Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GET je4t, om djur f. l. r., om sak r. l. f.; best. -en ((†) -an VRP 1674, s. 47, Rålamb 4: 6 (1690)); pl. getter jet4er (Brahe Oec. 100 (1581) osv.) ((†) geter Mat. 25: 33 (NT 1526), Rudbeck Atl. 1: 435 (1679: getren, best.); gethar Murenius AV 407 (1658); giettor KKD 5: 35 (1709); gitther TbLödöse 249 (1591)); pl. best. getterna (Mat. 25: 33 (NT 1526: geterna) osv.), äv. (numera bl. ngn gg i poesi) gettren (Rudbeck Atl. 1: 435 (1679: getren), NVexiöBl. 1904, nr 99. s. 2).
1) benämning på hona av djur tillhörande det med fåren nära besläktade däggdjurssläktet Capra Lin. bland slidhornsdjuren; i sht om hona av den ss. husdjur hållna arten Capra hircus Lin., tamgeten; i pl., samt ss. beteckning för art l. släkte äv. i sg., om ifrågavarande djur utan avs. på kön. För honom skola församblas all folk, och han wardher them åthskiliandes then ena frå then andra, såsom en heerde skelier fåren j frå geterna. Mat. 25: 32 (NT 1526); jfr d. J skolen intet fett äta aff fää, lambom och getom. 3Mos. 7: 23 (Bib. 1541). Geten miölkar i proportion mäst af alla bekanta diur. Rothof 132 (1762). Angoriska eller Turkiska getter äro större (än de vanliga), och hafva rakare horn. Linderholm 2: 160 (1803). Majorens indianhäst .. klättrade som en get, såg äfven mest så ut. Zilliacus Hågk. 19 (1899). Geten, ”den fattiges ko”, som nöjer sig med det sämsta foder, föraktas .. mera, än den förtjänar. Rönnholm EkonGeogr. 22 (1907). — jfr ANGORA-, BEZOAR-, DVÄRG-, HALV-, KAMELHÅRS-, KASCHMIR-, MAMBER-, MJÖLK-, SKRUV-, TAM-, UNG-, VILD-GET m. fl. — särsk.
a) i numera knappast br. anv. Jörgen Mynter war the Danskes Propheet, / Han war så klook rät som een geet. Svart Gensv. H 6 a (1558). (Man) Klagade at där är ingen kyrckio disciplin: renna ut och in wnder predikan som galna getter. ConsEcclAboP 355 (1659).
b) i ordspr. Gethen gnager ther hon bunden är. SvOrds. A 7 a (1604). Geeten som mäst bräcker, hon molckar minst. Grubb 247 (1665). Jw wärre man önskar Geeten, jw bättre hon trijffz. Dens. 407. Der det finns getter i huset, är bocken på taket. Granlund Ordspr. (c. 1880).
c) i utvidgad anv., om (hona av) vissa getsläktet mer l. mindre närstående djur, ss. antiloper, lamadjur, rådjur; numera nästan bl. ss. senare led i ssgr ss. beteckning för hithörande djurarter. (T.) Gemse, .. (lat.) Capra, Dama, (sv.) get, råget. Dähnert 92 (1746). Alpako .., en get af lamaslägtet. Liedbeck KemTekn. 681 (1867). — jfr ALP-, ALPACKA-, RÅ-, SNÖ-, STEN-GET.
d) [efter Mat. 25: 32 (se ovan)] (i religiöst spr.) bildl., i fråga om de syndiga människorna som äro hemfallna åt evig fördömelse. Ewinnerlig wil han åthskilja / The getter ifrån sin fåår: / Efter sin Gudomelig wilja / Säger han til getterna: går / Til helwetet ther at blifwa. Ps. 1695, 213: 9. Östergren (1924).
e) bildl., ss. mer l. mindre klandrande benämning på person. — särsk.
α) (†) närmande sig bet.: lägre stående varelse, ”djur” (se DJUR 3 b α). (Konungen) motte och retta sigh effter andra potentater, Keysaren, Konger och Förstar, Att wi Swenske äre icke mere swyn eller geter än the. Svart G1 111 (1561).
