Publicerad 2009   Lämna synpunkter
TVÄR tvä4r, adj. -are. adv. -T.
Ordformer
(tver (th-, ttu-, tu-, tw-, -ee-) 1524 (: twersadel)1885 (: tvert). tvär (tu-, tw-, -æ-, -ää-, -hr) 1524 osv. tvärr 1658c. 1740. twar (tu-) 1526 (: twarheet, avledn.)1792 (: Twart emot). twerr 1689 (: twerrfinger)1712)
Etymologi
[fsv. þvär, þvar, sv. dial. tvär, tvar; motsv. fd. twær, d. tvær, nor. tverr, fvn. þverr, got. þwairs, snar till vrede, fsax. thwerh (ss. förled i ssgr: tvärvänd) (mlt. dwer), fht. twer (t. quer), feng. þweorh; av ovisst ursprung. — Jfr KVÄR, SVÄRK, TVÄR, sbst.2, TVÄRA, v.1, TVÄRS]
1) om person med tanke på sinnelag l. humör o. d.: vresig l. bister l. kärv l. avog o. d.; äv. i överförd anv., om ngns yttrande l. beteende l. uppträdande o. d.: kort(huggen) l. kylig l. brysk; äv. om ngt sakligt; ss. adv. äv.: kategoriskt. (Ett problem) är ath .. (hebreerbrevet) twert förnekar synda bätring effter döpilsen. FörsprHebr. (NT 1526). Hust(ru) Esther är väll nogot tvär och trumpen, som kan hända icke altijdh så vänligt svarat (sin man). VDAkt. 1689, nr 165. Jag beklagade mig öfwer hennes twära upförande. Säfström Banquer. B 4 b (1753). Oviljan mot honom var så stor, att när han .. bjöd upp någon dam till dans, han icke sällan fick det tväraste nej. Blanche Bild. 4: 69 (1865). Johansson satte upp en tvär min, underläppen blev tjock och mungiporna drogs ner. Johnson Här 71 (1935). Ledaren för ett ickesocialistiskt parti skall inte behöva tveka om att säga tvärt nej till konfiskatorisk socialisering av enskild egendom. SvD 29 ⁄ 9 1986, s. 2.
2) som har placering l. utsträckning o. d. vinkelrätt mot ngts längdriktning l. tvärs över ngt (stundom våg- l. lodrät), särsk. o. i sht ss. förled i ssgr, ofta motsatt: längd- l. längs- l. rät-; äv.: som slutar rakt l. har rak avslutning l. är avskuren o. d. rakt över; ss. adv.: rakt; på tvären; äv. i bildl. anv. Gifve vij honom här medh .. schiöldemerkie, som ähr ett gröndt löfbladh, hengiendess uthi een tver qvist, uthi ett rött fiell. G1R 28: 216 (1558). 12 dusin twäre Saxar. BoupptSthm 1679, s. 1007 a. Så är det .. med et twert liggiande Barn, skal det födas, så måste man hielpa enthera Ändan, antingen Hufwudet, eller Föttren fram och föråt. Hoorn Jordg. 1: 207 (1697). Då de twära Bukmusklarne på båda sidor dragas ihop, så drages Bröstet och Bäckenet närmare tilsammans. Hernquist Hästanat. 18 (1778). Hvad fara att .. (filosofen) lika lätt går öfver till en annan ytterlighet, tvärt stridande mot skaldens. Kellgren (SVS) 5: 74 (1787). Den tvära luggen låg svart mot hennes .. panna. Siwertz JoDr. 28 (1928). Isabelles oregelbundna ansikte med den tvära, utskjutande hakan. Wahlberg FrusLiv 239 (2003). — särsk.
a) ss. approximativ måttsenhet med tanke på den normala bredden av en hand l. ett finger, särsk. i uttr. tvär hand, se HAND 17 a (jfr TVÄR-HAND), förr äv. tvär tumme, se TUMME 3 (jfr TVÄR-TUM).
b) (med anslutning till 4) i fråga om tydlig ändring av ngts utsträckning, särsk. dels om krök o. d.: skarp, dels om sluttning l. stup o. d.: rakt lodrät, brant. Hela then tvära slotsbacken mot kyrkian är nu affört och iämngjord. Rudbeck D. Ä. Bref 5 (1662). Små mot hafssidan tvära klippor. Hisinger Ant. 1: 98 (1819). Vägen från kyrkan .. gör några tvära kurvor vid sjöns sydspets och löper sedan rakt söderut. Fatab. 1954, s. 13. Sakta stigande västsluttningar och tvära stup åt öster. Selander LevLandsk. 24 (1955).
3) ss. adv. i vissa uttr. l. förb.; särsk.
a) (†) i uttr. härt och tvärt, se HÄRS OCH TVÄRS 1, 2 (jfr TVÄRS I b).
b) (†) i uttr. tvärt och ändalångs (l. ändelångs), på längden o. tvären, i ngts hela längd o. bredd; äv. bildl.; jfr TVÄRS I c. The foro allestedhes i landet twärt och ändalongs. OPetri Kr. 149 (c. 1540). Effther lägligheethen medt thenne .. starcke vinther sig så begiffvit haffver, att Väther är nu medt såå starck iiss öffverlagd, att han både bär tvertt och endelongz. G1R 20: 92 (1549). (De påviska) ginge twert och ändelångs vthi Kyrkien medh myket buller och förargelige åthäfwor, til at förhindra Gudztiensten. Chesnecopherus Skäl Z 3 a (1607). Grimberg SvH 172 (1906).
c) i förb. med efterföljande prep. l. adv. (stundom sammanskrivet). särsk.
α) i förb. tvärt av (förr äv. utav l. åv), rakt l. mitt av, helt o. hållet (jfr 4 slutet); förr äv. bildl.: rakt av (se RAK, adj. 11 c), rent av l. helt enkelt, alldeles (jfr AV II 7 c). Iagh skäär mitt lijff twert aff såsom en wäffuare. Jes. 38: 12 (Bib. 1541). (Han) föll nid vppå iordenne, så hans lårbeen brast twerdt vtaff. Svart G1 152 (1561). Bekiändhe .. Pädhar, att Bäncts modher satte honom 8 par maliier ii pant för 3 1/2 m(ark). Menn .. Bänct säg(e)r, att han köptte dem ttuertt aff och skulle giffua honom itt lass höö ttill. VadstÄTb. 249 (1597). Under detta skeen förmehnas saken skylas, eller twärt af döllias hos politicum Forum. VDAkt. 1675, nr 249. Det är långt ifrån, at jag will twärt af neka denna märkwärdighet. Lagerbring 1Hist. 4: Föret. VII (1783).
β) (†) i förb. tvärt efter, på tvären; motsatt: längsefter. När man skäär .. (gösen) twärt effter i Skijfwor .. så får han (osv.). Palmchron SundhSp. 109 (1642). Andra läggia Rötterne i Fåhrorna twärt effter, så at den tiocke ändan kommer i Fåhren nider, och den smalare högre up på Fåhrebalcken eller Kanten. Bromelius Lup. 27 (1687). (Sv.) Tvärt efter, (t.) in die Quere, der Breite nach. Heinrich (1828).
γ) (†) i förb. [fsv. thvärt for] tvärt för, rakt (fram)för l. tvärsöver. Linné Skr. 5: 204 (1732). (Mussel)Skalen äro ihopfästa mot den trubbiga ändan, utanpå hafwa de grofwa foror, som gå twärt för skalet. Linné Vg. 199 (1747). En (orm), mer gräslig än de andra, / Ligger utsträckt tvärt för porten. Collan Kalev. 2: 9 (1868). Levander DalBondek. 1: 347 (1943).
δ) (†) i förb. tvärt före, på tvären (framför). En gångh, hadhe en Wargh fått itt fåår, huilket han så glupelighen åth, at itt stycke been bleff honom twärt före j halsen sittiandes. Balck Es. 74 (1603). Det kan hwar och en wäl begripa, at et Barn, som ligger twertföre uti Moder-Lifwet, äfwen så omögeligen födas kan, som (osv.). Hoorn Jordg. 1: 207 (1697). Ehuruwäl man någon gång .. dämmande af Dref-is kan observerat hafwa, i thy stora isflangor kommit at stå på kant och sättia sig twärt före wid pålar och brokistor. Block MotalaStr. 34 (1708). Enbuskar lagde twärtföre och fasthåldne med perpendiculaire Störar. Linné Öl. 43 (1745). ÖoL (1852).
