa (osv.). G1R 1: 118 (1523). Stiernhielm war så wiss på sig at få huus i första bond-gåhl, att han sloog waad därom mäd Nordfeldt. Columbus MålRoo 12 (c. 1678). Man är icke väl viss om tiden, då Lagmännerne kommit in i Rådet. Schönberg Bref 1: 92 (1777). Varje människa är omedelbart viss på sin egen tillvaro och uttrycker denna visshet i tankesatsen jag är jag. Vasenius Harm. 66 (1908). Kan man vara viss om att vår tids bäst grundade vetenskapliga teorier alltid kommer att stå sig inför framtidens kritik? Regnéll Sem. 148 (1958).
b) i förb. med bestämning bestående av att-sats; förr äv. i uttr. vara dess viss, att (jfr DEN III 4 d β); jfr d. Iach weet wäl och är thes wiss .. ath ingen ting äro aff sigh sielff meenlighen. Rom. 14: 14 (NT 1526). Astronomen är ju viss, att stjernhimmelen utgör ett enda omätligt sammanhängande system. Rudin BibEnh. 78 (1887). Jag trycker tryggt på testaknappen, viss att jag och depression inte har någon som helst relation. DN 19/1 2014, Kultur s. 36.
c) (†) i sådana uttr. som vara viss (ut)i sitt sinne l. till sinnes, vara fast i sin övertygelse. Hwar och en ware wiss j sitt sinne. Rom. 14: 5 (Bib. 1541). War wiss och stadugh til sinnes, och lät titt taal fölias åt. LPetri Sir. 5: 10 (1561). Fröken Lotta blef för hvar dag mera viss i sitt sinne. Bremer Dal. 162 (1845).
d) (†) som gm praktisk verksamhet förvärvat sig vana o. säkerhet, som kan sin sak; äv. i anv. motsv. b. Hwar the flijteligen winläggie sich, att läre samme hammersmidie bygning .. att the framdelis motte wara wisse, att byggie slijke Smidier. G1R 16: 539 (1544). At man är wisz och färdig i hundrada handa werck och hand-grep. Stiernhielm Arch. D 4 b (1644). Varandes i hela staden i deras hus det endaste och bästa apotheket och deras läkare den vissaste, som de löpa till och varda hulpne. Eneman Resa 2: 220 (1712).
2) om ngt sakligt: som man är övertygad om l. säkert känner till l. med bestämdhet vet, obestridlig l. ovedersäglig l. odisputabel; stundom liktydigt med dels: säker (se d. o. 3 b), dels: sann; förr äv. om person: som man är övertygad om osv. vem det är; särsk. (o. i sht) i predikativ anv., särsk. i sådana uttr. som det är visst (och sant (se SANN, adj. 1 e β)) (äv. i förb. med bestämning bestående av att-sats); i sht förr särsk. i sådana uttr. som vara ngn visst, stå klart för ngn; förr äv. i uttr. lika visst som, det samma l. alldeles som; jfr 3 b, II 4. Nw är thet iw wist ath inghen vill gerna lijdha höghffärd aff enom androm. OPetri 1: 22 (1526). Thet ladhe the (judekristna) .. ther til, at han kom j Herrans nampn, thet är lika wist som then, huilken Herren Gudh besynnerligha sino folke til Konung förordinerat och giffuit hadhe. LPetri 1Post. A 3 a (1555). At födas hit til werlden, har warit och är hwar människas äfwen så wisza lott, som desz stund, at skiljas hädan, är owisz. Tessin Bref 1: 58 (1751). Wisz Sanning är den, som wårt förstånd så klarligen begriper, at man icke behöfwer frukta det, som sättes däremot. Molander Förn. 61 (1762). Viss är min öfvertygelse, viss som den renaste satts i den strängaste logik .. Det gifves ett lif efter döden. Almqvist AmH 1: 194 (1840). Då ett barn födes i ett lagligt äktenskap, så är i allmänhet fadren viss. Schrevelius CivR 3: 158 (1849). Intet borde .. vara dem (dvs. fredsivrarna) vissare än att en folkrätt, som ej kunde stöda sig på vapen ifall någon stat kränker rätten, tills vidare bleve vanmäktig. Key KrigFredFramt. 38 (1914). — jfr O-, PÅSTÅENDE-VISS. — särsk.
a) i fråga om framtida skeende l. förhållande l. situation l. tillstånd o. d.; förr särsk. i uttr. ha visst skott (se SKOTT, sbst.2 2 a ε α). Saa at wist war förmodandis richesens .. förderff i grunden, om swenske men .. sig icke hade vpsat emoot (Kristian II). G1R 1: 36 (1522). När man icke achtar måtto och hoff, så fölier ther wiss siukdom. PErici Musæus 2: 154 a (1582). Lijk Alt huad som man finner, / Thet sinn begynning hafft, otwijkligt ändan hinner, / Ok småningom Sigh neer til wissa grafwen föör. Lucidor (SVS) 353 (1673; uppl. 1997). Thet är icke så wist med saligheten, som man .. wil inbilla sig. Cavallin Herdam. 3: 284 (i handl. fr. 1747; rättat efter orig.). Intet vore .. vissare, än att revolutionen icke komme att stanna vid politisk demokrati. Höglund Branting 2: 130 (1929). — särsk. om döden. Ingen ting är oss wissare än dödhen. LPetri Dryck. B 1 b (1557). Döden är det enda vissa. Gyllensten Juv. 10 (1965).
