Publicerad 1945 | Lämna synpunkter |
MOTOR mω3tor2, äv. -ωr2, äv. 40, r. l. m.; best. -n; pl. motorer mωtω4rer. Anm. I folkligt spr. uttalas ordet ofta mωtω4r o. har då i sg. best. formen motoren040 l. motorn04.
1) (numera föga br.) energibärande kropp (strömmande vätska l. gas, kropp med lägesenergi l. formförändringsenergi, gas under tryck o. d.) som direkt kan avge mekaniskt arbete; äv. i uttr. primär motor, maskin som kan avge mekaniskt arbete av en för teknisk drift av andra maskiner l. anordningar lämplig form (vanl. rotationsarbete) o. som själv drives av naturenergi l. förbränningsenergi; äv. i uttr. levande motor, om människa l. djur som lämnar mekanisk drivkraft. Holmström Naturl. 1: 12 (1888). SvUppslB (1934).
2) mekanisk anordning l. maskin som kan uträtta mekaniskt arbete, i sht sådan som förvandlar tillförd energi till mekaniskt arbete (sekundär motor), kraftmaskin; numera vanl. om elektro- l. förbrännings- l. explosionsmotor. Fyrcylindrig, vattenkyld, luftkyld motor. Båten, bilen drives med motor. Motorn strejkade. Sätta i gång l. starta, stanna motorn. Fessel har konstruerat en elektromagnetisk motor. Edlund ÅrsbVetA 1851, s. 187. De vertikalt gående vattenhjulen med horisontal axel .. ha visat sig som ändamålsenliga motorer i många afseenden. UB 2: 189 (1873). Elektriska motorer. TSjöv. 1891, s. 429. (Chauffören) fick motorn i gång med ett väldigt brak. Siwertz JoDr. 167 (1928). Motorn (i bilen började) krångla, den hostade och hackade. SvD(B) 1929, nr 342, s. 10. — jfr AUTOMOBIL-, BENSIN-, DIESEL-, ELEKTRO-, ENFAS-, EXPLOSIONS-, FARTYGS-, FLYG-, FOTOGEN-, FYRTAKTS-, FÖRBRÄNNINGS-, GAS-, HJÄLP-, OLJE-, TRYCKLUFTS-, UTOMBORDS-, VIND-, ÅNG-MOTOR m. fl. — särsk.
a) (vard.) elliptiskt för: motorbåt. Här skall du ligga. .. Jag kör de andra in till stan med motorn. Engström 5Bok 58 (1910). TurÅ 1912, s. 82 (underskrift till bild).
b) ss. förled i ssgr, särsk. betecknande
α) del av l. tillbehör till motor(er).
β) ngt vari en motor ingår ss. en del.
γ) värksamhet varigm motorer tillvärkas, repareras, försäljas o. d.
δ) ngt som drives l. utföres medelst motor(er).
ε) ngt som användes för drift av motor(er).
ζ) ngt som härrör från l. alstras av motor(er).
η) person som sköter, sysslar med, begagnar sig av, är intresserad av osv. motor(er) l. motorfordon.
ϑ) ngt som användes vid färd på (öppet) motorfordon.
3) [delvis i anslutning till lat. motor] i bildl. anv. av 2.
a) (numera bl. mera tillf.) om person som är upphov till l. tillskyndare av ngt, drivande kraft, upphovsman; jfr MOTIVÖR, MOTÖR. BL 14: 41 (1847). Meldahl höll före, att danskon N. Höyen var den andliga motorn för (restaureringen av Lunds domkyrka). Ahrenberg Männ. 4: 111 (1909). — Anm. Ss. beteckning för person som är upphovet till l. den drivande kraften i en rörelse o. d. användes ofta det mlat. uttr. primus motor. SvD(B) 1927, nr 180, s. 10.
b) (numera bl. mera tillf.) om sak: impuls, incitament; drivkraft. Det finnes (till vetenskapligt författande) .. en ekonomisk motor, ehuru denna kanske icke alltid ligger fullt tydligt i dagen. NordT 1894, s. 227. Längtan efter att göra bra saker är dock motorn till mitt arbete. Engström Kryss Föret. 2 (1912).
(2 b δ) -BÅT. mindre fartyg som drives med motor(er). GHT 1896, nr 219 A, s. 2. Jag följer med motorbåten in till stan. Engström 5Bok 59 (1910).