ε) (numera bl. tillf.) i förb. tvärt igenom, rakt (fram) igenom; äv. oeg. l. bildl.; jfr TVÄRS-IGENOM. Så wilie wij låta stinga Achior medh them twert jgenom. Judit 5: 24 (Bib. 1541). Fredrikshald har en utmärkt vacker belägenhet .. Tistedalselfven rinner tvärt igenom och utsigten opp efter Tistedalen är utmärkt skön. HLilljebjörn Minn. 41 (1874). Känslan av att kunna skåda tvärtigenom människorna var en daglig erfarenhet för (Strindberg). 3SAH LIII. 2: 295 (1942).
ζ) (numera föga br.) i förb. tvärt över, tvärsöver. Hørnhusit twært offu(er) gamble ffrw Elenes huss. OPetri Tb. 24 (1524). Itt klädhe när thet skal .. wäfwas, ther til behöfwes många trådhar, som löpa rättfram, och många trådhar som löpa twärt öfwer. Rudberus MHansdr C 4 a (1624). Fröhusen likna wanligtwis små bruna korn, som mogna twärtöfwer och utsläppa en mängd frön eller groddkorn. Hartman Naturk. 133 (1836). Hon gick till mig tvärt öfver golfvet. De Geer Minn. 1: 179 (1892). Östergren (1964).
η) i (de vanl. sammanskrivna) förb. tvärt emot, om, se TVÄRT-EMOT osv.
4) om övergång l. skiftning l. växling: plötslig l. abrupt l. oförmedlad; hastig; särsk. i uttr. tvära kast (jfr KAST, sbst.4 V). Han gjorde en tvär inbromsning. Tvära omslag farliga. Linné Diet. 2: 22 (c. 1750). (Ett vanligt fel är) att fotvedens kolning ned till botten sker för hastigt, så att kolen, af den tvära hettan, blifva små och lösa utur hela denna del af milan. Uhr Koln. 60 (1814). Böttigers poesi eger icke den benägenhet, som oftast tillhör kärnlyriken, att i framställningen göra språng och tvära öfvergångar, hvilka röja en upprörd stämning. 2SAH 56: 128 (1879). Måsarnas tvära kast. Asplund Stud. 15 (1912). För att förstå Giacomos tvära resa till Rom .. är det nödvändigt att (osv.). Wulff Leopardi 221 (1913). Vad som behövs för fortsatt ekonomisk tillväxt är en mer långsiktig politik utan tvära kast. SDS 15 ⁄ 8 1986, s. 1. — särsk. ss. adv.: plötsligt l. abrupt; genast, omedelbart, med ens; direkt; i sht i förb. med sådana verb som stanna l. sluta l. tystna; stundom äv. förstärkt med prep. av (äv. sammanskrivet) (jfr 3 c α); förr särsk. i uttr. tvärt på skivan, se SKIVA, sbst.2 9 a. Hon somnade tvärt. Filmen tog tvärt slut. Då achtte och holle vij där före, att E. K. M:tt icke kan tvertt och directe slå konungens i Britanniens förslag till freden .. uth. AOxenstierna 2: 67 (1612). Så twärt, i största hast, war deras sak förwänd. Kolmodin QvSp. 2: 409 (1750). Tillåt att jag slutar tvertaf utan tillägg. 2Saml. 10: 37 (1809). Han får en anstöt utifrån, och tvärt är hans ansats äfvensom hans föresats en annan. Wikner Lifsfr. 1: 27 (1865). Anser man 6,000 ex för litet så ger jag mer, bara jag får pengar tvert! Strindberg Brev 5: 66 (1885). Ett stup och Sofie stannar tvärt och lutar sig försiktigt fram. Henschen SkuggBrott 170 (2004).
5) (möjl. med anslutning till 1, i fråga om oresonlighet) med förstärkande innebörd, ss. förled i ssgr, särsk. TVÄR-SÄKER: alldeles, helt, fullkomligt; jfr SPIK, adv. I, STÖRT, adv.2 4.
6) [utvecklat ur 2] ss. förled i ssgr (t. ex. TVÄR-FACKLIG, -TEKNISK, -VETENSKAPLIG) betecknande att ngt är gränsöverskridande l. övergripande l. berör l. inbegriper ett större antal av ngt.
Ssgr (i allm. till 2): A: TVÄR-AREA. (i fackspr.) area hos cylindriskt föremåls ände l. snittyta. Holmberg Artill. 1: 14 (1881). Vore svällningen isotrop, skulle ökningen i tvärarean kompenseras av en motsvarande förlängning av fibrerna och repets längd skulle bli större. HantvB I. 8. 1: 10 (1939).
(4) -ARG. plötsligt l. häftigt l. mycket arg; jfr -förbannad, -ilsken. Koch Timmerd. 330 (1913). Det är möjligt att det var en god idé, men jag blev tvärarg över att inte ha blivit invigd i planen från början. Trenter SkönJuv. 80 (1991).
-ARM. jfr arm, sbst. III. 2:ne hamnar af superba bryggor med deras tvärarmar. Tersmeden Mem. 2: 188 (c. 1790). Kyrkan har ett brett långhus, tvärarmar, rakslutet kor och västtorn. Stenberg KyrkSkrud 98 (1950).
-AXEL. mot längdaxel vinkelrät axel. Hildebrand Hedn. 38 (1866). Museibyggnadens tväraxel. PT 1906, nr 230, s. 2. Tväraxel med häfarm för gasregleringen. Nerén HbAut. 2: Pl. IX (1912).
-BALK. tvärgående balk; jfr -stock o. travers 4. (Lat.) Transtra (sv.) twärbalkar som liggia twärt offuer huset. VarRerV 24 (1538). Apparaten .. består af en kraftig tvärbalk, som i midten uppbär skrufanordningen. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 134.
-BANA. jfr bana, sbst.1 2 b, o. -förbindelse, -linje slutet o. sammanbindnings-bana. Plenum hela dagen, hvarunder frågan om den norrländska tvärbanan .. afgjordes. Johansson Dagb. 1: 165 (1876). Chiles järnvägsnät består av längdbana med talrika tvärbanor. HandInd. 370 (1926). Gullmarsplan är knutpunkt för tunnelbana, buss, tvärbana och även biltrafik. DN 5 ⁄ 3 2004, s. A8.
-BAND. tvärgående band; särsk. motsv. band, sbst.1 34 a. HH 1: 25 (1543; i fråga om värja). Huggorm med 131 tvärband, 22 stjärt-fiäll. Linné MusReg. 22 (1754). Kotsenbenens tvärband. Bergman Hofbesl. 21 (1905). Grundstockarna förbindas genom tvärband, som i dem inhuggas till halfva sin tjocklek. Ekman SkogstHb. 102 (1908). KatalJosefsson 1989, Höst. s. 185 (på skjorta).
-BANDAD. zool. om djurs kroppsdel; jfr banda 5 a. (Ormen) har rygg och kroppssidor .. tvärbandade af hvitt på rödbrun botten. NF 2: 1327 (1878).
-BERG. (†) berg med tvärgående sträckning. Ett tvärberg går ut från .. (bergskedjans) vestligaste hörn. Palmblad LbGeogr. 39 (1835). Agardh o. Ljungberg II. 2: 401 (1856).
-BETING. (förr) jfr beting, sbst.1 1. Rålamb 10: 31 (1691). Låt tåget komma från klyset på yttra sidan under tvärbetingen akterom och snedt öfver betingsknekten åt innerkant. Roswall Skeppsm. 1: 70 (1803). Stenfelt (1920).
-BILA. (†) Hos rätbilan ligger eggen i samma rigtning som skaftet; hos tvärbilan är eggens rigtning tvär mot skaftet. Nilsson Ur. I. 1: 9 (1838). Björkman (1889).
-BILD. (numera bl. tillf.) profil (se d. o. 2). Stål Byggn. 1: 264 (1834).
-BINDNING. (i fackspr.) tvärgående bindning mellan molekyler. KemiGymn. 2: 252 (1967). Man kan tänka sig strukturen (i en DNA-molekyl) som en lång repstege .. Stegpinnarna, de kemiska tvärbindningarna finns av tre olika slag, och de binder varandra bara i bestämda kombinationer. SvD 30 ⁄ 4 1980, s. 26.
-BINDEL. (†) tvärgående bindel (se d. o. 1 (e α)). VetAH 1810, s. 265. Björkman (1889).
-BJÄLKE. tvärgående bjälke; särsk. på vapensköld, motsv. bjälke, sbst.1 1 d. G1R 17: 110 (1545). Wetterstedt HeraldOrdl. (c. 1847; på vapensköld). Gammaldags rum, med tvärbjälkar synliga i taket. Lagerlöf Holg. 2: 55 (1907).
