| Publicerad 1898 | Lämna synpunkter |
ANNAN an3an2, stundom 40 (a`nnan Weste), äfv. (i sht i substantivisk anv., dels i poesi, dels hvard., företrädesvis i uttr. en ann kan vara (l. är) -så god som en ann; se II 6 a) ANN an4, räkneord (numera endast under formen andre l. -a) l. obest. pron.; n. annat an3at2; pl. andra an3dra2, äfv. 40, i m. äfv. (ss. räkneord vanl., ss. pron. bl. ngn gg i högre stil) andre32, äfv. 40 (a`ndre Weste); sg. best. andra an3dra2 l. 40 (den senare betoningen är i södra o. västra Sv. den vanliga, då ordet användes ss. obest. pron., o. förekommer därstädes ofta äfv., då det är räkneord), i m. (l. r.) äfv. (ss. räkneord alltid vid regenters ordningsnummer, oftast då ordet står själfständigt om person samt merendels vid angifvande af datum; för öfr. ej sällan, i södra o. västra Sv. vanl., både ss. räkneord o. pron. i fråga om varelser af naturligt kön, i sistnämnda delar af riket därjämte ofta om konkreta föremål i allm.) andre32, äfv. 40 (a`ndre Weste); pl. best. andra an3dra2 l. 40, i m. äfv. (nästan endast då ordet står själfständigt) andre32 l. 40 (a`ndre Weste).
(Ordet hade i den äldsta sv., liksom öfver hufvud urspr. i alla germ. spr., endast stark böjning. Först i det ngt senare medeltidsspr. börja svaga böjningsformer uppträda. Under den nysv. språkutvecklingen komma dylika allt mer i bruk för att slutligen, då ordet gör tjänst ss. obest. pron., i den moderna sv. användas i samma utsträckning som vid ett vanligt adj. Vid ordets anv. ss. räkneord har analogien från öfriga ordningstal, hvilka alla böjas endast svagt, redan före den nysv. språkperiodens inträde börjat göra sig gällande o. medfört, att ordet i denna funktion numera har uteslutande svag böjning. I sistn. anv. böjes det dock under 1500- o. första hälften af 1600-talet, i några förb. (se I 1 d, f α) ännu långt in på 1700-talet, ofta starkt (jfr ANNANDAG, ANNANGÅNG, HALFANNAN, HVARANNAN, räkneord). I den äldsta nysv. (liksom under den senare medeltiden; jfr äfv. d. den anden, ä. t. der ander) förekomma ofta starka böjningsformer af ordet i best. anv., ej sällan omväxlande med svaga i samma källa; jfr t. ex. ”Thet andre riikit” o. ”Thet annat rike” i G. I:s reg. 9: 20 (1534); se för öfr. ex. härpå i nedanstående öfversikt af ordets former. Denna företeelse tillhör dock företrädesvis (den af danskan påverkade) kurialstilen; i bibelöfv:na nyttjas i motsv. fall nästan alltid den svaga formen.
Den böjning som annan urspr. hade i fsv. befinner sig redan mot slutet af medeltiden stadd i en långt framskriden upplösning (jfr Söderwall Ordb.). Vid den nysv. språkperiodens inträde möta talrika former som till stor del tämligen godtyckligt brukas om hvarandra. I bibelöfv:na o. reformatorernas skrifter råder dock en rätt stor regelbundenhet i fördelningen af ordets former på olika kasus o. genus, ett förh. som sannol. beror på anslutning till ålderdomligare folkmål o. väl äfv. påverkan af ä. sv. litteratur, särsk. laglitteraturen.
I nom. sg. m. brukas i NT 1526 o. Bib. 1541 liksom äfv. i skrifter från 1600- o. förra hälften af 1700-talet af mer l. mindre arkaiserande förf., t. ex. i Stiernhielms o. Swedbergs arbeten samt i 1734 års lag, oftast annar, hvilken form stundom i ä. tid äfv. användes i oblik kasus samt i sg. f. o. (sällan) i pl. I NT 1526 förekommer dock annan i nom. sg. m. i stor utsträckning. Denna senare form, urspr. ack. sg. m., men redan i fsv. använd äfv. ss. nom., uppträder för öfr. tidigt i litteraturen ss. den vanliga i hela sg. m. o. f. (utom då ordet står själfständigt i gen.).
I nom. sg. f., äfvensom i nom. o. ack. pl. n., är annor i nyssnämnda arbeten det vanliga. Äfv. i ack. (o. öfver hufvud oblik kasus) sg. f., där den fsv. formen andra ofta möter ännu i NT 1526 o. Bib. 1541, förekommer annor, helt visst i sht gm analogi från pl. n., redan i bibelöfv:na ymnigt användt o. är hos Swedberg o. i 1734 års lag den regelbundna formen. Då den representerat flere kasus än annar (som för öfr. tidigt började undanträngas af annan) o. dessutom erhållit stöd gm sådana sammansatta adv. som ANNORLEDES, -LUNDA, -STÄDES (se d. o.), har den längre än annar lefvat kvar i språket o. tidigt börjat inkräkta på maskulinets område, hvarvid analogi från någor, som i ä. tid var vanligt ss. nom. sg. både i m. o. f., äfv. medverkat. Annor har härigenom blifvit den form som närmast erbjudit sig i m. såväl som i f., då man velat gifva ordet arkaistisk gestalt; det förekommer ännu ngn gg, alltid utan art., i några stående fraser, särsk. i uttr. i annor händelse samt i förb. med ort o. man. — Från annor har utgått gen. sg. annors, använd både i m. o. f., ännu ngn gg arkaiserande såväl substantiviskt utan art. som attributivt i förb. annors mans.
I gen. sg. m. är annars i ä. tid, särsk. i bibelöfv:na o. hos af bibelspråket l. det fsv. lagspråket (l. isländskan) påverkade förf. det vanliga; äfv. i y. tid förekommer det ngn gg arkaiserande, dels ss. sbst., dels attributivt i förb. annars mans. Ganska tidigt uppträder här den från ack. sg. m. utgångna formen annans, i det y. språket bl. i substantivisk anv.
I dat. sg. m. förekom ofta androm, då ordet stod i substantivisk anv. utan att föregås af prep. (i sht i bibelöfv:na o. hos reformatorerna, men äfv. ej sällan hos ngt y. förf., t. ex. Stiernhielm), mindre ofta, när ordet styrdes af prep. l. stod ss. adj.-attribut.
I pl. m. upprätthålles i bibelöfv:na skillnaden mellan andre o. andra tämligen strängt: andre användes i regeln ss. nom., andra ss. ack. (l. öfver hufvud oblik kasus). Enahanda är förhållandet med dessa former, använda ss. best. sg. m.
I pl. n. intränger vid sidan af formen annor, som i NT 1526 o. Bib. 1541 är den regelbundna, redan i den äldsta nysv. andra gm analogi från pl. m. o. f.
I dat. pl. håller sig androm länge i sht i substantivisk anv. utan föreg. prep. o. förekommer ej sällan arkaiserande i det moderna spr., särsk. i uttr. androm till varnagel samt vidare attributivt i talesättet den som sviker i dryckjom sviker ock i androm styckjom.
Ur ä. fsv. kasusformer med klingande dental spirant i stamstafvelsen (ack. sg. f. aþra, nom. pl. m. aþrir osv.; jfr isl. aðra, aðrir osv.) hafva i vissa sv. dialekter utvecklat sig are, ara (se Rietz), hvilken sistnämnda form äfv. en gg uppvisats i den ä. litteraturen: Fäm Wikna Dagh (dvs. en termin af fem veckor) om Sommaren .. och Ara fäm om Winteren. Girs G. I 89 (c. 1630).
Endast hos O. Petri har anträffats en ännu väl ej tillfredsställande förklarad (jfr emellertid A. Kock Unders. i sv. språkhist. 100 följ.) form andro (jfr NÅGON o. VÅR, pron.), använd i m. o. f. pl., t. ex. P. Eliæ h 2 a (1527; m.), Klost. D 1 b (1528; m.), Handb. B 3 b (1529; f.), Kr. 5 (c. 1540; f.), Därs. 25 (m.). I samme förf:s Sakr. E 2 a (1528), äfvensom i den anonyma, men af O. Petri tämligen säkert författade Män. fall (1526), möter formen andron [fsv. andron] i n. pl.: Medh andron helghen. s. K 2 a. I sistn. skrift förekommer dessutom i n. pl. en form annon (Om .. annon stycke. s. A 2 b), hvilken, om den ej beror på tryck- l. skriffel, får förklaras ss. uppkommen af annor gm analogi efter annan o. möjl. äfv. pl. n. någon.
Former med e framför n, r l. t i ändelsen förekomma i mängd i den äldsta nysv., men tillhöra företrädesvis kurialstilen o. lämnas ss. icke högsvenska utan afs. i den följ. öfversikten af ordets böjningsformer. Här må endast nämnas anner [jfr fsv. anner], användt ss. nom. sg. m. (t. ex. J. De la Gardie i Oxenst. brefv. 5: 38 (1613)) o. pl. n. (t. ex. G. I:s reg. 5: 168 (1528), Svart Gensv. K 3 a (1558)), samt annen [jfr fsv. annän], urspr. ack. sg. m. (t. ex. G. I:s reg. 1: 29 (1521?), RA 1: 465 (1546)), äfv. användt ss. nom. sg. m. o. ss. sg. f. (t. ex. Förspr. t. Gal. (NT 1526; nom. sg. m.), I .. annen måtte. G. I:s reg. 5: 180 (1528), Jngen annen tröst. O. Petri Handb. D 1 a (1529), Kiöping Resa 86 (1667; nom. sg. m.), sällan i pl. (Annen tilbehöringer. G. I:s reg. 5: 160 (1528)). Anner o. annen torde, när de icke äro att betrakta ss. danismer, hafva utvecklat sig, det förra ur annar o. annor, det senare ur annan antingen i följd af enstafvighetsaccentuering hos ordet l. emedan sista stafvelsen i satssammanhanget l. vid ssg förlorade sin biton (jfr A. Kock i Arkiv 5: 74). Ur annen (möjl. äfv. annan) har ann framgått (jfr A. Kock anf. ställe o. Cederschiöld Skriftspr. 240, äfvensom N. Beckman i Arkiv 11: 220). Från anner kan ander, användt ss. nom. sg. m. (t. ex. G. I:s reg. 2: 63 (1525), Stiernhielm Fateb. (1643, under adr)) o. pl. n. (t. ex. Stiernhielm Fateb. Föret. (1643), Risingh Landb. 83 (1671)) samt vidare ss. ack. sg. m. o. sg. f. (t. ex. Svart G. I 77 (1561; f.), Schroderus Liv. 834 (1626; m.), Rel. cur. 38 (1682; m.)) o. (sällan) sg. n. (Medh thet andher. G. I:s reg. 2: 48 (1525)) o. pl. m. o. f. (t. ex. G. I:s reg. 2: 34 (1525; f.), Chronander Surge D 6 b (1647; m., i rim)), hafva utgått, med d gm analogi från former där förb. ndr är gammal i ordet; sannolikt är dock, att denna form, åtm. i en del af de påträffade fallen, beror på utländskt inflytande [jfr ä. d. o. t. ander].
a) Starka (l. obestämda) böjningsformer.
nom. sg. m. annar [fsv. annar]: G. I:s reg. 1: 46 (1523), Joh. 21: 18 (NT 1526), Stiernhielm Parn. 2: 8 (1651), GB 13: 3 (Lag 1734), Rydelius Förn. 88 (1737; 1 uppl. 1720: annan), Lind (1749) m. fl.; i oblik kasus sg. m.: Han .. kom enn annar vägh. Bureus Suml. 32 (c. 1600), Annar handtvärkares märke. HB 1: 11 (Lag 1734); i sg. f.: På halff annar mijl. Petreius Beskr. 1: 63 (1614), Annar förfarenheet. Rudbeck Atl. 3: 5 (1698; ack.)); i pl. m.: Vor .. fiende .. K(onung) Cristiern oc annar flere. G. I:s reg. 2: 55 (1525); i pl. n.: Om al annar tidinde. G. I:s reg. 1: 56 (1523), Oxar .. och annar Fää. Risingh Landb. 9 (1671). Jfr för öfr. Hof Skrifs. 234 (1753). — annan, ann, se under ack. sg. m. — annor, se under nom. sg. f.
nom. sg. f. annor an3ωr2 l. an3or2 [fsv. annor]: Mat. 26: 71 (NT 1526), O. Petri Kr. 108 (c. 1540), Ups. möt. C 3 a (1593), Annor nöd. GB 11: 6 (Lag 1734), En annor vinst. Nordenflycht QT 1745, s. 65 m. fl.; i oblik kasus sg. f.: Mat. 13: 24 (NT 1526), Hes. 40: 42 (Bib. 1541), Een annor menniskios. Petreius Beskr. 1: 69 (1614), Uti en eller annor måtto. Kyrkol. 21: 2 (1686), Med .. annor vidskepelse. MB 2: 2 (Lag 1734), Linné Del. nat. 20 (1773) m. fl., särsk. i uttr. i annor händelse (2 RARP 3: 7 (1723), Lindfors (1815) m. fl.); i sg. m. (l. r.): En annor. O. Petri Kr. 207 (c. 1540; nom.), Een annor Siö. Petreius Beskr. 1: 51 (1614; nom.), Stiernhielm Herc. 242 (1668), I samma stad, eller annor. JB 3: 1 (Lag 1734; jfr ANNORSTÄDES), Du .. eller annor i din stad. Palmblad Sophokles 321 (1841) m. fl., särsk. i förb. med ort (På annor ort. Ps. 1819, 470: 5, Till annor ort. Fryxell Ber. 6: 401 (1833)) o. man (Annor mans hjerta. Sparre Frisegl. 483 (1832, 1868), Af annor mans hand. Carlén Köpm. 2: 555 (1860)). — annan, ann, se under ack. sg. m. — annar, se under nom. sg. m.
sg. n. annat (annatt, annath, annadt, anat) [fsv. annat]: G. I:s reg. 1: 1 (1521), Apg. 17: 21 (NT 1526), 1 Mos. 47: 18 (Bib. 1541) osv.; i själfständig ställning med den mera sällan förekommande gen. annats, t. ex. Inget annats. Agardh Stat. II. 2: 68 (1856). — annad: G. I:s reg. 1: 28, 31 (1521?), Därs. 6: 144 (1529). — annart: H. Stake i HSH 31: 404, 416 (1663). — anna: Int anna. Columbus Ordesk. 15 (1678), Hof Skrifs. 163 (1753; anf. ss. hvard.). — ann’: Stiernhielm Herc. 430 (1668; i vers).
gen. sg. m. annars [fsv. annars], ss. adj.-attribut: Nogor annars apostels Epistel. Mess. 1535, s. C 4 b, särsk. i förb. annars mans: Filipp. 2: 4 (NT 1526), ÄB 13: 2 (Lag 1734), Weste (1807), Almqvist (1842) m. fl.; ss. sbst.: Ens annars. 1 Kor. 10: 29 (NT 1526), En annars åker. 2 Mos. 22: 5 (Bib. 1541), Then annars. Tegel G. I 2: 15 (1622; efter handl. från 1534), Stadd under annars Wåld. Kyrkol. 15: 10 (1686), Å .. annars vägnar. GB 7: 3 (Lag 1734), En annars välde undergifven. Liljestråle Kempis 16 (1798), Weste (1807) m. fl. — annans an3an2s, ss. sbst.: A. Oxenstierna Skr. 1: 65 (1612), Kyrkol. 2: 14 (1686) osv.; ss. adj.-attribut: Annans mans frihet. Nordenflycht QT 1745, s. 72 (arkaiserande). — anns, se under ack. sg. m.
gen. sg. m. o. f. annors an3ωr2s l. -or2s, ss. adj.-attribut: Eens annors quinnos son. Dom. 11: 2 (Bib. 1541), Petreius Beskr. 5: 23 (1615), I annors Mans Skip. Sjöl. Sjösk. 11 (1667); ss. sbst.: Wnder annors wälde. P. Brahe Kr. 53 (c. 1585), Rosenhane Ven. 76 (c. 1650, 1680), Ens annors pund. Dalin Arg. 1: 83 (1733, 1754), Nohrborg 826 (c. 1765), Holmberg Nordb. 622 (1854), I annors ego. Agardh Stat. II. 2: 321 (1856) m. fl.
gen. sg. n. annats, se under sg. n.
dat. sg. m. androm [fsv. androm], ss. sbst.: Ingen androm. G. I:s reg. 1: 44 (1523), J inghom androm är salugheet. Apg. 4: 12 (NT 1526), Dan. 5: 17 (Bib. 1541), Göra hwarken enom eller androm til godho. Rothovius 1 Pred. B 1 b (1623), Den androm. Stiernhielm Herc. 458 (1668) m. fl.; ss. adj.-attribut: Rom. 7: 3 (NT 1526).
dat. sg. n. andro [fsv. andro]: Aff allo andro offre. 2 Kon. 16: 15 (Bib. 1540), Baazius Upp. V 5 a (1629), At sluta thet ena af thy andro. Rydelius Förn. 14 (1737; 1 uppl. 1718: af dät andra); jfr uttr. i androhvarjo (se ANNARHVAR).
ack. sg. m. annan [fsv. annan]: G. I:s reg. 1: 4 (1521), Then annan söndag. Därs. 2: 55 (1525), Apg. 4: 3 (Bib. 1541), Stiernhielm Arch. C 1 b (1644) osv.; ss. nom. sg. m.: Joh. 5: 7 (NT 1526; Bib. 1541: en annar), RA 1: 196 (1533), Dan. 3: 29 (Bib. 1541; öfv. 1703: ingen annar) osv.; ss. sg. f.: En annan gaass (dvs. gås). G. I:s reg. 1: 152 (1523; nom.), Annan reglo. O. Petri Klost. A 3 a (1528; ack.), Vthi een och annan måtta. Bureus Suml. Tit. (c. 1600), Hwarken om een saak eller annan. Petreius Beskr. 6: 5 (1615), Af annan läro. ÄB 20: 8 (Lag 1734) osv.; ss. pl. n.: Noghon annan helghen. O. Petri Män. fall K 2 a (1526). — ann (an, ann’): Stiernhielm Jub. 40 (1644, 1668), Mörk Th. 2: 40 (1752), Ps. 1819, 380: 1, Hagberg Shaksp. 12: 103 (1851), Heidenstam End. 42 (1889) m. fl.; ss. nom. sg. m.: Odel Sincl. 58 (1739), Kellgren 2: 71 (1777), Læstadius Journ. 101 (1831), Bååth På gr. st. 14 (1889) m. fl.; ss. sg. f. (o. r.): Dalin Vitt. II. 5: 173 (1738), Nordenflycht QT 1744, s. 27, Strandberg 2: 372 (1865) m. fl. — Af ann har bildats en företrädesvis hvard. o. i poesi brukad gen. anns, t. ex. Mången ann’s. Tegnér 2: 245 (1840; rimmande med sångarkrans), Någon ann’s. Wennerberg 3: 40 (1883; rimmande med vallaremans). — annar, se under nom. sg. m. — annor, se under nom. sg. f.
