| Publicerad 1947 | Lämna synpunkter |
NÅL nå4l, r. l. f. ((†) m. Eneman Resa 1: 211 (1712: knappnål), Möller (1790), Meurman (1847)); best. -en, äv. -n ((†) -an, möjl. äv. att hänföra till sg. nåla, CollMedP 8/10 1694); pl. -ar (TullbSthm 17/4 1548, osv.) ((†) -er TullbSthm 1534, s. 6 b, Warnmark Epigr. G 4 a (1688); -or, möjl. äv. att hänföra till sg. nåla, OxBr. 11: 768 (1640: söm nålor)); förr äv. NÅLA, f.; best. -an (möjl. äv. att hänföra till sg. nål, se ovan); pl. -or (möjl. äv. att hänföra till sg. nål, se ovan).
1) (litet) avlångt, smalt o. i ena ändan spetsigt redskap av metall (stundom äv. av horn l. ben o. d.), använt för att draga tråd (l. garn o. d.) genom ngt vid sömnad, stoppning o. dyl. l. för att fästa (ihop) l. sticka igenom ngt l. åstadkomma en rispa l. ett streck i ngt o. d.; äv. (i sht i ssgr) om redskap av annan form men med liknande användning l. om prydnadsföremål som är försett med en nål (i ovan angivna bet.). Träda på (förr äv. i) en nål, sätta tråd på en synål (gm att sticka tråden genom nålsögat). Laga ngt med nål och tråd. Han hade en nål med ett föreningsmärke i rockuppslaget. TullbSthm 1534, s. 6 b. Stiernhielm Arch. D 1 b (1644; om probernål). Hon borde bringa sin Man at blygas, om hon födde sig endast med sin nål och handa-slögder. Dalin Arg. 1: 244 (1733, 1754). Träda i nålen. Lind (1738). Det är som att söka en nål i en höbundt. Granlund Ordspr. (c. 1880). Af ben gjordes (under stenåldern) synålar, som voro både pryl och nål. VerdS 10: 21 (1888). Om man ger bort en nål utan att sticka den, man ger den till, så blir det ovänskap. Landsm. VIII. 3: 368 (c. 1900). När en jämt hålls med nålen, så blir handen liksom obekväm för pennan. Bergman JoH 310 (1926). — jfr BEN-, BIND-, BRILJANT-, ETS-, HATT-, HÅR-, INSEKT-, KNAPP-, KOPIER-, KRÅS-, LADD-, MADRASS-, PROBER-, PRYDNADS-, PUNKTER-, SPRUT-, SPÄCK-, STOPP-, SY-, SÄKERHETS-, SÖM-, YMP-NÅL m. fl. — särsk.
a) i ordspr. Begynna medh Nåål, och lychta medh Silffskåål. Grubb 42 (1665). När Skräddaren hwijlar, så rostas nålen. Dens. 586.
b) i uttr. trä nålen (på kaveln o. d.), ss. benämning på en lek varvid ngn skall träda på en nål, sittande på en kavel l. ett annat ostadigt föremål. LandsmFrågel. 28: 26 (1930). NordKult. 24: 29 (1933).
c) [jfr t. spanische nadeln] (förr) i uttr. spanska nålar, ett slags synålar. TullbSthm 14/5 1578. BoupptSthm 20/8 1679.
e) om nål med krökt spets, använd vid stickning l. virkning o. d.; särsk. om dylik nål i stickmaskin. PH 5: 3523 (1753). Hjertelius Stickm. 20 (1892; om tungnål). jfr BILJARD-, KROK-, TUNG-, VIRK-NÅL m. fl.
f) i sht konst. om etsnål l. gravstickel. Kall nål, se KALL, adj. 1 k β; äv. torr nål, kall nål. Estlander KonstH 22 (1867). NordT 1884, s. 158 (: torr nål). jfr KALL-, TORR-NÅL.
g) (förr) nålliknande spets i ändan av kedja l. rem o. d. som användes vid snörning l. fastbindning (av klädesplagg o. d.). Bouppteckningarna omtala även den silverkedja med nål, som använts för snörningen (av livstycket). Svensson SkånFolkdr. 34 (1935). jfr DRAG-, SNÖR-NÅL.
h) [efter fr. (re)tirer son épingle du jeu, dra sig ur spelet; eg. med avs. på en barnlek (jeu des épingles) vid vilken det gäller att bland de i en cirkel uppställda nålarna avlägsna dem som tillhöra en själv] (†) i det bildl. uttr. ha sin nål ur spelet, ha sitt på det torra. När han har sin nål ur spelet, låter han andra ryckas bäst de vilja. Dalin Arg. 2: 168 (1734, 1754).
i) i jämförelser o. bildl. (jfr h, 2); i sht för att beteckna ngt ss. vasst l. stickande l. irriterande o. d. Fant jagh i migh lijk som Nåhlar / Öfwer thenna Pappers Skiänck (dvs. en versifierad nyårsönskan); / Tänckte: hålt tin Siänck tilbaka. Runius (SVS) 2: 50 (1706). Träd fram din väg på törnets nålar. Leopold 2: 232 (1780, 1815). Hon satt kvar med papperen, ända tills .. det stack som nålar i ögonen. Siwertz Sel. 2: 199 (1920). jfr ÅNGEST-NÅLA. särsk.
α) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] i sådana uttr. som sitta, äv. stå l. gå, förr äv. vara l. leva som på nålar o. d., förr äv. sitta (l. stå osv.) på nålar, knappast kunna sitta l. stå stilla på grund av iver l. otålighet l. ängslan o. d. resp. gå (omkring) i yttersta iver l. otålighet l. ängslan osv.; ofta i utvidgad anv.: befinna sig i en brydsam l. pinsam belägenhet l. i ängslig väntan l. ovisshet, vara ytterst otålig l. ivrig l. ängslig o. d.; förr äv.: vara mycket spänd l. uppmärksam. Törning 53 (1677). (Den svartsjukes) Fot står uppå Nåler. Warnmark Epigr. G 4 a (1688). Jag står här som på nålar, efter jag måste gifva min Grefve svar om ett ährende. Gyllenborg Sprätth. 46 (1737). Han (var) så uppmärksam eller som man plär säga på nålar, .. att (osv.). MoB 8: 50 (c. 1780). Det grefliga Herrskapet satt som på nålar; / Men ändtlig tog måltiden slut. Lenngren (SVS) 2: 243 (1800). Almqvist AmH 1: 52 (1840: lefva). Högström-Löfberg Se 151 (1932: går).
γ) (†) i uttr. ge nålar, komma med stickord l. spydigheter l. pikar; jfr NÅL-STYNG. Bellman SkrNS 2: 301 (c. 1780).
2) (i sht i fackspr.) om föremål som till formen mer l. mindre påminner om en nål (i bet. 1). Grof Ljus sand med långa strå och nålar. Montan Segl. 57 (1787; om kiselnålar). UB 6: 445 (1874; om metallstavar gm vilka varptrådarnas läge regleras i en jacquardmaskin). Hon vill förvissa sig om .. att kristallmottagarens lilla nål är väl inriktad på kristallens känsligaste punkt. BygdFolk 1: 10 (1927). SvD(A) 1931, nr 14, s. 17 (om grammofonstift). jfr (†): Nål, som qvinfolk bruka fram i snörlifvet. Serenius (1734; under busk; om planschett). — jfr AVTRYCKAR-, JUDE-, KISEL-, KÄRING-, PUMPET-, STEN-, STÖT-, TÄND-NÅL m. fl. — särsk.
a) om magnetnål; särsk. om kompassnål. VetAH 1744, s. 13. Fock 1Fys. 595 (1855; i galvanometer). Bring Dante 539 (1906; om kompassnål). jfr BUSSOL-, DEKLINATIONS-, KOMPASS-, MAGNET-NÅL m. fl.
b) [jfr motsv. anv. av fr. aiguille] (numera bl. tillf.) om (nålformig) visare (på hastighetsmätare o. d., förr äv. på ur); förr äv. om tunga på våg. GripshInvent. 1555 (om tunga på våg). Kolmodin QvSp. 2: 322 (1750; på ur). Med hastighetsmätarens nål darrande omkring 80. Gripenberg Powell SällsHemv. 218 (1930). jfr VIKT-NÅL.
c) textil. om tunn metallstav som vid vävning av varpsammet inslås i polvarpen för att åstadkomma öglor i denna. UB 6: 454 (1874). SvUppslB 23: 1082 (1935).
d) (i sht förr) axeltapp (i sht i hjulstock); jfr HJUL-NÅL 2. Nålaner som sittia j wendestocken. Holmkvist BergslGruvspr. (cit. fr. 1540). Nåhlen till store klåckeaxelen. VDR 1696, s. 800. SvKulturb. 9—10: 122 (1931). jfr AXEL-, HJUL-, HJULSTOCKS-, JÄRN-, VIND-NÅL.
e) (†) om sprint o. d.; särsk. i murankare: ankarslut. VDAkt. 1705, nr 121 (om ankarslut). jfr HJUL-NÅL.
f) (†) mil. om de (i båda ändarna) spetsade pålar som bilda kryssen i spanska ryttare; äv.: vallnål. KKD 3: 67 (c. 1710). Arbin PVetA 1783, s. 111 (om vallnål). Dalin (1853). jfr VALL-NÅL.
g) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.; efter fr. aiguille] tekn. i vissa dammbyggnader (nåldammar), om de sparrar l. plankor som nedtill vila mot en på bottnen uppbyggd tröskel o. upptill mot en brobana l. stödbock o. dyl. o. som kunna dragas upp för att släppa igenom vattnet. PrHb. 1: 1116 (1885). HbSkogstekn. 333 (1922).
h) [jfr motsv. anv. i t. o. eng., ävensom av fr. aiguille] (numera bl. i vissa trakter, starkt bygdemålsfärgat) barr (se BARR, sbst.1 1). KKD 5: 57 (1709; på cypress). Schulthess (1885).
i) [jfr motsv. anv. i t. o. eng., ävensom av fr. aiguille] (i sht i fackspr.) kristall (se d. o. 1) med nålliknande form. När fina och glesa ångor frysa, blifva däraf små fina nålar eller hårda is-barr. VetAH 1761, s. 100. (Geléformen) inisas .., så att geléet skjuter nålar inåt formen. Grafström Kond. 170 (1892). Arrhenius Kem. 123 (1919). jfr IS-, KALK-, KRISTALL-NÅL.