-BOM. tvärgående bom (se bom, sbst.1 2). SthmSkotteb. 1549, s. 111. De yttre dörröppningarne .. ha uti inre anslagsmurarna bomhål, som äro så inrättade, att man kunnat .. inskjuta så långa tvärbommar, att de, framdragne från ena till andra sidan, tillslutit dörrarna. Brunius SkK 78 (1850). TT 1884, s. 32 (på vävstol).
-BORD. särsk. motsv. bord, sbst.1 5 (d), 6. Arbeterskorna sitter vid en mängd smala tvärbord. Kræmer Span. 68 (1860). HufvudkatalSonesson 1920, 1: 370 (på slipmaskin). Vid långbord och tvärbord satt familjen och släkten. Lo-Johansson Förf. 296 (1957).
-BRAKA. (†) tvärgående spricka i järn l. stål. Rödbräckt (järn), som .. icke kan smidas, än mindre brytas warmt, utan at få mer eller mindre diupa twärbrakor uti kanterne. Rinman Jernförädl. 35 (1772). JernkA 1870, s. 219.
(2 b) -BRANT, r. l. m. tvärt stupande brant (se brant, sbst. 1); jfr -stup. Där vattnet (i brunnshuset) utlöper är hela gafveln yppen och visar Bergets tvärbrant hvar utur vatnet har sin Åder. CAEhrensvärd Brev 2: 277 (1799).
(2 b) -BRANT, adj. tvärt stupande, mycket brant; lodrät; jfr -stupande. G1R 21: 160 (1550). Hafvets vågor reste sig tvärbranta. Lönnberg Kåre 245 (1887). Vägen till grottan .. går utmed den tvärbranta bergväggen. Adelsköld Dagsv. 1: 23 (1899).
(4) -BROMSA, -ning. bromsa tvärt l. häftigt (o. därmed stanna) (jfr -nita); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare (jfr -nit). SAOL (1950). (Han) stannade med en tvärbromsning så dammet rök. Hammarlund OnkelEnHus 159 (1975).
-BROTT. (i sht i fackspr.) tvärgående brott (se d. o. I 1 (c), 2). Möller (1790). Man skiljer .. (i bergskedjorna) mellan längdbrott och tvärbrott, af hvilka de förra fortlöpa mer eller mindre parallelt med lagrens strykning, de senare mer eller mindre vinkelrätt deremot. Nathorst JordH 290 (1890). Bohm Husdj. 236 (1902; om benbrott).
-BRYTNING.
1) (förr) till 2, om gruvbrytningsmetod; jfr brytning 1. JernkA 1863, s. 360. När tvärbrytning (i en gruva) skall användas, går man först in med en fältort ifrån uppfordringsschaktet utefter gångens eller lagrets liggande vägg. UB 3: 115 (1873).
2) (†) till 2 b, i fråga om tak l. plåt: brant l. skarp brytning. PH 10: 597 (1776; i fråga om takplåt). Brunius Metr. 398 (1854).
-BRÄCKA. (†) jfr bräcka, sbst.2 II 1 b. SvVapSÅ 1926, s. 26 (1685). Med tvärbräcka förstås en spricka mot fibrerna i materialet. EldhandvSkjutsk. 2: 43 (1886). Björkman (1889).
-BRÄDE l. -BRÄDA. jfr bräde 1. Lind 1: 823 (1749).
-BUKT. (förr) jfr bukt 1 b β. Ekestäf, bör vara .. rätklufne utan tvärbugter. ReglVirkeslefv. 1825, § 54.
-BYGGNAD. jfr byggnad 3. Palatset med sina många tvärbyggnader och sina sexton borggårdar. Agrell Maroco 2: 286 (1799, 1807).
-BÅGE. särsk. byggn. jfr båge, sbst.1 3. (I den romerska 800-talskyrkan) undergår .. konstruktionen en .. ombildning, derigenom att från .. (pelarna) höja sig tvärbågar med murar som stödja takstolarna. Upmark Lübke 245 (1871).
-BÄDD. särsk. (†) i fråga om förlossning: kortsäng. Det är ett gammalt bruk .. att vid Tångens användande placera barnaföderskan på Tvärbädd. TLäk. 1833, s. 65. Cannelin (1921).
-BÄLTE. tvärgående bälte (se d. o. 2). särsk.
a) i fråga om textil, om från grundväv avvikande parti l. bård. Förekom något kläde med tvärbälte .. eller något dermed jemförligt fel .. var säljaren icke skyldig nedsätta priset mera än tolf denarer för hvart bälte. TT 1884, s. 72. Form 1950, s. 207 (på rölakanmatta).
b) Färgen (på abborren) är grå- eller gulaktig, med swarta twärbälten. Hartman Naturk. 222 (1836). Med afseende på läget öfwer Hafwet, kan man fördela Länet uti 3:ne särskilta Zoner eller Twärbälten. VexiöBl. 1813, nr 26, s. 3.
(1) -BÄND, p. adj. (†) motig l. besvärlig; tvär; jfr bända, v.1 I 3 a. Det andra faller sig litet tvärbändt at begripa. SP 1780, s. 875. Liksom om han hade tyckt sig ha varit något för ”tvärbänd”, gjorde han plötsligt helt om. PT 1908, nr 283 A, s. 3.
-BÄNK. (tvär- 1640 osv. tväre- 1729) bänk anbragt på tvären; äv. (i sht förr) om (väggfast) bänk längs med ett rums kortsida, motsatt: långbänk; jfr -pall o. gavel-bänk. Linc. Iiii 4 b (1640). (I kyrkan) satt (jag) altid med min lärjunga i en af the små twerebenckiarna mitt emot Professorernas i theras åsyn. Swedberg Lefw. 32 (1729). I stugor eller salar, der tvärbänk var inrättad .. på vestliga gafveln, hade qvinnorna på densamma sin plats. Strinnholm Hist. 2: 591 (1836).
-CELL. (†) cell (se d. o. 6) som är placerad vinkelrätt mot längsgående cell. Hårbeklädnaden (hos strandmalörten) liknar malörtens .. men de T-formade hårens tvärceller äro i kanten oregelbundet buktade. Rosendahl Farm. 421 (1897). KommentSvFarm. 595 (1904).
-DAL. i sht geogr. jfr dal, sbst.1 1. Hisinger Ant. 1: 12 (1819). Allt eftersom dalarna gå i samma riktning som bergen eller i en dem motsatt, delas de i längd- och tvärdalar. Carlson 1Skolgeogr. 201 (1894).
-DAMM. (numera bl. mera tillf.) jfr damm, sbst.1 I 1. (Bävern) har .. på hela trakten långt ofvan och nedan huset, flera .. tvär- samt flott-dammar. VetAH 1756, s. 210.
-DELA, -ning. dela (ngt) på tvären l. tvärs l. tvärt av; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. Lovén ÅrsbVetA 184042, s. 145. Sporsäckarna innehålla åtta trådformiga askosporer, som tvärdelas med väggar. VäxtLiv 2: 542 (1934). I Vingåker har använts en icke tvärdelad särk, bestående av en över axlarna lagd tygräcka med hål för huvudet. Rig 1947, s. 189.
-DIAMETER. särsk. med. o. anat. mått som anger kroppsdels vidd; jfr diameter 1 c. Florman Anat. 1: 357 (1823; hos bäcken). Ur kranier med betydande längddiameter .. (kan) s. k. brakycefaler uppstå på olika sätt, nämligen antingen därigenom att tvärdiametern tilltar, eller därigenom att längddiametern aftar. Leche Männ. 250 (1909).
-DIKA, -ning. (numera föga br.) i fråga om att gräva dike(n) vinkelrätt mot annat (andra) dike(n) l. mot åkerns längdriktning (jfr -harva); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om metoden. Linné Sk. 377 (1751). LAHT 1926, s. 366 (konkretare).
-DIKE. tvärgående dike. Då plaszen är nog lågländt, kan han kringdikas, och der watnet ännu skulle stanna, .. röttren til men, kan et twärdike göras midt igenom honom. Dahlman Humleg. 27 (1748).
(2 b) -DJUP, n. bråddjup. Lind (1738). Några vadade ut i det kalla vattnet, tills de sågo tvärdjupet och blefvo stående där. Hülphers ÖdAnsikt. 148 (1911).
