| Publicerad 1953 | Lämna synpunkter |
PORT pω4rt l. pωr4t (Vokal(en) är Lång .. i .. (bl. a.) port. Moberg Gr. 103 (1815)), sbst.1, r. l. m. ((†) n. HdlHelgLekGille 2—4: 110 (1529), AntT XVI. 1: 68 (1553)); best. -en (ss. n. -et); pl. -ar ((†) -en OPetri Tb. 35 (1524); -er JönkTb. 155 (1546), Broman Glys. 2: 11 (c. 1730)).
1) jämförelsevis hög o. vid öppning i vägg l. mur l. plank l. genom byggnad (till en gård) o. d., avsedd för genomgång l. genomfart; ofta med inbegrepp av öppningens omramning (bestående av stolpar l. pelare l. murytor o. d. på sidorna o. oftast äv. av en täckande, oftast vågrät l. välvd överdel), stundom äv. med inbegrepp av en dörr (l. dörrar) varmed öppningen kan tillslutas (jfr 3); stundom äv. om platsen innanför den yttre öppningen till (l. mellan två öppningar som begränsa) en genomgång osv.; jfr DÖRR 1. G1R 11: 338 (1537). Juda Förstar .. satte sigh för Herrans nyia port. Jer. 26: 10 (Bib. 1541). Så satt den gamle Scævola .. allt ifrån första gryningen i sin port och gaf goda råd. Geijer I. 2: 170 (1836). Ladugårdsbyggnad .. med plats för fyra kor, gödselrum och port. VästerbK 1927, nr 163, s. 6. — jfr FÄNGELSE-, GÅNG-, HUS-, INKÖRS-, SPETSBÅGS-, UTFARTS-PORT m. fl. — särsk.
a) (i sht förr) om öppning i stadsmur; byggnad i l. vid stadsmur, där sådan öppning finnes; stadsport (jfr b); äv. i sådana namn som Norra l. Södra port. SthmSkotteb. 3: 170 (1521). S. Johannis Baptiste affton reedh Kong. G(ustav) in i Stocholm genom Södre port. Svart G1 72 (1561). Tu skalt icke begraffua någhon dödhan innan om Stadzens Portar. Carolstadius Pest. E 1 a (1620). Det af hundrade Portar namnkunnige Thebe. Ehrenadler Tel. 46 (1723). Innanför Norre Port (i Halmstad). Berggren Halmst. 34 (1951). — jfr STADS-, TULL-PORT m. fl.
b) (i bibeln o. därav påvärkat språk) i vidsträcktare anv., om större byggnad i l. vid en österländsk stads mur, innehållande genomfartsport (jfr 1 a) o. olika gårdar o. rum, där man förr samlades till rådplägning o. domstolsförhandlingar o. d.; porttorn; portbyggnad; jfr 6. Hennes man är prijsat j portomen, tå han sitter när landzens elstar. SalOrdspr. 31: 23 (öv. 1536). Konungen .. gick vp j salen j portenom och greet. 2Sam. 18: 33 (Bib. 1541). Konungar slöto Förbund .. in för den i Porten sammankallade menigheten. Ödmann StrFörs. II. 2: 80 (1803). Sak. 8: 16 (Bib. 1917). — särsk. [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.] rel.-hist. i uttr. portens proselyter, om hedningar som bodde i Israel (”inom Israels portar”) o. deltogo i de judiska gudstjänsterna o. följde den s. k. ceremoniallagen, men icke voro omskurna o. därför icke voro fullt upptagna i den judiska menigheten (jfr PROSELYT). Anjou Kyrkoh. 3 (1842). Nyström BiblOrdb. 341 (1915).
c) en byggnads dörröppning åt gata l. (allmän) väg; äv. om det innanför öppningen befintliga utrymmet, portgång; numera i sht i fråga om större bostadshus med flera våningar o. lägenheter; jfr 3 a. OPetri Tb. 35 (1524). Ankommen till rektorns port, snöt .. (skolpojken) sig och gick långsamt uppför trapporna. CFDahlgren 4: 127 (1831); möjl. till 3 a. Oljelund GrRidd. 199 (1926).
d) öppning genom vilken fartyg föres in i l. ut ur docka l. sluss; jfr 3 b. TSjöv. 1850, s. 321. — jfr DOCK-, SLUSS-PORT.
e) [jfr lat. Hannibal ad (l. ante) portas] i uttr. som avse platsen närmast vid l. utanför ingången l. dörren till hus l. stad o. d., i sht i uttr. utanför l. innanför l. (in)vid (förr äv. för) porten; äv. mer l. mindre bildl. Fienden står vid l. utanför portarna. Kriget är invid våra portar. (Hon) bodhade them, at Petrus stoodh för porten. Apg. 12: 14 (Bib. 1541). Hafver du inga andra sysslor än stå för Porten och koxa. Lagerström Holberg Jean 39 (1744). Nu är det en skam, at gå til fot utom porten. Holberg Mascarad. 7 (1779). Utanför hans portar lefver ett folk, .. om hvilket han vet nästan ingenting. Landsm. 6: cxciii (1888). — särsk.
α) (†) i sådana uttr. som gå för portarna, tigga o. d. vid ngns port, gå o. tigga vid dörrarna. (Han) sökte .. sitt Vppehälle widh annars Mans Portar. Schroderus Os. III. 2: 3 (1635). ConsEcclAboP 238 (1658: gick för portarna). Att hon icke nödgas gå för hwar mans port och tiggia. VDAkt. 1661, nr 227. (Officerare i rysk fångenskap) nödgades med tiggiande för portarne sökia ett stycke brödh. HH XXI. 1: 53 (1710).
β) (numera föga br.) bildl., med saksubj., i uttr. stå för (stundom vid) porten o. d., vara (nära) förestående, stå för dörren (se DÖRR 3 d slutet). Oelreich 125 (1755). Den tid, som nu står för berättelsens port, är omhvälfningens tid. Topelius Fält. 3: 127 (1858). Må det sekel, som står vid portarna, kärleksfullt mottaga det nittonde seklets arf! Finland 1 (1893).
f) i uttr. som beteckna att man visar l. kör l. jagar ut ngn. Min Herre, ni vet var porten är. Lindahl Tanckef. 40 (1740). — särsk.
