Publicerad 1924   Lämna synpunkter
BYSANTIN by1santi4n l. bys1-, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -en; pl. -er; l. (i bet. 1) BYSANTINARE -ti3nare2, m.; best. -en, äfv. -n; pl. =; äfv. (i sht i bet. 2) BYSANTINER -ti4ner, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.; best. -n; pl. =.
Ordformer
(ofta skrifvet byz-. — bis- Gjöding Kongsh. 103 (1754). -in Holmberg 1: 276 (1795) osv. -inare Atterbom Minnest. 1: 177 (1847) osv. -iner Forsius osv.)
Etymologi
[till BYSANTIUM (BYSANS), äldre namn på Konstantinopel]
1) person som tillhörde det bysantinska (östromerska) riket. Forsius Com. B 3 a (1619). Rydberg KultFörel. 4: 275 (1887).
2) [jfr eng. bezant, byzant, fr. besant] num. bysantinskt mynt; i sht herald. om figur som betecknar ett sådant. Schlegel o. Klingspor Ättart. 261 (cit. efter RR 1684). —

 

Spalt B 4663 band 5, 1924

Webbansvarig