Publicerad 1916   Lämna synpunkter
BLUND blun4d, hvard. äfv. blun4 (jfr: I dagliga umgänget (säger man) .. blunn. Moberg Gram. 99 (1815)), r. l. m.; best. -en; pl. (†) -ar (Sahlstedt (1773), Weste (1807)).
Ordformer
(blunn Spegel Guds verk 53 (1685), Runius Dud. 2: 188 (c. 1710), Livin Kyrk. 130 (1781))
Etymologi
[motsv. d. blund, isl. blundr; bildadt till BLUNDA]
1) († utom i b) blundande, blundning. Madam! / Sitt nu ner, sitt helt stilla, / Blunda med ögat en kärlig blund ..! Bellman 3: 254 (1790). — särsk.
a) i bild. The som haa Adels Nampn måst wara Örnen lijka, / I Solar vtan Blund oblindat kunna kijka. Lucidor Hel. T 2 b (1672). Jesus ser i blund (dvs. när han blundar), och hörer utan öra. Kolmodin Qv.-sp. 2: 147 (1750).
b) [jfr motsv. anv. i d.] (fullt br.) konkretare, närmande sig o. öfvergående i 3, om en sofvandes blundning; i sht i uttr. (icke) få en blund i sina ögon, (icke) kunna somna, o. d. Gyldenhielm Psalt. 438 (c. 1605, 1650). Jag (fick) hela natten icke .. en blund i min ögon. Humbla Landcr. 27 (1740). Den, som efter (jul-)qvällens nöje kan få en blund i sina ögon, sofver något litet. Nervander Bild. 172 (1880, 1887). — (†) bildl., om döden (jfr 3 b slutet). De måste .. läggia både sin Ögon tilsamman och blunda den långa blunden. Rudbeckius Kon. reg. 157 (1615). Mången .. (har gm att äta obekant fisk) lagt sina ögon i en evig blund. Kalm Resa 2: 472 (1756). — jfr ÖGON-BLUND.
2) [jfr motsv. anv. i d. samt d. øieblund, ögonblick] (†) ögonblick. Nyttia hvar enda stund, at tänka på födande näring, / Intet en enda blund förachta denna föräring. A. J. Nordenskiöld (1754) i Ur Finl. hist. 654.
3) [jfr motsv. anv. i dan. o. isl.] lätt sömn, slummer, (liten) lur; jfr BLUNDARE, BLUNDER, sbst.1 — jfr AFTON-, HVILO-, MORGON-BLUND.
a) i eg. anv. Hund E. XIV 193 (1605). Hela den Natten kunde hon icke sofva en blund. Lagerström Tart. 15 (1730); jfr 1 b. Han sig styrkt med några timmars blund. Franzén Skald. 3: 208 (1829). Jag satt i går och slumrade, en stund, / .. Det var ej sömn; nej! det var blott en blund. Nicander 2: 104 (1838). Jag tror jag tar mig en liten blund till på några minuter. Blanche Grann. 4 (1853). Gellerstedt Fr. hult 9 (1906).
b) mer l. mindre bildl. När han (dvs. afunden) vår sällhet hör, han ingen blund sig unnar. U. Rudenschöld Vitt. 362 (1727). Tegnér 2: 146 (1818; se under BLUNDA 4 b). — särsk. om döden; jfr 1 b slutet, BLUNDA 4 b slutet. Stå mig i kampen bij intill den sidsta blundh. Beijer Vitt. 358 (c. 1685). Då skall om dig jag lycklig drömma / I grafvens långa blund. Qvanten Dikt. 132 (1880).
c) i personifikation (jfr 4). Ned från himlarunden Blunden / Far med vallmoquist i hand. Stagnelius (SVS) 1: 63 (c. 1815).
4) [jfr fnor. o. isl. blundr ss. tillnamn samt sv. dial. Svämmasjannä (’Sömnjanne’, Finl., Vendell), d. Ole Lukøje, holl. Klaas Vaak (vaak, sömnighet, sömn), eng. Wee Willie Winkie (wink, blinka, blunda), port. João Pestanas (pestanear, blinka, blunda), fin. Nukku-Matti, (’Sömnmats’, äfv. hos Topelius); jfr äfv. t. der sandmann, holl. de zandman l. het zandmannetje, eng. the dustman (dust, stoft, pulver, damm), fr. le petit homme qui jette du sable dans les yeux (ofta förkortadt le petit homme)] i förb. Jonn l. Jon (förr äfv. Jonas l. Joga) Blund, benämning på ett diktadt väsen som (i framställningar för barn) tänkes framkalla sömnighet l. sömn; jfr DRÖM-JAN. (Isl.) Blundur .. (sv.) Sömn, Joen blund. Verelius Ind. 38 (1681). Hwad jag haft i natt at giöra / Med then lilla Gubben Jon. (Härtill fogas noten:) Jon Blunn neml., hwilken Frantzosen kallar Le petit bon homme. Runius Dud. 2: 182, 188 (c. 1710). Jon blund han får mig fatt; / Jag önskar eder nu allt godt och bju’r god natt. Bellman Skr. Ny saml. 1: 143 (c. 1770). Jonas Blund. J. O. Wallin (c. 1805) hos Eichhorn Stud. 3: 76. Nu har herr Gäsper kommit, snart kommer Jon Blund. Rietz 231 (1862); jfr: Jespus, Nickus och John Blund. A. A. Grafström i Vid Uman 57 (1865; i en dikt Vid vaggan). Fram på aftonen .. kommer Jon Blund; .. vips! sprutar han söt mjölk i ögonen på barnen .. så … att de ej kunna hålla ögonen öppna. Backman Andersen 1: 198 (1877; i d. originalet: Ole Lukøje). Kring (det sofvande) barnets anlet håller än Jon Blund sitt paraply. Wirsén I lifvets vår 22 (1888; jfr H. C. Andersens saga enl. hvilken Ole Lukøje för snälla barn spänner upp ett paraply med vackra (dröm)bilder). ”Jon Blund .. strör sand i ögonen på den som blir sömnig”. Hjelmqvist Förnamn 85 (1903). jfr: Kring Slottet (Ulriksdal) fins en Nymph, som kallas Madame Blund; / De vackra ögonlåck (näml. hoffröknarnas) hon vårdar mången stund. Dalin Vitt. 5: 18 (1751). jfr äfv.: ”Jogablund kommer å lägger bly på ögonlokken”. Rietz 297 (1863; talesätt från Närke).

 

Spalt B 3491 band 4, 1916

Webbansvarig