Publicerad 1915   Lämna synpunkter
BLIND blin4d, hvard. äfv. (i tvåstafviga former dock nästan bl. i Götal.) blin4 (”i dagliga umgänget” blinn enl. Moberg Gram. 99 (1815)), adj. -are. adv. -T (se d. o.).
Ordformer
(blinne (pl.) Messenius Disa B 4 a (1611), blinn Dens. Sign. C 4 a (1612); blin’ Scherping Cober 2: 126 (1737; rimmande med skinn))
Etymologi
[fsv. blinder, motsv. d. blind, isl. blindr, got. blinds, mnt., holl., t. o. eng. blind, af en rot bhlendh-, dunkel, mörk, som med annat afljudsstadium ingår i BLÄNDA, i BLUNDA o. BLUND samt möjligen i BLANDA, o. som på utomgerm. område föreligger i t. ex. fslav. blędą, går vilse, felar (eg.: famlar i mörker), blądŭ, m., felsteg, lit. blendžiůs, förmörkas (om solen), pri-blista, det mörknar, lett. blendu, ser otydligt. Jfr Tamm, Falk o. Torp, Lidén Studien 76 ff. (1897). Med afs. på sambandet mellan bet. ’som icke ser’ o. ’som icke (tydligt) ses’, ’dunkel’ kunna jämföras lat. cæcus, grek. ἀλαός o. τυφλός. Jfr äfv. förh. mellan DÖF o. DOF. — jfr BLINDA, sbst. 1—4, o. BLINDA, v.]
Översikt
Öfversikt af betydelserna.
A) icke seende o. i bet. som (åtm. väsentligen) utvecklats ur l. närmast sammanhänga med denna. 1) i eg. bet. Härunder bl. a.: blinda fläcken (a). 2) bildl. om person l. som personligt uppfattadt väsen l. ting l. om mänskligt förstånd o. d.: intellektuellt l. moraliskt förblindad o. d. Härunder bl. a.: se (l. stirra osv.) sig blind på (a β), blind för (a γ), blind anhängare o. d. (d). 3) bildl. om mer l. mindre abstr. begrepp (meningar, känslor, egenskaper, handlingar, krafter osv.): som vittnar om l. innebär intellektuell l. moralisk förblindelse, l. som själf tänkes såsom icke seende. Härunder bl. a.: blinda fördomar, blind vidskepelse o. d. (a α), blind tro o. d. (a γ), blind kärlek (b α), blindt hat, blind ifver o. d. (b β), blind beundran, blindt förtroende o. d. (b γ), blind lydnad o. d. (c α), blindt hugg l. slag o. d. (c β), blind drift, blind instinkt o. d. (d), blind nödvändighet, blindt öde o. d. (e α), blind slump, blind lycka o. d. (e β). 4) bildl. om ngt konkret: som styres l. ledes af en slump; som verkar slumpvis, utan plan l. beräkning, i blindo. 5) ofruktbar, steril. 6) i benämningar på vissa växter som förete likhet med dem hvilkas namn de, med tillägg af adjektivet i fråga, bära: ”oäkta”. 7) overklig, skenbar, falsk. Härunder bl. a.: blindt alarm (a), blind passagerare (e), blind dörr, blindt fönster o. d. (j α), blindt ord, blindt tecken (j β). 8) om muryta o. d.: utan fönster- (l. dörr-) öppningar. 9) om kanal, rör, gång, hål o. d.: utan (utgångs)öppning, sluten (i ena ändan), stängd. Härunder: blind(a) gyllenåder(n), blinda hemorrojder (b), blinda tarmen (c), blinda hålet (d).
B) icke (tydligt) synlig l. sådan att där icke (tydligt) ses o. i bet. som (väsentligen) utvecklats ur dessa. 10) mörk, ogenomskinlig; om mörker o. d.: ogenomtränglig. 11) dunkel, oklar, otydlig; svårförstådd, obegriplig; svår (att afgöra o. d.). Härunder bl. a.: blindt ord, blind mening (c). 12) osynlig, dold. Härunder: blindt skär o. d. (b). 13) blank, tom. Härunder: blind fana o. d. (b), blind typ l. stämpel o. d. (c).
Ordspr. o. ordspråksliknande talesätt anföras under 1 c, 3 b α α’.
Anm. Då den under B anförda anv. är bl. svagt företrädd i isl. o. fsv., är det troligt att de dithörande betydelserna i de nynord. språken väsentligen bero på lån (i några fall ytterst från de klassiska språken). Äfven inom hufvudafdelningen A hafva vissa bet. otvifvelaktigt inkommit i sv. gm lån (jfr särsk. de etym. afd. under 7 o. 9).
A)
1) [jfr motsv. anv. i d., isl., got., mnt., holl., t. o. eng.] om människa l. djur l. om synorgan: som (fullständigt- l. nästan fullständigt) saknar synförmåga, som ej kan se, som är okänslig för (alla l. vissa) syn- l. ljusintryck. Blind på ena ögat, på båda ögonen. Fullständigt, obotligt blind. Till hälften blind. Blind som en sten, som en stock, som en mullvad. Blind som en höna (jfr ordspr. blind höna hittar också ett korn, sp. 3213; jfr 2 a). G. I:s reg. 1: 34 (1522). Huilkin syndadhe, thenne eller hans föreldra ath han skulle födhas blind? Joh. 9: 2 (NT 1526). Är (offerdjuret) .. blindt, eller brutit, eller sarghat (osv.) .., så skola the icke sådant offra Herranom. 3 Mos. 22: 22 (Bib. 1541). Iagh war thens blindas ögha, och thens haltas foot. Job 29: 15 (Därs.). Wij skola låta osz wårda om the Fattige, Siuke, Halte och Blinde. Kyrkol. 28: 1 (1686). Det giör mig ondt, at Himlen .. / .. skapt dig blind til en evärdlig natt. Dalin Arg. 2: 154 (1734, 1754; yttradt till mullvaden). (Ekorrarna) föda .. blinda ungar. Ödmann Intr. i VetA 1784, s. 16. Vara blind, och icke se, / Var et och samma, tyckte de. Kellgren 2: 150 (1792). Tryck för blinda. Nordin Boktr. 256 (1881). Personer, som icke kunna urskilja alla de enkla färgerna, utan äro blinda för någon af dem. Tigerstedt Bert 2: 196 (1881). Med blinda .. afses (i den nya lagen om blindundervisning) icke blott de, som äro helt och hållet oförmögna att se, utan äfven sådana, hvilkas synförmåga är till den grad försvagad, att de icke .. kunna deltaga i vanlig skolundervisning. SFS 1896, nr 34, s. 1. De blinda gräfvande ormarne (Typhlopidæ, Glauconiidæ). E. Lönnberg i Fauna o. flora 1910, s. 21; jfr BLIND-ORM 3. — särsk.
a) [jfr holl. de blinde vlek, t. der blinde fleck, fr. la tache aveugle] anat. o. fysiol. i uttr. blinda fläcken, om den för ljusintryck okänsliga del af ögonbottnen där näthinnan genomtränges af synnerven. Lovén Huxley 170 (1871). Om man sträcker ut högra handen framför sig, höjer den uppåt, fixerar tumnageln med högra ögat under det man sluter det vänstra och spärrar ut fingrarna, så ser man i de flesta fall icke lillfingernageln, emedan dess bild faller på blinda fläcken i ögonbotten. Öhrvall Populärvet. upps. 94 (1909). Den af M(ariotte år 1666) gjorda upptäckten af den mariotteska l. blinda fläcken .. i ögat. 2 NF 17: 985 (1912).
b) i utvidgad anv.
α) i sht zool. som saknar synorgan. Våra blinda Entomostrakiter. G. Wahlenberg i Svea 1: 25 (1818, 1824). Flere af de kräftdjur, som finnas på nutidens stora hafsdjup, äro .. blinda. Nathorst Jord. hist. 625 (1892). Fauna o. flora 1908, s. 191.[jfr lat. cæci rami, grenar utan ”ögon”, dvs. utan knoppar] (föga br.) oeg., i fråga om ”ögon” i öfverförd anv. (jfr 13). Blinde, .. (dvs.) utan vingögon. Retzius Djurr. 91 (1772; om en viss grupp af fjärilar).
β) om tillfällig oförmåga att se (på grund af yttre påverkan af ngt slag): bländad. Den resande blir blind av (forsens) vattenstänk. Sandström Natur o. arbetsliv 2: 201 (1910).
c) i ordspr. o. ordspråksliknande talesätt. ”Låt mig se”, sa’ den blinde; jfr: ”Vi ska’ se på väfven” — sa’ blinda Sara. Holmström Sa han 83 (1876, 1880); jfr äfv.: ”Farväl tills vi återse hvarandra!” — sa’ den ene blinde åt den andre. Därs. 32. Det kan en blind se o. d. [jfr motsv. uttr. i d., holl., t., fr., lat. o. gr.]; jfr: Här på en blindh nästan kan see / At swerge bör then heder skee (att få ärkebiskop). Messenius Christm. 247 (c. 1616); jfr äfv.: Det kan en blind kiäring ta på. Runius Dud. 2: 79 (c. 1710); jfr Rhodin Ordspr. 35 (1807); jfr äfv.: Det kan en blind käring peka på med en käpp. Mont-Louis Fr. spr. 283 (1739) [jfr t. eine blinde frau kann es mit dem stock fühlen]. — Hwar (dvs. om) nw blinder ledher en blindan, så falla the bådhe j gropena. Mat. 15: 14 (NT 1526); jfr: Then ene blinder ledar then andra j kulone. Sv. ords. C 5 b (1604); Blinder leeder dhen blinda i groopen. Grubb 47 (1665); När en blind skall leda en blind, falla de begge i gropen. Sv. ordspråksb. 67 (1865); jfr äfv.: Som Blinder Man kan blindan wägen tee; / Så (dvs. lika litet) kan en olärd ok, hwad Rätt är see. Stiernhielm Parn. 3: 8 (1651) [uttr:s anv. som ordspr. utgår från det anförda stället i NT]. — Döme .. som then blinde dömer om lett eller ferge. G. I:s reg. 4: 43 (1527); jfr: Een part taala här om, såsom then Blinde om Färgan. Johan iii (1586) i Sthms mag. 1780, s. 326; Han dömmer, som den blinda om färgen. Rhodin Ordspr. 59 (1807); jfr äfv.: Det är ju absurdissimum, at vilja tala för den blinda om färgen. Anagrius Holberg 61 (1756) [jfr motsv. uttr. i d., holl., t., fr. o. it.]. — Dett tör en blind man settia sitt öga widh (dvs. sätta på spel för, sätta i pant för). Sv. ords. A 4 b (1604). — Then som winckar til then blinda .. han gör sig fåfäng arbete. Sv. ords. C 5 b (1604). — Bättre är wara Eenögdh än Blind. Schroderus Comenius 282 (1639); jfr Grubb 67 (1665), Sv. ordspråksb. 9 (1865); jfr äfv.: Bättre .. skelögd, än blind. Rhodin Ordspr. 11 (1807) [jfr fsv. bætre ær skælgh æn blindh, fd. bedræ ær at wære skælier æn blindher, mlat. malo strabo stare quam cecuciens titubare]. — En blind Man är en arm man. Hildebrand Magia nat. 187 (1654); jfr Grubb 47 (1665) o.: Blind man, arm man. Landgren Ordspr. 11 (1889) [jfr d. en blind-mand er en arm mand, bær han end silke og fløyel]. — Barnamagen är blind .. (dvs.) Han taar wedh (dvs. tager emot) allehanda spijs. Grubb 40 (1665); jfr Rhodin Ordspr. 6 (1807) [jfr fsv. blindhir ær barns maghi, fd. blijndher ær barna mawæ, mlat. cecuciens pueri stomacus censetur haberi]. — Blind Dufwa finner och stundom ett Hweteekorn (tryckfel för Hweete-). Grubb 48 (1665); jfr: Blind höna hittar också ett korn. Sv. ordspråksb. 7 (1865) [jfr d. blind due finder og stundom hvedekorn; blind høne finder ogsaa et korn, nt. ene blinde duwe find’t ook wol ens ene arft, t. ein blindes huhn l. eine blinde henne findet auch ein korn, fr. l’aveugle poule trouve souvent un pois, lat. invenit interdum cæca columba pisum]. — Dhen blinde finner och stundom en hästskoo. Grubb 117 (1665); jfr Landgren Ordspr. 19 (1889) [jfr d. blind-man finder stundom en hestesko, t. ein blinder findt auch ein hufeisen; ordspråket förklaras däraf att en funnen hästsko anses bringa lycka]. — Hwad skal dhen blinde medh spegel(?) Grubb 48 (1665); jfr Landgren Ordspr. 81 (1889); jfr äfv.: Hvad gör väl den blinde med glasögon? Därs. 80 [jfr d. hvad skal en blind med speil? holl. wat doet de blinde met den spiegel? t. was sol eim blinden ein spiegel? nylat. quid cæco cum speculo?]. — Blinder Häst behöfwer en godh taleman (näml. för att finna köpare). Grubb 48 (1665); jfr Landgren Ordspr. 11 (1889) [jfr d. blind hest behøver en god talsmand]. — Dhen blinde meenar at alla Koor äre swarta. Grubb 142 (1665) [jfr t. ein blinder meint, alle kühe seien schwarz]. — När dhen Blinde bär Krymplingen, så komma dhe bådha fram. Grubb 592 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 67 (1865) o. Landgren Ordspr. 128 (1889) [jfr d. naar den blinde bærer krøblingen, komme de begge frem, t. wenn der blinde den lahmen trägt, kommen sie beide fort]; jfr äfv.: Det gamla ordstäfvet — den halte blir ledd af den blinda. Blix Undersökn. om förvaltn. af riks. ständ. bank 14 (1796). — Girigheet föder blinda Barn .. (dvs.) Den girige famblar offta i mörkret. Grubb 251 (1665); jfr Sv. ordspråksb. 38 (1865) o. Landgren Ordspr. 66 (1889) [jfr lat. cupiditas cæcos reddit homines (Cicero)] — Den enögde är kung ibland de blinda. G. J. Ehrensvärd Dagb. 1: 330 (1779); jfr: I de blindes rike är den enögde kung. Ramsay Fr. barnaår 1: 151 (1904); jfr äfv.: Den enögde är högst i korgen bland de blinde. Sv. ordspråksb. 13 (1865) [jfr d. mellem de blinde hærsker den enøjede, holl. in het land der blinden is eénoog koning, t. unter den blinden l. im lande der blinden ist der einäugige könig, fr. parmi les aveugles les borgnes sont rois, lat. monoculus inter cæcos rex]. — Det första man blir blind på, så är det på ögonen. Kexél 1: 187 (1789); jfr Rhodin Ordspr. 36 (1807), Janson Gastar 101 (1902) [jfr d. det første, man bliver blind paa, er gjærne paa øjnene; jfr äfv. t. wer blind werden will, muss mit den augen anfangen]. — Det går som (när) de blinde slåss. Rhodin Ordspr. 42 (1807) [jfr d. der skærme to blinde sammen, lat. andabatarum more pugnant]. — Sax gör barnet blindt, och knif enögdt. Sv. ordspråksb. 78 (1865) [jfr fsv. faa barne sax vm thu wil thæth blinth hawa ok kniiff eenøghth, fd. sax gør barn blint oc kniff eenøweth, mlat. forfice fit cæcus puer ex (fel för et?) cultro monotalmus]. — Guldet gör ofta domaren blind. Sv. ordspråksb. 40 (1865) [jfr 2 Mos. 23: 8]; jfr 2 a. Han är blindast, som inte vill se. Granlund Ordspr. (c. 1880); jfr: Ingen är så blind som den, som icke vill se, heter det. Laurin Våld o. väld 14 (1910) [jfr nor. han er blindaste, som ikkje vil sjaa, d. ingen er mere blind, end den, som ej vil se, t. niemand ist blinder als wer nicht sehen will, fr. il n’est pire aveugle que celui qui ne veut pas voir]. — Solen är lika klar, om ock den blinde inte ser det. Landgren Ordspr. 155 (1889) [jfr d. himmelen er dog blaa, om end den blinde ej ser det]. — Hur går det? sa’ den blinde till den halte. Som du ser, sa’ den halte till den blinde. Landgren Ordspr. 79 (1889) [jfr d. hvordan gaaer det? sagde den blinde til den halte; som du seer! sagde den halte til den blinde].
