| Publicerad 1927 | Lämna synpunkter |
FÖRGIVA förji4va l. fœr-, i Sveal. äv. 032 (förgi´fva Weste; förji`va Dalin), v.2, l. (vard.) FÖRGE -je4, v. -giver resp. -ger, -gav, -gåvo, -givit, -given; se för övr. GIVA, v. vbalsbst. -ANDE, -ELSE (†, Lind 1: 1601 (1749)), -NING; -ARE (tillf., Lindfors (1815; med hänv. till förgiftare), Tholander Ordl. (c. 1870)).
1) (†) bortgiva (tjänst l. syssla, förläning o. d.). OxBr. 9: 671 (1645). Cardinalen har och bett för Clöstergodset, som I tagit, men iagh hafver svarat, at dhet redan vore förgifvit till Partiet. Carl XII Bref 294 (1703). Dhe beställningar, som förgifvas i Rådet. 2RARP 6: 471 (1731). Ej må vid desse sysslors förgifvande afseende hafvas på något annat. Skolordn. 1807, s. 7. Meurman (1846).
2) (†) efterskänka (sin rätt o. d.); slå av på (en fordran, sin värdighet o. d.). Ingen lärer villja förgifva sin rätt at höra hvad .. (memorialet) innehåller. 2RARP 4: 539 (1727). (Prinsen är) högst okonstlad och glad utan att förge något af sin värdighet. Geijer (1819) i MoB 7: 179.
3) (†) tillgiva, förlåta (ngn ngt). Athuj .. honum förgiffuith haffue alth thet han emoth oss .. bedriffuit haffuer. GR 3: 215 (1526). Gud hiälpe hans Siäl och Anda och förgifve honom sina skulder och synder. Dalin Hist. 1: 631 (1747; inskrift på runsten). Meurman (1846).
4) (†) utgiva, låta komma ut. På thet the enfalldige måtte hafva här uthaf någon yttermere undervisningh, vill h. k. M:t sådant här hoss uti liuset förgifve låthe. RA 1: 350 (1544).
6) förgifta.
a) (†) fylla l. smitta (ngn l. ngt) med gift; äv. oeg. o. bildl. Then fremmande synden, som ifrå wår förfadher Adam in på oss, lijka som medh arff kommen är, .. haffuer förgiffuit och skadat wår lekamen. LPetri 2Post. 233 a (1555). Läkedomar för them som aff then förgifftiga Pestilentien förgiffne äre. BOlavi 112 b (1578). At wädhret medh förgifftigh Röök och Dymba månge gånger warder förgiffuit, är vthaff Astrologis .. mångestädz bewijsadh. Berchelt PestOrs. A 8 b (1589). När Fåren hafwa ätit något skadeligit Gräs eller några förgifftig Matk, warda the förgiffna och theras Lijff sullnar up. IErici Colerus 2: 136 (c. 1645).
b) (numera bl. ålderdomligt l. starkt bygdemålsfärgat) om person: giva (ngn) gift i syfte att döda honom; avdagataga (ngn) medelst gift. Keysar Henric then siwnde .. wart forgiffuen aff en sw(a)rtmunk j Sacramentet. OPetri Clost. E 2 b (1528). Hon (gick) bårtt och förgaff sigh sielff. Carl IX Cal. 147 (1607). Den der karl’n vore i stånd att förge mig. Carlén Skuggsp. 1: 419 (1861, 1865). Snyltgäster ha här sökt att förgifta mitt liv, men nu är det vår tur att förgiva snyltgästerna. Heidenstam Dag. 294 (1902, 1909). Böök SvStud. 338 (1913). — (†) om gift: döda, taga döden på (ngn). Linné Diet. 2: 212 (c. 1750). Denna dricken lärer förgifvit honom. Envallsson Hofsl. 35 (1786).
Spalt F 2701 band 9, 1927