-kår. i uttr. Sverges frivilliga motorbåtskår, 1915 organiserad kår med uppgift att i kustförsvarets syfte med sina medlemmar o. deras motorbåtar vid behov stå till Kungl. Maj:ts förfogande (1941 ersatt av Sjövärnskåren). SFS 1915, s. 463.
-sport.
(2 b α) -BÄDD. skeppsb. längsgående, med kölen parallella balkar varpå motorn i en motorbåt vilar. Nerén (1930). —
-kår. i uttr. Frivilliga motorcykelkåren, med uppgift att i försvarets syfte med sina medlemmar o. deras motorcyklar stå till Kungl. Maj:ts förfogande.
-patrull. mil.
(2 b δ) -CYKLETT. [efter fr. motocyclette, diminutivum av motocycle] (mindre br.) tvåhjulig motorcykel. SFS 1911, nr 28, s. 1. FFS 1922, s. 397. —
(2 b δ) -DILIGENS. buss för post- o. passagerartrafik, konstruerad för trafik på snötäckta vägar; jfr -postdiligens. SvPostv. 58 (1924). —
(2 b η) -DRULLE. (vard.) person som far fram hänsynslöst, bullersamt o. d. med motorfordon. Upsala(A) 1927, nr 139, s. 1. —
(2 b β) -DYNAMO~200 l. ~102. (numera knappast br.) elektrisk omformare bestående av likströms- l. växelströmsmotor o. likströmsgenerator. TT 1893, Allm. nr 11, s. 2. SthmBelysn. 132 (1903). —
-FEL, n. Bilen stannade på grund av motorfel. —
(2 b η) -FOLK. sammanfattande benämning på personer som köra motorfordon l. äro intresserade i l. av motordrift; jfr -man. SvD(A) 1931, nr 1, s. 14. —
-ägare. —
(2 b δ) -FRÄS, r. lant. motorredskap varmed jorden uppluckras med billar som äro fästa på en roterande trumma. Nerén (1930). —
(2 b β) -GENERATOR. el.-tekn. elektrisk omformare bestående av en motor direktkopplad med en generator. TT 1900, Allm. s. 325. —
(2 b ϑ) -GLASÖGON~020. KatalStröm 1923, s. 26. —
-HAVERI. (haveri förorsakat av) fel l. skada på motor. Motorhaverier (på flygmaskiner) inskränka sig .. ofta till skadade ventiler (m. m.). VFl. 1918, s. 32. —
(2 b δ) -HOJ, r. (starkt vard.) motorcykel. På motorhoj med bönholk (dvs. sidvagn) från Haparanda till Ystad. Gegerfelt (1921; boktitel). —
(2 b ζ) -KRAFT. KatalIndUtstSthm 1897, s. 84. Artilleri, som förflyttas med motorkraft. 3NF 14: 375 (1931). —
-KRÅNGEL. jfr krångel 8. Hon .. blev .. försenad av ett par timmars motorkrångel. SvD(A) 1929, nr 100, s. 10. —
(2 b δ) -LAVETTAGE. mil. motorfordon med därpå monterade skjutpjäser. —
(2 b η) -MAN ~man2. person som sysslar med (kör, passar, reparerar o. d.) motorer l. motorfordon; motorförare; motorist. TT 1902, M. s. 38. särsk. (sjöt.) om motorskötare på motorfartyg. SFS 1936, s. 527. —
(2 b β) -MÄTARE, r. l. m. el.-tekn. elektrisk energimätare vars drivorgan utgöres av en motor med kommutator. TT 1897, M. s. 76. —
(2 b ϑ) -MÖSSA. särsk. dels om skinnmössa med (skärm o.) nedfällbart skydd för öronen, dels om skärmmössa av tyg med emblem l. klubbmärke o. d. VårkatalStröm 1925, s. 34. —
(2 b δ) -PJÄS. mil. skjutpjäs monterad på motorfordon. —
(2 b δ) -PLOG. traktor kombinerad med en l. flera plogar, traktorplog; äv. om motordriven snöplog. LAHT 1911, s. 180. —
(2 b δ) -REDSKAP~02 l. ~20. om motordrivet arbetsredskap, ss. lantbruksmaskin, vägmaskin o. d. SFS 1923, s. 490. —
(2 b ϑ) -ROCK. KatalStröm 1923, s. 25. —
-SKADA, r. l. f. skada på motor. —
(2 b δ) -SKEPP. (numera föga br.) motorfartyg; äv.: fullriggat fartyg försett med motor. VFl. 1912, s. 129. SDS 1935, nr 155, s. 18. —
-SKIDA, r. l. f. skida som anbringas på vardera sidan av en motorcykel för att underlätta körning i djup snö. 2NF 25: 988 (1917). —
(2 b α) -SKYDD.