j) (†) om manslem. En förlosning af ett Barn, som anböd skräppan och nålen. Hoorn Jordg. 2: 221 (1723).
k) [jfr motsv. anv. i t. o. eng., ävensom av fr. aiguille] om obelisk; i sht i uttr. Kleopatras nål, om vardera av två från 1500-talet f. Kr. stammande egyptiska obelisker (i nyare tid flyttade, den ena till London, den andra till New York). Obelisken ”Cleopatras nål”, som nyligen med stor möda förts till London. VetfA 1: 658 (1878).
l) [jfr motsv. anv. i t. o. eng., ävensom av fr. aiguille] (tillf.) om smal bärgstopp: spets. Nålarne af Midi, Argentières och Géant. Bremer GVerld. 1: 228 (1860).
-ASTER. trädg. varietet av trädgårdsastern Callistephus sinensis N. ab Es., som har vita, utdragna, till smala, raka cylindrar hoprullade blommor i korgens mitt; jfr igel-aster. HbTrädg. 6: 39 (1876). —
-BOK; pl. -böcker. [jfr t. nadelbuch, eng. needle-book, fr. livret à aiguilles] (liten) bok av sammanhäftade tyglappar o. d. vari nålar instickas o. förvaras; jfr bok, sbst.2 1 c. Möller (1790). —
-BORST. (numera bl. tillf.) bot. styvt, vasst borst (se borst, sbst.1 2) som lätt lossnar från sin fästpunkt. Arrhenius Bot. 49 (1845). —
-BORSTIG. (†) bot. försedd med styva, vassa, lätt lossnande borst. Arrhenius Bot. 39 (1857). Nyman VäxtNatH 2: 62 (1868). —
-BOTTEN. handarb. på spets: botten (se d. o. II 1 b) utförd med halvslag på vardera sidan om knyppelnålen. Thorman SvSpets. 136 (1940). —
-BREV. (nål- 1655 osv. nåla- 1632) [jfr t. nadelbrief] sammanviket papper innehållande (ett visst antal) instuckna nålar. VRP 9/10 1632. —
-BRYNE. arkeol. (skiffer)föremål av stav- l. killiknande form från stenåldern (stundom försett med ett hål), använt ss. brynsten för nålar, stundom äv. ss. hängsmycke. AntT 3: 30 (1870). —
(2) -BRÄDE. tekn. i skaft- l. jacquardmaskin: bräde med borrade hål genom vilka nålarnas spetsar löpa. Andersson Väfn. 85 (1880; i jacquardmaskin). HantvB I. 8. 2: 7 (1940; i skaftmaskin). —
(1 e) -BÄDD. tekn. i stickmaskin: skiva av stål o. d. med skåror i vilka nålarna röra sig. Hjertelius Stickm. 20 (1892). —
-BÖSSA. (nål- 1668—1896. nåle- 1671) [jfr t. nadelbüchse] (†) nålask. BoupptSthm 15/6 1668. Hallstén o. Lilius (1896). —
(2 h) -CYPRESS. (föga br.) bot. barrträdet Cryptomeria japonica (Lin.) Don, som har fyrkantiga, krökta barr, japansk ceder; äv. om släktet Cryptomeria Don. Lilja SkånFl. 704 (1870; om släktet). Svensson Kulturv. 20 (1893). —
(2 g) -DAMM, r. l. m. [ytterst efter fr. barrage à aiguilles] tekn. rörlig spärrdamm uppförd med nålar. PrHb. 1: 1115 (1885). —
-DOCKA, r. l. f. (i sht förr) nåldyna i form av en docka (se docka, sbst.1 2). SvD(A) 1927, nr 313, s. 16. —
-DUK, förr äv. -DOK.
1) (förr) i handeln förekommande förpackning av nålar, bestående av ett litet tygstycke vari (ett visst antal) nålar voro instuckna; jfr -brev. BoupptSthm 9/4 (1607).
2) tekn. i sträck- l. kardmaskin: med nålar besatt duk varpå textilmaterial häcklas. TT 1874, s. 49. —
-DYNA. (nål- 1659 osv. nåle- 1740)
1) liten, hårt stoppad dyna vari nålar instickas för förvaring, då de icke användas; äv. bildl. (jfr 2). BoupptSthm 29/8 1659. Dalin Arg. 1: 186 (1733, 1754; bildl.).
2) bildl., ss. benämning på vissa växter.
a) [benämningen syftar på frukternas form; jfr lomme, sbst.4] i sg. o. (vanl.) pl.: Capsella bursa pastoris (Lin.) Med., lomme; äv. i uttr. jungfru Marie (l. Maria) nåldyna l. Marie nåldyna, se jungfru 3 a δ resp. maria c δ. Dahlman Humleg. 12 (1748; i sg.). Bolin Åkerogräs. 128 (1926; i pl.).
b) (†) Teesdalia nudicaulis (Lin.) R. Br., som har frukter liknande lommens, sandkrasse. Bromelius Chl. 13 (1694).
c) (†) svampen Polyporus betulinus Fr., som har korkartad hatt, stundom använd ss. nåldyna, björkticka. Linné DelNat. 17 (1773). Fries Ordb. 88 (c. 1870).
