Publicerad 1935   Lämna synpunkter
KJOL ɟω4l, r. l. m.; best. -en, äv. -n; pl. -ar ((†) -er BoupptVäxjö 1801 (: verkens tioler)); l. (i bet. 14 nästan alltid, i bet. 5 numera bl. dels arkaiserande, i sht i vitter stil, dels vard., i sht bygdemålsfärgat) KJORTEL ɟω3rtel2, äv. ɟωr3tel2, r. l. m.; best. kjorteln ((†) -telen (-tilen) Luk. 6: 29 (NT 1526), Hagberg Shaksp. 6: 319 (1849); -tlen PolitVis. 201 (c. 1598), Bellman (SVS) 1: 81 (1790)); pl. kjortlar ((†) kjorteler BtÅboH I. 11—12: 41 (1671); kjortler (-tzl-) TullbSthm 25/8 1543, Warnmark Epigr. L 3 a (1688)).
Ordformer
(kjol (kiol) 1673 (: Caton Kiol) osv. tjol (tiol) 1801 (: Siden tiol)1815. kjorl (kiorl) 1673 (: fru Kiorlar, pl.)1834 (: kjorlsäckar). tjorl 1798 (: siden tjorl)1881 (: undertjorlar, pl.). kjortel(l) (ki-, ky-, -tt-) 1526 (: kiortlar, pl.), 1535 osv. kjortil(l) (ki-, -th-, -tt-) 15281733 (: kiortill säcken). kortel, -ill 15281779. tjortel(l) 1664 (: Tiortel tygh)1798 (: bomuls tjortel). kiörtell 1543 (: Sammettz kiörtell). tiortzler, pl. 1543. i ssg: kiortzle- 1646 (: kiortzleklädhe))
Etymologi
[fsv. kiurtil, kiortil (i bet. 13), fgutn. kurtil, sv. dial. kjo(r)sl(e), kjols, kjol, motsv. fd. kiurtel, (ä.) d. kjortel (i bet. 23), d. kjole, kvinnoklänning, frack, förr äv.: långrock, livrock o. d., isl. kyrtill (i bet. 13); jfr feng. cyrtel, eng. kirtle; avledn. av germ. kurta-, kort (se KORT, adj.), o. urspr. betecknande ett kort plagg (jfr isl. stakkr o. SKJORTA), sedermera ett till knäna l. längre räckande plagg. Ordet anses vanl. vara till de nord. spr. lånat från feng., men vissa skäl tala för att det kanske snarare är lånat från fsax. l. ffris. (jfr Hellquist EtymOrdb. (1921) o. EWadstein i SkrHVSamfU XXI. 3: 9 (1922)). — Med avs. på bet.-utvecklingen jfr äv. t. rock. — Formen kjol har uppstått gm nybildning till pl. kjolar, som utvecklats ur kjortlar gm förlust av t mellan r o. l (jfr ÄRLA) o. sammansmältning av rl till l. — Jfr BEKJOLAD]
1) (i fråga om äldre, i sht forntida förh.) ss. gemensam beteckning för av män o. kvinnor brukad lång (över)klädnad (med l. utan ärmar); förr äv. allmännare, övergående i bet.: dräkt, klädnad, i pl.: kläder. Gudh giorde Adam och hans hustru kiortlar aff skin. 1Mos. 3: 21 (Bib. 1541; Bib. 1917: kläder). Lijtet kläde giör stackot kiortil. Grubb 462 (1665). Kjorteln .. bars (under medeltiden) både af män och qvinnor. Hildebrand Medelt. 1: 442 (1884). — särsk. (†) bildl.: ”klädnad”, ”dräkt”; höljande l. skylande betäckning; förklädnad. (Herren) haffuer migh vthiklädt medh salighetennes klädher, och draghet vppå migh rettferdighetennes kiortel. Jes. 61: 10 (Bib. 1541; Bib. 1917: mantel); jfr 2. Att detta eller desslijka scripta icke må komma så plumpt igen framdeles under een annan kjortell. RP 6: 460 (1636). Om sens commun .. ikläder sig vishetens kjortel och förklarar sig för lagstiftare inom hela hennes område. Geijer I. 5: 72 (1811).