ack. sg. f. andra [fsv. andra]: Luk. 16: 18 (NT 1526), Hadhe .. ena andra hustru. 1 Krön. 2: 26 (Bib. 1541), Andra fåfängio förbijgången. Stiernhielm Fateb. Föret. (1643; absolut participialkonstruktion) m. fl. — annor, se under nom. sg. f. — annan, ann, se under ack. sg. m. — annar, se under nom. sg. m.
pl. m. andre (gen. andres): Med nogre andre gode men. G. I:s reg. 1: 32 (1521?), Joh. 18: 34 (NT 1526; nom.), RA 1: 469 (1546; ack.), För all’ andre. Stiernhielm Herc. 202 (1668), Kellgren 2: 47 (1777; nom.), Fahlbeck Stånd 87 (1892; nom.) m. fl. — andra (gen. andras): G. I:s reg. 1: 5 (1521), Mat. 4: 21 (NT 1526; ack.), Mark. 4: 24 (Därs.; nom.) osv. — annar, se under nom. sg. m.
pl. f. andra (gen. andras): Mark. 15: 41 (NT 1526) osv. — andre (gen. andres): G. I:s reg. 1: 52 (1523), Svart Gensv. F 1 a (1558), Schroderus Uss. L 3 b (1626), Stiernhielm Arch. C 2 b (1644) m. fl.; ngn gg äfv. i senare tid, t. ex. Handb. 1811, s. 41. — annor, se under pl. n.
pl. n. annor (anor) [fsv. annor]: G. I:s reg. 2: 5 (1525), Mark. 4: 36 (NT 1526), 5 Mos. 12: 11 (Bib. 1541), Stiernhielm Arch. B 1 b (1644), På anor ställe. Linné Ungd. 2: 13 (1732), RB 8: 2 (Lag 1734) m. fl.; ss. pl. f.: Annor wtskyllninghar. G. I:s reg. 1: 7 (1521). — annur [fsv. annur]: Girs G. I 89 (c. 1630). — andra: Al andra ærendhe. G. I:s reg. 2: 174 (1525), NT 1526, Förspr. 4 a, Andra Swijn. Petreius Beskr. 6: 9 (1615), JB 12: 5 (Lag 1734) osv. — andre: Läsn. f. folket 1898, s. 39 (cit. fr. 1598), Arvidi 8 (1651), Kyrkol. 1: 7 (1686), BB 13: 5 (Lag 1734) m. fl. — annar, se under nom. sg. m. — annan, se under ack. sg. m.
gen. pl. andras (andres), ngn gg i ä. tid ss. adj.-attribut: Andres wälförfahrne Männs .. Anmärckningar. Risingh Landb. Föret. A 2 b (1668), Rudbeck Atl. 1: 866 (1679).
dat. pl. androm an3drom2, äfv. 40 [fsv. androm], i attributiv ställning: Apg. 2: 40 (NT 1526), (I) androm tijdhom. Mess. 1537, s. D 4 b, The .. rökia androm Gudhom. Jer. 1: 16 (Bib. 1541); ss. sbst., se under IV 1 a δ.
b) Svaga (l. bestämda) böjningsformer.
sg. m. andre (gen. andres): G. I:s reg. 2: 57 (1525; ack.), Mat. 22: 5 (NT 1526; nom.) osv. — andra (gen. andras): Mat. 6: 24 (NT 1526; ack.), O. Petri Kr. 69 (c. 1540; nom.), Därs. 150 (dat.) osv.
sg. f. andra (gen. andras): Mat. 27: 61 (NT 1526) osv. — andre: Schroderus Uss. D 1 a (1626), Stiernhielm Herc. 21 (1668), Kyrkol. 2: 7 (1686), Tessin Bref 1: 168 (1752) m. fl. — andro (bl. i oblik kasus): Filipp. 4: 16 (NT 1526), O. Petri Handb. B 4 a (1529), Een natt kungör thet the andro. Psalt. 19: 3 (Bib. 1541).
sg. n. andra (gen. andras): Mark. 4: 5 (NT 1526) osv. — andre: RA 1: 486 (1546), Schroderus Uss. D 4 b (1626), Stiernhielm Herc. 31 (1668).
pl. m. andre (gen. andres): 1 Kor. 9: 5 (NT 1526; nom.), RA 1: 477 (1546; ack.), Kyrkol. 17: 7 (1686; nom.), 2 RARP 3: 178 (1723; ack.) osv. — andra (gen. andras): Apg. 5: 35 (NT 1526; ack.), O. Petri Kr. 96 (c. 1540; nom.) osv.
pl. f. o. n. andra (gen. andras): Mat. 25: 11 (NT 1526; pl. f.), Ps. 1536, s. 43 (pl. n.) osv. — andre: O. Petri Kr. 191 (c. 1540; pl. n.), Arvidi 150 (1651; pl. f.) m. fl.
dat. pl. androm: Luk. 24: 9 (NT 1526), Nehem. 2: 16 (Bib. 1541), Stiernhielm Arch. F 2 a (1644), Dalin Vitt. I. 1: 79 (c. 1745) m. fl.)
Anm. I bet. III, IV o. VI, VII kan ordet i likhet med förhållandet vid komparativer gm än l. (†) än som l. (†) i nekad sats utan förbindas med ett följ. jämförelseled.
A)
I. ordningstal, motsv. två: som har numret 2 l. utgör nummer 2, som följer i ordningen närmast efter den l. det första (o. går närmast före den l. det tredje); ofta svarande mot ett i det föreg. uttryckligen nämndt förste (-a); numera uteslutande med formen andre (-a) (jfr dock g o. h).
Anm. 1:o På grund af sin bet. förekommer ordet ss. räkneord företrädesvis i best. anv., men saknar dock ss. attribut ofta (i sht hvard. i stående, ofta återkommande förb.) best. art. Jämförelsevis ung o. ovanlig är förb. af andre (-a) med obest. art. utom i de fall där ordet sammansmält med sitt hufvudord till ett begrepp (se särsk. under 3 a α); jfr Rydqvist SSL 2: 594. I pl. förekommer ordet i denna anv. bl. i 1 n samt i ämbets- o. tjänstetitlar (se under 3 a α).
2:o Ordet betecknas i denna anv. i skrift ofta gm ngn af förkortningarna: 2:dre, 2dre osv.
1) [fsv. annar; jfr d. anden, isl. annarr, got. anþar, ä. holl. anderde, ä. t. ander] i fråga om tidsföljd l. ordningsföljd i allm. (ofta mer l. mindre tillfällig). Andra århundradet (e. Kr.). Andra söndagen efter påsk. Andra puniska kriget. Han går på sitt andra år. Göra ett andra försök. Andra hufvudtiteln. Andra akten, andra scenen. Andra delen l. upplagan (af en bok). Orden läsas i andra Mose bok, andra kapitlet, andra versen. En ekvation af andra graden; jfr ANDRAGRADS-. Mitt andra (i charad). Andra våningen i ett hus; jfr VÅNING. Andra dörren till höger i förstugan. Andra huset ifrån kyrkan. Andra raden (i en teatersalong); jfr RAD äfvensom 3 a. Spela l. sjunga andra stämman; jfr STÄMMA, sbst. äfvensom 3 a. En stjärna af andra storleken; jfr 3 a. Om han kommer vthi then andra wäcten. Luk. 12: 38 (NT 1526). Och wardt aff affton och morghon, then andre daghen. 1 Mos. 1: 8 (Bib. 1541; Luther: der Ander tag). (De öfrigas) röster som wehll wore på annadt hundradet (dvs. öfver 100) komme (dvs. kommo) alle på D. Laurentium Petri (vid valet af ärkebiskop). Svart G. I 163 (1561). Min Mor bar sällan siden-kläder oftare än andra dagen i stora helgder. Dalin Arg. 1: 75 (1733, 1754); jfr ANNANDAG. Tvenne lagar styra menskolifvet .. / .. Magten att begära / Är den första. Tvånget att försaka / Är den andra. Stagnelius 2: 186 (1821). Ett andra skott afbröt hans tankegång. Lönnberg Syrend. 190 (1888). Sedermera började andra åkningen. Östberg Hjulr. 35 (1897; vid en täflan i velocipedåkning). — (i Finl.) Andra dag jul. Topelius Vint. I. 2: 62 (1867, 1880). Gripenberg I tätn. led 143 (1886). jfr ANNANDAG. — (†) i best. anv. med det sbst. hvartill ordet utgör attribut i obest. form. Den andre Söndagh effter H. Treefalldighetz dagh. G. I:s reg. 1: 228 (1524). Annat Capitel. Mark. (NT 1526; kapitelöfverskr.); jfr Schenberg (1739). Therföre hölt han Rysserne här .. på annat år. RA 2: 278 (1569). Rothovius 1 Pred. A 1 b (1623). — särsk.
a) (numera föga br.) i förb. med större ordningstal; jfr TJUGOANDRE osv. Annat och tiwghonde Capitel. Mat. (NT 1526; kapitelöfverskr.). Then tiugunde andra dagen ther efter. RB 30: 10 (Lag 1734). jfr: Den tjugondeandre, alter et vicesimus. Cavallin (1875, under andre).
b) (föga br.) motsatt ett föreg. den (det) förre (-a): den senare. Then förre Stafwelsen är lång, och then andre kårt. Arvidi 29 (1651).
c) [jfr fsv. annat, ä. t. fürs ander o. zum andern, holl. ten anderen; jfr äfv. t. zum zweiten, lat. secundo o. pro secundo] i uttr. för († i l. till) det andra l. (†) utan föreg. prep. andra, vid särskiljande o. uppräkning af olika moment i en framställning l. af olika omständigheter som kunna l. böra komma i betraktande l. olika synpunkter som kunna l. böra ifrågakomma i ett visst gifvet fall: såsom momentet nummer två, i rummet nummer två. För det andra vill jag framhålla, att .. För det första har jag inte tid att göra det, och för det andra har jag inte lust. I thet andra holler (dvs. innehåller) hanss konungxlighe eedh thet han skall .. allan oreth nedhertrykkia j sina rike. G. I:s reg. 1: 29 (1521?). Till thett annet. Därs. 11: 363 (1537). Först, komma the (dvs. skrymtarna) inthet j himmelrijket .. Andra, Skal Christus bekenna them ..: Jagh kende idher aldrigh. O. Martini Pred. E 2 a (1606). För thet andra. Rudbeckius Kon. reg. 22 (1614). Til det andra, Ad secundum. Sahlstedt (1773). Representationsfrågan upplöser sig i trenne frågor .. — först: hvad är en representation? — för det andra: hvad har den varit i Sverige? — för det tredje: hvad bör den blifva? Geijer I. 6: 207 (1840). jfr: Predikans af ålder brukliga för det första, för det andra, för det tredje. Topelius Tänkeb. 121 (1895).
d) [jfr fsv. annat sin, annan tima, t. fürs andere mal, eng. for the second time] då fråga är om två l. flere ggr upprepad handling, i de i sht adverbialt l. ss. ett slags konj. brukade förb. andra (i ä. nysv. äfv. annan) gången l. (numera bl. jur.) resan l. (numera mindre br.) gång (ä. äfv. resa, tid) l. för andra gången; jfr ANNANGÅNG, GÅNG, RESA, sbst. o. TID. Det har lyst andra gången för N. Andra gången vi råkades var under min vistelse i Stockholm. Andra gången han sköt träffade han pricken. För andra gången säger jag: tag dig i akt! Straffad för andra resan stöld. Ååter annan gongen gick han bort och badh. Mat. 26: 42 (NT 1526). Rösten sadhe andra reso till honom. Apg. 10: 15 (Därs.; öfv. 1883: för andra gången). Och warder nu (den sjuke) annan tijdh beseedd aff Prestenom. 3 Mos. 13: 7 (Bib. 1541; öfv. 1893: för andra gången). När j trummeten (dvs. trumpeten) annan gång. 4 Mos. 10: 6 (Bib. 1541; öfv. 1893: för andra gången). Til thesze Weckupredikningar i Städerne, ringes .. andra gången halfgångit til siu. Kyrkol. 2: 7 (1686). Sker thet annan gång, eller flera; böte dubbelt. BB 9: 8 (Lag 1734). Häradshöfding (skall hålla ting) .. tre gånger om åhret: första gång om vintren, .. andra gång om sommaren. RB 2: 1 (Därs.). För andra gången. Tessin Bref 2: 11 (1754). Ett Christeligt äkta förbund afkunnas i denna Församling .. andra .. gången emellan N. N. och N. N. Handb. 1811, s. 22; jfr Handb. 1894, s. 20. — (numera mindre br.) föregånget af best. art. M. O:son Stiernbielke (1594) hos Rääf Ydre 3: 400.
e) vid angifvande af datum; vanl. med best. art.; i skrift i allm. betecknadt med arabisk siffra; hvard. ofta utan nämnande af månadens namn, när af sammanhanget framgår, hvilken månad det är fråga om. Den 2 (andre) maj. Den andre dennes (dvs. i denna månaden; se DENNE) l. i nästa månad. I dag ha vi den andre. Datum af wårtt Slott Gripzholm Denn 2 Octobris Anno 43. G. I:s reg. 15: 527 (1543).
f) ss. apposition i ställning efter det sbst. l. substantiviska ord hvartill det utgör bestämning.
α) [fsv. sielff annar; jfr motsv. uttr. i isl., d., mnt. o. nnt.; jfr äfv. t. selbst zweiter o. gr. δεύτερος αὐτός] (numera föga br.) i uttr. själf andre († annan), jämte ännu en person; jfr SJÄLF. Sielff andre. 1 Kor. 14: 29 (NT 1526). Hwar nu någhor talar medh tungomål, thet göre han sielff annar, eller på thet mesta sielff tridie. 1 Kor. 14: 27 (Bib. 1541; öfv. 1883: så tale två eller högst tre hvar gång). Detta stadfästade han med sin ed sjelf annan. Vg. fornm. tidskr. 8—9: 118 (i handl. fr. 1579). Wår allernådigste Konung (dvs. K. XII) är then II. hujus (dvs. nov.) klock. 3. om natten sielf annar .. kommen til Stralsund. Swedberg Amer. 115 (cit. fr. 1714). Gustaf III Skr. 1: 58 (1786).
β) vid kortspel, i uttryck sådana som kung(en) andre (i en viss färg): kungen jämte ännu ett kort i samma färg af lägre valör. I vissa kortspel säges man vara garderad i en färg, när man har kung andre eller dam tredje i den. Wilson Spelb. 369 (1888).
i) i uttr. (ngns) andre son osv., näst äldste son osv.; (ngns) andra hustru, andre man, andra gifte l. svågerlag. Hans fru i andra giftet var född grefvinna N. Luk. 20: 30 (NT 1526). (Samuels) förstfödde son heet Joel, och then andre Abia. 1 Sam. 8: 2 (Bib. 1541); jfr II 1 b. Then andre af thet konungslige blodh, som näst then äldste är. RA 2: 10 (1561). Ty må man ej til hustru taga .. sin afledna faderfaders .. andra hustru. GB 2: 4 (Lag 1734). Ej må man .. i andra svågerlaget ächtenskap bygga med sin hustrus stiufmoder. Därs. 6. Vår stjufmors .. andra man. Almqvist Am. H. 1: 34 (1840). Konungens andre Son. Sv. statskal. 1889, afd. 1.
j) [jfr ä. t. Heinrich der andere; med afs. på adjektivets plats jfr äfv. Sten Sture den yngre o. d.] för att utmärka tidsföljden mellan (tvenne) regenter af samma namn; i denna anv. numera i allm. skrifvet med romerska siffror. Oscar II (den andre). Katarina II (den andra). Gustaf II Adolf. Aff keyser Frederic then andra. O. Petri Kr. 60 (c. 1540). Konu(n)g Göstaf Adolp(h) .. den andre och Store. RARP 3: 22 (1638).
k) om klassen närmast öfver begynnelseklassen, näst lägsta klassen (inom skola i Sverige o. Finl.) (jfr 3 b). Han går l. är i andra klass(en). Andra A (dvs. afdelning A af klass II). I then andra Classen, skola de .. lära Spörszmåhlen, som förklara Cathechismum. Förordn. ang. scholar 1693, s. B 1 b. — (hvard.) abs. Han går i andra. Jag skall läsa i andra kl. 12.
l) relig. Andra personen i gudomen. Andra (tros)artikeln. Andra budet (af tio Guds bud). Then andra personan sägs .. wara född aff fadheren. O. Petri P. Eliæ G 2 b (1527). En kort förklaring vppå .. then Förste Artikel och Andra, i wår Christelighe Troo. Rothovius 2 Pred. A 2 b (1623). — särsk. i uttr.
β) den andra döden, den eviga döden. Theras deel skall wara vthi then brennande syöö .. hwilkit är then andre dödhen. Upp. 21: 8 (NT 1526).
n) mil., gymn. i uttr. andra ledet, andre man o. d. Andra Plutoner främsta halfva Rotar på knä. Regl. f. inf. 1751, s. 163. Andra Ledet lägg an. Därs. s. 167. 2:dra .. männerne. Tj.-regl. 1858, 2: 36. Andra män ett .. steg framåt — marsch! Wilskman Gymn.-term. 6 (1887). Af dubbel post har 1. mannen befälet öfver 2. mannen och står till höger om denne. Tj.-regl. 1889, s. 317. I en trupp på två led benämnes det, som i vanlig uppställning är främst, första ledet, och det bakom varande andra ledet. Karlarna i första ledet benämnas 1:a män och i andra-ledet 2:a män. Ex.-regl. f. inf. 1895, s. 3. — abs. Kom(mando)ord (till inre gard): 1. Första! Sträck och fall ut; Andra! Högt böj inåt-ett! Nyblæus Fäktl. 162 (1876).
o) [jfr eng. he came in a good second] idrott. abs. vid kapplöpning o. d. om den person, häst osv. som når målet ss. nummer två. N. kom in som god andre. (Kapplöpningshästen) Nimbus .. blef en god andre. SD(L) 1892, nr 197, s. 3. — Anm. I bygdemålsfärgadt språk förekommer en substantivering ANDER, best. -n, med bet.: andre man i leken, nummer 2 i en nummerlek. jfr Nilén Allmogem. i Sörb. 3 o. Noreen i Landsm. IV. 2: 218.
p) i förb. andra hand.
