Publicerad 1939 | Lämna synpunkter |
LAGER la4ger, sbst.3, n.; best. lagret ((†) lagert FSjöbohm BVägen 68 (1793)); pl. = (VetAH 1743, s. 146 osv.) ((†) läger VetAH 1747, s. 152 (: lägren, best.)); pl. best. lagren (VetAH 1747, s. 152, osv.), vard. äv. lagerna (Broocman Hush. 1: 81 (1736: plant-lagerna), Hisinger Ant. 4: 75 (1828) osv.), stundom lagrena (Östergren (1931; samtalsspr.)).
1) (i sht i fackspr.) utbredd massa av ett ämne (l. av en mängd likartade föremål), vilken har stor utsträckning, men jämförelsevis ringa djup, lag, skikt, varv; ofta om dylik massa som vilar ovanpå en annan liknande massa. Retzius BrFlorman 74 (1829). Mellan bastet och veden (i en trädstam) är ett särskildt lager, som om våren är slemmigt och ofta smakar sött; detta kallas saf. Berlin Lsb. 172 (1866). På detta galler lägges ett lager af plank eller sparrar och på den sålunda bildade bädden uppföres grunden. SFS 1908, nr 25, s. 24. Färgen har lagts på i tjocka lager. Östergren (1931). — jfr ABSORPTIONS-, BARK-, BAST-, BEN-, BETONG-, BINDVÄVS-, CELL-, DAMM-, FERNISS-, FÄRG-, GLASYR-, HORN-, HUD-, IS-, ISOLER-, ISOLERINGS-, KALK-, LUFT-, SPÄCK-, TALG-, YT-LAGER m. fl. — särsk.
a) geol. om dylika bärgarts- l. jordartsmassor, ofta avsatta i vatten såsom mer l. mindre utbredda horisontala täcken, det ena ovanpå det andra; jfr BÄDD 6 a. VetAH 1743, s. 146. (Sandstenen norr om Ringsjön) är dels i olika lager, dels i olika hvarf af samma lager mycket olika till finhet och hårdhet. Därs. 1819, s. 144. Många skikt tillsamman bilda ett lager. Holmström Geol. 46 (1877). Att Nya Guineas berggrund innesluter oljeförande lager, har man länge vetat. Ymer 1918, s. 327. SvGeogrÅb. 1930, s. 200. — jfr ALLUVIAL-, ANCYLUS-, BRUNKOLS-, BÄRGARTS-, DIAMANT-, FLO-, FLÖTS-, GYTTJE-, JORD-, JÄRNMALMS-, JÄRNSPAT-, KALK-, KALKSTENS-, KOL-, MALM-, STENKOLS-, TUFF-LAGER m. fl. — särsk.
α) om tunnare skikt i en jord- l. stenart, varv, lag. Bergman Jordkl. 90 (1766). 400 väl utbildade lager af senglacial lera och därpå 700 något mindre väl utpräglade lager af s. k. fjordlera. Andersson o. Birger 148 (1912).
γ) (föga br.) i fråga om sten, övergående i bet.: skiktyta; motsatt: borst; äv.: skiktning. Alla stenar (i slussarna) läggas på deras lager, som de haft i stenbrotten, då äro de starkast. König Mec. 145 (1752). Malungssten spricker nog lätt, om lagret, och icke borsten, vändes til elden. Cronstedt Min. 223 (1758). Slipstenar, Engelska, böra vara .. utan fall, lager (dvs. inhomogen skiktning) och flintränder. SFS 1847, nr 32, s. 32.
b) mer l. mindre bildl. För skatte- och kronobönder (hava under Gustav Vasas tid) gång efter annan nya lager af skattetitlar lagt sig utanpå de gamla. Forssell Hist. 1: 78 (1869). Det var som cementgrå, ogenomträngliga lager av ensamhet kring honom. Siwertz Låg. 205 (1932). — särsk. om de olika klasserna l. skikten inom en befolkning. Folkets breda l. bredare l. djupa lager, den stora massan av folket. Sundén (1886). De djupa lagren. Lundin NSthm 433 (1888). Att kulturens välsignelser komma att .. tillfalla allt större lager af befolkningen. EkonS 1: 448 (1894). Alla samhällets lager. Paulson Minnestal 82 (1899). De breda lagren af det engelska folket. Fahlbeck Förf. 118 (1904). Moberg Rosell 181 (1932). jfr BILDNINGS-, FOLK-, SAMHÄLLS-LAGER.
