Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMPANI kom1pani4, äv. (i bet. 3 o. (i vissa trakter) i bet. 1 a) 400 l. 302, n. ((†) m. l. f. Skråordn. 256 (1575; i bet. 2), KKD 7: 255 (1723; i bet. 4); f. Heinrich (1814; i bet. 3, 4)); best. -et, äv. -t (ss. m. l. f. -en l. -n); pl. -er (OxBr. 6: 2 (1624) osv.) ((†) = (Skråordn. 36 (1596), Hallenberg Hist. 5: 256 (1796)); -en SUFinlH 5: 351 (1618), Hallenberg Hist. 5: 256 (1796)).
Ordformer
(förr äv. skrivet com-. -pany 1601. -pagni (-nie, -nij) 16151897 (: et Compagnie). -pani (-nii, -nij) 1575 osv. -pegni 1625. -penij 1573. -poni 1622. Anm. Ordet förekom förr äv. i it. (l. latiniserad) form compagnia. Schroderus Dict. 19 (c. 1635; i bet. 4). Dahlberg Dagb. 63 (c. 1660; i bet. 1))
Etymologi
[fsv. kompani; jfr fd. kompannie; kompæny, d. kompagni, mnt. kumpanie, t. kompa(g)nie, eng. company; ytterst av fr. compagnie (av ffr. compagne), resp. it. compagnia, av ett vulgärlat. compania, bildat till lat. panis, bröd (se PANERA) o. eg. betydande: matlag (jfr KOMPANJON). — Jfr KUMPAN, KOMPANJON, ACKOMPANJERA]
1) († utom i a) förhållandet att mera tillfälligt vara samman med l. i sällskap med ngn l. ngra, samvaro, sällskap; äv.: sällskaplig sammankomst; äv. konkret, om personer som äro samlade l. bilda ett sällskap. Linc. (1640). Som jag kom tillbaka till staden straxt efter middagen, fan jag ingen af compagniet där. SvBrIt. 1: 3 (c. 1700). Jämpte det iag hörsammast betackar för sista angenäme Compagnie i Åhsenhöga. VDAkt. 1705, nr 128. (Jag har) hållit tillgodo med hans något servila compagnie om kvällarna. Tavaststjerna Patriot 103 (1896; i av franskan påvärkat spr.). — särsk.
a) (numera bl., i vissa trakter, vard.) i uttr. i (förr äv. uti) kompani (med ngn), i sällskap (med ngn), tillsammans l. tillhopa l. gemensamt (med ngn); jfr c. Innan tijo eller 12 dagar .. reesar Jag her ifrå till Engeland igen, uthi Companij medh Monsieur Banner. FoU 13: 111 (i handl. fr. 1622). Man brukar här mycket .. att läsa dramatiska saker i compagni, så att alla roler besättas med olika personer. Atterbom Minn. 107 (1817). ”Intellektuella” och revolutionärer arbeta i kompani på att få resterna (av aktning för auktoritet) bort. LD 1907, nr 264, s. 2. Tengbom hade .. i kompani med Torulf gjort sig känd genom några arbeten i en med Bobergs arkitektur besläktad anda. NordT 1928, s. 41.
b) (†) övergående i bet.: kotteriväsen, kamaraderi. Mykin oreda tilwexer vtaf det companij, som igenom slecht och swågerskap här i academien sigh meer och meer tildrager. Annerstedt UUH Bih. 1: 134 (i handl. fr. 1614).
c) (†) gemenskap; maskopi; äv. i uttr. i kompani (med ngn), i maskopi (med ngn); jfr a. (Det vore en otrogen väktare som) wille hafwa compagnie med Tyfwar och Rappare. Rudbeckius KonReg. 472 (1620). Hvad hindrar väl att de kunna vara i kompani med hvarandra? de hafva ju ett gemensamt intresse uti att skada mig. Blanche Tafl. 3: 302 (1849, 1857).
2) om sammanslutning l. lag av personer.
a) (förr) om handtvärksskrå (gille). Thett skall Åldermannen medh sine Bijsittiere åhrlighen Rekenskap göre vthaff Companijens inkompst. Skråordn. 256 (1575). Stiernman Com. 1: 655 (1615). Grimberg SvFolk. 1: 475 (1913; i fråga om medeltida förh.).
b) (i fackspr.) om arbetslag av glasblåsare. De arbetare, som äro sysselsatta framför smältugnens arbetsöppningar, äro indelade i s. k. kompanier eller verkstäder, af hvilka hvar och en omfattar en uppdrifvare .., några .. glasblåsare .. samt nödigt antal uppassare. SLorS 17: 22 (1899).