2) bildl., om person l. som personligt uppfattadt väsen l. ting l. om mänskligt förstånd o. d.: intellektuellt l. moraliskt omtöcknad l. förblindad.
a) [jfr d. man er gemeenlig blind i sin egen sag o. motsv. anv. i isl., holl., t. o. eng., äfvensom af fr. aveugle o. (använda med afs. på förstånd o. d.) lat. cæcus o. grek. τυφλός] som ej ser klart l. ej inser det riktiga l. sanna i ngt l. ett visst förhållande osv., som ej har ögat öppet (för ett faktum, en möjlighet osv.); oförstående; icke omdömesgill, omdömeslös; omtöcknad, förblindad, förvillad; fåvitsk; oklok, oförnuftig, dåraktig. Den blinda hopen dömer alltid skeft. Blind som en höna (jfr 1). Aff thetta .. kan man .. merkia, om man ey aldeles blind är, at iomfrudom jntit achtas fore gudhi. O. Petri Clost. C 2 a (1528). Mitt förstånd är blindt, men troon så wida seer. Spegel Återv. par. 31 (1711). Jag är blind i egna fel, skarpsynt til at andras finna. Kolmodin Rök. 78 (1728, 1745). Också Oförståndet grånar, och en Slendrian är evigt lika blind. Thorild 4: 170 (1795). Hon .., blind af konstens prakt, sin hyddas sällhet glömmer. J. G. Oxenstierna 2: 119 (1796, 1806). Blinda yngling, tro ej mer / Den sol som i sin uppgång ler. Leopold 2: 48 (1801, 1815). En blind och orättvis styrelse. Järta V. skr. 1: 45 (1809). Må ej, som Eli, jag så blind i kärlek vara, / Att när jag skådar fel (hos mina barn), jag skulle näpsten spara. Ps. 1819, 340: 4. Ve de folk, som misskänna och motstå .. (sådana män som Cesar o. Napoleon)! .. de äro blinda och brottsliga! Rydberg Rom. d. 13 (1876, 1882; efter Napoleon III). Man skall vara särdeles blind för att icke upptäcka den finska ”anden” i en mängd af dikterna. Söderhjelm Runeberg 2: 399 (1906). — särsk.
α) (†) med inf.-bestämning. Spåmannen, / för grannen / kan wara lärd / men hemma blinder at råda. Wivallius Dikt. 99 (c. 1637).
β) i uttr. se (l. stirra o. d.) sig blind på (ngt): så rikta sin uppmärksamhet l. sitt intresse på (ngt), att man ej märker l. har sinne för l. tager hänsyn till ngt annat. På verden vi oss blinda si. Nordenflycht QT 1745, s. 111. När denna värld ännu var galen / och stirrade sig blind på idealen. Rydberg Dikt. 2: 107 (1891). Vi få ej se oss så blinda på talspråket .., att vi icke ha tid eller lust att göra bekantskap med litteraturen. H. Borg i Ped. tidskr. 1907, s. 180. jfr: Mången krigare såg sig blind / På de bruna ögonens glans. Runeberg 5: 23 (1860).
γ) [jfr d. blind for, holl. blind voor, t. blind für (äfv. gegen), eng. blind to] i uttr. blind för (ngt): som ej blifver varse l. aktar på l. förstår l. uppskattar (ngt); som (med riktande af sin uppmärksamhet l. sitt intresse på ngt annat) bortser från l. sluter sitt sinne för (ngt), som ”ej vill se”; äfv.: som ej låtsar märka (ngt), som låter (ngt) passera. Han är blind för (sin) egen fördel. Jag gick för faran blind, / Att hämna dina qval. Leopold 1: 75 (1790, 1814). Han är blind både för det naturliga och det uppenbarade ljuset. Tegnér 4: 147 (1828). Skåningarne voro denna tiden blinda för sitt eget väl. Afzelius Sagoh. 5: 110 (1843). Ej blind jag är för värdet af ert yrke. Atterbom 1: 6 (1854). (Lars) var icke blind för den beundran, som hans höga växt. säkra hållning och oerhörda kroppsstyrka inbragt honom från hopens sida. Rydberg Vap. 281 (1891). Du är så härlig, Walther, / .. jag har sett dig / Och sett, tills jag blef blind för allting annat. Hallström Gr. af Antw. 24 (1899). — särsk. (mindre br., i Finl. obr.) med bestämning som betecknar person: blind för ngns fel l. brister; (alltför) efterlåten mot ngn. Föräldrarna äro ofta alltför blinda för sina barn. Almqvist (1844). Dalin (1850).
δ) [jfr fsv. guz orþ lysa blinda siala at sea, d. de blinde hedninger o. motsv. anv. i holl. o. t.; anv. utgår från bibliskt, särsk. nytestamentligt språkbruk (jfr t. ex. Mat. 23: 16-26)] (i sht i religiös stil) i fråga om en människas förståndsbeskaffenhet i andliga ting: oupplyst, okunnig, som befinner sig (l. vandrar osv.) i mörker; förblindad; förstockad. I galne och blinde. Mat. 23: 17 (NT 1526). Menniskian är så blind at hon ey weet gudz sinne och wilia. O. Petri 1 Förman. A 2 a (1528). Jagh haar warit ganska blinder / I alt thet som heligt är. Ps. 1695, 406: 2. En blinder hedning. Humbla 155 (1740). Menniskan (är) af naturen blind i andeliga ting. Wallin 2 Pred. 1: 244 (1830). Värdes genom ditt ord uppväcka de säkra, göra de andeligen blinda seende och de döfva hörande ..! Handb. 1894, s. 218.
b) [jfr lat. cæcus futuri fati] (†) okunnig (i l. om ngt), omedveten (om ngt). Capitain Pranges Supplique, at honom, såsom en främling ock i sakerne blind ock okunnig, nåd vederfaras måtte. 2 RARP 2: 508 (1723). Sorgen (är) en passion, ofta blind om sin orsak. Kellgren 3: 142 (1785). Hur blind är menniskan om ödets skickelse! J. G. Oxenstierna 5: 98 (c. 1817).
c) [jfr fr. aveugle en sa colère, lat. cæcus furore] (i högre stil) besinningslös; obetänksam; hänsynslös. Hel blind i sin affect tidt menskian plägar yra. Düben Boileau Sat. 62 (1722). Nero .. rasade blind, icke allenast til sit, utan ock til hela rikets fördärf. Mörk Th. 2: 164 (1752). När syndarn, blind af öfverdåd, / Sig i förderfvet kastar. Ps. 1819, 130: 2. Blind i sitt hat och i sin kärlek blind. Thomander 3: 122 (1831). C. V. A. Strandberg 1: 198 (1858).
d) [jfr holl. een blind bewonderaar, t. ein blinder anhänger] som ej har l. yttrar ngn egen mening l. vilja, kritiklös, slafvisk; ensidig, partisk; numera nästan bl. i sådana förb. som blind anhängare l. eftersägare l. beundrare o. d. A. är en blind beundrare af fru S. själf lika mycket som af hennes konst. (Efter frihetens undertryckande återstår) En eländig hop af blinda trälar, och förtjenstlösa lyckletare. Tessin Bref 2: 101 (1754). Blinde anhängare af ett System .. måste hafva ensidige åsigter. E. Fries i VetAH 1816, s. 128. Dens. Bot. utfl. 3: 137 (1864).
3) bildl., om mer l. mindre abstr. begrepp (meningar, känslor, egenskaper, handlingar, krafter osv.): som vittnar om l. innebär intellektuell l. moralisk omtöckning l. förblindelse, l. som själf tänkes såsom icke seende.
a) [jfr eng. blind prejudice, a blind and mistaken inference o. motsv. anv. i d., holl., t. samt af fr. aveugle o. lat. cæcus] om förståndsyttring, åsikt, omdöme o. d.
α) oförstående, förblindad; fåvitsk, oklok, oförnuftig; äfv.: okunnig, fåkunnig. Blinda fördomar. Blind vidskepelse. Förnufftsens Dom är vthi Guddomlige Heemligheter blind. Schroderus Osiander III. 2: 102 (1635). Då hon så wähl trodde / Min blinda råd. A. Wollimhaus (c. 1669) i 2 Saml. 1: 126. Catholicismen är på vissa ställen i Europa ännu blindare (än i Frankrike). Lanærus Försök 69 (1788). Det lösa vacklandet, den blinda lättron / är dagens kräfta uti unga sinnen. Tegnér 2: 208 (1820). Den blinda vantron. Rundgren Minnen 2: 84 (1865, 1883). (†) Dumma lag, du blinda sed, / Som af nedrig afvund ljuder, / När du Evæ Kön förbjuder, / At Parnassen komma ved. Nordenflycht QT 1744, s. 9.
β) [jfr lat. obscura spe et cæca exspectatione pendere] (†) som är utan skäl, grundlös; omotiverad; tom, lös; bedräglig. Gudh .. beswijker icke sitt folck medh blind försäkring. Phrygius Him. lif. 44 (1615). Altså / War then blinde förhopning (hos korsfararna) tå. Sigfridi K 5 b (1619). Blinda Gissningar. Hoorn Välöfv. jordg. 1: 47 (1697). Här får smaken sin grundval uti ett blindt tycke, utan lag, utan vett. C. A. Ehrensvärd 42 (1782).
γ) [jfr t. blinder glaube] kritiklös, slafvisk (jfr b γ o. c α); i sht i uttr. blind tro; jfr KOLAR-TRO. Serenius (1741). Göra Folk till Fä genom blind Tro och blind Lydnad. Thorild 2: 231 (1792); jfr c α. Blindt fasthängande vid abstracta principer. Fries Bot. utfl. 2: 199 (1852). Den blinda tilltron till mahdismens höga uppgift. G. Hedengren i Ill. mil.-revy 1898, s. 75.(†) Aff Prästerne vppå blind credit emoottaga (alla de katolska lärosatserna). Brask Pufendorf Inl. t. hist. 438 (1680).
b) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng., äfvensom af fr. aveugle o. lat. cæcus] om känsla, karaktärsegenskap o. d. Ibland de svåraste laster, är visserligen en otidig ambition och en blind högfärd. Tessin Bref 1: 242 (1753). Han ledes af en blind egenkärlek. Hagberg Pred. 6: 139 (1820). Den blinda misstänksamheten är svaghetens tecken. Svedelius i SAH 51: 147 (1875). — särsk.
α) [jfr d. kærlighed er blind, holl. blinde liefde, t. blinde liebe, fr. l’amour est aveugle, lat. amor cæcus] om kärlek(en): som ej kan l. vill se några brister hos sitt föremål, okritisk, kritiklös; äfv.: som vid valet af (sitt) föremål ej ser klart o. kritiskt, som ej ser hvilket föremål den faller på. Blind älskog. Düben Boileau Sat. 40 (1722). Den blinda moderliga kärleken. Eurén Cora 67 (1794). Tegnér 6: 120 (1829). En bild af Manhem .. fram han bar, / Ej som det var, / Men såsom den blindaste kärlek det ville. Snoilsky 3: 12 (1883; om O. Rudbeck). — särsk.
α’) i ordspr. Kärleken är blind, faller så snart på Kooskarn, som Liliebladh. Lælius Jungf. C 2 b (1591); jfr Grubb 434 (1665); jfr äfv.: Kärleken är blind, .. (äfv.) kärt öga ser ingen brist. Rhodin Ordspr. 86 (1807).
β’) i personifikation (jfr 1). Astrild sägs wara blott, och blind; doch snäller och hurtig. Stiernhielm Herc. 329 (1648, 1668). (Amor) har öga för allt, och icke minst för det löjliga, men är derjemte blind och ser ingenting. Lysander Tre föredr. 19 (1855).
