| Publicerad 1955 | Lämna synpunkter |
PUNSCH pun4ʃ, r. l. m. (KKD 5: 130 (1710) osv.) ((†) n. Trozelius Kronobränn. 15 (1776)); best. -en.
1) likörartad dryck, väsentligen bestående av en högprocentig lösning av socker i vatten o. sprit (i Sv. vanl. arrak o. brännvin) l. (i Sv. dock sällan) vin; i Sv. numera vanl. framställd fabriksmässigt l. med användande av punschessens. Kall, isad l. iskyld punsch. De serverade varm punsch till torsdagsärterna. Han drack gärna ett glas punsch till kaffet. En flaska, hela, halva, kvarting, knatting, åtting punsch. Dhen ängelska Poins. KKD 5: 130 (1710). När man vil oss högt berömma: / Får man Pounch i glaset se. / När man vil oss illa dömma: / Är ock Pounch vår panacée. Dalin Vitt. 3: 251 (c. 1735). När varm Punsch behagas, så upkokas vatnet uti en Thé-panna, och slås så hett det är uti punsch-skålen til citron-saften och såckret, och derefter slås Racken uti. Warg 642 (1755). Vi .. drucko din skål uti särdeles god punsch. Wrangel BrinkmTegn. 50 (cit. fr. 1823). Den guldgula punschen sken som solstrålar. Strindberg Hems. 142 (1887). Edström Mossgrönt 15 (1950). — jfr ANANAS-, ARRAKS-, BANKO-, BERBERIS-, CHAMPAGNE-, CITRON-, DRAGON-, IS-, KARLSHAMNS-, PLOMMON-, SMULTRON-PUNSCH m. fl. — särsk.
a) (om ä. l. utländska förh.) i uttr. (en) bål punsch, (porslins)skål o. d. med i skålen tillblandad punsch för omedelbart bruk; ofta med tanke företrädesvis l. enbart på innehållet. Töma en båle Pounsch. Ekelund Fielding 183 (1765). Nyblom Twain 2: 134 (1874). jfr: En balja punsch. Hultin Minn. 111 (1872; om förh. 1814).
b) i utvidgad l. bildl. anv.
2) (†) övergående i bet.: i porslinsskål o. d. tillredd kvantitet punsch, bål punsch (se 1 a). Tersmeden Mem. 2: 83 (1735). Befallande in en kopparkittel med varmt vatten, arrak och citroner, tillagade han en pounch. Bellman Lev. (BellmS) 46 (1794).
Anm. En i sht förr vanlig, skämtsam ombildning av punsch [i anslutning till TOBAK] är puba(c)k (förr äv. skrivet pou-). Landsm. XVIII. 8: 33 (1850). Wulff 85År 300 (1929).
-BALKONG. om i ett träd uppbyggd plattform där man brukar sitta o. dricka punsch. Ångmans punschbalkong uppe i .. almen. Siwertz JoDr. 56 (1928). —
-BORD. särsk. (förr) om långt, smalt bord där vid en festlighet (ofta i det fria) punsch serverades (i bålar). På aftonen samlades alla studenterna på Lundagård, der i löfsalarne punschbord voro arrangerade. Bergman VSmSkr. 185 (1845). Malmberg StyckVäg 134 (1950). —
-BRYGD. (mera tillf.) beredning av punsch; äv. konkret, om vid visst tillfälle beredd punsch. VL 1895, nr 157, s. 2. Lundin StockhMinn. 1: 16 (1904). —
(jfr 1 a) -BÅL, r. l. m. (punsch- 1767 osv. punsche- 1752—1790. punschs- 1819) (i sht om ä. l. utländska förh.) skål (i sht av porslin l. glas) vari punsch tillblandas l. upphälles o. varur man serverar med slev; äv. med tanke företrädesvis l. enbart på innehållet. JAhlelöf (1752) hos Linné Bref I. 3: 9. Paulsson SvStad 1: 146 (1950). —
-DRICKANDE, p. adj. (Restaurangens trädgård är) öfverfyld af musikälskande, punschdrickande och rökande herrar. Lundin NSthm 59 (1887). —
-ESSENS. blandning av ett antal ingredienser som behövas för framställning av punsch; urspr. om dylik blandning (sprit m. m.) varav punsch (en punschbål) bereddes gm utspädning med (hett) vatten; numera om blandning (sockerlösning med tillsatta smakämnen) varav punsch beredes gm tillsättning av sprit; jfr -extrakt, -sirap. DA 1824, nr 1, s. 7. SvKock. 176 (1837). —
-FET. fet gm mycken punschdrickning. Usch! Den där punschfeta karlen. Geijerstam Hallin 92 (1887). —
-GLASS. (i sht förr) glass innehållande arrak l. rom o. d. Nordström Matlagn. 196 (1822). Langlet Husm. 486 (1884). —