(2 b) -DJUP, adj. bråddjup. HH XXXIV. 2: 205 (c. 1715). Far min lärde mig simma helt enkelt genom att slå en töm om mig och sedan slänga mig i, där ån var tvärdjup. RisebergaB 91 (1931).
-DRAG. korsdrag; äv. bildl. Det tvärdrag man, genom stora fönsters och dörrars placerande midt emot hvarandra, söker förskaffa sig. Gosselman Col. 1: 33 (1828). Så blåste det igång och kors vilket tvärdrag det blev genom ett förvånansvärt otätt MFF-försvar. GbgP 6 ⁄ 4 1992, s. 21.
-DUODES. (i ä. fackspr.) liggande (se ligga 1 b α) duodes(format); jfr -format. Fahlgrén Boktr. 106 (1853).
(4) -DÖ. plötsligt l. oförmodat dö; äv. bildl. Då dör Lina just som hon ska få en unge till. Faller ihop och nästan tvärdör. Johnson Se 110 (1936). Problemet är .. att bostadsmarknaden, som normalt är tunn vid den här tiden på året, tvärdog när räntan på torsdagsmorgonen sköt i höjden. DN 6 ⁄ 12 1991, s. C2.
-EGG. på yxa l. mejsel o. d.: egg som är vinkelrät mot yxans osv. mittlinje. 2NF 12: 176 (1909; i fråga om stenyxa). UpplFmT 26–28: 76 (1910; på mejsel).
-EGGAD. som har egg vinkelrätt mot mittlinjen. Nilsson Fauna 4: 609 (1855; om fisktand). Gaffeleggade och tväreggade järnpilspetsar. Fornv. 1977, s. 123.
(4) -ELDA. (tillf.) jfr elda 6. Om vintern, då spismuren, som tagit åt sig hela vinterns kyla, under några timmars tid tväreldas, så att den vill spricka af hetta och kallos. TurÅ 1911, s. 286.
(6) -FACKLIG. som inbegriper flera ämnesområden (jfr fack, sbst.1 7); äv.: som utgörs l. utförs av flera fackliga organisationer tillsammans. Undervisningen är tvärfackligt upplagd och skall uppamma samarbete i planeringen. DN 19 ⁄ 11 1968, s. 28. En tvärfacklig aktion. GbgP 8 ⁄ 9 1993, s. 28. En tvärfacklig grupp från olika kvinnodominerade förbund inom LO, TCO och Saco. DN 31 ⁄ 8 1994, s. A6.
(2 b) -FALL. brant stupande vattenfall; äv. (o. numera bl., i fackspr.) i fråga om vägs lutning i kurvor. (Ume)Älfven hålles före vid tvär-fallet vara 100 famnar högre än hafvet. VetAH 1751, s. 20. Skevning, (dvs.) inom vägbyggnadsteknik en vägs tvärfall (lutning vinkelrätt mot längdriktningen) i kurvor. NE 16: 528 (1995).
-FALT. (†) på orgel: tvärgående falt (se d. o. 1). Drake Töpfer 22 (1850).
-FICKA. (numera bl. mera tillf.) ficka med horisontell öppning. NorrlS 1–6: 93 (1794). Vadmalsjackan och .. västen, båda med högt sittande tvärfickor, pekar tillbaka på empirdräkten. Kulturen 1956, s. 72.
(2 a) -FINGER. (tvär- 1538 osv. tvärt- 1745) [fsv. thvärfinger] ss. måttsenhet motsv. ett fingers bredd (jfr finger 3 o. -hand, -tum); särsk. i sådana uttr. som en (l. två osv.) tvärfinger (l. tvärfingrar) bred o. d. VarRerV 45 (1538). Befans att ett hol war under buken, tu twär finger bredt. UUKonsP 2: 15 (1637). En tillräckelig yppning af 3 twärfingrars längd från Pomum Adami (dvs. adamsäpplet) ned åt sternum (dvs. bröstbenet). Meyerson SerafimInstr. 47 (i handl. fr. 1761). När endast själva hjässan på barnet passerat spinalplanet och fostersvulsten står två tvärfingrar från bäckenbotten, betyder det att (osv.). LäkT 2007, s. 2441.
-FJÄDER. (i sht i fackspr.) jfr fjäder II 1. TT 1878, s. 184. I regel äro (bak)fjädrarna anbragta i vagnens längdriktning, men några få fabrikat ha dock tvärfjädrar. Nerén BilB 1: 266 (1928).
-FLÄCK. zool. jfr fläck, sbst.1 1 b. Wingarne wattufärgade med en stor mörk twärfläck, och en liten rund mörk fläck wid spetsen. Linné Vg. 202 (1747).
-FLÄCKAD. (numera bl. tillf.) jfr fläcka, v.1 1 b. Täta, af brunt, rostgult och hvitt tvärfläckade fjädrar. NF 8: 527 (1884).
-FLÖJT. flöjt (se flöjt, sbst.2 1) med ett i längdriktningen löpande munstycke (o. som vid trakterandet hålls horisontellt mot munnen) (jfr -pipa o. travers-flöjt); äv. i fråga om undervisning: trakterande av instrumentet; jfr kvär-flöjt. Hof Underr. 128 (1766). Ännu hos Bach spelar blockflöjten en viktig roll men försvann i slutet av 1700-talet till förmån för tvärflöjten. Moberg TonkHVäst. 1: 105 (1935). Timlärartjänst .. med undervisning huvudsakligen i tvärflöjt. SvD 30 ⁄ 8 1973, s. 26.
-FOLIO. boktr. liggande (se ligga 1 b α) folioformat; jfr -format. Täubel Boktr. 1: 99 (1823). Tvärfolio, lämpligt för handskrift, kartor och profiler. SvGeogrÅb. 1958, s. 126.
-FORMAT. boktr. bokformat med större bredd än höjd; jfr -duodes, -folio, -oktav. Fahlgrén Boktr. 116 (1853).
-FOT. [fsv. thvärfoter] (förr)
1) till 2: tvärgående fot (se d. o. 4 b). ÅgerupArk. Syneprot. 1753. Skäktstol på tvärfot. Fatab. 1924, s. 151.
2) till 2 a, ss. måttsenhet motsv. bredden hos en fot, vanl. 8–10 cm; jfr fot 8 o. -hand. Peringskiöld Wilk. 52 (1715).
-FRAKTUR. med. jfr fraktur 1. En tvärfraktur på underkäken. Odenius 2Celsus 537 (1906).
(4) -FULL. (vard.) särsk. motsv. full, adj. 11: full med en gång, ”stupfull”. Han blev tvärfull genast så jag drack ur det mesta själv. Johnson Se 69 (1936).
-FÅLL, äv. -FÅLLA. (†) tvärgående (hud)veck l. hinna o. d. (i sht hos djur); jfr fåll, sbst.1 1 a. VetAH 1751, s. 123 (hos lax). Huden fårad af rynkor och twärfållar. Holmström Ström NatLb. 3: 34 (1852). Alla tårna (hos uttern) äro förenade medelst en mjuk elastisk .. af otaliga små längd- och tvärfållor genomskuren simhud. BihVetAH XXIII. 4: nr 4, s. 11 (1897).
-FÅRA. tvärgående fåra. särsk.
a) på åker; jfr fåra, sbst.2 1. Tvär-fora på åkeren. Lind 1: 230 (1738).
b) (i sht i fackspr.) om fördjupning på ytan av organ; jfr fåra, sbst.2 2 a. VetAH 1818, s. 262. Näbben hög, hoptryckt, med 4 tvärfåror. Ström SvFogl. 94 (1839). Mitthjärnans tak hos lägre ryggradsdjur .. delas av en mittfåra i två delar, medan hos däggdjuren en tillkommande tvärfåra leder till att taket delas i fyra delar. NE 18: 524 (1995).
(4) -FÖRBANNAD. (vard.) jfr -arg. Jag blev arg. Så där tvärförbannad att jag vitnade i ansiktet. Järrel LappLuck. 43 (1957).
-FÖRBINDELSE. tvärgående förbindelse; särsk. motsv. förbindelse 1 c (jfr -bana, -linje slutet). Areschoug Blad. 148 (1878). Avsaknaden av tvärförbindelser mellan mindre orter ute i regionen är påtaglig. SvGeogrÅb. 1974, s. 59.
-FÖRBINDNING. (i fackspr.) särsk. konkret. Rothstein Byggn. 477 (1859).
-FÖRKASTNING. geol. jfr förkasta 7. Förkastningar, som övertvära strykningsriktningen hos skikt, kallas tvärförkastningar. Ramsay GeolGr. 49 (1909).