α) i kortspel: den spelare hvars tur det är att gifva, spela ut osv. närmast efter förhanden; äfv. om denne spelares plats o. d. Sitta i andra hand. Andra hand (i whist), den spelare som sitter midt emot den, som ger. Wilson Spelb. 355 (1888). — jfr HAND.
β) [jfr holl. de tweede hand, t. die zweite hand, eng. the second hand, fr. la seconde main] för att beteckna ett icke ursprungligt förh. i uttr. i l. ur andra hand l. (numera mindre br.) handen, med hänsyftning på l. utgörande direkt beteckning för person som köpt handelsvara af den ursprunglige egaren l. producenten l. importören, l. som innehar egendom som öfvertagits från den hvilken urspr. egt l. förvärfvat densamma. Thet som kiöpes utur första handen och kommer in til staden til salu, men ey .. the vahror, som sedermera sälljas utur andra i tredie handen och så vidare i staden. 2 RARP 5: 187 (1727). Är thet skuldebref redan kommit i andra eller tridie hand. UB 4: 3 (Lag 1734). Redan i andra handen var egendomen arf .. och blef dermed slägt-egendom. Geijer I. 6: 75 (1839). Svaranden, som i andra hand innehar en lägenhet under nyssnämnda indragna kronofogdeboställe (dvs. som af arrendatorn af nämnda boställe hyrt en lägenhet). SD(L) 1896, nr 455, s. 3. — i utvidgad anv., i sht ofta i fråga om kunskap, underrättelse o. d.: sekundärt, indirekt, medelbart, genom (ett) mellanled osv. Om den äldsta forndanska diktningen hafva vi endast en ofullständig kunskap i andra hand genom Saxo. Jag har den uppgiften ur l. i andra hand. Weste (1807, under hand). En grammatisk form (dvs. pron. den), som kanske mer än någon annan gifvit danskan sin egendomliga karakter, och som i andra hand också lyckats grundligt ombilda vårt svenska språk. E. H. Tegnér i 3 SAH 6: 441 (1892). jfr ANDRAHANDS-.
q) för att utmärka, att ngn l. ngt är (nästan) alldeles lik(t) l. en fullständig motsvarighet till ngn l. ngt, l. att ngn l. ngt för ngn är af samma stora betydelse som den person l. det föremål l. begrepp som betecknas med det ord hvartill annan utgör attribut (jfr XII 1). Han såg i Sverige sitt andra fädernesland. Du, min andra Far! / Som upfylt har hans rum. G. F. Gyllenborg Vitt. 3: 91 (1783, 1797). Franska .. språket var (under upplysningstidehvarfvet) .. de högre klassernas andra modersmål. Odhner G. III 1: 1 (1885). — särsk. i uttr.
α) [efter lat. consuetudo est (quasi) altera natura (Cicero); jfr t. gewohnheit ist andere natur] Vanan är andra (sällan den andra) naturen, dvs. liksom en ny, förvärfvad natur, lika kraftigt verkande som det medfödda anlaget. Schroderus Uss. D 1 a (1626). Sahlstedt (1773). Rhodin Ordspr. 121 (1807).
β) [jfr d. mit andet jeg, holl. mijn ander ik, ä. t. mein ander ich; jfr äfv. holl. mijn tweede ik samt lat. alter ego (jfr Ahnfelt Bev. ord 43 (1879)) o. eng. another myself] mitt (l. ngns osv.) andra jag.
α’) den person som i allo liknar mig (ngn osv.) l. står i fullständig harmoni med mig (ngn osv.) l. kan fullt ersätta mig (ngn osv.); stundom: den som jag (ngn osv.) har kär som mig (sig osv.) själf; i sht om ngns älskade l. synnerlige vän l. förtrogne. Min ögnalust, mit andra jag, / Har åtlydt dödsens lag. Nordenflycht QT 1745, s. 131 (om en afliden make). Verlden visste att kanslern (dvs. A. Oxenstierna) var konungens (dvs. G. II A:s) andra jag. Wieselgren Bild. 251 (1883, 1889).
β’) [jfr lat. speculo videre se alterum (Horatius)] om dubbelgångare o. d. Tiggaren (Den okändes andra eller, om man så vill, bättre jag ..). J. Mortensen i Ord o. bild 1899, s. 175.
γ) [jfr holl. mijne andere ziel, ä. t. meine andere seele; jfr äfv. t. meine zweite seele] (†) (ngns) andra själ = β α’. Til sådan sällhet har och hennes Siäl nu hunnit, / Den Eder andra Siäl uti sin lifztid war. Brenner Dikt. 1: 84 (1682, 1713; om en afliden maka).
2) [fsv. annan dagh, a aþrum dagh] i förb. med ord som beteckna tidsrymd, för att utmärka omedelbar följd i tiden: (näst)följande, nästa (dag, år osv.); (dagen, året osv.) därefter l. därpå; i sht i adverbial.
a) (i berättande stil) med afs. på förfluten tid.
α) (numera i sht hvard.) i direkt berättande framställning. Tå året war omlidhet komo the til honom på annat året. 1 Mos. 47: 18 (Bib. 1541; öfv. 1893: det följande året). Hela Natten och ett stycke på andre dagen. Rudbeckius Kon. reg. 247 (”147”) (1616). Den 10 juni tog han (dvs. Napoleon I) nattqvarter i Wilkowiszki .., och andra dagen uppnådde han hären. W. Hedberg Tolstoi Krig o. fred 3: 106 (1886). — (numera mindre br.) föregånget af best. art. På then andra daghen thå the woro på wäghen. Apg. 10: 9 (NT 1526; öfv. 1883: dagen derefter). Därs. 28: 13 (öfv. 1883). — (†) [jfr isl. annat sumar eptir] Then andra daghen ther effter. Apg. 28: 13 (NT 1526). Annett åhr dher efter. P. Månsson Utter i HSH 10: 76 (1588).
β) [jfr isl. hann frétter þá, at E. ætlar annan dag til laugar] (numera bl. ngn gg i poetisk stil) vid indirekt anföring, närmande sig b. Hadhe Paulus itt taal för them, effter han wille annan daghen ferdhas (dvs. resa därifrån). Apg. 20: 7 (NT 1526; öfv. 1883: dagen derefter). RARP 2: 208 (1636). Rodrik svurit på / Det brända korset (dvs. budkaflen) skulle gå / Den andra dagen kring hans nejd. Arnell Sjöfr. 71 (1829).
b) [jfr isl. annat ár þenna tíma, at ǫðru hausti] (numera knappast br.) med afs. på tillkommande tid. Äät j thetta året hwadh förtrampat är, vthi the andra årena hwadh sielfft wexer. Jes. 37: 30 (Bib. 1541; öfv. 1898: nästa år). Och sitte sedan landbo qvar thet följande åhret, och på thet andra, til fiortonde dagen i Mars månad. JB 16: 5 (Lag 1734). Om andra morgonen. Kellgren 2: 311 (c. 1785; om händelse som tänkes möjl. kunna inträffa i framtiden). — (†) med det sbst. hvartill ordet utgör attribut i obest. form; jfr under IV 2 a. I nestkommande sommer och annan vintter och frambeter (dvs. längre fram). G. I:s reg. 5: 22 (1528). A. Oxenstierna Skr. 2: 192 (1614). (Uppsäger ej husbonde tjänstehjon å laga uppsägningstid,) behålle thet til annan stemnotid, och gifve thy så stor lön, som tilförene. HB 14: 10 (Lag 1734); jfr III.
3) i fråga om rang, vikt, betydelse l. beskaffenhet i ngt afseende.
a) i rang, vikt osv. närmast under den l. det som betecknas ss. den (l. det) förste (-a); om beskaffenhet stundom: näst bäste (-a).
α) [jfr fsv. thu skalt vara annar näst mik i mino rike] om person. Den andre i klassen (om lärjunge). Andre man på fartyget. Mardachaj then Juden war then andre näst Konungenom. Est. 10: 3 (Bib. 1541; öfv. 1896: konung Ahasveros’ närmaste man). J. G. Oxenstierna 5: 5 (c. 1817). Cæsar tillropade sina följeslagare vid anblicken af en liten eländig stad: Hellre den förste här, än den andre i Rom. Ahnfelt Bev. ord 177 (1879). — särsk. i ämbets- o. tjänstetitlar o. d., alltid utan best. art. Andre stadsläkare, stadskomminister. Andre konstapel (vid artilleriet). Andre opponent (vid en disputation). Andre styrman. J. Wallenberg 141 (1771). Andre Secreter(are i Kabinettet för utrikes brefväxling). Statskal. 1819, s. 28. För statsregleringsperioden 1864—1866 bestås: .. 1 Andre Major 3,500, .. 8 Förste Löjtnanter à 1,200, 4 Andre dito à 1,000 .. Rdr. Gynther Förf. 9: 27 (1870). (Jämte förste läraren) skall vid hvarje (lägre landtbruks-)skola finnas en andre lärare. SFS 1887, nr 40, s. 7. Nationens andre kurator. Svedelius Förfl. lif 430 (1887); jfr KURATOR. — Anm. I vissa titlar af ofvan anförda art förlorar substantivet i regeln sin ursprungliga accent, så att hela förb. kommer att accentueras ss. en ssg, t. ex. andre kurator30~020 l. 10032, andre sekreterare30~10200.
β) [jfr isl. annarr bekkr] om sak l. sakligt begrepp. Rikets andra stad. Andra priset. Han fick andra rummet på förslaget. Kommendör af andra klassen (af en orden). Spela andra fiolen (i bildl. anv.); jfr FIOL. Thetta är thet första och thet största bodhet, Thet andra är tesso lijkt. Mat. 22: 39 (NT 1526); jfr 1. Bristol var, innan Liverpools uppkomst, den andra handels-staden i riket. Geijer I. 3: 66 (1810). — särsk.
α’) vid benämningar på inrättningar af olika slag o. d. Andra klassen (på järnvägståg l. ångbåt, inom sjukhus osv.); jfr ANDRAKLASS- (se ssgr G). Åka i andra klass. Inskrifven som andra klassens badgäst. Den andre Ordningh eller Classe (på riddarhuset). RARP 1: 2 (1626). Andra Kammarens ledamöter väljas för en tid af tre år. RO 1866, § 13. En andra klassens sofvagn. Söderblom Zontariff 14 (1896). — mil. I sådan tjenstgöring, der lifmunderingen ej får begagnas, skall andra munderingen eller den så kallade släpmunderingen nyttjas. Tj.-regl. 1858, 3: 36.
β’) med försvagad bet. i förb. som uttrycka, att ngn l. ngt är af mindre framstående beskaffenhet, af underordnad vikt l. mindre betydelse osv. En författare af andra rangen. Ett andra klassens hotell. Den frågan kommer först i andra rummet. Secundarius .., af andra ordningen, ringare. Cellarius (1699, 1729). Andra classen, The second rate. Widegren (1788). Herr S. .. (är) en rätt rolig andre klassens komiker. GHT 1897, nr 26, s. 3. — (hvard.) En andra klassens passagerare, bildl. om i anseende till hufvud l. karaktär medelmåttig person. Andra klassens folk. — Anm. Andra klassens o. andra rangens accentueras stundom ss. ssgr med accentformerna 30~20 l. 40~10.
b) i rang, vikt, betydelse närmast öfver det, som betecknas ss. det första. Andra graden inom ett ordenssällskap. Cederborgh UvT 1: 69 (1809).
B)
II. för att, då två personer l. saker osv. motsättas hvarandra, utmärka den person l. sak osv. som vid omnämnandet intager senare rummet l., upprepadt i motsättning mot sig själft, för att utmärka dem båda, hvar för sig; äfv. vid motsättning af tre l. flere samordnade leder om andra (stundom äfv. om tredje osv.; se 3) leden.
1) vid hänsyftning på ett antingen i det föreg. uttryckligen nämndt l. ss. bekant förutsatt l. eljest tydligt framträdande tvåtal af individer, ting osv.
a) motsatt ett föreg. en l. den ene.
α) [jfr fsv. en het erper oc annar het örtwn] (†) i obest. form utan obest. art. motsatt en. En part vthaff them woro Saduceer, och annan parten Phariseer. Apg. 23: 6 (NT 1526; öfv. 1883: den ena delen af dem .. och den andra ..). Svart G. I 77 (1561). Twå Skiortor, en aff Lärfft, annan aff Blaggarn. Brahe Oec. 112 (1585); jfr III.
β) [jfr fsv. then ene loffsangin byrias swa .. then andre sangen börias swa; jfr äfv. motsv. anv. i d., holl. o. t.] i best. form, i allm. föregånget af best. art. l. poss. bestämning, (i ä. tid äfv. obest. form med föreg. best. art.) motsatt den (min osv.) ene l. (numera mindre br.) en; ss. attribut till ord som med bestämdhet föra tanken på ett tvåtal, t. ex. hälft, sida, hand, fot osv., saknar annan i denna anv. numera (i sht hvard.) ofta best. art., i sht då det föregås af prep. l. står efter predikatet; jfr b. Jag har två utlänningar i huset: den ene är tysk, den andre är fransman. Låta en förmaning gå in genom (det) ena örat och ut genom det andra. Man skall det ena göra och det andra icke låta (efter Luk. 11: 42). (Till riksdagen i Arboga skola två) förstandige men vtaff huar köpstad (infinna sig), en aff radit oc then annen aff menigheten. G. I:s reg. 2: 55 (1525). Thå wordo twå godhe män hijt sende, Then ene heet Adhelward, then andre Staphan. O. Petri Kr. 41 (c. 1540). Bäre Herranom .. twå turturduffuor .. ena (dvs. en) til syndoffer, then andra til brenneoffer. 3 Mos. 5: 7 (Bib. 1541; öfv. 1893: en till syndoffer och en till brännoffer). Herren skal förskingra idher ibland all folck, jfrå then ena werldennes enda in til then andra. 5 Mos. 28: 64 (Bib. 1541). Ett öga greet; medh det andre då loog hon. Stiernhielm Herc. 31 (1668). Vil then ene (af två fästehjon) skiljas, och then andre ej. GB 4: 5 (Lag 1734). 1 SAH 1: 22 (1786, 1801). Ditt sekels ena hälft är gången, / lef lycklig andra hälften ut! Tegnér 2: 277 (1817). Han stod med söndrig sko på ena foten, / Den andra foten blödde och var bar. Runeberg 2: 115 (1848). Till hemligt våld min ena hand är knuten, / Den andra flitigt på ett radband beder. Böttiger 1: 40 (1856). (Besalel) satte .. en kerub vid ena ändan och en kerub vid andra ändan (af nådastolen). 2 Mos. 37: 8 (öfv. 1893). — särsk.
β’) i sammanfattande koordination (l. i disjunktion) med den ene med mera eftertryckligt framhållande af hvardera af de motställda lederna för sig: bådadera, hvardera, båda; negeradt: ingendera, icke någondera; särsk. i uttr. i det ena och andra fallet: i båda (de nämnda) fallen, samt abs. i uttr. det ena med det andra (jfr 2 b β): båda (de nämnda) faktorerna, omständigheterna osv. i förening, o. i förb. både det ena och det andra, (såväl) det ena som det andra osv. (hvarken det ena eller det andra), i sht syftande tillbaka på två i det föreg. nämnda adjektiviska l. verbala begrepp: ”båda delarna”, stundom: hvilket som helst; negeradt: intetdera, icke någotdera. På denna post fordras en man, som är tapper, men på samma gång lugnt beräknande; vår kapten är både det ena och det andra. Jag kan vara med om både det ena och det andra (af två ifrågasatta handlingar osv.). Jag mådde inte bra, och för öfrigt var vädret allt för otrefligt; det ena med det andra gjorde, att jag stannade hemma. Humbla 55 (1740). De lärde resa på Ostindien för att samla naturalier; de sluge till att förtjena penningar. Men jag .. är hvarken det ena eller det andra. J. Wallenberg 176 (1771). En dikt (kan) vara tragisk i grekisk anda .. utan att vara till sin konstform dramatisk och utan att personerna äro greker och .. tänka som greker. Runeberg har gifvit ett lysande exempel på det ena som det andra i ”Kung Fjalar”. Cavallin Skr. 6 (1879). (Uppställningen) torde visa sig uppfylla så väl den ena som den andra af dessa (båda) fordringar. Lyttkens o. Wulff Ljudl. Föret. IV (1885).
b) motsatt en led som antingen uttryckligen framhålles gm en särskild bestämning l., ofta utan att särskildt nämnas, gm själfva situationen framträder ss. för den talande l. hufvudpersonen närmare, då af sammanhanget tydligt framgår, att motsättningslederna endast äro två; stundom: motsatt, bortre; numera i denna anv. endast i best. form; stundom närmande sig V 1; ss. attribut till ord som med bestämdhet föra tanken på ett tvåtal, t. ex. hälft, sida, benämningar för parvis förefintliga kroppsorgan o. d., ofta utan best. art.; jfr a β. Mitt sjuka öga är snart återställdt och lika bra igen som det andra. Är det inte A. som kommer där borta på (den) andra trottoaren? Är thet så någhon slår tigh wedh thet höghra kinbenet, så wendt honom och thet andra till. Mat. 5: 39 (NT 1526). Jesus .. bödh .. läryungomen ath the skulle fara vthoffuer på then andra stranden. Därs. 8: 18 (Därs.; öfv. 1883: öfver till andra stranden). Thå woro ther Maria Magdalene och then andra Marian. Därs. 27: 61 (NT 1526). (Partiska krönikeskrifvare hafva) vphögdt then parten som the haffua hollet med, och then andra platt förachtat. O. Petri Kr. 2 (c. 1540). 2 Mos. 24: 6 (Bib. 1541). Viste ej then, som tilkom, at annar sig til Kyrkio, Ting eller Rådstufvu ärnadt. MB 18: 6 (Lag 1734). Hon .. sprang ånyo sin väg till den andra delen af fördäcket. Almqvist Det går an 66 (1839). Nu lofvar han den andra / Sin kärlek och sin tro. Wennerberg 3: 5 (1883; om den talandes rival). jfr: Det är ock godt, att .. gossar (vid nattvardsläsningen) skiljas från andra könet. Ödmann Anv. t. skrift. 48 (1823) [jfr holl. de andere kunne, t. das andere geschlecht]. — särsk.