3) förhållandet att vara medintressent(er) (kompanjon(er)) i ett affärsföretag, bolag; äv. om den l. de personer som är(o) medintressent(er) i ett dylikt företag.
a) (föga br.) i uttr. i kompani, förr äv. kompanier med ngn, i kompanjonskap l. bolag med ngn; äv. i förb. gå i kompani l. ingå kompani med ngn, ingå kompanjonskap med ngn, förr äv. sätta pänningar i kompani, insätta pänningar i bolag. Antingen i Grosz, för sigh sielff eller vthi Compagnier medh Borgare handla. Stiernman Com. 4: 11 (1673). Verelius 134 (1681). At generallieutenanten baron Duvall och Wahrendorff i compagnie skulle inom Gripsholms kungsgård få inrätta ett bränvinsbränneri. GJEhrensvärd Dagb. 1: 156 (1776). Då jag kom til Köpenhamn igen gaf jag mig til Handel i Compagnie med en god vän. TörngrenMål. 256 (1802). Geijer I. 1: 256 (1845). Bergman Patr. 24 (1928).
b) i firmabeteckningar, i uttr. et l. och (vanl. skrivet &) kompani, vanl. förkortat & ko. l. komp. l. k:o (uttalat 0 400 o. numera oftast skrivet co. osv.) ss. tillägg till namn på en (l. flera) av firmans innehavare. Carolus de Leschluse och Niclaes Jacheminn Factorer på Jochim Parentz och Compani wegne Köpman vdi Paris i Franckerijke. SthmTb. 1586, s. 3 a. Till handelsman Gudmun Berg & Compagnie. VRP 22/3 1725. Evers & Co. RTKatal. 1936, s. 844. jfr (†): Adrian Mhurbeck och hans Companij. SthmTb. 1578, s. 81 a.
c) sällskap l. bolag som är bildat för att driva handel, affärer o. d. i stor skala; i sht om de stora privilegierade sällskap som under 1600- o. 1700-talet drevo i sht utrikes handel, numera äv. [delvis efter eng. company] i enstaka nyare firmanamn för större affärsföretag; äv. om dylikt bolags lokaler o. d. Ostindiska kompaniet, stiftat 1731. Nordiska kompaniet, handelsbolag bildat 1902. Svenska ostasiatiska kompaniet, rederibolag bildat 1907. Stiernman Com. 1: 660 (1615). Participanterne aff det Americaniske Compagniet. Därs. 2: 784 (1654). Lijkaledes förehölt hans nåde Oxhandlarne att de skulle träda utj ett Compagnie så många som den handelen drijfwa, hwarigenom de kunde sättia handelen utj bätre säkerhet. VRP 12/7 1729. Tron på kompaniernas nytta började under 1750-talet att rubbas, och nya blefvo icke stiftade. SvH 7: 229 (1902). Jag hade med barnen gått på Kompaniet (dvs. Nordiska kompaniet i Sthm) i mina egna ärenden. Faustman Upp 36 (1924). — jfr ASSEKURANS-, ASSURANS-, BANK(O)-, BÄRGNINGS-, DISKONT-, DYKERI-, HANDELS-, KOPPAR-, SÖDERSJÖ-, TJÄR(HANDELS)-, TOBAKS-KOMPANI m. fl.
4) mil. militär avdelning som utgör det minsta förband vid infanteriet som i administrativt o. taktiskt hänseende är till en viss grad självständigt; äv. om dylik avdelning ss. uteslutande administrativ enhet vid fästnings- o. kustartilleriet m. m. samt vid flottan, förr äv. vid kavalleriet (jfr SKVADRON) o. artilleriet (jfr BATTERI 3); jfr FANA 2, FÄNNIKA 2. SUFinlH 5: 351 (1618). Ett Regementt om 8. Compag: hwart Compagnie sterkt till 147. Personer medh befähl och alla. RR 1621, s. 122 a. The 16 companier Landtz ryttare. Gustaf II Adolf 531 (1629). Munthe FortifH III. 2: 25 (cit. fr. 1697). Och utan prut blef han (dvs. Sven Duva) rekryt vid Dunckers kompani. Runeberg 2: 50 (1846). ExInf. 1927, s. 170. Norra Åsbo kompani. Böök Lejon 13 (1935; i fråga om ä. förh.). — jfr ARBETS-, ARTILLERI-, BEVÄRINGS-, BÅTSMANS-, DEPÅ-, DISCIPLIN-, EKONOMI-, ELDAR-, ELEV-, FLYG-, FÄLTINGENJÖR-, FÄLTRADIO-, FÄLTSIGNAL-, FÄLTTELEGRAF-, FÖRDUBBLINGS-, FÖRPLÄGNADS-, GEVÄRS-, GRENADJÄR-, HANDTVÄRKS-, HEDERS-, INFANTERI-, INGENJÖRS-, INSTRUKTIONS-, LINJE-, LIV-, MATROS-, PARK-, PONTON-, SKEPPSGOSSE-, SKIDLÖPAR-, SKOL-, STAM-, STUDENT-, TYG-, VOLONTÄR-, YRKES-KOMPANI m. fl. — särsk.
