| Publicerad 1938 | Lämna synpunkter |
KRÄFTA kräf3ta2, i bet. 1 f. l. r., i bet. 2—6 r. l. f. ((†) m. Rålamb 4: 6 (1690)); best. -an; pl. -or ((†) -er (i ex. från ä. tid möjl. att hänföra till sg. kräft) Berchelt PestOrs. G 6 a (1589), Bergman HNådT 8 (1910)); förr äv. KRÄFT, m. l. f.; best. -en; pl. -er (se ovan); förr äv. KRÄVET, m. l. f.; best. -en; pl. -er; förr äv. KRÄVETA, f. l. r. resp. r. l. f.; best. -an; pl. -or l. -er; förr äv. KRÄVETE, m. l. r. resp. r. l. m.; best. -en.
1) [jfr motsv. anv. i d., nor., mnt., fht., t., eng., fr.] djuret Potamobius astacus Lin., flodkräfta. Fånga kräftor. VarRerV 55 (1538). Kräfwetor lefwa hälst vthi små Strömmar och Bäcker ther som Aleskogh wäxer. IErici Colerus 1: 171 (c. 1645). Det finns ett ordstäf som säger: ”Kräftor och adelsmän gå ej norr om Dalälfven.” SvRike I. 1: 229 (1899). — jfr BÄCK-, FLOD-, HANN-, HON-KRÄFTA. — särsk.
a) i jämförelser. Gå baklänges som kräftan. Han var röd i ansiktet som en kokt kräfta. Hann .. gick medh sijne ordh baaklenges lijke som krefueten i wattnedh gör. KyrkohÅ 1909, MoA. s. 63 (1539). Utögd som en kräfta. MinnVg. 171 (1900).
b) om kokta kräftor ss. (ingrediens i) maträtt; nästan bl. i pl., koll. Äta kräftor. Kräffueter med ätickio. BOlavi 50 b (1578). Stufvade Kräftor. Schartau FrKock. 184 (1825). Han förklarade sig .. samma kväll vid kräftorna och rhenvinet .. villig att ställa .. garanti. Siwertz JoDr. 107 (1928).
c) zool. i utvidgad anv.
α) kräftdjur. Egentliga kräftor (zool.), benämning på en avdelning (legion) inom ordningen storkräftor (Thoracostraca), skalkräftor. IErici Colerus 1: 308 (c. 1645). I juli erhölls i skalsanden vid Bonden .. en för Sverige ny kräfta, Upogebia deltura Leach. FoFl. 1931, s. 201. — jfr BJÖRN-, EREMIT-, HAVS-, LOPP-, MUSSEL-, MÄRL-, PANSAR-, PARASIT-, RING-, RÖVAR-, SAFIR-, STEN-, STOR-, SÄCK-, TASK-KRÄFTA m. fl.
β) ss. benämning på vissa kräftliknande djur utanför kräftdjurens klass; i ssgrna JORD-, JÄTTE-, MOLUCK-KRÄFTA.
2) [jfr motsv. anv. i d., nor., mnt., t., fr., ävensom av lat. cancer, gr. καρκίνος; motsv. benämningar föreligga äv. i sanskr. o. fornegyptiska] astr. i sg. best., benämning på den fjärde i ordningen bland djurkretsens stjärnbilder, ävensom på motsvarande tecken i djurkretsen. Ps. 1567, Kal. s. C 1 b. När månen är j Kräffueten. BOlavi 180 a (1578). Sex gånger Phœbi vagn igenom kräfftan kjörde. Risell Vitt. 459 (1720). Bergstrand Astr. 39 (1925). — särsk.
a) i uttr. (ut)i l. under Kräftan(s tecken), med anknytning till ä. föreställningssätt: vid den tid då solen (l. månen) har sin ställning i Kräftans tecken. Een Menniskia född vthi Kräfwetan, är Phlegmatisk, kall, wätskachtigh, Qwinsk, ostadigh. Alm. 1656, s. 15. Ekelund 1FädH II. 2: 92 (1831).
3) [jfr motsv. anv. i ä. d., mnt., t., fr.; benämningen föranledd av en viss likhet mellan ett (av plattor bestående) pansar o. en kräftas skal] (†) bröstharnesk, pansar; äv. bildl. Wij skole .. wara .. vthiclädde tronas och kerlighetennes kräweto. 1Tess. 5: 8 (NT 1526). Medt lette harsk (dvs. harnesk), som är kreffuett, ryg, flanckert, skört. G1R 14: 144 (1542). Schroderus Os. 1: 223 (1635). Möller (1807).