α) visa l. köra l. driva l. jaga (förr äv. sätta) ngn på porten (förr ngn gg på dörr och port), förr äv. visa osv. ut ngn på porten, visa l. köra osv. ut ngn (som befinner sig inne i ens hus o. d.), be ngn avlägsna sig, avvisa ngn; äv. bildl.; jfr DÖRR 1 a β. Den uplyste Narren .. visar dig på Dörr och Port. Dalin Arg. 2: nr 29, s. 5 (1734). Mutter se uppå Tysken den dåren / .. Kör ut’en på porten. Bellman (BellmS) 1: 254 (c. 1772, 1790). Lyckan nästan altid plär / Förståndet ut på porten jaga. Kellgren (SVS) 2: 76 (1780). Bli visad på porten. HLilljebjörn Hågk. 1: 19 (1865). Lundquist Daudet Niv. 4 (1890).
β) (mera tillf.) på porten (med ngt)!, ut (med ngt)! Underhandlingar Med tiggarbarn .. Och vackra ord — på porten med det hela! Hallström GrAntw. 83 (1899).
g) i uttr. fara l. köra l. resa ngns port förbi, passera ngns bostad utan att besöka honom; jfr 3 samt DÖRR 3 b. 3SAH 2: 415 (1887).
h) öppning l. ingång l. mynning o. d. som liknar l. påminner om l. jämföres med en port; äv. bildl., om ngt som för l. leder in till ngt l. bildar en övergång till ngt (jfr INGÅNG 5 d); jfr 5 a. Then påfveske messa, hvilken är .. såsom en port och ingång till all annen påfvens grufvelige vilfarelse. RA I. 3: 89 (1593). Ett rådjur skymtar i snårets port. Snoilsky 1: 110 (1869). När isen .. drog sig tillbaka mot norr, flyttades också iselfvarnas port eller mynning. SvRike I. 1: 67 (1899). Vad synes er om Våren / som fantiserar stort / om blommor och om blader / i sommarens port? Ferlin Goggl. 20 (1938). jfr JÖKEL-PORT m. fl. — särsk.
α) i sht geogr. (trång) öppning l. klyfta i bärgvägg l. mellan två bärg l. fjäll; bärgspass. VetAH 1763, s. 291. (Kaschmir) till hvilket blott några få portar i bergväggen öppna sig. Palmblad Nov. 2: 5 (1819, 1841). SvNat. 1930, s. 24. jfr FJÄLL-, FOLK-, KLIPP-PORT m. fl.
β) i sht geogr. om in- l. genomfartsväg l. genomfartsort till ett land l. område; jfr 3 e. Här är porten till den sköna, romantiska Rheindalen. Snellman Tyskl. 95 (1842). Hälsingborg, Sveriges viktigaste port mot kontinenten. GHT 1953, nr 203, s. 9.
γ) i fråga om passage på vatten; i sht om trångt sund. Hedin Pol 1: 344 (1911). På Indiska havets vattenväg / vid Bab-el-Mandebs port. Martinson Spöksk. 5 (1929).
δ) (i sht i vitter stil) om sinnesorganen betraktade ss. ingångar för yttre intryck l. påvärkningar. PT 1883, nr 37, s. 3. Med ögats port .. mot himlen öppen. Bring Dante 448 (1906). I hörselns port gaf pulsen ljud af steg. Hallström LegDr. 51 (1908).
ε) anat. benämning på delar av olika organ, t. ex. den del av leverns undre yta där kärl o. nerver gå in i levern; förr äv. om nedre magmunnen; förr äv. om öppning i näsbenet. Rosenstein Comp. 324 (1738). Hiatus nasalis är näsbenets särskilda port. TVeterLandth. 1882, s. 227. jfr LEVER-, MAG-PORT.
2) för genomgång l. passage avsedd fristående (icke i vägg l. mur l. dyl. befintlig) öppning, vanl. bestående av två sidostycken (stolpar l. dyl.), oftast upptill förbundna medelst en vågrät l. välvd överdel; äv. oeg. l. bildl., om ngt som liknar l. påminner om dylik anordning. Ritterberg Sall. 147 (1832). (En kula flög) Rakt genom porten mellan gubbens knän. Runeberg 5: 54 (1860). (Erik Dahlberg) I skådande af Titi port försjunker. Snoilsky 2: 43 (1881). Geijerstam KampKärlek 112 (1896). — jfr TRIUMF-, ÄRE-PORT m. fl. — särsk.
a) i vissa folkdanser o. danslekar: genomgång bildad av två deltagare som, vända mot varandra, fatta varandras lyfta händer; äv. i uttr. springa port, om par som dansar med portfattning. Axelson Verml. 58 (1852). Folkdans. 74 (1923).
b) sport.
β) vid slalomåkning: av två upprättstående (oftast med flaggor försedda) stänger bildad öppning varigenom skidlöparna skola passera. HbSkidlöpn. 1: 93 (1931).
c) (†) spelt. båge av elfenben l. järn genom vilken biljardkulan skulle stötas i äldre typ av biljardspel. HusgKamRSthm 1724—26, s. 663. Wilson Spelb. 63 (1888).
3) vanl. på gångjärn rörlig skiva av trä l. metall l. sten l. dyl. varmed port (i bet. 1) kan tillslutas; äv. om vardera av två dylika skivor vilka tillsammans fylla samma uppgift; större dörr; äv. bildl. Apg. 21: 30 (NT 1526). Poort af Eek medh dubbel lååss, klinka, ham[m]ar och gångiern. Rudbeckius Dagb. 151 (1630). Han öpnas, grafvens port; De nötte gångjärn knarra. Lidner (SVS) 2: 426 (1788). (Portlidret) hade kraftiga, pålagda portar. AllmogHemsl. 57 (1915). Jag hörde ett outsägligt ord / vid en obeskrivlig port. Karlfeldt FlBell. 86 (1918). Dörren var tung som en port. Johnson Se 237 (1936). — jfr DUBBEL-, HALV-, JÄRN-, UTDRAGS-PORT m. fl. — särsk.
