Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TREMULERA trem1ule4ra, äv. tre1m-, v. -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING.
Ordformer
(tremol- 1883–1924. tremul- 1734 osv. trimul- 1892)
Etymologi
[jfr eng. tremulate; av ä. t. tremulieren (t. vanl. tremolieren), av mlat. tremulare, dallra, avledn. av lat. tremulus, dallrande, till tremere, darra, motsv. gr. τρέμω, darrar, samhörigt med lit. trìmti, darra, tokhar. B tremi, pl. darrning(ar). — Jfr TRAMBOLERA, TREMOLO, TREMOR, TREMULANDO, TREMULANT, TREMULATION]
mus. frambringa tremolo(n); äv. med sakligt subj. betecknande röst l. instrument l. sång o. d.; äv. oeg., utan särskild tanke på ljud: darra, dallra, skälva; jfr DARRA, v.1 6. (Eng.) To shake in Musick .. (sv.) tremulera i musiken. Serenius Ddd 2 a (1734). Han kunde icke hålla fast en enda ton, utan skälfde, vibrerade och tremolerade ständigt. Norman MusUpps. 95 (1883). (Det) berättas, hurusom en av fåglarna, när han .. farit snabbt omkring i vida ringar .. med nedsträckta, tremulerande vingar, åstadkommit ett buller. Rosenius SvFågl. 4: 237 (1933). Ackompanjemanget av knäppande kastanjetter och tremulerande stränginstrument. Ruin Gyckl. 38 (1934). (Tjechovs) pjäser, vars .. försiktigt romantiska småborgare under den tillsynes händelsefattiga vardagsytan tremulerar likt asplöv inför minsta lilla förändring i tillvaron. KvällsP 13 ⁄ 12 2001, s. 2.

 

Spalt T 2445 band 35, 2007

Webbansvarig