2) (numera bl. arkaiserande, i fråga om äldre förh.) i fråga om mansdräkt: lång (ofta fotsid), vanl. vid o. löst hängande överklädnad (rock), långrock, livklädnad, livrock; särsk. i fråga om ä. nordiska förh.: blusliknande (till knäna räckande) överklädnad (som sammanhölls med ett bälte om livet); äv., i fråga om orientaliskt l. klassiskt dräktskick, om lång (över)klädnad av växlande form, kiton, tunika, toga o. d.; stundom om långt, löst hängande överplagg, kappa, mantel (jfr särsk. b). Then tigh fråtagher mantelen honom förholt ecke heller kyortelen. Luk. 6: 29 (NT 1526; Bib. 1917: livklädnaden). Wij ginge (på grund av eldsvådan på Sthms slott) szå blotte vtåff .. atuj icke hade meere än en kiortel. G1R 10: 103 (1535). Om barnen .. halla honom (dvs. fadern) j kiortelen. PErici Musæus 1: 205 a (1582). Thesse tre Männ (dvs. triumvirerna) fingo .. tilseijelse och macht til at dragha långe Kiortlar. Schroderus Liv. 470 (1626). Then ena (riddaren) .. är klädd vthi en footsijd Kiortel, och bekrönt med en Lorenkrantz. Stiernhielm Virt. 5 (1650, 1668). De (som suttit fångna hos tartarerna) vore .. klädda i tartarske kiortlar. Ekeblad Bref 2: 325 (1662). Iuder i longa suarta kiortler. Bolinus Dagb. 20 (1667). Manfolckz kläder (hos lapparna) äro (bl. a.) kiortlar them the mästedels medh bälten Vphäffta. SRheen (1671) i Landsm. XVII. 1: 62. (Isl.) Kufl .., (sv.) Rägnkappa, Kiortill. Verelius 146 (1681). De (till grevar o. friherrar) utsedde herrarne trädde fram inför thronen iklädde sida kjortlar af hvit damask. Forssell Hist. 1: 93 (1869; i fråga om greve- o. friherreutnämningen vid E. XIV:s kröning 1561). LbFolksk. 405 (1892). — jfr ARM-, ATLAS-, BONDE-, FLAX-, GYLLENDUKS-, KLÄDES-, LIV-, LOSKINNS-, LÄDER-, MANFOLKS-, NATT-, RESE-, RÄGN-, RÄVSKINNS-, SAMMETS-, SKINN-, ULVSKINNS-, VAPEN-, ÖVER-KJORTEL m. fl. — särsk.
a) (†) om prästerlig ämbetsrock av äldre form, (lång, vid o. veckad) prästrock. JönkTb. 118 (1528). Biskoppen .. förmante (prästerna) .. icke besöka nogon siuk utan kappa eller kiortell. ConsEcclAboP 37 (1657). KOF 3: 136 (1682). — jfr MÄSS-, PRÄST(E)-KJORTEL m. fl. — särsk. metonymiskt för: klerk, andlig? Bland andre Sticht Würtzburgh allen / Medh Rätt man må berömma, / Ty thet medh Swärd, föruthan Meen, / Och Kiortlen monde dömma. Schroderus Os. 2: 446 (1635).
b) (†) om kappa l. mantel l. talar o. d. betecknande viss värdighet l. funktion o. d.; särsk. dels om prästkappa o. d., dels om kungamantel. (S. Holmgers beläte var iklädt) sidh konungzligh kjortel medh hvitt brem. Bureus Suml. 54 (c. 1600). Prästen han ock sielfwer vpstodh, / En löös Kiortel han på sigh togh. Fosz 100 (1621; Weigere: kaabe, nt. mantel). Cursores (hade) sina kiortlar på sigh (vid invitationen till orationen). ConsAcAboP 1: 16 (1640). Kurck Lefn. 56 (1705). jfr: Hans Ulfsparre (kom) med konungsliga manteln, eller som det då (dvs. på 1600-talet) hette, kjortelen. Fryxell Ber. 5: 39 (1831). — jfr BISKOPS-, PROFESSORS-KJORTEL m. fl.
c) [jfr ä. d. kjole, långrock o. d.] (förr) i fråga om den skånska folkdräkten: till högtidsdräkt buren, åtsittande, till knäna räckande rock (av grå l. blå färg). Schultze Ordb. 2264 (c. 1755). Swanander Bara 5: 33 (1797). Lovén Folkl. 22 (1847).
