Publicerad 1927   Lämna synpunkter
FÖR- ssgr (forts.):
(I 1 c) FÖR-GRAV3~2. bef. framför en befästnings yttergrav anlagd grav med ändamål att dölja däri anbragta hinder. Rålamb 8: c 1 a (1691). Zethelius Fältarb. 53 (1892). —
(II A) -GRAVA. [efter t. vergraben] (†) gräva ned (ngt); begrava; äv. refl.: gräva sig ned; äv. bildl.; jfr FÖR-GRÄVA. Ther ligger en Vlff vnder förgraffwen. GR 16: 76 (1544). Jag fick om sider veta, at hon som de andra, mäst förgrafvit sin egendom i jorden. Dahlberg Lefn. 20 (c. 1755; uppl. 1911). KrigVAH 1816, s. 81. —
(II 2 a o. anm. sp. 2318) -GRENA040 (jfr anm. 2:o sp. 2313), v. -ade; -ing. [jfr d. forgrene; efter t. verzweigen]
1) refl. o. dep.: dela sig i grenar, bilda grenar, skjuta grenar, utsända grenar; i p. pf.: som delat sig i grenar, som har l. består av (många) grenar; ss. vbalsbst. -ing äv. mer l. mindre konkret.
a) om växt l. växtdel. Wahlberg Foderv. 17 (1835). Den torra mullen, hvari .. (mastixbuskens rötter) hade förgrenat sig. Rydberg RomD 93 (1877). Stambildningen och förgreningen följa alltid bestämda lagar. Geete o. Grinndal 37 (1923). jfr SKOTT-FÖRGRENING m. fl.
b) bildl., om väg, flod, kanal o. d. resp. om släkt, art, språk, värksamhet o. d. Fries BotUtfl. 2: 31 (1852). Hästen skenar / Framåt, tills vägen sig i två förgrenar. Kullberg Ariosto 1: 10 (1865). Västergötland har ett mycket förgrenadt järnvägsnät, som förbinder alla dess städer med hvarandra. Carlson 1Skolgeogr. 10 (1894). Af största intresse för hufvudstaden .. äro naturligtvis de östra bäckenen och förgreningarna (av Mälaren). Sthm 1: 29 (1897). Ett ord förgrenar sig ofta som ett träd, så att därav uppstår en stor ordgrupp. Larsson Kunsk. 149 (1909). jfr ARTÄR-, AXEL-, DELTA-, FLOD-, NERV-, SJÖ-, SLÄKT-, ÄND-FÖRGRENING m. fl.
2) (föga br.) tr.: gm inrättande av nya avdelningar utsträcka (en värksamhet till olika platser l. områden). Flera belgiska industrifirmor ha .. med utmärkt resultat förgrenat sin verksamhet till olika länder. Siösteen ModBelg. 165 (1906).
3) (föga br.) tr.: indela. Jag tror, att man har rätt att förgrena de möjliga samhällsåskådningarna i tre hufvudriktningar. Norström NMän. 30 (1906).
Ssgr (till FÖR-GRENA 1 a resp. 1 b; i sht i fackspr.): förgrenings-förmåga,
-punkt,
-stadium,
-ställe,
-sätt,
-typ. —
(II A) -GREPP. [efter ä. t. vergriff, till vergreifen (se FÖRGRIPA)] (†)
1) förhållande(t) att förbryta sig l. försynda sig mot ngn; jfr FÖRGRIPA 3. VDAkt. 1678, nr 436. Därs. 1691, nr 340.
2) förhållande(t) att göra tillgrepp; jfr FÖRGRIPA 5. Dähnert 101 (1746).

 

Spalt F 2703 band 9, 1927

Webbansvarig