Publicerad 2007   Lämna synpunkter
TREMULANDO trem1ulan4dω l. tre1m-, äv. -ol-, sbst. o. adv.; ss. sbst. n.; best. -t; pl. -n. Anm. I sht förr användes äv. den it. pl.-formen tremolandi. Svensson Stauder Musikinstr. 97 (1958).
Ordformer
(tremolando 1845–1961. tremulande 1927. tremulando 1889 osv.)
Etymologi
[jfr t. tremolando, adv.; av it. tremolando, p. pr. av tremolare, av mlat. tremolare (se TREMULERA)]
mus.
I. ss. sbst.: tremolo; jfr DARRNING, sbst.1 6. De sjöngo psalmen med svaga darrande röster .. samt med ett litet tremulando vid slutet af hvarje värs. Westermarck Stud. 1: 168 (1890). Stråkarnas tremolando, d. v. s. det hastiga repeterandet av en och samma ton. Jeanson o. Rabe 1: 120 (1927).
II. ss. adv., i fråga om föredragande av sång l. musik: med tremolo, tremulerande. Andersson (1845). 2:ne eller flera toner (kan) återgifvas tremolando. Höijer (1864).

 

Spalt T 2444 band 35, 2007

Webbansvarig