| Publicerad 1998 | Lämna synpunkter |
SUMP sump4, sbst.1, r. l. m. (Grimberg SvFolk. 2: 542 (1537: slagsumpen) osv.) l. (numera föga br.) n. (Fernander Theatr. 306 (1695), SkogsvT 1910, Fackupps. s. 85); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar (3SthmTb. 4: 28 (1601: sumparna) osv.) (ss. n. = (SkogsvT 1910, Fackupps. s. 85)) ((†) -er, äv. att hänföra till sg. sumpa, G1R 26: 555 (1556), HA 7: 106 (c. 1720)); förr äv. SUMPA, r. l. f.; best. -an; pl. -or (HovförtärSthm 1687 A, s. 2105 (: Fisk sumpor)) l. -er (se ovan).
1) om sankt landområde som tidvis i större l. mindre utsträckning står under vatten, stundom liktydigt med: moras l. kärr l. träsk o. d.; äv. om håla l. grävd fördjupning i marken där vatten samlar sig (o. dy l. gyttja bildas); äv. om samling av stillastående (ofta dyigt l. gyttjigt) vatten l. dy l. gyttja i sådant område l. sådan håla, stundom liktydigt med: göl l. pöl l. damm o. d.; förr äv. om lagun. G1R 14: 47 (1542). Den illacka gatan och diupa sompen emello(n) Jon Bergz och Biörnss Suensons gård. VRP 20⁄3 1638, s. 721. Sumpar äro mästadels goda land och gifwa boskapen friskt watn, som är öfwermåtton nödigt wed saltsiön, derest de gemenligen äro belägna. Serenius EngÅkerm. 39 (1727). Ett stort antal .. wattenbäckar (kommande från sumparna och morasen i kringliggande ungskogar) förena sig med denna flod. JournLTh. 1811, s. 237. En sump för ankor att plaska uti. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Venedig) hade från det Adriatiska Hafwets sumpar (Lagunerna) .. trotsat trenne af den tidens wäldigaste stormar. Ekelund NAllmH 1: 123 (1833). Torolf kom ditåt, der det var ett djupt vattenhål eller sump. Lönnberg FnordSag. 1: 82 (1870). Och högst uppe på klippan, över sumpen och snärjet, reser sig den lätta, glada almen. Werin Ekelund 1: 266 (1960). — jfr KARP-, RÖR-, SALT-, SKARN-SUMP m. fl. — särsk.
a) ss. förled i ssgr utgörande benämningar på (ofta icke inhemska) växter (l. vegetation) l. djur som förekommer resp. uppehåller sig i sumpiga l. sanka marker l. trakter.
b) i oeg. l. mer l. mindre bildl. anv; särsk. dels: ”träsk”, dels i bildl. uttr. som betecknar ohjälplig undergång l. ohjälpligt misslyckande o. d., särsk. (i sht förr) i uttr. gå i sumpen, opers.: gå på tok l. galet l. ”åt skogen” l. omstyr (med l. för ngn l. ngt), äv. dels, om fartyg: gå under, gå till botten, dels om person: hamna i sjön l. ”plurret”. Så är ock thet samma, som the Philosophie kalla, intet annat, än en sump aff eländige Griller, tohme terminis, och elak Latin bestående. Brask Pufendorf Hist. 442 (1680). Påfwedömet wara en sådan Satans sump, förfyld medh all orenlighet, wederstyggelser, ogudachtighet, och afgudadyrkan, som någon sin kan uptänckias. Isogæus Segersk. 373 (c. 1700). Paris’ gamla namn Lutetia (af lutum (dvs. gyttja)) är ett profetiskt namn. All moralisk gyttja ligger också der och gäser, och ur denna förruttnade sump sväfva pestdunster förgiftande ut omkring verlden. Törneros (SVS) 4: 29 (1824). Allmänt förklaras det omöjligt att tillsluta ögonen för det faktum, att det går ”i sumpen” med affärer och allt. VL 1893, nr 5, s. 3. Tänk på Titanic, där kan ni gå i sumpen alla tre. Holmström LändStränd. 2: 32 (1919). Där gick den med man och allt i sumpen. Lundgren Ibsen Gynt 140 (1927). Håller Mussolini vad han lovar, då har tiden äntligen fått en stor man mitt i all den politiska och sociala sumpen, sade han. Bang VägÖvralid 232 (1945).
2) fisk. om ett i vatten nedsänkt vattengenomsläppligt förvaringsrum l. behållare o. d. för levande fisk o. skaldjur; särsk. dels (o. vanl.) om lådliknande, med hål l. springor försett sådant förvaringsrum som förankras vid bottnen l. flytande på vattnet, dels om ryssjliknande, av nät tillverkat sådant förvaringsrum; äv. om lådliknande, vattengenomsläppligt förvaringsrum (i lastrum o. d.) på fiskebåt l. fiskefartyg; förr äv. om damm fungerande som en sump (i ovan anförd bet.), särsk. i ssgn SUMP-DAMM. Gaff (fogden) ped(er) hard loff th(e)r til at borga(re)ne maatte tagha ffat wpa hoffme(n)nene ell(e)r rytte(re) som naaghot offu(er)wald gøra th(e)m som fiska sælia aff swmpene. OPetri Tb. 1: 4 (1524). 2 st. Små Båtar medh Sump uti. BoupptSthm 17⁄6 1680, s. 272 b. Öns Piroguer omgaf Skeppet, förande förfriskningar, i synnerhet fiskar, dem man bragte lefwande i ett slags sumpar af spjälor, fästade emellan twå båtar. Cook 2Resa 195 (1783). I täckta och i skugga stående sumpar, sänkte i kalla strömvatten, lefva desse läckra fiskar (dvs. abborrar) länge. Fischerström Mäl. 185 (1785). Fiskare .. upphåfvade ur sina flyttbara sumpar sprittande thonfiskar. Rydberg Ath. 7 (1859). Båtarna äro vanligen något större än .. makrillbåtarna samt alla på midten och under däck försedda med sump, ett stort rum med hål i sidorna och bottnen. VFl. 1907, s. 24. På hösten, när hummern är bäst, lägges en stor del av fångsten i sump och släppes ut i marknaden framemot nyåret. VFl. 1938, s. 61. SvFiskelex. (1955). — jfr BETES-, FISK-, KRÄFT-, LEK-, SLOTTS-, SLÄP-, STOCK-, STÅND-SUMP m. fl.