b) (†) i fråga om inträtt skeende l. inträffat uppträdande l. begången handling o. d.: bevisbar l. uppenbar l. konstaterbar. Effter sådantt medh wissom gerningom och skiälom fandz i sanningh så skeedtt war .. så (osv.). HH XIII. 1: 81 (1563). Effter Bann är thet ytersta straffet som församblingen haffuer i andeligh motto till att bruka emot groffua, doch vissa och vppenbara laster och misgerningar. KOF 1: 257 (1575). När hon känner, huru en förwandling alltmer genomgår hela hennes inre warelse, då blifwer det henne wiszt hwad som skett. Rudin 1Evigh. 2: 24 (1872, 1878). — särsk. i uttr. göra (ngt) visst, i fråga om villkor i samband med trolovning. Den Norska Konungen hade .. begärt hennes hand och dertill fått hennes ja .. och ett möte utsattes, då det skulle göras wisst, hwad mellan dem afslutadt war. Afzelius Sag. 2: 44 (1840). Hur ska han kunna resa hem igen, utan att ha gjort visst med Erika? Koch GudVV 1: 62 (1916).
c) i n. sg. best. i substantivisk anv.; särsk. motsatt: det ovissa. Han tog thet ouissa för thett wissa och bleff alt wid sin försatte meningh. Brahe Kr. 9 (c. 1585). Man mister ofta thet wessa, tå man sträfwar efter thet owessa. Lallerstedt Dygdel. 110 (1746). Det wissa, det sanna, sättes allmänneligen i föreställningarnas öfwerensstämmelse med werkligheten. Iduna 2: 30 (1811).
3) (numera mindre br.) i fråga om tillförlitlighet o. d.
a) (†) om person: som man kan sätta sin tillit till l. ha förtroende för, pålitlig l. sveklös; särsk. dels om sändebud, dels i fråga om ekonomiska förhållanden. Tagher .. (ur klostren o. kyrkorna) saa mykith runth mynth som ther kan finnas Och skicker tet hiith med eth wisth budh. G1R 1: 101 (1523). Denn förtröstningh, at köpmannen war wiss, och skulle wæl hålle ordh och sanningh. 3SthmTb. 1: 141 (1593). Er ij afton kommen en bonde ifrån Dansik, huilken berettar sigh hava hört af vissa personer, att Putzchik ennu skall vara belegrad. OxBr. 6: 10 (1626). Många andra wisse och troowärdige witnen. VDAkt. 1718, nr 168. Ansökningen .. skall .. till wissa Commissionairer i Stockholm afsänd wara. VDAkt. 1760, nr 97.
b) om ngt sakligt: vars riktighet l. trovärdighet man säkert kan lita på, tillförlitlig; särsk. (o. i sht) om ngt abstrakt (äv.: som man utan risk kan utgå ifrån, pålitlig, välgrundad); stundom med kvardröjande bet. av (o. svårt att skilja från) 2; jfr SÄKER 4 b. Apg. 23: 20 (NT 1526). I skrifftenne äro wiss, fulkommeligh och klaar beuijss om the stycker, som till wår saligheet äro af nödenne att wetha. KOF 1: 197 (1575). Om du detta wet så wara i sanning, däd han hafwer kummit bort lefwandes utur strijden, då wijsa osz däd mäd något wist tecken, så att wij kunna och weta. Reenhielm OTryggw. 266 (1691). Lodswengningen wore thet aldra wissesta som kunde gifwa oss oplyssning i saken. Swedenborg RebNat. 3: 316 (1718). Det vissaste botemedel (mot vattusot) .. är at återställa vätskornas lopp til huden, igenom ljuma bad, svettdrivande medel och tilräckelig utspädande .. dryck. VeckoskrLäk. 5: 29 (1784). Då man såg dödens vissa märken i arbetarens ansigte. LBÄ 29–31: 212 (1799). Ett resultat är visst: att opinionen mot Boström mycket vuxit. Billing AntRiksd. 234 (1903). — särsk.
α) om underrättelse l. uppgift l. utsaga o. d.: trovärdig l. sanningsenlig; i sht i ä. språkprov svårt att skilja från 5 b. Wij (har) wissa tidenne, at een stor hop skip ligge reda fför Lybeke stad meth Salt, klede och annan Del, som richet betörffuer. G1R 1: 185 (1524). Kan man inthett egenteligen der om vetta, effter man ingen viss underrättelsse der om bekommit haffver. OxBr. 5: 10 (1612). Hans K. M:tt .. kunde utaf presten ingen wis kunskap få, anten fienden stood qwar eller ej. Spegel Dagb. 26 (1680). Auerbach (1916).
β) (†) om handling l. dokument o. d.: trovärdig l. vederhäftig l. tillförlitlig; äv.: korrekt. At huaske (dvs. varken) Swenske, Tydzske eller Danske haffua så wissa Crönekor som wel behöffdes. OPetri Kr. 7 (c. 1540). Att .. (tygmästaren) skall hålla wist Inventarij Register opå alle Cronones Skytt, Kruut, Loodh .. och all annan Krigzmunition. Lagförsl. 282 (c. 1606). Skall .. alla Jordegande i hwarje By wara tilstädes med sina wisza Bref och Jordeböcker. LandtmFörordn. 106 (1765). (Jordens ålder) stod t. o. m. på våra almanackor, som ju räknas bland våra vissaste böcker. Rudin OrdUngd. 1: 77 (1893).