a) husdörr åt gata(n) l. (allmän) väg, ytterdörr, gatudörr; i sht i fråga om ytterdörr till (hyres)hus i stad med flera våningar o. lägenheter; jfr 1 c. Porten stänges kl. 9 i de flesta hyreshus. Han bultade på porten för att bli insläppt. Apg. 12: 13 (Bib. 1541). Osbeck Resa 17 (1751, 1757). Utvändiga dörrar, hvilka vanligen äro gröfre och större än de invändiga, kallas portar. Rothstein Byggn. 504 (1859). (Han) skulle just låsa stora porten. Wieselgren Paris Banz. 268 (1926). Hedberg Dan 284 (1948).
b) (i sht i fackspr.) rörlig lucka för ingång till sluss l. docka. Polhem Invent. 33 (1729). TT 1940, Allm. s. 26. — jfr DOCK-, SLUSS-PORT m. fl.
c) (i Finl., föga br.) grind. FoU 15: 65 (1902). Bergroth FinlSv. 184 (1917). jfr: (Fsv.) ledas til gards ok grindar, .. (sv.) til ens Gård, och Port. Stiernhielm WgL 104 (1663).
d) i vissa bildl. uttr.
α) klappa l. bulta på porten, ss. beteckning för att ngt är (nära) förestående l. närmar sig (på ett påträngande sätt) o. d.; klappa på ngns port; äv. klappa på alla portar, ss. beteckning för hjälpsökandes ansträngningar. Olyckan klappar på porten med tusende tekn. Spegel Pass. 184 (c. 1680). Konung August hade i sin svåra ställning .. klappat på alla portar. Carlson Hist. 7: 23 (1885). Våldet klappade på vår port med väldiga slag. 3SAH 3: 157 (1888). Wägner Lagerlöf 2: 308 (1943).
β) porten öppnar sig till ngt, ss. beteckning för att ngt börjar l. är nära förestående o. d.; äv. öppna portarna för ngt l. ngn, ge ngt l. ngn (fritt) tillträde, släppa in ngt l. ngn; förr äv. få l. ha öppen port till ngt, ha tillträde l. möjlighet till ngt. Sylvius Mornay 318 (1674). Fyra dagar .. (efteråt) öppnades på vid gafvel portarne till en ännu värre skandal, rörande en .. Aftonbladsförfattare. Hellberg Samtida 5: 193 (1871). Det var farligt att öppna portarna för modifikationer. De Geer Minn. 2: 4 (1892). Hallström LevDikt 372 (1914).
e) oeg. l. bildl., om ngt som liksom en port stänger l. öppnar en (värklig l. tänkt) öppning l. mynning; in- l. utgång, gräns mot yttervärlden; jfr 1 h β o. 5. G1R 29: 603 (1559). Låt dina portar upp, du minnenas ljusa tempelgård! Fahlcrantz 3: 13 (1832, 1864). I, mina läppar, andedrägtens portar! Hagberg Shaksp. 10: 257 (1850). Bodenfästningen, detta lås för vår norra port. 3SAH 17: 92 (1902).
4) [specialanv. av 1 o. 3] sjöt. om olika öppningar i fartygs sida, bog l. akter; särsk. (förr) om dylika öppningar för skeppskanoner o. d.; äv. om luckor l. dörrar till dylika öppningar; jfr AKTER-, BARLAST-, BOG-, FALLREPS-, KANON-, LAST-, STYCKE-PORT.
a) motsv. 1. RP 16: 584 (1656). Nio goda örligsskepp, ett med tretio portar. Hallenberg Hist. 3: 112 (1796). Portarne i bastingeringen voro öppnade och visade dess fruktansvärda tandrad af blank metall (på en brigg). Rydberg Frib. 270 (1857). Stenfelt (1920).
b) motsv. 3. Grundell AnlArtill. 1: 2 (c. 1695). Constapelen (bör) vara omtänckt, at kunna fälla portarne. SjöreglÖrlFl. 1785, § 74. ReglFl. 1899, 2: 168.
5) (i vitter l. religiös stil) i utvidgad anv. av 1 o. 3, i fråga om värklig l. tänkt genomgång l. öppning l. dörr (jfr 1 h o. 3 e). — särsk.
a) i fråga om livet l. om himmelen l. helvetet (dödsriket) uppfattade ss. områden l. hus som äro försedda med portar; äv. bildl.; särsk.
α) motsv. 1. Går j genom then trånga poorten, Ty then poorten är wijdh, och then wäghen är breedh som dragher till fördömilsen. Mat. 7: 13 (NT 1526). Låt Himmelens Port, vthwidga sin gång. Wivallius Dikt. 104 (c. 1642). Döden är porten till lifvet. Wallin Rel. 4: 165 (1816). Varje bok var en paradisets port. HågkLivsintr. 11: 157 (1930).
β) motsv. 3. Spegel GW 34 (1685). Dödens port öppnar sig inåt. Rydberg Ath. 251 (1859). Det var som om .. portarna till livet slagits upp. Tengroth Jungfrub. 180 (1951).
b) (numera bl. i religiöst spr.) i uttr. helvetets l. dödsrikets portar o. d., ss. beteckning för helvetet l. dödsriket o. d. (jfr a). Helwitis poortar skola icke warda henne (dvs. min kyrka) offuermectoghe. Mat. 16: 18 (NT 1526). Guds harnesk ikläd tig, / Och far i striden fort: / Förklara öpet krig / Mot Satans rikes port. Kolmodin Dufv. 314 (1734).
c) (i vitter stil) i uttr. österns l. västerns portar, äv. morgonens l. aftonens port, östern resp. västern; i sht i fråga om solens upp- l. nedgång; solens port, östern, österlandet. Creutz Vitt. 25 (1761). Solen ur morgonens port är förd. Stagnelius (SVS) 4: 377 (c. 1815). Morgonens och aftonens portar uppfyller du med jubel. Psalt. 65: 9 (öv. 1878). Som georginers låga / det brinner kring västerns port. Karlfeldt Hösth. 45 (1927). jfr: Morgontimmarne med rosenhänder / Upplåto ljusets port. JGOxenstierna 4: 195 (1815). jfr äv.: Igenom Vädurns portar nyss (efter vårdagjämningen) / Hit ner han (dvs. vårens gud) kommen är. Stagnelius (SVS) 3: 307 (1821).