α) i förb. andra sidan l. (numera mindre br.) den andra sidan, eg. om den sida som är den aflägsnare l. fjärmare i förh. till den hvarest den talande befinner sig l. där handlingen för ögonblicket försiggår osv.: (den) bortre l. motsatta sidan. Vi gå på orätt trottoar, låt oss gå öfver på andra sidan. Widegren (1788). Bruka .. litet eau de Cologne (när du får hufvudvärk), men vid begge tinningarne på en gång, ty annars händer att hufvudvärken bara flyttar öfver till andra sidan. Almqvist Am. H. 1: 49 (1840). — särsk.
α’) i de prepositionellt använda uttr. på (sällan å) l. från andra sidan (om), stundom äfv. utan inledande prep.: andra sidan ngt (ett vattendrag, en höjdsträckning osv.); jfr HINSIDAN. På andra sidan Sundet. Thet landit Neptalim .. påå then andra sidhan Jordans floodh. Mat. 4: 15 (NT 1526). På ander sidan om siön. Columbus Ordesk. 4 (1678). Af de fordna eröfringarne på andra sidan vattnet (dvs. Östersjön) är ingenting mer öfrigt. Geijer I. 2: 93 (1832). Å andra sidan mon. Rydberg Vap. 29 (1891). Fabbe såg .. ingenting tydligt på andra sidan den store (takbjälken). Därs. 39. Röster från andra sidan båthuset. Därs. 68. — i bild. (Man skådar ej tillbaka på sina öden,) förr än man .. befinner sig på andra sidan om den verksamma delen af sin lefnad. Wetterbergh Nord 1 (1862). Rydberg Vap. 127 (1891). särsk. [jfr holl. de andere zijde van het graf] i uttr. andra sidan grafven, med syftning på ett lif efter döden; stundom [jfr t. das jenseits] med substantivering af detta adverbiella uttryck: ett (l. det) tillkommande lif(vet). Det är verkligen en sublim fräckhet att sträcka egoismens .. beräkningar på andra sidan grafven! Geijer I. 5: 115 (1811). Bevis I hafven, / ej löften blott, om andra sidan grafven. Rydberg Dikter 2: 38 (1891).
β’) [jfr t. auf der anderen seite] bildl. i uttr. å (l. † på) andra l. (numera mindre br.) den andra sidan för att framhålla, att ngt eger giltighet vid sidan af l. i trots af det (nyss) förut sagda (jfr a β α’). Konung Magnus hade på then andra sidhon så förplichtat sich, at .. O. Petri Kr. 135 (c. 1540). Geijer II. 1: 36 (1825). Ingen förstår ett ämne, hvilket han försmått att äfven i sina minsta delar undersöka. Men å andra sidan .. förvärfvas ingen sann insigt i delarne utan öfversigten af det hela. Dens. I. 6: 1 (1839).
β) [jfr d. i det andet liv, t. im andern leben, holl. het ander(e) leven] i uttr. det andra lifvet, om det lif som tänkes följa på detta jordiska: lifvet efter detta, det tillkommande lifvet, det eviga lifvet; efter prep. stundom utan föreg. best. art.; jfr I 1 l (o. IV 2 b). L. Petri 2 Post. 201 a (1555). Gemene Man .. trodde sig i andra lifvet få förbättring just på den brist, som mäst trykte dem i detta. Dalin Hist. 1: 151 (1747). Stagnelius 1: 518 (1821). De salige i det andra lifvet äro till sin natur like Guds änglar. Melin Hel. skrift NT 1: 182 (1865).
γ) [jfr fsv. þässa hems naþer ok annars hems äro; jfr äfv. holl. de andere wereld o. fr. l’autre monde] i uttr. den andra världen, om den osinnliga världen l. härlighetens rike; nästan alltid föregånget af prep. i, hvarvid art. den stundom kan utelämnas; jfr I 1 l (o. IV 2 b). Hans .. Siäl .. (blef) vthkallat ifrån thenne jämmerdaal, och til then .. Himmelske Schola .. som är j then andra werlden. Svart Är. 86 (1560). I andra verlden eller Valhall. Dalin Hist. 1: 163 (1747). Det närvarande sinnelifvets förhållanden öfvergå icke till den andra verlden. Melin Hel. skrift NT 1: 182 (1865). — (†) Baadhe här och j andra wärld. O. Petri Män. fall D 3 a (1526). — jfr: Så gick han (dvs. den döende) hän till det andra landet / en qväll med blicken mot aftonskyn. Melin Dikt. 10 (1875, 1888).
c) motsatt ett uttr. som innehåller ett alternativ mellan båda motsättningarna. Ingendera lyckades besegra den andre. (En strid om) hwem (af makarna) den andra blir i Kärlek öfwerlägen. Brenner Dikt. 1: 80 (1708, 1713). Etthera Folkslaget (har) lånt ordet af thet andra. Ihre Föret. IX (1779). Allt beror då på, hvilkendera parten .. får den andra så i schack, att han blir matt. Almqvist Am. H. 1: 64 (1840). Hvarken gjorde han eller jag den andre visit. De Geer Minnen 2: 223 (1892). — särsk. (numera bl. mer l. mindre arkaiserande) i obest. form utan obest. art. Marsyas hafwer .. kämpat medh Apolline, hwilken thera medh Pijposång annan öfwerwinna skulle. Schroderus Liv. 642 (1626).
2) eg. i fråga om ett (obestämdt) flertal individer, ting osv. af hvilka två liksom uttagas o. motställas hvarandra för att i ngt afseende karakterisera hela antalet l. olika flockar l. grupper inom detsamma; i sistnämnda fall vid koordinerad motsättning mot en l. den ene, liksom dessa ord, ofta närmande sig bet.: somliga, några.
a) i obest. form utan obest. art. i (oftast koordinerad) motsättning mot ett föreg. en; bl. i ngra särskilda förb.
α) en och annan l. (numera bl. ngn gg i poesi) en och ann.
α’) (†) med bibehållande af båda ledernas själfständighet; dels ss. adj.-attribut: alla (som kunna ifrågakomma) utan åtskillnad, hvarje, alla möjliga; dels abs. om personer: hvar och en, hvem som helst, samt i förb. ett och annat: alla ifrågakommande l. ifrågavarande afseenden, omständigheter osv., allt (möjligt); jfr γ. Wij .. leggie oss .. win om, ath .. i rigit .. motte gå skickelige .. tiil, medt itt och annet. G. I:s reg. 13: 88 (1540). Och gaff konung Christiern erchebispen .. fulla macht .. til at handla med enom och androm på hans wegna. O. Petri Kr. 236 (c. 1540). Wid hwarie Domkyrckia, skal en skickelig Sysloman förordnas .., hwilken skal see uppå, hwad Kyrckiones nödtorft i en och annan måtto kräfwer. Kyrkol. 26: 1 (1686). jfr: Hwad will wara ther af ther en är drucken oc annan? Stiernhielm Bröll. 216 (c. 1650).
β’) [jfr fsv. eet ok annat thet siälsynt är; jfr äfv. d. en og anden, holl. een en ander, t. einer und der andere, lat. unus alterque, unus atque alter] angifvande ett obestämdt, ej synnerligen stort antal; dels ss. adj.-attribut: några (få), ett par, flere, somliga, särsk. i uttr. en och annan gång; dels abs. om personer: några (få), somliga, åtskilliga, samt i förb. ett och annat: några (få) l. flere olika saker, afseenden, omständigheter osv.; stundom, i sht om samtalsämnen o. d., närmande sig α’: litet af hvarje, hvarjehanda, allahanda, diverse, ditt och datt. Vid ett och annat tillfälle. Vi språkade om ett och annat. Dä här ordet har jag brukat en ok an gång. Columbus Ordesk. 25 (1678). Et och annat litet Tryckfel. Dalin Arg. 1: 164 (1733, 1754). En och annan upstå känner / En hemlig fruktan i sit bröst. Kellgren 2: 156 (1792). Ett och annat än / Fins qvar i vissa rum och hvalf. Atterbom LÖ 2: 298 (1827, 1854). Som vanligt föllo der vexlande ord / om ett och annat, om stort och smått. Sturzen-Becker 6: 169 (1868). Huru divergerande .. uppfattningarna (af denna sak) än i allmänhet äro, i ett och annat kan en fullständig enighet konstateras. SvD 1898, nr 311 A, s. 2; jfr: Och så hviskade en och en ann sin granne i örat. Runeberg 1: 32 (1832; i vers); jfr d. — Anm. till β’. Ss. adj.-attribut är förbindelsen i denna bet. ofta obetonad, i själfständig ställning har den ofta accentformen 1032. Den närmar sig härigenom karaktären af ett enhetligt obest. pron. Förbindelsen brukas icke gärna abs. om personer i gen., men om den ngn gg förekommer i dylik anv., fogas genitivmärket numera bl. till den senare leden; i ä. tid böjdes båda lederna hvar för sig, t. ex.: Effter ens och annars godtyckio. Swedberg Schibb. 5 (1716). 2 RARP 3: 231 (1723). Ngn gg har den plurala bet. medfört, att predikatet kommit att stå i pl., t. ex.: Kanske en och annan aff professoribus tala annorledes här (i konsistoriet o.) .. annorledes uthom Consistorium. Rudbeck Bref 1: 5 (1662). Huru en och annan skarp drabbning åter förefalla. Stiernstolpe Æn. 217 (1825).
Anm. till α. I språkprof från ä. tid låter det sig ej alltid med full visshet afgöra, huruvida bet. α’ l. β’ föreligger. Beträffande uppkomsten af den senare bet. kan tvekan likaledes råda, huruvida den utvecklat sig ur α’ l. möjl. uppstått under påverkan af ordets anv. ss. räkneord l. i anslutning till III (jfr äfv. β β’).
β) en eller annan.
α’) [jfr fsv. alt thet hanz hustrv fadher .. mik skyllogher war i eno ällaz adhro, eng. in one way or other] för att beteckna en person, sak, omständighet osv. l. personer, saker osv. som man för tillfället icke kan l. vill närmare angifva, l. för att antyda, att mer än en möjlighet föreligger: någon l. något, oafsedt l. ovisst hvem l. hvilken l. hvilket l. af hvad beskaffenhet osv.; jfr IV o. VI. Han var frånvarande af en eller annan anledning. I ett eller annat afseende. På ett eller annat sätt. Vid ett eller annat tillfälle. Eders Kongl. Höghet sättje aldrig något blindt värde på et eller annat Stånd i gemen, utan uppå Personerna, alt efter deras frägd och skickelighet. Tessin Bref 1: 107 (1751). Despotism af ett eller annat slag, pöbelns, eller några fås, eller en endas. Geijer I. 6: 221 (1840). Hännes min ock röst röjde, att hon tillhörde en eller annan sekt. E. Wigström i Landsm. VIII. 1: 63 (1887); jfr (föga br.): Försigtigheten föreskrifver att under fred täncka, att krig en dag eller annan kan påkomma. Höpken 2: 307 (1756) [jfr eng. some day or other]. — (†) den ene l. (den) andre. Strijder och controuerser om eens eller annors rettigheeter. Civ. instr. 301 (1618). Ett eller annat slaghet af Metallerne. Stiernhielm Arch. P 1 a (1644). Hwad som blifwer .. sagt, skal .. hwarken nu eller framdeles (blifva) uthaff någon ibland oss .. een eller annan efftertaalt. RARP 7: 230 (1660; ur Adelns Hemliga utskotts tysthetsed).
β’) [jfr holl. een of ander, lat. unus vel (l. aut) alter] med förbleknande af förbindelsens disjunktiva karaktär o. i bet. nära sammanfallande med α β’, möjl. gm påverkan af ordets anv. ss. räkneord (se I): en eller ett par, ett par, några (få); vid sbst. som beteckna antal l. mått o. d. vanl.: en à två. Han kommer väl att stanna här en eller annan vecka till. Vi hafve ännu en eller annan bok med Runor skrifven. Dalin Hist. 1: 236 (1747). Vid hvarje skelett finner man vanligen ett eller annat, stundom flera stenredskap. Nilsson Ur. 1: 112 (1839, 1866). En ansenlig ålder, sträckande sig ett eller annat århundrade framom Christna tidräkningen. Agardh Teol. skr. 1: 35 (1855). — Anm. Att förb. en eller annan i denna bet. ganska tidigt likställts med ett enhetligt obest. pron. med plural bet., framgår af följ. språkprof: Bokkrig emellan en eller annan af våre sednare tiders grundlärde. Tessin Bref 2: 18 (1754). jfr: En eller annan af hennes grannar påstå sig hafva gjort henne besök. Rääf Ydre 1: 32 (1856). Om förbindelsens anv. i själfständig ställning ss. gen.-attribut gäller detsamma som i anm. till α β’ sagts om en och annan; jfr (arkaiserande): Konungens yttrande .. har kanske bidragit att öfvervinna ens eller annans tvekan. Malmström Hist. 2: 199 (1863).
γ) i andra sammanfattande, stundom mer l. mindre tillfälliga, koordinationer (l. disjunktioner), i sht abs., dels om personer: alla (ifrågavarande l. ifrågakommande) utan åtskillnad (jfr α α’), stundom med försvagad bet.: mer än en (l. ett), åtskilliga, icke så få, flere (särskilda), dels neutralt, vanl. i bet.: hvarjehanda, litet af hvarje, en hel del (saker), åtskilligt, ”allt möjligt”; med negation: icke någon enda, ingen l. ingenting alls; jfr under b. Jngen epter thenna dagh huarcken en eller annan skal köpa it par gilda oxar dyrare än för xvj marcer. G. I:s reg. 7: 414 (1531). Wara redho, bådhe til itt och annat. Bib. 1541 Förspr. The, som hafua stoort begär / Till thet, som them förbudit ähr, / Dem tager iagh (dvs. Charon), en som annan, / och förer till helfuetis allesamman. Asteropherus 65 (1609). Hwar och en i sin stadh, så wähl en som annan. Rudbeckius Kon. reg. 179 (1615). Både på een och annan ortt. P. Brahe d. y. i HSH 31: 440 (1638). Hon kan behöfva lära både ett och annat i hushållsvägen. Bremer Grann. 1: 24 (1837). Då och då och i ett som annat hänseende. Oscar II i PT 1897, nr 128, s. 3.
b) i best. (i ä. tid äfv. obest.) form med föreg. best. art., motsatt den ene l. (numera mindre br.) en l. (†) dem. pron.; ofta i ordspråk o. ordspråksliknande talesätt. Den ene vill hit, den andre (vill) dit. Hwar och en haffuer sina eghna gåffuo aff gudhi, then ene såå, then andre så. 1 Kor. 7: 7 (NT 1526). En sadhe thet, och then andre thet. 1 Kon. 22: 20 (Bib. 1541). Om Melodien .. fordrar thenne eller then andre Verszarten. Arvidi 193 (1651). Dhen ena jagar, dhen andra äther steeken. Grubb 101 (1665). Dhen ena haar nampnet, dhen andra får gagnet. Dens. 127. Det är underligit, at en skall få proponera ock tala ock den andra skall det vara förbudit. 2 RARP 4: 7 (1726). Den enes död den andres bröd, / Så är all verldens gång. Hagberg Shaksp. 1: 363 (1847). Rhapsoden .. vände sig (i sin inledningsdikt) än till den ene, än till den andre guden. Schück Världslitt. 1: 56 (1898). — närmande sig I 2. Een slecht förgåås, then andra kommer til. Pred. 1: 4 (Bib. 1541; öfv. 1897: släkte går, och släkte kommer); jfr äfv. 4. Almqvist Det går an 132 (1839). Ena dagen är han den .. mest nödstälda varelse på jorden, och den andra kan han ha två, tre konungakronor att ge bort. Lidforss DQ 1: 146 (1888). — särsk. i sammanfattande koordination (l. disjunktion) = a γ. Sådana halfva åtgärder tillfredsställa hvarken den ene eller den andre. G. I:s reg. 1: 232 (1524). Thet skal allom Aarons barnom tilhöra, så thy eno som thy andro. 3 Mos. 7: 10 (Bib. 1541; öfv. 1893: den ene likaväl som den andre). Sedhan iagh hade .. giordt om det eene och andre nödig anstalt. G. O. Stenbock i HSH 31: 324 (1662). Iag .. fann så den ene, som andre .. bekymbrad. Dens. Därs. 356. Om en (dvs. någon l. man) griper den ena eller andra an här på Riddarhuset. 2 RARP 4: 367 (1727). Der funnes både det ena och det andra. Cederborgh UvT 2: 32 (1809). Den ena som den andra / skall en gång Valhall se. Tegnér 1: 73 (1825). Hes. 47: 14 (öfv. 1898). — särsk.
α) [jfr eng. one with another] (mindre br.) i förb. den ene med den andre: allesamman; stundom: tillsammans; jfr 5. Leffuandes och dödhe, then ene medh then andra, (blifva) oprychte j skyyn. O. Petri Handb. G 2 b (1529). (De) föllo then ene medh then andra. 2 Sam. 2: 16 (Bib. 1541; öfv. 1896: allesammans). Serenius (1734, under another).
β) i uttr. det ena med det andra: alltsamman (jfr 1 a β β’). Han .. förtälde alt sammans thet ena medh thet andra. Apg. 21: 19 (NT 1526). Det ena med det andra, det skäliga med det oriktiga .. förkastades. Schönberg Bref 3: 91 (1778). Östberg Hjulr. 10 (1897).
c) (föga br.) i pl., alltid föregånget af best. art., motsatt de ena (-e). De ene äggades af vrede emot en fiende, som så ofta upprest sig, de andre kämpade för sitt sista hopp. Kolmodin Liv. 3: 322 (1832). Malmström Hist. 5: 233 (1877).
d) i sg. i obest. form med obest. art., motsatt en, äfv. den ene l. (ngn gg) ett annat obest. pron. l. (ngn gg hvard.) den l. (†) denne; i pl. i obest. form, motsatt några, somliga, åtskilliga o. d., liktydigt med ett upprepadt: några, somliga osv.; jfr IV 2. En sofver bort sin dag, en annan arbetar. Thenne döör .. rijk och säll .. Men en annan döör medh bedröffuadhe siäl. Job 21: 25 (Bib. 1541). Iagh lät regna vppå then ena stadhen, och vppå en annan stadh lät iagh intet regna. Am. 4: 7 (Därs.; öfv. 1898: regna öfver en stad, men icke öfver en annan). Thet som enom idagh hender, thet kan i mårgon enom androm wederfaras. Rothovius 4 Pred. T 3 b (1645). Monger .. wil (gärna) wisa sig i wersers skrifwande, men han kommer ther intet til retta med .. En annar hafwer ther ingen mödo med. Swedberg Schibb. 105 (1716). Berätta en historia om den, och en historia om en annan. Kexél 1: 75 (1776). Förbjuder man menniskorna det ena slaget af förströelser, så måste de tillgripa ett annat. Thomander Skr. 2: 539 (1828). Vår nya tid, som någre prisa / Och andra lasta. Franzén Skald. 3: 56 (1829). Elfvorna fly, somliga nedåt i böljorna, andra upp i luften. Wennerberg 3: 42 (1883).