Ssgr (†): nåldyn(e)-gräs. (-dyne-) bot. = -dyna 2 a. Haartman Sjukd. 64 (1765; med medicinell anv.). Thunberg FlStrengn. 38 (1791).
-FIL. [jfr t. nadelfeile] (i fackspr.) liten (spetsig), mer l. mindre nålliknande fil använd för finare arbeten (ss. utfilning av små hål o. d.). BoupptVäxjö 1754. —
-FIN. (nål- 1871 osv. nåls- 1886, 1892) om långsträckt föremål, (utdragen) spets o. d.: tunn l. smal som en nål, av ytterst ringa tjocklek; äv. i utvidgad anv., särsk. om streck, piktur o. d.: ytterst fin l. smal; äv. bildl., särsk. i fråga om ton o. d.: ytterst svag l. dämpad. Ett konstrikt nätverk af nålsfina grenar bildade stommen (i fågelboet). Ljunggren Ber. 57 (1886, 1892). Två skarpa, nålfina streck. Lundegård LaMouche 30 (1891). Ett nålfint pianissimo. Essén HustrFörfl. 11 (1913). särsk. (†) bot. i uttr. nålfin knappsäv, nålsäv. Thedenius FlUplSöderm. 23 (1871). —
2) den huvudsakligen i Medelhavet levande långa o. smala benfisken Fierasfer acus Kaup. 4Brehm 12: 328 (1929). —
-FLAGGA, r. l. f. med en liten flagga försedd nål avsedd för l. använd till markering på karta av trupprörelser o. d. Mattsson Zanz. 67 (1914). —
-FODRAL. [jfr t. nadelfutteral] (i sht förr) för förvaring av nålar; jfr -hus. DA 1793, nr 128, s. 4. Erixon Södermanl. 52 (1924; om ä. förh.). —
-FÄSTE. arkeol. anordning varigm (l. ställe där) nålen i en fibula l. ett spänne är fäst vid spännbucklan o. d. VittAMB 1873, s. 190. —
-FÖRARE, r. l. m. kir. fin pincett använd för att hålla o. föra nålen vid finare suturer. Acrel PVetA 1767, s. 10. —
-FÖRING. särsk.: sätt l. teknik som användes vid förande av nålen (vid sömnad o. d.). Fastare nålföring. Sömnadsb. 276 (1915). —
(2 a) -GALVANOMETER. fys. galvanometer med rörlig magnetnål o. fasta strömledare. 2NF 9: 670 (1908). —
-HANDEL. (†) handel med sybehör; äv. konkret: sybehörsaffär; jfr -bod. Möller 2: 469 (1785; konkret). Heinrich (1828). —
-HORN. (†) horn (se d. o. 3) för förvaring av (segel)nålar. Rålamb 10: 50 (1691; i förteckning över redskap för skeppare). —
-HUS. (nål- 1548 osv. nåle- 1569—1652) [fsv. nalhus] (i sht om ä. förh.) etui l. fodral för förvaring av nålar. TullbSthm 16/8 1548.
Ssg: nålhus-ked, f. (†) kedja avsedd att hängas vid bältet o. dyl. o. uppbära ett nålhus. BoupptSthm 15/4 1603. —
-HUVUD. (nål- 1786 osv. nåls- 1737—1847) jfr huvud 6 a; vanl. om knappnålshuvud. Lagerström Westph. 61 (1737). —
-HÅL. (nål- 1909 osv. (: nålhålsbotten). nåls- c. 1755—1866) [jfr t. nadelloch]
2) (tillf.) hål som åstadkommits med en nål. (Jesper Swedberg) tog .. ihop med hin onde och tvingade den stackarn att pina sig ut igenom ett nålshål, som var stucket genom fönsterblyet. Afzelius Sag. X. 2: 303 (1866).
Ssg (till -hål 2): nålhåls-botten. handarb. på spets: botten (se d. o. II 1 b) utförd med halvslag o. vridning på vardera sidan om knyppelnålen. SvSlöjdFT 1909, s. 32. —
-HÅLLARE, r. l. m. [jfr t. nadelhalter, eng. needleholder, fr. porte-aiguille, nylat. acutenaculum] redskap l. anordning för fasthållande av nål(ar) o. d. Meurman (1847). särsk.
-INSTRUMENT. (†) redskap som utgöres av l. vars viktigaste del är en (på ett l. annat sätt modifierad) nål. Polhem Test. 113 (c. 1745). —
-KAM. tekn. kam (se kam, sbst.2 1 c α) vars tänder utgöras av nålar; jfr -duk 2. TT 1897, Allm. s. 219. —
-KNAPP, r. l. m. (nål- c. 1745—1898. nåls- 1749—1832) (†) knappnålshuvud. Polhem Test. 108 (c. 1745). Hahnsson (1898). —
-KOPP.
1) (†) till 1: (liten) skål l. fodral för förvaring av nålar. Linné Skr. 5: 139 (1732). BoupptVäxjö 1896.