4) [bildl. anv. av 1] skom. i fråga om tillvärkning för hand av skodon av ross- l. smorläder: tång varmed lädret vid svickningen pinnas upp över lästen, pinntång, svicktång. SvSkoT 1926, nr 19, s. 6.
5) [jfr motsv. anv. i d., nor., mnt., fht., t., ävensom av lat. cancer o. gr. καρκίνος; benämningen sannol. föranledd av en viss likhet mellan en kräfta (i bet. 1) o. den bild som uppkommer vid bröstkräfta gm ådrornas ansvällning] sjukdom som yttrar sig i bildning av elakartad(e) svulst(er) av epitelialt ursprung (som ofta sårvandlas); äv. om dylik svulst l. svulstbildning; förr äv. om liknande svulstbildningar av annat slag; jfr LIK-MASK. Öppen kräfta (med.), med öppet sår. BOlavi 122 a (1578). Heela hennes Ansichte war alt förtärdt aff krefwetan. GullbgDomb. 10/2 1640. De flesta kräftor äro starkt benägna att sårvandlas. 2NF 15: 143 (1911). Moberg Sedebetyg 376 (1935). — jfr ANSIKTS-, BRÖST-, HUD-, LEVER-, LIVMODER-, LÄPP-, MAG-, NJUR-, TARM-, TUNG-, VATTEN-, ÄNDTARMS-KRÄFTA m. fl. — särsk.
a) (numera bl. tillf.) i uttr. fräta (omkring sig) som kräfta(n) o. d. Theras taal (dvs. ”oandligt och tomt prat”) thet fräter om kring sigh som cräffuetan. 2Tim. 2: 17 (NT 1526). Hvar och en hade något inom sig, frätande som en kräfta. Knorring Torp. 2: 156 (1843).
b) (i sht i vitter stil, numera mindre br.) bildl., om ngt som utgör en allvarlig fara för ngt l. ngn (i sht för ett samhälle o. d.), kräftskada (se d. o. 1 b). LPetri Mandr. D 3 b (1562). Bitterhet är en själens kräfta. Bremer Brev 3: 177 (1849). Slutligen hade den regala (brännvins-)bränningen blifvit en kräfta, som tärde både på nationens moraliska tillstånd och dess välmåga. 3SAH 6: 167 (1891). Cannelin (1921).
6) [jfr motsv. anv. i d., nor., t.; överförd anv. av 5] i sht trädg. hos växt (vanl. träd) förekommande, i allm. av ngn parasitsvamp l. bakterie förorsakad sjukdom, som yttrar sig i svulst- l. sårliknande missbildning(ar) på ngn växtdel (stam, gren, rot); äv. om dylik missbildning. Rålamb 14: 42 (1690; om trädkräfta). LAHT 1911, s. 266 (om potatiskräfta). — jfr BOK-, JORD-, LÄRKTRÄDS-, LÖVTRÄDS-, POTATIS-, ROT-, TRÄD-KRÄFTA.
2) (†) till 5: karaktär av l. likhet med kräfta; anträffat bl. i bildl. anv.; jfr KRÄFTA, sbst. 5 b. Wilfarelsen har en förgift- och kräfte-art. Then .. wäxer af sitt tiltagande. Sahlstedt Hoffart. 64 (1720). —
-ARTAD, p. adj. särsk.
(5) -BÖLD. jfr -SVULST; numera nästan bl. (i sht i vitter stil) bildl.; jfr -SKADA 1 b. Berndtson (1880). SvD(A) 1932, nr 183, s. 4 (bildl.). —
(5) -CELL. med. var särskild av de patologiskt utvecklade celler varav en kräftsvulst är uppbyggd. 2SvLäkSH 9: 32 (1855). —
(1) -DJUR. särsk. zool. djur av klassen Crustacea, krustacé; i pl. äv. ss. benämning på denna klass. Berlin Lrb. 50 (1852). —
(1) -FOT. (kräft- 1772—1818. krävete- 1650 (: Kräfwe-, sannol. felaktigt för: kräfwete-)) (†) om extremiteter utrustade med klor som likna en kräftas. Hildebrand MagNat. 78 (1650). Marklin Illiger 298 (1818). —
(1) -FÅNGARE, förr äv. -FÄNGARE, i bet. 1 m.||ig., i bet. 2 m. l. r. (kräft- 1772 osv. krävete- 1590) [jfr t. krebsfänger]
2) (†) den sydamerikanska hägerfågeln Canchroma cochlearia Lin. (som bl. a. lever på kräftdjur), ”båtnäbb”, savaker. Retzius Djurr. 55 (1772). Larsen (1884). —
(5) -GIFT, n.