3) i sg. vid motsättning af tre l. flere samordnade leder af hvilka de båda första betecknas ss. i 1 o. 2, den tredje osv. med den (l. en) tredje osv. (l. en annan; jfr IV 2); i obest. form utan föreg. artikel numera bl. i lagstil; stundom mer l. mindre närmande sig I 1. Them ena wardher giffuit aff andanom wijszdooms taal, them andra kloocheetz taal aff samma andanom, enom androm troon aff samma andanom, enom androm the gåffua ath helbröghda göra aff samma andanom. 1 Kor. 12: 8, 9 (NT 1526). Ther skola tree män råka tigh .. Then ene bär try kidh, then andre try brödh, then tridie een flasko medh wijn. 1 Sam. 10: 3 (Bib. 1541; öfv. 1896: En bär tre killingar, en bär tre brödkakor, och en bär en lägel vin). Til Häradskistan skola tre nycklar vara: Häradshöfding äge en ther af hafva, annan Kronofogde, .. tridie then, som främst i Nämnden sitter. RB 2: 7 (Lag 1734). Jag bedrager ej den ene, lockar ej den andre, gycklar ej med en tredje, drifver icke skämt med en fjärde. Lidforss DQ 1: 129 (1888).
4) i sg. i fråga om flere ggr upprepad handling l. en fortlöpande följd af (väsentligen) likartade händelser, af tidsmoment osv., hvarvid ordet ofta betecknar ngn l. ngt ss. på en gg obj. (vanl. i förh. till närmast föreg.) o. subj. (vanl. i förh. till närmast följande person osv.) l. utmärker ngt ss. dels slutmål, dels utgångspunkt för handling osv.
a) motsatt en l. den ene.
α) (numera föga br. utom i α’ o. β’) i obest form utan obest. art. motsatt en; jfr IV 2. The drogho .. vthu itt Rike bortt til annat folck. 1 Krön. 16 (”17”): 20 (Bib. 1541). Kring obebodda fält / Han irrar .. från en till annan sida. J. G. Oxenstierna 5: 150 (c. 1817). Hallström Antw. 45 (1899). — särsk.
α’) [jfr eng. they marched in Indian file, one after another] (fullt br.) abs. i uttr. en efter annan: en åt gången, en och en (i sänder); i sht i appositionell ställning; jfr under β. De bleka stjernor, / en efter annan, slockna och försvinna. Tegnér 1: 41 (1825). En efter annan far förbi på vägen. Ljunggren Bellm. 19 (1867).
β’) (fullt br.) i uttr. från ett till annat (äfv. ett annat; jfr γ) med afs. på olika ämnen för tankeverksamheten, för ett samtal o. d.; jfr under IV 2 d. Samtalet blef snart lifligt och gick från ett till annat. Hans tankar .. irrade kring från ett till annat. Ljunggren Tre ber. 57 (1886, 1892).
β) i best. (i ä. tid äfv. obest.) form med best. art., motsatt den ene l. (mindre br.) en. Det ena ordet gaf det andra. Han vandrade från den ena platsen till den andra och sökte arbete. Där lågo de alla fem, den ene öfver (l. på) den andre. (Israels barn) drogho jfrå thet ena folcket til thet andra. 1 Krön. 16 (”17”): 20 (Bib. 1541). En dagh sägher thet them andra. Psalt. 19: 3 (Därs.; öfv. 1897: den ena dagen talar därom till den andra); jfr I 2. Björnståhl Resa 1: 538 (1772). Den ena dagen lärer den andra: dies diem docet. Lindfors (1815). Det ena slägtet går bort efter det andra. Tegnér 4: 135 (1825). Kullberg Rol. 2: 95 (1865). Hallström Våren 14 (1898). — särsk. i förb. den ene efter den andre; jfr α α’. Den ena gången efter den andra (dvs. upprepade ggr). J haffue .. hulpit .. våra viterliga förrädhere then ene effter then andre. G. I:s reg. 5: 159 (1528). The winna then ena seghren effter then andra. Psalt. 84: 8 (Bib. 1541). At .. den ena missväxten efter den andra .. öfvergåt (Finland). 2 RARP 4: 373 (1727). Man (gick) efter rang fram till bordet ..; presidentskan först och så den ena efter den andra, en och en i sänder. De Geer Minnen 1: 146 (1892).
γ) i obest. form med obest. art., motsatt en l. (mindre br.) den ene; jfr IV 2. Ågren Gell. 55 (1757). En olycka efter en annan. Lindfors (1815). Det ena onda alstrar ett annat. Wallin 1 Pred. 1: 356 (c. 1830). De vandrade .. ifrån ett rike till ett annat land. 1 Krön. 16: 20 (öfv. 1896).
b) (numera bl. mer l. mindre arkaiserande o. styrdt af prep., i sht efter) motsatt hvar; jfr HVARANDRA, HVARANNAN, pron. När the thetta hördhe gingo the vth, en och en, hwar effter annan. Joh. 8: 9 (NT 1526; öfv. 1883: den ene efter den andre). H. Bielke i HSH 7: 58 (1593). Kunna fångamän flere vara, som hvar af annan fångit hafva. JB 11: 3 (Lag 1734). Inom några år skola vi, alla, hvar efter annan, vara bortryckte af .. förvandlingen. Lehnberg Pred. 2: 23 (c. 1800). Strinnholm Vas. 1: 154 (1819). Derefter uppläste hvar efter annan sitt inträdestal. Ljunggren SAHist. 1: 20 (1886). De gjorde som han rådde dem hvart efter annat. Lidforss DQ 1: 101 (1888).
c) med första motsättningsleden uttryckt endast gm sbst. i obest. form (utan bestämmande pron); bl. i förb. efter annan.
α) [jfr sv. dial. (Västergötland) dä går sko ätter ân, sa han som jole en i veka; jfr ytterligare d. ord efter andet, äfvensom fr. d’année à autre, de jour à autre] (numera i sht i vitter stil) med ett ensamstående sbst., vanl. ett tidsord, ss. första motsättningsled i sådana adverbiellt nyttjade uttr. som år efter annat, dag efter annan o. d.: det ena året efter det andra, hvarje år l. dag (under ngn längre tid), år från år, dag från dag (jfr a α α’ o. b). Måste altså R(idderskapet) o(ch) A(deln) der i orten (dvs. i Jönköpings län) med eij ringa missnöije och bedröfvelse åhr efter annat see deras skogars bortskiämmande. 2 RARP 5: 689 (1727). Många .. lyckönskningar inkommo dag efter annan ifrån mästa Hofven i Europa. Nordberg 1: 144 (1740). De ombildningar, dem de enkla rotorden, språk efter annat, undergått. Lysander Skr. 197 (1874). (Recensenten) intager dock stund efter annan (dvs. allt emellanåt) en väl gammalmodig ståndpunkt. SD(L) 1898, nr 51, s. 4. — särsk. i de stående uttr.
α’) [jfr d. tid efter anden] tid efter annan: under olika, på hvarandra följande tidsskeden; vid olika l. särskilda tidpunkter l. tillfällen efter hvarandra; flere l. upprepade gånger; (allt) emellanåt, då o. då; stundom: periodvis, tidtals, understundom; äfv.: under tidernas lopp, efter hand. G. O. Stenbock i HSH 31: 358 (1662). (I) Kyrckioböckerna .. införes .. Theras Namn, som tijd efter annan flyttia in uti, eller utur Församlingen. Kyrkol. 24: 8 (1686). Emedan tid efter annan, uti en min källare blifvit bortstulne flera vinsorter. SP 1779, s. 806. Förteckning på de personer, som tid efter annan styrt Skåne. Sjöborg Saml. t. Skånes hist. 1: 17 (1801). Lätta .. ringar af den fina turkiska knastern framskymtade tid efter annan i lampskenet. Topelius Vint. I. 1: 183 (1859, 1880). Han .. åtnjöt en oafbruten helsa till de sista åren, då gikten .. tid efter annan plågade .. honom. H. Lilljebjörn 1: 121 (1865).
β’) gång efter annan: gång på gång, flere l. upprepade gånger. Hon .. sydde med sådan ifver, att tråden gick af gång efter annan. Knorring Kusin. 1: 6 (1834). Rydberg Vap. 278 (1891).
β) [jfr motsv. anv. i mnt. o. ä. holl.] (†) med första motsättningsleden helt utelämnad. Tre resor efter ann (dvs. efter hvarandra). Brenner Pin. hist. 27 (1727; i vers). De drogo strax sin kos i tysthet efter an (dvs. efter hvarandra). Kolmodin Qv.-sp. 2: 281 (1750; i vers).
5) i fråga om ett ömsesidigt (reciprokt) handlande l. förhållande för att utmärka, att en utsaga gäller om hvar o. en af två l. flere individer l. saker osv. i förh. till l. jämförelse med den l. de öfriga, hvarvid annan (liksom det föreg. en, hvar osv.) kommer att beteckna båda l. alla de ifrågavarande individerna, sakerna osv.
a) [jfr fr. l’un vaut l’autre] i best. (i ä. tid äfv. obest.) form, föregånget af best. art. motsatt den ene l. (numera mindre br.) en. Den ena dagen är den andra lik. Then ena brodhren tretter medh then andra. 1 Kor. 6: 6 (NT 1526). En knijff hwetter then andra, och en man then andra. Ordspr. 27: 17 (Bib. 1541). Hiwlen .. woro all fyra thet ena som thet andra. Hes. 1: 16 (Därs.; öfv. 1898: alla fyra voro likadana). Ena Korpen hugger intet giärna Ögat vth på dhen andra. Grubb 184 (1665). En Hand twättar dhen andra, så blij dhe bådha reena. Dens. 183 [jfr lat. manus manum lavat, gr. χείρ χεῖρα νίπτει, δάκτυλός τε δάκτυλον]. En Wän är dhen andras Spegel. Dens. 192. Tecknet hvarpå en (ordens-) broder kunde igenkänna den andra. Cederborgh UvT 1: 46 (1809). Den ene (af syskonen) kontrollerade den andre. De Geer Minnen 1: 11 (1892). — särsk. [jfr eng. one another, fr. l’un l’autre osv.] (numera bl. ngn gg arkaiserande) i den appositionellt nyttjade förb. den ene den andre osv.: hvarandra. Hwj förachte wij tå then ene then andra ..? Mal. 2: 10 (Bib. 1541; öfv. 1898: Hvarför handla vi då trolöst mot hvarandra). Stiernhielm Herc. 458 (1668). De linda sina armar, den ene kring den andras hals. Rydberg Sing. 31 (1865, 1876).
b) motsatt ingen, ingendera o. d.; numera bl. i best. form. Ingendera vågade fullt lita på den andre. Rom. 14: 1 (NT 1526; randglossa). Bådha parterne (dvs. svenskar o. danskar) rekna sich högt, och ingen wil wijka för then andra. O. Petri Kr. 2 (c. 1540). Thenne är een sälsam Skara: / Ingen är then andre lijk’ / Ingen wyrdar .. / Annan. Stiernhielm Fred. Intr. 13 (1649). Ingen talade med annan. Fryxell Ber. 1: 52 (1826).
c) motsatt hvar ss. sbst.; numera bl. ngn gg arkaiserande i obest. sg. efter prep.; jfr HVARANDRA, HVARANNAN, pron. Thå sågho läryungana hwar vppå annan. Joh. 13: 22 (NT 1526; öfv. 1883: på hvarandra). Annammer huar then andra till sigh. Rom. 15: 7 (Därs.). Nu blandas casus hwar om andra ganska illa (i sv.). Swedberg Schibb. 125 (1716). Doch at hvar niuter jämngodt emot annan. BB 1: 3 (Lag 1734). Så ropade de hvar om annan. Fryxell Ber. 3: 56 (1828).
d) motsatt hvar ss. adj., hvarje, enhvar, hvar och en, hvardera; numera alltid i best. form. Hwar thera gick epter annars lijff. O. Petri Kr. 76 (c. 1540). Han .. ladhe hwar delen (af offret) twert emoot then andra. 1 Mos. 15: 10 (Bib. 1541; öfv. 1893: lade styckena midt emot hvarandra). Hwar och en jaghar then andra, at han skal förderffua honom. Mika 7: 2 (Bib. 1541; öfv. 1898: enhvar vill fånga den andre i sitt nät). Karlar och Hästar i hoop wijs / .. tumbla hwar en öfwer ann’. Stiernhielm Fred. Intr. 1 (1649). Hvart ark (låg) bredvid det andra i god ordning. Heidenstam Karol. 2: 130 (1898).
6) [fsv. annar — annar; jfr isl. annarr, ä. holl. o. t. ander i motsv. anv.; jfr äfv. lat. alter deterrimus mortalium alter ignavissimus] († utom i a) upprepadt i motsättning mot sig själft = den ene — den andre af två (se 1 a β) l. med syftning på ett flertal (se 2 b). I annan Socknene gick bodkaffle .., och i annen Socknen Erchebispens breff. Svart G. I 19 (1561). Så offta hin andra falkar, så slåår then andra aff. Petreius Beskr. 5: 17 (1615). jfr: En annar finner sitt nöije i then, en annar i en annan bok. Swedberg Ungd. 463 (1709). — särsk.
a) (fullt br., hvard.) i uttr. en ann kan vara l. är så god som en ann. Læstadius Journ. 101 (1831). ”En ann’ kan vara så god som en ann’” — sa’ pigan, satte på sig fruns hatt. Sa’ han 30 (1876, 1880). Anm. Merendels användes detta talesätt så, att det första en ann ansluter sig till XI; sannol. är detta äfv. den ursprungliga anv.; jfr Djurklou Ner. folkspr. 10 (1860).
b) [efter lat. alius, gr. ἄλλος i motsv. anv.] (†) i elliptisk konstruktion med senare leden i styrd ställning motsatt den förra ss. subj. l. annan satsdel: den ene en — den andre en annan. Lemmarna i alt en kropp hafwa hwar sina gåfwo, en annar annor. Swedberg Schibb. b 4 a (1716). — Anm. Sannol. hör äfv. följ. språkprof hit: Någhre vthaff the öfuersta j Asia .. bådho ath han schulle icke geffua sigh in på platzen, och andre ropadhe annat. Apg. 19: 32 (NT 1526; öfv. 1883: Så ropade de nu, den ene så och den andre så; gr. ἄλλοι μὲν οὖν ἄλλο τι ἒκραζον).
c) (†) i pl. = några l. somliga — andra (se under 2 d); jfr IV 2. Andre trodde det man borde anse Konungens råd för det nyttigaste, andre åter .. påstodo .. Celsius G. I 602-3 (1753, 1792). Andre gräfva, andre båra, andre suga, andre stinga. S. Ödmann Intr. i VetA 1784, s. 38 (vid karakteristik af insekterna).
III. för att framhålla, att till den l. de särskildt nämnda individerna, föremålen osv. ytterligare en l. flere tillkomma l. att en l. flere individer osv. finnas för handen jämte de särsk. nämnda l. att ngn l. ngt kommer i stället för l. ss. ersättning för den l. det redan nämnda; bl. i obest. form.
a) i sg. (numera utom i γ samt i lagstil o. däraf påverkad framställning alltid med föreg. bestämningsord): en ny, en till, ytterligare l. ännu en (l. ngn), (någon, mången, ingen) utom l. jämte den nämnde l. de nämnda, (mycket, intet osv.) utöfver det nämnda, (ingen, intet, mycket osv.) mer. Där var bara jag och en annan. Det fanns ingen annan än han i rummet. Var det någonting annat du ville ha upplysning om? Ther war intit annat skip än thet ena (dvs. enda). Joh. 6: 22 (NT 1526). Och fölgde Simon Petrus Jesum, och en annar läryunge. Därs. 18: 15 (Därs.). Gudh haffuer sett (dvs. satt) migh een annor sädh (i stället) för Habel. 1 Mos. 4: 25 (Bib. 1541; öfv. 1893: beskärt mig en annan lifsfrukt). Ther war intet annat brödh, vthan skodhobrödhen. 1 Sam. 21: 6 (Bib. 1541; öfv. 1896: där fanns icke något annat bröd än skådebröden). Jören Pederson .. som orsaken var til samme mordh (på Nils Sture m. fl.) och myckit annet ondt. RA 2: 257 (1568). Ett Håår och annat giör bonden skallot. Grubb 196 (1665). Sedan läses Fader wår, och en annan tienlig Böön. Kyrkol. 23: 1 (1686). Om Mentor förlåter (dvs. öfvergifver) mig, så har jag ingen annan än som eder (dvs. än eder) igen. Ehrenadler Tel. 264 (1723). Nu går någor i annat gifte. GB 5: 2 (Lag 1734). RF § 12 (1809). Hög som en kung står tänkarn från Stagira / och mången ann, som sedan ärft hans spira. Tegnér 2: 456 (1820). Ni har förstått mig ni, som ingen annan. Runeberg 2: 112 (1848). — särsk.
α) föregånget af ännu, ytterligare o. d., pleonastiskt l. närmande sig IV (l. ngn gg I). Han hadhe än nu en annan dröm. 1 Mos. 37: 9 (Bib. 1541; öfv. 1893: ännu en annan dröm). Fröken Laura, och ännu en annan ung Fröken. Cederborgh UvT 1: 90 (1809).
β) i uttr. och ingen annan, och intet annat, ss. ett slags (efterställd) apposition, likbetydande med ”endast”, ”ensamt”, men med större skärpa framhållande, att en person l. sak osv. är ensam i sitt slag, ensamstående i det nämnda afseendet osv. (jfr IV 2 c). O. Petri P. Eliæ e 3 a (1527). Herren är Gudh, och ingen annar. 1 Kon. 8: 60 (Bib. 1541). Jag fruktar Gud, och ingen ann. Ps. 1819, 380: 1.