6) [jfr motsv. anv. i t., eng. o. fr.; utgående från arab.-turk. bāb-i‛āli (till bāb, port), den höga porten, regeringsbyggnaden i Konstantinopel under sultanatet] (om förh. före 1923) i uttr. Porten l. Höga l. Turkiska l. Ottomanska porten, turkiska regeringsbyggnaden; äv.: turkiska regeringen l. turkiska staten. Bark Bref 2: 231 (1708). Segrat har Mahomas fana, / Portens hjeltehär. Runeberg (SVS) 3: 242 (1841). Roth 1Geogr. 177 (1881). SvUppslB (1934). — Anm. I ä. tid användes äv. det ss. ett namn behandlade Porta i samma bet. Dryselius Måne 226 (1694). Biurman Brefst. 270 (1767).
-ARKAD. (†) vid sidan av varandra stående valvbågar som tillsammans bilda en portöppning. Björnståhl Resa 5: 57 (1783). —
-AVGIFT~02, äv. ~20. avgift som erlägges för passage genom port. ÖoL 435 (1852; vid stadsport). FinKyrkohSP 2: 48 (1898; vid dockport). —
(3) -AXEL. (numera bl. tillf.) axel kring vilken en port svänger. ÅgerupArk. Syneprot. 1758. VetAH 1811, s. 69 (på slussport). —
(4) -BAND. (om ä. förh.) sjöt. tåg varmed stycke- l. kanonport kunde öppnas l. stängas (fällas). Grundell AnlArtill. 1: 2 (c. 1695). Dalin FrSvLex. 2: 360 (1843). —
-BOD. (†) bod vid inkörsport till gård; portkammare. Steckzén (o. Wennerström) LuleåH 1: 39 (i handl. fr. 1623). VDAkt. 1712, Syneprot. F III 7. —
-BOM.
(3) -BUNKA, f.; best. -an. [senare leden möjl. till bunka, v.] (†) portklapp? (Smeden använde) 1 ℔ aff kyrckiennes järnn till prostens fääporttz dörjärnn, till klinckan till porttbunckan. BtÅboH I. 1: 61 (1600). —
-BYGGNAD. konkret: till en port hörande (del av) byggnad (med lider l. vaktrum l. bostad för portvakt o. d.). Bergman GotlSkildr. 26 (1882). Åbyggnad bestående af stugubyggnad, ladugård, portbyggnad. PT 1892, nr 251, s. 1. —
-BYGGNING. (port- 1693 osv. porte- 1645) = -byggnad. ÅngermDomb. 1648, s. 51 (1645). HågkLivsintr. 11: 109 (1930). —
-BÅGE.
2) (†) sjöt. till 4: tätningslist vid skeppsports övre kant. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). Schulthess (1885). —
(6) -BÄCK. (enst., †) i sg. best., ss. symbol för Dnjestr (som var gränsflod mellan Turkiet o. Ryssland i början av 1700-talet); jfr -äng. Härkuller .. fastnade .. i den djupa qvicksand, som dölgde sig i port-bäcken. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). —
-DÖRR. (numera bl. tillf.) dörr i port (i bet. 1), port (i bet. 3). Osbeck Resa 17 (1751, 1757). Då .. (Petrus) nu klappade på portdörren, kom en tjänsteflicka. Apg. 12: 13 (Bib. 1917). —
(3, 4) -FALS. fals l. urfalsad karm för port. Palmstedt Res. 16 (1778; för dockport). Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856; för kanonport). TT 1898, Allm. s. 16 (för slussport). —
(2 a) -FATTNING. dans. fattning varvid två dansande, vända mot varandra, fatta varandras lyfta händer och bilda en port. Folkdans. 73 (1923). —
-FLYGEL.
2) [jfr d. portfløj] till 3: den ena halvporten i dubbelport, porthalva. KrigVAT 1856, s. 242. UpplFmT 37—39: 69 (1923). —
-FRAMSPRÅNG~02, äv. ~20. (i fackspr.) på hus l. slott o. d.: framskjutande portbyggnad. Fornv. 1917, s. 108. —
-FÄSTE.
-FÖRBJUDA.
1) (numera föga br.) förbjuda (ngn) att gå ut ur l. lämna sin bostad l. det hus o. d. (förr äv. den stad) där han befinner sig; särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. CAEhrensvärd Brev 2: 388 (1800). (Anckarström blev) portförbjuden och ställd under polisuppsigt, då han kom tillbaka till hufvudstaden. Crusenstolpe Mor. 3: 323 (1841). Harlock (1944).
2) förbjuda (ngn) tillträde till ett hus l. en stad l. dyl. l. (allmännare) till ett rum l. en plats l. dyl.; ofta oeg. l. bildl.: utestänga l. förbjuda (ngt) o. d.; särsk. i p. pf. med mer l. mindre adjektivisk bet. Portförbjuda idéerna! Herrar Anmärkare, hvad tänken I på? SC 1: 102 (1820). De ambulatoriska söndagscigarrhandlarne äro nu äfven inom Jakobs församling ”portförbjudna”. SD(L) 1896, nr 511, s. 1. Barnen äro .. i regel portförbjudna (i finrummet). Form 1945, s. 122. —
-FÖRBUD.
1) (numera föga br.) förbud att lämna bostad l. rum l. dyl. (förr äv. stad) där man befinner sig. DA 1793, nr 188, s. 1. Portförbud och domstolsakter / Vålla uppskof och besvär. Snoilsky Goethe Ball. 8 (1876). Rydberg Myt. 1: 174 (1886). särsk. (†) förbud att lämna kasern(område), kasernförbud. NF (1888). 2NF (1915).
