Meny

Hem
Fritextsök
Om
Hjälp
Kontakt

Publicerad 1928

FÖRVISS, adj.

Etymologi

[till FÖR- IV; jfr FÖRVISS, adv., FÖRVISSO, FÖRVISST]

(†) (fullt) viss l. säker (om ngt). War förwisz, att Herren hafwer kallat tigh til thetta Embetet. Rudbeckius KonReg. 114 (1615). JMatthiæ 2: 124 (1655, 1658).

Spalt F 3552 band 9, 1928

Webbansvarig

admin_saob@svenskaakademien.se

lista former moment

förvirrad ↩
förvirrande ↩
förvirring sbst.
för- ssgled (för-vis ...)
förvisa v. 1
förvisande ↩
förvisning ↩
förviss adj.
förvissa v.
förvissad ↩
förvissande ↩
förvissen adj.
förvissna v.
förvissnad ↩
förvissnande ↩

förviss

Kontakt
Om cookies
In English