Publicerad 1945   Lämna synpunkter
MÅNGLA moŋ3la2, v.3 -ade. vbalsbst. -ANDE, -ERI (se MÅNGLARE avledn.), -ING (numera knappast br., G1R 4: 303 (1527), Schultze Ordb. 3037 (c. 1755)); -ARE (se d. o.), -ERSKA (se MÅNGLARE avledn.); jfr MÅNGEL, sbst.4 (se avledn.).
Ordformer
(mangl- 1524—1552. mångl- (-o-) 1546 osv.)
Etymologi
[jfr mnl. mangelen, driva handel, t. dial. mängeln, mänkeln, om småbarn: byta sötsaker l. leksaker o. d.; avledn. av MÅNGA]
(ngt ålderdomligt) driva handel l. köpenskap (i sht sådan som på ett l. annat sätt faller utanför ramen av vanlig handelsrörelse l. anses mindervärdig l. otillbörlig); särsk. dels (i fråga om ä. förh.) om icke yrkesmässig handel med uppköpta varor, dels om handel i det fria l. i salustånd o. d. med varor av relativt lågt värde (särsk. frukt, grönsaker, fisk, ägg o. d.), dels om handel (i det fria l. i butik) med begagnade varor (gamla kläder, möbler o. d.), dels om gårdfarihandel o. d.; vanl. intr., ofta med bestämning inledd av prep. med; stundom tr., med obj. betecknande varan; jfr SCHACKRA. Ey heller then enne bondhen köpe fää eller annar wara aff then andhra till manglingh eller affsala. G1R 4: 303 (1527). Alt månglande och vthprånglande vthaf (dvs. från) Skeppen och Broon .. wari härmedh aldeles förbudit wid Godzens Förlust. SthmStadsord. 1: 52 (1636). Dristar sig någon mångla utan Stadsens Handels-Collegii skrifteliga tilstånd, .. då plikte (osv.). PH 8: 646 (1767). I Väddö, Rådmansö, Länna och Söderby foro .. (fiskare o. skärkarlar) omkring och månglade med salt strömming, som utbyttes mot spannmål, bräder m. m. Uppl. 2: 306 (1906; i fråga om förh. på 1700-talet). Holmström Kråksl. 20 (1926; tr.). — jfr FÖRMÅNGLA. — särsk. oeg. l. bildl. Swedberg Lefv. 419 (1729). Hvad bryr mig denna statskonst, feg och hal, / Som månglar med folkens rätt? Topelius NBlad 158 (1867, 1870).
Särsk. förb. (ngt ålderdomligt): MÅNGLA UT10 4. (ss. månglare) försälja l. bjuda ut (varor). G1R 1: 327 (1524). En tid vandrade han (dvs. poeten John Clare) nu omkring för att själv söka mångla ut sina verk. Hallström LevDikt 152 (1914). jfr utmångla.
Ssgr (ngt ålderdomligt; äv. anslutna till mångel, sbst.4): MÅNGEL-BORD. = månglar(e)-bord. Sundén (1887). Östergren (1932). —
-DISK. = -bord. Holmberg 1: 788 (1795). Östergren (1932). —
-KONA, f. (†) månglerska. Lucidor Hel. C 1 b (1671). —
-STOL. (†) = månglar(e)-stol. OrdnLilleTull. 1638, 2: A 3 b. Dalin (1853). WoJ (1891). —
-STÅND. = månglar(e)-stånd. Blanche Bild. 1: 159 (1863). Östergren (1932).
Avledn.: MÅNGEL, sbst.4, n. [fsv. mangel] (ålderdomligt) månglande, mångleri; äv. oeg. o. bildl. Stiernman Com. 1: 778 (1621). När man utan mångel med kompromisser går till klar kamp för en princip. AB(C) 1929, nr 112, s. 4. —
MÅNGELSKA, stundom MÅNGLESKA, f. (mångelska (-o-) 1560—1894. mångleska 1638—1674) [sannol. ombildning av mångerska (se många avledn.) i anslutning till mångla, v.3, o. mångel, sbst.4] (†) månglerska. SthmSkotteb. 1560, s. 88. Helt nära Skeppsbron .. lurade förförelsen i de fruktstånd, där mångelskor sålde päron och körsbär. 3SAH 9: 22 (1894).
Ssgr (†): mångelsk(e)-bricka. (mångelsk-) jfr mångleri-bricka. DA 1771, nr 205, s. 4.
-språk. (mångelske-) vulgärt språk (av det slag) som talas av månglerskor. Dalin (1853). Björkman (1889).
-stol. (mångelsk- 1771—1823. mångelske- 1731—1856) jfr månglar(e)-stol. SedolärMercur. 2: nr 14, s. 3 (1731). Börjesson Solen 92 (1856).
-stånd. (mångelske-) jfr månglar(e)-stånd. Agardh (o. Ljungberg) II. 2: 111 (1856). Björkman (1889).

 

Spalt M 1868 band 17, 1945

Webbansvarig