3) om bassäng l. behållare l. tank l. ränna o. d. för uppsamling l. avskiljning l. avledning l. rening o. d. av vätska l. smältgods l. slagg o. d. äv. med tanke enbart på vätskan (se särsk. b); utom i a o. ss. senare led i vissa ssgr numera företrädesvis i skildring av ä. förh. Smelterne äre och altijd druckne och för smelternes oachtsamhett skuld haffver altijd löpett utåff ugnen och nidh udi sumpen och är ther medh ganske ilde handlett. G1R 22: 255 (1551). Slagget rinner neder i gropen, hwilcken grop eller sump, som han kallat blifwer af smältaren (osv.). PalmskSaml. nr 287, s. 1158 f (1676). (Leran) waskes i en sump .. tils hon är aldeles ren. Kahlmeter LerArt. 11 (1743). Sump kallas .. vid bergverk det instängda rummet, hvaruti vattnet samlas ifrån dammar och rännor närmast intil hjulet. Rinman 2: 912 (1789). Sumpar .. kallas vid bokverk de jämnt med jorden nedgräfde och med bräder beklädde kistor .. hvaruti Hejdel, Mjöl, Slammer och After samlas til nyttjande. Därs. 913. Från denna panna aftappas luten i en sump af jernplåt, der den lemnas att kristallisera under en vecka. JernkA 1849, s. 301. Vattenrännan, ”sumpen”, som för vattnet till turbinerna i turbinhuset. Rig 1925, s. 99. Vattnet hämtades med ämbar ur någon av de vattengropar eller sumpar som flerstädes funnos (i gruvan). Lindroth Gruvbrytn. 1: 269 (1955). — jfr AFTER-, DAG-, HÄRD-, SLAM-, SLIG-, SMÄLT-, SORTERINGS-, STICK-SUMP m. fl. — särsk.
a) (i fackspr.) om förvaringstank för smörjolja i en förbränningsmotor, oljetråg, oljesump. Nerén (1930). Oljan tages från motorns trycksystem och går från filtret direkt ned i sumpen. AutB 1: 233 (1947). NE (1995). — jfr MOTOR-SUMP.
b) (†) i uttr. stå i sump, om (ort i) gruva: stå under vatten. Dhe orter som intet gifwa eller löna Stångångens omkåstnad, låter man löpa fult med watn, hwilket kallas stå i Sump. Hiärne Berghl. 444 (1687). Rinman 2: 912 (1789).
4) [jfr 2] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. etnogr.) om fiskebåt l. fiskefartyg l. roddbåt försedd (försett) med sump (i bet. 2); äv. allmännare l. oeg., särsk. dels om båt som saknar sump men påminner om en sump i ovan anförd bet., dels, nedsättande, om (mindre) båt i mer l. mindre dåligt skick. HovförtärSthm 1587—88, s. 170. 1 g(ammal) Sump med Segel. BoupptSthm 5⁄7 1655. Där än et skepp, än en båt, än en sump framlodar i bugter och leder. Bellman (BellmS) 2: 155 (1775, 1791). Sump kallas äfven ett fartyg, som ingen fisksump har, men hvars segel och tacklage hafva likhet med ett sådant fartyg. Weste FörslSAOB (c. 1817). För handelsfartyg, däckadt eller halfdäckadt, Sump med Passagerare eller Last .. (erlägges i konsulsavgift) 5 Riksdaler Svenskt Banco. SPF 4: 22 (1821). Kapten Blom, svarade gubben Söderman och flinade försmädligt, den är väl ingen kapten — inte mer än min gamla sump. Nilsson Bar. 88 (1934). — jfr MOTOR-, RODD-SUMP.
5) (numera föga br.) om badbassäng; äv. (särsk. i ssgn BAD-SUMP): badhus. Björkman (1889). Saken är .. den att folk nu för tiden inte gärna badar i ”sump”. Man söker sig hellre ut till klippor och stränder. Bassängernas tid är förbi. SvD(A) 1933, nr 281, s. 7. När vi började få bada från fri strand och inte måste hänga och skrika i ett rep mitt i en sump. Kræmer Brantings 282 (1939). Bada i stora sumpen. Östergren (1950). IllSvOrdb. (1955, 1964). — jfr BAD-, DJUP-SUMP.