-FÖRTÖJNING. sjöt. förtöjning (se d. o. 2) som går vinkelrätt mellan fartyg o. kaj; jfr -ända. Frick o. Trolle 118 (1872).
-GALLERI. (numera bl. mera tillf.) jfr galleri, sbst.1 1. I detta södra tvärgalleri ha endast de finare sakerna fått plats. UB 7: 717 (1875).
-GATA. [fsv. thvärgata] gata som mynnar i l. korsar annan (större l. längre) gata l. förbinder andra (större) gator; jfr -gränd, -väg. OPetri Tb. 108 (1526). Förbindelsen mellan långgatorna förmedlades av fyra tvärgator på vardera sidan om Torget. ActaOel. 2: 12 (1924). (Bilen) svängde .. in på en tvärgata. Stensdotter ArnesKiosk 238 (2004).
-GATTAD. sjöt. jfr gatt 4. Nilsson SjöfSkeppsb. 87 (1922). Plattgattad eller tvärgattad sägs en båt vara då dess akter avslutas med ett plan, akterspegel. BraBöckLex. 18: 304 (1978).
-GENOM, se -igenom.
-GENOMSKÄRNING. (i sht i fackspr.) jfr genomskära 1 a α o. -snitt. Trycket på en qv(adrat)-tum af tvärgenomskärningen vid Pelarne i Peterskyrkan i Rom .. (är) circa 320 (skålpund). Rothstein Byggn. 260 (1857). Ofvanstående teckning, som visar knopparna i tvärgenomskärning. Santesson Nat. 18 (1880). HantvB I. 2: 175 (1934; i fråga om arbetsritning).
-GRAV. (förr) tvärgående grav, särsk. motsv. grav, sbst.1 1, 2 (b). Höga mohedar, branta åht åen, men delte af twärgrafwar liksom uti qvarter. Linné Skr. 5: 96 (1732). Han föreslog .. att afskära hufvudvallen med flera tvärgrafvar, hvarigenom möjliggjordes ett successivt försvar af fästningens inre. Busch Fästn. 61 (1880). MosskT 1890, s. 205 (i fråga om torvupptagning).
(6) -GRUPP. jfr grupp, sbst.1 2. (Vi) arbetade .. i tvärgrupper med att ta fram en lämplig .. slogan. SvD 19 ⁄ 11 1980, s. 12.
-GRÄND. [fsv. thvärgränd] jfr gränd 2 o. -gata. Du (skall) hafwe der medh inseende, så att gaturne och torgett motte först blifue afstakede och seden twergrenderne .. för än nogon gordh bygdh blifwer. PrivSvStäd. 3: 466 (1583). Hon hade nyckeln till lilla sceningången vid tvärgränden, som möjliggjorde diskreta besök. Siwertz Fribilj. 186 (1943).
(1) -GUD. (†) hånfullt l. smädande om person; jfr gud I l. Ty at påstå det emellan aldeles inga sådane twärgudar någon wänskap kunde vprättas, har jag samwete wid at giöra. Lundberg Erasmus 40 (1728).
-GÅENDE, p. adj. som går l. sträcker sig o. d. tvärsöver (ngt) l. vinkelrätt (mot ngt); jfr -löpande o. transversal, adj., tvärs-gående. Fischerström 3: 102 (1783). En tvärgående bjälke. Fornv. 1949, s. 83. Vägmarkeringar indelas i längsgående markeringar, tvärgående markeringar och andra markeringar. SFS 1978, s. 1962.
-GÅNG. jfr gång III 1. Murenius AV 542 (1664; i kyrka). (Man) utsätter .. Bäfvernäten framför de hål eller tvärgångar, som synas på bottnen vid elfstranden, isynnerhet framför Bäfverhuset. Nilsson Fauna 1: 208 (1820). TT 1896, Allm. s. 72 (i fråga om tunnelbygge).
(4) -HALT. jfr halt, sbst.2 (b). Han gjorde tvärhalt och vände om. Ofta yttrar istadighet sig med tverhallt och omkastning (sjelfvändning), då på den direkta dressur-vägen sällan hjelp finnes. KrigVAT 1839, s. 293.
(2 a) -HAND. [fsv. thvärhand] ss. måttsenhet motsv. bredden över handens fyra fingrar, vanl. 8–10 cm (jfr hand 17 a o. -fot); särsk. i sådana uttr. som en (l. två osv.) tvärhand (l. tvärhänder) hög o. d.; äv. mer l. mindre oeg. (Lat.) Palmus (sv.) fyra twärfinger, thet är een twerhand. VarRerV 45 (1538). Ingen Åker skal diupt köras up, ty Grundens Fruchtbarheet består intet diupare än en twär-Hand, til Sädesfruchtzdragange. Risingh LandB 17 (1671). Några saltdammar .. intet diupare änn 2 twärhänder. KKD 5: 324 (1712). Jag minns när du var knappt en tvärhand hög. Gardell Prärieh. 175 (1987).
(2 a) -HANDS-BRED. (numera bl. tillf.) som är en tvärhand bred. Santesson Nat. 230 (1880).
-HANDTAG~02 l. ~20. (i sht i fackspr.) vågrätt handtag (se d. o. 4). TSkogshush. 1874, s. 252 (på borr).
-HARVA, -ning. (förr) harva (åker) mot längdriktningen; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare. QLm. 5: 39 (1835). Omkring 10 à 12 dagar sedan bönorna blifvit sådda .. tvärharfvas åkern. Arrhenius Jordbr. 2: 159 (1860).
(4) -HAST. (numera bl. tillf.) plötslig hast; särsk. i sådana adverbiella uttr. som i en tvärhast, helt plötsligt, på en enda gång; jfr hast 1 (b) o. snar-hast. (Jag) satte i största tvärhast kurs tillbaka till det konungsliga Stockholm. Sehlstedt 3: 180 (1867). (Han) Svängde båten i en tvärhast och satte fart. Berg Sjöf. 12 (1910).
(4) -HASTIG. (numera föga br.) mycket hastig l. plötslig; jfr hastig 1 c. ArkNorrlHembygdsf. 1922, s. 10 (c. 1830). (Hon) öfverfölls .. af ett så häftigt och tvärhastigt illamående, att hon (osv.). Fryxell Ber. 9: 242 (1841). Det tvärhastiga sätt, hvarpå han måst lemna Paris. SvBL 9: 449 (1883). Auerbach (1915).
-HINNA. (†) om tvärgående hinna (se hinna, sbst. 1); särsk. om diafragma. Retzius Djurr. 225 (1772). Ofwantil war lefren fastwuxen wid twärhinnan (diaphragma) och de korta refbenen. Schützercrantz Olyksöden 171 (1775). Dalin (1855).
-HUGG. [fsv. thvärhug] jfr hugg, sbst.1 1. Lind 1: 230 (1738).
-HUGGA, -ning. hugga (ngt) tvärsöver l. tvärt av; i sht i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: tvärt avhuggen, äv. (oeg. l. bildl.): kort(huggen), kantig. Rinman Jernförädl. 32 (1772). Tvärhuggna Stöflar. Thorild (SVS) 2: 100 (1784). Forssell InlBot. 138 (1888; om blad). (Hon) fortsatte i kärf och tvärhuggen ton och med många pauser. Idun 1888, s. 119. Stilen är enkel och okonstlad, ibland en smula tvärhuggen, men i hög grad lättläst. Fyris 24 ⁄ 3 1894, s. 3.
-HUS. byggn. tvärskepp. Tvärhus .. finnes å en korsformig kyrka och utgöres af en midtqvadrat och korsarmar eller flyglar. Brunius GotlK 3: 361 (1866). Till långhuset slöt sig ett tvärhus, från vilket en halvrund utbyggnad, absiden, utgick. Stenberg KyrkSkrud. 10 (1950).
-HUVUD. tekn. jfr huvud 6. Maskinen (består) af en stark stol .. på hvars framsida äro fastskrufvade konsolerna .. hvilka tjena såsom styrplaner till tvärhufvudena på axeln. TT 1872, s. 21. TNCPubl. 84: 223 (1986; på sprutmaskin).
-HYLLA. jfr hylla, sbst. 1. Våra hyllor äro nu fulla; och jag ville ogerna gripa til den obehagliga utvägen at fylla rummet med tvärhyllor. Porthan BrSamt. 1: 141 (1788).