2) förbud mot att gå in i hus l. stad l. dyl. l. (allmännare) i rum l. lokal l. dyl.; ofta oeg. l. bildl.: utestängande, uteslutande, avspärrande. Verd. 1885, s. 280. Det är somliga (människor) .. som födas med portförbud till lyckan. Kuylenstierna-Wenster Ber. 170 (1898). VFl. 1933, s. 17. —
-FÖRE, n. före i portgång(en) (jfr -gång 1 b); nästan bl. bildl.; jfr -gångs-före. Nyström NKina 2: 180 (1914). Tremaktsmötet har trögt portföre. GHT 1948, nr 48, s. 4. Det var .. en smula trögt i portföret, då vårt arméhundväsende började komma till. Edström Mossgrönt 132 (1950). —
-FÖRSVAR. försvar av l. för borg- l. fästnings- l. stadsport o. d. KrigVAH 1843, s. 324. BtRiksdP 1892, 4Hufvudtit. s. 52. —
(1, 3) -GALLER, n. galler som användes för att (helt l. delvis) spärra portöppning; äv.: galler för (titt)hål i port (i bet. 3). Hazelius Bef. 367 (1836). Dalin (1855; för hål i port). VaruhbTulltaxa 1: 398 (1931). —
-GRIND, förr äv. -GRYNNA, f. (-grynna 1630) [grynna dialektal sidoform till grind] grind i portöppning. ÅngermDomb. 19/11 1630, fol. 35. TT 1898, Byggn. s. 128. —
-GÅNG; pl. -ar. (port- 1607 osv. porte- 1597)
1) [fsv. portganger (SthmJordeb. 2: 187 (1491))] täckt gång l. rum innanför port l. mellan två portar, portvalv; portlider. 3SthmTb. II. 1: 116 (1597). Magra barn i trasor slåss i de mörka portgångarna. 3SAH LIV. 2: 32 (1943). särsk.
a) (förr) bef. grävd gång från befästningsanläggning till vallgrav. SUFinlH 2: 351 (1607). Hazelius Bef. 280 (1836).
b) bildl. (jfr c), i uttr. som beteckna början av l. inledningen till ett företag o. d.; särsk. i sådana uttr. som föret är trögt (äv. värst) i portgången l. det går trögt i portgången, vanl. bildl., ss. beteckning för att början är besvärlig l. att det är svårt att komma i gång o. d. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 190 (1819). Gamla far sade ofta: ”det är värst i portgången”. GTopelius (1821) hos Vasenius Top. 1: 281. Värsta föret är i portgången. Granlund Ordspr. (c. 1880). Det gnisslade visserligen en smula i portgången (vid teaterföreställningarna i Helsingfors). 3SAH LV. 1: 139 (1944).
c) (mera tillf.) bildl. (jfr b), om sund l. passage mellan två hav. Kjellén Stormakt. 2: 171 (1905).
Ssg (till -gång 1): portgångs-före, n. före i portgången; nästan bl. bildl. DN(A) 1917, nr 320, s. 1. —
(3, 4) -GÅNGJÄRN~02, äv. ~20. (i sht i fackspr.) BoupptSthm 1681, s. 674 a. Ramsten o. Stenfelt (1917; till skeppsport). —
-GÅRD. (†)
2) bef. slutet mindre försvarsvärk (framför port) bestående av fristående mur l. palissader, tambur. Tigerhielm 47 (1867). Schulthess (1885). —
(3, 4) -HAKE. [fsv. porthaki] (ngt ålderdomligt) hake på vilken port är upphängd, vändtapp. GripshR 1581, s. 69. PH 5: 3450 (1752; till skeppsport). En natt gnisslade porthakarna vid södra bron (i Stockholm). Heidenstam Svensk. 1: 261 (1908). —
(3) -HALVA. om vardera av de båda hälfterna av en dubbelport, halvport. SvTyHlex. (1851). Hallström Than. 159 (1900). —
(3) -HAMMARE, sbst.1, förr äv. -HAMMAR. (numera föga br.) portklapp. Helsingius (1587). TT 1902, Ark. s. 82. —
-HAMMARE, sbst.2 byggn. vågrät bjälke som bildar övre delen av en portinfattning. Werner Korsvirk. 4 (1924). —
-HUND, sbst.1 (sbst.2 se potthund). (numera bl. tillf.) hund som vaktar port till hus o. d., gårdvar; förr äv. använt ss. okvädinsord. När Cerberus, Heluetes Porthund, skäller, så förskräckias Siälerna. PJGothus Pollio EwLijff Dd 7 b (1602). At Pastorskan honom kallat port hund, skamhund, fähund, och Belg hund. HärnösDP 1694, s. 152. 2NF 19: 175 (1913). —
-HÅLLARE. [fsv. porthaldare, porta haldare] (†) vakt(post) vid port, dörrvakt. Neh. 7: 1 (Bib. 1541; Bib. 1917: dörrvaktare). Schultze Ordb. 1772 (c. 1755). —
(3, 4) -JÄRN. (port- 1549 osv. porte- 1632—1679) [y. fsv. portiärn (SthmSkotteb. 3: 141 (1518))] särsk. (†): portgångjärn. AntT XVI. 1: 147 (1549). Dalman 43 (1765; till skeppsport). —
-KAMMARE.
1) till 1: litet rum som ligger i förbindelse med port(gång), kammare i porthus; särsk. om portvaktsrum. Lind 1: 156 (1749). Rydberg Ath. 96 (1859).
2) (i fackspr.) till 3 b, om den del av sluss vari slussportarna röra sig vid öppnande o. stängande. TT 1896, Byggn. s. 84. —
(1, 4 a) -KARM. (i sht i fackspr.) jfr karm 1 (a); särsk. till 4 a. Wikforss 2: 741 (1804). Smith 300 (1917). —
(3) -KLAPP. (i sht förr) på port anbragt, rörlig hammare l. metallklump l. dyl. varmed man knackar l. bultar på port(en) för att bli insläppt l. för att påkalla de innevarandes uppmärksamhet. BoupptSthm 1671, s. 43, Bil. (1668). Han lyfte tveksamt portklappen, som föll med ett dovt ljud. Johnson Slutsp. 217 (1937). —
(1, 3) -KLOCKA. ringklocka (numera i regel elektrisk ringledning) med vilken man ger signal för att bli insläppt genom port. Holmberg 2: 792 (1795). BL 11: 135 (1845). —
(4 a) -KLOSS l. -KLOTS. (förr) skeppsb.
1) vågrätt timmer som bildar övre l. nedre sida i kanonport. Platen Glascock 2: 52 (1837). Lavén Sjöv. 9 (1853).