-GLASYR. (i sht förr) sockerbag. glasyr innehållande arrak o. d. AHB 92: 9 (1876). Grafström Kond. 238 (1892). —
-KALAS. (i sht förr) med traktering huvudsakligen (l. enbart) bestående av punsch. Sehlstedt Tel. 57 (1857). SvFolket 8: 294 (1939). —
-KANNA. (om ä. förh.) jfr kanna, sbst.2 1 b, -karaff. JernkA 1833, s. 541. Söderhjelm Brytn. 170 (1901). —
-KOPP. (förr) jfr kopp, sbst.1 1 a. DA 1793, nr 210, s. 2. SvKulturb. 3—4: 89 (1930; om förh. på 1700-talet). jfr 2NF 15: 160 (1911; angivet ss. ä. benämning på krämkopp). —
-KUM?, sbst., anträffat bl. i pl. -kummar. (†) skål för tillblandning av punsch?, punschbål? IT 1791, nr 50, s. 1. —
-KUR; pl. -er. (punsch- 1917. punsche- 1800) (förr) jfr kur, sbst.3 1. JournSvL 1800, s. 216. Den i Sverige fordom icke litet brukade s. k. ”punschkuren”, under vilken punsch i rikliga mängder skulle förtäras. LbInternMed. 1: 879 (1917). —
-MAGE. (ngt vard.) jfr mage 4 c. I vårt land äro stora toddy- och punschmagar sorgligt talrika. Wretlind Läk. 6: 100 (1898). —
-PATRIOTISM. (i sht om ä. förh., ngt vard.) om överdriven patriotism som (eg. vid möten l. samkväm där punsch drickes) tar sig mer l. mindre högtravande l. bombastiska uttryck. Laurin Folkl. 208 (1915). Skandinavismens och studentmötenas punschpatriotism. Åhlén Uppsalahist. 19 (1948). —
-PAVILJONG. (i sht förr) lusthus där man brukar sitta o. dricka punsch; jfr paviljong 4 a. Siwertz Förtr. 139 (1945). —
-PUDDING. (i sht förr) kok. ett slags pudding som serveras övergjuten med punsch. Hagdahl Kok. 853 (1879). HemKokb. 277 (1903). —
-SENTIMENTALITET. om känslosamhet (liknande den som hos vissa personer brukar uppkomma) ss. moment l. stadium i ett punschrus. Siwertz Sel. 1: 125 (1920). —
-SKATT. (förr) mellan 1903 o. 1920 uttagen förbrukningsskatt på punsch, vars storlek skulle för varje kärl vari punsch försåldes angivas medelst en kärlet åsatt stämpel (punschstämpel). BtRiksdP 1903, I. 1: PropStatsv. Bil. 1, s. 12. Därs. 1921, I. 9: nr 59, s. 3. —
-SKÅL. (punsch- 1735 osv. punsche- 1775—1816) (i sht förr) för tillblandning l. servering av punsch; jfr -bål. Wrangel TessPal. 41 (i handl. fr. 1735). Fatab. 1946, s. 39 (1761). —
-SLEV. (punsch- 1751 osv. punsche- 1793) (i sht förr) för ösande av punsch ur en bål i glas. Dalin Vitt. 5: 96 (1751). Östergren (1935). —
-ÅNGOR, pl. lukt av punsch (i lokal där punsch drickes l. i andedräkten l. kläderna hos ngn som druckit punsch). Wennerberg Bref 1: 235 (1849). Krusenstjerna Pahlen 4: 141 (1933).
B (†): PUNSCHE-BÅL, -KUR, -SKÅL, -SLEV, se A.
C (†): PUNSCHS-BÅL, se A.
PUNSCHEOLOG, m. (skämts., †) person som är förfaren l. skicklig i konsten att tillreda punsch. Wingård Minn. 11: 134 (1849). Nordensvan SvTeat. 2: 171 (cit. fr. 1861). —
PUNSCHEOLOGI l. PUNSCHOLOGI, r. l. f. (punscheo- 1828. punscho- 1850) [jfr teologi] (skämts., †) konsten att tillreda punsch. CFDahlgren 3: 197 (1828). StudentGladLif Föret. 2 (1850). jfr: Hela härvarande punschologiska fakulteten. MoB 6: 106 (c. 1792). —
PUNSCHEOLOGIST, m. (skämts., †) dyrkare av punsch. Hvad äro väl ryska nihilister .. för ena stympare mot svenska punscheologister på vårens högtidsfest. SöndN 1879, s. 70. —
PUNSCHIG, adj.
1) (numera bl. tillf.) nedfläckad l. nedsölad l. klibbig o. d. av punsch. LoW (1889); möjl. till 2. Tamm AvlÄndAdj. 33 (1899). (Jag) vaknade .. vid, att en stor svart hund stod och slickade mig ivrigt och njutningsfullt tvärs över mitt punschiga anlete. KMNyblom hos Essén Än 84 (1921).
2) [äv. till punscha, v.] (numera knappast br.) punschdrickande; hemfallen åt punschdrickning. Kungsdagen med sina tal och skålar för de furstlige och sina punchiga herrar och utstyrda damer. Zedritz 2: 146 (1857). Kleen YDoodle 1: 93 (1902). —
Spalt P 2433 band 21, 1955