2) [jfr t. nadelschmierer, eng. needle-lubricator, fr. graisseur à aiguille, ävensom smörj-kopp] tekn. till 2: smörjkopp varifrån oljan rinner ned längs en (mot axeln o. d. vilande) nålliknande metalltråd. Frykholm Ångm. 188 (1881). —
(2) -KVARTS. miner. nålformigt utbildad kvarts som förekommer i vissa eruptivbärgarter. PT 1912, nr 261 A, s. 2. —
-KÖRVEL. [jfr t. nadelkerbel] bot. växten Scandix pecten Lin., som har frukter försedda med långa, syllika spröt; förr äv. om släktet Scandix Tourn. Franckenius Spec. D 3 a (1659). Hartman ExcFl. 45 (1866; om släktet). —
-LAGER, n. tekn. rullager med stort antal mycket smala (nålliknande) rullar. SvTeknUppslB 1: 458 (1937). —
-LAV. bot. om vissa lavar av släktet Calicium Pers. (o. Coniocybe Ach.), vilkas frukter bestå av ett klotformigt huvud o. en lång, smal (nålliknande) fot; särsk. om arten Calicium trichiale Ach. Acharius Lich. 86 (1798; om Coniocybe (Calicium) furfuracea Ach. f. fulva Fr.). Krok o. Almquist Fl. 2: 134 (1907; om Calicium trichiale). —
-LJUSTER. fisk. ljuster med (nålliknande) taggar, taggljuster; motsatt: sågljuster. SFS 1942, s. 196. —
-LÄNGD. [jfr t. nadellänge] en nåls längd; äv. använt ss. ett slags måttbeteckning; förr äv. konkret, = -skaft. Almroth Karmarsch 577 (1839). Schulthess (1885; konkret). Tråden frammatas en nållängd, och ett nytt hufvud slås. 2NF 20: 307 (1913; vid knappnålstillvärkning). —
-MAKARE, m. (nål- 1578 osv. nåle- 1635) [jfr nt. nadelmaker, t. nadelmacher] arbetare som sköter maskiner för knappnålstillvärkning; i fråga om ä. förh.: hantvärkare som tillvärkade nålar (ävensom häktor, stift o. d.). TullbSthm 1/7 1578.
-hammare. använd till uppstukning av huvud vid tillvärkning av knappnålar o. d. SvTyHlex. (1851, 1872).
-ämbete. nålmakarnas skråämbete; förr äv.: nålmakares yrke. BoupptSthm 25/10 1672. Att lära Nåålmakare Embetet. Därs. 1684, s. 60 a (1683). —
(2) -MIKROFON. tekn. med stift (nål) försedd elektrisk ljuddosa för radioutsändning från grammofonskiva o. d. SvTeknFHb. 40: 16 (1933). —
-MÅLERI. handarb. konstsömnad varmed man söker åstadkomma liknande estetisk värkan som inom måleriet; äv. konkret, om produkten. MeddSlöjdF 1896, s. 123. —
-NUMMER. (i sht i fackspr.) nummer som anger storleken av en (sy)nål; äv. i utvidgad anv., i sådana uttr. som fint nålnummer o. d., om nål av fint osv. nummer. Almroth Karmarsch 577 (1839). Tråckla .. med fina nålnummer. Sömnadsb. 394 (1915). —
-PAPPER. [jfr t. nadelpapier] (i fackspr.) (med tjära impregnerat) papper avsett för inpackning av nålar (o. andra blanka stålföremål). Ambrosiani DokumPprsbr. 377 (cit. fr. 1749). —
(1 e) -PRESS. [jfr t. nadelpresse] tekn. i stickmaskin: presskam som tjänar att trycka in de omböjda nålarnas spetsar i fördjupningar i nålskaften, så att nålarna vid spetsen bilda slutna öglor. Dalin (1853). —
-PUTA, r. l. f. (nål- 1793—1817. nåle- 1750—1808) [sv. dial. nålputa] (†) = -dyna 1; äv. bildl. Neck, Neck, nåleputa, du är på lann, men jag är i vann. Ihre Superstit. 22 (1750; magisk bindeformel mot näcken vid bad). BoupptVäxjö 1817. Afzelius Sag. 6: 56 (1851; i besvärjelseformel mot näckbett). —
(jfr 2 g) -PÅLE. (mera tillf.) tekn. nål. SvUppslB 6: 948 Pl. (1931). —
-PÄNGAR l. (numera föga br.) -PÄNNINGAR, pl. [jfr t. nadelgeld, eng. pin-money, fr. épingles; urspr. om pängar för inköp av nålar (o. annat sybehör)] pängar som en kvinna får (av sin man l. sina föräldrar) till bestridande av personliga (små)utgifter; pängar som en kvinna använder till dylika utgifter; förr äv.: drickspängar givna åt en kvinna. Nål-penningar, som gifvas åt pigor. Lind (1749). Sjelfförvärfvade nålpengar. Verd. 1884, s. 224. SDS 1943, nr 197, s. 11. Anm. Ngn gg förekommer ordet äv. i sg. i samma bet. Strindberg Giftas 1: 9 (1884). —
(2) -RASP, n. raspande ljud som uppkommer l. kan uppkomma, då grammofonstiftet ligger an mot grammofonskivan vid spelning; äv. om egenskap hos grammofonskiva att ge upphov till dylikt ljud vid spelning. Grammofonskiva utan nålrasp. Östergren (cit. fr. 1929). —
(1 g) -REM. (nål- 1535 osv. nåla- 1525. nåle- 1543—1652) [jfr mnt. nātelrēme, t. nadelriem] (förr) band för snörning l. fastbindning (av klädesplagg o. d.), i ena ändan (l. båda ändarna) försett med en (nålliknande) spets av metall l. ett metallbeslag. JönkTb. 112 (1525). Livrustk. 1940—42, s. 54 (om ä. förh.). jfr: Paper Kårter Nolremarch (trol. felaktigt för: nolremar af) alle hande slagh Kruth Dubbell rigarns hatter sampt Nogra andre rigarns hatter. BtFinlH 4: 220 (1563; rättat efter hskr.; i förteckning på ägodelar som gått förlorade under inbördesfejder). jfr silkes-nålrem.