β) (starkt vard.) ss. skymford till kvinna. Håll käft, din gamla get! skrek han åt Hedvig. Siwertz Sel. 2: 235 (1920).
f) (†) i kraftuttr. Så! för alla di grå getter i våll! I lefver här bättre tror jag än Påfven i Rom. Amman 67 (1756).
g) [jfr sv. dial. (Västmanl., Närke) inte ha alla getterna hemma, d. ikke have alle sine geder hjemme, vara tankspridd] (vard., mindre br.) bildl., i uttr. icke ha alla sina getter hemma o. d., icke vara vid godt mod. Om sådana (dvs. dem som se ledsna ut) plägar man .. säya: Han haar intet alla gietterna hemma. Grubb 295 (1665). Agrell Sthm 246 (1892). jfr: Vid undfägnaden såg han så ledsen ut, att Östman frågade honom om alla getterna lupit bort ifrån honom. Almqvist Lad. 17 (1840).
2) astr. i sg. best., om en stjärna av första storleken i stjärnbilden Kusken. Rålamb 4: 6 (1690). Lindhagen Astr. 132 (1858).
-APEL l. -APPEL, äv. -ÄPPEL. (get- 1694 osv. gete- 1638—1685. -apel 1638—1915. -appel 1698 (: Getappelbär)—1902. -äppel 1863—1896) [om anledningen till namnet se språkprovet från 1898 nedan] växten Rhamnus catharticus Lin., valbjörk, vägtorn, kråktorn; jfr -BARK 2, -BÄRSTRÄD, -RAGGS-TRÄD, -TORN, -TOSTE. Franckenius Spec. F 4 a (1638). Yttre barklagret är trådigt nästan som getragg, däraf namnet getapel. LfF 1898, s. 70. —
-ART. (get- 1804 osv. geta- 1640)
-AVEL. (get- 1759 osv. gete- 1779)
2) (†) konkret: bestånd(et) av getter (på en gård, i ett land o. d.). Hermelin PVetA 1773, s. 28. SP 1779, s. 833. —
-BLAD. (get- 1749 osv. geta- c. 1550—1694. gete- 1638—1757)
3) växten Lonicera periclymenum Lin., (svensk) kaprifolium. 2LinkBiblH 4: 66 (c. 1550). ÖoL (1852). —
-BO, n. (get- 1769. geta- c. 1755) (†) bestånd(et) av getter (på en gård o. d.). Schultze Ordb. 1916 (c. 1755). Sælja hela sitt getbo. Ihre 1: 220 (1769). —
-BOCK, se B. —
-BÄR. (get- 1831 osv. gete- 1767 (: Getebärs-träd))
2) (bär av) växten Paris quadrifolia Lin., trollbär; jfr EN-BÄR, sbst.1 AfhNaturv. 2: 88 (1831; anfört fr. Dalarna). LandtbrTDal. 1907, juni s. 31 (anfört fr. Dalarna).
(3) -DONING. (i vissa trakter) timmerkälke bestående av en främre kälke, bocken, o. en bakre kälke, geten. Ekman SkogstHb. 60 (1908). —
-DYNGA. (get- 1755. geta- c. 1645. gete- 1727—1741) (†) (gödsel av) getspillning. IErici Colerus 1: 93 (c. 1645). HushBibl. 1755, s. 111. —
-FODER. foder för getter. Aspelin Fl. 77 (1749). särsk. om den mängd foder som erfordras för en get under ett år. Wetterbergh Penning. 484 (1847). —
-FOT. (get- 1745 osv. geta- 1622—1679. gete- 1659—1755)
2) om vissa redskap l. värktyg vilkas form mer l. mindre erinrar om en gets fot.
a) tekn. skärstål med två i vinkel ställda äggar, hörnäggjärn. Eneberg Karmarsch 1: 117 (1858). BonnierKL (1924).
b) tekn. enkel lyftkran bestående av en hissinrättning upphängd i en ställning på tre ben. Stål Byggn. 1: 171 (1834). Kindblad (1871).
d) [jfr motsv. anv. av d. gedefod, ävensom av d. gejsfus; jfr anm. nedan] tandtekn. instrument användt till tandrötters avlägsnande. Svalin Ordl. (c. 1847). Tholander Ordl. (c. 1870). Anm. till d. I denna anv. förekommer i HdlCollMed. 24/2 1733 pl. geisfuser, motsv. en icke anträffad, direkt fr. t. geissfuss lånad sg. geisfus.
