porfyr | SAOB

Publicerad 1953

PORFYR porfy4r, ngn gg (i sht ss. förled i ssg) med huvudton på första stavelsen (por4fyr resp. por3fyr~) (porphy´r Weste; pårrfy´r Dalin), r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. (om olika arter) -er.

Ordformer

(-fir (-ph-) 1711—1796. -fyr (-ph-) 1675 (: Porphyrsteenar) osv.)

Etymologi

[jfr t. porphyr, eng. porphyry, fr. porphyre; ytterst till gr. πορφύρεος, purpurfärgad, πορφύρα, purpursnäcka, purpurfärg (jfr PURPUR); jfr lat. porphyrites, porfyr (jfr PORFYRIT)]

eruptiv bärgart bestående av en tät l. finkornig grundmassa vari utskilda, större (ljusare, röda l. vita) kristaller l. strökorn (av ett l. flera mineral) ligga inbäddade, använd ss. byggnadssten, material till prydnadsföremål o. d.; särsk. om dylika bärgarter som till sin sammansättning svara mot granit l. syenit, med strökorn av kalkfattig natron- l. kalifältspat l. kvarts. Hiärne Suurbr. 116 (1680). I Elfdahls socken i Dalarne finnes .. porfyr; den är brunröd med hvita prickar. Berlin Lrb. 90 (1852). Väggspegel av trä med .. bordskiva av porfyr. HantvB I. 1: 402 (1934). Napoleons sarkofag .. torde vara det mest kända föremål, som tillverkats av porfyr från Älvdalen. Kulturen 1941, s. 34. — jfr DIABAS-, FELSIT-, GRANIT-, GÅNG-, HÄLLEFLINT-, KLOT-, KVARNSTENS-, KVARTS-, MORA-, ROMB-, SYENIT-, TRAPP-PORFYR m. fl.

Ssgr: PORFYR-ARBETE~020. abstr. o. konkret. ExposSlöjdprodSthm 1847, s. 63. —

-ART. miner. Wallerius Tank. 64 (1776). —

-ARTAD, p. adj. miner. som utgör (l. liknar) porfyr; som har en struktur som liknar porfyrens (med strökorn i en tätare grundmassa), porfyrisk. Rinman 2: 966 (1789). Porfyrartad granit. Rothstein Byggn. 78 (1856). —

-BERG, se -bärg. —

-BILDNING. miner. abstr. o. konkret. JernkA 1828, Bih. 2: 8 (konkret). —

-BLOCK. jfr block 5. Rinman 1: 233 (1788). —

-BOLL. miner. jfr boll 1 d. JernkA 1900, s. 345. —

-BORD. med porfyrskiva. Atterbom LÖ 1: 68 (1824). —

-BRECCIA. miner. breccia bestående av porfyrstycken. Retzius Min. 275 (1795). —

-BROTT. stenbrott där porfyr brytes. Wallerius Min. 101 (1747). —

-BÄRG. porfyrförande bärg. RelCur. 12 (1682). —

-FÄLT. porfyrförande fält (se d. o. 5). SvGeolU C 57: 34 (1883). —

-FÖRANDE, p. adj. geol. om trakt, bärg o. d.: där det finns porfyr; som innehåller porfyr. VetAH 1805, s. 15. —

-GRANIT. miner. granit med spridda större (fältspats)kristaller; granit med porfyrartad struktur. VetAH 1805, s. 86. —

-HÄLL. häll (se häll, sbst.2 3) av porfyr. FKM 4: 382 (1815). —

-KISTA. kista (särsk. sarkofag) av porfyr. PoetK 1814, 2: 44. Siwertz Sel. 2: 110 (1920). —

-KLIPPA, r. l. f. klippa av porfyr; porfyrförande klippa. VetAH 1805, s. 89. —

-KOLONN. jfr kolonn 1. SvBrIt. 1: 43 (c. 1700). —

-KONGLOMERAT. miner. konglomerat med bollar av porfyr. Hisinger PVetA 1811, s. 23. —

-KVADRA. (numera föga br.) kvadersten av porfyr. Anholm Gog 160 (1895). —

-KVARNSTEN~02, äv. ~20. Kjellin (1927). —

-KÖRTEL. miner. jfr körtel 3. Rinman 1: 304 (1788). —

-LAGER, n. miner. porfyrförande lager. Rinman 2: 302 (1789). —

-LAVA. miner. porfyrisk lava. Berzelius Res. 218 (1819). —

-LIK, adj. miner. porfyrartad, porfyrisk. Rinman 2: 9 (1789). —

-LIKNANDE, p. adj. = -lik. —

-MJÄLTE. med. hyperplastisk mjälte vid viss lymfsjukdom, med en brokig snittyta på grund av insprängda knöliga l. taggiga nekrotiska härdar o. indurationer av olika ålder. Wernstedt (1951). —

-MORTEL. av porfyr. FKM 3: 326 (1810). —

-OMRÅDE~020. porfyrförande område. NF 3: 783 (1879). —

-PECHSTEN~02, äv. ~20. miner. porfyrisk pechsten. 2NF (1915). —

-PELARE. av porfyr. Lönnberg Kåre 68 (1887). —

-SARKOFAG. —

-SKIFFER. [jfr t. porphyrschiefer] (numera föga br.) miner. ett slags (skiffrig, porfyrliknande) grön l. gulgrå, tät vulkanisk bärgart (av sanidin, nefelit o. augit), ”fonolit”; jfr klingsten. VetAH 1805, s. 86. JernkA 1900, s. 343. —

-SKIVA, r. l. f. skiva (till möbel, t. ex. bord l. byrå) av porfyr. —

-SLIPERI. industriell värksamhet l. anläggning för slipning av porfyr. Nyström SvGeogr. 467 (1895). Älvdalens porfyrsliperi. Kulturen 1941, s. 34. —

-SLIPNING. SvNat. 1923, s. 71. —

-STEN. sten(stycke) av porfyr; äv. (numera föga br.) om bärgarten, liktydigt med: porfyr. Amer. 26 (1675). Een stoor stood, af porphyr steen. KKD 5: 59 (1709). —

-STRUKTUR. [jfr t. porphyrstruktur] miner. den speciella struktur (med en tät l. finkornig grundmassa vari utskilda, större kristaller l. strökorn ligga inbäddade) som utmärker porfyr, porfyrisk struktur. JernkA 1828, Bih. 3: 12. —

-TUFF, r. [jfr d. porphyrtuf] miner. bärgart bestående av vulkanisk aska som till sammansättning o. bildning är direkt anknuten till porfyr. Erdmann Bergart. 181 (1855). —

-URNA. av porfyr. DA 1824, nr 11, Bih. s. 1. —

-VAS. av porfyr. Den colossala Porfyr-vasen på Rosendal. MagKonst 1826, s. 42. —

-VÄRK, n. industriell anläggning för bearbetning av porfyr o. framställning av föremål (urnor, vaser, bordskivor m. m.) av porfyr. Elfvedals Porfyrverk. SthmStCal. 1789, s. 62. Dædalus 1941, s. 88.

Spalt P 1473 band 20, 1953

Webbansvarig