1) (i fråga om ä. förh.) om det gift som antogs alstra kräfta. VetAH 1778, s. 164. Därs. 1814, s. 242.
2) med. om de giftiga omsättningsprodukter som bildas i en kräftsvulst; i sht i pl. Kräftsjukd. 136 (1930). —
(1) -GÅNG. (kräft- 1714 osv. kräfte- 1545—1807. krävet- 1626. krävete- 1614—1737) [jfr t. krebsgang] gång baklänges; vanl. bildl.; äv. i uttr. gå, förr äv. komma på l. göra l. löpa l. få l. vinna l. taga l. lida kräftgång(en) o. d., gå baklänges; vanl. bildl., oftast motsatt: ha framgång; förr äv. övergående i bet.: taga en olycklig vändning, få en olycklig utgång, misslyckas, få l. ha motgång. (Hertig Albrekts) anslag haffwer wwnnett ehn kreffte gang. HSH 3: 13 (1545). Hans Krijgh fick en kräffuetegång, så at han bleff .. vthaf Lifland föriagat. Petreius Beskr. 2: 85 (1614). Komma på kräffuetgångh. OxBr. 3: 91 (1626). Löpa kräffuete gången. RARP 3: 246 (1642). Lijda Kräfwetegången. Rålamb Resa 67 (1658, 1679). Det siunde Tecknet, hafwa wåra Fäder giort till en Kräfta, effter Solen då wänder tillbaka, och giör Kräftegången. Rudbeck Atl. 3: 84 (1698). Hans fina intriguer börja nu gå kräftegången. Dalin Arg. 2: 260 (1734, 1754). Odlingen .. (har) under de senaste 10 åren tagit ”kräftgången”. Johansson Noraskog 2: 5 (1881). Utvecklingen går kräftgång. SvD(A) 1935, nr 88, s. 10. —
(1) -GÅNGARE. (mera tillf.) baksträvare, reaktionär. Samtiden 1874, s. 831. Didring Malm 2: 255 (1915). —
(1) -KANON ~ka2non. [jfr t. krebskanon] mus. kräftgående kanon (se KANON, sbst.1 5). Valentin Musikh. 1: 124 (1900). —
(1) -KLO. (kräft- 1712 osv. kräfte- 1675—1777. krävete- 1734) om kräftas klo; stundom i överförd anv., om klo som liknar en kräftas; äv. om köttet i l. från klorna på kokt kräfta; i pl. förr äv. koll., om kräftklor avsedda för medicinskt bruk. Lindh Huuszapot. 163 (1675). Retzius Djurr. 101 (1772; på skorpion). Kräft-stenar .. och Kräftklor .. äro Medicinalier. Orrelius 202 (1797). —
(1 b) -KNIV. [jfr t. krebsmesser] på särskilt sätt formad bordskniv för användning vid ätande av kräftor. BoupptVäxjö 1886. —
-KÖTT. (kräft- 1755 osv. kräfte- 1736) särsk. kok. till 1 b, om köttet av kokta kräftor. Broocman Hush. 6: 36 (1736). —
-LIKNANDE, p. adj. särsk. till 1. —
(5) -MEDEL. (i sht i fråga om ä. förh.) medel mot kräfta; jfr -PULVER 2. Hjelt Medicinalv. 3: 591 (cit. fr. 1770). Det Engelska .. Kräftmedlet. VeckoskrLäk. 4: 11 (1783). —
(1) -MJÄRDE. fisk. mjärde för kräftfångst; jfr -BUR, -KORG. FinEtnogrAtl. 26 (1905). Ekman NorrlJakt 317 (1910). —
(1) -NATA. bot. örten Stellaria media (Lin.) Cyr., som bl. a. nyttjas för inpackning av levande kräftor, våtarv. VetAÅrsb. 1908, s. 234. —
(1) -PEST. [jfr t. krebspest] (i fackspr.) ytterst smittosam sjukdom hos kräfta, förorsakad av viss svamp. SFS 1908, nr 103, s. 1. —
(1 b) -PUDDING. (kräft- 1755 osv. krävete- 1736) (i sht förr) kok. pudding med kräftkött i. Broocman Hush. 6: 31 (1736). Hagdahl Kok. 840 (1879). —
-PULVER. (kräft- 1761—1783. kräfte- 1697) (förr)
1) till 1: pulver (erhållet gm förbränning) av kräftor (för medicinskt bruk). Roberg Beynon 75 (1697).