3) (†) växten Aegopodium podagraria Lin., kirskål, skvallerkål, djurkål. Franckenius Spec. A 3 a (1659). Bromelius Chl. 7 (1694).
Avledn.: getfotad, p. adj. till -FOT 1. Lind 1: 1871 (1749). En get-fotad Faun. Enbom Gessner 39 (1794). ÖoL (1852). —
-FOT-ARMBORST. [jfr -FOT 2] (förr) armborst vars fjäder spändes medelst en hävstångsinrättning. Spak Handskjutvap. 3 (1890). —
-FOTS-YMPNING. [jfr -FOT 2 a] trädg. ympning som värkställes så, att ympkvisten insättes i ett trekantigt insnitt på grundstammens sida. Triangulering eller getfotsympning. 2NF 33: 552 (1922). —
-FÄLL. (get- 1884 osv. gete- 1738) fäll l. täcke av getskinn. BoupptVäxjö 1738. GHT 1895, nr 283 B, s. 2. —
-GOSSE. (get- 1749. geta- 1623—1650. gete- 1700) (numera knappast br.) gosse som vallar getter. VRP 31/7 1623. Lind 1: 1872 (1749). —
-HERDE. (get- 1805 osv. geta- 1538—1893. gete- c. 1580—1700) VarRerV 13 (1538). Karlfeldt FlPom. 30 (1906). —
-HJORD. (get- 1723 osv. geta- 1541—1883. gete- 1751—1779) [fsv. geta hiordh] Twå små getahiordar. 1Kon. 20: 27 (Bib. 1541; Bib. 1917: gethjordar). Lundin Alp. 85 (1883). —
-HORN. (get- 1749 osv. geta- c. 1645—1685. gete- c. 1645—1755) [fsv. geta horn]
1) i eg. bem. Bränner man Getehorn eller Håret tå fly Ormar bort. IErici Colerus 1: 263 (c. 1645). Sjöstedt Husdj. 1: 290 (1860).
-HUD. (get- 1833 osv. geta- 1526—1645. gete- 1623. gets- 1526) GR 3: 230 (1526). De gingo omkring höljda i fårskinn och gethudar. Ebr. 11: 37 (Bib. 1917). —
-HUS. (get- 1658 (: geethuusdören) osv. geta- 1538—1764. gete- c. 1580—1727) hus avsett till uppehållsort för getter. VarRerV 23 (1538). PT 1910, nr 178 A, s. 4. särsk. om till uppehållsort för getter avsedd avbalkning i stallbyggnad. Vid Häststall giör Gethuset ingen skada; ty hästen tåler och mår väl af Get-luckten. HushBibl. 1757, s. 28. —
-HUVUD. (get- 1646 osv. gete- 1635) [fsv. gets hovudh]
2) (†) bildl.: dumhuvud, ”fårhuvud” (se d. o. 3). (De) blifue öfuerfalne medh försmedelige ord att dee fhå hetha både fårhufwudh och giet hufwun. ÅngermDomb. 20/7 1646. —
-HÅR. (get- 1749 osv. geta- 1541—c. 1755. gete- 1600—1755) getragg. 2Mos. 35: 26 (Bib. 1541). Auerbach (1908). —
-HÅRS-PERUK. (i sht förr) av getragg tillvärkad peruk. Wadman Saml. 2: 27 (1835). Rydberg Nakenh. 29 (1895). —
(jfr 1 c) -KAMEL. (†) om det till lamasläktet hörande djuret Auchenia vicugna Desm., vikunja. Dalin (1852; med hänv. till vicunja). —
-KILLING. (get- 1563 osv. gete- 1556—1648) unge av get (särsk. av honkön). HFinlH 4: 286 (1556). Kindblad (1871). —
-KLÖV. [fsv. geta klöf]
2) i pl., om växten Lotus corniculatus Lin., gigelsärt, gulhane. LandtbrTDal. 1907, juni s. 29 (anfört fr. Dalarna).
Avledn.: getklövad, p. adj. till -KLÖV 1: som har klövar liknande en gets. Lind 1: 1871 (1749). Wikforss 2: 1049 (1804). —
-KLÖVER, förr äv. -KLEVER. (get- 1798 osv. gete- 1659—1685. -klever 1659—1685. -klöver 1798 osv.)