4) (numera mindre br.) i fråga om stadga l. balans, särsk. dels om kroppsdel (särsk. hand l. fot o. d.): som inte ger efter, stadig l. säker (se d. o. 5), dels om person (särsk. i sådana uttr. som vara viss på sin hand); äv. i överförd anv., särsk. dels om föremål l. redskap hanterat av sådan kroppsdel, dels om steg o. d.; äv. mer l. mindre bildl. Lyffter vp idhra .. trötta knää, och stigher wiss stegh medh idhra fötter, at icke någhor haltar såsom en oferdigh. Ebr. 12: 13 (Bib. 1541). Hvilke tijender ändock de icke haffva någen viss foott eller grundh. AOxenstierna 2: 200 (1614). The (satte) Skölderna öfwer Hufwuden och fogade sigh så tätt tilsamman, at vthöfwer them war lijka såsom ett hwalff, ther igenom hwarken någhon owisz eller wisz Pijl sigh trengia kunde. Schroderus Liv. 502 (1626). (Genom skjutövningar) skulle på en lijten tijd alla Regementen wara försedde medh en stoor hoop Soldater, som skulle wara wissa nog på deras Hand. Rålamb 8: 87 (1691). Tömen bör handteras af wisz trofast arm med upmärksamhet och ordning. Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740). Ej länge sig Eir betänkte: / hon lyfte sin hand; så wisz är den. Ling Gylfe 144 (1814). I skulle göra årorna holkiga, de skulle ta vattnet bättre – de skulle bli vissare att ro med. Carlsson GlestGård. 165 (1943).
5) som inte kan l. får ändras l. rubbas l. återkallas l. ersättas o. d., bestämd l. fastställd; äv.: som avsiktligt l. i speciellt syfte ställ(t)s samman l. som valts l. skiljts ut (ur en större mängd) (särsk. dels: avgränsad l. särskild, dels om person (se a)); förr särsk. i predikativ anv. (se särsk. e, f, h); i senare tid övergående i indefinit pronominell anv. (jfr 6). Iach haffuer vthwaldt en wissan wägh. Psalt. 119: 30 (öv. 1536). Probsternas Acta skola sammanbindas uti en viss bok för hvart Probsteri. KOF 3: 336 (1685). Det war hög tid, at man fäste Thronfölgden inom en wisz släkt. Lagerbring 1Hist. 2: 516 (1773). Thet bifall Academien lemnar vare altid uti vissa föreskrefne ordasätt. 1SAH 1: 34 (1786). Tvenne eller flera personer .. öfverenskomma sig emellan om vissa rättigheters afstående mot vissa förmåners vinnande. Broocman SvSpr. 1: 64 (1810). Att ljuden äro grupperade efter vissa naturliga släktskapsförhållanden. Lyttkens o. Wulff 1Ljudl. IV (1885). Ett samverkansavtal där kommunen åtar sig att hyra hela eller delar av anläggningen för ett visst pris under ett antal år. SäljSkiten 168 (2009). — särsk.
a) om person: utsedd l. utvald l. bestämd (för en uppgift l. syssla l. verksamhet o. d.). Att thetta rike medt ingen infödd och viss egin herre forsedt var. RA I. 1: 458 (1546; normaliserat). Tränger mig storliga .. (vår) konungh om någon hielp till biscops gårdz uprättelse, som embetet och ingen viss person tilhörer, underdånligen besökia. OxBr. 12: 354 (1613). Gårdarne äro indelte i Qwarter med wisze Rot-mästare. Hülphers Dal. 26 (1762). (DNA-märkning) handlar om en osynlig vätska med en unik kod som penslas på föremålet och som gör att det går att knyta till en viss ägare. NerAlleh. 12/6 2015, s. 4.
b) (†) om yttrande l. framställning l. påstående o. d.: som kan tolkas endast på ett sätt, klar l. tydlig l. otvetydig; jfr 3 b α. At han fick ingen wiss swar, och ther med fördrögdes tijdhen at vintren tilstundade. OPetri Kr. 269 (c. 1540). Huar och en .. (skall) ther på see och ackta, att han inghen deel foretagher .. medmindre ther på är en vÿsz och vppenbarligh gudz befolningh. LPetri Œc. 9 (1559). Det H. K. M:t ännu icke hafuer fått visth förslagh opå gerden, kommer H. K. M:t fasth olägligit. OxBr. 1: 46 (1614). ÖoL (1852).
c) (†) om ordning l. system l. (resultat av) avtal o. d.: som inte kan upphävas, som står fast; särsk. om sådan av naturen bestämd ordning. Såsom .. blomstren på marke(n)ne, stå om hwart annat, och synas icke haffua någhon wiss Ordning. FörsprBib. a 4 a (1541). Huarföre .. (de) hade .. dömpdt sådene lage köp wist och fast. 2SthmTb. 5: 148 (1576). Skal hvar och en Facultet giöra en viss ordning för dem Stipendium hafwa vele, om deras qualiteter. Rudbeck d. ä. Bref 16 (1662). Sedan genom långh förfarenheet Solens wisza gång är bekandt. Rudbeck d. ä. Atl. 2: 161 (1689). Gestrikeland (har) blifwit .. ett Landskap för sig sielf, som nu .. söndras ifrån Thiundaland igenom sin wissa Rågång. Peringskiöld MonUpl. 22 (1710). Dalin Vitt. II. 6: 116 (1740).
d) om plats l. lokal o. d.: avsedd l. anvisad; äv. om hemvist l. boplats: fast l. stadigvarande. (Samerna) boor j Riyor, och ähr them icke häller annor Hws til nytta, efter thee så fara hijt och dijt j skogen, vta(n) någon wisz heemwist. Tempeus Messenius 108 (1612). När Döpelsen ändat är, skal klockaren strax uthslå watnet på itt wist rum i Kyrkian. KOF II. 2: 34 (c. 1655). Uti skafferi och bodar, bör all ting stå uti sin ordning, och hwart och et på sit wisza ställe. Warg 737 (1755). K. M:t (har) förordnat, att hospitalet skall förläggas å viss plats på Pitholmen. GHT 25/10 1888, s. 3. Bokutlåningen sjunker, och behovet av att fysiskt infinna sig på en viss plats minskar drastiskt. SvD 27/6 2015, Mag. s. 5.