2) till 5: pulverformigt medel mot kräfta; särsk. i uttr. det engelska kräftpulvret. Hjelt Medicinalv. 3: 591 (i handl. fr. 1761). VeckoskrLäk. 4: 10 (1783). —
(1) -RÖD. [jfr t. krebsrot] röd som en kokt kräfta. Backman Reuter Lifv. 1: 37 (1870). Landsvägens pilträd / stå kräftröda. Hansson Nott. 38 (1885). —
(5) -SALVA, r. l. f. (förr) farm. visst slags salva beredd av smör med tillsats av rödfärgande växtdroger (förr använd ss. medel mot kräfta). ApotT 1739, s. 12. PH 11: 312 (1777). —
-SJUKDOM~20 l. ~02.
1) till 5.
b) (i sht i vitter stil, mindre br.) bildl.; jfr KRÄFTA, sbst. 5 b, ävensom -SKADA 1 b. Billing Betr. 244 (1906). Den inre tvedräkten, denna icke ovanliga kräftsjukdom i de lärdas republik. Annerstedt UUH II. 1: 28 (1908).
-SKADA, r. l. f. (kräft- 1749 osv. kräfte- 1744) [jfr t. krebsschaden]
1) till 5.
a) (föga br.) kräftartad åkomma, kräfta; särsk. om kräftsvulst l. kräftsår. En öppen kräfte skada. Lagerström Bunyan 3: 111 (1744). Wieselgren Bild. 489 (1882, 1889).
b) (i sht i vitter stil) bildl., om ngt som utgör en allvarlig fara för ngt l. ngn (i sht för ett samhälle o. d.); jfr KRÄFTA, sbst. 5 b. Tegnér (WB) 3: 161 (1817). Tvenne inom krigsväsendet djuptgående kräftskador .. voro försnillning af kronans medel och bristande krigslydnad. 2SAH 42: 10 (1867).
(1) -SKAL. (kräft- 1675 osv. kräfte- 1690—1727. krävete- c. 1645—c. 1710) skal hos l. av kräfta (förr med användning inom medicinen); äv. ss. ämnesnamn; i pl. äv. koll. IErici Colerus 2: 162 (c. 1645). Litet rödt smör, gjordt af kräfte- eller hummerskahl. Warg 118 (1755). VaruförtTulltaxa 1: 60 (1912). —
(1) -SLÄKTE(T). (kräft- 1787 osv. kräfte- 1758) zool. djursläktet Astacus Fabr. Linné Bref I. 2: 219 (1758). —
(1) -SMÖR. (kräft- 1755 osv. kräfte- 1730—1755) [jfr t. krebsbutter]
1) kok. smör uppblandat med de sönderstötta skalen av kokta kräftor; förr äv. om på annat sätt beredd massa av smör o. kräftor. Oec. 191 (1730). Walin Födoämn. 74 (1906).
(1 b) -SOPPA, r. l. f. (kräft- 1755 osv. kräfte- 1690) [jfr t. krebssuppe] kok. soppa med kräftkött (o. sönderstötta kräftskal) i. Rålamb 14: 91 (1690). Escoffier 1: 99 (1927). —
(1) -SPINDEL. [jfr t. krebsspinne, eng. crab-spider] (†) zool. krabbspindel (vars sätt att förflytta sig påminner om en kräftas). JournLTh. 1812, nr 95, s. 3. Dalin (1852). —
(1) -STEN. (kräft- 1711 osv. kräfte- 1680—1735. krävete- 1694. krävets- 1623) [jfr d. krebsesten, t. krebsstein] (numera i sht i fackspr.) vardera av de två halvklotformiga kalkanhopningar som förekomma på båda sidor av magsäcken hos kräftan (förr använda dels inom medicinen, dels ss. prydnadsföremål); förr ofta i pl., koll.; jfr -ÖGA 2. L. Paulinus Gothus Pest. 103 a (1623; ss. medel mot pest). LfF 1908, s. 67.