6) om urkokad rest l. lämning av ngt; numera nästan bl. om bottensatsen som utgör restprodukt vid kaffekokning, kaffesump. Koka kaffe på sump. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sump .. (dvs.) det som afsättes på botten, t. ex. af kaffe. Lindfors (1824). Nu (när sonen kommit hem) var det icke nog att värma upp sumpen: nymalet slogs uti. Almqvist TreFr. 2: 129 (1842). I köksfönstret stodo de båda mostrarna och kokade åt en sjuk kviga en sump af bäfvergäll och lagerbär. Heidenstam Karol. 1: 72 (1897). Sump, namn på resterna, sedan man fullständigt kokat limämnena ur limlädret. När detta skett kunde bitarna ej vidare böjas och hade ej mer någon elasticitet. Ambrosiani DokumPprsbr. 384 (1923). Det säges ju allmänt i bygden att Kaja verkligen kan spå både i kort och sump. Litfeldt NordmKärl. 35 (1946). Hon tände i spiseln, sköljde ut den gamla sumpen ur kitteln och satte den på trefotaringen. Moberg Utvandr. 207 (1949).
7) (†) om färgbad berett av laven Ochrolechia tartarea (Lin.) A. Mars., örnlav, o. vätska. I sumpen .. kortare tid: Hof-Rätts färg. VetAH 1791, s. 133.
(1 a) -ARV. bot. växten Stellaria crassifolia Ehrh. Krok o. Almquist Fl. 1: 130 (1903). Därs. 217 (1948). —
(1, 3, 5) -BOTTEN. botten i l. på sump; särsk.
1) till 1; särsk. med tanke på jordmån. Sump-botn, ändoch han, först upkastad, synes oartigast af alla, likwäl när han får ligga för sol och wäder, blir han tempererad til en god art. Serenius EngÅkerm. 114 (1727). Sumpbottnarna hade övergått till den härligaste purpurbruna jord. Boberg IllRes. 219 (1935).
2) (numera föga br.) till 3. (Turbinen) är direkt uppställd på sumpbottnen med fritt hängande sugtrumma af trä eller järn. TT 1897, M. s. 89. —
(2) -BÅT. (sump- 1676—1950. sumpe- 1669—1673) (numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter l. etnogr.) båt med inbyggd sump. BoupptSthm 17⁄3 1669, s. 439. Båtar äro mindre fartyg, antingen med et eller tu par årar, och brukas merendels wid not-drägt och stora näts utläggande; äfwen sump-båtar, som ock äro försedde med segel och tilbehör. Schultze Fisk. 107 (1778). En s. k. sumpbåt med en sump i aktern, i vilken fisken brukar förvaras under fisketurerna. SvD 12⁄11 1927, s. 13. Östergren (1950). —
(1 a) -BÄVER. zool. om gnagaren Myocastor coypus Mol., som lever i de södra delarna av Sydamerika, nutria, bäverråtta. Rebau NatH 1: 229 (1879). Den mjuka pälsen har länge uppskattats av människan, som sedan början av 1800-talet hållit sumpbäver i farmar. NE (1995).
(1 a) -CYPRESS. bot. träd av det i Amerika inhemska barrträdssläktet Taxodium Lin.; särsk. om T. distichum (Lin.) Rich (äv. odlat ss. prydnads- l. parkträd); i pl. äv. om släktet. Ekenberg (o. Landin) 214 (1889). Allt påminner om en avstickare jag gjorde in i en tropisk däld i Mexico. Där utgjordes trädjättarna av sumpcypress. TurÅ 1957, s. 54. NE (1995).
-växt. växt tillhörande familjen Taxodiaceae; i pl. äv. om familjen. BonnierLex. (1960). Sumpcypressväxter omfattar ett par av giganterna bland jordens träd. NE (1995). —
(2) -DAMM. (i sht i skildring av ä. förh.) damm (se damm, sbst.1 II a) anlagd för att fungera som sump l. damm fungerande som sump. VetAH 1768, s. 166. Heinrich (1814).
(2) -FARTYG. (numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter l. etnogr.) jfr -båt. Danckwardt SmndrFörf. 44 (1823). Sumpfartyg .. för fraktning av levande fisk. 3NF 12: 359 (1930). Östergren (1950). —
(1) -FEBER. feber (se d. o. 1 b) som uppstår i sumpområden; särsk. (o. numera bl. o. med ålderdomlig prägel) om malaria. Ilmoni Sjukd. 3: 129 (1853). Mjeltbrand (Syn(onym:) .. Sumpfeber, i sumpiga trakter). Lundberg HusdjSj. 70 (1868). Frossa (intermittent feber, sumpfeber) är beroende af ortliga förhållanden. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 402 (1880). Särskilt härjar .. (malaria) i floddalarna och i vattensjuka trakter; på franska kallas sjukdomen paludisme (sumpfeber). 3NF 13: 687 (1930). —
-FISK.
1) (tillf.) till 1 a: fisk som uppehåller sig i sumpig sjö o. d. (o. är av dålig kvalitet); motsatt: ädelfisk. Rotenon som ursprungligen är ett indiangift används för att utrota sumpfisk i sjöar där sedan ädelfisk skall planteras in. DN(A) 24⁄10 1963, s. 11.
((2 o.) 4) -FISKARE. (sump- 1655—1897 (i referat av handl. fr. 1663). sumpe- 1668) (numera bl. tillf. l. etnogr.) fiskare som vid fisket använder båt försedd med sump. ArvskifteSthm 5⁄4 1655. Sthm 1: 139 (1897; i referat av handl. fr. 1663).