a) (i sht förr) om militärt (milisartat) organiserad mindre avdelning av civila. Bolinus Dagb. 49 (1670). Reeste Hans K. M:tt til Götheborgh, hwarest borgerskapet war utj gewähr och giorde 8 compagnier. Spegel Dagb. 4 (1680). — jfr ARBETS-, BORGAR-, BRANDVAKTS-KOMPANI.
b) (†) oeg., om det område där ett indelt kompanis befäl o. manskap äro bosatta. VDAkt. 1716, nr 37. (Vissa förut uppräknade befälspersoner) Hafva inga Boställen, bo ändock innom Compagniet. Henel 1729 73 (1730).
Anm. I vardagligt spr. förekommer i bet. 1 a äv. uttr. i kompis i kom4pis [med avs. på bildningen jfr DEKIS, BONDIS, GÄSTIS m. fl.]. Geete Twain HuckÄfv. 137 (1885). Vi ska’ .. slå oss i kompis med dem. Högberg Frib. 275 (1910). Ska vi ha oss en malaga i kompis? Johansson RödaHuv. 2—3: 202 (1917). Ngn gg förekommer kompis ss. sbst. i bet.: kamrat. Vi är några kompissar som ligger i en lada därute. Värnlund Sångare 84 (1933). SocDem(A) 1934, nr 19, s. 4.
Ssgr (i allm. till 4; mil.): A: KOMPANI-ADJUTANT. underofficer som är kompanichefs adjutant. KrigVAH 1808, s. 55.
-BARBERARE. (förr) KrigVAT 1858, s. 124 (i fråga om förh. 1613).
-BEFÄL. i sht koll.; jfr BEFÄL 4. Hallenberg Hist. 5: 115 (i handl. fr. 1624). SvStatskal. 1918, s. 313.
-BEFÄLHAVARE ~00200 l. ~02100. officer som (för tillfället) för befäl över ett kompani; jfr -CHEF. PH 5: 3142 (1751). IllMilRevy 1899, s. 395.
-BETECKNING. jfr -NUMMER. SFS 1893, Bih. nr 46, s. 1. Kompanibeteckningen skall utgöras av kompaniets ordningssiffra och bokstaven K eller av annan för kompaniet fastställd beteckning. Därs. 1915, s. 15.
-BRODER.
1) (förr) till 2: gillesbroder. Hildebrand Medelt. 1: 354 (1881).
2) (†) till 3 c: delägare i ett handelskompani. OxBr. 1: 192 (1622). RP 11: 255 (1645).
-CHEF. officer som för (ständigt) befäl över ett kompani o. är ansvarig för dess tjänstbarhet, förvaltning o. d.; jfr -BEFÄLHAVARE. PH 5: 3009 (1750). SvUppslB 15: 841 (1933).
Ssg: kompanichefs-boställe. (förr) BtRStP 1865—66, nr 51, s. 54.
-DAGBEFÄL~002. jfr DAGBEFÄL 2. Såsom kompanidagbefäl beordras inom hvarje kompani en underofficer, dagunderofficern, och ett underbefäl af manskapet, dagkorpralen. TjReglArm. 1889, s. 334.
-DEJOUR. (i Finl.) daghavande befälsperson vid kompani. Ingman Reservkas. 25 (1893).
-DISPONENT. (†) kompanibefälhavare. KrigsmSH 1799, s. 99. Blanche Bild. 2: 123 (1864).
-EXERCIS. KrigVAH 1830, s. 320.
-EXPEDITION. jfr EXPEDITION 3. TjReglArm. 1858, 1: 204.
-FANA. (förr) jfr -FLAGGA 2. PH 5: 3138 (1751). Heidenstam Karol. 1: 264 (1897).