1) växt tillhörande släktet Cytisus Tournef.; jfr CYTISUS 2. Torén Rebau o. Hochstetter 58 (1851). Anm. till 1. Hos Franckenius Spec. B 3 a (1659) o. Rudbeck HortBot. 36 (1685) förekommer ordet ss. motsvarighet till lat. ”cytisus”, utan att det klart framgår vilken växt som avses härmed; se Lyttkens SvVäxtn. 726 f. (1910) o. där citerad litteratur.
2) växten Menyanthes trifoliata Lin., vattenklöver, bläcken, bockblad; jfr -BLAD 2, -KLÖVING 1, -KÅL, -VÄPPLING 1. Liljeblad Fl. 91 (1798; anfört fr. Jämtland). Post Ogräsv. 97 (1891). 3) = -RUTA. Wahlberg Foderv. 203 (1835). LAHT 1894, s. 377. 4) = -VÄPPLING 2. 2NF 34: Suppl. s. 228 (1922). —
-KLÖVING l. -KLOVING. (-kloving 1755—1908. -klöving 1750 osv.)
-KREATUR~002, äv. ~200. (get- 1753 osv. geta- 1745. gete- 1777) get; i sht vid angivande av antal l. då särskilt skall framhållas att intet avseende fästes vid ifrågavarande djurs kön. Om den Förmån .. Geta Creaturen kunna Riket Tilskynda. Westbeck (1745; boktitel). PT 1907, nr 255 B, s. 1. —
-KÖTT. (get- 1745 osv. geta- 1530—c. 1645. gete- c. 1600) [fsv. geta kiöt] GR 7: 117 (1530). Walin Födoämn. 47 (1906). —
-LORT. (get- 1697 osv. gete- 1659—1685) [fsv. geta lorter]
2) i pl., om växten Actæa spicata Lin., trollbär, trolldruva. Franckenius Spec. A 2 b (1659). Rudbeck HortBot. 4 (1685). —
-LUKT. för geten o. för getmjölk o. getost m. m. karakteristisk lukt. HushBibl. 1757, s. 28. Cederschiöld Manh. 3 (1916). —
-MESOST~20, äv. ~02. av getmjölk tillvärkad mesost. Sundsvallsp. 1886, nr 151, s. 3. SvD(B) 1927, nr 218, s. 11. —
-MJÖLK. (get- 1743 osv. geta- 1541—1739. gete- 1578—VDAkt. 1781, nr 152 (: getemjölks Curen)) [fsv. geta miolk] Ordspr. 27: 27 (Bib. 1541). Flodström SvFolk 280 (1918). —
-MYNTA, r. l. f. (get- 1757 osv. gete- 1638—1749)
1) växten Marrubium vulgare Lin., andorn, kransborre. Franckenius Spec. D 1 b (1638). Sjögren (1795).
2) växten Lycopus europæus Lin., vattenandorn, strandklo. Bromelius Chl. 63 (1694). Kindberg SvNamn 14 (1905). —
-NOS.
1) växten Scutellaria galericulata Lin., frossört. Retzius FlOec. 666 (1806). Neuman o. Ahlfvengren Fl. 166 (1901).
-OST. (get- 1642 osv. geta- 1538. gete- 1639—1642)
-POJKE, se B. —
-PORS. (get- 1729 osv. gete- 1638—1694) [fsv. geta pors]
1) växten Ledum palustre Lin., vildpors, skvattram. Franckenius Spec. F 3 a (1638). BonnierKL (1924; med hänv. till skvattram).
2) växten Myrica gale Lin., myrpors, pors, strandpors. Rudbeck HortBot. 78 (1685). Högberg Fl. 2: 270 (1843). —
-PUL, m. [sv. dial. (Smål., enl. meddelande av GOHyltén-Cavallius († 1889), numera obr.) getapuler, pl. Senare ssgsleden är en avledn. av sv. dial. pula, coire, se Rietz 512. Jfr GETAPULIEN] (†) person som idkar l. idkat tidelag med getter. (Härfvis piga) witnade att Pictorius hade sagt till Jacobum, dedh han war tölp och att han war een geetpul. ConsAcAboP 2: 107 (1658). —
-RAGG. (get- c. 1730 osv. gete- SvForns. 1: 395 (: gete-raggs strumpor), 1674—1767 (: Geteraggsträd)) [fsv. geta rag] benämning på getens (sträva) hårbeklädnad. Sylvius Mornay 196 (1674). Rig 1921, s. 25.