γ) ss. en sista afslutande led vid uppräkning; ofta närmande sig ngn af bet. V l. VI.
α’) i förb. och annat sådant (dylikt, slikt): och mera af samma (l. liknande) slag, med mera sådant. Salt(,) humbla och annath saadanth. G. I:s reg. 2: 11 (1525). HB 17: 2 (Lag 1734). Gal. 5: 21 (öfv. 1883).
β’) (föga br.) i förb. och annat l. och annat mer(a): med mera. Condire(:) beredha maten med salt och annat. Var. rer. 25 (1538). Ständerna måghe blifva försäkrade om religionen, privilegier och annat mere, som them bör vara förvissade om. RA 3: 167 (1593). RP 8: 240 (1640).
b) i pl.; ofta i förb. med obest. pron. l. räkneord: åtskilliga l. flere (många, inga osv.) utom l. utöfver den l. de nämnda; särsk. ej sällan ss. en sista afslutande led vid uppräkning i förb. och andra: med flere; jfr IV o. V. Han hade inga andra vänner än de två. När han gick fram bäter, sågh han twå andra brödher. Mat. 4: 21 (NT 1526). Eneköping, Westeråårs, Lincöping, och monga andra städher. O. Petri Kr. 149 (c. 1540). Latin, Fransöska och annor fremmand språk. Swedberg Schibb. 131 (1716). Derefter läsas Bönen för Öfverheten och .. någre andre korte böner. Handb. 1811, s. 41. Samma tolkning .. af detta ställe finner man hos flere andre äldre exegeter. Wisén Emend. o. exeg. 130 (1891). — särsk.
α) (†) efterföljdt af obest. pron. Tyszland, Engeland, Danmark och Suerige, och andra land flere. Förspr. t. NT 1526, s. 4 a. Annor mong stycke. O. Petri P. Eliæ b 4 a (1527). Dens. Kr. 137 (c. 1540).
β) (mindre br.) framför ett grundtal vid beteckning af ett antal (enheter af ngt slag) som är lika stort som ett förut omtaladt antal af samma slag. Thå steegh han fram som hadhe fåt fäm pund, och bar fram annor fäm pund. Mat. 25: 20 (NT 1526). J. Wallenberg 163 (1771).
IV. för att utmärka, att ngn (l. ngt) icke är densamme (l. detsamma) som l. identisk(t) med den (l. det) nämnda l. den (l. det) hvarpå tanken närmast hvilar l. som uppbär hufvudintresset i ett visst sammanhang; bl. i obest. form.
1) [jfr motsv. anv. i d., holl., t. o. eng.; jfr äfv. fr. autre, lat. alter o. alius] motsatt själf l. (ss. gen.-attribut) egen, vare sig denna motsats uttryckligen framhålles l. bl. (mer l. mindre tydligt) framgår af sammanhanget; hufvudpersonen kan vara dels en bestämd individ i ett enskildt fall, dels, i sht i religiös stil, lagstil samt i ordspråk o. allmänna sentenser, individen i allm., betraktad i ngt af sina olika förhållanden ss. medlem af det borgerliga samhället, det kristna samfundet osv.; alltid i sistnämnda fall, ofta äfv. eljest, blir annan här liktydigt med: nästa, medmänniska (-or).
a) själfständigt.
α) (numera företrädesvis i lagspråket o. däraf påverkad framställning, i sht ss. gen.-attribut, ngn gg äfv. eljest arkaiserande) i sg. utan obest. art. Jaga på annans mark. Åverkan, våld å annans egendom. O. Petri Män. fall B 7 b (1526). Statt ey epter annars lijff. Ps. 1536, s. 40. Annars Skada, glömmes snart. Grubb 28 (1655). Ingen omyndig, och stadd under annars Wåld, skal hemligen förlofwa sig. Kyrkol. 15: 10 (1686). Å sina eller annars vägnar. GB 7: 3 (Lag 1734). Hvad i gäldenärs bo finnes, som hörer annan til. HB 17: 2 (Därs.). Derom bör du bönfalla, eller annor i din stad. Palmblad Sophokles 321 (1834, 1841). Menniskooffer, förrättade mot offrets vilja af annors hand. Holmberg Nordb. 622 (1854).
β) i sg. med obest. art. En annar skal giördha (dvs. omgjorda) tigh. Joh. 21: 18 (NT 1526). Medh thet samma som tu dömer en annan, fördömer tu tigh sielff. Rom. 2: 1 (Därs.). Thet är jw betre bliffua wijs aff en annars ofärdh än aff sin eeghen. O. Petri Kr. 1 (c. 1540). Ordspr. 11: 15 (Bib. 1541). Som man säger; The mista gärna ett öga sielfwe om de wiste en annan kunde der igenom blifwa alldeles blind. Rudbeckius Kon. reg. 144 (1615). Vil någor afstå sin panträttighet til en annan. JB 9: 6 (Lag 1734). Dansa med en annans flicka. Bellman 3: 41 (1790). Att vara en annans man var i den Germaniska författningen detsamma som ofri. Geijer I. 6: 30 (1839). Lidforss DQ 1: 413 (1890). — särsk. (numera bl. ngn gg i predikativ ställning i högtidligare stil med arkaistisk anstrykning) i den abs. använda gen. en annans, dvs. en annans egendom l. man l. underlydande l. hustru o. d.; jfr b α α’. Om j ären icke troghne vthi eens annars, hoo wil få idher thet idhart är? Luk. 16: 12 (Bib. 1541; NT 1526: vthi annars mandz; öfv. 1883: en annans). Hwj .. fampntagher (du) eens annars? Ordspr. 5: 20 (Bib. 1541; öfv. 1897: din nästas hustru). Then som min Kärleek war .. / Eens annors blir hon nu, nu snart ens annors Maka. Rosenhane Ven. 76 (c. 1650, 1680). En Fogde, satt til at .. förvalta en annors. Nohrborg 826 (c. 1765).
γ) i sg. föregånget af obest. pron. Om hwem haffuer propheten thetta sagt, om sigh eller om någhon annan? Apg. 8: 34 (NT 1526). Dumbom tålte lätt Critiker, / Så snart de rörde någon ann. Kellgren 2: 170 (1790). Hvad sjelf du brutit gäldar ingen ann för dig. Tegnér 1: 144 (1825). Hagberg Shaksp. 3: 201 (1848). Vara sin egen herre och ej bero af någon annan. Odhner Lärob. 5 (1870).
δ) [jfr eng. do not speak ill of others] i pl. Vara beroende af andra, af andras vilja, nycker. Hysa aktning för andras rätt. Döma andra efter sig själf. (Icke) lägga sig i andras affärer; jfr Syr. 11: 9. Gör mot andra, som du vill, att andra skola göra mot dig. Den som gräfver en grop åt andra faller ofta själf däri; jfr Ordspr. 26: 27 o. Pred. 10: 8. Plöja med andras kalfvar (l. en annans kalf; jfr β); jfr Dom. 14: 18. Andra hafuer han hulpit, men sigh sielff kan han icke hielpa. Mat. 27: 42 (NT 1526). Andras Feel Lära bäst. Grubb 28 (1665). Embetsman, .. som sjelf, eller genom andra .. förleder undersåtarna til något sammanskott. MB 44: 2 (Lag 1734). I söken andra i den busken som I ären sielf giömder uti. MontLouis 271 (1739). All förmögenhet af andras brist beror. Kellgren 2: 252 (c. 1780). I egen fara / Man döf vid andras klagan är. Lidner 1: 113 (1783). Må glädjen då vid andras lycka / Förnya den du sjelf har haft! Lenngren 165 (c. 1800). Jag är en fattig gosse jag, som äter andras bröd. Runeberg 5: 5 (1860); jfr IX. — särsk. (numera bl. ngn gg arkaiserande o. alltid utan prep.) i den gamla dativen androm. Mark. 15: 31 (NT 1526). Ställ dig androm lijk. Stiernhielm Parn. 2: 8 (1651). Sig och androm til skada och fördärf. Kyrkol. 1: 6 (1686). Ingen är, som sig sielf densamma (dvs. benämningen: en ärlig man) icke vill tilägna; Men få .. unnan (dvs. unna den) åt androm. Dalin Arg. 1: 232 (1733, 1754). Pråla med .. förtienster, som androm tilhöra. Därs. 303. UB 5: 4 (Lag 1734). Den frihet, som ger androm rum. Strandberg 1: 167 (1860). Bååth Dikter 179 (1879). särsk. (urspr. tillhörande lagspråket; numera nästan bl. i skämtsam framställning) i den stående förb. androm till varnagel, ofta motsatt ett föreg. sig (själf) till straff. Göre uppenbarlig Skriftermåål androm till warnagel. Lagförsl. 101 (c. 1609). Kyrkol. 3: 13 (1686). Ty varder han (dvs. Gerdt Westphaler), sig sielf til välförtient straff och androm til varnagel, dömd til 3. dagars tysthet. Lagerström Gerdt Westph. 83 (1737). Cavallin Kipling Gadsbys hist. 165 (1897).
b) attributivt.
α) [jfr ä. eng. let another man praise thee, and not thine owne mouth] (utom i β’ numera i sht i lagstil o. däraf påverkad framställning, med arkaistisk anstrykning) i sg. utan obest. art.; nästan bl. ss. attribut till man l. person; jfr ANNERMAN. Låta anställa undersökningar genom annan person. Itt rycte .. at Calmarna slot schulle oss j fraa wara j annars mandtz hendher. G. I:s reg. 2: 71 (1525). Seer icke huar på sitt eghit betzsta, vtan huar och en på thet annars mandz betzsta är. Filipp. 2: 4 (NT 1526; Bib. 1541: eens annars betsta; öfv. 1883: utan hvar och en äfven på andras). I annars mans hand. ÄB 13: 2 (Lag 1734). Hvar som sätter annar handtvärkares märke å sitt arbete. HB 1: 11 (Därs.). Depositionsbevis, stäldt till insättaren, men hvilket denne .. äger att till annor man öfverlåta. Agardh (o. Ljungberg) II. 1: 228 (1854). SvD (L) 1898, nr 316, s. 1. — särsk.
α’) (numera bl. ngn gg arkaiserande) i den abs. använda gen. annars (l. annors) mans = en annans i motsvarande anv. (se under a β). Luk. 16: 12 (NT 1526; se under a β). Sjöl. Sjösk. 11 (1667).
β’) [jfr t. andere leute, eng. other people] (numera bl. hvard.) i uttr. annat folk = a δ (jfr X o. XI). Honom skeedde alt rett, therföre, at han annat folck medh .. ohörda plåghor pijnat hadhe. 2 Mack. 9: 6 (Bib. 1541). Fosz 95 (1621).
γ) i pl. Man antager, att andra menniskor äro begåfvade med likadana föreställningskrafter som man sjelf. Lidbeck Anm. 261 (1817).
2) i annan anv. Nej, det är inte N., utan det är någon annan, som har gjort det. Jag förväxlade honom med en annan person. Någon har påstått, att .., en annan har däremot invändt, att .. Jag har nu en annan befattning än (den) jag hade förut. Om det hade varit en annan än du som hade sagt det, (så) skulle jag inte ha trott det. (De vise männen) foro en annan wägh heem j sitt land igen. Mat. 2: 12 (NT 1526). Äst tw then som komma skal, eller skolom wij wänta någhon annan? Luk. 7: 19 (Därs.). Itt capitel .. aff S. Pauli eller nogor annars apostels Epistel. Mess. 1535, s. C 4 b. Iagh wil haffua tigh på en annan platz. 4 Mos. 23: 27 (Bib. 1541; öfv. 1893: taga dig med mig till ett annat ställe). Du äst .. Höfwiskere Riddare än månger ander. Stiernhielm Fateb. (1643, under adr). Men fast jag hennes bröst långt bort i verlden vann, / Så satt dock sinnet här och sucka för en ann. Dalin Vitt. II. 5: 173 (1738). Den snille är i et, kan vurma i et annat. Kellgren 2: 81 (1787); jfr II 2 d. Då lefver jag ej mera: / Andra hjeltar då hofvera. Bellman 3: 77 (1790). Det är .. en annan Herodes som lefver på Jesu dödsdag än den Herodes som regerade på hans födelsedag. Thomander Skr. 1: 270 (1862). Nu till en annan sak. Hör på, min Henriette. Strandberg 2: 354 (1865). Ibland händer det, att man söker en sak och finner en annan. Lidforss DQ 1: 146 (1888). ”Jag bedyrar .. att sådana dåd och orimligheter .. aldrig tilldragit sig”. — ”Det kan ni försöka inbilla andra!” svarade värden. Därs. 414 (1890) [jfr t. das magst du andern weis machen o. fr. adressez vous à d’autres, plus crédules]. — särsk.
a) [jfr t. auf ein andermal, eng. another time, some other day; jfr äfv. fr. une autre fois] i förening med tidsord för att angifva en obestämd tidpunkt i framtiden; särsk. i uttr. en annan (l. ann) gång: ngn gång l. vid ngt tillfälle i framtiden l. längre fram (men icke nu). Det får uppskjutas till en annan gång, en annan dag. Så mykit thenna gången om thetta, en annan gång mer och vtförligare. Swedberg Schibb. 219 (1716). Farväl, min älskade! En annan, / en längre natt vi ses igen. Tegnér 1: 39 (1825). ”Det är en lång historia, Fanny; jag vill säga dig den en annan gång.” — ”En annan gång är en skälm; jag hatar ”en annan gång.” Bremer Grann. 1: 129 (1837). — [jfr d. det maa opsættes til et andet aar; jfr äfv. nnt. anner jor, nästa år, anner mont; nästa månad] (mer l. mindre) närmande sig I 2. Bättre lycka en annan gång. I år får jag inte tillfälle att göra det, men vi få se, hur det kan bli (till) ett annat år. Detta åhrett måtte fuller så gå medh liffge [dinget] som dett kan vara; eett annatt åhr måtte vij annorlunda disponera där om. RP 8: 310 (1640). En annan gong iag kommer till Danmark. Reenhielm Olof Tr. 50 (1691). En annan gång .. next time. Serenius (1741). Jag .. / Vill dock dig lära / en ann’ gång ej komma mitt svärd för nära. Tegnér 1: 26 (1825).
b) [jfr eng. another world] i uttr. en annan värld, ett annat lif, motsatt denna (sinnliga) världen (i sht betraktad ss. en ofullkomlighetens värld), detta (bristfälliga, synduppfyllda osv.) jordiska lifvet, hvarvid annan stundom i bet. närmar sig VI: bättre, högre, fullkomligare; jfr II 1 b β o. γ. Eurén Orth. 2: 85 (1794). Den förklarade lekamen, vi i ett annat lif vänte. Norbeck 61 (1845, 1866). Nu .. går jag in i en annan verld. Hemgren Jókai En lyckans guldgosse 2: 238 (1877). jfr: Ibland desse vittre män som gåfvo tonen i Frankrike .. befann sig äfven Rousseau, nedfallen liksom ur en annan verld. Geijer I. 5: 86 (1811); jfr IX.
c) i uttr. och ingen annan, och intet annat, ss. ett slags (efterställd) apposition, likbetydande med ”just”, men eftertryckligare framhållande identiteten af personen, föremålet osv. i fråga (jfr III a β). Gudh haffuer bortkastat honom, och ingen annar. Job 32: 13 (Bib. 1541; öfv. 1897: Gud, men ingen människa). Dher på stege Herholderne fram och sade en aff dhem. Nu är Ulrica Eleonora Krönt Drotning öfwer Swea och Giötha Landom och dhes vnderliggiande Provintier, hon och ingen annan. Rel. om Ulr. Eleon. intågh 1680, s. A 4 b. Ha, han har kommit, han och ingen annan, / Den lilla mannen syns med band om pannan. Runeberg 2: 114 (1848). — Anm. Möjligen har i kröningsformeln (se andra språkprofvet här ofvan) uttrycket urspr. uppfattats ss. hörande till III a β; jfr Ihre Gl. 1: 98.
d) i sg. utan föreg. bestämningsord; numera nästan bl. i vissa adverbiella uttr., inledda af prep.: i annan riktning, från l. på l. åt annat håll, på annan tid, på annat ställe m. fl. Såsom på annat ställe i vår skrifvelse redan framhållits. Widh thetta sinnet (dvs. tillfället), eller och annat. O. Petri Handb. D 3 a (1529). Handtwärck, hwar om annorstädes och annor tijdh (dvs. en annan gång) skal förmählas. Risingh Landb. 9 (1671); jfr a samt ANNORTIDS. Fäster annar än rätte giftoman. GB 3: 3 (Lag 1734). Skiftar man hus .. i staden, emot hus .. i samma stad, eller annor. JB 3: 1 (Därs.); jfr ANNORSTÄDES. Ihre Föret. v (1779). Befälhafvaren .. hade .. skickat Farensbachs regemente till annor ort. Fryxell Ber. 6: 401 (1833). Den som icke går genom dörren in i fårahuset, utan stiger in från annat håll. Joh. 10: 1 (öfv. 1883). — särsk. (hvard.) i den parentetiskt inkastade förb. från ett till annat (äfv. ett annat), vid öfvergång till nytt samtalsämne (jfr II 1 a α o. II 4 a α β’). Nå — från ett till annat — du har väl hört den stora nyheten?
e) [jfr lat. alius fecit, alius plectitur] (nästan †) upprepadt i motsättning mot sig själft (jfr II 6). En annar är then som såår och en annar som vpskär. Joh. 4: 37 (NT 1526; öfv. 1883: en .. en annan). Annan Lybia är den Södre, och annan den Norre. Rudbeck Atl. 3: 501 (1698); jfr d.
f) i pl.; ofta föregånget af obest. pron., stundom (mer l. mindre) närmande sig ngn af bet. V l. VI. Det vill med andra ord säga, att .. Saul vmskiffte sijn klädher och toogh annor vppå. 1 Sam. 28: 8 (Bib. 1541); jfr VI. Han war en trofast man och Gudhfruchtigh för (dvs. framför) monga andra. Nehem. 7: 2 (Därs.). Så väll i Sverige som i andre konunge riker. RA 3: 86 (1593). Folket (i Enånger) .. har täcka hus .., bättre bygde än på anor ställe. Linné Ungd. 2: 13 (1732). Snoilsky 1: 299 (1878).
V. om det som återstår af det hela, då en bestämd, uttryckligen angifven del undantages; om (sammanfattningen af) de individer, ting osv. af ett gifvet antal l. af ett visst slag som återstå, då en l. flere (vanl. i det föreg.) särskildt nämnda frånräknas: öfrig; stundom: återstående.
