Publicerad 1933   Lämna synpunkter
INKÖRA in3~ɟö2ra l. 2-, v. -kör, -de, -t, -d; se för övr. KÖRA. vbalsbst. -ANDE, -ING (†, Rålamb 13: 25 (1690)), -NING, -SEL (se avledn.); -ARE (se avledn.).
Etymologi
[jfr d. indkøre; av IN o. KÖRA]
(i fråga om bruklighet jfr anm. sp. 274) — jfr KÖRA IN.
1) med avs. på levande varelse, i sht djur: driva in, fösa in, jaga in, köra in, infösa, injaga; numera nästan bl. (i sht vard.) i p. pf. IErici Colerus 2: 213 (c. 1645). Bäst är, at när man om sommaren, vil vatna sina Får, det då skjer om mornarna bittida, då de sedan inkjöras, tils daggen är aftorkad. Hastfer Får 160 (1752). Bernfelt kände sig mer och mer inkörd i en klämma. Roos Skugg. 330 (1891; i bild).
2) i fråga om körande med (häst o.) fordon.
a) (numera knappast br. utom i p. pr.) intr.: med (häst o.) fordon o. d. färdas in, köra in, åka in. Lind (1749). När vi inkörde på Gästgifvaregården, var Rättaren sin Mamsell till möte. Törneros Bref 1: 86 (1825). Komma inkörande. Berndtson (1880). Björkman (1889).
b) tr., med obj. betecknande fordon (fordon med dess last). Hvarenda thorsdag och fredag inkördes (på torget) ett par hundra vagnar lastade med vinåmar. Atterbom Minn. 205 (1817). Inköra stora lass. LAHT 1909, s. 8.
c) tr., med obj. betecknande på fordon lastad vara o. d.: köra in, forsla in. Denna Elggård medförde .. den fördel, att der kunde inköras en stor myckenhet tallris, som minskade betydligt en dyrare föda. VetAH 1819, s. 233. QLm. I. 3: 12 (1833). — särsk.
α) med avs. på säd, hö o. d.: föra under tak, inbärga. IErici Colerus 1: 107 (c. 1645). GuIlbgDomb. 15/3 1648. (Jag) råder .. än en gång, at ej straxt inköra sit hö, sedan det är valmat, utan låta det stå ute par dagar. Dahlman Humleg. 129 (1748). Jag har lofvat folket litet drickspgr till slåtteröl, när inkörning blir. Geijer Brev 413 (1842). Har du höt inkört. Östergren (1928).
β) bärgv. med avs. på kolmila, i oeg. anv.: framköra ved till (kolmila) o. färdigresa (densamma). En fämptten fampna Kola Mijla, när hon inkördt, rijsadt och Stubbatt war. G1R 19: 103 (1548). För inkörning, risning, stybbning, kolning, utrifning och täckning af kolen betalades 2 kr. pr läst om 12 t:or. Skogvakt. 1891, s. 42.
3) med avs. på dragdjur: vänja vid l. dressera till körning, köra in. Hästen är icke inkörd. Widegren (1788). En kusk skall finnas vid hvarje stuteri för att inköra stuteriets hästar. BtRiksdP 1874, I. 1: nr 1, Bil. 5 b, s. 166. MeddNordM 1897, s. 188 (med avs. på hundspann). — särsk. (vard., mindre br.) bildl. Större delen (av norra tyska armén 1813) var nya trupper och frivillige, ännu ej krigvanda eller till fältmanövrer inkörda. Wingård Minn. 8: 19 (1848). Inköra en profkandidat i en viss metod. PedT 1908, s. 1.
4) (vard.) i p. pf., i bildl. anv. av 3, om fras o. d.: innött, invand, vanlig. SvD(A) 1920, nr 115, s. 10. Gamla inkörda fraser. Upsala(B) 1922, nr 52, s. 4. Första maj. Demonstration. Röda fanor, röda blommor i knapphålen. .. Programmet är gammalt och inkört. DN(A) 1928, nr 119, s. 1.
5) gm snabbare körning invinna (förlorad tid); särsk. i fråga om järnvägståg. Förr har lokomotivföraren gerna velat inköra förlorad tid. SD(L) 1896, nr 83, s. 4. Banor, .. där möjligen uppstående förseningar ovillkorligen måste kunna inköras. TT 1900, Allm. s. 157. Östergren (1928).
6) (i sht vard.) tränga l. pressa l. trycka (ngt) in; nästan bl. i p. pf. Linc. S 6 a (1640). Inköra armen. Lindfors (1815). Hagberg Shaksp. 8: 109 (1849). Aftrycket (av vetekorn i en krukskärva från stenåldern) .. visar ungefär hela kornet liggande utsträckt i sin längdriktning med ena spetsen något inkörd i lermassan. AntT XVII. 3: 102 (1904).
Ssgr (i allm. till 2): A: INKÖRNINGS-PORT. (†) inkörsport. Schönberg Bref 2: 238 (1778).
(2 c α) -TORR. landt. om säd o. d.: tillräckligt torr för att kunna föras under tak. LAHT 1929, s. 552.
B: INKÖRS-BRO. jfr -PORT. Ladugård af timmer .. försedd med höskulle och inkörsbro till denna. PT 1908, nr 147 B, s. 3.
-GRIND. jfr -PORT. Zedritz 3: 157 (c. 1855). Holmberg Tidsstr. 280 (1918).
-PORT. port som är avsedd för körtrafiken in till ett visst område; äv. bildl. Envallsson Friarne 25 (1795). Denna märkliga tull (dvs. tackjärnstullen) har nu så ofta fått bära namn af det protektionistiska systemets inkörsport, att (osv.). GHT 1898, s. 68 A, s. 2. Östergren (1928).
-VALV. jfr -PORT. MeddSlöjdF 1896, s. 20. Tvärs under huset gick ett mörkt inkörshvalf. Heidenstam Karol. 1: 104 (1897). Dens. Dag. 129 (1909).
Avledn.: INKÖRARE, m. (tillf.) person som kör in; särsk. till 3. När unga hästar öfverlemnas till oerfarna inkörare, .. kunna de lätt i grund förderfvas. Tidén Bosk. 10 (1841).
INKÖRSEL, r. l. f. till 2; numera oftast konkret: plats l. port l. väg o. d. som är avsedd för körtrafiken in till ett visst område, i sht gård, tomt o. d. Nordberg C12 1: 39 (1740). Man (hade) vägrat deras vagnar inkörsel på inre borggården. Geijer II. 5: 151 (1838). Några få .. hus, som ligga spridda på ömse sidor om vägen, beteckna inkörseln till en köpstad eller by. Backman Dickens Pickw. 1: 436 (1871). Den stora lönnen vid inkörseln till gården. Lagerlöf Holg. 2: 417 (1907). särsk. (numera knappast br.) till 2 c α. En ovanligt aktsam handtering fordras .. vid sädens .. inkörsel. LBÄ 44—50: 291 (1801). SFS 1866, nr 76, s. 26. Östergren (1928; angivet ss. sälls.).
Ssg: inkörsel- l. inkörsels-port. (numera knappast br.) inkörsport. Calonius Bref 432 (1800). FoF 1917, s. 20.

 

Spalt I 612 band 12, 1933

Webbansvarig