Publicerad 1979   Lämna synpunkter
SMAK sma4k, sbst.1, r. l. m.; best. -en; pl. -er32 (Forsius Phys. 144 (1611) osv.), äv. (numera föga br.) -ar (Dalin Arg. 2: 149 (1734, 1754), SvD(B) 1943, nr 230, s. 10).
Ordformer
(smaack 15291687. smaak 15361716. smack 1582 (: osmackot), 16421690, 1697 (: osmackota, pl.). smak 1538 osv.)
Etymologi
[fsv. smaker; jfr fd. smak, smag(h) (d. smag), nor. smak; av mlt. smak, m.; jfr mlt. smake, f., ffris. smaka, m., fht. gismahho, m., gismah, m.; jfr äv. (med gemination av k) fht. smac (mht. smac, ä. t. schmack), t. geschmack, feng. smæcc (eng. smack) o. det sannol. från feng. lånade fvn. -smekkr (i afsmekkr, smak); möjl. till den rot som äv. föreligger i lit. smagurỹs, läckerhet, smagùris, läckergom, pekfinger (sannol. urspr.: slickfinger, sugfinger). — Jfr OSMAKAKTIG, SMAK, sbst.2, SMAKA, v., SMAKLIG]
1) om egenskapen hos ett i lösning befintligt (gm saliv upplöst) ämne att utlösa en sinnesförnimmelse (uppfattad ss. söt, sur, salt l. besk) på tungan o. i gommen hos människor o. djur (i fråga om fiskar äv. i huden), sätt att smaka; äv. om denna sinnesförnimmelse: smakförnimmelse; i icke vetenskapligt språk vanl. icke klart skilt från lukt- o. känselförnimmelser (från tungan, gommen o. näsan); äv. pregnantare, om god l. dålig smak (i ovan angiven bet.). Söt, sur, salt, besk smak. Bitter, syrlig, kärv, sträv smak. God, angenäm, läcker, frisk smak. Hög smak, se HÖG, adj. 15 b. Stark, mild smak. Fadd, duven, jäst, vidbränd smak. Dålig, elak, vidrig smak. Fruktens smak är angenäm. Vattnet är bittert i smaken. Sätta smak på ngt, ge ngt (önskad) smak (gm tillsats av smakämne l. smakämnen). Förlora smaken. Mat utan smak. Ge god smak åt ngt. Ha smak av ngt, smaka ngt. Ta l. få smak av ngt. Han vaknade med dålig smak i munnen. Till smak (äv. till smaken, förr äv. till smaks), i fråga om smak. I smak går det här äpplet inte upp mot Cox’s orange. Fruchten som wexer på träädh (dvs. trädet), haffuer sin smaack aff trääd. OPetri 3: 424 (1530). Schroderus Os. III. 1: 281 (1635: til Smaks). Man lärer kunna visa Svensk spunnen tobak til varacktighet och smak äfven så god som trotz någon utländsk. 2RARP 8: 78 (1734). En af sällskapet .. (som lagat i ordning en middag) kom .. smackande med munnen, liksom för att bibehålla smaken efter något läckert. Gosselman SNAmer. 2: 116 (1833). Det som i dagligt tal kallas vår födas smak är totalintrycket från munhåla och näshåla. Thunberg Livsförrättn. 352 (1925). Ren alkohol är en färglös vätska med angenäm lukt och brännande smak. Smith OrgKemi 55 (1938). Oregano, den krydda som sätter smak på pizza. SDS 1977, nr 51, s. 11. — jfr AN-, ANANAS-, ANISETT-, APOTEKS-, AV-, BI-, BITTERMANDEL-, BLECK-, BRÄNNVINS-, CEDRO-, CITRON-, DY-, EFTER-, FINKEL-, FISK-, FLOTT-, FODER-, GET-, GYTTJE-, HALLON-, JORD-, JÄRN-, KAFFE-, KANEL-, KO-, KORK-, KRYDD-, LADUGÅRDS-, LÖK-, MALÖRTS-, MANDEL-, MER-, METALL-, MUSKOT-, MÖGEL-, NÖT-, O-, OLJE-, OST-, PEPPAR-, PÄRON-, REN-, ROST-, RÄTTIKS-, RÖK-, SALT-, SELLERI-, SIRAPS-, SJÖ-, SKÅP-, SOCKER-, TALG-, TRÄ-, TUNN-, ULL-, VILT-, VIN-, VÄL-, ÄPPEL-, ÖL-SMAK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. som utsäger att den smak ett kärl en gång fått bibehåller det sedan. Then smaken kärilet fhår först, then behåller thet altidh. SynodA 2: 50 (1586). Nytt Faat behåller första smaaken längie. Grubb 574 (1665). Hwad smak thet nya kiärl först får, then blir thet wid. Kolmodin QvSp. 1: 70 (c. 1710, 1732). Den smak kärlet en gång fått behåller det, och innan 2/3 af dina kamrater (i konsistoriet) trädt af scenen, blir ingen rättelse (i fråga om förhållandena vid Lunds universitet) möjlig. Berzelius Brev 14: 180 (1841). Den smak som kärlet en gång har fått behåller det gärna .. (dvs.) barndomsintrycken är avgörande för hela livet; vad man har lärt i barndomen sitter fast. Holm Ordspr. 298 (1964).
b) [jfr t. der elektrische geschmack] (numera bl. tillf.) i uttr. den elektriska smaken, om den smakförnimmelse som uppstår då smakpapillerna retas med elektrisk ström. Öhrwall Smaks. 70 (1889). NF 14: 1460 (1890).
c) (†) i pl., pregnant, om starka kryddsmaker l. om starka kryddor med tanke på den smak de ger. Jag måste .. varna för Smaker, Bakvärk, Socker- Gäs- och Smörbakelser, alt saker, som slemma magen. Munck af Rosenschöld Hufeland Skönhetsm. 23 (1798; klandrat i JournSvL 1799, s. 690).
d) konkret, om smaktillsats. Grafström Kond. 150 (1892). Wassing GropSkog. 33 (1965).
e) (†) i uttr. få smaken, få känna o. lära sig uppskatta smaken (av ngt). Benzelius Anecd. 44 (1715; i fråga om rusdrycker); jfr 5 h.
2) om det sinne (se SINNE, sbst.2 2) varmed olika smaker (i bet. 1) urskiljs, smaksinne (se d. o. 1); äv. om uppfattning l. åsikt om l. känsla för vad som har god smak (i bet. 1) l. vilken l. hur stark smak ngt bör ha; förr äv. i uttr. smak på mat, känsla för hur mat bör smaka. OPetri Hb. E 3 b (1529). Then Fierde hoopen (av nerver) löper medh en deel till goomen .. och tienar till smaken. Forsius Phys. 226 (1611). (Soppan får) koka tils man finner henne wara lagom brun, då saltas efter smak. Warg 3 (1755). Stagnell JHjernlös 3 (1756: på mat). Skinkan på bordet / Svept uti blommor som reta vår smak. Bellman (BellmS) 1: 55 (c. 1770, 1790). Så fin smak har du väl inte, att du genast kan avgöra av vad årgång vinet är. Östergren (1941). Smaken är olika, därför blir all mat äten och alla flickor gifta. Holm Ordspr. 298 (1964); jfr 4.
3) i överförd l. mer l. mindre bildl. anv. av 1 (o. 2); jfr 4, 7. Jer. 48: 11 (Bib. 1541). Man .. (kan) vti sitt egit hierta .. förnimma smaken vppå thet högsta goda. Muræus Arndt 1: 35 (1647). Sjelf lägger .. (Wallin), såsom Direktör, en sås på hela anrättningen (dvs. programmet vid Svenska akademiens jubelfest), som nog sätter smak på sjelfva filosofens ben-gelé. Beskow (1836) i 3SAH XLVII. 2: 20. Det kunde tänkas, att en liten förtalsstund, måhända trevlig nu, dock efterlämnade en otrevlig smak i munnen. Hedberg Räkn. 89 (1932). (Sedan jag för en livserfaren vän berättat om min tillbedda,) kunde jag inte undgå att känna att .. (hon) på något vis tagit smak av lyssnaren. Siwertz Förtr. 273 (1945). — jfr AV-, BI-, BLAND-, EFTER-, FÖR-, FÖRE-, MER-, O-, TRÄ-SMAK. — särsk.
a) i uttr. betecknande att ngt leder tanken till l. påminner om l. antyder l. har tycke l. anstrykning av ngt l. låter ana l. förvänta ngt l. ger en försmak av ngt o. d. (särsk. i uttr. ha, äv. ge l. få (en) smak av ngt; jfr b, 5 h); äv. om mycket liten kvantitet av ngt, aning l. smula l. gnutta l. tillstymmelse; jfr SMAKA, v. 4 h β. LPetri 1Post. F 1 a (1555). Effter uthi wår Messebook och Kyrkieordning mycket finnes som hafwer ännu een smaak af then Papistiske Surdeegen .. Så (osv.). Stiernman Riksd. 526 (1602). Och är nu intet Land som icke någon smaak hafwer fått af detta Wattnet (som nämnes i Hes. 47: 3 ff.). Rudbeck Atl. 4: 81 (1702). De Gudfruktigas tilstånd .. (är) intet något annat än en smak af den tilstundande lycksaligheten. Lundberg Paulson Erasmus Föret. 11 b (1728). Hans uppförande mot mäster hade på senaste tiden fått en smak af ömhet i vördnaden. Rydberg Vap. 211 (1891). Det var lustigt att äta (skeppskäx på utländska skutor som lade till för att lasta), det gav smak av främmande länder och fjärran hamnar. Böök ResSv. 46 (1924). Det finns mänskor, som .. fullständigt saknar all ”konstnärlighet” och .. därigenom .. ger en stark smak av träaktig dårskap. Sjögren TaStjärn. 38 (1957).