-RAMS, förr äv. -RAM. (get- 1734 osv. geta- 1638—1745. gete- 1659—1694. -ram 1685—1760. -rams 1638 osv.)
1) växten Polygonatum officinale All., bockrams, bockblad, bockskägg; jfr -BLAD 1. Franckenius Spec. D 4 b (1638). Lyttkens Växtn. 1323 (1912).
3) växten Epilobium angustifolium Lin., almocke, hömjölke, kropp; jfr -STABB 1, -STADD. Wahlenberg FlSv. 231 (1824). Nyman VäxtNatH 2: 32 (1868).
4) ormbunken Pteris aquilina Lin., örnbräken, bräken; jfr -STABB 2. Linné Vg. 238 (1747). Retzius FlOec. 563 (1806). —
-RIS. (get- 1792 osv. gete- 1664—1696) ris som hugges till foder åt getter. Hiärne Wed. 11 (1696). Hultin BergshFinl. 225 (1896; efter handl. fr. 1726). —
-RUMPA. (get- c. 1715. geta- c. 1880. gete- 1665) särsk. i ordspr. o. talesätt. Giömma Gull vnder Gieterumpan (dvs. anförtro en hemlighet åt den som icke kan tiga). Grubb 254 (1665). Han är Öppen som getarumpan. Granlund Ordspr. (c. 1880). —
-RUTA, r. l. f. (get- 1757 osv. gete- 1638—1739) växten Galega officinalis Lin., bockruta; jfr -KLÖVER 3, -KLÖVING 2. Franckenius Spec. C 2 a (1638). Svensson Kulturv. 378 (1893). —
-RYGG. (get- 1849 osv. geta- 1751—1903. gete- 1562—1566)
1) rygg på en get; särsk. om ryggstycket på det slaktade djuret. NorrlS 1: 342 (1562). Johansson Noraskog 2: 337 (1566).
2) (i vissa trakter) benämning på rullstens- l. sandås med brant sluttande sidor o. smal rygg. Linné Sk. 51 (1751). TurÅ 1903, s. 192. —
-SKARN. (get- 1697. geta- c. 1600—c. 1645. gete- c. 1645) [fsv. geta skarn] (numera knappast br.) om getens exkrementer. OMartini Läk. 33 (c. 1600). Roberg Beynon 219 (1697). —
-SKINN. (get- 1523 osv. gete- 1526—1746 (: Geteskins Fäll)) [fsv. getskin] skinn av get med l. utan påsittande hårbeklädnad, beredt l. oberedt; äv. ss. ämnesnamn. GR 1: 152 (1523). GHT 1897, nr 3 B, s. 1.
Ssgr: getskinns-fäll. fäll av getskinn l. fodrad med getskinn. BoupptSthm 7/8 1671. Heidenstam Vallf. 70 (1888).
-SKÄGG. (get- 1749 osv. geta- 1640. gete- 1640—1755) [fsv. geta skäg]
2) benämning på vissa växter.
a) gräset Nardus stricta Lin., borstgräs, ängsborst, finnskägg, bockskägg (se d. o. 2 e). Kröningssvärd FlDal. 56 (1843; anfört fr. Dalarna). Lindman NordFl. 3: 365 (1905).