-HYVLING. (numera föga br.) hyvling mot längdriktningen. Tvärhyflingen vid (bräd)ändarne. Slöjdaren 1882, nr 1, s. 1. Plåtkanthyfvelmaskiner för tvär- och längdhyfling. SD(L) 1900, nr 357, s. 1.
-IGENOM l. -GENOM. (†) tvärsigenom (se d. o. I). En förstugu twärgenom byggningen. Beskow Bruksherrg. 70 (i handl. fr. 1742). Pekefingret på min högra hand (bär) än märke efter .. när jag skar hela nagelen twärigenom. Rhyzelius Ant. 11 (c. 1750).
(4) -ILSKEN l. -ILSK. (vard.) tvärarg. (Kälken) sir då ackurat ut som en tvärilsken igelkott, så full ä han mä spik. Sparre Skärg. 92 (1917). Den omkörde blir tvärilsk och trampar spiken i botten. LD 1959, nr 153, s. 4. Hon är tvärilsken på förslaget. SDS 25 ⁄ 1 1994, s. A6.
-JÄRN. [fsv. thväriärn] tvärgående järn (se d. o. 5). Nytt fönster till sam(m)e kammar, medh starckt twäriern. VGR 1680, s. 59. HovförtärSthm 1770, s. 4330 (på halster). Rig 1967, s. 16 (på järnkors).
-KANAL. tvärgående kanal, särsk. motsv. kanal 1 (a), 2. VetAH 1770, s. 3 (om luftkanal). Bitestikelns tvärkanaler. PedT 1947, s. 140. Mitt genom staden löpte den breda hamnkanalen, som skars av två smalare tvärkanaler. Åberg SvH 199 (1978).
(2 (b)) -KANT. kant som är vinkelrät mot längdriktningen, kortsida. MeddNordM 1890, s. 9. När filten skakas, bör man ej taga längst ut vid tvärkanten, ty då kunna inslagstrådarna lätt lossna från varpen. Varulex. Beklädn. 278 (1945). 8 ekbrädstycken, vars tvärkanter bildade skivans periferi. Helmfrid Holmen. 136 (1954).
(4) -KAST. tvärt kast; tvärvändning; äv. bildl. (Hästarna) fnyste, vrenskade igen, / Och gjorde tvärkast, himmelshöga, / Och sprungo inåt skogen se’n. CVAStrandberg 3: 329 (1853). Särskilt tvärkasten i utförbackarna voro besvärliga. IdrBl. 1935, nr 26, s. 4. Kreditvolymens tvärkast skapar farlig osäkerhet. DN(A) 26 ⁄ 11 1963, s. 25.
(4) -KASTA, -ning. [jfr -kast] tvärvända. Hemberg ObanStig. 4 (1896).
-KEDJA. tvärgående kedja. särsk.
1) jfr kedja, sbst. 1. En .. reparerad (snö)kedja erbjuder .. vissa riskmoment, varför man snarast möjligt bör sätta i en ”äkta” tvärkedja. Motorför. 1930, nr 2, s. 8.
2) (†) i fråga om dans; jfr kedja, sbst. 3 a α. Contradans Figurerne, som äro grunderne til tourerne, äro af följande slag .. Chaine eller kedja, 1. Tvär-kedja. 2. Lång-kedja. 3. Hörn-kedja. Walcke Dansk. 1: A 4 a (1783).
3) (numera föga br.) jfr kedja, sbst. 3 b α. Bergskedjor .. utbreda sig till högslätter .. hvilka sins emellan förenas af flere parallelt löpande tvärkedjor. NF 2: 187 (1876). 2NF 21: 598 (1914).
-KIL. särsk. (numera bl. tillf.) kilformat stycke tyg isatt mot längdriktningen i klädesplagg, särsk. strumpa; jfr kil, sbst.2 II 3 b (β). NJournD 1854, s. 23. I Wislanda socken hade man röda, blå eller hvita hosor med tvär-kilar vid fot-knölen af olika färg. Hyltén-Cavallius Vär. 2: 245 (1868).
-KLIPPT, p. adj. om hår l. skägg: rakt avklippt. Fryxell Ber. 3: 183 (1828; om skägg). Under den hvita hättan ha alla flickorna en tvärklippt lugg. Lindqvist Stigm. 142 (1906). (Gustav Vasa) skakade sitt tvärklippta, gula hår ur pannan. Heidenstam Svensk. 1: 276 (1908).
-KLOSS, äv. -KLOTS. (numera föga br.) tvärgående kloss; jfr -trä. Gadd Landtsk. 2: 27 (1775; i fråga om gärdsle). Östergren (1964).
-KLYFTA, äv. -KLYFT. (i ä. fackspr.) tvärgående klyfta (se klyfta, sbst.1 3). Lewantisk Brynsten .. Är funnen i jordstenar .. i Hällefors socken, ehuru icke wäl ren från twärklyfter af Qwartz. Cronstedt Min. 225 (1758). På många ställen genomskäres bergryggen af tvärklyftor. Torpson Eur. 2: 234 (1896).
(6) -KONSTNÄRLIG~020. som avser l. hänför sig till l. omfattar flera olika konstarter. DN(A) 1 ⁄ 2 1966, s. 14. Malmö blir först i landet med en tvärkonstnärlig forskarutbildning i ett unikt samarbete mellan Konsthögskolan, Musikhögskolan och Teaterhögskolan. Sydsv. 11 ⁄ 5 2007, s. B2.
-KORS. särsk. herald. snedkors, särsk.: andreaskors. Uggla Herald. 61 (1746). (Aposteln Andreas korsfästes) på ett särskildt slags tvärkors, som än i dag efter honom kallas Andreaskors. NF 1: 736 (1876).
(2 b) -KROK. särsk. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) tvär krök på väg; jfr krok 6 d. Någre korta twärkrokar äro .. under ständig förbättring. Hülphers Norrl. 4: 360 (1779). Hastigt gjorde vägen en tvärkrok och vi befunno oss på andra sidan om Bergsryggen. Bremer Brev 1: 63 (1821).
(6) -KULTURELL. som avser l. hänför sig till olika slag av kulturyttringar l. olika kulturer. DN(A) 22 ⁄ 1 1965, s. 4 (i fråga om kulturinstitut). Att knyta regionala och tvärkulturella kontakter kan .. leda till utveckling. Kulturen 1994, s. 10.
-KUST. (†) diskordantkust. Kontinentalkusterna kunna .. i form af tvärkuster bukta in i berglandet och skära (bergs)kedjorna (diskordantkuster) .. (I det fallet) gå längddalarna mellan bergskedjorna ända fram till vattnet. Hagman FysGeogr. 102 (1903). 2SvUppslB (1954).
-KÄPP. [fsv. thvärkäpper] jfr käpp 2. Sänge Trään(.) 1 Liten Gammal Resesängh .. medh allt Tillbehöör, allenast en Twär kiäpp är förkommen. HusgKamRSthm 165055, s. 248. 2 bielkar stå långs åt huset, på hwilka en twärrkiäpp lägges, hwarpå hänger en länk, som grytan hänges på, då kokas skall. Linné Dal. 54 (1734).
-KÖRA, -ning. (†) tvärplöja; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare; jfr köra, v. 11 b. Är jorden mycket hård och sammanbunden, så tvärköres. EconA 1807, apr. s. 99. Om våren kommer tvärkörningen, för att fullkomligt omblanda jorden. UB 3: 294 (1873). LAHT 1904, s. 124.
-LADUGÅRD. (†) ladugård med djuren placerade i tvärgående rader. Tvär-Ladugårdar medgifva bättre djurens afdelande i grupper efter ålder, ras, kalfningstid, utfodring m. m., hvarjämte dagsljuset ej faller djuren midt i ögonen. Juhlin-Dannfelt 234 (1886). 2NF (1920).
-LAGD, p. adj. lagd vinkelrätt (mot l. tvärsöver ngt). 2NF 29: 87 (1919). (Tessin) utbildar .. av sina sidoskepp tvärlagda vestibuler till bottenvåningen. SthmSlH 2: 79 (1940). Över Furubäcken hade slagits en bro av grova, tvärlagda ekestockar. Moberg FörrädL 14 (1967).
-LAND. (†) sjöbotten som ligger vinkelrätt mot vattnets strömriktning. Gyllenborg Insjöfisket 44 (1770). (Läggnät) användas vid tvärland och på grund. GFiskaren 12 (1845).
-LED, sbst.1 särsk. motsv. led, sbst.1 5. Den enda Umbellat, hvars stjelk utgör en fortgående ränna utan afbrott genom tvärleder. Fries Ordb. 112 (c. 1870).