(4 a) -KLÄDE. (†) sjöt. list l. tyg varmed skeppsport tätades. Wikforss 2: 305 (1804). ÖoL (1852). —
(3) -KNEKT. (numera bl. ngn gg arkaiserande) soldat som håller vakt vid port. Peringskiöld Wilk. 512 (1715). Heidenstam Svensk. 1: 261 (1908). —
-KORPRAL. sjömil. korpral med tjänstgöring vid kasernport för kontroll av ut- o. inpasserande. UFlott. 1: 55 (1903). —
-LADA. (†) lada med portar?; jfr -länga. Från år 1648 meddela vi en värdering av en gård i Hälsingland. .. Små fähus och 1 portlada = 2 daler. NorrlS 14: 13 (1648). —
-LIDER. (port- 1628 osv. porte- 1620—1630)
1) lider som ligger omedelbart intill l. utgör (del av) en portgång. UpplDomb. 1: 34 (1620). Fatab. 1916, s. 134.
2) bildl., om början l. inledning till ett företag o. d.; jfr -gång 1 b. CAEhrensvärd Brev 1: 119 (1787). Altid svårast i portlidret. Rhodin Ordspr. 4 (1807). Med mitt kungliga historiska uppdrag går det förtvifladt långsamt. Jag sitter ännu fast i portlidret. Geijer I. 8: 448 (1820). SvD(B) 1945, nr 51, s. 4.
Ssg (till -lider 1): portlider- l. (vanl.) portliders-loft. loft över portlider. HFinlÖ 1: 426 (1730). —
-LOFT. (förr) loft över portgång l. portlider. UpplDomb. 2: 89 (1579). Steckzén (o. Wennerström) LuleåH 1: 39 (i handl. fr. 1623). —
-LUCKA. [fsv. portluka, porthalva, fällgaller]
1) (numera knappast br.) till 1: lucka som tillsluter (mindre) portöppning; liten port l. dörr. Murenius AV 447 (1660). SPF 1858, s. 101 (till slussport).
-LÅS. (port- 1546 osv. porte- 1654—1655)
1) [y. fsv. portlas (HdlHelgLekGille 2—4: 55 (1516))] till 3: lås till port l. gatudörr. Skråordn. 316 (1546). Då hon .. satt nyckeln i portlåset, vände hon sig om. Heerberger Dag 82 (1939).
2) (förr) sjöt. till 4: med kilar inrättad stängningsanordning för kanonport. ExÖrlogsfl. 1823, s. 12. Uggla Skeppsb. SvEngLex. (1856). —
(3) -LÅSNING, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -LÄSNING. låsning av port; särsk. (förr) om låsning av stadsport. LReg. 283 (1676). BtVLand 2: 106 (1760). särsk. (numera bl. mera tillf.) oeg. l. bildl.; särsk. i uttr. i portlåsningen, i sista minuten. Crusenstolpe Mor. 1: 298 (1840). (Allm. Sv. Trädgårdstidn:s handbok nr 4 är) utkommen litet i portlåsningen. UNT 1932, nr 11208, s. 4. —
-MELLAN, adv. (†) i uttr. gå portmellan, gå från port till port, gå ur hus i hus; jfr hus 1 c. PESvedbom (1838) hos Dahlgren Släktprof. 1: 300. —
(1, 3) -MUR. mur som begränsar portöppning l. vari portöppning finnes. BtÅboH I. 1: 90 (1618). UpplFmT 43: Bil. 114 (1929). —
(4) -MÅLAD, p. adj. sjöt. om segelfartyg: som har påmålade blinda kanonportar. VFl. 1920, s. 75. Skrovet (på votivskeppet ”Elia” i Tjärnö kyrka i Bohuslän) är grönt, och port- eller nelsonmålat. SvKulturb. 5—6: 75 (1930). —
(3) -NAGEL. (numera bl. ngn gg om ä. förh.) redskap (nyckel l. rigel) att öppna o. stänga port med (jfr nagel, sbst.2 d). Hadorph BiärköR Föret. 2 a (1687). 3SAH 28: 291 (1916; om fornfynd fr. Birka). jfr: Michell Portnagell. 2SthmTb. 4: 240 (1573). särsk. (†) bildl., i uttr. fanens l. helvetes portnagel, om ondskefull l. moraliskt mindervärdig person (som råkar i l. leder ngn i evig förtappelse). HT 1939, s. 443 (1605: fanens portnagler). Ond Qwinna är Helfwetes portnagel. Grubb 617 (1665) [jfr fsv. ondh quinna är diäwlsins dura naghel]. —
-NATTSTUGA. (†) portkammare begagnad ss. sovrum. InventHusby 10/3 1606. Steckzén (o. Wennerström) LuleåH 1: 39 (i handl. fr. 1623). —
-NISCH.
2) tekn. till 3 b; i portkammare (se d. o. 2): rum l. nisch vari slussport införes vid öppnandet. TT 1889, s. 204. 2NF 25: 1477 (1917). —
(3) -NYCKEL. [fsv. portnykil (SthmTb. 1: 120 (1477))] nyckel till port; numera i sht om nyckel till gatuport l. gatudörr (i hyreshus med flera lägenheter). OPetri Kr. 326 (c. 1540; om nycklar till stadsport). PH 15: 303 (1792). En vanlig present till manliga släktingar och vänner var (på 1840-talet i Sthm) en påse att förvara den 10 a 15 cm. långa portnyckeln i. Linder Tid. 52 (1924). särsk. (föga br.) bildl., om fäste vid gräns o. d. I 317 år var Wiborgs slott Finlands portnyckel. Finland 38 (1893).
Avledn.: portproselytinna, f. (tillf.) kvinnlig portproselyt. Melin HelSkr. Apg. 16: 13 anm. (1865). —
(3, 4) -REGEL; pl. -reglar; l. -RIGEL. regel varmed port låses. BoupptSthm 1679, s. 1440 b, Bil. Ramsten o. Stenfelt (1917). —
1) (numera bl. tillf.) till 3: porthandtag l. portklapp i ringform. Helsingius (1587). KatalKonstindUtstSthm 1876—77, s. 43.