3) [jfr motsv. anv. av d. kjole, t. rock] (numera bl. ngn gg arkaiserande, i fråga om ä. förh.) i fråga om kvinnodräkt: klänning; stundom svårt att säkert skilja från 5. Hon hadhe en brokot kiortel vppå, ty sådana kiortlar drogho Konungs döttrar så lenge the woro jungfrur. 2Sam. 13: 18 (Bib. 1541); jfr 1. Eij må Brudhgumme flere förninga före Brudh sine, än en gångare .. kåpa och kiortill (m. m.). Lagförsl. 123 (c. 1609). Kjortelen består af Lifstycke och skört tilhopasydde. Linné Sk. 66 (1751). Ekelund 1FädH 1: 69 (1829; i fråga om medeltida förh.). — jfr BRUD-, FRU-, KVINNFOLKS-, KVINNO-, NATT-, NUNNE-KJORTEL m. fl.
4) (†) i fråga om småbarn: kolt? (I Haag fick jag den äran) hälsa prinsen, som än var liten och i kjortel. Kurck Lefn. 42 (1705). Polhem Bet. 1: 32 (1721; i bild). — jfr BARN-, DRÄNGE-KJORTEL.
5) i fråga om kvinnodräkt: från midjan nedhängande, nedre delen av kroppen omslutande plagg av växlande längd, åtsittande om livet (fäst med band l. numera vanl. knäppe) o. av större l. mindre vidd nedtill; tillsammans med ett livstycke (blus, kofta l. dyl.) bildande en dräkt (ytterkjol) l. buret under annan kjol l. under klänning (inner- l. underkjol). Fotsid, fotfri, lång, halvlång, kort kjol. Slät, veckad, rynkad, garnerad, vadderad kjol. Vid, klocklik, snäv, trång kjol. Klänning med kort liv och lång kjol. Hon var klädd i blus och kjol. Draga på kjolen. Häkta l. knäppa upp kjolen l. kjolarna. Kjolen (l. kjolarna) frasade, när hon rörde sig. Samla ihop kjolen l. kjolarna (med ett grepp av handen). Ha l. vara klädd i korta kjolar; särsk. (i sht förr) för att beteckna en flicka ss. ännu icke vuxen. Horn Lefv. 46 (c. 1657). Hustrurna (i Ångermanland) bära svarta sammets eller damask mössor, med koft och kortel af Satin. Hülphers Norrl. 4: 377 (1779). Hej! mina Flickor lyfta på kjolen, / Dansa och skratta, hör Basfiolen. Bellman (SVS) 1: 20 (1790). (Hon satt) med fötterna uppdragna i kjolarne och boken i knät. Benedictsson Skåne 199 (1884). (Flickan) kantar upp en kjol. Wägner Norrt. 11 (1908). Döttrar och pigor skyndade över planen .., och det var som om man hörde kjolarna fladdra. Böök ResSv. 202 (1924). — jfr ARBETS-, ATLAS-, AXEL-, BAL-, BOMULLS-, BYX-, CHEVIOT-, DANSÖS-, DIREKTOAR-, EMPIR-, FLANELLS-, HÄNGSEL-, INNE-, INNER-, KATTUNS-, KLOCK-, KLÄDES-, KRINOLIN-, KVINNO-, MUSSLINS-, NÄTTELDUKS-, PROMENAD-, PÄLS-, RID-, RYNK-, SATÄNG-, SIDEN-, SILKES-, SITS-, SLÄP-, STYV-, STÄRK-, TAFTS-, TAGEL-, TYLL-, UNDER-, UTE-, VÄRKENS-, YLLE-, YTTER-, ÖVER-KJOL l. -KJORTEL m. fl. — särsk.
a) i uttr. delad kjol l. delade kjolar, se DELA, v.1 18 a.
b) (förr) i uttr. kyssa (ngn) på kjolen l. kyssa (fållen av) ngns kjol o. d., ss. underdånig artighetsbetygelse; förr äv. oeg., ss. artighetsformel i brev. Sparren pussar din tiortell. Stenbock (o. Oxenstierna) Brefv. 1: 51 (1692). Bruzelius AllmogL 5 (1876).