-LED, sbst.2 tvärgående led (se led, sbst.2 1); äv. (i sht i fackspr.) motsv. led, sbst.2 2 b: vertikal led, särsk. i förb. i tvärled. Tvärled genom Lappland. PT 1916, nr 80 A, s. 3. Plattans utsträckning är i vägens längdled 4,0 m och i vägens tvärled 12,0 m. TT 1941, V. s. 39. Inställningen i tvärled sker hydrauliskt via kuggdrev och kuggstång. TT 1976, nr 6, s. 21.
-LIGGANDE, p. adj. Cederschiöld HbBarnm. 188 (1822).
-LINJE, förr äv. -LINEA l. -LINIE. tvärgående linje; förr särsk. dels: diameter l. hypotenusa (äv.: diagonal), dels: kaliber (se d. o. 4). Bråk blifwa .. förteknade .. medh twenne figurer, och een twerlinie som skilier then öfre ifrå then nedherste. Aurelius Räkn. D 5 b (1614). Summan af sidornas quadrater är altid lika med twer-liniernas quadrater. Swedenborg Reg. 68 (1718). Regndropparne äro af olika storlek, sällan är deras tvärlinie större än 1/4 tum. Duræus Naturk. 184 (1759). Bengaliska Tigern .. (är) brandgul med svarta tvärlinier. Sundevall Zool. 40 (1864). I tabellarbeten bryter man icke längdlinjerna med någon tvärlinje. NordBoktrK 1912, s. 14. Loppets tvärlinje (kaliber) är 6,5 mm. SoldIInf. 1944, s. 18. särsk. i fråga om kommunikation; jfr -bana, -förbindelse. Ett trafiknät som i dag nästan helt saknar tvärlinjer. DN 8 ⁄ 2 1995, Bil. s. 8.
-LIST. jfr list, sbst.2 3. VGR 7 ⁄ 9 1711, s. 135.
-LOGE. (förr) jfr loge, sbst.1 1. PT 1910, nr 172 A, s. 4. I tvärlogar .. går trösklogen tvärs genom byggnaden .. och tjänar till genomkörning vid sädens inläggning i golfven. 2NF 16: 974 (1911).
-LOSSNA, r. l. f. (†) tvärgående spricka; jfr lossna, sbst. 1, 2. Dædalus 1950, s. 56 (1746). Berörda Tvärlossnor, osynliga i naturligt Tilstånd, blifva mycket synbara, då Crystallen blifver slipad. VetAH 1799, s. 47.
(1, 4) -LYNT. (†) som har häftigt lynne; jfr lynt 2. Verelius 265 (1681). Östergren (1964; angivet ss. mindre vanl.).
-LÄGE. särsk. obstetr. Anledning till vändning har varit tvärläge i 9 fall. FörhLäkS 1884, s. 174. Tvärläge (dvs.) fosterläge med kroppen liggande på tvären i förhållande till livmoderns längdaxel. Lindskog o. Zetterberg (1975).
-LÄNGA. jfr länga, sbst. 1 a. 2NF 25: 1345 (1917).
-LÖPANDE, p. adj. jfr löpa, v.1 V, o. -gående. Puffärmerna hafva .. tvärlöpande sammetsränder. NJournD 1856, s. 182.
-MED. jfr med, sbst.1 2 c slutet. En vagga med tvärmedar. Kulturen 1936, s. 162.
-MUNNAR, pl. zool. om den klass käkförsedda ryggradsdjur (Plagiostomi) som omfattar bl. a. underklassen Elasmobranchii (hajar o. rockor), broskfiskar; jfr bred-munnar 2. Bred- eller tvärmunnar – Plagiostomi. Munöppningen är hos dessa fiskar .. belägen på tvären under hufvudet. Rebau NatH 1: 573 (1879).
-MUR. tvärgående mur. Nordström o. Dahlander 44 (i handl. fr. 1585).
-MUSKEL. (numera bl. tillf.) tvärgående muskel. Sönnerberg Loder 131 (1799).
-MÅTT. (i sht i fackspr.) mått tvärsöver l. tvärsigenom; diameter; genomskärning; särsk. i förb. i tvärmått. Ett tvärmått av högst 1 mm. Sjuttiotre runda högar, som hålla vidpass 24 fot i tvärmått och omgifvas med .. kantstenar. Brunius Resa 1838 87 (1839). Över hänglampa bör finnas värmefångare av obrännbart material samt vid pass 10 centimeter i tvärmått. SFS 1932, s. 294.
-MÄRKE. särsk. (förr) om märke i tvärriktningen som (tillsammans med ett annat i längdriktningen) användes för bestämning av punkts läge till sjöss; jfr lång-märke. Montan Segl. 23 (1787). De lång- och twär-märken, som bestämma stället för hwarje prick eller boj. SFS 1862, nr 47, s. 25.
(4) -MÄTT. med ens mätt; äv. ngn gg (med anslutning till tvär, adj. 2): proppmätt. Weste (1807). När han fått henne alldeles tvärmätt, skulle de naturligtvis ha kaffe och munk. Öberg Makt. 1: 50 (1906).
-NERV. (i fackspr.) tvärgående nerv (se d. o. 3, 4). VetAH 1812, s. 115. Blad .. långskaftade, med bågböjda huvudnerver, fina tvärnerver. Weimarck SkånFl. 56 (1963).
(4) -NIT. (vard.) tvärbromsning. Trafikintensiteten (medför) ryckigare körning med s k tvärnitar, som kan skada passagerarna om det finns glasruta i bilen. DN(A) 3 ⁄ 1 1962, s. 5.
(4) -NITA. (vard.) tvärbromsa; äv. bildl. SDS 23 ⁄ 6 1964, s. 4. Det är en överdrift att påstå att den svenska industrin nu tvärnitar. GbgP 9 ⁄ 9 1990, s. 12.
-OKE. (numera föga br.) tvärträ. Hofberg Skogsbyggarl. 22 (1881; på släde). (Båtens) Botten utgjordes av kant mot kant lagda bräder sammanhållna med tvärokar. Hasslöf SvVästkustf. 284 (1949).
-OKTAV. boktr. jfr oktav 3 o. -format. Fahlgrén Boktr. 76 (1853).
-ORT. bergv. jfr ort, sbst.1 I 5, o. -slag b. Leijell PVetA 1751, s. 42. Tvärort kallas en sådan ort, som drifves tvärt eller i rät vinkel på gångarne, eller bergskifringen. Rinman (1789).
-OVAL. (tvär- 1895 osv. tvärt- 1839) (numera mindre br.) som har liggande oval form. (Hos jordhackan) är skafthålet tvert-ovalt. Nilsson Ur. I. 1: 44 (1839). Wetterling Indian. 17 (1895; om bäcken). Weimarck SkånFl. 213 (1963; om blad).
-PALISSAD. (†) tvärgående palissad. KKD 1: 262 (c. 1710).
-PALL. (i skildring av ä. förh.) jfr pall, sbst.1 3, o. -bänk. Vid den gafvel som vette gent emot dörren stod en .. bänk, benämnd tvärpallen, bestämd för husets friborna qvinnor och med ett högsäte, som intogs af husfrun, men vid bröllop af bruden. Holmberg Nordb. 220 (1852).
-PATA. i fråga om laxfiske i Norrl. o. Finl.; jfr pata, sbst.1 2. VetAH 1751, s. 274. Genom kronans ingripande blev fisket gemensamt för hela det laxförande området med ett fåtal stora ”tvärpator”, som i tur och ordning nyttjades av varje fiskelag eller kolklag. Folkliv 195051, s. 123.
-PIL. arkeol. pilspets av flinta med tvärställd egg. Fornv. 1930, s. 281.
-PINNE, förr äv. -PINNA. tvärgående pinne. Boding ÅngermHush. 26 (1747).
-PIPA. (numera bl. i skildring av ä. förh.) liten flöjt med munstycke på sidan; jfr pipa, sbst.1 1, o. -flöjt o. kvär-pipa. TullbSthm 1 ⁄ 10 1573. Tvärpipan .. var den lilla militärtvärflöjten, som i samspel med trummor användes vid marsch. Den .. har hållit sig kvar i militärorkestern (om än i moderniserad form) till i våra dagar. Svensson Stauder Musikinstr. 90 (1958).
-PLÅT.
1) plåt (se plåt, sbst.1 2 (h)) som har störst utsträckning i tvärriktningen. AnnNordOldkynd. 1852, s. 215 (på ljuskrona). Reningsapparaten .. är utefter längden afdelad i tvenne större afdelningar, hvilka återigen medelst genomborrade tvärplåtar äro indelade i ett antal mindre sektioner. TT 1885, s. 105.