e) om mått l. tal l. summa o. d.; förr särsk. om mantal. Skall til hwar Landzände ett wist Måål och en wisz wicht förskickes, och uti hwar Landzände en Eedsworen karl tillsätties, som samme Måål och wicht där effter gör. Schmedeman Just. 119 (1604). Som Mantal .. nu mera är wiszt och förenadt med sjelfwa grunden af ett hemman, blifwer (osv.). Botin Hem. 1: 46 (1755). Landshöfdingens Utslag om det vissa Tunnelandtal som i ägovidd hvarje mantal tilldelas, bör hemställas Kejserl. Senatens Oeconomie-Departement. Bonsdorff Kam. 360 (1833). Den sjunde grundsatsen inom kooperationen föreskriver, att årligen en viss summa skall avsättas till upplysningsändamål. DN 12/4 1926, s. 6.
f) om inkomst l. tilldelning l. utgift: (på förhand) överenskommen l. bestämd; regelbundet återkommande; äv. (numera bl. ngn gg) i substantivisk anv. (jfr i). Then skatt som keyseren hade lagdt på iudalandet ther hwar man skulle giffua honom en wis skatpening. OPetri 3: 349 (1530). När han hadhe warit offuer eens medh arbetarena om en wiss dagspenning, sende han them j sin wijngård. Mat. 20: 2 (Bib. 1541). Larss Skyttes donation, som drager ett wist åhrligen att spijsa dhe fattiga med. HSH 31: 21 (1663). Hwad Spisning angår, så har den .. warit hållen af en därtil antagen Marketäntare; så at den delen af hushållningen stått på en reglerad fot och Lazarettets utgifter därutinnan warit wisze. PH 8: 5821 (1762). (Fadern) öfverlät till Hertha husets ekonomi; han lemnade henne visst i månaden dertill. Bremer Hertha 200 (1856).
g) (numera bl. ngn gg) om avgift l. ränta l. pålaga: som är av bestämd storlek l. som återkommer regelbundet; förr särsk. dels i fråga om mantalsränta (särsk. i uttr. i visst), dels i förb. med oviss (särsk. i uttr. vissa och ovissa persedlar (jfr PERSEDEL 3 c)). Alle andre vijsse och ovisse partzeler, ehvad helst nampn the hafve kunne. G1R 21: 255 (1550; normaliserat). Huru Almogen må bliffwe her effter oplassat för skiutzferder, sedan the haffwe utgiordt sine wisse och owisse utlagor. RA II. 2: 79 (1617). Riks Rådet .. köpte ifrån Kronan .. ellofwa Mantal, som räntade i wiszt 68 Daler 11 öre Silfwermynt. Botin Hem. 2: 159 (1756). Det förnämsta (missbruket vid godsförsäljningar) var, att beräkningarna på gårdarnas så vissa som ovissa räntor blefvo stundom alltför lågt nedsatta. Fryxell Ber. 8: 238 (1838).
h) om tid(punkt): bestämd l. fixerad; äv. om tidsperiod: begränsad l. utmätt. Ängelen steegh nidh j becken vppå en wiss tijdh. Joh. 5: 4 (NT 1526). Ähuru wel en leffuer, så haffuer likwel hans lijff sin wissa tijdh, Men itt gott nampn wahrar ewinnerligha. LPetri Sir. 41: 13 (”41: 15”) (1561). At ingen skal .. boo widh grufwan .. vthan alle .. skole innan en wissan förelagdan dagh ther ifrå och in i Stadhen flyttia. PrivBergsbr. 1649, 3: D 1 b. Måltidstimmen borde vara viss, så hos Föräldrarna, som hos andra, der lärlingarna spisade. 2VittAH 8: 154 (1808). Den som enbart kan åka ett visst datum eller en viss avgång är .. sent ute. GbgP 11/3 1996, s. 38.
i) i substantivisk anv. (jfr f); särsk. (o. i sht) i n. sg., särsk. föregånget av något, särsk. (o. numera i sht) mer l. mindre liktydigt med: särskilt (se SÄRSKILD 2) l. speciellt; förr särsk. i uttr. sitt vissa, i fråga om bestämd (tilldelning av) arbetsuppgift o. d. Att man .. fullmyndige Sändebudh på både sidor sända skulle, någet wist Rikerne emellan att förafskeda. RARP 1: 29 (1627). Alle wekoPredikningar, och Apostladagar har warit mitt wissa duplicera. VDAkt. 1720, nr 193. Vi känna stundom, om vi endast akte derpå, att Gud ämnat oss till något visst, att det är något hvartill vi äro kallade. Tegnér (WB) 6: 122 (1827). Kursen borde hvarken vara stigande eller fallande, utan stadgas till något visst, hvartill han föreslog 72 mark. Malmström Hist. 5: 386 (1877). Redan från början fick jag upp ögonen för honom och kände att det var något visst mellan oss. VästerbK 14/12 1988, s. 17. — särsk. (ofta närmande sig l. övergående i 6) i sådana uttr. som ha något visst, vara något visst med. Det är något visst med en cirkuspremiär. AB 17/3 1934, s. 9. Säga vad man vill så har han något visst över sig. Gustaf-Janson Toffl. 104 (1964). Det är något visst med grottor. I alla tider har de förknippats med mystik och spänning. DN 23/5 1992, s. 34.