Ssgr: sumpfiskar(e)-tyg. (†) om redskap l. don avsett för l. använt av sumpfiskare. Sumpfiskare Tygh Twenne g(amla) Sumpar, åtta st(ycke)n Skiötar och 1 g(ammal) Tårsksump. BoupptSthm 16⁄3 1688, s. 196 b.
-ålderman. (-fiskare- 1669. -fiska- 1707) (förr) ålderman i sumpfiskarnas skrå. BoupptSthm 5⁄2 1669, s. 171. KKD 10: 53 (1707).
(1 a) -FRÄNE. bot. växten Rorippa palustris (Lin.) Besser; jfr -krasse, -senap. 2SvUppslB (1953). Stenberg NordFl. 160 (1992). —
(1 a) -FÅGEL. zool. fågel som lever i sumpmark; äv. bildl. Heinrich (1814). Almquist .. var i andlig måtto en Sumpfogel, som gerna vadade i moraliskt dy. AnderssonBrevväxl. 1: 362 (1857). Luften var uppfylld af otaliga Flamingos och andra sumpfoglar. LfF 1858, s. 57. —
(1) -GAS. gas som bildas vid förruttnelse i bottenslammet i sjöar o. sumpområden, metan. Berzelius ÅrsbVetA 1846, s. 19.
-jäsning. om av bakterier förorsakad sönderdelning av cellulosa, varvid bl. a. metan o. koldioxid bildas. LAHT 1905, s. 333. Genom sumpgasjäsning .. förstöras efter hand döda växtdelar, som avlagrats på bottnen av mossar, sjöar och vattendrag. 2SvUppslB (1953). —
(1 a) -GRAN. gran av den växttyp som brukar förekomma i sumpmarksområden. Knöppel VildmBild. 57 (1916).
(1) -GRUND.
1) (†) jord som består av sumpmark; jfr grund, sbst.1 II 1. Serenius EngÅkerm. 203 (1727). Den swatta Hafran trifwes bäst uti sump- och kärr-grund, den Hwita, särdeles den af mindre slaget wäxer wäl på all slags grund. HushBibl. 1755, s. 89.
(6) -GRYTA. (förr) = -kittel. (I köksavdelningen i kåtan) ser man den stora grytan, afsedd för köttkokning m. m., den lilla sumpgrytan, ett par stekpannor (osv.). Wiklund Lapp. 10 (1899). —
(1 a) -GRÄS. i sumpmark växande gräs. MosskT 1891, s. 261. Ris är ett vanl. 1—2 m. högt, enårigt sumpgräs. 3NF 16: 902 (1932). (Bäverråttans föda) utgöres av sumpgräs, vass och olika vattenväxter. DjurVärld 12: 297 (1960). —
(1 a) -GRÖE. (numera mindre br.) växten Poa palustris Lin., sengröe. Krok o. Almquist Fl. 1: 237 (1903). Simmons Jönsson 265 (1935). —
(2) -GÅNGEN, p. adj. (numera mindre br.) om levande fisk: som förvarats för länge i sump. Walin Födoämn. 65 (1906). StKokb. 273 (1940). —
(1 a) -HJORT. om hjortdjur som lever i sumpmark; särsk. (o. numera bl., zool.) om det i Sydamerika levande hjortdjuret Blastocerus (Odocoileus) dichotomus Ill. SvUppslB (1935). Ekbohrn 166 (1936; om en ostindisk hjortart). —
-HÅL.
1) till 1: hål i terrängen uppfyllt av sump o. dy l. gyttja l. stillastående o. illaluktande o. grumsigt vatten. Höglund Skogsinsp. 24 (1906). Det var ett litet sumphål med stillastående, tjockt och grumsigt och ogenomskinligt vatten. Moberg Nybygg. 359 (1956).
2) (förr) i bildl. anv. av 1: hål l. fördjupning framför murad bakugn i ä. bageri där bagaren stod för att komma i nivå med ugnsluckan. I sumphålet framför ugnen finns en lucka till kolgraven där man kan ta ut glöder och fyra på med under kvalmpannan. Bröd 1972, nr 10, s. 12.
3) (förr) till 2: hål utgörande öppning på sump. En gammal Ek-Fisksump, med Kedja uti och et litet trekantigt Lås för sump-hålet. DA 1771, nr 249, s. 4. De gamla roddsumparna med langskott, fotspark och sumphål akterut börjar bli sällsynta. TurÅ 1962, s. 161. —
(2) -HÅLL. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. etnogr.) i båt: förvaringsrum för fisk; jfr håll, sbst.1 I 7 a slutet. Fatab. 1929, s. 134. —
(2) -HÅLLA. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) förvara (fisk) i sump; jfr hålla, v.1 5. Levertin 23: 169 (1901). —
(2) -HÅV. fisk. håv (se håv, sbst.3 1) varmed fisk tas upp ur sump. Gyllenborg Insjöfisket 22 (1770). —
(1 a) -HÖK. (numera föga br.) hökfågel av släktet Circus Lacapède, kärrhök. Sundevall (o. Kinberg) 224 (1856; om C. cyaneus Lin.). Jägerskiöld o. Kolthoff 154 (1926; om C. aeruginosus Lin.). —
(1 a) -HÖNA. zool.
