Publicerad 1937   Lämna synpunkter
KOMPARERA kom1pare4ra, i Sveal. äv. -e3ra2, v.1 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ING; jfr KOMPARATION, sbst.1
Ordformer
(förr vanl. skrivet com-)
Etymologi
[jfr t. komparieren, eng. compare, fr. comparer; ytterst av lat. comparare, till compar, lik(a), av com (se KON-) o. par, lik(a) (se PAR)]
1) jämföra; numera bl. (i fackspr.): för justering jämföra (mått l. vikter l. instrument); jfr KOMPARATION, sbst.1 1. När jagh Academiens tillstånd, som var för trettiye och fyre åhr sedhan, .. med närvarande tiidz lägenheet comparerer, finner jagh .. een stor inegalitet. OxBr. 10: 383 (1639). SD(L) 1902, nr 211, s. 1 (i fråga om magnetiska instrument). SvD(A) 1934, nr 343, s. 3.
2) språkv. låta (adjektiv l. adverb) antaga de former som uttrycka dess jämförelsegrader (o. uppräkna dem); jfr GRAD-BÖJA, -FÖRHÖJA, ävensom KOMPARATION, sbst.1 2. Schroderus Dict. 261 (c. 1635). Brate SvSpr. 87 (1898).
Avledn.: KOMPARABEL, adj. [jfr t. komparabel, eng. o. fr. comparable, lat. comparabilis] jfr INKOMPARABEL.
1) (i sht i fackspr.) till 1: jämförlig, jämförbar. Gynther ConvHlex. 50 (1845). NordMedT 1933, s. 1244.
2) språkv. till 2: som kan kompareras. NF (1884). —
KOMPARATION, sbst.1, KOMPARATIV, se d. o. —
KOMPARATOR, r. l. m. [jfr eng. comparator] tekn. till 1.
1) instrument för jämförelse (o. mätning) av horisontella avstånd. SFS 1855, nr 16, s. 3. SvUppslB 17: 1033 (1933).
2) instrument för bestämmande av jästa dryckers alkoholhalt. Ekbohrn (1904). KemT 1907, s. 155. —
KOMPARATÖR, r. l. m. [jfr t. komparateur, fr. comparateur] (†) tekn. = KOMPARATOR 1, 2. Dalin (1871). Ekbohrn (1904).

 

Spalt K 2037 band 14, 1937

Webbansvarig