b) (†) om ytlig kunskap l. kännedom om ngt; äv.: aning (se d. o. 2, 2 b), hum; särsk. dels i uttr. ha l. o. d. (en l. någon) smak av l. i ngt (jfr a, 5 h), dels i uttr. få smaken av ngt (jfr c), få l. förskaffa sig ytlig kunskap om ngt. Schroderus Os. 1: 308 (1635: fick .. smaaken aff). (G. II A.) talte Latin .. och Italienskt reent .., förstodh Spansk, Engelsk, Skottesk; och hade och af Pollnisk och Moskovitisk een smaak. AOxenstierna 1: 248 (c. 1650). (Gud har) sagt: lätt osz giöra Menniskian til itt belete, thet osz lijkt är. Ther aff kunna the enfaldiga strax taga och bekomma en smaak aff then edelheet, vthi hwilken the skapade äro. Emporagrius Cat. B 7 b (1669). Bönderna .. påcka och hoota, att aldrig wända igen förr än dhe få sin willie fram, som gifwer een smaak af dheras stoora förmätenheet och eenwijssheet. VDAkt. 1701, nr 52. De äro icke många, som wid Rikets Lärohus öfwat sig uti Handels-Geographie .., mycket mindre fått någon smak i de lärde språk. Posten 1769, s. 783.
c) (†) i uttr. få smaken av ngt (jfr b), få pröva l. känna på ngt. Så snart .. (de vid Molatycze anfallande ryska trupperna) blefvo oss (dvs. Dalregementet) varse och fingo smaken utaf vår salva, begynte de att löpa. HH XVIII. 4: 10 (1708).
d) i uttr. med god (äv. stor) smak, dels i fråga om att äta njutningsfullt l. med nöje l. förtjusning, ungefär liktydigt med: med god aptit, dels i överförd anv., betecknande att ngn njutningsfullt osv. l. obesvärad l. ogenerad (av ngt som borde besvära l. genera) gör ngt; jfr e, 5. Ehuru .. (kumminväxtens) rötter icke brukas hos osz i mat, äro the likwäl thertil ganska tienlige, smakelige och hälsosamme, så at Ängelsmännerne häldre äta them kokte och med större smak, än någonsin Palstenackor. Linné InhWäxt. 3 (1757). Man gästar med god smak i dens palats, som begått större nidingsverk och mord än (boven som dömts till galgen). Læstadius 1Journ. 376 (1831). Le åt ovän — kan med bättre smak man le? Spongberg Soph. 9 (1866). (Sv.) han tog emot pengarna med god smak (t.) er nahm das Geld ganz ungeniert an. Auerbach (1913). Äta med god smak. SvHandordb. (1966).
e) [jfr d] pregnant, om god aptit; numera i sht i uttr. med smak, med god aptit; förr äv. i överförd anv.: med besked, ordentligt, rejält. Ät, när du har mat och smak. Leopold 2: 272 (1795, 1815). (Sv.) och det med smak, (eng.) and that with a vengeance. Björkman (1889). (De hungriga männen) fick gröt och mjölk, och de åt med smak. Martinson BakSvenskv. 21 (1944).
4) [liksom motsv. anv. av t. geschmack, eng. taste, efter motsv. anv. av fr. goût, möjl. efter motsv. anv. av span. gusto] sinne (se SINNE, sbst.2 8) l. känsla för vad som i något (i sht i estetiskt) avseende (t. ex. i fråga om mat l. kläder l. uppträdande) är lämpligt l. passande l. riktigt; (estetisk) omdömesförmåga; skönhetssinne; oftast om (helhets)uppfattning l. åsikt om vad som är (estetiskt) lämpligt osv. l. om karaktär (se d. o. 3 a) som utmärker en person l. ett folk l. tidsskede o. d., när det gäller (estetiskt) bedömande l. val; smakriktning (se d. o. 2) o. d. (särsk. i fråga om klädmod l. konstriktning o. d.); urspr. o. i sht i fråga om (estetiskt) bedömande l. val i litteratur l. bildande konst; under olika tider o. av olika personer ofta avgränsat l. modifierat på olika sätt; i sht förr äv. i uttr. den allmänna smaken, om en för alla individer, tider o. folk tänkt gemensam (grund)-uppfattning i smakfrågor; förr äv. övergående i bet.: åsikt, mening, inställning; jfr 5, 7. God, fin, utsökt, säker, sund smak. Dålig smak. Ha (visa) god (äv. fin o. d.) smak beträffande (äv. i, förr äv. ) ngt (t. ex. vin, kläder). Den goda smakens fordringar. Den engelska, franska, orientaliska smaken. Den rådande smaken. Smaken växlar. Litterär, vitter, musikalisk, konstnärlig smak. Odla sin smak. Allt efter smak och lägenhet. Han har sin smak för sig. Det är omöjligt att tillfredsställa allas smak. Jag (kan) icke nogsamt beskrifwa den herlige smaak som jag i de fransyske comœdier, i synnerhet Moliers, ock Corneilles någre, har funnit. SColumbus (1679) i 2Saml. 22: 104. Carl Sverkerson hade .. (i sin inställning till kyrkan) samma smak som hans Fader: Han lät ej allenast uplaga och förbättra Alvastra, Warnhems och Wreta-kloster .., utan äfven upfylla dem med Cistercienser. Dalin Hist. 2: 127 (1750). Hülphers Mus. 68 (1773: i Musik). Leopold 1: 176 (1786, 1800: den allmänna Smaken). I det gamla Egypten voro de fetaste fruntimmer ansedda för de skönaste, och Shaw berättar, att samma smak ännu råder hos Barbareskerna. 2VittAH 3: 435 (1787, 1793). Om Smaken och dess allmänna Lagar. Leopold 2: 235 (1801; rubrik på essä). Dens. (1814) i 2Saml. 10: 50 (: en fin smak på vers). En längre tid bortåt hafva Damernas bal-costumer i en nyare smak, varit ibland sällsamheter: nu deremot öfverflöda de. KonstNyhMag. 1: 40 (1819); jfr 7. Nyblæus Forskn. I. 1: 36 (1873, 1879: sedlig smak; eng. orig.: Taste). Krafven .. (på större naturlighet) växa i styrka .. (efter barocken). I den nya smaken, rokoko kallad, finnes der .. en viss realism. Hahr ArkitH 452 (1902). (Maskinerna som tillverkar modevaror) får mer arbete ju oftare vi byter smak. Selander Modernt 60 (1932). Han var .. svår på fruntimmer och hade en hel rad historier, mestadels med i staden inflyttade bondtöser, ty hans smak var enkel och robust. Siwertz Tråd. 16 (1957). jfr (personifierat): Hvar enda falsk tanke, hvart enda lågt uttryck, käns såsom en örfil på Smakens kind. Kellgren (SVS) 5: 262 (c. 1793). — jfr BAROCK-, BOND-, BYGGNADS-, FÄRG-, HOV-, KLÄD-, KONST-, MUSIK-, O-, PUBLIK-, ROKOKO-, SKOLMÄSTAR-, TEATER-, TIDS-, UPPLYSNINGS-SMAK m. fl. — särsk.
a) i ordspr. o. ordspråksliknande uttr. o. talesätt; särsk. i uttr. smaken l. tycke och smak (jfr b) är olika o. d. Smaken är som baken: delad (vard.). Tycke och smak är så olika här i verlden, gunås. Strindberg RödaR 80 (1879). Smaken är .. olika. Björkman (1889). Smaken har ingen lag: den ena tycker om prästen, den andra om prästens hustru, säger ordspråket. Östergren (1941). Man ska äta efter sin egen smak men kläda sig efter andras smak. Holm Ordspr. 298 (1964); jfr 2. särsk.
α) [efter fr. chacun (à l. a) son goût, ytterst efter lat. suos quoique mos, var o. en har sin sed] i uttr. var (och en) har sin smak l. var och en sin smak o. i härtill bildade uttr. Hwar och en har sin smak. Sahlstedt (1773). Hwar har sin smak. Rhodin Ordspr. 77 (1807). Hvar och en har rätt att följa sin smak, sa’ gumman, kysste kon. Landgren Ordspr. 82 (1889). Var och en sin smak, men jag ville inte ha suttit i förmyndareregeringen. Hallström K11 19 (1918).
β) [efter lat. de gustibus non est disputandum] i uttr. om (tycke och) smak skall man inte disputera l. diskutera o. d. (jfr b). Thet (är) i wår tid et tämeligen gement språk (dvs. vanligt talesätt) ibland .. (fint) folk: At man om smaken ej må disputera. Rydelius Förn. 130 (1720, 1737). Det allmänna ordspråket at smak och tycke icke kunna bestridas. 2VittAH 3: 444 (1787, 1793). Tycke och smak kan ingen disputera. Wetterbergh SamhKärna 1: 138 (1857). Man kan ej tvista om smak. Klint (1906). Tycke och smak kan ingen förta. Wrangel Dikten 27 (1912). Om tycke o. smak skall man icke diskutera. IllSvOrdb. (1955).
b) i (det tautologiska) uttr. tycke och smak (jfr a, 5), i sht förr äv. smaker och tycken; särsk. i sådana uttr. som (allt)efter tycke och smak, bero på tycke och smak; äv. med närmare anslutning till 2. Det är alt för tokugt, at wilja rätta andras smakar och tycken efter sit eget. Dalin Arg. 2: 149 (1734, 1754). Oelreich 73 (1755: efter tycke och smak). IllKokb. 281 (1876; med anslutning till 2). (Trollstaven) kan förfärdigas av hvilket material som helst och prydas allt efter egarens tycke och smak. Hoffmann NutidMagi 1: 4 (1882). Noreen VS 3: 59 (1905: bero på).
c) pregnant(are), övergående i bet.: god smak; äv. (ngt vard.) i sådana uttr. som ha smaken att göra ngt, ha det goda omdömet att göra ngt; ngn gg äv. om den vid en viss tid rådande smaken. En person med (förr äv. av) smak. Hon väljer kläder med smak, har smak i fråga om kläder. Sakna smak. Runius (SVS) 2: 90 (1711). En Fransos af smak, skall vämjas vid syndens och dödens rysliga samlag hos Milton. Leopold 2: 242 (1801). Stilen (i en viss prisskrift) är felaktig, flerestädes mot grammatikan, i allmänhet mot smak, i ordets icke trånga men rätta bemärkelse. Järta (1835) i 3SAH XLI. 2: 98. (Vid en fest) spelte Benedix med smak en sonnat. Ahnfelt HofvLif 1: 56 (1880). Äreminnet, på sin tid en af smaken gynnad form för vältaligheten. Dahlgren i 3SAH 7: 6 (1892). Det borde ju glädja dig, att du har en fru med smak! Strindberg Dödsd. 24 (1901). Han borde ha haft smaken att tiga. SvHandordb. (1966).