c) (vard.) i uttr. hänga ngn i kjolen l. kjolarna l. hänga i kjolen osv. på ngn, eg. om barn som håller sin mor (l. ngn annan kvinna) i kjolen; ofta i utvidgad l. bildl. anv.: hålla sig till ngn, ”hänga efter” ngn. Törneros Bref 2: 11 (c. 1823; bildl.). Jag är väl icke någon pojke, som hänger mor sin i kjortelen. Wetterbergh Penning. 365 (1847). Siwertz Varuh. 161 (1926).
d) i uttr. (klädd) i kjolar l. kjortlar o. d., för att beteckna (ngn ss.) kvinna. (Man) säger .. otvifvelaktigt hon om .. en slitvarg i kjortlar. EHTegnér i 3SAH 6: 235 (1891). En äldre tjänsteman i kjolar. GHT 1897, nr 42 B, s. 2.
e) i uttr. jungfru Marie (l. Marias) kjol(ar), ss. namn på vissa växter, se JUNGFRU 3 a δ.
6) (vard., vanl. överlägset l. försmädligt l. föraktligt) metonymiskt för: kvinna, fruntimmer; jfr KJOL-TYG o. KJORTEL-VÄG. Springa efter (alla) kjolar l. kjortlar. Sahlstedt (1757). Då man varit 3 till 4 månader på sjön, utan att se en kjortel. (Rladh o.) Hornstedt 92 (1783). Jag ska’ lära dej jag, att jag inte låter kuscha mig af en kjol, inte. Roos Strejk. 6 (1892). Midt i torgets solsken solar / sig en skock af kjolar. Fröding Eftersk. 1: 124 (1894, 1910). Lagergren Minn. 1: 15 (1922). jfr (†): Arme karl! Hade j lärdt något godt, så hade j icke behöft sökia eder vocation genom kiortelen (dvs. kjortelvägen). Scherping Cober 1: 371 (1734).
Ssgr (i allm. till 5): A (Anm. I ssgr till 14 användes nästan alltid, i ssgr till 5 numera bl. dels arkaiserande, dels vard., i sht bygdemålsfärgat, i ssgr till 6 vanl. formen KJORTEL-): (jfr 6) KJOL- l. KJORTEL-ADJUTANT. (kjortel-) (tillf., skämts.) eg.: kvinnlig adjutant; husjungfru, piga. Knorring Vänn. 2: 5 (1835).
(jfr 6) -AMBASSADÖR. (kjortel-) (tillf., föraktligt) kvinnlig ambassadör. Snoilsky 4: 20 (1887).
-ARTAD, p. adj. (kjol- 1915. kjortel- c. 1870) (mindre br.) kjolliknande. De vida kjortelartade .. byxorna. Scholander I. 2: 36 (c. 1870). Hornborg Antip. 213 (1915).
-BAND. (kjol- 19101915. kjortel- 1897) (i sht förr) band varmed en kjol bindes om livet. Wretlind Läk. 5: 125 (1897). Sömnadsb. 303 (1915).
-BESÄTTNING. (kjol-) jfr BESÄTTNING II 1 a. NJournD 1859, s. 156.
-BRÄDDA, r. l. f. (kjol-) (i vissa trakter, folkligt, samt etnogr.) i kjolen insatt framvåd motsvarande ett förkläde. Fatab. 1921, s. 155. RedNordM 1927, s. 15.
-BYXA. (kjol- 1902 osv. kjortel- 18601922) [jfr fr. jupe-culotte] mycket vid byxa som påminner om en kjol (till manlig l. kvinnlig dräkt); vanl. i pl.; äv.: byxkjol (för damer). KrigVAT 1860, s. 404. En turcos .. med röda kjolbyxor, som sluta vid knäet. Arsenius MannKläd. 338 (1902). Byxroben eller kjolbyxan af våren 1911. SvD(A) 1911, nr 46, s. 12.
-BÅRD. (kjol-) Sömnadsb. 503 (1915).
-FABRIK. (kjol-) ateljé l. värkstad för fabriksmässig tillvärkning av kjolar. SvD(A) 1917, nr 344 B, s. 12.
-FICKA. (kjol- 1867 osv. kjortel- 18601912) jfr -SÄCK 1. Carlén Köpm. 2: 570 (1860). Engström Mem. 198 (1927).
-FLIK. (kjortel- 1681c. 1755. kjortla- 1664) till 5, förr äv. till 2 o. 3. Verelius Gothr. 279 (1664). Schultze Ordb. 1171 (c. 1755).
