| Publicerad 1959 | Lämna synpunkter |
RIPOSTERA ri1poste4ra l. rip1-, i Sveal. äv. -e3ra2, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
1) fäkt. motsv. RIPOST 1: utföra l. göra en ripost. Balck Idr. 3: 418 (1888). I allmänhet .. måste man (i fäktning) nöja sig med att parera först och ripostera sedan. KrigVAT 1894, s. 520. Hellsten Florettf. 55 (1922).
2) motsv. RIPOST 2: svara på ett angrepp o. d. med en ripost; dels intr. (särsk. i uttr. ripostera med l. genom ngt), dels tr., med obj. betecknande det (angrepp l. dyl.) som besvaras med riposten. Beskow (1836) i 3SAH LIX. 3: 90. Nilsson FestdVard. 38 (1925). När man .. hotade draga in Tjitjerins lön, riposterade han genom att skicka Kreml-herrarna kopian av ett fördrag, som (osv.). SvD(A) 1930, nr 204, s. 11.
3) motsv. RIPOST 3: svara på ngt (särsk. på ett angrepp) med en (muntlig l. skriftlig) ripost; dels intr. (särsk. i uttr. ripostera med ngt), dels tr.: svara (ngn) l. besvara (ngt) med en ripost, ss. ripost svara (ngt). Pfeiffer (1837). Hierta riposterade, att sedan han .. förlorat sin portfölj, .. hade han .. öfvertagit en annan: att vara R. o. Adelns rolighetsminister. Liljecrona RiksdKul. 75 (1840). Swensson Willén 155 (1937).
4) (†) motsv. RIPOST 4, om häst: slå bakut, då den känner sporren. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 48 (1836).
Spalt R 2121 band 22, 1959