2) (förr) sjöt. till 4: i kanonport fäst ringbult använd till fastgöring av det tågvirke varmed porten öppnas. ArkliR 1567, avd. 1. Grundell AnlArtill. 1: 2 (c. 1695). jfr skott-portring. —
-RUM, n. [fsv. portrum (SthmTb. 3: 135 (1493))]
(4) -SEGEL. [jfr eng. port-sail] (förr) sjöt. gammalt segel l. presenning som vid lossning o. lastning av barlast utbreddes för att hindra att (ngt av) barlasten föll i sjön; jfr barlast-presenning. PH 2: 1209 (1734). SFS 1891, Bih. nr 28, s. 2. —
(4) -SKIVA, r. l. f. (†) sjömil. i kanonports överkant fäst syftanordning avsedd att möjliggöra skjutning med hela batteriet mot samma punkt (s. k. koncentrerad eld). Ehrenstam Sjöartill. 261 (1852). KrigVAH 1856, s. 24. —
-SKJUL. (port- 1715 osv. porte- 1714) jfr -lider. Fatab. 1913, s. 172 (1714). SvGeogrÅb. 1932, s. 53. —
-SKÖVE. (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) portlider, portskjul. SvTyHlex. (1851). TurÅ 1930, s. 328. —
-SLAG.
1) (förr) till 1: trumslag l. klockslag ss. signal till att fästningsport skulle stängas. ReglInf. 1751, s. 344. Nordensvan o. Krusenstjerna 1: 293 (1879).
-SPIK.
1) (numera bl. tillf.) till 3: grov spik i l. till port. BoupptSthm 1685, s. 1039 b. Wikforss 2: 741 (1804).
2) (förr) sjöt. till 4: spik med pyramidformigt huvud, särsk. använd i skeppsport. Uggla Skeppsb. SvFrLex. (1856). —
(3) -SPRÄNGARE, r. l. m. (numera knappast br.) mil. sprängmörsare, petard. Afzelius Sag. VIII. 2: 17 (1857). Därs. IX. 2: 16 (1860). —
-STEN. (numera knappast br. utom arkeol., se slutet) (tillhuggen) sten(pelare) som åt sidan begränsar en portöppning; äv.: avvisare (se d. o. a) vid l. i port; äv. om trappsten utanför port. TaxaInrLandTull. 1756, s. 33. Nordforss (1805; om trappsten). Dalin (1855; om avvisare). särsk. arkeol. (hög) sten som åt sidan begränsar ingång till hällkista l. annan stengrav. 2VittAH 14: 13 (1828, 1838). Fornv. 1938, s. 323. —
(4) -STJÄRT. (föga br.) sjöt. vid skeppsport fäst tåg; jfr -band. Ramsten 64 (1866). Smith (1917). —
(1, 3) -STOLPE. jfr -pelare; särsk. om stolpe vari port är upphängd; jfr grind-stolpe. 3SthmTb. 1: 157 (1593). Barnen hängde på portstolparna vid början av allén. MännMinn. 1: 72 (1942). —
(1, 4 a) -STOPPARE, r. l. m. [jfr eng. port-stopper] (förr) sjömil. stängningsanordning (lucka) för kanonport på en monitor. JernkA 1868, s. 62. VFl. 1905, s. 87. —
-STUGA. [fsv. portstova] portkammare, rum vid l. över portgång l. portlider; äv. om litet hus vid (infarts)port. BoupptSthm 7/7 1680, Bil. Lagerbring 1Hist. 4: 126 (1783; vid fästningsport). Edqvist Penelope 9 (1951). —
(3, 4 b) -STÅNG. stång l. bom för stängning o. regling av port(ar); äv. om vinkelställd stång (från port till portgångs vägg) som håller fast port; äv. om metallstång på port. VRP 1672, s. 457. PH 9: 56 (1768; till slussport). ”Flå katta” .. på portstången. HågkLivsintr. 11: 109 (1930); jfr flå, v. 2 e. —
-STÄLLE. (†) (plats för) portöppning? Samma tompt lågh nu för den andra halfua gårdz tompten mitt för poorttstelle, som .. (han) kiöpt hafuer. BtÅboH I. 6: 86 (1633). —
(3) -STÄNGARE, r. l. m. (i fackspr.) automatisk anordning för stängning av port.
-STÄNGSEL.
1) (föga br.) portstång, portbom. (Hon) togh honom i armen och ledde uth om porten, och satte för portstängslet. VRP 1697, s. 307.
(4 a) -STÖTTA, r. l. f. (†) skeppsb. timmer l. spant som bildar skeppsports sida. Ekbohrn NautOrdb. (1840). Dalin (1855). —
(1, 3, 4) -SYLL. porttröskel; äv.: tvärträ i en dörr l. port, numera särsk. till 4 a. Nordforss (1805). Stenfelt (1920; till skeppsport). —
(4) -TALJA. (numera föga br.) sjöt. talja för öppnande (l. fällande) av skeppsport. Grundell AnlArtill. 1: 2 (c. 1695). Ramsten o. Stenfelt (1917).
-TELEFON. (nytt ord) telefonanläggning från port(gång)en till de olika lägenheterna i ett (hyres)hus varigm en besökande kan anmäla sin ankomst till lägenhetsinnehavaren, som gm en elektrisk anordning kan öppna porten, så att den besökande kan komma in i trappuppgången. Huset är nybyggt och har porttelefon och alla andra moderna finesser. SvTeknUppslB 2: 313 (1939). —
(4 a) -TIMMER. (†) skeppsb. spant som bildar del av infattning till skeppsport. Chapman Dimens. D 3 b (1796). Lavén Sjöv. 9 (1853). —
(3 b) -TOMT. (†) tekn. om det område av sjöbotten som dockportar passera, när de öppnas l. stängas; jfr -kammare 2. BtRiksdP 1880, I. 1: nr 1, Bil. nr 4, s. 18. —
-TORN. [y. fsv. porttornen, pl. best. (SthmÄmbB 1: 203 (1522))] tornbyggnad vid l. över port; torn på portbyggnad. Atterbom Minn. 240 (1817). Öfver ingången genom kyrkogårdsmuren (vid stadskyrkan i Torneå) är bygdt ett ganska märkligt .. port- och klocktorn. SD 1898, nr 352, s. 1. Fornv. 1945, s. 328. —
(4 a) -TRYMPEL, äv. -DRYMPEL l. -RYMPEL. [jfr t. pfortdrempel, holl. poortdrempel] (†) skeppsb. tröskel till l. tvärslå över skeppsport; jfr -syll. Rajalin Skiepzb. 23 (1730). Schulthess (1885). —
(1, 3) -TRÖSKEL. tröskel till port. SP 1792, nr 89, s. 4. Crusenstolpe Mor. 5: 56 (1843). särsk.: tröskel till dock- l. slussport. König Mec. 140 (1752; till slussport). BtRiksdP 1880, I. 1: nr 1, Bil. nr 4 a, s. 18 (till dockport). —
(1 a) -TULL. (port- 1635 osv. porta- 1650. porte- 1646—1757) (förr) tull(avgift) som erlades vid infart genom stadsport; landtull; äv. i uttr. lilla porttullen, landtullen, lilla tullen. RP 5: 262 (1635). Om lille och porttullen, dhen dhe warur och ära underkastade, dhen ena marknaden ifrån dhen andra, som tillförende haffwa betalt stoora siötullen i inkommandet. 1BorgP 13 (1660). ASScF 18: 427 (1891; om ä. förh.). särsk. i utvidgad anv., om institution som handhade upptagandet av dylik avgift. RARP 17: 152 (1710). —
-VAKT, se d. o. —
-VAKTARE. (port- 1541 osv. porte- 1711) [jfr fsv. portavaktare, d. portvogter] (numera bl. mera tillf.) = portvakt 1; jfr -väktare. Tå .. (Jeremia) kom vthi Ben Jamins port, så war ther en skickat för en portwachtare benemd Jeria. Jer. 37: 13 (Bib. 1541; Bib. 1917: vakthavande). TurÅ 1942, s. 145.
