Publicerad 1959   Lämna synpunkter
RIPOST ripos4t, r. l. m.; best. -en; pl. -er.
Ordformer
(re- 1841. ri- 1836 osv.)
Etymologi
[jfr t. o. eng. riposte; av fr. riposte, av ä. fr. risposte, av it. risposta, svar, till rispondere, av lat. respondere (se RESPONDERA). — Jfr RIPOSTERA]
1) fäkt. vid fäktning: svarsstöt resp. (vid sabelfäktning) svarshugg som följer (omedelbart) efter ett parerat anfall. LednHandterHugg. 1841, s. 10. Hellsten Florettf. 53 (1922). — jfr KONTER-, KUPÉ-RIPOST.
2) motangrepp, motanfall, motstöt; motdrag. Hallström G3 155 (1918). Vid avslutningen företog han .. en liten ripost mot sina svenska vänner, som begärt dansk sympati i den kyrkopolitiska striden. NordT 1925, s. 265.
3) (snabb o. fyndig) replik (varmed ett angrepp i en debatt o. d. besvaras). Andersson (1845). Ahrenberg Männ. 2: 35 (1907). (Churchill är) oförliknelig i sin intellektuella klarhet, sin bitande ironi, sin lätta kvickhet, sin pojkaktiga skälmskhet, sina blixtsnabba riposter. DN(B) 1930, nr 111, s. 4. Siwertz Förtr. 11 (1945).
4) (†) spark bakut som häst gör, då den känner sporren. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 80 (1836).
Ssg: RIPOST-STÖT. fäkt. till 1; äv. bildl., med anslutning till 2 l. 3. Hasselblad DirTr. 51 (c. 1930; bildl.). Östergren (1936).

 

Spalt R 2121 band 22, 1959

Webbansvarig