2) upplag l. förråd av varor, i sht sådana som i o. för försäljning innehavas av köpman l. affärsföretag; avdelning av affärsföretag som har hand om företagets varulager; byggnad l. lokal l. plats varest ett affärsföretags osv. varulager förvaras. Ett väl sorterat lager. Lager av (i fackspr. äv. i) cigarrer. Hava varor på l. i lager. Taga varor på lager. Lägga varor på lager. Hålla lager av vissa varor. Hålla vissa varor i lager. Föra varor i lager, hava varor på lager. Tillvärka varor l. arbeta på lager, om fabrikant l. handtvärkare o. d.: tillvärka varor för att hålla dem i lager i o. för senare försäljning; motsatt: tillvärka varor osv. på beställning. Sahlstedt (1773). Hafva stort lager af varor. Widegren (1788). Han har i lager vissa Handelsvaror. VexiöBl. 1811, nr 8, s. 4. Den der handlanden har sålt hela sitt lager. Westee (1842). Ett väl sorteradt lager. ÖoL (1852). Ligna snickerifabrik ämnar för närvarande ej arbeta på lager, utan endast utföra de beställningar fabriken åtagit sig. SD(L) 1900, nr 508, s. 2. Vårt lager i bomull är för närvarande knappt. Auerbach (1911). Jaså, han är ute i lagret och tar reda på spik. Engström Kryss 187 (1912). GHT 1934, nr 5, s. 1. — jfr BOK-, DOCK-, FRI-, IS-, KOL-, KOMMISSIONS-, KONSIGNATIONS-, KORTVARU-, VARU-, VIN-LAGER m. fl. — särsk. mer l. mindre bildl. Direktören .. (utgöt) ett qvarliggande lager af gammal fras. Strindberg NRik. 187 (1882). Hela lagret av borgerligt radikala reformer har .. i verkligheten blivit så uttömt, att (osv.). SvD(A) 1929, nr 244, s. 4.
3) (†) om föremål varpå man kan placera ngt, underlag. Sträckugnens botten .. skall .. vara .. så beskaffad, att glasskifvan ej bakar fast. .. Förr var densamma till den ändan belaggd med en tjock glasplatta, kallad ”lagret”, hvilken till förekommande af vidbakning beströddes med kalk eller gips. Keyser Kemien 2: 269 (1871; i fråga om cylinderglasfabrikation). — jfr PLANT-LAGER. — särsk. om underlag för tunnor. ÖoL (1852).
4) i sht tekn. maskindel som har till uppgift att uppbära l. understödja en axel l. en tapp å hävstång o. d. så att axeln osv. kan rotera resp. vrida sig kring sin geometriska axel. Luttropp Svarfk. 169 (1839). JernkA 1861, s. 175. Motorns båda lager smörjas automatiskt. LAHT 1900, s. 259. I vefstakshufvudena äro lagren, hvilka bestå af fosforbrons med ingjuten babbits, anbragta. Lundberg Lok. 177 (1902). VaruhbTulltaxa 1: 486 (1931). — jfr ANSÄTTNINGS-, AXEL-, BUNT-, BÄR-, CENTRUM-, DRIVHJULS-, GLID-, HALS-, HYLS-, HÄNG-, KAM-, KONSOL-, KUL-, RULL-, STÅ-, STÖD-, TAPP-, VÄGG-LAGER m. fl.