6) om ngt bestämt l. avgränsat som man (trots att man har kunskap l. kännedom därom) inte vill l. kan närmare precisera, ofta liktydigt med: bestämd (se d. o. 10); särsk. dels om ngt som man på grund av (föregiven) artighet l. försiktighet l. taktkänsla o. d. inte vill nämna (vid namn), dels i pl., för att beteckna ett urval av entiteter l. individer av samma slag, ofta liktydigt med: en del, somliga; särsk. i sådana uttr. som i vissa fall, av vissa skäl; äv. om person (se b); i sht i senare tid övergående i indefinit pronominell anv.; vanl. med kvardröjande bet. av 5. Vissa frågor lämnades obesvarade. Av vissa skäl måste de utebli. Att infordra skepparen och förfråga honom om några visse saker. RP 8: 354 (1640). När jag, wid pasz för 2:ne åhr sedan, trädde i tienst på ett wist Saxiskt Håf, hände thet sig (osv.). Humbla Landcr. Föret. 2 (1740). En viss sak, som försigtigheten förbjuder mig at yppa, nödgade mig lemna mit fädernesland. Envallsson OförtMöt. 14 (1786). Han (måste) söka sig nattlogis i promenadparken .. å ett dithörande visst uthus. SöndN 1862, nr 32, s. 1. Vissa träd få blommor redan / Innan bladen vecklat ut sig. Gellerstedt 2Dikt. 103 (1881). Ett par gånger har han uppräknat titlar på saker, som han hade färdiga, men vissa af dessa trycktes först betydligt senare, somliga icke alls. Sylwan SvLit. 59 (1903). I vissa fall torde det .. finnas motiv för att tillfälligt undanta begränsade områden. Rosén Allemansr. 49 (1976). — särsk.
a) i attributiv ställning, för att ange att det som uttrycks gm huvudordet i ngn grad l. mån föreligger l. existerar l. gäller; i sht om ngt abstrakt. Om järnet (vid järnbörd) brände, hvilket gerna utan wiss konst ej kunde slå felt, så blef .. (den anklagade) fäld; men tvertom fri-känd, om det ingen skada giorde. Dalin Hist. 1: 216 (1747). Då .. (arbetet) så bör beräknas och omvexlas, att fången derigenom erhåller en viss konstfärdighet. Oscar I Straff 126 (1840). Den unge baronen .. hade haft vissa svårigheter att krångla sig igenom i studentexamen. Alving AurorBröll. 13 (1906). En viss olust dröjde sig kvar i kroppen, men ilskan var borta. Östergren SistCig. 27 (2009). — särsk.
α) om grad l. mängd l. storlek o. d.: jämförelsevis liten l. obetydlig; stundom liktydigt med: mindre l. ringare; särsk. i uttr. i viss mån (jfr MÅN, sbst.1 8 b β); förr äv. om ålder: tämligen hög. En viss grad af bildning tillkommer alla klasser i ett ordnadt samhälle. BEMalmström 7: 397 (1845). Fru Knorring började sent skrifva, den ”vissa åldern” .. var redan inne för henne, då hon först tog till pennan. Sturzen-Becker 1: 117 (1845, 1861). Den hårdkokta amerikanska romanen är i hög grad av denna sort och i viss mån också den ryska romanen. Ruin SjunknH 67 (1956).
β) i förb. med annat attribut. Det synes som känslan, ej mindre än Snillet, endast ägde en viss gifven fond at använda. Kellgren (SVS) 5: 606 (1792). Han tröttnar fort, trots eller tack vare en viss nervös livlighet. Bergman Patr. 12 (1928).
b) om person; särsk. dels ss. uttryck för ironi l. retsamhet l. ringaktning o. d., dels i förb. med persons namn. KKD 3: 159 (1712). At vist folck bemödar sig sättia Riksens Ständer i vidrige tanckar om min Person. 2RARP I. 1: 138 (1719). Ej mot wisza; men mot alla / Är Du, Himla-Konung, huld. Dalin Vitt. I. 1: 61 (c. 1745). Assessor Levander är en artig kavaljer och inte som en viss person, – tillade hon med en blick på sin fästman. Blanche Våln. 302 (1847). Det kom ibland, om aftnarne, en aflägsen släkting till faster Sara, en viss herr Nathansen. Lundegård Prom. 1: 150 (1893). Vissa människor verkar ha ett behov av evig utbildning. Berg Fotogr. 21 (2006).
II. ss. adv.
1) (numera bl. ngn gg) motsv. I 1, i sht ss. bestämning till enskilt verb: med visshet l. övertygelse, helt säkert; förr äv.: med bestämdhet l. eftertryck; jfr FÖRVISSO 1. Sacharja (blev honom) til en stalbrodher giffuin .. på thz Gudz ord skulle genom tweggia witnes munn teste wissare troodt warda. FörsprHag. Yyy 4 b (Bib. 1541). Att Academien prætenderade vissast på den staat som S. K. Gustaff Adolph giordt hafver. Rudbeck d. ä. Bref 72 (1670). Jag kan intet vist påminna mig, om H. Hofmarskalkens bref .. är framkommit. BrinkmArch. 1: 153 (1712). Om de (matematiska vetenskaperna) ej gjorde mer, än vande oss at tänka redigt och sluta visst; vore icke det redan en tjänst? Wargentin SvarPVetA 19/10 1754, s. 29. Man kan icke wist säga, om han wärkeligen gick in i sielfwa landet. Bælter JesuH 5: 21 (1759). Du gick din väg .. fram bestämdt och visst, / fast bruten själf du lindrade och stödde. Fredin Dikt. 73 (1882). Då vet jag det lika visst som om det hade hänt. Sjögren TaStjärn. 76 (1957).