1) fågel av släktet Porzana Lin. (i ä. systematik förd till släktet Gallinula Lin.); särsk. dels om P. porzana Lin., äv. kallad småfläckig, förr äv. prickig sumphöna, dels om P. parva Scop., äv. kallad lilla sumphönan; jfr rör-höna 3. Gallinula Porsana — Prickiga Sumphönan .. Vistas i högt gräs på sumpiga ängar och vid åbräddar. Ström SvFogl. 64 (1839). Holmgren Fogl. 898 (1870: Småfläckig). De båda andra sumphöns, som figurerar på den svenska fågellistan, är lilla sumphönan (Porzana parva Scopoli) och dvärgsumphönan (Porzana pusilla Pallas). DjurVärld 9: 278 (1961).
2) (numera föga br.) fågeln Gallinula chloropus Lin., äv. kallad grönfotad sumphöna, rörhöna; förr äv. om släktet Gallinula Briss. Scheutz NatH 109 (1843). Sumphöna .. Slägte af Vadfåglar; med korta vingar, långa framtår; tårna fria ..; vistas på sumpiga ställen. SKL (1864). SAOB R 4448 (1962: grönfotad).
3) (†) i pl., om den i ä. systematik uppställda o. till vadarna hörande fågelfamiljen Macrodactyli Cuv. Fjerde familjen (bland vadarefåglarna): Sumphönor (Macrodactyli, Cuv.). Nilsson Fauna II. 2: 276 (1858).
4) zool. rallfågeln Limnocorax flavirostris Swainson, äv. kallad svarta sumphönan. En av Afrikas mest karakteristiska rallfåglar är svarta sumphönan (Limnocorax flavirostris Swainson). DjurVärld 9: 275 (1961).
Ssgr: sumphöne-bo. till 1, 2, 4. Rosenius SvFågl. 3: 404 (1931).
(1 a) -HÖNS. sumphöna (se d. o. 1, 2, 4); äv. ss. maträtt; i pl. äv. dels om släktet Porzana Lin., dels om (det i ä. systematik uppförda) släktet Gallinula Briss; i pl. förr äv. om vadarfamiljen Fulicariae s. Rallidae. De Hönslika Vadarna, eller Sumphönsen (Rallinæ), som hafva små, svaga och rundade, kullriga vingar, hvarföre de flyga svagt. Sundevall Zool. 87 (1864). Sumphönsens familj, Fulicariæ s. Rallidæ, den sista bland vadarne, förmedlar öfvergången till simfåglarnes ordning. Rebau NatH 1: 475 (1879). Sumphönsen, Gallinula BRISS., äro temligen utbredda öfver alla verldsdelar och ovanligt artrika. Därs. 476. Det hemlighetsfulla leverne, som i mer eller mindre hög grad utmärker alla rallfåglar, har drivits till fulländning hos sumphönsen. DjurVärld 9: 277 (1961).
Ssgr: sumphöns-art. Rosenius SvFågl. 3: 409 (1931).
-släkte(t). fågelsläktet Porzana Lin. (förr förd till släktet Galinula Briss.). NF (1891). Sumphönssläktet (Porzana) omfattar ca ett dussin arter. DjurVärld 9: 276 (1961). —
(6) -KAFFE.
1) nykokat kaffe med sump. En sliskig söträtt, efter hvilken det arabiska starka sumpkaffet genast serverades. Elkan Österl. 196 (1901); möjl. till 2.
2) kaffe kokat på sump (med l. utan tillsats av nytt kaffe). Tapeterna är mörka som av rök och det luktar av sumpkaffe därinne. Lundkvist FlodHav. 233 (1934). (Han) gick hastigt upp, tände tyst och smygande i spisen och värmde upp sumpkaffet. Martinson Nässl. 119 (1935). —
(6) -KITTEL. (förr) kittel avsedd för l. använd till uppkokning (l. uppvärmning) av gammalt kokat kaffe (innehållande sump) l. till kokning av kaffe på sump. BoupptVäxjö 1811. Koppar: .. 1 thekittel 1 sumpkittel 1 kaffekittel. Därs. 1896. —
(3) -KORG. (†) Sumpkorgar äro flätade korgar af tågor, eller af messingstråd, som uti vattudunten sättas om nedersta ändan af sugröret, eller kilen, at vattnet därigenom må silas. Rinman 2: 913 (1789). —
(1 a) -KRASSE. (†) sumpfräne; jfr kärr-krasse. Krok o. Almquist Fl. 1: 98 (1900). 2SvUppslB (1953). —
(1) -LAND. jfr land 1 c o. -område. Serenius EngÅkerm. 34 (1727). Sumpland eller Miror, nämner man de slags ängar som mäst ligga under watn och ej hafwa något aflop. HushBibl. 1755, s. 17. Floridas fruktbara sumpländer. Nyblom Twain 2: 142 (1874). Ett af tusentals småsjöar uppfylldt sumpland. 2NF 1: 392 (1903). —
(1 a) -LAV. (†) laven Lecidea uliginosa Schrad. Ach., torvskivlav. (Lat.) Lichen uliginosus .. (Sv.) Sumplaf. Acharius Lich. 69 (1798). —
(1 a) -LO. zool. om det i större delen av Afrika o. Asien hemmahörande kattdjuret Felis chaus, djungelkatt. SDS 12⁄5 1912, s. 8. 2SvUppslB (1955). —
(1) -LUFT.