β) [jfr d. blind iver, holl. blinde passie, blinde ra-. zernij, t. blinde wut, blinder eifer, eng. blind fury, äfvensom fr. fureur aveugle, zèle aveugle, lat. cæcus impetus, cæcus timor] i sht om affekt o. d.: som vittnar om l. visar brist på öfverläggning l. besinning l. hänsyn, l. som förhindrar l. utesluter öfverläggning osv.; besinningslös; numera i sht i vissa förb., ss. blindt hat, blindt raseri, blind ifver o. d. Jag lopp i blindan fart (på syndens bana). Lybecker 57 (c. 1715). Kärlek och ifver, och som jag nu märker, också hunger, äro blinde. Tessin Bref 1: 134 (1752). Den våda, / Hvari dig störtat har dit blinda öfverdåd. Kellgren 1: 36 (1786). Det murkna gamla, det omogna nya / med blind förbittring kämpa nu om verlden. Tegnér 2: 207 (1820). Man såg (hästarna) .. ofta slita sig lösa och i blindt raseri störta utföre de högsta brådstuporna. Fryxell Ber. 6: 449 (1833). Det blinda religionsnitet. Nilsson Ur. 1: 10 (1834, 1866). Under striden visa .. (australnegrerna) blind tapperhet. 2 NF 2: 460 (1904).
γ) [jfr fr. une aveugle confiance o. d.] kritiklös, slafvisk (jfr a γ o. c α); i sht i vissa förb., ss. blind beundran, blindt förtroende o. d. De oförfarne och lättsinnige Konungars feel är, at de sig .. sine .. Gunstlingar, med ett blindt förtroende, aldeles uti händren gifva. Ehrenadler Tel. 98 (1723). Af dem, hvilka med honom ägde rättighet att rösta, (fordrade han) aktning, men aldrig en blind tillgifvenhet. Rosenstein 2: 33 (1811).
c) om handling o. d. Ibland .. är .. (koprofagien) en blind handling i ett tillstånd af stor bortkommenhet och djup omtöckning. 2 NF 14: 1005 (1910); jfr d. — särsk.
α) [jfr d. blind lydighed, holl. blinde gehoorzamheid, t. blinder gehorsam, äfvensom fr. une aveugle obéissance] kritiklös, slafvisk (jfr a γ o. b γ); i sht i förb. blind lydnad. Thorild 2: 231 (1792; se under a γ). I blind eftergift för hvad de ansågo vara Monarken angenämt. Crusenstolpe Skildr. De frånv. 131 (1834, 1837). Lydnad måste vara, men icke en blind. Bremer G. verld. 1: 155 (1860).
β) [jfr holl. een blinde slag] (i sht i högre stil) som göres slumpvis, på måfå, utan plan o. beräkning, som göres i blindo (jfr e β o. 4). När lyckan lyfte en uppå sin stålta vinga / Så slog hon tio ned i samma blinda flyckt. Nordenflycht QT 1744, s. 26. Jag til blinda hugg mit svärd på fältet sträckt. Kellgren 3: 43 (1792). En okänd kämpe lik, som mot en sköldmö strider / med sluten hjelm, med blinda slag, / så, Nore, var vår strid. Tegnér 2: 127 (1814). Kekri hade fått ett blindt hugg öfver armen. Topelius Vint. III. 1: 232 (1862, 1896). — särsk. [efter motsv. anv. af eng. blind] spelt. i poker, om förhandens insats, som sker på obesedda kort. Vallentin Pokerboken 23 (1903).
d) [jfr d. blind drift, t. blinde triebe, äfvensom fr. force aveugle] om viljeyttring, kraft o. d.: omedveten, som verkar omedvetet, afsiktslöst, planlöst, mekaniskt (jfr e α). Affecterne, thet är, Hugsens blinde bångsame Reetningar, Vpäggelser och Anlopp. Stiernhielm Lycks. Cart. (1650). Naturen är en blind verkande kraft. Leopold 3: 24 (1802, 1816). Hos Menniskan är .. Naturdriften ej längre ett medvetslöst sträfvande; den har sålunda upphört att vara en blind Drift. Trana Psych. 2: 139 (1847). Instinkten är .. en blind impuls, som djuret med nödvändighet följer. Thorell Zool. 1: 252 (1860). De ömmaste, blindaste begären. Ullman En flickas ära 206 (1909). jfr: Blinda kausalitetsräckor kunna logiskt riktas, utan att brytas. Rydberg Varia 78 (1890, 1894).
e) om öde, skickelse, nödvändighet, tillfällighet, slump o. d.
α) [jfr t. blinde notwendigkeit, eng. blind necessity, lat. cæca fata, cæca sors] om nödvändighet, öde o. d.: utan medvetande om syfte l. ändamål, som verkar planlöst, hänsynslöst, obevekligt (jfr d). En blind nödvändighet. Geijer I. 5: 176 (1811). (Gymnasisternas) käppar och knytnäfvar sväfvade som det blinda ödet .. öfver oss (skolgossar). Ödman Vår- o. sommard. 1: 4 (1882, 1887). — i personifikation. Låt oss tro, att ödets blinda tärnor / ledas likväl af en faders hand. Tegnér 1: 434 (1806).
β) [jfr holl. het blinde toeval, t. blinder zufall, eng. a blind chance, äfvensom fr. le hasard aveugle] om tillfällighet, slump o. d.: oberäknelig (jfr c β o. 4). Widekindi Krigsh. 187 (1671). Christi flycht in vti Egypten .. skedde (icke) af någon slump eller blott och blind hendelse. Swedberg Sabb.-ro 382 (1688, 1710). (Människan) finner .. (sedan hon fått begrepp om ett högre väsendes deltagande i hennes öden) icke någon blind tillfällighet, som leder hennes handlingar. Ling Edd. 112 (1820). Det är ej en blind slump, som, afsigtslös, omblandar vår lefnads uppträden. Wallin 1 Pred. 1: 261 (c. 1830). — särsk. [jfr d. lykken er blind, holl. het luck is blind, äfvensom fr. fortune aveugle, lat. fortuna cæca] (i sht i högre stil) i uttr. lyckan är blind o. d., lyckan ser ej hvem hon faller på; den blinda lyckan, den oberäkneliga lyckan, slumpen, turen; förr äfv. ngns blinda lycka l. (en) blind lycka, ngns oberäkneliga l. oförutsedda öde l. lycka, oberäknelig(t) öde l. lycka, lycklig slump, tur. Har dock wäll den blinda lyckan emoth dee mächtiga Troer så handlat? A. Wollimhaus (c. 1669) i 2 Saml. 1: 112. (Karl IX) lofwade hielp emoot bägges theras Fiende, om (Boris Gudunow) .. wille ingå medh sig vthi närmare alliance och förbund; Men Boris, lijtet wettandes sin blinda Lycka, swarar högmodeligen. Widekindi Krigsh. 21 (1671). (Jag) måste .. Cappa ankartåget och kom med blind Lyka i en god hamn. S. Löfvingh (1730) i Handl. Finl. öden 1: 454. At efterlämna et stort namn, är ofta en verkan af slump och af en blind lycka. Adlerbeth Åm. i VetA 1796, s. 1. Denna glada sfer, / Der lyckan, än ej blind, ännu förtjenstens är! Wallin Vitt. 1: 23 (1805). i personifikation. Är lyckan blind, så måste man ge henne ögon! Altén Förf. osk. 22 (1798).
4) [jfr lat. cæci in nubibus ignes] (i högre stil) bildl., om ngt konkret: som styres l. ledes af en slump; som verkar slumpvis, utan plan l. beräkning, i blindo (jfr 3 c β o. e β). Tärningen har många ögon, men är ändå blind. Benrangelsmannen svänger sin blinda lie. Blinda kulor hveno / Kring honom hvarje stund. Runeberg 2: 34 (1848). Hvad sekler vårdat som en skatt / Slog krigets blinda åska neder. Sander Dikt. 2 (1870).
5) [jfr motsv. anv. i ä. dan. o. ä. eng. Anv. torde böra förstås så, att ”blind” kommit att mera allmänt beteckna ett lyte, en abnormitet (i försvagande riktning); jfr SLÖSÄD samt 6. Jfr äfv. motsv. anv. af DÖF (här med en allmännare bet.: slö, matt, kraftlös) i fsv. döfviþer, icke fruktbärande träd, o. af d. døv i ä. d. døvhavre, Avena sterilis Lin., samt t. taubes korn, taube ähre, tauber hafer o. d.] (†) ofruktbar, steril; jfr BLIND-AX, -KORN, -SÄD. (Om kornet sås för tätt,) lägger (det) sig i Blomnings tiden, och gifver blinda Ax med ingen kärna. Salander Gårdsf. 167 (1727).
6) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.; jfr äfv. anv. af d. døv i ä. d. døvnelde, d. dial. døv nelde, namn på arter af Lamium, Marrubium m. fl., nor. dial. dauv i dauvnetla, om Lamium-arter, t. taub i taube nessel, taubnessel, benämning på arter af Galeobdolon o. Lamium. Jfr E. H. Tegnér i Sv. stud. t. G. Cederschiöld 446 ff. (1914). Epitetet tillkommer från början o. ännu hufvudsakligen vissa labiatväxter som likna nässlorna o. syftar väl eg. därpå att dessa växter icke bränna ss. de verkliga nässlorna; jfr för öfr. 5] i benämningar på växter som (åtm. för den folkliga uppfattningen) förete större l. mindre likhet med dem hvilkas namn de, med tillägg af adj. i fråga, bära: ”oäkta”; jfr BLIND-BOK, -LJUNG. — särsk. (†) i uttr. blind nässla, om växter af fam. Labiatæ, blindnässla; jfr anm. 2:o under BLIND-NÄSSLA (sp. 3249). Lex. Linc. (1640; under lamium). särsk. [jfr fsv. blind nätla, blinda näta, fd. blindæ nætlæ (jfr Lyttkens Sv. växtn. 316 (1905))] om Marrubium vulgare Lin.; jfr BLIND-NÄSSLA 1 a. Månsson Ört. 206 (1628, 1642). I. Erici Colerus 1: 193 (c. 1645).
7) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng., äfvensom af fr. aveugle. I sv. beror anv. säkerligen till stor del på lån] som saknar verklig grund l. normal(t) berättigande l. innebörd; overklig, skenbar; låtsad, föregifven, falsk.
a) [jfr d. blind alarm, t. blinder alarm, blinder lärm] i uttr. blindt alarm (förr äfv. larm).
α) falskt alarm; jfr ALARM 1 f. Blindt alarm, som den Commenderande någon gång sjelf gör, för at pröfva sit Manskap. Holmberg (1795; under alarme). Alltsammans var .. blindt allarm. Crusenstolpe Tessin 4: 187 (1849).
β) (†) låtsadt anfall, alarmering; jfr ALARM 4 b. Iag .. pröfede med blinde alarum .. wäll öfuer tio reeser (att storma porten). B. Severinsson Justen (1579) i HSH 36: 178. Fienden .. giorde oss esomåfftast blinda allarm. S. Agrell (1709) i Karol. krig. dagb. 5: 24. Oupphörligt oroades hären af blindt larm. Strinnholm Hist. 4: 275 (1852).
γ) oro utan verklig anledning; jfr ALARM 5 slutet. Der (kom) ett blindt alarm i lägret kl. 5 om afftonen, i det att wåra Woloschier kommo att taga stånd på andra sidan om strömmen. C. M. Posse (1708) i Karol. krig. dagb. 1: 308. Jag (begriper) i sanning icke, hvarifrån detta blinda allarm, denna paniska förskräckelse … Rydberg Frib. 384 (1857, 1866). SAOB (1870; under alarm).
b) [jfr d. blindt angreb, t. blinder angriff] (numera knappast br.) i sht mil. om krigsrörelse o. d.: låtsad, simulerad, skenbar, sken-. En ”blind descente” (dvs. landstigning). 2 NF 5: 1096 (sannol. efter handl. fr. 1701). Han bör vänta en eller flere blinda attaqver. A. Ehrensvärd i VetAH 1743, s. 233. (En framstående general) utmattar .. (fienden) genom blinda rörelser. Sv. Merc. 2: 306 (1756). Dalin (1850). Auerbach o. Blomqvist (1907). jfr: Solkouski .. slogh .. ett blindt Lägher. Petreius Beskr. 2: 258 (1614); jfr j.
c) fäkt. om anfallsrörelse: låtsad, sken-, som bl. är en fint. Blindt hugg. Blind stöt. Halft framåt! blind qvart! Fallut hugg ters! Ledn. v. handter. af huggare 43 (1841).
d) [jfr ä. d. blinde nafne, ä. t. blinde namen, blinde soldaten] (†) i fråga om mönstring af krigstrupp; om karl: som utan att vara värfvad passerar mönstring(en), föregifven, understucken; om namn: som ej motsvaras af en verkligen befintlig karl, fingerad, falsk; jfr BLINDING 3. (Den) som kan bewisa, någon blind eller understucken gå genom Mönstringen. Stadg. ang. landtmil. 1: 145 (1682). (Somliga officerare hafva) Vpfylt Rullarna, och intet Lederna: hafwa haft många Passevolanter, eller blinda. Isogæus Segerskiöld 546 (c. 1700). Munsterherrarne skulle hafva noga tillsyn, att inga blinda namn måtte insättas uti registren. C. Adlersparre i VittAH 3: 328 (1793).
e) [jfr d. blind passager, t. blinder passagier] (föga br.) i uttr. blind passagerare, passagerare som utan att betala i smyg medföljer fartyg l. tåg o. d. LD 1915, nr 45, s. 4.
f) [jfr t. blinde rotte] (†) i uttr. blind rote, blindrote. Compagnierne .. böra (så) afdelas, at intet mera än en blind Rote under Piquenerarne och en under Mosqveterarne blifwer. Stadg. ang. landtmil. 3: 484 (1694). Regl. f. inf. 1751, s. 10.
g) [jfr ä. t. blinde köpfe] (†) i uttr. blind koppa, torr koppa; jfr BLIND-KOPPA. Har ock ofta hulpit (mot bukref), at man satt en blind kåppa på nafvelen. Roberg Beynon 185 (1709, 1727).