2) (†) motsv. I 4: stadigt l. säkert l. med god balans; särsk. i uttr. skjuta visst, skjuta träffsäkert, slå visst på ngt (se SLÅ, v. I 1 i κ). Lät tin foot gå lika, så gåår tu wist, wijk hwarken på höghro eller på wenstro sidhona. Ordspr. 4: 26 (Bib. 1541). Styr wist du girer så mycket. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 200. Aligern .. som så wisst och starkt kunde skiuta med boga. Dalin Hist. 1: 312 (1747). Lind 1: 75 (1749).
3) (†) motsv. I 5: bestämt l. definitivt; orubbligt; oåterkalleligen. Att I vele förfoge ider till oss, så att I ähre visth hos oss uthi Stockholm den 19 Martij nästkommandes. OxBr. 1: 103 (1617). Princen aff Siebenbürgen berättes att vara vist dödh. AOxenstierna 4: 718 (1629). Doch blif:r jngen wist antagen för än jagh kom(m)er der nider. VDAkt. 1667, nr 382. Wist skiffter Dagh ok Natt, / Wist wäxlar Ebb och Flood, ok Månen är så fatt / At han sitt bleka Liuus snart minskar ok snart öker. Lucidor (SVS) 235 (1672; uppl. 1997).
4) [sannol. utvecklat ur 3] ss. (huvudord i) satsadverbial, för att bestyrka l. bekräfta riktigheten av l. sanningshalten hos satsens utsaga, ofta för att bemöta tvivel l. invändning o. d. (se särsk. e); ofta liktydigt med: helt säkert l. utan tvivel l. förvisso; särsk. dels i förb. med en följande negation: alls, alldeles, absolut, dels inledande en sats; äv. med mer l. mindre försvagad bet. (se g); i sht förr särsk. (utan klar avgränsning från I 2) i sådana uttr. som gunås så visst (se GUNÅS b), Gud nåde (mig) så visst (se NÅDA, v.2 2 c). Mina skål skolen j wist dricka, och döpas medh thet dopet som iach skal döpas medh, Men (osv.). Mat. 20: 23 (NT 1526). Bern van Melen (förhandlade) medh krigxfolket, sade them att Calmaren skulle iu wist höra honom till, till ewerdeligen ege. Svart G1 88 (1561). Wist waar Simson een starck person, / som sönderslet it grÿmt leÿon. Wivallius Dikt. 82 (1631). Hvem ser ej redan Carl, när man har Dalberg skådat? / En Lärka mera visst har aldrig våren bådat. GFGyllenborg Bält 151 (1785). Dock är det visst fallet, att skulle jag själv ansett .. (boken) för alldeles usel, så skulle jag naturligtvis icke låtit trycka den. FRuneberg i Konstnärsbrev 1: 46 (1858). (På huvudet) satt / på tre kvart en hatt, / som visst inte var ny i går. Fröding NDikt. 34 (1894). Visst hade hon haft flera korta men också ett par långa affärer med yngre killar. Jersild BabH 313 (1978). — särsk.
a) i vissa uttr., särsk. i sådana uttr. som helt visst (se HEL, adj. 4 o δ α), i sht förr äv. l. (äv. sammanskrivet) lika visst som, så säkert som, så visst (se , adv. I 4 k ϑ). Thet tridie (evangeliestycket) är then härliga witnesbörd, som Christus bar om Johanne, likawist som om en vthkorligh troghen och ståndachtigh predicare. LPetri 1Post. B 8 a (1555). Wore iagh så wist eder kiärleek wärd, / Så wist som J ähren min wälfärd, / Mitt lijff, min tröst i all nödh! Asteropherus 92 (1609; uppl. 1909). Till höjden trår hans aning lika visst som hans brådmogna sinnelust vill kyssa sköna läppar. Rydberg Faust 272 (1878). (Bureus) kunde .. icke i längden nöja sig med en skrifvares antagligen rätt mödosamma och fullt visst blygsamma lifsuppgift. 3SAH 23: 67 (1908). — särsk. i sådana uttr. som så l. så många gånger så visst som en, för att beteckna ett stort (men obestämt) antal gånger. Levertin Småmynt 126 (1883). Till oss har han ju sagt hundra gånger så visst som en, att det var Starke-Bengt, som satte eld på Mellomstuga. Lagerlöf LöwR 43 (1925). Har du inte drömt om fältherrens lagrar tusen gånger så visst som en. Delblanc Prästk. 175 (1963).
b) ss. ensamt jakande svarsord (äv. fördubblat); äv. bildande interjektionella uttr. med svarsorden ja (se JA I 1 d), jo (se JO, interj. I 1 a β), nej (jfr NEJ I 1). Asteropherus 33 (1609; uppl. 1909). Rättvisa verld, nu frågar jag sist: / Led jag ej orätt? – Mollberg jo visst. Bellman (BellmS) 1: 148 (c. 1775, 1790). Det står en fin bit om Överstehns synpunkter på den här affären i tidningen .. Har du läst den? Nej visst. Koch Arb. 141 (1912). Det finns väl både karl och båt nere vid sjön i år med? – Visst, visst, svarade gubben och bolmade ut pipröken. BygdFolk 1: 248 (1927). Servitrisen kom tillbaka. Kan jag sitta här? frågade han. Visst, svarade hon. Fogelström CaféUtp. 15 (1970).
c) i förb. med kraftuttryck ss. fan l. katten l. sjutton o. d. ”Sannt ja … visst fan är det sannt,” tillade gevaldiger Ek. Blanche Band. 167 (1848). ”Fick du någe’, Tom?” ”Fick! Visst sjutton fick jag. Jag har tummen med mamsellerna, må du tro.” Sandberg GHusH 10 (1897). Visst katten har jag rätt, avbröt Längsäll med en något forcerad triumf i rösten. Bergman ClownJ 270 (1930).