1) om (osund) luft som finns över sumpområden (o. som i ä. tid antogs förorsaka malaria). Dalin (1854). Sumpluften eller sumpmiasmat .. utvecklar sig under inverkan af solvärme ur kärr och moras. Lundberg HusdjSj. 64 (1868).
Ssg (till -luft 1): sumplufts-sjukdom. (numera bl. tillf.) sjukdom orsakad av sumpluft; förr särsk. om malaria. Lundberg HusdjSj. 64 (1868). —
(2) -LYKTA. (förr) lykta avsedd att användas i sump. Till nödiga utensilier räknar jag .. en sumplykta (Davy’s lamp). Strindberg Brev 2: 120 (1880). —
(2) -LÅDA. sump i form av låda. En liten Ökståck .. med 2:ne tullbord och en liten sump-låda under aktersta bänken. DA 1793, nr 71, s. 4. Fatab. 1963, s. 31. —
(1) -MARK. landområde karaktäriserat av sump l. som består av sump, sumpigt landområde; äv. bildl. Carlstedt Her. 1: 281 (1832). Älkärret, som är ett utvidgat parti av en rad smärre sumpmarker, genomflytes av ett vattendrag där kanalen nu går fram från Folkebosjön. FoFl. 1931, s. 67. Brännvinspannornas förvisande från gårdarna var en dränering av den sedliga sumpmarken som gjorde jordmånen mottaglig för moralisk påverkan. Pers LärBondTidn. 151 (1948).
-fauna. FoFl. 1931, s. 16.
-vegetation. SvRike 1: 56 (1899). —
(1) -MIASMA. (numera bl. i skildring av ä. medicinska föreställningar) jfr -feber. ASScF 5: 259 (1855). —
(1 a) -MOSSA. om viss(a) mossart(er) som framför allt förekommer i sumpområden. Sumpmossan användes till lampvekar och .. hos samojederna i stället för lindor för små barn. MosskT 1889, s. 154. Högmossarnes hufvudbeståndsdel utgöres af hvitmossor, skogsris och ängsull, lågmossarnes af starr, sumpmossor samt säf. Därs. 1891, s. 182. De fallna träden jämte grenar och ris befordrade sumpmossornas utbredning. SkogsvT 1904, s. 126.
(1 a) -NOPPA. bot. växten Gnaphalium uliginosum Lin.; jfr noppa, sbst.3 Nyman VäxtNatH 1: 23 (1867). —
(1 a) -NYCKLAR, pl., förr äv. -NYCKEL. bot. växten Dactylorhiza traunsteineri Saut. (Soó). Nathorst SvVäxtn. 70 (1905: Sumpnycklar). Orkidéarter som det finns rikligt av i Kärna mosse är sumpnyckel (Dactylorchis Traunsteineri) och Dactylorchis Fuchsii. FoFl. 1974, s. 88. Krok o. Almquist 201 (1994: sumpnycklar).
Ssg: sumpnyckel-blomster. (†) sumpnycklar. Krok o. Almquist Fl. 1: 195 (1903). Lyttkens Växtn. 1256 (1912). —
(1) -OMRÅDE~020. markområde som karaktäriseras av sump, sankt l. sumpigt område. Den lilla bäcken i dalens mitt bildade på sina ställen små sumpområden med dy. Sundström Ljug. 263 (1934). —
(1 a) -POTATIS. (om ä. l. utländska förh.) växten Solanum Commersonii Dunal. som trivs i sumpig jord. LAHT 1905, s. 340. UtsädT 1905, s. 19. —
(1 a) -RIS, sbst.2 bot. risarten Oryza sativa Lin., vattenris som odlas i (o. trivs i) sumpområden l. konstbevattnade terassodlingar. Östasiens nederbördsrika lågländer och främst dess stora deltaländer producera intensivt det mest givande sumpriset. HandInd. 321 (1926). —
(2 (o. 4)) -RUNKARE. (om ä. förh. l. etnogr.) person med uppgift att bringa sump (stundom båt) i rörelse (så att vattnet hålls i rörelse o. fiskarna vid liv); stundom äv. allmännare, nedsättande: hamnbuse l. hamnsjåare o. d. Till schåareklassen räknas äfven de s. k. ”sumprunkarne” .. Deras förnämsta åliggande är att hålla de båtar eller sumpar, hvaruti fisken förvaras, uti ständig vaggning, på det att fisk icke måtte dö innan den kommer på fiskbrädet. IllT 1860, nr 26, s. 4. Sumprunkarna hade att träda i funktion så snart en segelsump, som behövde assistans, anlupit hamn. Erixon SthmHamnarb. 75 (1949). Östergren (1950; äv. i nedsättande anv.). Gubbarna var måna om att inpränta i pojkarna att även om sumprunkarna arbetade i hamnen så var de inte några vanliga enkla sjåare. Fogelström DrömStad 71 (1960).