d) [jfr t. (etwas ist) nach meinem geschmacke, etwas ist mein geschmack] i uttr. i (äv. efter) ngns (l. ngts) smak, i enlighet med ngns (l. ngts) smak l. enligt ngns (osv.) åsikt l. tycke o. d.; särsk. i uttr. ngt är i (äv. efter) ngns (l. ngts) smak, äv. ngt är ngns smak l. ngns smak är att göra ngt, ngt resp. att göra ngt är i överensstämmelse med ngns smak; jfr 5 e. Somlige .. räkna maten och dricken för så wiktiga angelägenheter, at när de någon gång icke äro i deras smak, skulle (osv.). Dalin Arg. 1: 41 (1733, 1754). Sådane saker (som gudomliga uppenbarelser) äro intet uti vår tids smak. Lagerbring Skr. 10 (1764). (Muhammedanernas) Paradis är icke efter Chinesarnes smak. 2VittAH 3: 435 (1787, 1793). Lefva efter sin egen smak. Weste (1807). Min smak är att bo väl. Dens. FörslSAOB (c. 1815). Ej instängd sommarbostad var min smak, / Jag älskar himlens blåa hvalf till tak. Oscar II 2: 289 (1868, 1887). Prinsen sade intet, men jag kunde sedan märka att .. (mitt uppträdande) var i hans smak. Adelsköld Dagsv. 2: 195 (1900). Hans predikningar voro .. korta, alltför korta i tidens smak. Nilsson HistFärs 175 (1940). (Flickan) var tilltalande, åtminstone i Bos smak. Hedberg VackrTänd. 14 (1943).
e) i uttr. falla ngn i smaken, äv. falla i smaken hos ngn l. falla i ngns smak, förr äv. vinna l. röra ngns smak, (komma att) överensstämma med ngns smak, (komma att) behaga l. tilltala ngn, bli l. vara omtyckt l. gillad l. guterad av ngn; äv. i uttr. ngn l. ngt faller i smaken, ngn l. ngt blir l. är omtyckt l. guterad (guterat); jfr 5 o. FALLA X 6 d. Dalin Hist. 1: 2 (1747: fallit mig i smaken). Tilas CurrVitæ 119 (1756: rördt). Den Etymologiska kunskapen faller allenast i smaken hos Antiquarier. DA 1768, nr 42, s. 1. Kellgren (SVS) 2: 340 (1792: vann). Jag höll vid öppnandet (av ett sammanträde) ett för tillfället lämpadt litet tal, hvilket tycktes falla de öfriga i smaken. Johansson Dagb. 1: 72 (1873). Faller min dotter i smaken, / så tag henne med, om ni vill! Walldén FrämDiktn. 125 (c. 1900). Kungen höll (1914) sitt berömda borggårdstal, vilket ej föll statsminister Staaf i smaken, varför han avgick. Henning HbgMinn. 1: 278 (1950). Stockby gård hade helt fallit i hennes smak. Widding 1812 355 (1970).
f) (numera knappast br.) i uttr. göra ngn i smaken, göra så att det faller ngn i smaken (se e). Det är omöjligt att göra honom i smaken. Meurman (1847). Cannelin (1939).
g) i förb. med (i sht förr stundom uppfattat ss. motsats till) snille; särsk. i uttr. snille och smak, i sht ss. valspråk för Svenska akademien. CCGjörwell i NLärdaT 1774, s. 200 (: Snille och Smak; i fråga om skönlitterärt författande). (Sv. akademiens) stora Secret föreställe, å ena sidan .. (G. III:s) bröstbild .., och å then andra, en Lagerkrans, hvarutinnan läses the orden: Snille och Smak. 1SAH 1: 22 (1786). Man kan likna Snillet vid vinden som förer ett skepp öfver hafvet; och smaken vid det styret och den Compass, som leder det. 2VittAH 3: 431 (1787, 1793). Snillet kan vara regellöst, kan gå baklänges eller på sned. Det är då utan smak; men låter det sig ordna i rätta förhållanden, i jemna proportioner, då äro smak och snille förenade. Rydqvist i 2SAH 12: 415 (1827). Edda 1937, s. 18.
h) i vissa numera obrukliga uttr.
α) professor av en god smak, professor i (ämnet) god smak. Roman Holbg 99 (1746; nylat. orig.: boni gustus).
β) ngt har mycken smak, ngt förråder mycken smak. SvMerc. 3: 426 (1757).
γ) (†) ha smak av ngt, ha smak i fråga om ngt. Folck som haft smak af Skaldekonsten. Ehrenadler Tel. 975 (1723; fr. orig.: des gens, qui avoient le goût de la Poësie).
δ) efter musikalisk smak, i enlighet med smakregler gällande inom musiken. ÅbSvUndH 83—84: 183 (1744).
i) (†) i utvidgad anv., om ett av modet (se MOD, sbst.3 2) beroende bruk, ”modesak”. Det blef en Smak, at härma det som den högaste stackaren härmade. Thorild (SVS) 3: 243 (1792).
5) [jfr t. geschmack für l. zu l. von etwas] i utvidgad anv. av 4, övergående i bet.: på (medfödd l. förvärvad) smak (i bet. 4) beroende tycke l. böjelse l. lust l. förkärlek l. intresse l. gillande l. uppskattning o. d.; utom i a, b, e, h företrädesvis i förb. med prep.-uttr. inlett av prep. för; äv. dels i uttr. smak efter mer(a), lust l. längtan efter mer(a), ”mersmak”, dels i (det tautologiska) uttr. tycke och smak (jfr 4 a, b), i sht förr äv. (se d) smak och tycke. Jag delar din smak för Bach. 2RARP 18: 34 (1751: tycke och smak för). Eder Kongl. Maij:tt .. (har) täkts förordna; att storskifften .. böra anläggas .., hwilken nådiga författning, är med nog smak antagen. VgFmT I. 6—7: 43 (i handl. fr. 1755). Gustaf (III) var öfvertygad at intet kraftigare medel, än smak för de vittra och vackra yrken, fins at foga söndrade sinnen. Kellgren (SVS) 5: 21 (1785). Mången anser kanske som förtjenst, hvad vi klandra hos honom, nämligen hans afgjorda smak för hushållning och sparsamhet. Knorring Cous. 1: 56 (1834). VL 1897, nr 233, s. 2 (: efter). Frossandet i metaforer och liknelser (i predikningar) går längre (hos tyskarna) än hos engelsmännen, icke minst på grund av tyskarnas smak för långa uppräkningar. Wifstrand AndlTal. 13 (1943). — jfr AV-, MISS-, O-, PLANTER-SMAK. — särsk.
a) [jfr t. geschmack an etwas finden] i uttr. finna smak i (äv. för, förr äv. till) ngt, finna behag i ngt, vara förtjust i ngt, tycka om ngt. Columbus Ordesk. 41 (1678; uppl. 1963: i). Döds tankan är dock den, som aldrasäkrast kan / Beta den smak, wi til fåfängligheten finna. Nordenflycht QT 1745, s. 116. I vilda ströftåg smak han fann. Jensen BöhmDiktn. 32 (1894). Klint (1906: för). I motsats till sin föregångare, som icke fann smak i yttre ståt, utvecklade Benediktus XV vid alla tillfällen den katolska kyrkans hela pompösa prakt. Wall Männ. 93 (1926).
b) [jfr t. geschmack an etwas bekommen] i uttr. få smak för ngt l. få smak (förr äv. smaken l. en smak) (förr äv. i) ngt, förr äv. taga smak för ngt, få lust l. böjelse l. intresse o. d. för ngt; förr äv. få smaken att göra l. få smak för göra ngt, få lust att göra ngt; äv. med närmare anslutning till 2. The Ungarer fingo en smaak på Tydskland, och föllo ther sammastädes in. Brask Pufendorf Hist. 298 (1680; t. orig.: bekahmen einen Schmack zu). Konungen af Dannemark och .. Chur-Fursten af Brandeburg, hade (efter fredssluten 1679) fått smaken at göra conquêter på Swerige och desz Provincier. HC11H 7: 21 (1697). Nordenflycht QT 1748—50, s. 62 (: uti). Sen hon fått smak för skrifwa, så har hon förlorat smak på mat. Stagnell JHjernlös 3 (1756); jfr 2. GFGyllenborg Vitt. 1: 162 (1762, 1795: smak för lifvet tagit). Posten 1769, s. 578 (: får smaken på). Jag fick i Upsala smak på påskäggen och äter nu sådana alla dar. Geijer Brev 398 (1841). KyrkohÅ 1930, s. 230 (: fått smak för herrnhutismen).
c) i uttr. fatta smak (äv. tycke och smak, förr äv. smaken) för ngt, förr äv. vinna smak för ngt, få smak för ngt (se b); äv. i uttr. fatta smak för ngn, bli förtjust i ngn. Schröder Lev. 67 (1729: tycke och smak). (I skolorna) tracteras .. allenast latinska språket och elementa, för hwilka få kunna winna smak. Linné Bref I. 1: 15 (1744). GFGyllenborg Vitt. 2: 167 (1795: smaken). Wåga en gång att ”fatta smak” för någon (kvinna) af de många, som kunde stå dig framför andra till buds. AnderssonBrevväxl. 1: 266 (1859). Harlock (1944).
d) [jfr t. geschmack an etwas haben] i sådana uttr. som ha smak för (förr äv. i) ngt, ha lust l. böjelse l. intresse för ngt, tycka om l. finna behag i l. vara förtjust i ngt o. d.; äv. i uttr. ha smak för att (i sht förr äv. ha smak (och tycke) att) göra ngt, ha lust att göra ngt; förr äv. i uttr. ngt har smak hos ngn, ngn tycker om ngt; äv. med närmare anslutning till 2. (Det fägnar mig) att mitt ringa arbete ähr hos H. Prof(essorn) i anseende, effter som iag sielff der aff eij finner nöije om det hos lärda män eij skulle haa någon smak. Polhem Brev 70 (1711). Helmfrid Holmen. 168 (i handl. fr. 1759: smak och tycke). (Kaptenen o. styrmännen) hafva nöje och smak i vetenskapen. (Bladh o.) Hornstedt 86 (1783). Om morgonen hade jag smak att byta om hvardagsböxor. Topelius Dagb. 1: 42 (1833). Han hade endast smak för oskyldiga och enkla nöjen. Söderberg MBirck 23 (1901). Jag har .. anlag och smak för att leva vildens liv. Knöppel VildmBild. 83 (1916). Den som har smak för det syrliga uppskattar mycket .. (den inlagda) sillens .. smak av citronskalen. AlltMat 1975, nr 4, s. 17; jfr 1.