h) (†) om linje, punkt o. d.: ”tänkt”, supponerad, antagen; om linje: punkterad (till beteckning att den är blott ”tänkt”, antagen); som ej är afsedd att synas, hjälp-; jfr BLIND-LINJE. Rålamb 10: 4 (1691). På en blind Linea, som elliest grundlinien kallas, afsättjes dhe 24 Caliber Stycketz längd. Grundell Anl. t. artill. 1: 29 (c. 1695). Lang Lorentssen Fortif. 63 (1737). Blinda strecket KL beteknar Qvick-silfrets superficies. J. Leche i VetAH 1763, s. 92.
i) [jfr d. blind patron, blindt skud, t. blinder schuss, blinde granate] i sht mil. om ammunition, skott o. d.: som (bl. är afsedd för öfning o. därför) i ett l. annat afseende icke är ”riktig” l. effektiv, som gjorts ofarlig; oladdad, (i sht förr) äfv.: löst laddad; om eldgifningsöfning o. d.: som utföres med oladdade gevär. Ladda blindt! (kommando vid gevärsexercis). Pulwer (dvs. krut) til 8 Skott skarpt, och 16 blinde Skott. Stadg. ang. landtmil. 1: 52 (1680). Blindt skott, (fr.) décharge à poudre. Weste (1807). Den blinda ammunitionen består (bl. a.) af .. projektiler, hvilkas spetsar blifvit tvärt afsågade. De Ron o. Virgin I. 1—3: 52 (1886). Om patronen saknar kula, kallas den lös, blind eller öfningspatron. NF 12: 892 (1888). Blinda minor. SD(L) 1896, nr 30, s. 6. Om styrbord på ”backen” och ”gångbordet” exercerades en pluton i ”blind” eldgifning med karbin. GHT 1896, nr 274, s. 2.
j) [jfr t. blinde tasche, blinde knöpfe samt motsv. anv. i d., holl. o. eng., äfvensom af fr. aveugle] som ej har ngn verklig uppgift (o. därför ofta icke heller är ”riktig”), som finnes l. är gjord osv. bl. för syns skull, som bl. tjänar dekorativt syfte o. d. Inga knappar bak på Råcken, utan allenast blinda knapphål. Stadg. ang. landtmil. 2: 107 (1687). På de .. blinda ficklocken bakföre, äro .. trenne knappar. Mag. f. konst 1828, s. 80. (Å orgeln i Lunds domkyrka) äro 3021 (pipor) ljudande och 46 blinda. Brunius Metr. 424 (1836, 1854); jfr BLIND-PIPA 1 a. Blind styckeport. Schulthess (1885). Vid .. tillverkning (af trikåvaror i mönster) kan man använda bleckpress, mönstertrådar, som icke bilda maskor, s. k. blinda läggningar m. fl. olika medel af mångfaldigt slag. 2 Uppf. b. 8: 384 (1900). — särsk.
α) [jfr d. blind dør, blindt vindue, holl. eene blinde deur, een blind venster, eene blinde nis l. arcade, t. blinde tür, blindes fenster, blinde bogenstellung, eng. blind door, blind arches, äfvensom fr. arc aveugle, fenêtre aveugle] byggn. i fråga om bågverk, dörr- o. fönsteröppningar m. m.; jfr BLIND-DÖRR 1, -FÖNSTER 1 m. fl. (Rummet har) 4 dörrar, af hvilka två äro blinda. J. Böttiger i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1888, s. 109. I torn och å fasader (på romanska kyrkor) förekomma öppna, någon gång blinda bågställningar. Wrangel Byggn. hist. 17 (1904).
β) i uttr. blindt ord, blindt tecken, i vissa slag af chiffer: ord l. tecken utan betydelse, fyllnadsord, fyllnadstecken (jfr 11 c).
8) [jfr d. blinde fag, holl. een blinde omvangmuur, t. blinde wand, eng. blind wall, lat. paries cæcus o. gr. τοῖχος τυφλός; anv. utgår troligen från bet.: ”som saknar ögon” (jfr den bet. ”öga” har i ssgn VIND-ÖGA)] om muryta o. d.: som saknar (fönster- l. dörr)öppningar; anträffadt bl. i ssgr (se BLIND-MUR, -SIDA 2).
9) [jfr motsv. anv. i holl. o. t., eng. blind holes, blind alley, fr. canale aveugle, tube aveugle, äfvensom motsv. anv. af lat. cæcus o. gr. τυφλός (se under b o. c); anv., som utgår från bet.: ”utan ljus(öppning)”, ”som ej insläpper ljus” (jfr 8), beror i de germ. spr. säkerligen ytterst på lån från de klassiska] (i sht i fackspr.) om kanal, rör, gång, hål o. d.: utan (utgångs)öppning, sluten (i ena änden), stängd. Så kallade dead-holes eller blinda öppningar (på en tegelbränningsugn). P. B. Berndes i VetAH 1805, s. 217. Hela deras (dvs. växternas) massa består af kortare eller längre säckar, med blinda .. ändar. Agardh Bot. 1: 87 (1830). Tunntarmens början betecknas ganska allmänt genom närvaron af mer eller mindre talrika, blinda utstjelpningar. Sundström Huxley 141 (1874). Näsborrarna (hos benfiskarna äro) endast .. blinda och (stå) icke .. i förbindelse med svalget. Strindberg Blomst. 35 (1888). De öfvertaliga spenarna äro vanligen blinda, d. v. s. utan spenkanal. Landtbr. bok V. 2: 157 (1908). — särsk.
a) [jfr d. blindgade, t. blindgasse] (†) om gata o. d.: återvänds-. Blinde och stängde Gator (måste i befästa städer) öpnas, att Soldaterne snart kunna komma dhe trängde till hielp. Rålamb 8: 34 (1691).
b) [jfr t. blinde goldne ader, blinde hämorrhoiden, fr. hémorrhoïdes aveugles, efter nylat. hæmorrhoides cæcæ] (numera föga br.) i uttr. blind(a) gyllenåder(n) o. blinda hemorrojder, slutna (dvs. icke blödande) hemorrojder; motsatt ÖPPEN. C. F. Ribe Præs. i VetA 1748, s. 20. (Aloe är) obrukeligt (dvs. otjänligt) .. för dem som äro plågade af blinda gyllenådern. Sv. Merc. V. 4: 238 (1760). Plågad af blinda hemorhoiders uppstigande. Crusenstolpe Mor. 4: 188 (1841).
c) [jfr holl. de blinde darm, t. der blinde darm, fr. l’intestin aveugle, lat. intestinum cæcum, efter gr. τυφλὸν ἒντερον (Aristoteles)] (†) i uttr. (den) blinda tarmen, blindtarmen. De grofve Tarmarna .., af hvilka den första eller blinde, tarmen kallas cœcum. Rosenstein Comp. 316 (1738). Möller (1745; under borgne, adj., o. cecale).
d) [efter nylat. foramen cæcum, foramen cæcum linguæ] (föga br.) anat. i uttr. blinda hålet, benämning på ett vid under (främre) ändan af pannkammen å pannbenets insida befintligt (hos den vuxne individen slutet) hål, o. tungans blinda hål, benämning på en djup grop på tungroten, hvari en af tungans största nervspetsar har sitt säte. Almqvist (1844; under blindhål). Hartelius Anat. 16 (1874, 1893).
B)
10) mörk, ogenomskinlig; gm l. i hvilken intet ses.
a) [jfr motsv. anv. i holl., t. o. eng. samt lat. cæcæ tenebræ, cæca nox] (numera föga br.) i allm.: mörk, ogenomskinlig; om mörker, natt o. d.: ogenomtränglig. Juslenius 277 (1745). Skyar fästet höljde / Och mörker gjorde natten blind. C. V. A. Strandberg 3: 305 (1853). Hur vill ni man skall träffa i blinda mörkret? Topelius Fält. 2: 53 (1853, 1856). I den blinda natten. Wulff Leopardi 286 (1913). (†) The meente at theras synder skulle fördolda, och vnder een blind täckelse förgätna wara. Vish. 17: 3 (Bib. 1541; Luther: vnter einem blinden Deckel).
b) [jfr t. blindes glas, blindes fenster] (i fackspr.) om glas o. d.: ogenomskinlig, (blott) genomlysande. Stål Byggn. 1: 125 (1834). Om den smälta glasmassan afkyles mycket långsamt eller längre tid är utsatt för mycket hög temperatur, så .. (blifver glaset) ogenomskinligt eller som det kallas ”blindt”. 2 Uppf. b. 7: 244 (1903).
11) [jfr motsv. anv. i fsv., ä. d., nor. dial., isl., äfvensom af lat. cæcus] († utom i c) dunkel, oklar, otydlig; svårförstådd, obegriplig; svår (att afgöra o. d.). (Det) är ey blindt vppå tagha (dvs. inse) hoo the ära (dvs. äro). O. Petri Äkt. B 2 b (1528). Hvadh honom .. ähr skedt rett eller orett, är blindt om döma. L. Petri Kr. 82 (1559). Blinth taall. Kyrkoh. årsskr. 1902, Meddel. o. aktst. s. 38 (i handl. fr. c. 1600). Widhlöfftigheet gör Lagen blind och twifwelachtigh. Schroderus Kon. förär. 53 a (1606). Men hvem är då den sanskylliga Bofven? .. hittils är det blindt för oss alla. Nissafors arkiv Bref 24 jan. 1806. En blind, eller mindre väl .. præparerad utanlexa. A. Törneros i Sv. litt.-fören. tidn. 1838, sp. 516. — särsk.
a) om rättssak: dunkel, svår att utreda, oklar, outredd, oviss. Ther Saken är blind, skal man vara snarare til at hielpa honom som beklagat (dvs. anklagad) är, än honom som klagar. Dom.-regl. mom. 40 (c. 1530). Saken (är) på både sidor .. blindh och witnelöss. Bidr. t. Åbo hist. I. 4: 150 (1632). Rääf Ydre 3: 299 (i handl. fr. 1723). ”Döma en sak under Guds dom”, .. (dvs.): ställa en blind sak till framtiden. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 406 (1868).
b) [jfr nor. dial. ei blind skrift, en dunkel, förbleknad skrift, eng. written in a queer blind hand] om skrift o. d.: otydlig l. svårläst l. svårtydd? halft osynlig l. utplånad? Så framt Messenius haft någon blind afskrift af detta Chronicon, har han kan hända däraf tagit sig tilfälle at gissa, det Jutta varit insatt på Laholm. Lagerbring 1 Hist. 2: 527 (1773). På några (brakteater) såg man kronor, på några krönta ansikten och åtskilliga andra blinda strekar. Dens. Skr. 169 (1787).
c) (numera föga br.) om ord, mening, uttryck o. d.: otydlig, oklar, obegriplig; innehållslös, intetsägande (jfr 7 j β). De sväfvande, halfsökta uttryck eller såkallade blinda meningar .., hvilka i dessa slags TillfällighetsStycken .. förekomma. Sv. lit.-tidn. 1820, sp. 66. Stundom förekomma (i boken) alldeles blinda meningar. J. E. Rydqvist i Sv. litt.-fören. tidn. 1834, sp. 791. — särsk. [efter ä. t. blind wort, blinde meinung] ss. term i de gamla tyska mästersångarnas tabulatur. Blind mening. Bååth Wagners sag. 3: 21 (1905). Blindt ord. Därs. 22.
12) [jfr (ä.) d. en blind grøft, nor. dial. ein blind nagle, holl. blinde wegen (i en fästning), t. blinde grube, eng. blind ditches, lat. cæca fossa, cæca arma] († utom i b samt i vissa ssgr) osynlig, dold, undangömd, förstucken. Oren grund, blinda ankare och förlorade (dvs. förlista) skeppsvrak äta af ankaretågen och sätta hitkommande skepp i .. förlägenhet. (Bladh o.) Hornstedt Resa 169 (1785) [jfr (ä.) d. blinde ankere, holl. een blind anker]. jfr: Timar dråp af blinda slag (dvs. slag af hvilka man ej ser något märke). Arnell Stadsl. 754 (1730). — särsk.
a) i bild. Huru monga blinda renn-snaror osanningen hafver at besnärja sanningen med. Rydelius Förn. 14 (1718, 1737).
b) [jfr d. blind klippe, blindt skær, nor. dial. eit blindt skjer, holl. eene blinde klip, t. blinde klippen, eng. blind rocks, gr. τυφλαὶ σπιλάδες; jfr äfv. lat. cæca freta, bränningar öfver dolda klippor] (numera mindre br. utom i ssgr) om klippa, skär, grund o. d. i hafvet: icke synlig (öfver vattenytan), undervattens-; jfr BLIND-GRUND, -KLIPPA, -REF, -SKÄR. Många blinda klippor, skär och grunder ligga i vägen. HSH 1: 19 (efter handl. fr. 1527). Slemme grund och bodhor, doch icke månge synlige, men meste parten osynlige och blinde. Månsson Sjöb. 66 (1644). Blinda grund och stenar. Liljestråle Fid. 429 (1772, 1797). Dalin (1850). Seglatsen .. vore mycket farlig .. genom många blinda klippor, skär och grund. H. Hildebrand i 3 SAH 12: 125 (1897).
c) om (voterings)sedel: på hvilken skriften är dold; sluten. Landsmännen (voterade) med blinda sedlar enhälligt på herr Mennander till kurator. P. Kalm (1761) i Sv. mem. o. bref 3: XI.