Ssg: nålrems-näbb. (förr) spets l. beslag av metall i ändan (ändarna) av en nålrem. VocLib. avd. 26 (c. 1580). —
-RITSAD, p. adj. [jfr t. nadelritzig, nylat. aciculatus] (†) entomol. om kroppsdels yta (hos insekt): försedd med fina, långsträckta insänkningar (liksom efter en nål). Thomson Insect. VIII (1862). —
-SALT, n. (†) (förr inom folkmedicinen använt) salt vari en vid liksvepning begagnad synål varit lagd. Landsm. VII. 2: 16 (c. 1820). —
-SKAFT. [jfr t. nadelschaft] (i fackspr.) om den del av en (knapp)nål som befinner sig mellan huvudet o. spetsen; äv. om trådstycke varav en säkerhetsnål tillvärkas. Almroth Karmarsch 591 (1839). —
(2 c) -SKOTT. textil. i fråga om vävning av varpsammet: skott där inslaget utgöres av en nål; motsatt: bottenskott, grundskott. HantvB I. 8. 2: 130 (1940). —
-SLIPARE. särsk. (förr) om person som yrkesmässigt slipade nålar för hand i nålmakeri o. d. UB 6: 190 (1874). —
-SNÄCKA, f. l. r. [jfr t. nadelschnecke] zool. snäcka tillhörande familjen Cerithiidæ, vars arter ha långa, nålformiga skal; i pl. äv. om denna familj. Rebau NatH 1: 708 (1879). —
-SOND. [jfr t. nadelsonde] särsk. tekn. nålliknande redskap av metall, försett med ett hålrum ett stycke från spetsen o. använt vid grundundersökning; jfr jord-borr. TT 1900, Byggn. s. 102. —
-SPEL. (förr) spel varvid en av de båda deltagarna placerade en knappnål inuti den slutna handen, varefter den andre skulle gissa i vilken riktning nålhuvudet låg o. därvid vann nålen, om han gissade rätt. BerASvLärM 1869, s. 59. VästerbK 1946, nr 49, s. 8 (om ä. förh.). —
-STARR. bot. benämning på vissa starrarter med nålliknande strån (l. frukter); särsk. (o. numera företrädesvis) om arten Carex dioica Lin. Liljeblad Fl. 26 (1816; om Carex dioica). Kindberg SvNamn 32 (1905; om Carex microglochin Wahlbg). —
-STAV. [jfr t. nadelstab, eng. needle-stick] tekn. om med nålar besatta stavar som fasthålla det inmatade materialet mellan sträckvalsarna i påläggnings- o. sträckmaskiner; jfr -kam. Hagberg o. Asklund Textilind. 191 (1924). —
(2) -STEN.
1) (numera knappast br.) om mineral med nålformiga inneslutningar; jfr -kvarts o. hår-sten. JournManuf. 4: 155 (1834). 2UB 5: 271 (1902).
2) (i sht förr) metall. till 2 d: sten med urtag tjänande som lager för en axeltapp. JernkA 1842, s. 232.
Ssg (till -sten 2): nålstens-dyna, r. l. f. (i sht förr) metall. jfr dyna, sbst.1 4. Zidbäck (1890). —
-STICK. [jfr t. nadelstich] (nål- 1793 osv. nåls- 1804—1814) stick med l. av nål; äv. konkret: märke efter dylikt stick; äv. bildl.; jfr -styng. Murberg FörslSAOB (1793). DN 13/1 1929, Söndagsbil. s. 3 (bildl.)
Ssg: nålsticks-taktik. nålstyngstaktik; särsk. om taktik i krig, kännetecknad av (utförande av) små irriterande angrepp. Nålstickstaktiken, som tillämpas av ubåtarna .. mot de fientliga kusterna. SvD(B) 1943, nr 199, s. 12. —
-STICKNING. [jfr t. nadelstecken] (numera bl. tillf.) handlingen att sticka (igenom) ngt med en nål; förr äv. bildl.: nålstyng. Atterbom Minnest. 2: 206 (1853; bildl.). —
-STIFT.
1) till 1: smalt, nålliknande (stål)-stift utan huvud (använt att fästa trälister på väggar o. d.). HusgKamRSthm 1717, s. 383.