(1 a) -SENAP. (numera mindre br.) sumpfräne. Krok o. Almquist Fl. 1: 103 (1903). Därs. 400 (1956). —
(1) -SJÖ. grund sjö med grumsigt o. gyttjigt vatten som till större l. mindre del övergått i sumpmark, sumpig sjö. Lundegård DrMarg. 1: 23 (1905). På babords sida passera vi efterhand några halvt uttorkade sumpsjöar, där det vimlar av pelikaner och silverhägrar. Forell Ceylon 11 (1929). —
(4) -SKEPPARE. (numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter l. etnogr.) skeppare på sump. TIdr. 1895, s. 390. —
(1) -SKIDA. (om ä. l. utländska förh.) skida (se skida, sbst.3 1) använd vid förflyttning i sumpmark. PåSkid. 1931, s. 47. —
(1) -SKO. (om ä. l. utländska förh.) om snösko påminnande fotbeklädnad av flätverk använd vid förflyttning i sumpmark; jfr mad-sko. NoK 7: 30 (1922). —
(1) -SKOG. (i sht i fackspr.) skog på våtmark; särsk. om sådan skog med ett bottenskikt huvudsakligen bestående av vitmossor. SvRike I. 2: 75 (1900). På mader inne i landet utbildar klibbalen typiska sumpskogar. SvSkog. 278 (1928). De vitmoss- och björnmossrika skogarna äro helt bundna till fuktiga eller sumpiga marker, varför de numera oftast benämnas sumpskogar. SvNat. 1936, s. 38. Vissa tropiska områden har stora sumpskogar, t. ex. Amazonas, Sumatra och Nya Guinea. NE (1995). Nordisk sumpskog växer både på vått mineraliskt underlag och på torv (skogskärr). Därs.
Ssgr: sumpskogs-artad, p. adj. som liknar sumpskog l. har tycke av sumpskog. Almquist UpplVeg. 265 (1929).
(1 a) -SKRÄPPA. bot. växten Rumex palustris Sm. Krok o. Almquist Fl. 1: 124 (1903). Därs. 130 (1914). —
(4) -SKUTA. (numera bl. i bygdemålsfärgat spr. i vissa trakter l. etnogr.) Ahrenberg Stud. 61 (1878). —
(1 a) -SKÖLDPADDA ~020. zool. sköldpadda tillhörande familjen Emydidae; i pl. äv. om familjen; jfr kärr-sköldpadda. Thorell Zool. 2: 208 (1861). DjurVärld 7: 276 (1962; i pl., om familjen). —
(3) -SLAGARE. (förr) Sumpslagare är vid bok- och vaskverk den som upslår gods, eller after, utur sumparne. Rinman 2: 913 (1789). —
(3) -SLAGG. (förr) slagg från sump. Rinman 2: 996 (1789). —
(1 a) -SLÄTSKIVLING~020. (numera mindre br.) slätskivlingen Hypholoma udum (Pers.) Kühner, torvslöjskivling. Krok o. Almquist Fl. 2: 257 (1947). Ursing SvVäxt. Krypt. 263 (1949). —
(1 a) -SNÄCKA. zool. snäcka tillhörande familjen Paludinidae; särsk. om art tillhörande sötvattensläktet Paludina Lin. Levertin Eschricht 1: 90 (1858). Sumpsnäckornas .. skal är äggformigt eller rundadt kägellikt. 1Brehm III. 2: 280 (1876). (Lat.) Bythinia tentaculata Lin. (Sv.) Liten sumpsnäcka. Allmän i Rå mosse söder om Hälsingborg. FoFl. 1912, s. 196. Den sydliga sumpsnäckan Viviparus fasciatus. Därs. 1949, s. 117. —
(1 a) -SNÄPPA. zool. fågeln Erolia (Tringa) alpina Lin., kärrsnäppa. (Sundevall o.) Kinberg 510 (1883). Jägerskiöld o. Kolthoff 258 (1926). —
(1 a) -STJÄRNBLOMMA~020. bot. växten Stellaria alsine Grimm., källarv. Gosselman BlekFl. 77 (1865). Iverus VästmFanerog. 132 (1877). —
(1) -STRAND. sumpig strand. Hedin Asien 2: 579 (1903). —
(1 a) -TUVA. (Viporna) häcka här mindre bland sumptuvorna nära vattnet än uppe på de fina gräsmattorna. Rosenius SvFågl. 4: 62 (1931). —
(3) -UGN. (förr) med slaggsump försedd smältugn. Att när synnerligen rika malmer användas, sumpugnarne för reduktionen skulle erfordra omkring 40 % af det framställda jernets vigt goda kol. JernkA 1873, s. 377. I Clansthal finnas tretton schaktugnar, hvaraf sju ständigt äro i gång .. samtliga äro de sumpugnar. Därs. 1897, s. 152. —
(1 a) -UTTER. [jfr t. sumpfotter] (numera mindre br.) om den europeiska flodillern Mustela lutreola Lin. (som liknar en utter i såväl kroppsbyggnad som levnadsvanor o. som håller till på fuktiga vassbevuxna områden), flodiller, nerts. Lilljeborg Däggdj. 520 (1874). BraBöckLex. (1980). —
(1) -VATTEN. Fennia V. 6: 21 (1892). Här, i det skimrande sumpvattnet, kunde andra träd (än al) ej växa. Segerstråle Tusch 90 (1916). I det stillastående sumpvattnet i Nilens delta. Wieslander Dahl BokH 11 (1929). —
(1 a) -VIAL. bot. växten Lathyrus palustris Lin., kärrvial. Krok o. Almquist Fl. 1: 141 (1891). Därs. 177 (1948). —
(1) -ÄNG. (sump- 1913—1950. sumpe- 1758) äng bestående av sumpmark, sumpig äng. Salander Gårdsf. 279 (1758). Vid Salen (i Småland) sågs .. (den svarta storken) ofta på sumpängarna under sommaren. Rosenius SvFågl. 4: 32 (1931). —
(1 a) -ÖRT. i sumpmarksområde växande ört; särsk. (bot.) om växt av släktet Limnanthes Lin. (särsk. om L. Douglasii Brown). (Lat.) Limnanthes, (sv.) sumpört, fam. Limnantheæ. HbTrädg. 6: 168 (1884). Xyridacecæ .. en till ser. Farinosæ hörande familj af gräsliknande sumpörter, hvars flesta arter växa i tropiska Amerika. 2NF 33: 517 (1921). (Lat.) Limnanthes douglasii (sv.) sumpört. VåraKulturvN 112 (1977).