(2) -ARBETARE~0200. (i fackspr.) arbetare som har sin sysselsättning på ett affärsföretags varulager. PT 1903, nr 52 A, s. 4. —
(1 a) -ART. geol. o. bärgv. benämning på de ofyndiga mineral som åtfölja en lagerformig malmförekomst; jfr GÅNG-ART 2. JernkA 1873, s. 307. SvUppslB (1933). —
(2) -BEVIS. handel. intyg att (en viss mängd av) en vara inlämnats till förvaring i ett lagerhus. LAHT 1898, s. 188. HandInd. 402 (1926). —
(1 a) -BILDNING. (numera knappast br.) geol.
2) tekn. till 4, om (gjutjärns)stöd under ett ensamt axellager. KrigVAT 1840, s. 183. Utvecklas grundplattan (under lagret) till en särskild lagerbock, benämnes lagret bocklager. 2NF 2: 535 (1904). —
(2) -BOK; pl. -böcker. handel. räkenskapsbok innehållande förteckning på inköpta o. försålda varor m. m. JernkA 1835, s. 246. —
(2) -BOKHÅLLARE~0200. handel. bokhållare som sköter lagerbokföringen vid ett affärsföretag o. d. Jungberg (1873). —
(4) -BOX. tekn. av gjutjärn, stål l. kanonmetall utförd låda som omsluter hjulaxel å järnvägsfordon o. dyl. o. innesluter lagerskålar o. smörjanordning. SFS 1864, nr 81, s. 3. —
-BYGGNAD.
1) geol. till 1 a; jfr BYGGNAD 5 c. Ombergets lagerbyggnad. Hisinger Ant. 7: 137 (1840). Mossens lagerbyggnad. AntT XVI. 2: 13 (1895). Ymer 1919, s. 256.
(1 a) -BÄDD. (numera knappast br.) geol. jfr BÄDD 6 a. Fosforiten från Florida, Carolina och andra nyfunna lagerbäddar fås till pris, som gör all konkurrens omöjlig. LAHT 1898, s. 51. särsk.: moderklyft. Hisinger Ant. 6: 26 (1837). —
(1 a) -BÄRGART~02 l. ~20. (föga br.) geol. bärgart som förekommer i form av lager. SvRike I. 1: 22 (1899). —
(2) -DRICKA, sbst. (förr) benämning på en svagare maltdryck, iskällardricka; jfr -ÖL. Jungberg (1873). SD 1892, nr 337, s. 1. Östergren (1931). —
(2) -FAT. (i fackspr.) större fat för förvaring av flytande ämnen; jfr LIGGARE. PH 6: 3995 (1756). På stora lagerfat mognar vinet betydligt mindre fort än på små kärl. Bergström Vinb. 51 (1926). —
(2) -FLÄCK. (i fackspr.) å bok: fläck som uppkommit gm bokens lagring. KatalBjörckBörjesson 141: 3 (1919). —
(1 a) -FORMIG. (föga br.) geol. om bärgart. Hisinger Ant. 7: 101 (1840). Fennia VIII. 3: 53 (1893). —
(1 a) -FYNDIGHET~102 l. ~200. bärgv. lagerformig fyndighet av malm o. d.; jfr FYNDIGHET II b. Wetterdal Grufbr. 2 (1878). TT 1898, K. s. 69. —
(1 a) -FÖLJD. geol. ordning i vilken olika bärg- l. jordarter följa på varandra; äv. konkret, om samtliga på varandra följande lager av olika bärgarter osv. på ngt ställe. Hela lagerföljden är ungefär 60 fot mägtig. JernkA 1832, Bih. s. 389. Geete o. Grinndal 23 (1923). —
(4) -GAFFEL. tekn. å två- l. treaxliga järnvägsvagnar: gaffelformig del använd för styrande av fordonets lagerboxar o. axlar. Zidbäck (1890). SJ 3: 286 (1906). —
-GÅNG; pl. -ar.