13) [jfr ä. d. blint papier, omslagspapper (eg. papper utan skrift l. tryck), holl. blinde kaart, blindkarta. Bet. är väl här väsentligen den ur 12 utvecklade: ”på hvilken (l. hvilket) ingenting kan ses”; åtm. för modern språkkänsla har anv. dock beröring dels med den under 1 b α omtalade bet.: ”som saknar ögon” (jfr särsk. ex. från 1615 o. 1862 strax nedan), dels med 7 o. (hvad mom. e beträffar) med 11] blank, tom (öfverhufvud l. som saknar ngt karakteristikum som man hos det ifrågavarande skulle vänta sig). De vanliga fläckarne (dvs. de s. k. ögonenpå vingarna hos fjärilen Noctua cæcimacula äro) blinda, d. v. s. nästan utan kärna. Thomson Insect. 178 (1862). Kartan var ”blind”, det vill säga utan utsatta namn. Nyblom Minnen 2—3: 70 (1904). — (knappast br.) Blinda terningar (dvs. med ögon bl. på en sida). Petreius Beskr. 5: 12 (1615) [jfr ä. d. blind tærning, t. blinder würfel]. — särsk.
a) (†) om papper(sblad) o. d.: blank, utan vederbörlig(t) skrift l. tryck; jfr (in) BLANKO med ssgr. (De) wore .. nödgade til ath försegla (dvs. sätta sitt sigill under) blinth papijr och ingen wiste huad ther uthi skulle schriffuas. Kyrkoh. årsskr. 1902, Meddel. o. aktst. s. 39 (i handl. fr. c. 1600). För någon tijd sedan, äre här i Rijket hemligen instungne någre Danske Skriffter, betächte med blinde omslagh. Svar på thet danske manif. 1644, s. A 2 a. (Sekreteraren) skrifver det ordet Deputatus allenast på så många sedlar, som Deputati blifva skole; de öfrige sedlarne blifva blinde. 2 RARP I. 2: 286 (1720). — om lott: som utgör en nit. Om jag intet insatt (i lotteriet) och alle varit af samma sinne, så hade alla Lotterne blifvit blinda. Dalin Arg. 1: 154 (1733, 1754).
b) herald. om fana, standar o. d.: utan emblem l. vapen l. inskrift. (Gustaf Horn) hafver .. bekommet 120 fångar .. och några blinda phanor. Oxenst. brefv. 5: 459 (1628). Een blind rödh Standar. N. av. 25 dec. 1656, nr 2, s. 4. Dukarna (på några svenska standar i Moskva) .. äro ”blinda” d. v. s. utan några namnchiffer, vapen, sinnebilder eller inskrifter. T. J. Petrelli i Ill. mil.-revy 1899, s. 127.
c) [jfr t. blindes münzstück, blankslitet mynt] (i sht i fackspr.) om boktryckstyp, stämpel, mynt o. d.: som saknar gravyr l. prägling. Blindt, ostämplat kopparmynt. Stiernman Com. 4: 703 (1687). En blind stämpel af metall. Hildebrand Medelt. 1: 924 (1894). Sättet att gjuta blinda typer kan icke betecknas som någon epokgörande uppfinning. Hasselquist Boktr. 15 (1905). — särsk. [jfr 12] boktr. om materiell (steg, regletter, utslutningar osv.) som icke är afsedd att synas i trycket o. som därför är lägre än den eg. stilen. Stilens höjd är 11 nonpareille och den blinda materielen .. 2 nonpareille lägre. L. Blom i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1893, s. 95.
d) boktr. om aftryck: utan svärta; jfr BLIND-TRYCK 3. Nordin Boktr. 248 (1881).
e) (numera föga br.) om tryck l. om en enskild rad l. bokstaf osv. i tryck: sådan att (en del af) bokstäfverna l. bokstafven osv. ej kommit fram, (delvis l. ställvis) blank; jfr BLIND-TRYCK 4. Et blint tryck, då svärtan är ej öfver alt påkommen. Möller (1745; under feinte). Blind rad. Weste (1807). Huru kan man allting väl corrigera, när man får slätt aftryckta, blinda, bleka och fullsmörjade Correcturaftryck? Täubel Boktr. 2: 9 (1823). Blind rad, bokstaf; blindt ställe i tryck. Dalin (1850). Schulthess (1885).
Ssgr: A: (1) BLIND-AFDELNING3~020. afdelning för blinda (å institut för döfstumma o. blinda). Bet. ang. döfst.-underv. 1878, s. 12. AB 1898, nr 10, s. 3.
(1) -ALFABET~002. alfabet för blinda (med upphöjda o. sålunda för känseln åtkomliga tecken); jfr -SKRIFT 1, -TRYCK 1. Uppf. b. 1: 594 (1873). Alm. f. alla 1910, Reg.
(7 i) -AMMUNITION~0002 l. ~0102. i sht mil. SD(L) 1899, nr 327, s. 3.
(1) -ANSTALT ~02 l. ~20. anstalt för vård o. undervisning af blinda; jfr -INSTITUT, -SKOLA. FFS 1891, nr 8, s. 9. 2 NF (1905).
(7 j α) -ARKAD~02. [jfr t. blendarkade] byggn. jfr -BÅGE. NF 1: 1063 (1876). S. k. blindarkader, d. v. s. rent dekorativa bågställningar, med bågarne och deras stöd framspringande i relief från den släta murytan. Hildebrand Medelt. 3: 375 (1900).
(5) -AX. (†) ax som ej bär frukt. Econ. annal. 1807, nov. s. 77.
(12) -BATTERI~002. mil. maskeradt batteri. Björkman (1889).
(9) -BLÅSING(AR)~20. (föga br.) zool. benämning på de till ordningen Physoclysti l. Aphysostomi af benfiskarnas underklass hörande fiskarna, hos hvilka simblåsan bildar en sluten säck (utan förbindelse med tarmkanalen); motsatt BLÅSMUN(NAR). Stuxberg Fisk. 84 (1895).
-BOCK, se d. o. —
(6) -BOK~2, sbst.1; pl. -ar. benämning på den i Skåne stundom odlade, till fam. Hamamelidaceæ hörande växten Parrotia persica C. A. Mey. Prisfört. fr. Alnarps trädg. 1892, s. 36. Laurell Sv. växtn. 21 (1904).
-BOK, sbst.2; pl. -böcker.
1) till 1, = -SKRIFT 2. Borg Minn. fr. den sv. blindunderv. 75-års jub. 19 (1883).
2) [Swedberg uppgifver Sabb. helg. 598 (1734), att anledningen till detta ”af några” använda namn skulle vara den, att ifrågavarande böcker i somliga biblar äro tryckta med finare (o. således svårläsligare) stil (jfr BLIND 11 b). Emellertid är det troligare, att ordet är ett slags öfversättning af APOKRYF, i det att blind- här har bet. dold, förborgad (jfr BLIND 12 samt ä. d. blind i bet. hemlig, dold)] (†) apokryfisk bok. Jone Prophetia är nu mera hos fast monga af osz en blindbok blefwen, then wi wel läsa wiljom, men icke settia någon tro til. Swedberg Sabb.-ro 429 (1688, 1710). Blindbökren i wår heliga Bibel. Dens. Dav. § 52 (1713). Dens. Sabb. helg. 598 (1734).
(7) -BOTTEN~20.
1) (†) afsats (i en trappa)? (Till den nödiga inredningen af ett hus höra) Trappor på liten Platz och stor högd, som gå dubbelt om i högden, och Repetera med en Balcon eller blindbottn. Carlberg Sthms architect contoir C 3 b (1740).
2) [jfr t. blendboden] byggn. jfr -GOLF.
a) i bjälklaget mellan våningarna inlagd brädbotten som uppbär fyllnadsämne(t). Timmermannen inlägger blindbottnar och fyllning mellan takbjelkarna. Uppf. b. 1: 330 (1873).
b) (mindre br.) brädgolf l. -botten som utgör underlaget för ett parkettgolf. Frisbräder och parkettplattor läggas på blindbottnar af lösare trä. 2 Uppf. b. 8: 46 (1900).
3) tekn.: lös l. infäst botten vid dubbelbottnade kärl o. d., ”falsk botten”. Tekn. tidskr. 1901, M. s. 47.
-BRASS, se under BLINDA, sbst.3
(7 j) -BROCK ~2, r. l. m. (i sht förr) jäg. brock (lockbete) som vid rofdjursfångst medelst sax (utom det egentliga, i saxen befintliga betet) lägges omkring saxen l. på vägen dit, l. brock (utan gift) som vid rofdjurs dödande medelst gift lägges ut jämte det giftfyllda betet. Swederus Jagt 119 (1832). Strömborg Runeberg IV. 1: 249 (1896).
(1) -BROMS~2. [jfr t. blindbremse, äfvensom ä. d. blindbrems o. dan. dial. blindebrems (Jyll., Feilberg); jfr f. öfr. -KNAGG 1].
1) = -KNAGG 1; jfr ÖGON-BROMS. Lenæus Delsbo 158 (”176”) (1764). Thomson Insect. 330 (1862). Blindbromsen (Chrysops cœcutiens), hvilken troligen fått sitt namn deraf, att han är blind för hvarje fara, som hotar honom, då han en gång beredt sig till att sticka. 1 Brehm III. 2: 116 (1876). Stuxberg (o. Floderus) Djurv. 1: 456 (1900).
2) (i Finl.) bildl., = -STYRE. Topelius Läsn. f. barn 3: 70 (1867, 1883).
(7 j α) -BÅGE~20. [jfr t. blendbogen] byggn. jfr -ARKAD. G. Upmark i Nord. tidskr. 1887, s. 515. Af den byzantinska stilen lärde man sig .. att dekorera murytorna med blindbågar. 2 Uppf. b. 1: 140 (1897).
(12) -DIKE. [jfr eng. blind ditch] (†) täckdike. Stora tvärr fåhror eller blindiken (måste) dragas uti åkren, som afföra vattnet til des hufvud-diken. Stridsberg Äkerbr. 12 (1727). Gadd Landtsk. 3: 57 (1777).
(jfr 11 c) -DRAG. (†) otydligt l. meningslöst (skriftdrag l.) uttryck. Möjligtvis förekommer .. (i Snillets verldaf Brinkman) ett och annat blinddrag. Tegnér 5: 246 (1822). Dens. 6: 175 (1832).
(1) -DUK. [säkerligen efter (ä.) holl. blinddoek i motsv. anv.] (enst., †) bindel för ögonen (som hindrar att se). Sij huru Rättwiszheet här giör sin Blind-duk wåter (dvs. huru rättvisans gudinna fäller tårar)! Lucidor Hel. V 2 b (1672). Anm. Ssgn är möjligen snarare att föra till BLINDA, v.
-DÅ~2. [första ssgsleden är öfverförd från det för samma växtart använda namnet BLINDNÄSSLA (jfr d. o. 1 c)] benämning på växten Galeopsis Tetrahit Lin.; nässeldå; jfr -DÅN. Krok o. Almquist Flora 1: 66 (1898, 1903). A. G. Nathorst i Arkiv f. bot. II. 1: 23 (1904). E. W. Ljung i Jordbrukslära 419 (1912).
-DÖRR~2.
1) [jfr nor. blinddør] i sht byggn. till 7 j α: skenbar, bl. i dekorativt syfte på en muryta anbragt (målad l. med karm osv. utförd) dörr; jfr -PORTAL. Nordforss (1805). Brunius Gotl. konsth. 1: 161 (1864). Böttiger Drottningh. 69 (1889).
2) (numera föga br.) till 12: dörr som ej är afsedd att synas, tapetdörr (o. d.), lönndörr. Almqvist (1844). Mannen .. öppnar en blinddörr i tapeten. Blanche Våln. 493 (1847). T. Hedberg i Världslitt. i urval 3: 545 (1902).
(7 i) -ELD~2. mil. eldgifning med oladdade gevär l. med gevär som äro laddade med blindammunition. Björkman (1889).
(7 j α) -FASAD~02. [jfr t. blinde front, blendfassade, eng. blind frontwall] (föga br.) Schulthess (1885). En stor del (af fasaden till universitetshuset i Caracas) är .. blindfasad, ty bakom den vackert sirade muren är intet. Bovallius Resa i Central-Am. 37 (1887). Auerbach o. Blomqvist (1907).
(7 j) -FICKA~20. [jfr nor. blindlomme] (Påsydda klaffar) passera för blindfickor. Underr. ö. sv. nat. mansklädedr. A 2 b (1778). Dalin (1850).
(1 b α) -FISK~2. [jfr t. blindfisch o. eng. blind-fish, benämningar på fiskarten Amblyopsis spelæus; jfr äfv. nylat. släktnamnet Typhlichthys (af gr. τυφλός, blind, o. ἰχϑύς, fisk)] zool. fisk(art l. -släkte) som (på grund af sitt lefnadssätt) saknar ögon l. har dem ytterst svagt utvecklade. Fauna o. flora 1908, s. 193. särsk. individ l. art l. släkte af den företrädesvis i några grottor i Nordamerika förekommande, till de mjukfeniga benfiskarna hörande familjen Amblyopsidæ (med släktena Amblyopsis, Typhlichthys m. fl.). (Stuxberg o.) Floderus Djurv. 3: 325 (1904).
(jfr 3 e β) -FLYKTIG~20. (tillfällig bildning) blind och flyktig. Den blindflychtiga lycka. U. Hiärne Vitt. 116 (1665).
(7) -FLÄNS~2. tekn. i rörledning insatt löst flänslock för åstadkommande af provisorisk stängning (vid reparationer o. d.). Tekn. tidskr. 1901, M. s. 17. 2 NF (1905).
(1) -FULL. [jfr t. blind(hagel)-voll, eng. blind-drunk, eng. dial. (Skottl.) blin’ fou] (†) så drucken att man ej kan se, dödfull. (Vittnena) lågo hemma blijndfulla. Växiö domk. akt. 1659, nr 311.
-FÅLL~2.
1) till 7 j: låtsad fåll, falsk fåll. Seglet bör förses med blindfållar på midten af hvarje våd. Tidn. f. idr. 1881, s. 31.
2) (föga br.) till 12: fåll så beskaffad, att styngen ej synas utanpå; smygfåll; jfr -SÖM. Dalin (1850).
(7) -FÅRA~20. landt. om förutvarande fåra som kvarblifver, då tegarna isärfällas utan att de första tiltorna fylla den gamla fåran. Juhlin-Dannfelt 402 (1886). Sv. utsädesfören. tidskr. 1896, s. 81.
(1) -FÖDD~2. [jfr d. blindfødt, t. blindgeboren, lat. cæcigenus] Lex. Linc. (1640). Ehrenadler Tel. 159 (1723). Ännu ligger det onda, likt en blindfödd lejonunge, och slumrar i ert bröst. Tegnér 3: 393 (1836). En blindfödd tänke sig, hur än han vill, / Båd’ ljus och färger — när han skönjer dem / Med nytänd dag, ett nyfödt sinne väckes. Oscar II 2: 47 (1875, 1887). jfr: Jesus .. sågh en man som war blind född. Joh. 9: 1 (NT 1526; öfv. 1908: född blind).