e) [jfr 4 d] i uttr. vara (ngn) i smaken, förr äv. vara i smak, vara omtyckt l. guterad l. uppskattad (av ngn); förr äv. i uttr. vinna någon smak hos ngn, vinna någon uppskattning l. anklang hos ngn, mista smaken, mista populariteten, l. vinna smak, få l. vinna uppskattning l. gillande, vara i smak av ngt, tycka om ngt, bli i smak, bli omtyckt l. guterad, vara i den allmänna smaken, vara allmänt omtyckt l. guterad. Brask Pufendorf Hist. 66 (1680: hoos Holländerne winna någon Smaak). Kling Spect. G 2 b (1735: mista). Humblegårdars anläggande, har wunnit nog smak i (Älvsborgs län). VgFmT I. 6—7: 52 (i handl. fr. 1755). Wore Folket i smak af Tjärugnar, så skulle säkert mycken Skog af den ädlare besparas. Brauner Bosk. 137 (1756). Posten 1769, s. 758 (: fått). SamlRönLandtbr. 1: 70 (1775: är i smak). Fernow Värmel. 603 (1779: har blifwet i smak at). Rosenstein 1: 195 (1790: den allmänna). Infödingarne äro ålagde att en dag i veckan arbeta på regeringens planteringar, och man kan begripa att sådant ej är i smaken. Skogman Eug. 2: 13 (1855). Det är nog honom i smaken. Cannelin (1939).
f) [jfr t. geschmack an etwas verlieren, einem geschmack an etwas beibringen o. d.] i sådana uttr. som förlora l. mista l. tappa smaken för (äv. på, förr äv. i) ngt l. mista smaken för (äv. ) att göra ngt, förlora osv. lusten för ngt resp. för att göra ngt; (in)ge (ngn) smak för (äv. på, förr äv. av) ngt (förr äv. bringa ngn uti smak för ngt), betaga ngn smaken för ngt, inge (ngn) lust l. intresse o. d. för ngt resp. betaga ngn lusten osv. för ngt; äv. med närmare anslutning till 2. KKD 6: 80 (1708: förlora smaken i). Serenius (1741: af). Swerige är nu bragt uti den smak både för Allmän och Enskilt Hushållning, at nästan hwar och en wil däruti äga insikt. Berch Hush. Föret. 2 (1747). Lagerbring HistLit. 157 (1748: gaf Grekerna smak på). (O. v. Dalins ströverser) förfinade umgänget, muntrade hoflefnaden, gåfvo smak för tankans, för snillets nöjen, och hade (osv.). Nordin i 2SAH 2: 191 (1798). För mig äro .. (körsbär) så ohälsosamma att jag förlorat all smak på dem. Geijer Brev 337 (1839). (Pius IX) hade (efter mordet på hans minister) mistat smaken på att vara en liberal påfve. Ljunggren Resa 91 (1871). Telegrafen hade gifvit den läsande allmänheten en sådan smak på färska nyheter, att (osv.). Beckman Amer. 2: 137 (1883). (Dostojevskij) har visst mycket fort mist smaken för Turgenjev. Ekelund Ag. 59 (1913). Auerbach (1913: betaga). Visst kan det vara tröttsamt och enformigt (med hushållsgöromål), men till sist tappar man smaken för omväxling och nyheter. Bergman Patr. 72 (1928). Harlock (1944: inge ngn smak för).
g) i vissa numera obrukliga uttr.
α) falla i smaken l. falla på den smaken att göra ngt, få lust att göra ngt, falla på den idén att göra ngt. (Jag) föll .. i smaken at samla och arbeta i genealogiska ämnen. Tilas CurrVitæ 305 (1761). Chydenius 221 (1765: ).
β) få ngn i smaken, få ngn intresserad, få ngn med på noterna. Tersmeden Mem. 5: 9 (c. 1790).
γ) den gymnastiska smaken, smaken för gymnastik. Lanærus Försök 31 (1788).
h) med mer l. mindre klandrande innebörd, ofta liktydigt med: begivenhet (se d. o. I); ofta motsv. b, d, i sådana uttr. som l. ha smak för l. (förr äv. av) ngt (i uttr. få smak på ngt äv., med närmare anslutning till 1 (e): få känna smaken hos o. bli begiven på ngt); numera i sht i fråga om begivenhet på alkohol. En .. Sammanboning emillan the Personer (av skilda kön), som hafwa tilförende fått Smaak aff Wällust, är större Fahra medh än emillan the Personer, som icke hafwa warit giffte. Schroderus Os. 1: 353 (1635). Det war min olycka, at jag först fick smak derpå (dvs. på brännvin). Lagerström Holberg Jeppe 13 (1735). Pantern .. har en naturlig fruktan för menniskan; men får han en gång smak på menniskokött, så blir han farlig. Holmström Ström NatLb. 1: 52 (1851). Under de senare åren, då han hade svåra invärtes lidanden .., sökte (B. H. Alstermark) någon lindring i glaset och i opiat, dock mindre af smak. JDAlstermark (c. 1860) hos Bergström LittNat. 166. En mindre lycklig smak för sprit. SvHandordb. (1966). — jfr BRÄNNVINS-SMAK.
6) (†) behag (se d. o. II 1); i uttr. förlora sin smak l. tappa smaken, förlora sitt behag. Man ledsnar vid ett godt hvars njutning är beständig; / Och helsan, aldrig störd, förlorar så sin smak, / Att för vår sällhet just blir sjukdom högst nödvändig. Remmer Theat. 2: 100 (1815). Vår fröjd på vippen är, att tappa smaken! Atterbom 2: 31 (1827).
7) [jfr 3, 4] om karaktär (se d. o. 3 c) l. stil l. maner (se MANER, sbst.1 4) l. form l. sätt för framställning (i sht i litteratur l. musik l. bildande konst o. d.) som kännetecknar ngt sakligt l. en författare l. konstnär l. en skola (se SKOLA, sbst.2 7) l. ett land l. en tidsperiod o. d.; i sht förr äv. med mer l. mindre nedsättande bibet., särsk. i uttr. i samma smak, i samma stil; förr äv. i uttr. i smak(en) av ngt, betecknande att ngt har formen av l. ser ut som ngt, i den smaken som, på samma sätt som, uti myndig smak, på ett myndigt sätt l. i myndig ton. Ett hus i gammalmodig smak. Sylvius Mornay 417 (1674). Det war första gången, at Herr Tuakum dristat sig skrifwa, uti så myndig smak, til Herr Alworthy. Ekelund Fielding 662 (1765). Posten 1769, s. 889 (: i smak af en saga). HT 1935, s. 153 (1789: i den smaken som). Ett värdshus, i smaken af en Italiensk Osteria. Atterbom FB 183 (1818). Götheborg .., en af rikets välbygdaste städer i Holländsk smak med kanaler. Palmblad LbGeogr. 112 (1837). I England kan man få höra .. ”he takes they” o. s. v. och å andra sidan ”them boys”, ”them thieves”, m. m. i samma smak. Vinterbl. 1853, s. 65. Vers i gamla smaken / på min tunga bränna. Ossiannilsson Ensam 6 (1935).
8) [anv. möjl. utgående från (skämtsam anv. av) 4 c l. 5] (vard.) om förhållandet att gynnas av ödet l. slumpen i ett förehavande l. i sina förehavanden o. d., lycka (se LYCKA, sbst.3 3), tur, ”flax” (se FLAX, sbst.3); förr äv. om aning om att ngt skall ge framgång (jfr 3 a) o. därav följande lust (till ngt l. att göra ngt). ReglKortsp. 1: 15 (1809; i kortspel). Jag har smak att taga N° 7 på lotteriet. Weste FörslSAOB (c. 1815). Åskan har antändt på 100 ställen i Danmark!! Ni hade smak som flydde! Strindberg Brev 15: 294 (1906). Nu hade du smak som hann med tåget. IllSvOrdb. (1955). SvD 1975, nr 23, s. 10. — jfr O-SMAK.
Ssgr (i allm. till 4. Anm. Vissa av nedan anförda, till 1 hänförda ssgr kan äv. hänföras till smaka, v.): A: SMAK-AKADEMI. akademi (se d. o. 3) som är l. uppträder ss. smakdomstol. BrinkmArch. 2: 254 (1815).
(1) -ART. [jfr t. geschmacksart] jfr -kvalitet. Öhrvall Smaks. 10 (1889).
-BEDÖMNING. bedömning medelst smaken l. i en smakfråga l. smakfrågor. SvD(A) 1961, nr 69, s. 9.
-BEGREPP. begrepp (se d. o. 5 b) om smak. BEMalmström 3: 314 (c. 1860).
-BELYSANDE, p. adj. som belyser (se belysa 3) en smak l. (den vid viss tid o. d. rådande) smaken. 2NF 26: 246 (1917; om målning).
(1) -BESTÄMNING. jfr bestämning 7 b. Eneroth Pom. 1: 107 (1864; i fråga om äpplen).
-BILD. (numera bl. tillf.)
1) till 1: bild (se bild, sbst.1 2 c) av smaksensation. Svenson Sinnessj. 95 (1907).
2) till 7: (i litteratur framställd) bild (se bild, sbst.1 1 c ε) av hur en smak tar sig uttryck. Atterbom SDikt. 2: 119 (1838; i pl., om dikter i den gamla o. nya skolans stil).
-BILDANDE, p. adj. som tillhör l. avser smakbildningen. 2NF 26: 7 (1917).
-BILDARE. om person som skapar l. skapat en l. flera nya smakriktningar på något område. 3NF 8: 956 (1928).
-BILDNING. [jfr t. geschmacksbildung] abstr. o. konkret, motsv. bildning 5 b α o. β; jfr -daning. SthmFig. 1845, s. 140. MeddSlöjdF 1893, s. 103 (konkret). Smakbildningen är .. en af uppfostrans viktigaste uppgifter. 2NF 26: 6 (1917).