Ssg: kräftstens-lav. [frukterna ha en viss likhet med kräftstenar] bot. laven Lecanora pallescens (Lin.) Schaer., ävensom dess på sten växande varietet Lecanora parella (Lin.) Ach. VetAH 1804, s. 120. Lundell (1893). —
(1) -STJÄRT. (kräft- 1736 osv. krävete- c. 1710) om kräftas stjärt; vanl. om köttet i l. från stjärten på kokt kräfta; ofta i pl., koll. Valleria Hush. 30 (c. 1710). Stufvade kräftstjertar. Hagdahl Kok. 395 (1879). —
(1 b) -STUVNING. kok. —
-SVAMP.
2) bot. till 6: svampen Nectria ditissima Iul., som förr ansetts förorsaka växtkräfta. TSkogshush. 1892, s. 96. —
-SVULST.
1) i sht med. till 5. Lundberg HusdjSj. 57 (1868). särsk. (i sht i vitter stil) bildl.; jfr -SKADA 1 b. SvD(A) 1935, nr 334, s. 6.
-SÅR. (kräft- 1749 osv. kräfte- 1771. krävete- 1713)
1) i sht med. till 5. Lindestolpe Frans. 29 (1713). särsk. (i sht i vitter stil) bildl.; jfr -SKADA 1 b. Malmström Hist. 2: 165 (1863). Grotenfelt NFosterl. 133 (1918).
(1 b) -SÅS. [jfr t. krebssauce] kok. sås med kräftkött (o. sönderstötta kräftskal) i. Warg 184 (1755). —
(5) -TISTEL. [jfr t. krebsdistel] (†) bot. örten Onopordon acanthium Lin. (som förr användes ss. medel mot kräfta), ulltistel, tistelborre. Rothof 263 (1762). Torén Rebau o. Hochstetter 133 (1851). —
(1) -TJUGA. fisk. tjugliknande redskap för utläggande o. upptagande av kräfthåvar. Arwidsson o. Ohlson 15 (1911). —
(1) -TÅNG; pl. -tänger. fisk. tångliknande redskap för kräftfångst. Arwidsson o. Ohlson 19 (1911). —
(1) -ÖGA. (kräft- 1642 osv. kräveta- c. 1645. krävete- 1578—1690)
1) i eg. anv.
2) [jfr d. krebseøje, t. krebsauge, eng. crab’s-eye, fr. oeil d’écrevisse] (†) i pl.: kräftstenar; vanl. koll. BOlavi 19 a (1578). LfF 1908, s. 67. Gentz Lindgren 2: 60 (1928; i fråga om ä. förh.).
3) (i fackspr.) i pl., koll., om de små röda fröna av den tropiska buskväxten Abrus precatorius Lin. (med användning inom medicinen o. ss. prydnadsföremål), paternosterärter. Fries SystBot. 95 (1891).
B (†): KRÄFTE-ART, se A. —
-FISKE, se A. —
-GÅNG, -KLO, -KÖTT, -PULVER, -SKADA, -SKAL, -SLÄKTE, -SMÖR, -SOPPA, -STEN, -SÅR, se A.
C (†): KRÄFTIS-NAGEL, se D.
D (†): KRÄVET-GÅNG, se A. —
(3) -NAGEL. (kräftis- 1560—1563. krävet- 1560. krävetis- 1560—1563) nagel till bröstharnesk (”kräfta”). KlädkamRSthm 1560 F, s. 3 a. ArkliR 1560: 1 (1563).
E (†): KRÄVETA-ÖGA, se A.
-FOT, -FÄNGARE, -GÅNG, se A. —
(1) -GÅNGIG. om företag o. d.: som går baklänges, som tager en olycklig vändning l. misslyckas. Greffue Waldemars Gifftermål I Moskow finner mykedt mootstondh, och skall sosom berättas, blijffua Kräffuete gongigt. AOxenstierna Bref 4: 137 (1644). —
-KLO, -PUDDING, -SKAL, -STEN, -STJÄRT, -SÅR, se A. —
(1 b) -TÅRTA. tårta med kräftor i. Rålamb 14: Reg. (1690). —
-ÖGA, se A.
G (†): KRÄVETIS-NAGEL, se D.
H (†): KRÄVETS-STEN, se A.
KRÄFTAKTIG, adj. särsk. (mindre br.) till 5: kräftartad. En kräftaktig böld. Hoorn Jordg. 2: 51 (1723). Hoppe (1892).
Spalt K 3048 band 15, 1938