-FODER. (kjol- 1894. kjortel- 15541659) (i sht förr till 5, förr äv. till 2 o. 3; jfr FODER, sbst.2 4) G1R 24: 459 (1554). Malmbgt 1894, nr 91, s. 4 (i annons).
-FORM; pl. -er. (kjol-) särsk. i uttr. i kjolform. Tuniken, i enkel kjolform, uppfästes baktill. Freja 1874, s. 24. Sömnadsb. 472 (1915).
-FRAS, n. (kjol- 1911. kjortel- 1917) frasande av en kjol l. kjolar. Han (hörde) steg och kjolfras bakom sig. Essén Misst. 98 (1911). Lindqvist Herr. 96 (1917).
-FÅLL. (kjol- 1885 osv. kjortel- 1844 osv. kjortle- 1612) [fsv. kiurtilfalder] till 5, förr äv. till 2 o. 3. Rääf Ydre 3: 159 (cit. fr. 1612). särsk. i uttr. kyssa ngns kjolfåll; jfr KJOL 5 b; äv. bildl. Ängens blomster nu på stund / Vill din kjolfåll kyssa. Gellerstedt GVis. 94 (1900).
-GARNERING. (kjol- 1855. kjortel- 1854) konkret. NJournD 1854, s. 160. Därs. 1855, s. 100.
(4) -GOSSE. (kjortel-) (†) Med samma befallande mine, som en liten Kiortel-Gåsse, när han agar sin Trä-häst. Dalin Arg. (SVS) 2: 306 (1734).
-HAKE. (kjortel-) (†) kjolhäkta. BoupptSthm 23/10 1645.
-HÅLLARE, r. l. m. (kjol- 1864 osv. kjortel- 1904) (i sht förr) klämmare o. d. att fästa upp l. hålla upp en kjol med (vid dåligt väder o. d.). Iduna 1864, s. 65. Wrangel FornTid. 262 (1926).
-HÄNGARE, i bet. 1 m., i bet. 2 r. l. m. (kjol- 1917. kjortel- 19021909)
1) (vard., föga br.) till 5 c (jfr 6): person som ständigt ”hänger efter” kvinnfolk. Heidenstam Dag. 309 (1902, 1909).
-KANON. (kjol-) mil. benämning på kanon av äldre typ som utmärkte sig därigm att loppet mot mynningen var starkt utvidgat; jfr BYX-KANON. KatalFlottUtst. 1897, s. 25. Wrangel SvFlBok 121 (1897).
-KANT. (kjol- 1872 osv. kjortel- 1921) särsk. om kant nedtill på en kjol; jfr -FÅLL. Freja 1872, Profnr s. 1. Jag (plaskade) hem .. med våta kjolkanter. Wägner Norrt. 22 (1908).
-KLÄDD, p. adj. (kjol- 18391911. kjortel- 17001881) till 5, förr äv. till 2 o. 3; särsk. (till 5) för att beteckna (ngn ss.) kvinna: kvinnlig, feminin; jfr KJOL 5 d. Hamb. (1700). Att en kjolklädd person är räddhågad, det faller sig naturligt. Almqvist Amor. 226 (1839). Mattsson VSkr. 1: 190 (1911).
-KLÄDE. (kjortel- c. 15601647. kjortla- 1594. kjortle- 1646) särsk. (†) till 2 o. 3. BtFinlH 3: 461 (c. 1560). ÅngermDomb. 1647, s. 89.
(2, 3) -KRAGE. (kjortel-) (†) krage på ”kjortel”. Hallenberg Mynt 237 (i handl. fr. 1541). FörtHertJohLösegend. 1563, s. 40.
(6) -KYCKLING. (kjortel-) (enst., †) ung man som bäst trivs bland kvinnor, fruntimmerskarl. Wallenberg (SVS) 1: 244 (1771).
-LIK, adj. (kjol- 1874 osv. kjortel- 1930) Freja 1874, s. 94.
-LIKNANDE, p. adj. (kjortel-) 2NF 9: 119 (1908). Östergren (1930).
-LINNING. (kjol- 1873 osv. kjortel- 1745 osv.) Juslenius 445 (1745). Sömnadsb. 175 (1915).