-FÖNSTER~20.
1) [jfr holl. blind-venster, t. blindfenster o. blendfenster] till 7 j α: falskt, bl. i dekorativt syfte anbragt (måladt l. med karmar o. glas osv. utfördt) fönster. Carlberg Sthms architect contoir C 1 a (1740). Blindfönster få åt gata eller allmän plats ej hädanefter anbringas med mindre karmar med bågar och glas insättas. Byggn.-ordn. f. Norrköping 1890, s. 17. i bild. Hvad är Gud, som ej är till? Blindfönstret, / inpassadt i naturens öde sal. Tegnér 3: 41 (c. 1840).
2) (föga br.) till 10 (b): fönster som man ej kan se igenom, fönster med ogenomskinligt glas l. dyl.; jfr -GLAS. Lundgren Mål. ant. 1: 156 (1849, 1873). bildl. Der fanns intet undantag i vårt ömsesidiga förtroende, intet blindfönster .. stängde blicken för den ene in uti den andres själsbyggnad. Ahnfelt Stud.-m. 1: 296 (1857).
(1) -FÖRARE~20. [jfr t. blindenführer] jfr -FÖRERSKA. Nere i kyrkan .. sutto blindförarna, barn, hundar och gamla gummor, och väntade. Lagerlöf Antikr. 275 (1897).
(1) -FÖRERSKA~200. jfr -FÖRARE. Lagerlöf Herrg. 16 (1899).
(2 a) -GALEN~20. (föga br.) blind o. galen. (Ses väl bland djuren) en frände moth en ann / Blindgahlen draga svärd. Düben Boileau Sat. 43 (1722). Steffen Krig o. kultur 1: 76 (1914).
(7 j α) -GALLERI~002. byggn. SD 1892, nr 259, s. 3. 2 Uppf. b. 1: 99 (1897).
(10 b) -GLAS~2. särsk. i bild; jfr -FÖNSTER 2 slutet. Ett blindglas har (vid förstockelse) skjutit sig för, så att en del av värkligheten ligger mera främmande. Larsson Id. o. makt. 144 (1908).
(7) -GOLF~2. [jfr d. blindgulv] byggn.
a) = -BOTTEN 2 b. Rothstein Byggn. 469 (1859). Parkettgolf erfordra ett därunder inlagdt ”blind” golf, som någon gång utföres af asfalt men vanligen af .. bräder. 2 Uppf. b. 1: 441 (1898).
b) (föga br.) = -BOTTEN 2 a. Ofvanpå blindgolfvet fylles med något ämne, därunder är tomt luftrum. Almquist Häls. 445 (1896).
(12 b) -GRUND~2. (föga br.) jfr -KLIPPA, -REF, -SKÄR. Brun lät .. fälla ankar, föregifvande ett blindgrund, som hindrade alla vidare rörelser. Ekelund 1 Fäd. hist. II. 1: 12 (1830). Runeberg 4: 153 (1832). Kindblad (1867).
(12) -HALL. (†) under jordytan befintlig stenhäll. Grund jordmon med blindhallar och Lönnstenar. Landtm.-förf. 2: 149 (1690).
(9) -HJÄLM~2. [jfr t. blinder helm, ä. eng. blind-head, fr. alambic aveugle, nylat. alembicus cæcus] (förr) kem. o. tekn. destillerhjälm (alambik) af visst slag utan sidorör. Möller (1790). Deleen (1814; under alambic).
-HUGG~2.
1) [jfr t. blindhau, blinder hieb] (föga br.) till 3 c β: hugg utan verkan; hugg i blindo, på måfå. Dalin (1850).
2) till 7: låtsadt hugg. Fryxell Dag o. natt 3: 89 (1841). Dalin (1850). särsk. fäkt. till 7 c; jfr -STÖT. Ledn. v. handter. af huggare 12 (1841).
(jfr 1 o. 3 c β) -HUGGNING~20. fisk. ljustring i mörker utan bloss. Tidn. f. idr. 1883, s. 180.
-HÅL~2.
1) (knappast br.) till 7 j. Blindhål .. En på något tyg anbragt söm, föreställande ett hål. Kindblad (1867).
2) [jfr t. blindloch] till 9. Wikforss (1804; under blindloch). Almqvist (1844).
(7 j) -KANON~02. [jfr t. blinde kanone] afbildning af en kanon; träkanon. Holmberg (1795; under passe-volant). Dalin (1850).
(13) -KARTA~20. karta utan utsatta namn. Ber. af rev. ö. el.-lärov. 1832, s. 36. E. Key i Verdandi 1891, s. 91.
(9) -KITTEL~20. (mindre br.) jäg. i slutet (l. stundom i midten) af ett blindrör (se d. o.) befintlig utvidgning i hvilken ett ensamt djur hvilar. A. Klinckowström i Sv. kennelkl. tidskr. 1903, s. 30.
(12 b) -KLIPPA~20. [jfr fsv. blind klippe (BSH 5: 330 (1508))] jfr -GRUND, -REF, -SKÄR. Oldendorp Evang. br. missionsarb. 2: 309 (1788). Dalin (1850). i bild. 2:ne försåtliga blindklippor, som dölja sig ibland vågorna i den skönas häfvande barm. Wallenberg 150 (1771).
(1) -KNAGG ~2. [jfr holl. blinddaas o. ry. slěpen’, benämningar på bromsen, Tabanus bovinus Lin.; namnet tillkommer i sv. urspr. den under 1 omtalade insekten o. torde ha gifvits åt de öfriga gm förväxling l. på grund af större l. mindre likhet med denna] benämning på vissa till ordningen Diptera (tvåvingar) hörande insektsläkten l. -arter; jfr BLINDING 2.
1) [jfr sv. dial. blinnknagg (Smål.), blinne(s)knagg (Skåne) ss. namn på samma insekt; namnet torde bero därpå, att insekten i fråga trotts vara blind, emedan han, då han satt sig att sticka, icke gifver akt på l. låter sig skrämma af någonting (jfr språkprofvet från 1876 under BLINDBROMS 1). Benämningen är utan tvifvel af Linné upptagen ur den smål. dial. (jfr att han i Fauna nr 1888 (1746, 1761) anför det smål. namnet, men ännu ej har ngn riksspråksbeteckning). Jfr vidare -BROMS 1 o. BLINDING 2. sv. dial. blinnskolle (Dalarna, Noreen Ordl. ö. dalm. 20 (1883)) samt nor. blindklegg o. dan. dial. blinde jyder (Kalkar 1: 219), hvilket senare visserligen enl. uppgift användes om (ngn art af) släktet Tabanus, men troligen åsyftar här ifrågavarande insekt(släkte), som af Linné föres till släktet Tabanus] (individ l. art af) släktet Chrysops Meigen, särsk. arten C. cæcutiens (Tabanus cæcutiens Lin.); jfr -BROMS 1, BLINDING 2 a. Linné Syst. nat. 65 (1748). Thomson Insect. 330 (1862). Holmström Naturl. 2: 169 (1888, 1909).
2) [jfr d. blindflue, blindklæg] (mindre br.) (individ af) arten Hæmatopota pluvialis (Tabanus pluvialis Lin.); regnbroms. Sundevall Zool. 143 (1835, 1864). Falbe-Hansen (1911).
3) (föga br.) (individ l. art af) släktet Asilus Lin., särsk. arten A. crabroniformis Lin.; jfr BLINDING 2 b. Retzius Djurr. 98 (1772). Ekström Mörkö 90 (1828).
(7 j) -KNAPPHÅL~20 l. ~02. [jfr t. blindes knopfloch] Dalin (1850). Auerbach o. Blomqvist (1907).
(7 j α) -KNUT~2. (numera föga br.) byggn. När symmetrien i ett trädhus fordrar en knut, som likväl icke invändigt i huset gör någon skiljevägg, utan blott utvändigt är inhuggen, för att svara mot en annan knut, kallas denne Blindknut. Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805). Brunius Resa 1838 188 (1839). Kindblad (1867).
(1) -KO. [efter t. blindekuh l. holl. blinde koe] (†) blindbock. Gåssen .. Läth binda för ögonen på sig och gick ock famlade effter dem, rätt som man plär ta blindtacka eller blindko. S. Columbus Vitt. 280 (c. 1678). Möller (1745; under colin-maillard).
(9) -KOLNING~20. skogsv. om ett förfaringssätt för kolning i mila, hvarvid inga rököppningar upptagas å milans kulle l. sidor; äfv. om mera tillfälligt dylikt förfarande med afs. på ngn del af milan, afsedt att förhindra ojämn kolning. Jernk. annal. 1862, 2: 26. Svedelius Koln. 77 (1872). Jernk. annal. 1881, s. 513.
(7 g) -KOPPA~20. (blinde- I. Erici) [jfr d. blindkoppe] (numera knappast br.) med. torr koppa (koppning medelst koppglaset, utan att huden förut ristats med kopplancett l. annat skärande instrument). I. Erici Colerus 1: 185 (c. 1645). Blind-Koppor i nacken pläga ock giöra hielp (vid mässling). N. v. Rosenstein i Alm. (Ld) 1761, s. 38. Collin Ordl. (1847).
(7) -KOPPLING~20. tekn. å järnvägståg: bärande o. skyddande säte l. stöd för afkopplade slangledningar för vakuumbroms o. värmeånga. Bredvid slangarne sitta å bufferbalken säten eller s. k. blindkopplingar på hvilka slangarne trädas, då de ej äro sammankopplade. Tekn. tidskr. 1886, s. 135. Lundberg Lokom. 250 (1902).
(5) -KORN. (†) jfr -SÄD. (Glyceria aquatica, jättegröe, jättegryne) lemnar en myckenhet frön, af hvilka dock största delen äro blindkorn och skal. Econ. annal. 1807, nov. s. 80.
(7 i) -LADDAD~20, p. adj. i sht mil. Et blindladdadt gevär. Eurén Orth. 1: 16 (1793). Minpositionen vid Oskar-Fredriksborg skall klargöras med blindladdade minor. SDS 1894, nr 418, s. 2. SD(L) 1897, nr 414, s. 2.
-LAF. (†) benämning på vissa lafarter.
a) Imbricaria cæsia Ach. (Physcia cæsia Hoffm.). Liljeblad Flora 424 (1798).
b) Urceolaria agelæa Ach. (Phlyctis agelæa Körb.). Acharius Lichenogr. sv. prodr. 30 (1798).
(10) -LANTERNA~020. [jfr t. blindlaterne, blendlaterne, eng. blind lantern] (föga br.) = -LYKTA. Larsen (1884). Konow (1887). Auerbach o. Blomqvist (1907).
(7 h) -LINJE l. -LINIE. (†) punkterad l. afbruten linje; hjälplinje (som ej är afsedd att synas). Rålamb 8: 24 (1691). A. Wahlström i Alm. (Västerås) 1742, s. 27. Scheutz Ritk. 12 (1832, 1842). Jernk. annal. 1867, s. 134.
(6) -LJUNG~2. (knappast br.) växten Empetrum nigrum Lin., kråkbär, kråkris, kräkling. Högberg Flora 2: 269 (1843).
-LUCKA~20.
1) (knappast br.) till 7 j: målning l. dyl. som föreställer en lucka. Almqvist (1844). Dalin (1850). Hahnsson (1884).
2) [jfr d. blindluge, t. blinde luke, blinde] (numera knappast br.) sjöt. till 10: lucka som sättes för kajutfönster för att hindra sjön att slå in fönstret, stormport, stormlucka; jfr -VENTIL. Röding SD 15 (1798). Uggla Skeppsb. 2: 4 (1856).
3) (numera föga br.) till 12: osynlig, hemlig lucka, lönnlucka. Tintomara .. knackade .. (på en viss del af taflan), hvarvid en liten blindlucka i sjelfva taflan öppnades. Almqvist Drottn. j. 143 (1834). Dalin (1850).
(1) -LUS~2. (föga br.) zool. = -SKINNBAGGE. Rebau Naturh. 1: 666 (1879).
(10) -LYKTA~20. [jfr d. blindlygte, t. blendleuchte] lykta med väggar som, då de tillslutas, alldeles dölja ljuset; jfr -LANTERNA samt TJUF-LYKTA. Envallsson Tokrol. natt. 12 (1791). Vid Sexton R(iks)dal(er) 32 skill(ingars) vite .. förbjudes de så kallade Blind-Lycktornes både förfärdigande och nyttjande. DA 1793, nr 190, s. 2 (ur öfverståthållarämbetets kungörelse). Hvarje skurk sätter sig nu bakom sin voteringsrätt, liksom en tjuf bakom sin blindlykta. Tegnér 5: 414 (1825). bildl. At en Minister är en blindlykta, .. det är anständigt; ty han bör lysa sina vissa stunder, när värket afgiöres, och dess emellan ej låta märka hvar han är. Dalin Arg. 2: 279 (1734, 1754).
(7) -MAN~2. [jfr holl. blindeman, äfvensom d. blind man, t. blinder mann] sjöt. om den af rorgängarna som står i lä o. hjälper den andre. Ekbohrn Naut. ordb. (1840). Dalin (1850). Lundell (1893).
(1) -MASK. [jfr d. blindaal, t. blindaal o. blindfisch] (†) pirål, Gastrobranchus cæcus Bl. (Myxine glutinosa Lin.), en maskliknande fisk med föga utbildade, under huden dolda ögon. Retzius Djurr. 103 (1772). Fischerström (1780). Almqvist (1844).
(13 c slutet) -MATERIELL~0002 l. ~0102. boktr.
(1) -MATT~2. spelt. Gör en spelare (i schack) sin motståndare matt utan att sjelf märka det, kallas det blindmatt. Wilson Spelb. 18 (1888).
(11 c) -MENING~20. (numera föga br.) omening, meningslöshet; oklar l. felaktig (t. ex. anakolutisk) mening l. intetsägande fras. Atterbom Minnest. 2: 35 (1840). C. W. Böttiger i Frey 1844, s. 105 (se under -RIM). C. D. af Wirsén i PT 1905, nr 76 A, s. 3.