1) geol. o. bärgv. till 1 a: bärgartsgång som inträngt parallellt med lagren i en skiktad bärgart. Hisinger Ant. 7: 101 (1840). Ramsay GeolGr. 96 (1909).
2) tekn. konkret, till 4.
a) om den slätsvarvade o. blankpolerade yta av axel, vevtapp o. d. som omslutes av ett lager. Pasch ÅrsbVetA 1838, s. 111. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 24.
-HUS.
1) (i fackspr.) till 2: hus avsett för förvaring av varor, magasin; jfr -BYGGNAD 2; särsk. om magasin avsett för mottagning o. skötsel samt eventuellt äv. försäljning av jordbrukares spannmål. Jungberg (1873; med hänv. till magasin). AB 1897, nr 35, s. 2. jfr SPANNMÅLS-LAGERHUS.
2) tekn. till 4: kåpa i vilken ett lager är inneslutet; jfr -BOX. De Ron o. Virgin I. 1—3: 94 (1886). —
-HÅLLARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m.
1) (†) till 2: person som under kronobränneriernas tid höll lager av brännvin i o. för försäljning. Hülphers Norrl. 4: 362 (1779).
(2) -KÄLLARE. (i fackspr.) särsk. om källare för förvaring av vin, öl o. d. CircBr. 29/3 1781, s. 5. Sonesson HbTrädg. 598 (1926). —
(4) -LOCK, n. tekn. om den övre, avtagbara delen av ett icke delat lagerhus (se d. o. 2). Wetterdal Grufbr. 249 (1878). Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(4) -LOPP. tekn.
(4) -METALL. tekn. om metallegeringar använda i lagerskålar för att bilda ett lämpligt underlag vid axelns friktion. JernkA 1861, s. 175. —
(2) -MÄSTARE. handel. i vissa affärsföretag; jfr -BOKHÅLLARE. Lagermästare i Vin- och Spirituosaaffär. SD(L) 1894, nr 10, s. 2. —
(4) -OLJA, sbst.2 (sbst.1 se sp. 91). tekn. för smörjning av axellager. KatalIndUtstSthm 1897, s. 134. SFS 1922, s. 316. —
(1 a) -OMVÄXLING. (†) geol. = -FÖLJD. Lager-omvexlingen i Höganäs distriktet. Hisinger Ant. 6: 103 (1837). —
-PLATS. särsk. (i fackspr.) till 2: plats för lager av varor o. d. MosskT 1888, s. 81. SFS 1921, s. 2538. särsk. (†) om stad l. dylikt samhälle. PH 6: 4621 (1757). —
(2) -RUM. (lager- 1872 osv. lagers- 1798) (i fackspr.) för förvaring av varulager. Adlerbeth FörslSAOB (1798). —
(1 a) -SERIE. geol. om den på ett l. flera ställen iakttagna ordningen mellan olika bärg- l. jordartslager; äv. konkret; jfr -FÖLJD. I England uppnår .. (devonformationen) en mäktighet af 10,000 fot, och består af åtskilliga lagerserier. Hammargren Jordkl. 32 (1854). Ymer 1936, s. 177. —
(2) -SKRIVARE. (förr) viss tjänsteman som förde bok över varulager? Thenn oenigheet, som imillen kornskriffveren och lagerskrifveren är. G1R 22: 421 (1551). —
(2) -SKRÄDDARE. (i fackspr.) skräddare som tillvärkar kläder för affärsföretag som säljer färdigsydda sådana. LD 1906, nr 14, s. 2. —
(4) -SKÅL. tekn. (den) del av ett av flera delar sammansatt lager som direkt vilar mot axel l. axeltapp. JernkA 1868, s. 22. —
(1 a) -SKÖL. (mindre br.) bärgv. tunt lager av ofyndig, vanl. lösare bärgart som vid en lagerfyndighet skiljer malmen från den huvudsakliga omgivande bärgarten. Wetterdal Grufbr. 7 (1878). Klint (1906). —
(1) -STARR. med. viss ögonsjukdom, skiktstarr. Löwegren Ögonsj. 298 (1891). Löwegren Oftalm. 419 (1923). —
(1 a) -STOCK. (mindre br.) bärgv. malmlager som har sin huvudsakliga utsträckning i en enda riktning. UB 3: 101 (1873). NoK 76: 5 (1927). —
-STOL. tekn.