(1, 4) -BRIST. brist på smak; särsk. till 4. Atterbom Minnest. 2: 146 (1853).
(1) -BULB. anat. smaklök. MedArch. III. 9: 6 (1867).
(1) -BÄGARE. [jfr t. schmeckbecher, eng. taste-beaker, taste-goblet] (numera föga br.) smaklök; jfr bägare 2. Reuter LägrDjSjälsl. 2: 7 (1888). Öhrvall Smaks. 33 (1889).
(1) -CELL. [jfr t. geschmackszelle, eng. taste-cell] anat. sinnescell (t. ex. i smaklök) som förmedlar smakförnimmelser; jfr -sinnes-cell. Key Smaknerv. 31 (1861).
-CENTRUM. [jfr t. geschmackszentrum, eng. taste-center (båda i bet. 1)]
1) anat. till 1, om det ställe i hjärnan dit smakintrycken (se -intryck 1) går. 2NF 26: 4 (1917).
2) till 4: centrum för (rådande) smak l. smakriktning. Kulturen 1943, s. 106.
-DANING. (numera bl. ngt ålderdomligt) smakbildning; särsk. abstr. Sprinchorn PedUtsk. 12 (i handl. fr. 1804).
(1) -DEKLARATION. varudeklaration angående smak (på matvara). DN(A) 1964, nr 301, s. 16 (i fråga om ost).
-DESPOTISM. (smak- 1833 osv. smaks- 1819) despotism (se d. o. 2) på smakens område. Hammarsköld SvVitt. 2: 150 (1819).
-DOKTRIN. doktrin (se d. o. 3) angående smak. 2NF 36: 1224 (1924; i fråga om litteratur).
-DOM. jfr dom, sbst.1 3, o. -omdöme. Rydberg DSkön. 47 (1889; i fråga om konstkritik).
-DOMARE. [jfr t. geschmacksrichter] domare (se d. o. 5) i en smakfråga l. smakfrågor; särsk. om kritiker (se d. o. 1 a); jfr -provare. Boileau blef, genom Dübens och Triewalds bemödanden, upphöjd till rang af den osvikligaste Smakdomare. Hammarsköld SvVitt. 1: 239 (1818). (Den grekiske skalden) Arkilokos’ stil beundrades redan av antikens smakdomare. Montelin VLittH 1: 31 (1930). Leopold den gustavianske smakdomaren. Sjöding (1931; boktitel).
-DOMSTOL~02 l. ~20. oeg.: domstol (se d. o. 3 c) med uppgift att döma i smakfrågor. SvLitTidn. 1821, sp. 774 (i fråga om litteratur).
(1) -EGENSKAP~002, äv. ~200. egenskap i fråga om smak. VäxtLiv 2: 288 (1934; i fråga om ost).
(4 (c)) -ENLIG. (numera bl. tillf.) som är i överensstämmelse med smaken l. stilen i det som behandlas o. d., harmonierande i smak. Storch SPetersbg 1: 65 (1799).
-EPOK. om epok då viss smak råder. Kleen Kvinn. 88 (1910). Senare påmålningar (på gamla kyrkbänkar) från den klassicistiska smakepoken eller från 1800-talets slut. Stenberg KyrkSkrud 172 (1950).
-FATTIG. fattig på smak.
1) till 1; motsatt: smakrik. Östergren (cit. fr. 1932; om äpplen).
2) till 4 (c). Leijonhufvud Minnesant. 337 (1842).
(1, 4, 4 c) -FATTIGDOM~002, äv. ~200. [jfr -fattig] Östergren (1941).
-FEL.
1) (i sht i fackspr.) till 1: fel (se d. o. I 2) i fråga om smak. LAHT 1884, s. 115 (i fråga om kärnmjölk).
2) till 4: fel (se d. o. I 3) i fråga om smak. BEMalmström 3: 315 (c. 1860; t. orig.: Geschmacksfehler).
(4 (c)) -FORDRAN. fordran (se d. o. II 1) på (god) smak l. som (den goda) smaken ställer; jfr -fordring. Strindberg TjqvS 1: 216 (1886; i fråga om rolltolkning).
(4 (c)) -FORDRING. jfr fordring II 1 o. -fordran. Eichhorn Stud. 2: 26 (1872; i pl., i fråga om byggnadskonst).
-FOSTRAN. fostran med avseende på smak(utveckling); jfr -uppfostran. Form 1943, s. 185.
-FOSTRANDE, p. adj. som tillhör l. avser l. sysslar med smakfostran; jfr -uppfostrande. 2NF 18: 1430 (1913: i .. smakfostrande syfte).
-FOSTRARE. om person l., i utvidgad l. bildl. anv., om ngt sakligt som har avseende på l. söker bibringa smakfostran; jfr -uppfostrare. Form 1949, s. 42 (om utställning).
(1) -FRI. fri från smak, som saknar smak; som inte ger smak; äv. mer l. mindre bildl.; jfr -lös 1. Skärbräde af hårdt, smakfritt trä. Grafström Kond. 88 (1892). SvD(A) 1925, nr 311, s. 18 (om medicinska tabletter). En angenäm krydda i det eljest tämligen smakfria politiska kosthållet. GHT 1927, nr 138 A, s. 14.
Avledn.: smakfrihet, r. l. f. Östergren (1941).
(4, 5) -FRÅGA. fråga (se fråga, sbst. 3) om l. rörande l. gällande (tycke o.) smak, fråga som avgöres l. är lämplig att avgöra medelst (tycke o.) smak; äv. med närmare anslutning till smak, sbst.1 2. BEMalmström 3: 314 (c. 1860; t. orig.: Geschmacksfrage). Estlander KonstH 8 (1867). Allra minst böra olika meningar i en så oväsentlig smakfråga (som frågan om O. II:s kröning) få gifva anledning till hetsiga diskussioner. Samtiden 1873, s. 78. Smak- och stilfrågor berörs knappast alls i diskussionen (kring heminredning o. bruksvaror). Form 1949, s. 7. Kan man aldrig ha vitt vin till ost? .. (Svar:) Det här med vin är ju en smakfråga, och (osv.). AlltMat 1975, nr 1, s. 5. särsk. (†) i utvidgad anv.: handlingssätt som enligt modet är det (enda) riktiga, modesak l. modeföreteelse l. dyl; jfr smak, sbst.1 4 i. Samtiden 1873, s. 350.
-FULL.
1) (numera mindre br.) till 1, pregnant: smaklig (se d. o. 1), välsmakande. Weste FörslSAOB (c. 1815). GHT 1897, nr 231 A, s. 3. En mycket god och smakfull pralinblandning. Mazetticirkulär 1929, s. 7; möjl. till 2 b.
2) [jfr t. geschmackvoll] till 4 (c): som kännetecknas av l. vittnar om (god) smak, full av (god) smak; elegant.
a) (numera bl. mera tillf.) om person (äv. om öga l. hand o. d.): smaksäker. Linnerhielm 1Br. 102 (1797). Ett ordnande och smakfullt öga / I minsta småsak (i ett hem) skymtar fram. Snoilsky 1: 131 (1869). En rikemans boning, deri lyxen ordnats af en smakfull hand. Lundegård Prins. 196 (1889). Böök 4Sekl. 8 (1928; om person).
b) om ngt sakligt. Smakfull klädsel. Smakfullt möblemang. Smakfullt arrangemang. Till de heliga Skrifternas smakfulla och värdiga tolkning (nyttjades sv. språket) af J. A. Tingstadius. Broocman SvSpr. 103 (1810). Ett enkelt men smakfullt sätt att anordna dina kläder. Almqvist AmH 1: 49 (1840). Zetterström Dag 59 (1946).
c) ss. adv. Lindfors (1824). En smakfullt anordnad våning. De Geer Minn. 2: 152 (1892). Jag har alltid tyckt, att du varit väldigt smakfullt klädd. Hedberg VackrTänd. 148 (1943).
Avledn.: smakfullhet, r. l. f.
1) (numera föga br.) till -full 1: smaklighet. Weste FörslSAOB (c. 1815).
2) till -full 2: (god) smak; elegans. Weste FörslSAOB (c. 1815). Form 1946, Ann. s. 44.
-FÖRBISTRING. förbistring (se d. o. 1) i fråga om smak. Nordensvan SvTeat. 1: 218 (1917).
(1) -FÖRBÄTTRANDE, p. adj. [jfr t. geschmackverbessernd] (i sht i fackspr.) om ämne använt i medicin o. d.: som förbättrar smaken. 2NF 12: 627 (1909).
(1) -FÖRBÄTTRARE. (i sht i fackspr.) smakförbättrande medel. Kjellin 706 (1927).
-FÖRBÄTTRING. förbättring av smak(en).
1) till 1. Östergren (1941).
Ssg (till -förbättring 1; i sht i fackspr.): smakförbättrings-medel. smakförbättrande medel; jfr smak-korrigens. SvLinnéSÅ 1919, s. 66.
-FÖRDÄRV. jfr fördärv 2 o. -förskämning. Nordensvan KonstH 9 (1899).
(1, 4) -FÖRDÄRVAD, p. adj. fördärvad (se fördärva 2) i fråga om smak; särsk. till 4. Swing 1923, nr 33, s. 2 (om publik på boxningsmatcher).
(1, 4) -FÖRDÄRVANDE, p. adj. som fördärvar smaken (se fördärva 2); särsk. till 4. NFMånKr. 1939, s. 205 (om teaterpjäser).
-FÖRDÄRVARE. om person l., i utvidgad anv., om ngt sakligt som åstadkommer smakfördärv. Wikforss 1: 658 (1804). Strindberg Brev 2: 370 (1882). Nu för tiden äro städerna smakmönster och smakfördärvare för landsbygden. Nilsson FestdVard. 27 (1925).
-FÖRFALL. förfall (se förfall, sbst.4 2) i fråga om smak. NordBoktrK 1915, s. 269 (i fråga om boktryck).
-FÖRFINING. förfining (se förfina 4) av smak(en); äv. konkret: förfinad smak; jfr -förädling. Santesson Atterbomst. 27 (1932; konkret). IllSvOrdb. (1955; abstr. o. konkret).
(1) -FÖRHÖJANDE, p. adj. som förhöjer smaken. Tegnér SprMakt 134 (1880; om krydda).