-FLAGGA, r. l. f., äv. (i sht i fackspr. i bet. 1) -FLAGG.
1) sjöt. till 3 c: rederis, förr äv. handelskompanis flagga som föres (fördes) av dess fartyg. UB 7: 362 (1874). Smith 121 (1916).
2) (förr) till 4; jfr -FANA. SPF 1858, s. 141. Böök Lejon 172 (1935).
-FULLMÄKTIG~020, m. (förr) militärperson utsedd att vid allmän domstol, vid civil förrättning o. d. vara ombud för ett kompani. Krigsart. 1798, 14: 20. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 339 (1879).
-FÄLTSKÄR~02 l. ~20. (förr) jfr -KIRURG. PT 1791, nr 19, s. 4. KrigVAH 1848, s. 74 (i fråga om förh. c. 1797).
-FÖRHÖR. särsk. (förr) om med kompani hållet ”husförhör”. Gynther Förf. 1: 287 (i handl. fr. 1826). Därs. 4: 436 (1854).
-GATA. i tältläger: det fria utrymmet mellan ett kompanis båda tältrader. TjReglArm. 1858, 2: 233. SDS 1895, nr 378, s. 4.
(3) -HANDEL. (kompani- 1668 osv. kompanis- 1634) handel i kompanjonskap med ngn l. ngra; numera bl. i fråga om ä. förh. till 3 c, om handelskompanis handel. BtÅboH I. 6: 153 (1634). Altén Buesching 97 (1831).
(2, 3) -HUS. (förr) hus uppfört o. användt av ngn sammanslutning av handtvärkare l. köpmän (l. av köpmän från samma stad l. land) l. av handelskompani. RP 5: 133 (1635). Ostindiska kompanihuset. NerAlleh. 1886, nr 58, s. 3. Jämte bodarna hade de främmande städerna äfven stora stenhus, s. k. kompanihus (i Skanör o. Falsterbo), som begagnades af köpmän från samma stad gemensamt. 2NF 25: 890 (1917).
-JOURNAL. (förr) KrigsmSH 1802, s. 85. KKD 10: XII (1914).
-KASERN. (i sht förr) kvarter för kompani l. del därav. Till nästa flyttning åstundas .. en god Lägenhet till Kompagni-Kasern, bestående af omkring 8 Rum. DA 1824, nr 153, s. 6. Sthm 2: 71 (1897).
-KIRURG. (förr) jfr -FÄLTSKÄR. SP 1809, nr 36, s. 3 (i fråga om förh. vid preussiska armén). VetAH 1830, s. 280.
-KOLONN. truppkolonn bestående av ett i plutoner, förr äv. i troppar uppställt kompani; förr äv.: kolonn av i kompanier uppställt regemente. Hazelius Förel. 175 (1839). 2VittAH 17: 359 (1839, 1846; om regemente). KrigVAH 1853, s. 3. Nordensvan Mainfältt. 85 (1894).
-KORPRAL. (förr) sjömil. korpral som hade tillsyn över vart särskilt av korpralskapen inom ett kompani. UFlott. 1: 6 (1882).
-KVARTERMÄSTARE ~00200. (förr) LMil. 1: 74 (1681). VDAkt. 1715, nr 200 (1714).
-MARKETENTARE. (förr) LMil. 1: 275 (1683).
-MÄRKE. märke som betecknar visst kompani o. bäres på uniformen; äv. (i fråga om ä. förh.) om trätavla o. d. med inskription vilken anbragtes å soldattorp som var tilldelat visst kompani. DA 1808, nr 37, Bih. s. 6. MeddNordM 1901, s. 53. Hjalmarson Krigsminn. 135 (1919).
-MÖTE. (förr) möte vartill ett indelt kompani, tidigast månatligen, senare vanl. tre gånger på året, samlades för att mönstras o. vapenövas m. m.; motsatt: regementsmöte. LMil. 1: 51 (1680). SvUppslB (1933).
-NUMMER. soldats nummer i kompanirullan o. d.; äv. om kompanis nummer; jfr -BETECKNING. LMil. 2: 509 (1691). Kompaninumret (å kronobeklädnadspersedlar) anbringas till höger om kompanibeteckningen och skiljes från denna med ett streck. SFS 1915, s. 15.
-OFFICER(ARE). gemensam benämning på officerare av kaptens (ryttmästares), löjtnants, underlöjtnants o. fänriks tjänstegrad (vilkas tjänstgöring är förlagd vid kompani l. motsvarande truppförband); motsatt: regementsofficer. LReg. 311 (1687). FFS 1920, s. 370.
