| Publicerad 1928 | Lämna synpunkter |
GEUS gø4s, m.; best. -en; pl. -er.
hist. medlem av ett politiskt parti i Nederländerna på 1500-talet, som bestod av de med Filip II:s regering missnöjda, vilka slutligen reste sig mot det spanska väldet; i sht i pl. OxBr. 10: 253 (1618). Vid den offentliga audiensen skall en af Margaretas (av Parma) rådgifvare hånfullt ha betecknat petitionärerna (som lämnade en böneskrift vari mildring begärdes i edikten mot kättare) som tiggare (ces gueux!), och benämningen geuser upptogs sedan af kompromissens medlemmar som partinamn. 2NF 19: 694 (1913). — jfr HAVS-, VATTEN-GEUS.
Spalt G 360 band 10, 1928