(1, 2) -FÖRLAMAD, p. adj. anat. om (del av) tunga: som lider av smakförlamning. Öhrvall Smaks. 11 (1889).
(1, 2) -FÖRLAMNING. anat. förlamning av l. i (nerv i l. del av) tunga med avseende på förmåga att mottaga o. förmedla smakförnimmelser. Thunberg Livsförrättn. 357 (1925).
(1) -FÖRMÅGA. förmåga (se förmåga, sbst. 3 c) att uppfatta smak(förnimmelser). Holmström Ström NatLb. 3: 46 (1852; hos lägre djur). Thunberg Livsförrättn. 355 (1925; i fråga om människans tunga).
-FÖRMÖGENHET~0102 l. ~0200. [jfr t. geschmacksvermögen] förmögenhet (se d. o. 3) att bilda sig smakomdömen. Tegnér FilosEstetSkr. 237 (1808; i pl.).
(1) -FÖRNIMMELSE. förnimmelse som utgöres av en smak, smaksensation. Då .. (smakorganet) är fullkomligt torrt, ger det icke några smakförnimmelser. Thorell Zool. 1: 170 (1860). SvFiskelex. 521 (1955).
(1, 2, 4) -FÖRRÅANDE, p. adj. som förråar smaken. Östergren (1941).
-FÖRSKJUTNING. jfr förskjuta V 1 o. -förändring.
1) till 1, 2; i fråga om uppfattning om vad som har bäst smak (av olika födoämnen). Smakförskjutningen från öl till mjölk. Östlind Nationalek. 17 (1948).
2) till 4. Lindblom Rokokon 12 (1929).
-FÖRSKÄMDHET~020 l. ~002, r. l. f. [senare leden är avledn. av förskämd, p. pf. av förskämma] om egenskapen l. förhållandet att kännetecknas av smakförskämning. Form 1950, s. 200.
-FÖRSKÄMNING. förskämning av smak(en); äv. konkretare, om förskämd smak; jfr -fördärv, -försämring. Siwertz Sel. 1: 15 (1920). IllSvOrdb. (1955; äv. konkretare).
-FÖRSTÅND. jfr förstånd, sbst.2 2. Östergren (1941).
-FÖRSTÅNDIG. som har smakförstånd. Mjöberg Stilstud. 247 (1911).
-FÖRSÄMRANDE, p. adj. som försämrar smaken.
1) till 1. SvFiskelex. 520 (1955; om ämnen som ger bismak åt fisk).
2) till 4. Form 1946, s. 200. IllSvOrdb. (1955; om filmer).
(1, 4) -FÖRSÄMRING. försämring av smak(en); särsk. till 4; jfr -förskämning. Den typografiska smakförsämringen under 1800-talets senare hälft. NordBoktrFBibl. 6: 30 (1937).
-FÖRVILLELSE. [jfr t. geschmacksverirrung] (i sht i vitter stil) förvillelse (se d. o. 2 a β) i fråga om smak. Adler Meyer 382 (1894).
-FÖRÄDLANDE, p. adj. som förädlar smaken (se förädla a). Östergren (1941).
-FÖRÄDLARE. smakförädlande person l., i utvidgad anv., institution o. d. Form 1949, s. 35.
-FÖRÄDLING. förädling (se förädla a) av smaken, smakförfining. SAOL (1950).
(1, 4) -FÖRÄNDRANDE, p. adj. som förändrar smaken; särsk. till 1. SFS 1916, s. 1159.
-FÖRÄNDRING. förändring av smaken; jfr -förskjutning.
1) till 1. LAHT 1932, s. 293 (i fråga om smör).
2) till 2. Lundberg HusdjSj. 230 (1868). I fråga om svampen (ss. födoämne) bevittna vi just nu här i Sverige den sista fasen i en .. smakförändring. Rig 1954, s. 33.
3) till 4. Paulsson VackrVard. 11 (1919). Wifstrand AndlTal. 25 (1943; i fråga om predikostil). SvD(A) 1961, nr 109, s. 20 (i fråga om naturuppfattning).
(1) -GANGLIE l. -GANGLION. zool. smakcentrum (se d. o. 1). Thorell Zool. 1: 150 (1860).
(1) -GIVANDE, p. adj. som ger smak. Sönnerberg Loder 338 (1799).
-HISTORIA. om den del av historien (se historia II 2) som behandlar smakutvecklingen. Rydberg Brev 3: 7 (1882).
-HISTORISK. som tillhör l. avser smakhistorien. Rig 1945, s. 1.
-HÄNSEENDE. jfr hänseende 3 o. -synpunkt; i uttr. i smakhänseende.
1) till 1. LAHT 1933, s. 975.
2) till 4. NordBoktrFBibl. 6: 78 (1910).
-IDEAL. jfr ideal II 2, 3. 2NF 7: 560 (1907).
-INTRYCK~02 l. ~20.
1) till 1: intryck (se d. o. 4) som åstadkommer l. utgör en smakförnimmelse; jfr -sensation. Thorell Zool. 1: 171 (1860).
2) till 4: intryck (se d. o. 5) som påverkar smaken. Söderhjelm ItRenäss. 348 (1907).
(1, 4) -KARAKTÄR. karaktär (se d. o. 3 c) hos smak; särsk. till 1. LAHT 1933, s. 614 (i fråga om smör).
(1) -KORRIGENS ~kor1igän2s l. -ʃän2s, n.; best. -et; pl. = l. -korrigentia -gän2tsia osv. (Santesson Läkem. 164 (1924) osv.). [senare leden substantivering av lat. corrigens (gen. -entis), p. pr. av corrigere, förbättra (se korrigera); med avs. på senare leden jfr eng. corrigent, t. korrigentia, pl., båda med bet.: (lukt- o.) smakförbättrande medel] farm. smakförbättrande medel. Ahlberg FarmT 187 (1899).
(1) -KROPP. [jfr t. geschmackskörperchen] (numera knappast br.) smakpapill l. smaklök; jfr kropp, sbst.1 5 c. Wistrand HelsBarn 17 (1871). Cannelin (1939).
-KULTUR. kultur (se d. o. 7) i fråga om smak; jfr -odling. Belfrage StilSt. 26 (1920).
-KUNNIG. sakkunnig när det gäller smak. Östergren (1941).
(1) -KVALITET. kvalitet hos smakförnimmelse, art av smakförnimmelse (t. ex. sött l. surt); jfr -art. Öhrvall Smaks. 32 (1889).
-KÄNNARE. (mera tillf.) smakkunnig person; jfr -domare. Östergren (1941).
-KÄNSLA.
1) (numera föga br.) till 1: känsla (se d. o. 8 a) utgörande l. beroende på en smakförnimmelse; smakförnimmelse, smak. Ekman Jakob 31 (1822). Cannelin (1939).
2) till 4 (c): känsla (se d. o. 8 b δ β’) för (god) smak; förr äv. i uttr. smakkänsla för ngt, på (god) smak beroende känsla för ngt. Smak-känsla, för det Ädla, nyttiga och sköna. JournLTh. 1810, nr 156, Bih. s. 1. Form 1946, Ann. s. 34.
(1) -KÖRTEL. anat. i l. invid smakpapill: körtel vars sekret påverkar smakförnimmelserna. 2NF 30: 313 (1920).
-LAG. för (”den allmänna” l. goda) smaken gällande lag (se lag, sbst.1 2 (b, d)); jfr -regel. BEMalmström 1: 390 (c. 1860).
-LAGSTIFTARE~0200. person som stiftar l. stiftat en smaklag l. smaklagar. BEMalmström 3: 301 (c. 1860).
-LAGSTIFTNING~020. lagstiftning (se d. o. a) på smakens område. Den vittra odling, som stödde sig på den franska smaklagstiftningen. BEMalmström 2: 47 (c. 1860).
-LÄRA. [jfr t. geschmackslehre] lära (se lära, sbst. 2) om smak(en); estetik l. skönhetslära (på visst område); äv. om lärobok i sådant ämne. Phosph. 1810, s. 118 (i sg. best., om den från estetiska grundsatser utgående litterära kritiken). Innan man kan tänka på utgifwandet af en populär Ästhetik, en Smaklära, måste förut en wetenskaplig finnas på wårt språk. SvLittFT 1836, sp. 147. (C. G. Leopold) åtog sig den klassiska smaklärans talan och slog det sista stora slaget emot Thorild. BEMalmström 3: 1 (c. 1860). Den franska smakläran. Wikander StilDalinArg. 24 (1924).
-LÄRARE. [jfr t. geschmackslehrer] person som ägnar sig åt l. undervisar i smaklära(n); estetiker. AJourn. 1815, nr 67, s. 2. (Sv.) smaklärare, (t.) Ästhetiker. Auerbach (1913).
(1) -LÖK. anat. o. zool. i smakpapill: i slemhinna inbäddad lökformad anhopning av smakceller; i fråga om fiskar äv. om liknande anhopning av smakceller i huden; äv. bildl.; jfr -bägare. Öhrvall Smaks. 33 (1889). Jag smakar på stämningen (när jag diktar). Om mina andliga smaklökar inte fungerar som jag tycker att jag själv vill, då (osv.). Martinson Utsikt 101 (1963). BonnierLex. 12: 1248 (1966; äv. i fråga om fiskar).
-LÖS.
1) till 1: som saknar smak; oftast med negativ bet., mer l. mindre liktydigt med: fadd; jfr -fri. Om saltet smaklöst wardher, vthi hwadh wilie j thå förmengia thet? Luk. 14: 34 (NT 1526; Bib. 1541: mister sijn sälto). Jord är et smak- och lucktlöst ämne, som ej löses i vatten. Scheffer ChemFörel. 163 (c. 1750). Almqvist Törnr. 1: 57 (1839; om frukter, i bild). Man får ej koka mandeln, för då blir den seg och smaklös. StKokb. 12 (1940).
2) (föga br.) till 2, om person: som saknar smaksinne. Weste (1807). Dens. FörslSAOB (c. 1815; anv. angiven ss. mindre vanlig).