1) [jfr fsv. the andro barnin samt motsv. anv. i d., holl. o. t.] i best. form, föregånget af best. art. l. en gen. l. ett poss., dem. l. pers. pron. (i ä. tid äfv. föregånget af best. art. o. efterföljdt af en gen. l. ett poss. pron.); nästan alltid i fråga om ngt i det föreg. närmare angifvet l. ss. bekant förutsatt l. eljest på ngt sätt l. i ngt afs. begränsadt. Han har en dotter hemma, de andra äro gifta. Några af bofvarna blefvo gripna, de andra sprungo sin väg. Sörj du för maten och vinerna, så skall jag styra om det andra. Thet andra teras gooss (dvs. gods). G. I:s reg. 1: 94 (1523). Simon Petrus .. gaff sigh j siön, men the andre läryungarna komo medh båten. Joh. 21: 8 (NT 1526). Alt thet andra blodhet. 3 Mos. 4: 18 (Bib. 1541; öfv. 1893: allt det öfriga blodet). Bögh tu bådhe knän, såsom och then andra kroppen .. till Jordena. Hambræus B 3 b (1620). När en eller twå blifwa besmittade uti ett Hws, tå skola the andre .. bereda sig, til at begå Herrans Nattward, tillijka med then Siuka. Kyrkol. 17: 7 (1686). Fastän du sjelf ej märker det, / Vi märka det, vi andra. Ridderstad 1: 162 (1855); jfr XIII b. — Anm. I sg. förekommer ordet numera ej gärna i denna anv. utom dels i n. ss. själfständigt, dels ngn gg ss. bestämning till ämnesnamn l. koll. I de senaste bibelöfversättningarna har sålunda annan i sg. i denna anv. merendels blifvit utbytt mot öfrig.
2) [jfr isl. góðr maðr um fram alla menn aðra] i obest. form; dels i allm. syftande på alla individer, föremål, arter osv. som med frånräknande af en l. flere särsk. nämnda höra till en kategori l. falla under ett o. samma begrepp; dels (= 1) i fråga om den återstående delen, det återstående antalet osv. i ett individuellt fall där begränsningen vanl. uttryckes gm en följande bestämning; ordets bet. är här ofta mer l. mindre obestämd o. närmar sig ngn af bet. III, IV l. VI. Det svenska järnet är bättre än annat (järn). G. I:s reg. 1: 5 (1521). Clement, och andra mina medharbetare. Filipp. 4: 3 (NT 1526). Hans skapnat är ledhare än andra menniskiors. Jes. 52 (”53”): 14 (Bib. 1541). Helse .. och alt annet gott. Christl. ordn. H 2 b (1602). Näät, och annan nödigh fiskieredskap. J. Graan i HSH 31: 316 (1670). Rikets hofrätter och alla andra domstolar skola efter lag och laga stadgar döma. RF § 47 (1809). Schück Världslitt. 1: 7 (1898). jfr: Förfalskar man något gods; gånge therom som om annan tiufnad. HB 1: 9 (Lag 1734). — (†) Iagh Herren är heligh, then idher affskildt haffuer jfrå annat folck, at j skolen höra migh til. 3 Mos. 20: 26 (Bib. 1541; öfv. 1893: från andra folk). Hoffuudet och halsen sampt annen (dvs. den öfriga) kroppen. B. Olavi 17 b (1578). — särsk.
a) i uttr. allt annat; se ALL IV 1 b δ. Halffparten aff alla .. kyrkiors ränto i tiyonde och alt annat. O. Petri Kr. 145 (c. 1540).
b) (fordom) i sht statist. i uttr. alla andra ss. sammanfattande beteckning för alla som icke ingå i ngt af de särskilda stånden, de ”lägre klasserna”, kroppsarbetarklassen. Tabellcommissionens ber. f. 1816—20 20 (1822). Adeln, borgareståndet, ståndspersoner och ”alla andra” äro .. i Finland långt mindre talrika än i Sverige, men deremot är bondeståndet, relativt taget, till numerären ansenligt större. Endast presteståndet företer en lika proportion. (Agardh o.) Ljungberg III. 2: 137 (1857). jfr: ”Alla andre” eller kroppsarbetarnes klass. Fahlbeck Stånd 55 (1892).
c) [jfr holl. onder anderen] i uttr. (i)bland andra (i senare tid ofta skrifvet med förkortningen bl. a.) i fråga om personer, för att särskildt framhålla ngn framför de öfriga om hvilka en utsaga gäller; stundom: för att anföra ett exempel, till exempel. Uthi samma perlement (dvs. krakel) bleffvo ibland andre och een Rådmans son illa qvester (dvs. sårad). RP 8: 116 (1640). Några talare voro kända för sin mångordighet .., bland andra Bernhard Rosenblad. De Geer Minnen 1: 79 (1892).
d) [jfr d. blandt andet, t. unter anderem] i uttr. (i)bland annat (i senare tid ofta skrifvet med förkortningen bl. a.), för att särskildt framhålla ngn viktig punkt, omständighet osv. framför det öfriga i ett gifvet sammanhang. G. I:s reg. 1: 137 (1523). Konung Magnus .. gaff Westgöthom i bland annat then lagh at ingen Christen skulle selias til träldom. O. Petri Kr. 125 (c. 1540). Schroderus Uss. I 4 b (1626). Jag lärde mig .. att beundra honom bland annat för hans oerhörda arbetsamhet. De Geer Minnen 1: 62 (1892). jfr: Att prosaismen icke är handelsduglighetens nödvändiga följeslagare, det hafva .. bland annat Mediceerna visat. Fahlcrantz 4: 22 (1835, 1865).
e) (numera föga br.) i uttr. framför (l. † för) annat: framför allt (öfrigt), i främsta rummet, först o. främst. Hvem som härska vill, han bör för annat veta / Sig stå för Landzens väl och trefnad uppå Vacht. Eldh hos Ehrenadler Tel. 234 (1723). Ihre Föret. III (1779).
VI. [jfr motsv. bet. i isl., d., holl. o. t.; jfr äfv. eng. another, fr. autre, lat. alius, gr. ἄλλος] för att utmärka en kvalitativ åtskillnad: olika den individ l. sak osv. hvarmed jämförelse eger rum l. helt olika l. motsatt hvad ngn tänkt l. väntat sig osv.; ofta med emfatisk betoning o. (mer l. mindre tydligt framträdande) komparativ bibet.: (långt, vida, ojämförligt mycket) bättre l. (stundom) sämre (än den förut l. i det följ. nämnde individen osv.); ej sällan föregånget af ett ordets bet. stegrande adv. helt o. d.
1) adj. Jag hade verkligen väntat mig ett (helt) annat (dvs. vänligare l. höfligare osv.) mottagande. Min ställning i frågan är en annan än din. Här skall bli en annan dans, andra bullar (se DANS, BULLE); jfr 2 c α. Det här är ändå någonting helt annat. Var det ingenting annat? (dvs. ingenting viktigare l. mera betydande) [jfr holl. is het anders niet?] Andra tider andra seder (dvs. sederna förändras under tidernas lopp) [jfr motsv. uttr. i holl. o. t. samt fr. autres temps autres moeurs]. G. I:s reg. 1: 7 (1521). Iach haffuer lust till gudz lagh effter the inuertes menniskiona, Men iach finner en annor lagh j mina lemmar. Rom. 7: 23 (NT 1526). Theras Lagh äro annor än all folcks. Est. 3: 8 (Bib. 1541; öfv. 1896: Deras lagar äro olika alla andra folks). Alt hade iagh förmodat mig annen swar vtaff edher. Svart G. I 127 (1561). Man började tala i en annan ton. Schönberg Bref 3: 141 (1778). Den höges måttstock är ej vår .. / .. hans sång på andra toner går. Tegnér 1: 151 (1822). Johannis döpelse var .. något helt annat än det christna sakramentet, som Jesus stiftade. Franzén Pred. 3: 211 (1843). Den (finska hären) tänker segra nu, ej endast strida, / En annan ande hvilar öfver den. Runeberg 2: 114 (1848). En sjömans ordbok blir .. i väsentlig mån en annan än jordbrukarens eller jägarens. E. H. Tegnér i Ydun 57 (1869). Det var ingen annan råd än att jag fick lof framföra mitt ärende på ren bondsvenska. Hedenstierna Kal. 156 (1884) [jfr holl. eene andere keus is er niet]; jfr III. — särsk.
a) [jfr isl. varð þá annan veg, d. anden besked kan jeg ikke give] i sg. utan föreg. bestämningsord, i sht vid ämnesnamn o. (eg. l. tillfälliga) kollektiv.; för öfr. numera vanl. bl. i ngra förb. efter prep. samt stundom i emfatiska uttr. Flockar af getter och annan boskap. Af annat slag. På annat sätt. Jag är af (helt) annan mening, åsikt. I annan mening, betydelse. Annat besked kan jag inte lämna. Halla sich j fråå kööt eller annan maat. O. Petri P. Eliæ H 4 a (1527). Far någor med spådom, signeri eller annor vidskepelse. MB 2: 2 (Lag 1734). Du såg ej annan vinst än den du gjorde andra. G. F. Gyllenborg Vitt. 1: 126 (1755, 1795). Han är i stånd att gå och tala för sig sjelf hela långa stunden, i brist på annan conversation. Kexél 1: 239 (1789). Hela atmosferen doftar vår. / Det är annan (dvs. bättre l. friskare) luft än in på krogen! Wennerberg 2: 139 (1850, 1882). Ack, hvem vill stappla trög och tung? / Nej, gå i fält helt varm och ung, / Och dö för ära, land och kung, / Se, det är annan (dvs. vida härligare l. skönare) lott! Runeberg 5: 5 (1860). Om jag / Får tag i gunstig herrn, skall det bli annat slag. Strandberg 2: 198 (1865); jfr 2 c α. Nu blir det annan låt, fastän icke bättre. G. Cederschiöld i Landsm. V. 6: 126 (1891). — särsk. [jfr isl. at ǫðrum kosti] i uttr. i (l. † på) annat fall l. annan (l. numera bl. ngn gg arkaiserande annor) händelse: om så ej sker (l. skedde) l. förhåller (l. förhölle) sig osv., i motsatt fall, eljest, annars (se för öfr. FALL o. HÄNDELSE).
b) [jfr d. dette er en langt anden sag, holl. eene andere zaak] i förb. en annan sak (l. historia osv.): ngt af väsentligen olika innebörd mot o. vidt skildt från det nämnda l. hvad ngn tänkt l. väntat sig osv. Om han .. ville .. besvijka Kongen i sin rätt, voro (dvs. -e) thet een annan saak. RP 8: 151 (1640). Hvarför reser icke din far sjelf i så vigtiga .. affärer? ”Åh min Gud! han är död för sex år sedan”. Det var en annan sak. Almqvist Det går an 43 (1839). jfr: Att skrifva vers är en sak, att vara skald en helt annan; jfr 2 d.
c) ss. apposition till ett icke omedelbart föreg. hvad. Rothovius 4 Pred. C 6 a (1645). Hwad kan iag annat göra(?) Brenner Dikt. 1: 88 (1686, 1713). Är det bara vatten, det här? .. (Svar:) Ja, hvad skulle det annat vara? Topelius Läsn. f. barn 1: 44 (1865, 1883).
d) (nästan †) upprepadt i två- l. flerledad motsättning mot sig själft; jfr 2 d β samt II 6. En annor clarheet haffuer soolen och en annor clarheet haffuer månen och en annor clarheet stiernonar. 1 Kor. 15: 41 (NT 1526; öfv. 1883: En är solens härlighet och en annan månens härlighet och en annan stjernornas härlighet). (Barnet) lika som tager et annat ansigte .., då det menar sig vara under tvång, och åter et annat, då det tror sig i sin frihet. Tessin Bref 1: 59 (1751). Boëthius Sed. 175 (1807). Ty skämma bort är annan sak, / Och annan att förbättra. Valerius 2: 117 (1811); jfr a o. b.
2) [jfr isl. hafi þér Danir heldr til annars gǫrt, lat. aliud hæc nostra ætas desiderat] i n. sg. i mer l. mindre substantivisk anv.; numera alltid (utom i d) utan obest. art.; hvard. stundom åtföljdt af prep. till med sbst. Det var annat (äfv. något l. någonting annat; jfr 1) till karl, det! (jfr a). Moot then froma som annat är werd, / the (dvs. de onda) sina händer wenda. Ps. 1536, s. 35. Hennes (dvs. människans) natwr .. är synda, och kan aff sigh sielff icke annat. Förspr. t. Rom. 92 b (Bib. 1541). Vthan Gudz ord, är watn icke annat än watn. Kat. C 1 a (1572). Freden är hin (dvs. den), som mod-stiäl Mannen, .. / .. Men, sij Mars! sij Jag, Jag förer ett annat i Skölden. Stiernhielm Lycks. Intr. 1 (1650). Ja visst går det mycket folk dit (dvs. till Operan) för annat, än just för musikens skull. Kexél 1: 74 (1776). Det är en osanning, och hela hans tal består ej af stort annat. Widegren (1788). Ehuru han (dvs. P. Hörberg) ej var annat än en ringa landtman, är dock all landet fullt af hans ära. Tegnér 4: 149 (1830). (Jag) har rätt att om mitt barn förfoga. / .. (Svar:) Hvem har sagt annat? Strandberg 2: 378 (1865). Vår kärnis var ändå annat än den i Sundet. Tavaststjerna Marin 59 (1890). På gamla dagar har jag haft tillfälle se helt annat till rangproduktioner på scenen. GHT 1897, nr 294 C, s. 3. — särsk.
a) ss. predikativ till vara i opersonlig anv.
α) (numera mindre br., företrädesvis hvard.) en annan sak (se 1 b). RP 8: 289 (1640). Ville alla det rätta .., så vore det annat. Tegnér 5: 114 (1816).
β) ett annat förhållande; närmande sig 3. Det är så få, som nu / Jag har att älska — fordom var det annat. Ridderstad 2: 55 (1858). (Vår prost) ratar icke buteljen, / älskar mat / som vi / och är lat / som vi / — men annat är det vid helgen! Fröding Guit. 29 (1891).
b) i uttr. och aldrig annat, tillagdt efter en påståendesats för att beteckna, att den däri omtalade handlingen osv. tröttar gm sin enformighet l. gm att jämt o. ständigt upprepas. Han predikar tålamod och aldrig annat. Weste (1807). — jfr: Ä ok ä (dvs. jämt o. ständigt), int anna, alt samma wijsa. Columbus Ordesk. 15 (1678).
c) i ngra särskilda förb.
α) det blir l. blef l. vardt osv. annat af (l. utaf) med afs. på en plötslig förändring, ett tvärt upphörande af ett tillstånd l. ett handlande (ett undanröjande af ett missförhållande o. d.); särsk. i uttr. här skall bli annat af ss. hotelse om kraftiga åtgärders vidtagande. Thå bleff ther annatt wtaff. Brahe Kr. 42 (c. 1585). Runeberg 2: 53 (1848). Förgäfves söker jag de stridande (dvs. dygd o. kärlek) förlika. / Här skall bli annat af; en af er måste vika! Lundquist Wessel Kärl. 31 (1888).
β) [jfr t. einen was anderes lehren] i ngra förb. med afs. på en obehaglig l. oväntad erfarenhet som ngn nödgas göra; särsk. med afsiktlig obestämdhet i hotelse om stränga åtgärders vidtagande mot ngn. Om du inte lyder, (så) skall du få se på annat. G. I:s reg. 1: 103 (1523). Iuten .. / mente .. / hela landet skulle honom tillfalla, / män han fick annat at veta. Visb. 139 (c. 1620). Jag kan väl tänka att ingen ä oppe så här dags här i huse — men jag ska väl lära Fredrika annat jag. Cederborgh R. Kand. 18 (1816). Jag har varit dum, som har varit så eftergifven. Men nu ska du få se på annat. Edgren Tre kom. 54 (1891).
γ) [jfr eng. I have other things to do] hafva annat att göra l. tänka på osv.: hafva viktigare göromål att uträtta l. saker att tänka på. (Fattiga) föräldrar hafva annat at göra, än at krusa med sina Barn. Tessin Bref 1: 284 (1753). Ödmann M. Park 228 (1800). Jag har annat till allvarsamma saker att tänka på nu. Edgren Tre kom. 102 (1891).
d) vid koordinerad motsättning för att eftertryckligt framhålla, att två saker (handlingar, begrepp osv.) äro till art o. väsen helt o. hållet skilda l. olika; i sht ss. predikativ till vara; jfr IV 2.
α) motsatt ett föreg. ett; jfr II 1; vanl. med obest. art. Säga ett och mena ett annat. Lofva är ett och hålla ett annat. Envallsson Procentaren 105 (1786). Poesi är ett, och kritik samt en filosofisk uppfattning af poesiens väsende ett annat. Askelöf (1810) hos Ljunggren SVH 4: 160. Ett är det i allt fullkomliga, och annat det i hufvudsaken prisvärda. Rydqvist Resa 145 (1838). Kungen .. skulle haft allt skäl att förebrå mig, om jag enskildt till honom sagt ett och offentligen ett annat. De Geer Minnen 1: 189 (1892).
β) [jfr fsv. annat tee ok annat göra, annath är wili ok annath är loster; jfr äfv. motsv. anv. i ä. holl. o. ä. t. samt lat. aliud est celare, aliud tacere] (numera föga br.) upprepadt i motsättning mot sig själft; jfr 1 d samt II 6. O. Petri Män. fall M 3 a (1526). Thet är swek annat säya och annat giöra. Sjöl. Bodm. 4 (1667). Kellgren 3: 190 (1787). Det är helt annat att rådbråka, helt annat att rikta språket. Tegnér 6: 14 (1826). Franzén Pred. 1: 276 (1841). Annat är att lofva, annat att hålla. SAOB (1870).
3) (mindre br.) i n. sg. ss. adv.: annorlunda (se d. o.); bättre, sämre osv. Ty annat ställa sig än hiertat säger til / Är ingen ringa konst. Brenner Dikt. 1: 50 (1693, 1713). Englamin de (dvs. flickorna) på sig tagit. / Ack! i simpla hvardagslaget / Se de annat ut minsann! Braun Dikter 1: 25 (1837). Hur annat, när i solsken / Han såg sin gosse glad, / Där han bland bygdens barnflock / For stojande åstad! Bååth På gr. stigar 111 (1889) [jfr t. wie anders].