B: SUMPE-BÅT, -FISKARE, -ÄNG, se A.
SUMPAKTIG, adj. (sump- 1667 osv. sumpe- 1674) [jfr t. sumpfachtig] som liknar l. har drag av l. för tanken till en sump; förr äv.: som (i stor utsträckning) består av sump, sumpig. (Bufflarna) hafwa inthet Håår vppå sigh, ty the rööta thet aff sigh vthi Äffian, Kiärr och sumpachtige Orter. Kiöping Resa 96 (1667). Berg- och sumpacktige Tomter och platzer. PH 2: 1276 (1736). Cederbourg BeskrGbg 31 (1739; om ängar). SAOL (1973).
Avledn.: sumpaktighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara sumpaktig; förr äv. konkret om dy l. gyttja o. d. Risingh LandB 19 (1671; konkret). SAOL (1973). —
SUMPIG, förr äv. SUMPOT, adj. (-ich 1621 (: sumpicht, n.). -ig(h) c. 1635 osv. -it, n. 1685. -og(h) 1555—1743 (: sumpoga, pl.). -ot(t), n. 1587—1706. -ug c. 1645 (: sumpuga, pl.)) [jfr d. sumpet, t. sumpfig]
1) till 1: som utgörs av l. växer i l. är belägen på l. präglas av l. har avseende på sump(område); om mark(område o. d.): ofta liktydigt med: sank l. vattensjuk l. dyig l. träskartad o. d. Ett sumpigt landskap. En sumpig äng, strand, skog. PrivSvStäd. 3: 610 (1587). Somligstädes war diupt nog och sumpogt, så at Leret och Träcken stod honom wäl til Knäs. Hansson Dröm. C 5 b (c. 1680). Det sumpiga Stralsund, som utaf alla orter är den förderfveligaste för ett svagt bröst. CGLeopold i 2Saml. 7: 36 (1783). En sumpig landsträcka, genomkorsad av kanaler och gravar, där havssaltet samlas upp. Lagergren Minn. 4: 8 (1925). Svårt var även att förklara varför .. (koleran) framför allt uppträdde inom sumpiga områden med dålig hygien. Bergstrand SvLäkS 196 (1958). särsk.
a) (numera föga br.) om jord(mån) o. d.: vattensjuk l. blöt (o. dyigt mjuk o. lös). Jordmonen war något sumpig och morasig. DeFoë RobCr. 58 (1752). (Rajgräset) växer på allt slags rik jord, blott den ej är alltför högländt; den får dock ej heller vara sumpig. QLbr. 4: 50 (1833). ÖoL (1852).
b) om sjö l. vik o. d.: som har sumpiga stränder o. lös o. gyttjig botten o. grumsigt vatten (o. som håller på att växa igen); äv. om brunn: som har grumsigt, illasmakande vatten. Linné SSkr. 5: 133 (1732; om surbrunnar). Bottnens gyttja gör vattnet gult kring bryggorna i en sumpig vik. Hildén Indians. 7 (1910). Läget ur försvarssynpunkt har varit förträffligt, skyddadt åt v(äster) af den sumpiga Gudsjön. 2NF 38: 15 (1925).
c) (numera föga br.) i uttr. ligga sumpigt till, om ort o. d.: ligga invid sump(område). Björkman (1889).
d) i oeg. l. i mer l. mindre bildlig anv.; särsk. dels (med nära anslutning till huvudmomentet, i utförd bild) om botten: lös, otillförlitlig, dels (numera bl. tillf.) om mossa: mjuk o. blöt (o. svampig). At .. (Kristus) icke haffuer satt sijn bygning (dvs. sin församling) på någhon löös, sumpogh eller sandogh botn, vthan på fasta helleberghet. LPetri 3Post. 88 b (1555). Ingen enslig en eller grönklädd tufva, / ingen kulle, af ljungris klädd, / störde dödens färg, som sig lagt att rufva / på den sumpiga mossans bädd. Fröding Guit. 113 (1891). Om det funnes många som Gerda, skulle världen vara mindre sumpig. Sandel Dropp. 111 (1924).
2) till 6, om kaffe: som innehåller mycket bottensats, full av sump. Auerbach (1913). (Han) drack upp den sista klunken sumpigt kaffe. Zetterholm Duv. 219 (1958).
Avledn.: sumpighet, r. l. f. om egenskapen l. förhållandet att vara sumpig; särsk. till 1. Samma händer dem som komma til Westphalen (dvs. att de få frossa och hemsjuka), för ortens sumpighet skuld. Linné Diet. 2: 77 (c. 1750). Om Tysklands klimat på romartiden var kallare och töcknigare än nu, så torde markens sumpighet medverkat dertill. Svensén Jord. 60 (1884). SAOL (1986).
Spalt S 14530 band 32, 1998