3) till 4.
a) om person: som saknar (god) smak; som har dålig l. tarvlig l. lågtstående smak. Holmberg 1: 1086 (1795). LHammarsköld (1809) hos Hjärne DagDrabbn. 317 (i fråga om diktning). När man berättat henne .. (hur du är klädd), så utropar hon: huru smaklösa dessa Athenskor äro! Rydberg Ath. 241 (1859). Benedictsson Ber. 182 (1888).
b) om ngt sakligt: som saknar smak, som kännetecknas av avsaknad av l. (fullständig) brist på smak; jfr -vidrig. Holmberg 1: 1086 (1795). Helt och hållet smaklöst är det .. (av en författare), att t. ex. lägga sökta och putsade talesätt i en bondes mun. Rydqvist i 2SAH 12: 414 (1827). En rad spekulationsvillor i en synnerligen smaklös stil. Jensen Goldschmidt Mex. 60 (1926). Hedberg VackrTänd. 6 (1943; om klänningar). SvHandordb. (1966; om skämt).
c) ss. adv. Nordforss (1805). Kläda sig smaklöst. SvHandordb. (1966).
Avledn.: smaklösa, r. l. f. (†) till -lös 2: avsaknad av smaksinne. Linné GenMorb. 15 (1763). Möller (1790, 1807).
smaklöshet, r. l. f. [jfr ä. t. schmacklosigkeit, t. geschmacklosigkeit] avsaknad av l. brist på smak.
1) till -lös 1. Lind 1: 1360 (1749). Rothstein Byggn. 62 (1856).
2) (†) till -lös 2: avsaknad av smaksinne. Weste (1807). Collin Ordl. (1847).
3) till -lös 3: avsaknad av l. brist på (god) smak; ofta konkret(are), om utslag av denna egenskap (särsk. om smaklöst uttalande) l. om smaklöst föremål. Hjeltäfventyrens .. sublima smaklöshet. Thorild (SVS) 1: 38 (c. 1783). Berg EgyptProf. 179 (1933; i pl., om industriprodukter). Säga smaklösheter. SvHandordb. (1966).
(1) -MEDEL. smakgivande medel (se medel, sbst. 13 b α); jfr -tillsats, -ämne. Östergren (1941).
-MINNE.
1) till 1: minne (se minne, sbst.1 4) av smak. Hygiea 1919, s. 97.
2) till 4: minne (se minne, sbst.1 10) av smak. PT 1892, nr 287, s. 3.
-MJÖL. (i vitter stil, numera föga br.) bildl., om ngt som kännetecknas av (förment) god smak o. utgör ingrediens i litterärt arbete o. d. MarkallN 1: 43 (1820). Därs. 2: 21 (1821).
-MOD l. -MODE. mod (se mod, sbst.3 2) i fråga om smak. BEMalmström 2: 176 (c. 1860).
(8) -MÅL. (vard.) sport. mål (se mål, sbst.5 4 b slutet) åstadkommet på grund av tur, turmål. IdrBl. 1924, nr 16, s. 8 (i bandy).
-MÖNSTER. mönster (se mönster, sbst.3 2 b) i fråga om smak. Atterbom Siare VI. 2: 20 (1855). Fatab. 1967, s. 94.
(1) -NERV. [jfr t. geschmacksnerv] anat. nerv utgörande ledningsbana för smakförnimmelserna (från smaklök(arna) till smakcentrum); jfr -tråd. Sönnerberg Loder 667 (1799; i sg. best.). Smaknerverna retas endast af sådana ämnen, hvilka i flytande form genomtränga öfverhudens celler. Hallin Hels. 1: 262 (1885).
Ssg (anat.): smaknervs- l. smaknerv-fiber. Rein Psyk. 1: 411 (1876).
(1) -NERV-GREN l. -NERVS-GREN. (-nerv- 1888 osv.) anat. nervgren hörande till l. utgörande smaknerv. Balck Idr. Suppl. 13 (1888).
-NIVELLERING. jfr nivellera 4. DN(A) 1942, nr 195, s. 3.
-NIVÅ. jfr nivå 3. Belfrage StilSt. 14 (1920).
-ODLING. jfr odling 4 o. -kultur. Wulff Värsb. 3 (1896).
-OMDÖME~020. (smak- 1808 osv. smaks- 1808) omdöme (se d. o. 2, 3) i smakfråga; äv.: omdöme (se d. o. 2, 3) i fråga om smakfrågor. Tegnér FilosEstetSkr. 226 (1808). BonnierLM 1954, s. 74.
-ORAKEL. orakel (se d. o. 2 slutet) i smakfrågor. 2NF 14: 354 (1910).
(1) -ORGAN. [jfr t. geschmacksorgan] anat. o. zool. organ (se d. o. 2) som förmedlar smakintryck (se d. o. 1); jfr -kropp. Dalin (1854). På grund av smakorganens förekomst även på de yttre delarna av kroppen kunna fiskarna ständigt kontrollera vattnets beskaffenhet. Wallengren (o. Hennig) 5: 123 (1916). SvUppslB (1935; hos människan).
(1) -PAPILL. anat. på tunga: papill innehållande smaklökar; jfr -vårta. MedArch. III. 9: 1 (1867).
-PERIOD. jfr period 3 o. -epok. MeddSlöjdF 1893, s. 2.
(1) -POR. anat. i tungans slemhinna: por (se d. o. 1 a) som lämnar tillträde för smakämnen till smaklöks smakcell(er). Öhrvall Smaks. 68 (1889).
-PROPAGANDA. om propaganda för viss smak l. smakuppfattning. Form 1945, s. 34.
-PROV, sbst.1 (sbst.2 se sp. 7439). (mera tillf.)
1) prov (se d. o. 1 b) anställt för att utröna ngns l. ngras smak. Form 1939, s. 72.
2) prov (se d. o. 3 b, 5) på sin smak. Som dekoratör har .. (N. Tessin d. y.) lämnat lysande smakprof i flera slotts interiör. 2NF 28: 984 (1919).
-PROVARE. (numera föga br.) smakdomare. SocDem. 1892, nr 282, s. 2.
(1, 4) -PRÄGEL. jfr prägel, sbst.2 3, o. -karaktär; särsk. till 4. Rydberg KultFörel. 4: 206 (1887).
(1) -PRÖVNING. om prövning av ngt med hänsyn till smak; jfr smak-prov, sbst.2 1. Öhrvall Smaks. 16 (1889).
-REFORMATOR. reformator på smakens område. LHammarsköld (1809) hos Hjärne DagDrabbn. 338. —
-REGEL. regel (se regel, sbst.1 II 1 b δ) för (den goda) smaken; jfr -lag, -norm. (1700-talets akademier) voro uppfunna enkom för en tid, då man trodde sig kunna åstadkomma skönheten efter smakreglor och genom lättlärda handgrepp. Estlander KonstH 3 (1867).
-REGLERANDE, p. adj. som reglerar (den goda) smaken (se reglera II 4). Blanck NordRenäss. 250 (1911).
(1, 4) -REN. som har ren (se ren, adj. 7) smak. Detta mer grannt än smakrent utstyrda tempel. Rydberg Sägn. 19 (1874). DN(A) 1962, nr 256, s. 44 (om sötningsmedel).
Avledn.: smakrenhet, r. l. f. Östergren (1941).
(1, 2) -RETANDE, p. adj. som (framkallar smakintryck l.) retar smaksinnet. Det är inte bara i rotstockarna, som kryddliljorna föra smakretande ämnen. Sörlin Växtv. 130 (1927).
(1, 2) -RETNING. retning som framkallar smakförnimmelse. NordT 1885, s. 591.
-REVOLUTION. revolution (se d. o. 2) på smakens område. Rydberg KultFörel. 1: 276 (1884; i fråga om poesi).
(1) -RIK. [jfr t. geschmackreich] om födoämne: rik (se rik, adj. 4 a δ) på smak; motsatt: smakfattig (se d. o. 1). Grafström Kond. 80 (1892; om karameller).
-RIKTNING.
1) (numera bl. tillf.) till 1, om den prägel l. karaktär i fråga om smak som ngt tenderar mot; jfr riktning, sbst.2 4. Grafström Kond. 191 (1892).
2) [jfr t. geschmacksrichtung] till 2, 4, om riktning (se riktning, sbst.2 5) som kännetecknas av viss smak (jfr -skola 2); smak; äv. om inriktning l. riktning (se riktning, sbst.2 4) i fråga om smak. (Den spanska teaterns) större bekantskap med utländska Theatrar märkes isynnerhet i den wacklande smakriktning, som röjer sig uti de flesta Spanska nya Dramatiska arbeten. JournLTh. 1812, nr 259, s. 3. Rokokons med 1770-talet allt mera försvinnande smakriktning. PT 1904, nr 73 A, s. 3. Den smakriktning som önskar ett milt öl. SDS 1957, nr 317, s. 15. Levertin, Bergman och Ekelund — det är tre generationer och tre olika smakriktningar som möts. Werin Ekelund 1: 220 (1960).
-RUBBNING.
1) till 2: rubbning (se d. o. 2 c) i smaksinnet. Hygiea 1919, s. 97.
2) till 4: rubbning (se d. o. 2) av smak, smakförändring (se d. o. 3). TT 1896, Allm. s. 139 (i fråga om klädmod).
-RÅD.
1) råd (se råd, sbst.3 19) i smakfråga. Östergren (1941).
2) person som ger l. ägnar sig åt l. har till uppgift att ge smakråd (i bet. 1); jfr råd, sbst.3 23 a. BrinkmArch. 2: 253 (1815). Litterära och estetiska smakråd. Roos OsynlVäg. 34 (1903). Här måste .. påpekas försäljarens uppgift att vara sina kunders smakråd. HandHantv. Hand. 3: 139 (1934).
(4, 5) -SAK. [jfr t. geschmackssache] sak (se sak, sbst. 6 (e)) vilkens avgörande beror på (tycke o.) smak; smakfråga; ofta med tanken särskilt fäst vid att avgörandet är mer l. mindre godtyckligt (inte beror på logiska överväganden); i sht i uttr. ngt är (l. blir) en smaksak o. d. Ljunggren Est. 2: 90 (1860). Hvad är vackert? Hvad är fult? Kan det efter några allmängiltiga, så kallade objektiva grunder bestämmas, eller är det blott hvad man kallar en smaksak? VL 1893, nr 208, s. 3. Sovrock eller nattlinne? Ja, det är en smaksak. DN(A) 1964, nr 80, s. 14 (i annons). särsk. med närmare anslutning till smak, sbst.1 1, 2. IllKokb. 282 (1876). Vilket fett man vill använda, är en smaksak. StKokb. 42 (1940).
