Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSERT konsær4t l. (nästan bl. i bet. 3 o. 4) KONSÄR konsä4r l. koŋ-, l. 4r (conce´rt Weste; kånngsä´r Dalin; rimmande med: lärdt Spegel ÖPar. 16 (1705); rimmande med: ärt Bellman (SVS) 1: 166 (c. 1773, 1790); rimmande med: är Tegnér (WB) 1: 192 (1806)), r. l. m. ((†) n. RARP 7: 199 (1660), Stiernman Com. 3: 411 (1666)); best. konserten (ss. n. konsertet) resp. konsären, äv. konsärn; pl. -er.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-. -cert 16601926. -sert 1802 osv. -sär 1889 osv.)
Etymologi
[jfr t. konzert, eng. concert, sbst., av fr. concert, samklang, överensstämmelse, konsert, av it. concerto, till lat. concertare (se KONSERTERA, v.1). — Jfr KONSERTERA, v.2]
1) (†; se dock slutet) överensstämmelse, enighet; samvärkan, samråd; överenskommelse. CivInstr. 336 (1661). Fatta et moget concert och utslag. Stiernman Com. 3: 411 (1666). Han har sagt mig, att han och min far skola i concert arbeta för dessa saker. MoB 3: 113 (1771). (Ryssland) inbjöd (år 1779) .. de båda andra hofven (dvs. det svenska o. det danska) ej till ett förbund, hvilket skulle väcka alltför stort uppseende, utan endast till en ”koncert”, en samverkan emellan de tre staterna i de nordiska farvattnen. Odhner i 3SAH 6: 170 (1891). — särsk. (fullt br.) hist. om de överenskommelser som på 1600-talet träffades i Haag för åstadkommande av varaktig fred mellan Europas stater. Det Hageske concertet. RARP 7: 199 (1660). Den första konserten i Haag. SvH 5: 590 (1906).
2) polit. i uttr. den europeiska konserten, makternas konsert, eg.: enigheten l. samvärkan mellan Europas makter; särsk. konkret: sammanfattningen av de europeiska (stor)makterna. Kôersner PolHlex. (1883). ”Den europeiska konserten” synes .. ingalunda vara så gynsamt stämd för Greklands ”slag i saken”, som folkmeningen i Europa. VL 1897, nr 41, s. 3. Jag önskar, att makternas nuvarande konsert må upprätthållas. PT 1908, nr 49 A, s. 2. Segerstedt Händ. 209 (1923, 1926). — särsk. i vissa uttr. med anspelning på bet. 4. GHT 1896, nr 229, s. 2. Grekerna ha nu fått klart för sig, att Ryssland är den europeiska konsertens egentlige kapellmästare. Därs. 1897, nr 65, s. 2. Johanson SpeglL 248 (1926).
3) mus. benämning på visst slags musikstycke; urspr.: vokalt l. instrumentalt musikstycke omfattande (tävlande) växelspel mellan solo o. övriga stämmor l. mellan olika solostämmor; (större) komposition för soloinstrument med orkester, beräknad att låta den föredragande glänsa med sin virtuositet. Dähnert 36 (1746). Konserter speltes, och arior sjöngos. Ekman Dagb. 171 (1790). Paganinis konsert i D-dur. PT 1901, nr 259, s. 3. jfr (†): Nympher, som utgöra en Concert af Röster och Instrumenter. Lenngren (SVS) 1: 275 (1779). — jfr ESS-DUR(S)-, FAGOTT-, G-DUR(S)-, G-MOLL(S)-, KYRKO-, OBOE-, PIANO-, VIOLIN-KONSERT m. fl.
4) mus. längre, offentlig musikalisk underhållning utan scenisk l. liturgisk karaktär. Giva, hålla, utföra, förr äv. göra, uppföra en konsert. Gå, vara, sitta på en konsert. Giöra en concert. Swedberg Schibb. 257 (1716). Publika concerter. Lagerbring HistLit. 385 (1748). Nästkommande Palm-Söndag .. blifver .. en Concert upförd. PT 1758, nr 21, s. 4. Sander i 3SAH 4: 60 (1889). — jfr ABONNEMANGS-, AVSKEDS-, FOLK-, FRILUFTS-, KYRKO-, PROMENAD-, SYMFONI-KONSERT m. fl. — särsk. i oeg. l. bildl. anv.; äv. (vard.) i ironisk anv., om missljud. Spegel ÖPar. 16 (1705; om fågelsång). Hvilken helvetes Concert .. denne Oton måste göra, af Försmädelse i verlden. Thorild 3: 157 (1791). Fahlcrantz Kyrkoh. 161 (1907; om fågelsång). jfr HELVETES-, SNARK-, VISSEL-KONSERT m. fl.
Ssgr (i allm. till 4): KONSERT-BILJETT. JGOxenstierna Dagb. 74 (1769).
-ESTRAD.
(3) -ETYD. mus. Höijer (1864).
-FLYGEL. jfr FLYGEL, sbst.1 2 a.
-FÖRENING. Konsertföreningen i Stockholm stiftades 1902 .. med ändamål att ge konserter, hufvudsakligen egnade att höja intresset för orkestermusik. 2NF (1910).
-GIVARE. Topelius Dagb. 2: 21 (1835).
-GIVARINNA010032 l. 03~0020. —
-GIVERSKA.
-HUS. byggnad, särskilt avsedd till lokal för konserter. Göteborgs nya konserthus. GHT 1905, nr 35 B, s. 3.
-MUSIK.
-MÄSTARE. [jfr t. konzertmeister] (titel för) den medlem (den ledande förste violinisten) i en orkester som (i regel) utför solopartierna o. vid kapellmästarens frånvaro övertager dirigentskapet. SvTMusF 1921, s. 103 (1738). Kongl. Förste Concert-Mästare. SvNorStatscal. 1819, s. 254. Sthm 3: 295 (1897).
-ORGEL. Drake Töpfer 4 (1850).
-PROGRAM.
-PUBLIK, r. —
-SAL. Sånglära 28 (1814).
-SALONG. Lundin NSthm 310 (1888).
-STYCKE.
1) mus. till 3: ensatsig konsert av friare form. Berndtson (1880).
2) till 4. Euterpe 1: 10 (1823).
-SÅNGARE.
-SÅNGERSKA.
-TRIBUN.
-UVERTYR. mus. Bauck 1Musikl. 2: 289 (1871).

 

Spalt K 2141 band 14, 1937

Webbansvarig