-OMRÅDE~020. (förr) territoriellt område för värnpliktigas redovisning, i regel motsvarande de indelta infanterikompaniernas roteringsområde; ss. officiell benämning under åren 18851901, efter 1901 ersatt med: rullföringsområde. SvTidskr. 1871, s. 321. SFS 1885, nr 31, s. 3.
Ssgr (förr): kompaniområdes-befälhavare. TjReglArm. 1889, s. 183.
-expedition.
-PARAD. (förr) KrigsmSH 1798, s. 97. Hvarje kompani-parad samlas en half timme före Gudstjenstens början vid kompani-chefens qvarter. TjReglArm. 1858, 1: 3.
(3 c) -PORSLIN. porslin tillvärkat i Kina under de ostindiska kompaniernas tid (ofta på beställning av dessa) o. gm dem spridt över Europa. PT 1895, nr 54, s. 3. 3NF 11: 750 (1929).
-PREDIKANT. (kompani- 1651 osv. kompanis- 1656) (förr) jfr -PRÄST. VDAkt. 1651, nr 107.
-PROFOSS. (förr) LMil. 1: 275 (1683). PH 6: 3824 (1755).
-PRÄST. (kompani- 1662 osv. kompanis- 16591675) (förr) jfr -PREDIKANT. ConsEcclAboP 275 (1659). VDAkt. 1704, nr 47.
-RESERV. Nordensvan Takt. 38 (1884).
-RULLA, r. l. f. LMil. 2: 444 (1690). SFS 1884, nr 46, s. 11.
(3 c) -SKEPP. (förr) RP 2: 178 (1632). PT 1791, nr 71, s. 2. Hornborg Segelsjöf. 299 (1923).
-SKRIVARE. (förr) vid ett kompani (senare äv. gemensamt för två kompanier) anställd skrivare, som förde kompaniets rulla, räkenskaper o. d. BoupptSthm 1667, s. 399. Gynther Förf. 4: 517 (1854).
-STAB. RP 6: 139 (1636). ExInf. 1927, s. 170.
-STAT.
1) (numera föga br.) gemensam benämning på officerarna vid ett kompani. SthmStCal. 1798, s. 33. SFS 1866, nr 65, s. 20. HT 1924, s. 249 (i fråga om förh. 1683).
2) lönestat för kompani l. för kompanierna inom ett regemente. TjReglArm. 1889, s. 236.
-TROSS. (i sht förr) LMil. 4: 1600 (1717). Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 330 (1879).
Ssg: kompanitross-bod. (förr) bod för förvaring av (indelt) kompanis tross. SamlFörfArméen 5: 594 (1814). Fatab. 1931, s. 201.
-UPPLÖSNINGSPLATS~0102. motsatt: kompanisamlingsplats. SFS 1901, nr 104, s. 19.
-VAGN. (förr) (tross)vagn tilldelad visst kompani. LMil. 4: 1484 (1714). SamlFörfArméen 5: 584 (1852).
-VAKTPARAD~002. (förr) TjReglArm. 1858, 2: 174.
-VIS, adv. Söderman ExBook 3 (1679). De la Gardie .. befallde, att tropparna .. skulle .. läggas kompagnivis i byarna. Fryxell Ber. 11: 177 (1843).
-ÖVEROFFICERARE. (†) kompaniofficer. LMil. 3: 392 (1694). 2RA 1: 59 (1719).
B (†): KOMPANIS-HANDEL, -PREDIKANT, -PRÄST, se A.
Avledn.: KOMPANISKAP, n. till 3: gemensamt bedrivande av ett företag (i sht av ekonomisk art); kompanjonskap; äv. konkretare, om ekonomisk sammanslutning. En medelåldrig .. Flicka, med ett litet Kapital, åstundar kompagniskap med ett Fruntimmer som äger en lönande rörelse. DA 1824, nr 23, Bih. s. 7. NF 19: 239 (1895). särsk. oeg. o. bildl. Frey 1849, s. 6. Ahrenberg Männ. 5: 237 (1910; konkretare). Också i Frankrike ingår världsförbättrarintresset kompaniskap med natursvärmeriet. Lamm Oxenst. 5 (1911).
KOMPANIST, m. (†) till 3 c: delägare i handelskompani. RP 8: 584 (1641).

 

Spalt K 2029 band 14, 1937

Webbansvarig