(1) -MJÖL~2. (föga br.) = -SVAMP (eg. sporerna af ifrågavarande svamp). Liljeblads Flora 674 (1816). Fries Ordb. (c. 1870).
(8) -MUR~2. (föga br.) mur med blindfönster l. utan dörrar o. fönster; jfr -SIDA. Dalin (1850). Kindblad (1867).
(1) -MUS~2. = -RÅTTA. Geitlin 2: 483 (1834). (Familjen) Blindmöss. Spalacina. Holmgren Skand. däggdj. 198 (1865, 1887). Stuxberg (o. Floderus) Djurv. 1: 503 (1900).
(13 c) -MYNT~2.
1) (numera knappast br.) mynt utan prägel, metallplatta afsedd att präglas till mynt, myntplatt. Tulltaxa på utg. var. 22 sept. 1715, s. 2. Fordomdags tillverkades blindmynt för export. Eneberg Karmarsch 2: 721 (1862). koll. Det för 3:ne år beställda .. blindmyntet. VittAH 23: 346 (i handl. fr. 1741).
2) (numera knappast br.) mynt hvars prägel är utnött, så att den ej kan urskiljas. Nordforss (1805). Dalin (1850). Schulthess (1885).
3) herald. rund, guld- l. silfverfärgad fläck på vapensköld; jfr BYSANTIN. Schulthess (1885).
-MYNTNING. (†) tillverkning af blindmynt (se d. o. 1). VittAH 23: 348 (efter handl. fr. 1743).
(10) -MÖRK~2. (föga br.) kolmörk. Den blindmörka trappan, där nätt och jämnt en person kunde trefva sig fram. Topelius Resebref 152 (1856).
(7) -NAMN. (†) falskt namn, fingeradt namn. Han (hade) infördt vdj samme sijn regenskapp blindnampn. Hist. handl. XIII. 1: 39 (1562).
(7 j α) -NISCH~2. [jfr d. blindniche, holl. blinde nis] byggn. Hildebrand Kyrkl. k. 38 (1875). Man synes .. hafva sökt att genom blindnischer (på byggnadens västra del) åstadkomma ett slags öfverensstämmelse med fönstren i östra hälften. G. Upmark i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1896, s. 27. O. Janse i Uppland 1: 565 (1905).
-NÄSSLA, -ORM, se d. o. —
(7 c) -PARAD~02. fäkt. låtsad parad, skenparad. Silfversvärd Sabelfäktn. 37 (1868). Balck Sabelfäktn. 13 (1876).
-PARTI~02.
1) spelt. till 1; jfr -SPEL. PT 1895, nr 161, s. 3.
2) (föga br.) till 11 c. (Konstnärsingifvelsen svek diktaren,) och följden .. blef blindpartier, grummel, ”fosforism” i ordets sämre mening. Vetterlund Stud. o. dikt. 18 (1901).
(7 e) -PASSAGERARE~00200. [jfr d. blind passager, t. blinder passagier] (föga br.) passagerare som medföljer (tåg osv.) utan att ha löst biljett. —
(7 i) -PATRON~02. i sht mil. (för öfning afsedd) patron utan laddning o. med träpropp i st. f. kula. Reinhold (1838). Eldhandv. fältartill. 85 (1887). Tidn. f. lev. 1910, nr 38 B, s. 1.
(7 j α) -PELARE~200. (föga br.) målning (å muryta) föreställande en pelare. Dalin (1850). Kindblad (1867). Björkman (1889).
-PIPA~20.
1) till 7 j.
a) i eg. mening, å orgel: i prydnadssyfte anbragt, icke ljudande pipa. Hela Fasaden i Orgverk .. göres (ofta) med blindpipor. E. G. v. Rosén hos Lindberg Orgv. 38 (1850, 1861). SAOL (1900).
b) i öfverförd anv.: mer l. mindre gagnlös o. obetydlig medlem i sångkör. Sv. musiktidn. 1882, s. 52. De mera heterogena elementerna (romaner, slaver m. fl.) .. kunna (i Förenta staterna) .. icke spela någon annan roll i nationellt afseende än ”blindpiporna” i en sångkör: de förstärka tonens volym utan att i någon väsentlig mån skada dess kvalité. Kjellén Stormakt. 2: 93 (1905). i utvidgad anv. Herr E. (skall) hafva förklarat, att om han icke finge behålla någon egen mening utan ovillkorligen skulle lyda order (från sitt parti), så kunde man ersätta honom med annan man, ty en sådan blindpipa ville han icke vara. VL 1906, nr 58 A, s. 4.
2) (†) till 9: i ena änden slutet rör. Gadd Landtsk. 3: 528 (1777).
(7 j α) -PORTAL~02. i sht byggn. jfr -DÖRR 1. Hedin Gm Khorasan 368 (1893).
(13) -PRESSNING~20. [jfr t. blindpressung, eng. blind tooling] bokb. pressning med uppsatt stil l. i relief graverade plattor utan bladmetall (förgyllning) l. färg; motsatt FÄRG-, GULD-, SVART-TRYCK, FÖRGYLLNING; äfv. konkret; jfr -TRYCK 2 samt -PRÄGLING o. -STÄMPLING. G. Upmark i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1884, s. 151. Bandet .. är af svinskinn med blindpressningar. J. Rudbeck i Fataburen 1911, s. 130.
(7) -PROF~2. kem. mätning l. analys vid hvilken det ämne som den använda metoden afser att bestämma icke l. endast spårvis är närvarande o. hvilken användes för uppsökande l. bestämmande af vissa felkällor vid metoden i fråga. Jernk. annal. 1908, s. 135. C. Kullgren i Arkiv f. kemi IV. 21: 4 (1911).
(13) -PRÄGLING~20. bokb. = -STÄMPLING.
-RAM~2.
1) [jfr d. blindramme, t. blindrahmen, blendrahmen] till 7: ram med hörnkilar öfver hvilken en för målning afsedd duk spännes, lösram; äfv. om dylik ram med uppspänd duk. Dalin (1850). Scholander I. 2: 17 (1881). SD(L) 1901, nr 507, s. 5.
2) tekn. till 7. Vid förmalning af gröfre produkter, såsom ärter, bönor m. m., borttages underplattan (i krossmaskinen) och ersättes med en blindram, på hvilken midtelplattan då rör sig. Tekn. tidskr. 1899, M. s. 60.
3) (föga br.) till 10: ram med däri spändt papper l. dyl. som sättes för ett fönster i afsikt att dämpa det infallande dagsljuset. Scheutz Ritk. 157 (1832, 1842).
(12 b) -REF~2. jfr -GRUND, -KLIPPA, -SKÄR. särsk. i bild. N. Torpson i Verdandi 1884, s. 86.
(7 j) -REGISTER~020. (i sht förr) orgelb. Ofvanpå Väderlådan (å en orgel) befinna sig Registren eller Parallelerna, hvilka bestå af omkring 2 à 2 1/2 tum breda, 1/3 tum tjocka trädlister, skiljda ifrån hvarandra genom skiljestycken, kallade Blindregister. Lindberg Orgv. 36 (1850, 1861).
(jfr 11 c) -RIM~2. (föga br.) oriktigt l. otillfredsställande rim. Detta stycke .. äger .. ett så rörande behag, att uppmärksamheten gerna halkar öfver åtskilliga både blindmeningar och blindrim. C. W. Böttiger i Frey 1844, s. 105.
(7 f) -ROTE~20. [jfr t. blinde rotte] mil. rote i hvilken en man fattas. G. W. Coyet (1703) i Karol. krig. dagb. 10: 322. Sturtzenbecher Ing.-lex. (1805). SFS 1884, nr 38, s. 13.
-RÅ, se under BLINDA, sbst.3
(1) -RÅTTA~20. [jfr d. blindmus, holl. blindmuis, t. blindmaus, eng. blind rat; efter det nylat. artnamnet typhlus (af grek. τυφλός, blind), som i sin ordning möjligen återgifver djurets ryska namn slěpéts, eg.: blind varelse] zool. (individ l. art af) det i sydöstra Europa o. angränsande delar af Asien lefvande gnagarsläktet Spalax Ill., utmärkt gm sina mycket svagt utvecklade synorgan; särsk. arten Spalax typhlus Pall.; stundom äfv. om en närstående, i Altaibergen förekommande gnagare, Siphneus aspalax Brants.; jfr -MUS o. MULLVADS-RÅTTA. Svartz Præs. i VetA 1797, s. 26. Blindråttorna (Spalax). Thorell Zool. 2: 134 (1861). Blindråttor (Siphneus, Spalax). Reuter Djurgeogr. skildr. 45 (1903). E. Lönnberg i Fauna o. flora 1910, s. 119.
(9) -RÖR~2. jäg. ”rör” (trång gång) som i lös mark utgräfts från den egentliga lyan inåt marken o. som (i olikhet med andra ”rör” i lyan) saknar dagöppning; jfr -KITTEL. A. Klinckowström i Sv. kennelkl. tidskr. 1903, s. 30 (se under -KITTEL).
(jfr 9) -SCHAKT~2. [jfr eng. blindshaft] bergv. schakt som ej går upp i dagen, utan utmynnar i ett grufrum. Wetterdal Grufbr. 177 (1878). Tekn. tidskr. 1899, K. s. 97.
(13 a) -SEDEL. (†) blank (voterings)sedel. Någre (af ståndets medlemmar) voro villrådige, som gåfvo blindzedlar. D. Tilas (1769) i HSH 16: 236. —
-SIDA~20.
1) zool. till 1 b α, om den sida hos en flundrefisk som saknar ögon; motsatt ÖGON-SIDA. C. Quensel i VetAH 1806, s. 204. Lilljeborg Fisk. 2: 305 (1886).
2) [jfr d. blinde fag, lat. cæcum cubiculum] till 8, om (den) sida af ett hus (osv.) som saknar fönster; jfr -MUR. Sagda stuga hade den egendomligheten .., att vara utrustad med ett fönster äfven åt den annars vanliga blindsidan, mot norr. Gellerstedt Gläntor 68 (1909).
(7) -SKIFVA~20. snick. af ett l. flera sammanlimmade lager bestående skifva af blindträ (se d. o. a) på hvilken faner fästes; jfr -TAFLA, -TRÄ b. Tekn. tidskr. 1877, s. 7.
(1) -SKINNBAGGE~020. [efter t. blindewanze] (föga br.) zool. (individ l. art l. släkte) af den till ordningen halfvingar (Hemiptera) hörande insektfamiljen Capsidæ, utmärkt gm saknad af punktögon; jfr -LUS. 1 Brehm III. 2: 177 (1876).
(1) -SKOLA~20. skola för blinda barn; jfr -ANSTALT, -INSTITUT. Borg Minn. fr. den sv. blindunderv. 75-års jub. 17 (1883). Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1901, s. 433.
-SKOT, se under BLINDA, sbst.3
(7 i) -SKOTT~2. [jfr t. blindschuss] Möller (1790). Hahr Handb. f. jäg. 2: 153 (1866, 1882). SDS 1900, nr 494, s. 3.
(1) -SKRIFNING~20. (enst.) skrifning utförd af blinda. (P. A. Borg) började .. upptänka ett maschineri för blindskrifning, rörliga noter, siffror och bokstäfver. Biogr. lex. 3: 137 (1837).
(1) -SKRIFT~2.
1) skrift (med upphöjda bokstäfver) afsedd att skrifvas l. läsas af blinda; jfr -ALFABET, -SKRIFNING, -TRYCK 1. En ändamålsenlig blindskrift måste icke blott kunna skrifvas, utan äfven läsas utan ögats tillhjelp. Uppf. b. 1: 511 (1873). I vårt land användes för blindskrift mest en af O. Åstrand på 1860-talet konstruerad skrifmaskin. 2 Uppf. b. 10: 139 (1906).
2) bok skrifven l. tryckt med blindskrift (i bet. 1); jfr -BOK, sbst.2 1. Riksdagen (har) .. beviljat ett extra anslag af 2,500 kronor för tryckning af blindskrifter. SFS 1883, Bih. nr 2, s. 41. Riksd. rev. ber. ang. statsv. 1909, s. 434.
(12 b) -SKÄR~2. [jfr nor. dial. blindskjær, nyisl. blindsker] osynligt skär, undervattensskär; jfr -GRUND, -KLIPPA, -REF. Rodret .. lette sin bugtiga väg bland klippor och blindskär. Tegnér 1: 20 (1825). Palmblad Lärob. i geogr. 16 (1835, 1851). mer l. mindre bildl. (Världen är) een Charybdis eller een Blindskäär. Schroderus Hoflefv. 72 (1629). Axel Oxenstjerna ledde med klar blick statsskeppet genom den internationela politikens blindskär. Schybergson Finl. hist. 1: 434 (1887). Bland teaterns blindskär. A. Gripenberg i Fin. biogr. handb. 1931 (1903).
-SLAG~2.
1) (föga br.) till 3 c β. Orvo (fick) ett blindslag af yxan så starkt att nyckelbenet skars igenom. Ahrenberg Styrk. rätt 73 (1899).
2) till 7 j. Ärmarna hade .. vid händerna stundom blindslag med sprund. P. G. Wistrand i Fataburen 1908, s. 17.
(1) -SLÅ~2, v. [jfr uttr. slå med blindhet samt LAMSLÅ] (nytt ord) göra blind; bl. anträffadt i pass. Ögonen blindslogos af våta snöstjärnor. H. Berger i SD(L) 1905, nr 90, s. 2. Deras ögon (möttes för en sekund, men) .. slötos genast; som blindslagna. Hellström När mannen vaknar 158 (1905). bildl. (jfr BLIND 2 a). Är det väl möjligt att höga vederbörande äro blindslagna! SDS 1899, nr 226, s. 2.
(12) -SNARA. (†) osynlig, dold snara. Schroderus Comenius 430 (1639).
(jfr 7 c) -SPARK~2. Åbergson .. måttade en våldsam spark mot Marskalken .. Men det var en blindspark, Åbergson drog kvickt in benet igen. Dahlbäck Åbergson 262 (1914).