-LÄNGD. (kjol-) i sht sömn. NJournD 1859, s. 131. Vid beställning av klädningar torde kjollängd, bröst- och livvidd uppgivas. NKVårSommKatal. 1917, s. 3.
(3) -MALJA. (numera bl. i fråga om den kvinnliga folkdräkten i vissa trakter, i sht i etnografiskt fackspr.) par av prydligt arbetade ringar, avsedda för snörning, fästa midt emot varandra på kanterna av livets framstycken; vanl. i pl. SthmTb. 1590, s. 71 b. Wistrand NordMAllmog. 9 (1909).
-MÖNSTER. (kjortel-) i sht sömn. Berg Handarb. 27 (1873).
(2, 3) -PÄLS. (kjortel-) ”kjortel” av pälsvärk? BoupptSthm 1673, s. 924 b.
(6) -REGEMENTE. (kjol- 1889. kjortel- 1889 osv.) [jfr eng. petticoat government] (vard., ofta skämts. l. föraktligt) kvinnoregemente, fruntimmersregemente. Björkman (1889). Petri Ouchterlony 265 (1924).
(2, 3, 5) -SKO, r. l. m. (kjortel- 15491773. kjortle- 1587) (†) skoning å ”kjortel”; äv.: garnering, släp. GripshR 1549. Helsingius S 5 a (1587). Sahlstedt (1773).
-SKONING. (kjol- 1880 osv. kjortel- 1554 osv.) till 5 (förr äv. till 2 o. 3). KlädkamRSthm 1554 A, s. 152 a. BoupptSthm 1672, s. 287 a, Bil. Larsson i by Sock. 8 (1923).
-SKYDD. (kjol-) å damvelociped: anordning (nät l. dyl.) som hindrar kjolarna att komma i beröring med drivkedjan l. bakhjulets nav o. d. Upsala(A) 1920, nr 135, s. 4.
-SKÖRT. (kjol- 1911 osv. kjortel- 1835)
1) (mindre br.) om den nedre delen av en kjol; äv.: (kort) kjol. Nilsson Fauna II. 1: XLVI (1835). Fogelqvist ResRot 96 (1926; om kort kjol).
2) i fråga om mansrock: kjolliknande (långt nedhängande o. bredt) skört. Essén Misst. 58 (1911).
-SNÖRE. (kjortel-) särsk. till 2 l. 3: snöre avsett för prydande av rock l. klänning. BoupptSthm 1669, s. 1215.
-SPETS. (kjortel-) till 2 l. 3: spets avsedd till besättning på ”kjortel”. BoupptSthm 1689, s. 164 (1688; i pl.).
-SPRUND. (kjol- 1874 osv. kjortel- 18071923) Weste (1807). Sömnadsb. 167 (1915).
-SPÄNNE. (kjortel-) (†) till (2 l.) 3: spänne på ”kjortel”. SthmTb. 1589, s. 16 a. BoupptSthm 1671, s. 606.
(6) -STYRELSE. (kjortel-) (†) kjortelregemente. Crusenstolpe 1720 47 (1837). Dens. Tessin 5: 365 (1849).
-SÄCK. (kjol- c. 1690 osv. kjortel- SvForns., 1665 osv.) till 5, i ä. tid äv. till 3.
1) (numera bl. arkaiserande l. i fråga om folkliga förh., i sht i fråga om en äldre tids sedvänjor) liten påse (av tyg. l. skinn) fastsydd (på insidan) vid (klänning l.) kjol l. underkjol, kjolficka (klänningsficka); i förekommande ex. ofta svårt att skilja från 2. Bruden hon trefvade i kjortelsäcken sin. SvForns. 2: 424. Pigan sticker handen i sin kjortelsäck, — nu får han visst en allmosa! Bremer GVerld. 2: 16 (1860). SvD(A) 1915, nr 90 (B), s. 1.
2) (numera bl. folkligt samt i etnografiskt fackspr.) om till kvinnodräkten (numera bl. den kvinnliga folkdräkten i vissa trakter) hörande (ofta vackert utstyrd l. av dyrbarare tyg l. av skinn förfärdigad, stundom med en l. två fickor försedd) väska l. liten påse (för förvaring av nycklar, börs, näsduk, toalettsaker m. m.) som häktas (fritt nedhängande) vid bälte l. livband o. d. Nymodiga Kiortelsäckar ifrån Montpellier och Nantes. SP 1779, s. 1018. 1. Kiortel-säck af Läder. BoupptVäxjö 1797. Under förklädet framskymtar den grannt utsydda kjortelsäcken. (Forssell o.) Grafström 17 (1828; i fråga om kvinnodräkten i Leksand). Från Rättvik och Leksand erhöllos ett flertal karakteristiskt broderade s. k. kjortelsäckar. RedNordM 1915, s. 8.