2) (förr) vapenl. till 2: framåt avsmalnande metallcylinder i vilken tändnålen är anbragt. UB 6: 61 (1873). —
-STOL. [jfr d. naalestol] (förr) stol l. pall o. d. varpå kramvaror (t. ex. nålar, handarbeten o. d.) upplades av månglerskor (l. månglare) för försäljning; jfr mångel-stol. OrdnAccijs. 1650, s. B 4 a (1672). Sohnen Nils Joensson berättade, huru som deras Sahl: Moder een liten Nåhlstohl ägde, med hwilken hans Syster .. nu war til Westerahs uthi Marknadt förreest. BoupptSthm 5/9 1677. Lagerbring 1Hist. 3: 307 (1776). Strindberg SvÖ 2: 344 (1883; om ä. förh.).
-kram, n. (förr) om varor som försåldes på ”nålstol”; äv. allmännare: småkram. BoupptSthm 5/4 1673. SFS 1846, nr 40, s. 3. Hennes mor säljer nålstolskram som hennes lille George har stulit. Strindberg AmerHum. 2: 48 (1879). Östergren (1933).
-kram-handlerska. (†) = -stols-mångelska. Herlitz Stadsförv. 1830 16 (cit. fr. c. 1835). Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 111 (1856).
-STYNG l. -STYGN, äv. -STING. (nål- 1793 osv. nåls- 1814) styng med l. av nål; äv. konkret med tanke på resultatet av dylikt styng (i sht vid sömnad); äv. bildl. (jfr slutet), särsk. om yttrande l. angrepp o. d. som mera irriterar än gör värklig skada; jfr -stick. Göra små, jämna nålsting. Murberg FörslSAOB (1793). Mina små epigrammatiska nålstyng. Tegnér (WB) 4: 415 (1824). Nålstingens politik. DN 1898, nr 10306 A, s. 3 (om Frankrikes politik gentemot England); jfr -styngs-politik. GHT 1944, nr 215, s. 6. särsk. jäg. bildl., om harspår, som visa små fördjupningar (stick) i marken efter klorna. Knöppel SvRidd. 155 (1912).
Ssgr: nålstyngs-politik. [jfr t. nadelstichpolitik, fr. politique de coups d’épingle; efter eng. pinprick policy, policy of pin-pricks; urspr. om Frankrikes politik gentemot England 1898; jfr språkpr. från 1898 under nål-styng] politik kännetecknad av ovänliga handlingar l. yttranden o. d. (mot en stat o. d.) som värka irriterande utan att vara direkt fientliga. Klint (1906). DN(A) 1945, nr 7, s. 5.
-STÅNG. [jfr t. nadelstange] tekn. på symaskin: i vertikal led rörlig stång, i nedre ändan försedd med nålhållare (se d. o. b). UB 6: 484 (1874). —
(2 g) -STÖD. (mera tillf.) tekn. liggande bjälke mot vilken nålarna i en nåldamm upptill vila. 2UB 9: 394 (1905). —
-SUTUR. (förr) kir. o. veter. hopsyning av sår varvid hudflikarna genomstuckos med nålar vilkas på ömse sidor om såret utskjutande ändar förenades med en om dessa virad tråd; äv. konkret(are), om dylik söm. Vennerholm o. Svensson 486 (1892). —
-SVAMP. (†) bot. om svampsläktet Helotium Fr., vars arter hava mer l. mindre nålliknande fruktkroppar. Liljeblad Fl. 667 (1816). Fries Ordb. (c. 1870). —
(2 a) -SYSTEM. (i fackspr.) om ett l. flera par med varandra fast förbundna magnetnålar (i fartygskompass, galvanometer o. d.). Fock 1Fys. 620 (1855). —
-SÄV. bot. halvgräset Scirpus (Eleocharis) acicularis Lin., som har nållikt strå. Linné Fl. nr 43 (1745). —
-TAM. (numera bl. ngn gg, arkaiserande l. bygdemålsfärgat) van l. skicklig att sy. Bremer Hertha 329 (1856). TurÅ 1930, s. 329. —
(2 a) -TELEGRAF. [jfr t. nadeltelegraph, eng. needle-telegraph] (i sht förr) el.-tekn. telegraf vars mottagare huvudsakligen består av en l. flera magnetnålar med trådspolar. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 187. —
-TJUV. (nål- 1773—1808. nåla- c. 1805—1910. nåle- 1851) eg.: person som stjäl nål(ar); använt ss. skymford i (i sht förr brukade) magiska bindeformler mot näcken vid bad. Näck, Näck! stål i strand, Far din var en ståltjuf, Mor din var en nåltjuf. Fernow Värmel. 260 (1773; formel använd vid nedstigandet i badet). Näck, Näck, nåltjuf, jag är på land, och du i vand. Stiernstolpe Arndt 3: 13 (1808; formel använd vid uppstigandet ur badet). Eneström Finv. 223 (1910). —
-TYG. (numera mindre br.) i sht mil. om nål o. tråd o. d. (för lagning av personlig utrustning). Nordensvan o. Krusenstjerna 2: 19 (1886). InskrifnB 1894, s. 45 (ännu i uppl. 1926). Östergren (1933). —
-UDD, se D. —
(2) -UPPTAGARE~0200, r. l. m. apparat (huvudsakligen bestående av en magnet) varmed nedfallna grammofonstift kunna upptagas. Östergren (1933). —
-VALS; pl. -ar. [jfr t. nadelwalze] tekn. med nålar besatt vals (i kard- l. sträckmaskin o. d.). TT 1871, s. 322. —
-VASS, adj. spetsig o. vass som en nål; äv. bildl. Hoorn Jordg. 1: 173 (1697). Den .. nålhvassa iakttagelsen. Böök 1Ess. 153 (1913). —
-VENTIL. tekn. ventil med (konisk) mer l. mindre nålliknande kägla (se kägla, sbst. 3 a) som tätar mot en utsläppsöppning. Nerén HbAut. 1: 15 (1911; i förgasare). —
-ZEOLIT. [jfr t. nadelzeolith, eng. needlezeolite] miner. natrolit, som stundom förekommer i nålformiga kristaller. NF 11: 857 (1887). —
(1, 2 (a)) -ÄMNE. (i sht i fackspr.) stycke metalltråd o. d. varav nål(ar) tillvärkas. Rinman JärnH 142 (1782; i fråga om tillvärkning av kompassnål). —
B (†): NÅLA-BREV, se A. —
-REM, se A. —
-SÄCK. jfr nål-puta. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 264 (1864; i magisk bindeformel mot näcken vid bad). —
-TJUV, se A.