VII. [i allm. anslutande sig till VI, stundom närmande sig III l. (i e) V] i n. i vissa förb.
1) mer l. mindre substantiviskt.
a) efter negation l. inskränkande adv. l. i frågesats i förb. icke (knappast o. d.) kunna annat än o. d. med en följ. inf.: icke (knappast osv.) kunna undgå att; nödgas l. tvingas att, vara tvungen att. Jag kan inte annat än (dvs. måste) skratta, när jag tänker på det. Hvem kan annat än medge billigheten af denna begäran? Asteropherus 25 (1609). De Styrandes högmod kan ej annat än såras af den som granskar deras fel. Kellgren 3: 256 (c. 1780). Sedan man hunnit några stenkast in på .. (denna gata), kunde väl blicken knappast annat än stanna vid en gård till venster. Rydberg Vap. 15 (1891).
b) (mindre br., hvard.) i uttr. inte veta annat än att (ngt, i sht en olycka l. ett missöde, skall ske l. inträffa): icke veta om icke, kunna tro l. vänta att. De bygga inunder (bondeståndets lokal) och hugga så, at man ey .. vet annat, än at huset skall falla öfverända. 2 RARP 4: 532 (1727).
c) i uttr. föga annat än: nästan, nära nog, så godt som. Hans återtåg var föga annat än ett flycktande. Hallenberg Hist. 2: 450 (1790). jfr: (†) Han föga annat än gret i glädje. Rosenstein (1787) hos Ljunggren SVH 3: 67.
d) (numera företrädesvis hvard.) i förb. annat än efter negation l. inskränkande adv. l. frågeord l. -sats ss. ett slags apposition till satsdel i det föreg.: utom (jfr 2). Jag träffade inte en enda bekant där annat än A. Och hwadh nytto haffuer han ther aff som .. (mycket gods) haffuer, annat än at han seer ther vppå medh öghonen? Pred. 5: 10 (Bib. 1541; öfv. 1897: utom att hans ögon få se dem?). Stiernhielm Fred. Intr. 1 (1649). Hvem annat än den lärde forskaren känner dessa den Latinska Sånggudinnans foster? C. A. Hagberg i SKN 1842, s. 274 b. jfr: Är mer än ett slag af .. lifplagg (annat än kappa) .. upptaget såsom tillhörande viss uniformsdrägt. Tj.-regl. 1889, s. 53.
e) i förb. allt annat än: allt utom, ingenting mindre än, alls icke, ingalunda (se ALL IV 1 b δ α’).
f) [möjl. ombildning af uttr. sådana som de under ANNARS I 2 a anf.] (hvard.) i sådana uttr. som inte annat (än) jag vet, kan se o. d.: så vidt l. mycket jag vet osv. (jfr b o. 2). Är grosshandlaren hemma? .. (Svar:) Ja, inte annat jag vet. De Geer Lillie 8 (1880). Icke annat tal(aren) förstod, så hade den af hr R. m. fl. förfäktade meningen företräde. VL 1894, nr 98, s. 3.
2) ss. adv. efter negation l. inskränkande adv. l. nekande l. komparativt uttr. l. frågeord l. -sats = 1 d. Hvar har man någonsin bevittnat så otroliga händelser annat än i äfventyrsromaner? Törneros Bref 1: 231 (1827). Carl X (har) .. ej .. närmat sig beslutet derom (dvs. om krig) annat än småningom. Carlson Hist. 1: 40 (1855). Ett sådant lappande är ytterst besvärligt, utan att annat än i vissa undantagsfall .. bereda .. gagn. Noreen Rättskr. gr. 15 (1892). jfr: Torpare, Träler, och almena Pack bruke Siälen, / Int’ ann’ (dvs. icke annorlunda än) i ställe för Salt; at kroppen han icke må rottnas. Stiernhielm Herc. 430 (1668).
VIII. [ur VI utvecklad bet.; ofta mer l. mindre anslutande sig till IV; jfr fsv. vm wredhena görs mannin swa som annar man af sik siälfwm; jfr äfv. motsv. anv. i d., holl. o. t. samt eng. another] för att utmärka att en förändring, i sht till det bättre, egt l. eger rum med ngn(s karaktär, sinnelag, åskådning, lefnadssätt osv.); ofta förstärkt gm ett föreg. adv. helt o. d.: (alldeles, fullständigt, helt) förändrad l. förvandlad, (som) ny; bättre, fullkomligare osv. Få en (helt) annan (dvs. allvarligare, djupare) blick på lifvet, syn på tingen. Han betraktade nu sin olycka med (helt) andra blickar, ögon. Börja ett annat (dvs. bättre, sedligare) lif. Hans uppfattning af l. ståndpunkt i frågan är nu en (väsentligen) annan. (Tron) dödhar then gambla Adam, och gör oss platt andra menniskior j hiertat, hoghenom, sinnet. Förspr. t. Rom. 2 b (NT 1526; öfv. 1883: gör oss till helt nya menniskor). (Den helige ande) werkar j oss itt annat modh (dvs. sinne). Ps. 1536, s. 56. Herrans ande skal komma offuer tigh (dvs. Saul) .. och tå skalt tu warda en annar man. 1 Sam. 10: 6 (Bib. 1541; öfv. 1896: blifva förvandlad till en annan människa). Swedberg Schibb. f 3 b (1716). Från den dagen var John Jenkins en annan karl. Nyblom Hum. 117 (1874, 1883). — särsk., med tydlig anslutning till IV, i uttr. känna sig som en annan människa, känna sig som en ny människa, som om man icke längre vore densamme som förut. Lef .. mera utomhus, gå på jakt, härda din kropp och drick frisk luft — när sommaren kommer skall du känna dig som en annan människa. Lundegård Struensee 1: 96 (1898). jfr: Jag kiänner mig, sedan I hitkommit, vara en hel annan Menniskia. Ehrenadler Tel. 547 (1723; fr. je me sens un autre homme).
IX. [ur IV utvecklad bet.; jfr gr. ἄλλος] för att beteckna ngt ss. motsatt l. skildt från det ett land, landskap osv. (i sht den talandes l. skrifvandes eget) tillhöriga l. för detsamma egendomliga: främmande; stundom: utländsk; äfv. i fråga om himlakroppar osv. (i motsats till vår jord). Then deel (dvs. de varor) her införes wtur annor landt. G. I:s reg. 2: 5 (1525). Och såg sig björnens landsman om / Bland folk på andra stränder, / Min sann han mindre skarpsynt kom / ..! Strandberg 1: 147 (1854). Din säd skall vara främmande i ett annat folks land. Apg. 7: 6 (öfv. 1883; NT 1526: fremmandhe vthi fremmande land). — särsk. (numera företrädesvis i ngra förb., tillhörande det religiösa språket o. lagstilen o. i däraf påverkad framställning) utan särskildt uttryckt motsättning. The .. begynte till ath tala medh annor tungomåål. Apg. 2: 4 (NT 1526; öfv. 1883: tala på andra tungomål). Wij äre kompne fierran aff annor land. Jos. 9: 6 (Bib. 1541). Kyrkol. 1: 7 (1686). Icke eller (må) utländsk man, eller then af annan läro är, (vara förmyndare). ÄB 20: 8 (Lag 1734). O, andra nejders son! / Hvi flög du dädan, säg? Runeberg 2: 345 (1833). Ingenstäds i vida verlden fins en vrå, / Der man hela dygnet om kan lefva så / .. Och fins det, så är det på en annan planet. Wennerberg 2: 12 (1848, 1882). Tron .. vet intet om andra himlakroppars invånare. Topelius Tänkeb. 56 (1898). — (†) Han skal en gång .. medh itt annat tungomåål tala til thetta folcket. Jes. 28: 11 (Bib. 1541; öfv. 1898: på ett främmande tungomål). J vptaghen een annor Gudz tienst. Hos. 4: 14 (Bib. 1541). Det .. var (ej) förbudet för andra Religionsförvanter, at uppehålla sig här i landet. Lagerbring Hist. 1: 170 (1778, 1784).
X. [jfr nnt. ik bün so gut as anner en, fr. je suis père .. et faible comme un autre (Racine)] (i sg. numera bl. hvard.) hänvisande på ngt ss. det typiska l. vanliga; i sht i af som inledd direkt jämförelse; dels ss. adj.-attribut: vanlig; dels abs. om person, i sg. en annan: en vanlig (normal) människa, litet hvar, hvem som helst; i pl. andra (jfr V 2): vanliga människor, människor l. folk i allmänhet; bl. i obest. form. Iach tackar tigh gudh ath iach är icke som andra menniskior. Luk. 18: 11 (NT 1526); jfr V 2. Hon (dvs. denna bergråtta) war til Färgan och Skapnaden äfwen (dvs. alldeles) som een annen Rotta. Kiöping Resa 47 (1667). Jag kunde (trots sjukdomen) dricka, som en annor, några glas vin. Linné Sk. 204 (1751). Jag, som en an, åt svaghet skattar. Kellgren 2: 71 (1777). Jag har, som en annan, min mening i detta ämne. Leopold 4: 310 (c. 1820). (Ehuru af gammal adel,) är han ändå fasligt gemen af sig och rätt och slätt som en annan (dvs. en vanlig ”simpel”) menniska. Backman Lifvet på land. 1: 37 (1870). Det gifves .. enstaka lappmän, ”som veta mer än annat folk”. Hemberg Oban. st. 60 (1896); jfr IV 1 b α β’ o. V 2. Ack — hvarför är du icke som andra? Lundegård Struensee 1: 86 (1898). — (†) Derföre går jag nu som I ser; så at I och en an Munsiör intet kunna ta mig för annat, än det värsta troll. Dalin Arg. 2: 76 (1734, 1754) [jfr nnt. wat bildt de sik in? se is niks mer as ik un anner en].
XI. [eg. bl. en specialiserad anv. af X] (hvard.) i sg. i omskrifning för första pers. sg.; i sht vid jämförelse med lyckligare lottad individ, mot hvars lycka man uppställer sin egen hårda lott; jfr II 6 a. Han har allt hvad han bara gitter önska sig, och här ska’ en ann(an) (stackare) gå och slita och kan knappt förtjäna så mycket som till föda och kläder. Vestgöthen .. När kamraten ifrån Gåsborn .. slipper igenom .., måtte det fälle gå för sig för en ann ock. Cederborgh R. Kand. 18 (1816). — i uttr. annat folk ss. omskrifning för första pers. sg. l. pl. Låt då annat folk få ha ett ord med i laget. Kexél 1: 260 (1789); jfr IV 1 b α β’ o. X.
XII. för att uttrycka jämförlighet l. likhet med en bestämd person, ett bestämdt föremål osv. l. med ett bestämdt slag af lefvande väsen l. föremål; bl. i obest. form.
1) [sannol. ur I utvecklad bet.; jfr särsk. I 1 q; jfr äfv. III; jfr ytterligare ä. t. ein andres Pafos (Wieland), eng. that boy will be another Nelson some day, fr. un autre Hercule, lat. alter Verres] ss. attr. till egennamn, i sht namn på ngn l. ngt som gäller ss. den (l. det) främste (-a) l. förnämste (-a) i sitt slag, för att beteckna ngn annan (l. ngt annat), vanl. i tiden senare uppträdande, ss. därmed likställd(t): ny, ett motstycke l. en motsvarighet till (ngn l. ngt); stundom: riktig. En annan Bartholomeinatt. De hafva giort af Tarenta et annat Lacedemon. Ehrenadler Tel. 403 (1723; fr. une seconde Lacédémone). Konungen (dvs. G. III) prisades, i och utom Sverige, .. som en annan Aristides. Crusenstolpe Mor. 2: 37 (1840). Paris är ett annat Babylon. SAOB (1870). jfr: Therföre moste Christus komma såsom en annar Adam. Förspr. t. Rom. 4 b (NT 1526; öfv. 1883: såsom en andre Adam); jfr I. — (föga br., hvard.) vid egennamn i pl.; jfr 2. Främmande Handelsmän .. (hafva) dragit til sig landets fettma .. ok sedan settat som andra Josepar, Landsens Fäder där inne. Columbus Ordesk. 8 (1678).
2) [sannol. i anslutning till X utvecklad bet.; jfr fsv. Sardi sprungo som andre hiorta; jfr ytterligare isl. liótr sem aðrir þrǽlar, mnt. de luden eten van hunger gras unde lof alse ander derte, t. wie ein anderes schwein] (numera bl. hvard.) ss. attribut till appellativer i oftast af som inledda jämförelser som innebära förakt l. klander: alldeles l. just l. precis (som), (som en) riktig (l. ena riktiga); ofta uppfattadt ss. mer l. mindre pleonastiskt (jfr XIII). Han smög sig bort (precis) som en annan tjuf. Hon sladdrar som en annan papegoja. The (dvs. munkarna) haffwa hws som annor slott. O. Petri Klost. D 1 b (1528). Rädde och bäffuande som andre harar. Svart G. I 150 (1561). (De) dricka .. sigh alla druckna och fulla som andra Swijn. Petreius Beskr. 6: 9 (1615). Der står hon nu som ett annat våp. Kexél 1: 64 (1776). Prester, som visade försumlighet eller laster, .. sattes (stundom) .. som andra djeknar i proban. Fryxell Ber. 8: 160 (1838). Statyer .., hvilkas armar hänga utmed kroppen som andra klappträn. Piehl Nil. 147 (1895).
XIII. [jfr fsv. säliä iorþ ällr lösörä andrä; se för öfr. Wisén Emend. o. exeg. 131 (1891)] (i allm. nästan †) i pleonastiska förb., (mer l. mindre) närmande sig ngn af bet. III—VI, X l. XII 2. Leeddes ther och vth twåå andhra ogerninges män medh honom till ath affliffuas. Luk. 23: 32 (NT 1526; öfv. 1883: två andra, som voro ogerningsmän; gr. ἕτεροι δύο κακοῦργοι; Luther: zween andere Vbelthäter); jfr III. Tå rösten vphoff sigh aff trummeternar, cymbaler och annor strengiaspell. 2 Krön. 5: 13 (Bib. 1541; öfv. 1896: då man nu lät trumpeter och cymbaler och sånginstrumenter ljuda); jfr III. Ty är iagh som enn lithenn hind, / som speler (dvs. hastigt ilar l. flyktar undan) för andre små hunder. Visb. 7 (c. 1570). Wårt eget Modersmåhl .. bör osz kunnigare wara än all annor fremmande Språk. Arvidi 3 (1651); jfr V 2 o. IX. Penningar och annor fast ägendom. Eneman 2: 215 (1712); jfr VI. The drucko .. then Heliga Trefallighets, Vår Fru Mariæ och Kyrkans Patrons minne: efter hvilka höga skålar sedan andra småhelgons .. i ordning fölgde. Ihre Föret. XVII (1779); jfr IV 2. De, som hade något att frukta, (hade) vanligen .. sina pass i ordning, hvaremot annat hederligt folk försummade att därmed förse sig, enär de sällan efterfrågades. De Geer Minnen 1: 206 (1892); jfr V 2 o. X. — särsk.
a) efter vi, I, ni.
α) (mindre br., hvard.) vid uttrycklig motsättning, närmande sig X. (Författaren) studerar .. — måhända icke tillräckligt grundligt för vetenskapsmän men på ett för oss andra laici mycket upplysande sätt de olika systemen för hypnotism. SDS 1887, nr 442, s. 2.
β) [gm inflytande från romanska språk, i första hand franskan; jfr fr. nous autres français, sp. nosotros, vosotros (pers. pron.); jfr äfv. t. wir anderen deutschen gesellen (Goethe); urspr. ligger tanken på en motsats till grund för denna anv.] (†) användt bl. för att starkare framhäfva det föreg. pron. Vi andra, vi äro rätt lyckliga, då vi ha något att kunna roa vårt sällskap med. Gustaf III Skr. 2: 279 (1789). Ni andra unga flickor plä aldrig tvifla om er fägring. Därs. 3: 259 (1790).
b) (mindre br., hvard. l. i poesi) i förb. med ord af föraktlig bet.; jfr XII 2. Jag har et tämmelig bakslugt hufvud at speculera ut en hoper artiga konster och påfund, som andra dumhufvun kalla för skiälmstycken. Boding Mick. 6 (1741). Och du blir efter lik en ädel häst / Som, främst i raden, fallit kull på banan / Och trampas ned utaf den andra trossen (dvs. de andra, nämligen trossen). Hagberg Shaksp. 8: 193 (1849).
XIV. [jfr d. glem ikke det andet, som vi talede om i gaar; jfr äfv. fr. ne parlons pas de l’autre affaire o. gr. ἄλλος o. ἕτερος i eufemistisk anv.] (företrädesvis hvard.) i best. form föregånget af dem. pron. l. best. art., för att beteckna ngt hemlighetsfullt som man ej vill l. kan närmare angifva, vanl. om ngt för den tilltalade redan bekant. Låt oss inte tala om den där andra saken! Jag skall säga dig det där andra. Tyst med det där andra! SAOB 267 (1870). Damen. Ni var ju inte rädd för något, ej ens döden. Den Okände. Nej, icke för döden, men för det — andra! Det okända. Strindberg Till Damaskus 36 (1898). jfr: Annra-Annra .. betecknar i Ydre ett hemligt, onämdt. ”Hur ble dä mä dä annraannra?” Rääf Ydre 2: 5 (1859).
B: ANNOR-LEDES, -LUNDA, -STÄDES, -TIDS, -VARA, -VÄGS, -VÄRTS, se d. o.
C: ANNER-MAN, -STUGA, se d. o.
-VARA, -VARANDE, se d. o.
E: ANNAN-DAG, -DELS, -GÅNG, se d. o. —
-RINGNING, se d. o. —
-VART, se d. o. —
-VÄG, se d. o.
G: (I 1) ANDRA-30~, i m. personbeteckningar oftast ANDRE-BAS30~2.
1) (vanl. lägsta) stämma(n) i fyr- l. flerstämmigt sångstycke för mansröster.
-GRADS, -HANDS-, se d. o. —
(I 1) -KLASSARE~200. —
(I 3 a β α’) -KLASS-BILJETT—0~02. —
(I 1) -KLASSIST~02. —
(I 3 a β α’) -KLASS-KUPÉ—0~02. —
(I 3 a β α’) -KLASS-VAGN—0~2. —
(I 1) -KORREKTUR~102. —
(I 3) -OPPONENT~102. —
(I 1) -TENOR~02.
1) näst högsta stämman i fyr- l. flerstämmigt sångstycke för mansröster.
Spalt A 1577 band 2, 1898