-SÖM; pl. -sömmar. (kjol-) Iduna 1864, s. 63. Berg Handarb. 33 (1873).
-SÖMMERSKA. (kjol-) sömmerska som särsk. sysslar med att sy kjolar. GHT 1895, nr 232 B, s. 4.
-TYG. (kjol- 1880 osv. kjortel- 16641926. kjortla- 1640)
1) till 5, förr äv. till 2 o. 3: tyg till kjol(ar) resp. ”kjortel”. GullbgDomb. 10/2 1640. SvSlöjdFT 1926, s. 23.
2) (vard.) till 6: fruntimmer, kvinna; ofta koll. Ack, himmel, så mycket kjorteltyg, som omger presten! Lönnberg Skogsb. 28 (1881). Kjoltygen begriper ingenting. Johansson RödaHuv. 3: 195 (1917).
-UNIFORM. (kjol-) kvinnlig uniform med kjol (t. ex. för landstormslottor o. d.). Östergren (1930).
-VALK. (kjortel-) (†) valk l. ring varigm en styvkjortel hålles utstående. Kling Spect. Kk 4 a (1735). Deleen 603 (1829).
-VECK. (kjortel-) veck på en kjol; särsk. om prydnadsveck o. d.; äv. i oeg. l. bildl. anv. Swedberg Schibb. 216 (1716). Den stora Margareta, som rymde både Sverge, Norge och Danmark inom sina kjortelveck. Carlén Skuggsp. 1: 91 (1861, 1865).
-VIDD. (kjol-) i sht sömn. NJournD 1859, s. 75.
-VÅD. (kjol- 1859 osv. kjortel- 16751900) särsk. till 5. BoupptSthm 1675, s. 1250 b. Fatab. 1929, s. 214.
(6) -VÄG. (kjol- 19051930. kjortel- 1815 osv.) (vard.) i sg. best.: förmedling(en) l. hjälp(en) av kvinnor; vanl. dels ss. adv.: med hjälp av l. gm förmedling av en kvinna l. kvinnor, dels i uttr. gå kjortelvägen o. d., söka främja sina syften l. genomdriva ngt o. d. med hjälp av l. gm förmedling av en kvinna l. kvinnor. Lindfors (1815). När om något man är förlägen, / Är alltid bäst att gå kjortelvägen. Braun Dikt. 1: 170 (1837). Posses utnämnande (hade) tillkommit kjortelvägen. Liljecrona RiksdKul. 128 (1840). Norrman Bellm. 94 (1907).
(6) -VÄLDE. (kjortel-) (vard.) kjortelregemente. Sjöberg Irving RvW 27 (1827). Isberg Locke Vag. 70 (1917).
-VÄRK l. -VÄRKE, n. (kjortel- 1684. kjortle- 1620) (†) till 3 l. 5: klännings- l. kjoltyg. VästeråsDP 25/10 1620. ConsAcAboP 5: 444 (1684).
-VÄSKA. (kjol- 1923 osv. kjortel- 1920) (i etnografiskt fackspr.) = -SÄCK 2. Fatab. 1920, s. 149. RedNordM 1925, s. 16.
(2, 3) -ÄRM. (kjortel- 15481563. kjortle- 1576) (†) ärm på ”kjortel”. HH 2: 23 (1548). SthmTb. 1576, s. 23 a.
B (†): (2) KJORTELS-BRÄM. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 83.
C (†): KJORTLA-FLIK, -KLÄDE, se A.
(3) -SILVER. koll.: kjortelmaljor. VRP 1626, s. 221.
-TYG, se A.
D (†): KJORTLE-FÅLL, -KLÄDE, -SKO, se A.
(3) -SKÅL. skålformigt ”kjortelspänne”? SthmTb. 1552, s. 256 a.
-VÄRK(E), -ÄRM, se A.

 

Spalt K 1018 band 14, 1935

Webbansvarig