-SPEL~2. särsk. [jfr d. blindspil] spelt. till 1: schackspel som tillgår så att den spelande utan att se brädet o. pjäserna helt o. hållet i minnet följer spelets gång o. bestämmer de drag han vill göra); jfr -PARTI 1. Wilson Spelb. 25 (1888). (Blindspelaren) Tarrasch (förklarar) .., att han .. ser schackbrädet tydligt för sig, och att detta torde vara den viktigaste betingelsen för blindspel. Herrlin Minnet 74 (1909).
(1) -SPELARE~200. spelt. jfr -SPEL. Såsom blindspelare var (schackspelaren P.) .. länge oöfverträffad. NF 12: 908 (1888). Herrlin Minnet 73 (1909).
(jfr 7 o. 9) -SPENE~20. (öfvertalig) icke mjölkgifvande spene hos djur (vanligen saknande utförsgång). Grotenfelt Mejerihush. 4 (1881, 1886). Landtbr. bok 3: 33 (1902).
-SPÅR~2.
1) [jfr t. blindtritt, vilseledande hjortspår] (mindre br.) till 7: falskt spår. särsk. bildl. Larsen (1884). Falbe-Hansen (1911).
2) tekn. till 7; i valsverk af viss konstruktion: (del af ett) ’spår’ som ej kommer till användning vid valsningen. Jernk. annal. 1880, s. 272. Därs. 1890, s. 54.
3) järnv. till 9: (sido)spår som bl. åt ena hållet är förenadt med öfriga spår, spår utan fortsättning, stoppspår, stickspår. SDS 1895, nr 82, s. 3.
(jfr 7 c) -STICK~2. jfr -STÖT. Jägare i östra Jämtland brukade .. först göra ett hastigt blindstick (med björnspjutet), hvarigenom de lockade björnen att slå ramen åt sidan, och sedan köra till med det verkliga sticket. Ekman Norrl. jakt 78 (1910).
(1) -STICKA. (blinde- Balck) [jfr sv. dial. blindstikka, -stikko, -stick (Finl., Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904)), dels i bet. trollslända, dels i bet. blindbock (i frasen ta blindstikk, leka blindbock); jfr äfv. it. mosca cieca, blindbock] (†) blindbock. Balck Ridd. G 1 b (1599). The ther plegha leeka blindsticka, slå på hwem the hälst råka. P. L. Gothus 1 Utl. K 3 a (1609). Schroderus Comenius 941 (1639).
(1) -STICKARE. [sannol. ombildning af finl. dial. blindsticka, trollslända (jfr under -STICKA)] (i Finl., enst.) trollslända. Blindstickare och brömsar voro de enda, som vågade sig ut i solbaddet. Ahrenberg Hemma 141 (1887). Dens. Österut 20 (1890).
(1) -STYRE~20, n. [jfr sv. dial. blindstyre, n. (Uppl., Söderm., Närke, Rietz, Djurklou Ner. folkspr. 15 (1860)), blinnstyr n. (Värml., Noreen Ordb. ö. Fryksd. 8 (1878))] (hvard., i ngt nedsättande l. skämts. anv.) person som ser dåligt; vanl. i bildl. bem.: person hvars uppmärksamhet ej är vaken, som ej ser upp l. ej ser sig för, ouppmärksam l. ovarsam person. Sthms Fig. 1845, s. 87. Såg du inte om det var karl eller qvinna, ditt blindstyre! Blanche Våln. 424 (1847). Han satte (näfven) .. midt emellan mina ögon, så att jag varit som ett blindstyre allt sedan dess. Nyblom Hum. 260 (1874, 1883). Pepparn står i fönstret, ditt blindstyre! Hedenstierna Komm. 225 (1891). Har du inga ögon, blindstyre? G. Janson i SvD(S) 1912, nr 348, s. 2.
(13) -STÄMPEL~20. bokb. på bokband l. dyl. utan anv. af färg l. bladmetall intryckt stämpel. —
(13) -STÄMPLING ~20. bokb. stämpling l. prägling med djupgraverade stämplar l. plattor utan användning af färg l. bladmetall; jfr -PRÄGLING samt -PRESSNING o. -TRYCK 2. Enkel ornering i blindstämpling. 2 Uppf. b. 10: 159 (1906).
-STÖT~2. särsk. fäkt. till 7 c; jfr -HUGG 2, -STICK. Ledn. v. handter. af huggare 12 (1841). Innan jag försöker gifva honom döden, bör jag .. göra några blindstötar, några halfva eller falska anfall. Almqvist Gabr. Mim. 3: 164 (1842). Blanche Våln. 687 (1847).
(1) -SVAMP~2. [jfr sv. dial. blindsvamp (Finl., P. H. Olsson i Bot. notiser 1896, s. 7), blindpysa (Finl., Vendell Ordb. ö. östsv. dial. (1904)), eng. blind-ball, blindmans-ball. Enl. en redan af Linné Flora nr 1115 (1745) omtalad folklig föreställning äro svampens sporer farliga för synen] (föga br.) röksvamp, särsk. arten Lycoperdon Bovista Lin. (Bovista Lycoperdon Lenz.), allmän röksvamp; jfr -MJÖL. Retzius Flora oec. 428 (1806). Fries Ordb. 10 (c. 1870).
(9) -SÄCK~2. [jfr t. blindsack] i sht anat. rum l. hålighet utan (utgångs)öppning, säckformig(t) rum l. hålighet. Blindtarmen, som hos foster icke formerar någon blindsäck, utan coniskt förlorar sig i (det) .. masklika utskottet. Murray Præs. i VetA 1794, s. 39. (Magspottkörteln består ytterst af) små gångar, hvardera slutande i en liten blindsäck, hvaruti sekretet bildas. Thorell Zool. 1: 59 (1860). 2 NF 19: 759 (1913). särsk. [jfr nylat. saccus cæcus] om den åt vänster liggande större ändan af magsäcken hos människan. SFS 1844, nr 11, s. 12. Blindsäcken ligger .. i bukhålan till venster, närmast intill mjälten. O. Hammarsten i UVTF 16: 47 (1875). Wretlind Läkareb. 4: 24 (1896).
(5) -SÄD. (†) slösäd; jfr -KORN. Dalin (1850; med hänv. till slösäd).
(12) -SÖM~2. (föga br.) söm med dolda styng, smygsöm; jfr -FÅLL 2. Dalin (1850).
(1) -TACKA. [jfr sv. dial. blindtakka (Dalarna o. Häls., Rietz), äfvensom sp. cabra ciega] (†) blindbock. De .. famla i Vädret, som de skulle leka blindtacka. Dalin Arg. 2: nr 15, s. 3 (1734; uppl. 1754: Blindbock). Taga blind-tacka. Lind (1749; under blindbock).
(7) -TAFLA~20. snick. blindskifva; jfr -TRÄ b. (Man kan för fanerade parkettgolf) på förlag tillverka de erforderliga och alltid lika blindtaflorna. Tekn. tidskr. 1877, s. 30.
-TARM, se d. o. —
(1) -TECKA l. -TEKA. [jfr uppl. dial. blindticka, blindbock (E. Grip i Uppland 2: 375 (1908)); ordets senare led är en biform till -TACKA] (†) blindbock; ss. skymford (jfr BLINDBOCK 2 a). Gudh (talar) j Scrifftenne .. hårdeliga .. (om dem som hålla med falska lärare), kallandes them skrymptare, stumma miölhundar (fel för miöhundar, dvs. vindthundar), blindtekor och tiuffua Stalbröder. A. A. Angermannus Förspr. t. Kyrkost. A 8 b (1587). Wij äre (i fråga om Guds verk) .. fratres ignorantiæ, och mörckögde (dvs. skumögde) blindeteckor. L. Laurentii Nyårspr. A 2 b (1618).
(7 j β) -TECKEN~20. betydelselöst tecken (i vissa slag af chifferskrift). Alm. f. alla 1899, s. 172. 2 Uppf. b. 10: 135 (1906).
(7) -TEMPO ~20. gymn. i en (sammansatt) rörelse förekommande mellantempo hvarunder man förblifver stilla. Famngr(en)st(ående) kastvridn(ing) i tvänne hastiga tidmått m(ed) mellansatta ”blindtempo”. H. Ling Tab. 47 (1866, 1868).
-TOPPLÄNTA, se under BLINDA, sbst.3
(12) -TRAPPA~20. (föga br.) lönntrappa. V. F. Palmblad i Poet. kal. 1818, s. 179. Hahnsson (1884).
-TRISSA, se under BLINDA, sbst.3
(3 a γ) -TROGEN~20. [jfr t. blindgläubig] (enst.) som tror blindt. Vidmark (1883; under blind-gläubig).
(3 a γ) -TROGENHET. (†) blind tro. Gud älskar ej en sådan blindtrogenhet (att tro efter sägen). Dalin Arg. 2: 148 (1734, 1754).
-TRYCK~2.
1) [jfr t. blindendruck] till 1: tryck för blinda; jfr -SKRIFT 1. Auerbach o. Blomqvist (1907).
2) [jfr d. blindtryk] bokb. = -PRESSNING. Uppf. b. 6: 522 (1875). Ett ärevördigt mörkbrunt skinnband med blindtryck. Eichhorn Stud. 3: 94 (1881). Arb. bok 330 (1887).
3) [jfr holl. blinddruk, t. blindabdrucken] boktr. till 13 d: aftryck utan svärta, blindt aftryck. Täubel Boktr. 1: 186 (1823).
4) till 13 e: tryck där större l. mindre parti ej kommit fram, blankt (l. blekt) ställe i tryck. Skada endast, att blindtryck på flera ställen förekomma. A. E. Knös i Sv. litt.-fören. tidn. 1833, sp. 11 (om en viss bok).
(13) -TRYCKA~20. bokb. jfr -TRYCK 2; bl. anträffadt i pass. Uppf. b. 6: 503 (1875). Sammet måste .. (innan guld pålägges) först blindtryckas varmt och derpå det tryckta öfvermålas med parislackfernissa. AHB 111: 64 (1882). Nord. boktr. 1907, s. 442.
(1) -TRYCKERI~002. jfr -TRYCK 1. William Moon .. drifver i England .. ett .. blindtryckeri med typer dem han sjelf uppfunnit. Borg Minn. fr. den sv. blindunderv. 75-års jub. 18 (1883).
(7) -TRÄ~2. [jfr d. blindtræ, holl. blindhout, t. blindholz] snick.; jfr -TRÄD.
a) mjukare l. mindre värdefullt trä som användes till framställning af skifvor (o. d.) tjänande till underlag för faner; jfr -VIRKE. Tekn. tidskr. 1877, s. 7.
b) stomme (skifva, tafla osv.) af blindträ (i bet. a) på hvilken faner fästes; jfr -SKIFVA, -TAFLA. Buckliga ställen, som uppstått derigenom att .. faneret .. lossnat från blindträet. AHB 8: 59 (1857, 1862). J. Böttiger i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1902, s. 28. G. Chambert i Landsm. XVIII. 1: 22 (1912). jfr: Linealer göras vanligen af apel och lönn tillsammans på det sätt, att lönn tages till den inre delen eller s. k. blindträ och apel till kanterna. Cnattingius Skogslex. 80 (1875, 1894).
(7) -TRÄD. (†) = -TRÄ. Ström Skogsh. 48 (1822, 1846). Nyman Sv. växt. naturh. 2: 240 (1868).
(13) -TÄRNING~20.
a) (numera knappast br.) tärning med ögon bl. på en sida. Dähnert (1784). Weste (1807). Kindblad (1867). Anm. Sahlstedt (1773), Lindfors (1815) o. Cavallin (1875) öfversätta blindtärning med lat. uttryck som betyda ”tärning utan ögon, blank tärning”, så torde detta bero på bristande bekantskap med ordet.
b) (†) tärning på hvilken ögonen gm nötning utplånats. Weste (1807). Almqvist (1844).
-UTHALAR(E)-SKÄNKLING, se under BLINDA, sbst.3
-VENTIL~02. sjöt. = -LUCKA 2. O. Gyldén i Tidskr. i sjöv. 1901, s. 335.
(7 j) -VERK~2, sbst.1 i fråga om orgel; jfr -PIPA 1. Orgeln .. med tvänne .. lika fasader, sammanbundna af ett s. k. förverk, i detta fall äfven blindverk. Tekn. tidskr. 1899, B. s. 45.
-VERK, sbst.2, se under BLINDA, v. (sp. 3241) —
-VERK, sbst.3, se d. o. (sp. 3254)
(7) -VIRKE~20. (mindre br.) snick. = -TRÄ a. Skogvaktaren 1892, s. 65.
-VIS, se d. o. —
(1) -ÖDLA~20. [med afs. på anledningen till namnet jfr BLINDORM 1] (knappast br.) ormslå, kopparorm; jfr BLINDORM 1. Rebau Naturh. 1: 521 (1879).
-ÖGA. (†)
1) [jfr t. blindes auge] till 1: ögonliknande teckning som saknar mot pupillen svarande fläck (t. ex. å en insekts vinge l. bål o. d.). (Bakkroppen hos en viss insekt) prydes på bägge sidor med trenne vakra röda blind-ögon. C. P. Thunberg i VetAH 1810, s. 60. Marklin Illiger 91 (1818).
2) [anv. beror väl på att ifrågavarande ögon hos insekterna af äldre forskare icke uppfattats som verkliga l. ”riktiga” ögon (i jämförelse med facettögonen)] till 7: punktöga (hos insekter). A. Modéer i Physiogr. sälsk. handl. 1: 298 (1786). G. Marklin i Sv. lit.-tidn. 1815, sp. 138 (”136”).
-ÖPPNING~20. Wikforss (1804; under blindloch).
1) till 7 j; särsk. i fråga om klädedräkt o. d. C. A. Ossbahr i Meddel. fr. Sv. slöjdfören. 1889, s. 56. Så är det bara en blindöppning med knappar på västen, för rätta öppningen är på baksidan. Högberg Frib. 82 (1910).
2) (†) till 9: nisch. (Kistan) stod bakom altaret i en blindöppning i muren. V. F. Palmblad i Poet. kal. 1816, 2: 48.
B (†): BLINDE-KOPPA, -STICKA, se A. — jfr äfv. ssgrna under BLINDA, sbst.3

 

Spalt B 3210 band 4, 1915

Webbansvarig