Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KONSERVATISM kon1særvatis4m l. -är- l. -er-, l. konsær1-, r.; best. -en.
Ordformer
(förr äv. skrivet con-)
Etymologi
[jfr t. konservatismus; av eng. conservatism; avledn. av KONSERVATIV, adj.; jfr KONSERVATIVISM]
egenskap(en) l. förhållande(t) att vara konservativ (se KONSERVATIV, adj. 1); benägenhet att hålla fast vid det bestående o. hävdvunna; motvilja mot förändringar; särsk. polit. samhällsbevarande läggning l. åskådning; de konservativas politiska system; stundom övergående i bet.: parti som omfattar konservativ åskådning. Geijer I. 5: 376 (1847). ”Den sanna liberalismen” och ”den sanna konservatismen” koka i samma gryta. AB 1848, nr 26, s. 2. Barnen .. (bevara) i sina lekar med en ofta förvånande konservatism .. rester av bortlagda gamla seder och bruk. Nilsson FestdVard. 80 (1925). SvD(A) 1929, nr 307, s. 4. — jfr GAMMAL-, NY-KONSERVATISM.

 

Spalt K 2144 band 14, 1937

Webbansvarig