Ssgr (ngt ålderdomligt, numera bl. tillf.): portvaktar-, äv. portvaktare-rum. portvaktsrum. Lundin NSthm 558 (1889).
-VAKTARINNA. [delvis avledn. av -vaktare] (numera knappast br.) portvakterska; äv. bildl. LBÄ 23—24: 155 (1799). Atterbom Minn. 268 (1818; bildl.). —
-VAKTERSKA. [delvis avledn. av -vaktare] kvinnlig portvakt; äv. bildl.; jfr -väkterska. Möller 2: 592 (1785). Stagnelius (SVS) 2: 203 (c. 1820; bildl.). Ljungquist Revolt 103 (1951). —
-VALV. [fsv. port hvalf (SthmJordeb. 2: 136 (1489))] valv över port(öppning), port(gång) med välvt tak. BtÅboH I. 1: 69 (c. 1610). Larsson VideU 178 (1951). särsk. (förr) bef. = -gång a. Hazelius Bef. 278 (1836). Busch Fästn. 29 (1880). —
(1 h ε) -VALVEL. (mindre br.) anat. ringformig valk i matsmältningskanalen, utgörande gränsen mellan magen o. tarmen. NF 10: 576 (1886). —
(1 h ε) -VEN. [efter nylat. vena porta l. portæ] anat. = -åder 1. ASScF 3: 577 (1852). Broman Männ. 2: 200 (1925). —
(3) -VRED, stundom -VREDE, n. (numera bl. mera tillf.) ss. handtag tjänstgörande del av portlås, vilken vrides, då porten skall öppnas; jfr dörr-vred. Deleen Meidinger 280 (1825). Strindberg SvÖ 1: 394 (1883). —
-VÄG. (numera bl. tillf.) (infarts- l. inkörs)port, portgång; äv.: väg till (stads)port. HSH 35: 292 (1656). Lindberg Hârûn 29 (1900). —
-VÄKTARE. (port- 1746 osv. porte- 1694) [jfr (ä.) d. portvægter, nor. portvekter] (numera bl. mera tillf.) portvakt; äv. bildl.; jfr -vaktare. Dryselius Måne 30 (1694). Petrus var portväktaren till himmelen. KyrkohÅ 1939, s. 282. —
-VÄKTERSKA. [delvis avledn. av -väktare] (tillf. l. arkaiserande) kvinnlig portvakt; jfr -vakterska. Heidenstam Folkung. 2: 320 (1907). —
-VÄLVNING. [jfr d. porthvælving] (föga br.) portvalv. Atterbom Minn. 424 (1818). Östberg ArkAnt. 7 (1928). —
-VÄRN. (förr) bef. värn (försvarsvärk l. mindre bastion) för försvar av (fästnings- l. stads)port; särsk.: tenalj. Hazelius Bef. 273 (1836). Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 21 (1908). —
(1 h ε) -ÅDER, förr äv. -ÅDRA, r. l. f.
1) i sht anat. hos människan o. de högre djuren: blodåder som samlar blodet från bukens inre organ o. för det genom leverporten in i levern; äv. om motsvarande blodväg hos lägre djur; jfr -ven. Palmchron SundhSp. C 8 a (1642). Sundevall ÅrsbVetA 1840—42, s. 242.
(6) -ÄNG. (enst., †) i sg. best., ss. symbol för slättland på turkiskt område, Turkiet; jfr -bäck. Ryttaren var käck och kampen hurtig, så at de kommo lyckligen (ur moraset) på torra landet in i port-ängen. Dalin Vitt. II. 6: 114 (1740). —
(1—4) -ÖPPNING.
1) abstr.: öppnande av port; särsk. (förr): öppnande av stadsport; jfr -låsning. HH 24: 152 (1710). TjReglArm. 1858, 2: 221.
2) konkret: öppning (i mur l. vägg l. plank l. byggnad o. d.) som utgör en port (i bet. 1 o. 4); öppning som bildas, då port (i bet. 3 o. 4 b) öppnas; äv. oeg. l. bildl. (jfr port, sbst.1 1 h). Platen Glascock 1: 124 (1836; om skeppsport). Thomée IllSv. 91 (1866; om dockport). Sundbeck Elsa 126 (1897; bildl.). Stolen placerades i portöppningen. Spångberg DuktFolk 42 (1930). —
-ÖVERLIGGARE~00200, r. l. m. byggn. vågrät bjälke som bildar övre delen av portinfattning. Kulturen 1941, s. 169. —
-ÖVERSTYCKE~0020. byggn. över port sittande, ofta utsmyckad del av portinfattning, väggfält över port. Lundin (o. Strindberg) GSthm 320 (1881).
B (†): PORTA-TULL, se A.
C (†): PORTE-BYGGNING, -GÅNG, -JÄRN, -LIDER, -LÅS, se A. —
-MAJOR. mil. major som förde befälet över trupper stationerade vid befäst stads port(ar). Söderman ExBook 174 (1679). —
-SKJUL, -TULL, -VAKTARE, -VÄKTARE, se A.
Spalt P 1486 band 20, 1953