d) inledande sats med omvänd ordföljd som bekräftar l. sammanfattar föregående tankegång: så klart, givetvis. Silfwer och guld (är) en förargelse til miszgerningar. Wiszt äro the thet. Swedberg Dödst. 424 (1711). Och hade jag stulit stort eller smått, / Visst ägde ett öre jag dock. Runeberg (SVS) V. 3: 82 (1860). Jag var lycklig den där första tiden, visst var jag lycklig. Siwertz Tråd. 86 (1957). Också jag är ett offer för klassförakt. Visst, nere för räkning hela vägen – men ett sådant invandrarjobb kan jag inte tänka mig. Lundberg Yarden 68 (2009).
e) i genmäle l. replik o. d., för att bestyrka en annan l. motsatt uppfattning; förr särsk. i uttr. visst ock (se OCK, adv. 7 c slutet slutet); äv. ironiskt l. raljant, ss. uttryck för avvisande l. förkastande av förslag o. d. Huadh kommer oss hans mening widh, skole wij strax göra som han giorde, och göra ther jtt bodh och nödh vthaff? Ney icke wist, thet är scriffuit j femte boken Mosi, Man skal icke göra huar och en såsom honom tycker gott wara. OPetri 1: 429 (1528). En sådan vindböjtel som Axel, skulle jag visst bry om. Han som aldrig blir annat än en aktör eller så’nt der. Jolin Kom. 54 (1845). Apan .. nekade .. Jag är wiszt ingen menniska. Så wacker är jag wiszt icke. Topelius Lb. 1: 17 (1860). Nu är du död! – Det är jag visst inte, sa Olle. Lindgren AllBarn 28 (1946). Då tänker han på att Krister sagt att hon liksom inte har några former alls .. och nu tittar Otto ofrivilligt dit och tänker att det har hon ju visst det. Jörgensdotter BergDöttrar 61 (2009).
f) för att uttrycka medgivande l. instämmande l. bekräftelse o. d., i sats som är samordnad med en följande vanl. av men inledd sats (l. avslutad med ett sådan sats motsv. led) som uttrycker tvivel l. invändning l. inskränkning o. d., ofta liktydigt med: visserligen; särsk. (o. numera i sht) inledande satsen. Kellgren (SVS) 3: 356 (1792). Wisst kunde hon i början hugga till sex styfwer för en wiska, men hon lät utan swårighet pruta ned sig till en skilling. Almqvist Grimst. 4 (1839). Den individuella friheten är visst en god sak, men dock icke det högsta inom samhället. NDA 5/4 1876, s. 2. Då ordnar det sej nog, försökte han trösta .. Snart är det över igen. Visst ville hon tro det. Men det var svårt att hoppas. Fogelström BorgTr. 247 (1957).
g) med mer l. mindre försvagad bet., för att uttrycka att innehållet i en utsaga bedöms vara sant l. rimligt; särsk. i fråga om utsaga grundad på iakttagelse l. annans berättelse o. d.: efter vad det verkar, av allt att döma, efter vad som sägs; i sht förr särsk. i uttr. visst nog (äv. sammanskrivet). Jagh trodde, ingen skulle wara så will / Som Pyramus ähr: nu hörer iagh, / Att Tisbe hafuer samma lagh. / Venus haar them wist uptänt / Och denna kiärleek till them sänt. Asteropherus 64 (1609; uppl. 1909). Han måste wist ha ängzliga tanckar / Mädan han så allena wanckar. Beronius Reb. F 1 b (1674). Straxt geer han til ett liudande wäcktare-roop; / Wist nog ä här Frijare på fähle! Dahlstierna (SVS) 157 (c. 1700). Si huru nätt I ären i dagh klädder; j hafwen wist satt eder något före. SwFrOrdeB 178 (1703). Jag lekte bara med ett par gläfsande valpar nyss der borta, men de tålde visst inte vid leken. Jolin Barnhusb. 102 (1849). Hon (är) visst förlovad med en motorbåtsingenjör. Asplund Stud. 18 (1912). H C Andersen var visst den siste .. (Silverbibeln) visades för och det är ju länge sen. Tunström Tjuven 196 (1986).
Ssgr (i allm. till I 5 h): (I 4) VISS-HÄNT, äv. -HÄND. (†) som är säker l. stadig på handen; äv.: som kastar l. träffar säkert. (Aporna) retirera sig upp i bärgen, deräst de tappert förswara sig med stenkastande, hwartill de i synnerhet äro färdige och behändige och rätt wisshändte. Linné FörelDjurr. 16 (1748). En Chirurgus bör .. wara lätthändt, wiszhändt, hafwa god syn (osv.). SvMerc. 3: 106 (1757). Cannelin (1939).
-TIDS-ANSTÄLLNING. jfr -tids-tjänst. Övergången från det sedan gammalt välbeprövade ordinarie-systemet till ett system med visstidsanställning med ömsesidig uppsägningsrätt. DN(A) 15/9 1933, s. 8.
-TIDS-FÖRORDNANDE. jfr förordnande 3. Visstidsförordnande, förslagsvis fem år, bör i fortsättningen gälla .. för tjänstemän som i ledande ställning svarar för programpolitiken (i radio). DN(A) 8/4 1965, s. 29.
-TIDS-PENSION. pension utgående under viss tid. DN(A) 15/8 1953, s. 12. Fram till förra året gällde att den som suttit i riksdagen minst sex år och var över 50 år hade rätt till en generös visstidspension fram till 65-årsdagen. DN 4/9 2014, s. 4.
-TIDS-TJÄNST. jfr tjänst 1 d o. -tids-anställning. DN(A) 15/6 1937, s. 34. Tjänsten är visstidstjänst med en förordnandetid av 6 år. SvD 26/9 1969, s. 24.