C (†): NÅLE-BÖSSA, -DYNA, -HUS, -MAKARE, -PUTA, -REM, -TJUV, se A. —
-VÄG. bildl.: törnestig; jfr nål 1 i. At stålbewärder fot sin nåle-wäg kan hinna (dvs. tillryggalägga). Runius (SVS) 2: 31 (c. 1700; i bild).
-SPETS, -STICK, -STYNG, se A. —
-TRÅD. (numera föga br.) = -ända. Linc. (1640). Lata skräddare ta långa nålstrådar. Granlund Ordspr. (c. 1880). Östergren (1933). Jfr A. —
-UDD, förr äv. -UDDE. (nål- 1528—1823. nåls- c. 1585 osv.) [fsv. nals udder] udd på en nål; förr äv. i det bildl. uttr. stå på en nålsudd, befinna sig i yttersta fara. (G. I begärde hjälp av dalkarlarna) paa alth ganska rigis vegna, som thå stoodh paa en nålwd. G1R 5: 229 (1528). Sömnadsb. 6 (1915). särsk.
a) (numera bl. tillf.) i utvidgad anv., ss. måttsord för att beteckna ytterligt obetydlig mängd av ngt; i sht i satser med nekande innebörd. SvLittFT 1836, sp. 617. Om hon aldrig ägde så mycket som en nålsudd af det dyra guldet. Topelius (1838) hos Vasenius Top. 2: 426.
b) (†) bildl.: udd, pik; jfr nål 1 i γ. (Drottning Lovisa Ulrika) dolde .. sina känslor under det nådigaste smicker, blandadt här och der med en knappt märkbar nålsudd. Topelius Fält. 4: 458 (1864). —
-ÄNDA, r. l. f. (numera föga br.) om den längd tråd som trädes på synålen, då ngn skall sy; trådända som sitter på en synål. Murberg FörslSAOB (1793). Östergren (1933). —
-ÖGA. [fsv. nala ögha, nalsögha] hål i en synåls (l. stoppnåls o. d.) tjockare ända, genom vilket tråden trädes; särsk. i vissa uttr., med tanke på nålsögat ss. en mycket liten öppning. Thet är lettaren en cameel gå genom it nålszögha, än en rikan komma j gudz rike. Mat. 19: 24 (NT 1526). 2NF 20: 306 (1913). särsk. (†) i det bildl. uttr. se igenom nio nålsögon efter (mynt o. d.), vara mycket ovillig att ge ut (mynt osv.). Här (i Leipzig) seer fålcket i genom 9 nålz ögon effter en dreyer (dvs. ett mynt om tre pfennig). Bolinus Dagb. 20 (1667).
1) (i fackspr.) sy (vante o. d.) av garn l. tagel o. d. gm att föra garnet osv. med en stoppnål i små slingor som gripa in i varandra på visst sätt; jfr påta. Fatab. 1917, s. 71 (fr. Värml.). Svensson SkånFolkdr. 220 (1935).
2) [jfr motsv. anv. i dan. o. t.] fästa (ngt) med nål(ar); äv. abs.; utom ss. vbalsbst. -ning nästan bl. i sådana förb. som nåla fast l. ihop (ngt) o. d. Skräddaren nålade fast ärmen på rocken.
3) [jfr motsv. anv. i nor.] (†) i p. pf. med adjektivisk bet., om tråd: påträdd på en nål. Nålat trådh. Wollimhaus Ind. (1652).
Ssgr (till nåla 1. Anm. Nedan uppförda ssgr äro möjl. urspr. bildade till nål, sbst.): nål-strumpa. (†) nålad strumpa. BoupptSthm 31/8 1658.
-vante. (nål- 1667 osv. nåle- 1677) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) nålad vante. BoupptSthm 27/6 1667. SvSlöjdFT 1926, s. 27 (fr. Värml.).
Spalt N 984 band 18, 1947