(1) -SALT. smakförbättringsmedel bestående av salt blandat med ett äggviteämne som självt är smaklöst men framhäver varans smakämnen. Expressen 1960, nr 249, s. 21.
(8) -SEGER. (vard.) seger som beror på tur. IdrBl. 1924, nr 26, s. 3.
(1) -SENSATION. smakförnimmelse (jfr sensation 1 a); utom i fackspr. i sht med inbegrepp l. bibet. av att förnimmelsen är en sensation (se d. o. 1 b, 2); jfr -upplevelse. TLäk. 1833, s. 332. (Smultron på ett timotejstrå är) Sommarens finaste smaksensation! TurÅ 1953, s. 32.
-SINNE. [jfr t. geschmackssinn]
1) till 1, 2; = smak, sbst.1 2. Ekman Jakob 31 (1822). Konditorns smaksinne bör odlas, uppöfvas och skyddas. Grafström Kond. 317 (1892). Smaksinnet har sitt säte i smaklökarna. Svenson Sinnessj. 35 (1907). PedT 1956, s. 91.
2) till 4; = smak, sbst.1 4. Frey 1841, s. 145. Alla regeringsbyggnader, som lågo utmed .. (en viss) gata (i Söul), voro uppförda i ren koreansk stil och voro därföre, ehuru för smaksinnet mycket tilltalande, endast föga i ögonenfallande. Grebst Korea 87 (1912). Att tyskarne minst av de tre stora folken stå .. (G. Hellströms) hjärta och smaksinne nära, märker man lätt. Hedén 5: 78 (1914).
Ssg (till -sinne 1; anat.): smaksinnes-cell. smakcell. Broman Männ. 2: 97 (1925).
-SKIFTE. smakförändring (se d. o. 3), smakskiftning; jfr skifte 7. Heidenstam Dag. 180 (1904, 1909).
-SKIFTNING. skiftning (se skifta, v.1 11 c, 12 b) i fråga om smak, smakförändring (se d. o. 3); jfr -skifte. Rydberg DSkön. 57 (1889).
-SKOLA.
1) bildl.: skola (se skola, sbst.2 2 h) för smakfostran. Aminoff StPtbg 420 (1909).
2) om skola (se skola, sbst.2 7) som kännetecknas av viss smak; jfr -riktning 2. Den fransyskt-svenska smakskolans snäfva formalism. Atterbom Siare VI. 2: 147 (1855).
-SKOLNING. skolning (se skola, v.2 5 b) av smaken. Romdahl NordeurBildK 209 (1926).
-SKÄL. skäl (se skäl, sbst.4 13) som har sin grund i smak.
2) till 4. SvFolksag. 3: 20 (1940).
(1) -STARK. stark i smak. Grafström Kond. 11 (1892; om bittermandelolja).
(8) -START. (vard.) tursam start. IdrBl. 1935, nr 92, s. 2.
(1) -STAV. (†) om stavformig smakcell. Hygiea 1872, Förh. s. 246.
(1) -STYRKA. styrka hos l. i fråga om smak. Bring SvOrdf. 392 (1930).
-SVÄNGNING. jfr förändring 3. Fornv. 1941, s. 335.
-SYNPUNKT~02 l. ~20. särsk. i uttr. från l. ur smaksynpunkt, ur smakens synpunkt, med tanke på smak(en) o. d.; jfr -hänseende.
1) till 1. StKokb. 339 (1940).
2) till 4. Ljunggren SmSkr. 3: 25 (1878, 1881; i fråga om litteratur).
-SYSTEM. särsk.: tankesystem som kännetecknar en smak, smak (se smak, sbst.1 4). Atterbom SDikt. 1: 158 (1837).
-SÄKER. säker i fråga om smak, som har säker smak; äv. om ngt sakligt: som kännetecknas av sådan egenskap. SDS 1904, nr 110, s. 2 (om ljusstakar). Den klädkunniga och smaksäkra publikens egen uppfattning av modet. SvD(A) 1933, nr 257, s. 14.
Avledn.: smaksäkerhet, r. l. f. Östergren (1941).
(1) -SÄTTA, -ning. sätta smak på (ngt), tillsätta smakämne(n) till (ngt); krydda; äv. dels utan obj., dels mer l. mindre bildl. Frusen grädde, smaksatt med vaniljsocker. Idun 1901, s. 60. Potatisen mosas sönder och smaksättes med salt och socker. HemKokb. 125 (1903). Posse Fång. 21 (1931; utan obj.). Kapris användes till smaksättning av såser. HandHantv. Hand. 7: 112 (1939). SvD(B) 1947, nr 302, s. 4 (bildl.). särsk. ss. vbalsbst. -ning i konkret(are) anv., om sätt att vara smaksatt l. om ngt som smaksatts. Kræmer ResSib. 23 (1913). Randel SpisSpett 222 (1927).
Ssg: smaksättnings-medel. jfr smak-medel. Cortin SvampHb. 208 (1951).
-TEORETIKER. person som ägnar sig åt smakteori. Östergren (1941).
-TEORI. teori beträffande smak(en). Östergren (1941).
(1) -TESTA, -ning. med avs. på födoämne: testa i fråga om smak. Expressen 1963, nr 35, s. 10 (med avs. på soppor).
(1) -TESTARE. person som smaktestar födoämnen. DN 1970, nr 250, s. 7.
(1) -TILLSATS~02 l. ~20. smakämne använt l. avsett ss. tillsats till födoämnen o. d.; äv. bildl. Högstedt KokB 488 (1920). Västerb. 1933, s. 190 (bildl.).
(1) -TILLSÄTTNING~020. tillsättning av smaktillsats; äv. konkret, om smaktillsats; jfr -sättning. Östergren (1941).
-TRIBUNAL. jfr -domstol. Lagus Kellgren 114 (1884).
(1) -TRÅD. (föga br.) nervtråd hörande till smaknerv. Hylin Munn. 1: 36 (1930).
-TVÅNG. tvång utövat av (härskande) smak(riktning). Mjöberg Stilstud. 28 (1911).
-TYCKE. (numera föga br.) om mod (se mod, sbst.3 2). GHT 1871, nr 291, s. 3. Östergren (1941).
(1) -TYP. typ av smak; jfr -karaktär. UNT 1939, nr 24, s. 6.
-UNIFORM. (numera bl. tillf.) bildl., om enhetlig smak. Atterbom SDikt. 2: 365 (1838).
-UPPFATTNING~020.
1) till 1, abstr.: uppfattning av smak. Olika nerver finnas .. för olika smakuppfattning. Wretlind Läk. 4: 10 (1896).
2) till 4: uppfattning (åsikt o. d.) om smak l. i en smakfråga l. smakfrågor; jfr -åsikt. Den franskklassiska estetikens smakuppfattning. 2NF 16: 800 (1911).
-UPPFOSTRAN~020. jfr -fostran. SvSlöjdFT 1928, s. 44.
-UPPFOSTRANDE~0200, p. adj. jfr -fostrande. 2NF 16: 369 (1911).
-UPPFOSTRARE~0200. jfr -fostrare. Form 1943, s. 154.
(1) -UPPLEVELSE~0200. jfr -sensation. TurÅ 1964, s. 316.
-UTVECKLING~020. utveckling av smaken (i förbättrande riktning; jfr -förbättring 2). Rydberg DSkön. 58 (1889).
-VIDRIG. [jfr t. geschmackswidrig] som strider mot god smak l. som kännetecknas av dålig smak; smaklös (se d. o. 3 b), osmaklig (se d. o. 2). Ljunggren Est. 2: 248 (1860).
Avledn.: smakvidrighet, r. l. f. [jfr t. geschmackswidrigkeit] Klint (1906).
-VÅG. bildl., om våg av viss smak. Den smakvåg av vitt och blonda jordfärger, som .. sköljt över världen. Form 1935, s. 42.
(1) -VÅRTA. [jfr t. geschmackswärzchen] (numera bl. tillf.) smakpapill. Billing Hipp. 214 (1836).
(1) -VÄRDE. värde i smakhänseende (se d. o. 1). Hallin Hels. 1: 179 (1885).
-VÄRLD. oeg. l. bildl., om värld kännetecknad av viss smak. Vi lefde (i en villa i Finl. på 1850-talet) i empirens smakvärld. Ahrenberg Männ. 6: 107 (1914).
-VÄXLING. växling av smak (jfr -förändring 3); ngn gg äv.: olikhet i smak. Abelin VTr. 26 (1903; om olikhet). Rig 1963, s. 94.
-YTTRING. yttring (utslag l. dyl.) av smak. Form 1944, s. 147.
-ÅSIKT~02 l. ~20. (numera bl. tillf.) jfr -uppfattning 2. BL 4: 210 (1838).
(1) -ÄMNE. smakgivande ämne; jfr -medel, -tillsats. Essenser eller annat koncentreradt smakämne. Grafström Kond. 51 (1892). Under mognaden utbildas i de flesta saftiga frukter vissa smakämnen. 2NF 18: 802 (1912).
B (†): SMAKS-DESPOTISM, -OMDÖME, se A.
Avledn.: -SMAKA, adj. oböjl. [jfr med avs. på bildning långväga] till 1: som har (så l. så stort antal) smaker; i ssgn mång-smaka.
-SMAKAD, p. adj. [delvis möjl. till smaka, v.] till 1, 4: som har (så l. så beskaffad) smak; i ssgrna fin-, grann-, spar-, väl-smakad.
SMAKIG, förr äv. (anträffat bl. ss. senare ssgsled) -SMAKOT, adj. (-smaket c. 1580 (: Osmaket). smakig 1734 (: grannsmakig)1897 (: finsmakiga, sg. best.). -smakot 1582 (: o-smackot)1697 (: osmackota, pl.). -smakug 1639 (: osmakuga, pl.). -smakut 1702 (: rensmakut, n. sg.)) [delvis till smaka, v.; jfr t. geschmackig, geschmackicht] till 1, 4: som har (så l. så beskaffad) smak; numera bl. ss. senare led i ssgn fin-smakig. Schultze Ordb. 4589 (c. 1755). jfr grann-, o-, ren-smakig.

 

Spalt S 7412 band 28, 1979

Webbansvarig