2) i uttr. termiskt motorskydd, självbrytare avsedd att skydda en elektrisk motor mot termisk överbelastning. KommerskollFörf. 1939 A, nr 4, s. 18. —
(2 b α) -SKÅP. sammanbyggd, oftast kapslad enhet för anslutning o. skydd av elektrisk motor. TT 1899, M. s. 99. —
(2 b α) -SLADD. särsk. om bar gummislangledning med dubbelt slanggummi. KommerskollFörf. 1939 A, nr 4, s. 14. —
(2 b δ) -SLÄDE. släde som framdrives av motordriven propeller; äv. om motorfordon av annat slag (bil, motorcykel o. d.) som (för tillfället) försetts med medar. PT 1913, nr 293 A, s. 2. —
(2 b δ) -SNURRA, r. l. f. (vard.) mindre båt försedd med utombordsmotor, ”aktersnurra”. SvD(A) 1929, nr 172, s. 8. —
-STADION. stadion l. tävlingsplats för motorfordon (i sht motorcyklar) på rundbana. Östergren (1932). —
(2 b α) -STATIV. ss. underlag för motor. —
-STOPP, n. förhållande(t) att en motor stannar, stopp i motor; äv. (skämts.) bildl., om stopp i tankevärksamhet, utveckling o. d. Knöppel Barb. 158 (1916). (Han) fick motorstopp i hjärnan. Krey-Lange KolumbÅterk. 114 (1933). —
(2 b ε) -STRÖM. —
-SUMP.
(2 b α) -TAVLA. el.-tekn. plint för strömbrytare, säkerhetsapparater, ampèremeter o. d. hörande till en elektromotor. Elfving Starkstr. 69 (1909). —
(2 b δ) -TORPEDBÅT~020 l. ~102. sjömil. mindre, snabbgående torpedbåt av racertyp. VFl. 1906, s. 60. SvFl. 1944, s. 148. —
-TRAFIK. med motorfordon. 2NF 34: Suppl. 393 (1922). —
-TRAFIKERAD, p. adj. (mera tillf.) med motorfordon. Malmöhus län hör till våra mest motortrafikerade. Östergren (cit. fr. 1928). —
-TRANSPORT. med motorfordon. FlottnT 1920, s. 935. —
-TRANSPORTERAD, p. adj. med motorfordon. Motortransporterade (artilleri-)pjäser. KrigVAH 1922, s. 56. —
(2 b δ) -VAGN. motordrivet fordon med egen motor l. (i sht förr, järnv.) med mindre ångmaskin; särsk. (järnv.) om dylik järnvägsvagn med utrymme för passagerare o. gods; särsk. om rälsbuss. DetHände 1890, s. 22. (Tåget) utgöres af blott två bogievagnar, af hvilka den främsta tillika utgör motorvagn. SD(L) 1895, nr 135, s. 5. KatalIndUtstSthm 1897, s. 206 (om ångdressin). Spårvagnen .. bestod af motorvagn och släpvagn. PT 1910, nr 196 A, s. 2. —
(2 b δ) -VELOCIPED. (numera bl. i utpräglat skriftspr.) = -cykel. SDS 1899, nr 428, s. 1. BtRiksdP 1928, 7: nr 4, s. 7. —
(2 b δ) -VÄLT. motordriven vält, i sht sådan som användes för gatu- o. vägarbeten. AB 1914, nr 63, s. 3. —
(2 b η) -VÄRLD(EN). sammanfattande, om motorfolk i allm. l. inom ett visst område o. d. SvD(A) 1928, nr 123, s. 24. —
(2 b α) -VÄRMARE, r. l. m. apparat för uppvärmning av motorer före starten i hård kyla. Östergren (1932). —
Spalt M 1461 band 17, 1945