2) till 4: bottenplatta av gjutjärn med ställ l. bärare för flera axellager. JernkA 1861, s. 49. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
(1 a) -STRYKNING. (mindre br.) geol. i fråga om bärgartslager: ”strykning” Hisinger Ant. 4: 37 (1828). —
(1 a) -STUPNING. (mindre br.) geol. i fråga om bärgartslager: ”stupning”. JernkA 1828, Bih. s. 4. SvGeolU Ca 6: 47 (1915). —
-STÄLLE. (lager- 1781 osv. lagers- 1781)
2) (i fackspr.) till 2: plats för varuupplag; särsk. (förr) om plats där kronobrännvin fanns på lager o. försåldes. CircBr. 29/3 1781, s. 3. SvH 8: 32 (1904).
(1 a) -STÄLLNING. geol. o. bärgv. om bärgartslagers ställning. TT 1871, s. 35. 2NF 37: 1023 (1925). —
(1 a) -STÖRNING l. -STÖRING. geol. rubbning i ett bärgartslagers ursprungliga läge. Fennia VIII. 3: 4 (1893). —
(1 a) -SYSTEM. (mindre br.) geol. 2NF 1: 790 (1903). Det geologiska lagersystem, i hvilket kollagren ingå som led. SvGeolU Ca 6: 3 (1915). Ymer 1915, s. 194. —
(2) -TORR. (i fackspr.) om spannmål: så torr att den kan normalt lagras i ett vanligt magasin. SvD(A) 1922, nr 262, s. 3. —
(1) -VIS, adv. i form av lager l. skikt. Miniatursk. 102 (1784). Fint sockerpulver, som strös lagervis på frukten. Ekenberg (o. Landin) 302 (1890). —
-YTA.
1) (†) till 1 a: yta med vilken ett bärgartslager gränsar mot ett annat dylikt. Hisinger Ant. 4: 40 (1828). särsk. till 1 a γ. Om trycket tillika verkar i vinkelrät riktning emot hvalfstenarnes lagerytor, så är deras motstånd mot glidning öfver hvarandra lika stor åt alla sidor. Rothstein Byggn. 305 (1857).
2) tekn. till 4, i axellager: det glidande partiets yta. Frykholm Ångm. 187 (1881). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 64. —
(2) -ÖL. urspr. om öl som lagrats längre tid; numera om öl av viss typ. Topelius Vint. I. 1: 305 (1859, 1880). Lagerölet höjer .. sin temperatur under jäsningen sällan öfver 2,5 grader. TT 1873, s. 277. NF 18: 633 (1894). SvUppslB (1933). Anm. I ngt vard. spr. användes den elliptiska formen lager i bet.: lageröl; äv.: flaska (l. sejdel) lageröl. En lager, en flaska (l. sejdel) lageröl. Två (tre osv.) lager, två osv. flaskor (l. sejdlar) lageröl. Klass II — pilsner, lager, porter — med alkoholinnehåll upp till 3,2 %. SvUppslB 18: 108 (1934).
B (†): (2) LAGERS-MAN. under kronobränneriernas tid: person som höll lager av o. försålde brännvin. CircBr. 29/3 1781, s. 5. Hülphers Norrl. V. 1: 302 (1789). —
-RUM, -STÄLLE, se A.
LAGRA, v.2, se d. o. —
LAGRIG, adj. (†) till 1 a, om bärgart: som har form av lager l. skikt. Hisinger Ant. 3: 18 (1823). Allvin Mo 175 (1857). jfr FLO-LAGRIG.
Spalt L 92 band 15, 1939