Avledn.: VISSHET, r. l. f. [fsv. visshet]
1) till I 1, om förhållandet att gm erfarenhet l. bildning o. d. säkert veta ngt l. ha full kunskap om ngt, särsk. dels: förvissning l. övertygelse, dels: kännedom l. vetskap; i fråga om ngt tillkommande l. framtida, stundom övergående i bet.: försäkran l. löfte; särsk. dels i förb. med en av prep. om inledd bestämning, angivande det varom man är förvissad l. har kännedom, dels i uttr. med en till visshet gränsande sannolikhet (se sannolikhet 4); äv. närmande sig l. övergående i bet.: säkerhet l. bestämdhet (se a); i sht förr äv. konkretare. OPetri 2: 489 (1535). Icke öfvereensstemmande tidender .. i det een part föregifve, att fienden skal hafva Magdeborg i brandh satt .. andre annorledes berätte, dett jag ingen vishet därom kan hafve. AOxenstierna 7: 5 (1632). Löfåhs Silfwer-bruk är et gammalt Werk, om hwilkets första början man ingen wiszhet hafwer. HC11H 12: 40 (1697). Älliest behagade Vener. Consist: intet någon annan hijt förordna förr än iag har een wissheet på pastoratet. VDAkt. 1703, nr 425. Alla deras önskningar skimrade dem ur hoppets trollspegel till mötes såsom vissheter om uppfyllelse. Atterbom Minnest. 2: 142 (1853). Trons visshet kan icke vinnas eller hävdas på vetenskapens väg. Aulén AllmTron 62 (1923). Hon ägde inte vissheten om en krubba grönfoder till lön för dagsverket som förr. Aronson FjärdeVäg. 48 (1950). jfr frälsnings-, förstånds-, rätts-, seger-, tros-visshet m. fl. särsk.
a) närmande sig l. övergående i bet.: säkerhet l. bestämdhet; särsk. (o. i sht) i sådana uttr. som säga l. veta ngt med visshet. (Han) hölt sig undan en rum tid, man wiste eij i wisshet hwaräst. VDAkt. 1725, nr 445. Oaktadt jag ingalunda med visshet kan säga, hvem Författaren är. Kellgren (SVS) 4: 163 (1780). Allra minst vet man något med visshet om framtiden. Selander LevLandsk. 31 (1955).
b) (†) till I 1 (d), om stor l. gedigen skicklighet l. duglighet l. konstfärdighet i ngts utförande l. förverkligande o. d. Hwadh kan man taala om H. Konglighe lemmers staarkheet, wijsheet, til Rytterij eller hwadh H. K. Mait. j sådane handel företaghe wille? Svart Ähr. 68 (1560). Det ville mycken behändighet til, at just råka samma ställe (med lansen); och det var at förskaffa sig denna visshet, som ring-ränning och andra öfningar i torner-spel idkades. 1VittAH 1: 152 (1755). Det är en storvulenhet i massfördelningen och en visshet i formföringen. TT 1901, Ark. s. 4.
2) (†) till I 2, om egenskapen l. förhållandet att vara ovedersäglig l. sann l. att (kunna) erbjuda trygghet l. säkerhet; äv. till I 3 b, om egenskapen osv. att vara pålitlig l. vederhäftig (äv. konkret(are), dels: bekräftelse l. bevis, dels om bestämmelse l. reglemente o. d.). På dedh de måge hafue een wiszheet at gå efter, då skall wår Stadthållere Borgmestere och Rådh .. låta vptekna alle inkomster. CalmPriv. 41 (1620). Sedan thenne Ordning och wiszhet af .. (mästare o. arbetare) är sluten, skal tå begge Parter wara ther med til freds. Bergv. 1: 104 (1638). Som iagh icke veet om Postens vissheet, altfördenskull föranlåtes iagh än ytterligare Eders faderl: Högv:t medh min enfaldiga skrifvelse upvachta. VDAkt. 1701, nr 294. Man säger uti ett gement Ordspråk, at en Olycka är sällan allena: och ther vtaf fick jag, efter min ankomst till Camburg, erfara wiszheten. Humbla Landcr. 79 (1740). Hvar och en, som i sin almanack finner solens och månens förmörkelser förutsagda .. måste, då han ser det förutsagda på dag, timme och minut inträffa, med förvåning öfvertygas om vissheten af denna himmelska vettenskap. Franzén Minnest. 3: 638 (1844). särsk. i fråga om utsaga l. berättelse. En Disputerare .. öfwerwägher hwars och ens vthsäyelses wiszheet. Schroderus Comenius 749 (1639). Utan att innehafwa åtminstone en theori af textcritiken kan man icke sägas wara i stånd att såsom theolog behandla texten, hwars hela wiszhet beror på textcritiken. Reuterdahl InlTheol. 157 (1837).
Ssgr (till visshet 1): visshets-bevis. (†) jfr bevis 1 a. Visshetsbevis, d. ä. sådana, der bevisningsgrunderna förslå att fullständigt ådagalägga demonstrandi sanning och således göra detsamma visst. Rein Log. 68 (1882). Beckman VardLog. 28 (1935).
-grad. jfr grad, sbst.1 2. Visshetsgraden om de individuella tingens beskaffenhet. Frey 1843, s. 22.
-grund. jfr grund, sbst.1 III 1 d. Frey 1843, s. 25. Den kristna trons bärande visshetsgrund. 3NF 7: 936 (1927).
-känsla. jfr känsla 8 b. Visshetskänslan uttalar sig .. i det Assertoriska omdömet: det är så. Trana Psych. 2: 107 (1847).

 

Spalt V 1413 band 37, 2017

Webbansvarig