c) växten Filipendula ulmaria, älggräs, byttgräs, algräs. Linc. (1640; under aruncus). Torén Rebau o. Hochstetter 100 (1851). —
-SKÖTSEL. (get- 1835 osv. gete- 1761) (planmässigt) uppfödande o. skötsel av getter (i o. för utnyttjande av djurens produkter). MGWallenstråle (1761) i SvMerc. 1763, s. 728. SFS 1918, s. 2497. —
-SLÄKTE(T). zool. det till idisslarna hörande släktet Capra Lin., vars mest bekanta representant är tamgeten. Nilsson Fauna 1: 266 (1820). BonnierKL (1924). —
-SMÖR. (numera i sht i fråga om utländska förh.) smör tillvärkat av getmjölk. Linné Ungd. 2: 198 (1732). Retzius Sicil. 37 (1892). —
-STABB, r. (get- 1747 osv. gete- 1911)
-STIG. (get- 1712 osv. geta- 1836. gete- c. 1750) gångstig som upptrampats av getter l. som är så smal att den knappt kan brukas av andra än getter. ÖB 12 (1712). Östergren (1924). —
(jfr 2) -STJÄRNA. (enst.) i sg. best., om stjärnan Capella i stjärnbilden Kusken. Rydberg Frib. 36 (1857). —
-TALG. (get- 1762 osv. geta- c. 1645. gete- 1654) [fsv. geta talgher] IErici Colerus 1: 159 (c. 1645). —
-TRÄCK. (get- 1697—1852. geta- 1642—c. 1645. gete- 1752) (numera bl. arkaiserande) om getens exkrementer. Månsson Åderlåt. 33 (1642). Dalin (1852). —
-ULL. (get- 1890 osv. gete- 1665) [fsv. geta ul] getens hårbeklädnad; numera nästan bl. om ull av angorageten. Ekenberg (o. Landin) (1890). särsk. (†) i uttr. träta om getullen, tvista onödigt (eg. om ngt som inte finns), ”strida om påvens skägg”. Grubb 821 (1665). —
-VÄPPLING. (get- 1749 osv. geta- 1640. gete- 1638—1685)
3) (†) möjl. växten Oxytropis pilosa (Lin.) DC., hårkloärt, luddkloärt. Guul Getewäpling ludin från Öland. Rudbeck HortBot. 36 (1685). Anm. Franckenius Spec. B 4 a (1638) o. Rudbeck HortBot. 36 (1685) upptaga ordet ss. motsvarighet till lat. ”cytisus” utan att det klart framgår vilken växt som avses härmed; jfr anm. till -KLÖVER 1. —
-ÖGA. (get- c. 1770 osv. gete- 1683)
B (utom i ssgrna -BOCK, -POJKE numera bl. bygdemålsfärgat): GETA-ANSIKTE, -ART, -BLAD, -BLOD, -BO, se A. —
-BOCK. (get- 1639—1892. geta- 1541 osv. gete- BOlavi 28 b (1578: getebockeblodz watn)—1759) (numera ngt vard.) hanne av getsläktet, bock (se BOCK, sbst.1 I). 3Mos. 4: 23 (Bib. 1541). Böök ResSv. 188 (1924). (†) om snöpt bock. Geetbocken är en snöpter bock. Schroderus Comenius 183 (1639). —
-BYGD. (tillf.) bygd i vilken getskötsel idkas i stor utsträckning, mager o. fattig bygd. WvBraun (1846) hos Sturzen-Becker Sturzen-Becker 1: 107. Vår getabygd (dvs. Småland). Tiden 1848, nr 95, s. 3. —
-DYNGA, -FOT, -GOSSE, -HERDE, -HJORD, -HORN, -HUD, -HUS, -HÅR, se A. —
-KREATUR, -KÖTT, se A. —
-MJÖLK, -OST, se A. —
-POJKE. (get- 1778—1831. geta- 1869 osv.) pojke som vaktar getter; nästan bl. [efter d. gedepoge] hist. om M. Stenbocks nyuppsatta soldater. Lagerbring 2Hist. IV. 3: 56 (1778). Heidenstam Svensk. 2: 87 (1910). —
-RAMS, -RUMPA, -RYGG, -SKARN, -SKÄGG, -STALL, -STIG, -TALG, -TRÄCK, -VÄPPLING, se A.
C (†): GETE-APEL, -AVEL, -BLAD, -BLOD, se A. —
-BOCK, se B. —
-BÄR, -DYNGA, -FOT, -FÄLL, -GALLA, -GOSSE, -HERDE, -HJORD, -HORN, -HUD, -HUS, se A. —
-HUSTRU. (gift) kvinna som har tillsyn över getterna på en gård. Tegnér SvBild. 301 (cit. fr. 1678). —
-HUVUD, -HÅR, -KILLING, -KLÖVER, se A. —
-KREATUR, se A. —
-KÖTT, -LORT, se A. —
-MJÖLK, -MYNTA, -OST, se A. —
-PORS, -RAGG, -RAMS, -RIS, -RUMPA, -RUTA, -RYGG, -SKARN, -SKINN, -SKÄGG, -SKÖTSEL, -STABB, -STIG, -TALG, -TRÄCK, -ULL, -VÄPPLING, -ÖGA, se A.
D (†): GETS-HUD, se A.
Spalt G 351 band 10, 1928