2) zool. jfr plåt, sbst.1 5. Nilsson Fauna 4: 103 (1852; på spigg). Harpyan har ej tarsen fjäderklädd, som hos örnen, utan den är framtill täckt av en serie av 9–10 tvärplåtar och likaså baktill av omkring 8 tvärplåtar och klädes f. ö. av skrovliga fjäll. FoFl. 1931, s. 8.
-PLÖJA, -ning. plöja (åker o. d.) tvärsöver en föregående längsgående plöjning; ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare, om enskild omgång l. metoden; jfr -köra o. tvära, v.1 a. Serenius EngÅkerm. 87 (1727). Tvärplöjning, (dvs.) plöjningsmetod, vid hvilken man plöjer tvärs öfver de förra tegarne. Juhlin-Dannfelt (1886). Den höstplöjda jorden blef på våren harfvad, tvärplöjd och sladdad. LAHT 1903, s. 165.
(6) -POLITISK. som omfattar flera skilda politiska partier l. uppfattningar o. d. GHT 7 ⁄ 4 1966, s. 4. (SSU-ordföranden) Ingvar Carlsson, som betraktar Vietnam-debatten som ”tvärpolitisk”, dvs den skär igenom nästan alla partier. ÖgCorr. 7 ⁄ 3 1967, s. 5.
-POST. horisontell post i fönster l. dörr; jfr löshult. Den östre lämmen .. och twärposten, woro aldeles borto. VGR 1709, Verif. s. 1. Fönsteröppningen kan vara uppdelad genom i karmen fästa mitt- och tvärposter .. vertikala och horisontala stycken med anslag för fönsterbågarna liksom i karmen. 3NF 8: 177 (1927).
-PROFIL. (i fackspr.) (avbildning av) lodrät genomskärning (genom föremål l. jordlager o. d.), profil (se d. o. 2). SvLantmät. 2: 322 (1690; i fråga om sluss). Twär-profilen af Fartygen. Triewald Förel. 1: 325 (1728, 1735). Hurusom dalar, vilka bevisligen blivit i högre grad påverkade av glaciärer, äga en annan tvärprofil än sådana vilka utarbetats av enbart det rinnande vattnet. Ymer 1929, s. 338.
-PÅSE. (†) påse med öppning på mitten buren över axeln med den ena hälften av tyngden på ryggen o. den andra på bröstet; jfr -säck. NyttGam. 1812, nr 11, s. 2. (Då drängen gick omkring o. tiggde mat) rådde hans husbonde honom att noga ge akt på vilken mat han fick av häxorna, ock lägga den i ena ändan av sin tvärpåse samt den övriga maten i den andra. Landsm. VIII. 3: 329 (c. 1900).
-RAD. tvärgående rad. UUKonsP 10: 88 (1673). Stjärten svart, ofta med hvita, i tvärrad ställda fläckar på midten. 2NF 29: 214 (1919).
-RAND. jfr rand 6. Retzius Djurr. 147 (1772). Zebran är större än åsnan och hvit med svartbruna tvärränder. Berlin Lrb. 25 (1880).
-RANDAD, p. adj. jfr randa 5 b o. -randig. VetAH 1798, s. 291.
-RANDIG. jfr randig 1 e o. -randad. Cederschiöld QvSlägtl. 2: 458 (1837). En mager speta i kortklippt svart hår med lugg, tvärrandig tröja, piratbyxor och ballerinaskor. DN 5 ⁄ 2 2000, s. D8.
-RAVEL. (om ä. förh. i södra Sv.) i fråga om halmtak; jfr ravel, sbst.1 VetAH 1746, s. 246.
-REGEL, förr äv. -RIGEL. (i sht i fackspr.) jfr regel, sbst.2 1. Wikforss 2: 352 (1804). Bågarne .. förenas .. med hvarandra genom horizontala tvärreglar. Rothstein Byggn. 479 (1859).
-REMSA. jfr remsa 1 a. (Hatt)skärmen, garnerad med tre breda tverremsor, är nedböjd vid sidorna åt öronen til. MagKonst 1825, s. 47.
-RIBBA.
1) tvärgående l. horisontell ribba; jfr ribba, sbst.1 1 b (α), o. -stång. Rålamb 10: 30 (1691). Det var som förgjort – skotten togo än i vänstra stolpen, än i högra eller också i tvärribban. SportIdrNyh. 1924, nr 24, s. 6.
2) (†) tvärgående upphöjning i terräng; jfr ribba, sbst.1 4. 3SAH 12: 224 (1897). De tvärribbor öfver dalen, som stryka fram vid Seesjärvi .. stränder, synas icke i större grad hafva hindrat isen. Fennia XIV. 7: 15 (1898).
-RIGEL, se -regel.
-RIKTNING. (i sht i fackspr.) riktning som går vinkelrätt mot annan riktning, vanl. längdriktning; förr särsk. i fråga om tvärläge. All twärriktning bör, genom wändning .. förwandlas till fotbjudande längdriktning .. och sedan behandlas såsom sådan. Cederschiöld HbBarnm. 219 (1822). Kamraten låg i skeppets tvärriktning, under det att Linné själv .. låg längs med fartyget. Rig 1960, s. 3. Tvärriktning .. (dvs.) riktning (hos papper eller papp) vinkelrät mot maskinriktningen. TNCPubl. 66: 248 (1977).
Ssg: tvärriktnings-förlossning. (†) Cederschiöld HbBarnm. 219 (1822). Cederschiöld QvSlägtl. 2: 455 (1837).
-RINGLAD, p. adj. (†) som har tvärgående ring(ar) l. inskärning(ar); jfr ringla, v.1 7 a. Rotens öfre del kan vara 2–3 cm. i tvärlinie och har ytterbarken tvärringladt skrynklig. NF 5: 1043 (1882). 2NF 25: 90 (1916).
-RIPS. vävn. 2UB 8: 298 (1900). Ripsvävnader ha alltid upphöjda ränder, vilka kunna förlöpa i tygets längdriktning (långrips eller väftrips) eller tvärriktning (tvärrips eller varprips). Kjellstrand TextVaruk. 131 (1940).
-RYGG. jfr rygg 3 l. Agardh o. Ljungberg I. 2: 168 (1853). Den atlantiska ryggen och de olika tvärryggarna. Ymer 1936, s. 334.
-RYNKA, r. l. f. jfr rynka, sbst.2 a. Lovén ÅrsbVetA 184042, s. 350.
-RYNKAD. (i sht i fackspr.) som har tvärgående rynkor; jfr rynka, v. 1 a, b γ, o. -rynkig. Thorell Zool. 2: 429 (1865). Hvitgröet .. är ett .. nästan slätt gräs med .. merendels tvärrynkade eller vågiga blad. Nyman VäxtNatH 2: 483 (1868).
-RYNKIG. (i sht i fackspr.) jfr rynkig 1 a, b o. -rynkad. (Blom)fjällen fint tvärrynkiga, kanterna af det inre fjället dock släta och glänsande. UtsädT 1893, s. 205. FoFl. 1928, s. 267 (om näbb).
-RÄCKARE. (förr) räckhammare för tvärgående utsmidning; jfr räckare 2. JernkA 1873, s. 256.
-RÄFFLAD, p. adj. jfr räffla, v.1 Smala, tvärrefflade silfverband. VittAMB 1873, s. 172. Klappträn och mangelbräden .. äro på undersidan tvärräfflade. Fatab. 1924, s. 93.
-RÄNNA. tvärgående ränna. I Holland samla de watn i sina cisterner .. de ha rännor kring taken, samt en twärränna, som sedan går ner, under hwilken de ha bygt liksom en källare, i hwilken de låta watnet rinna. Linné Diet. 2: 88 (c. 1750).
-RÄNNSTEN. (†) rännsten (se rännsten, sbst.2 2 a) som löper tvärsöver gata. Gatorne mycket wäl lagde och propre, med bräde bottnar öfwer alle twär ränstenar. Palmstedt Res. 41 (1778). Sthm 2: 284 (1897).
-RÖRELSE. (i fackspr.) tvärgående rörelse. TT 1875, s. 160. Bordets längdrörelse .. tvärrörelse .. vertikalrörelse. HufvudkatalSonesson 1920, 2: 69.
-SADEL. [fsv. thvärsadhul] (förr) sadel (med arm- o. ryggstöd) vari man satt (med båda benen åt samma håll) mot hästens längdriktning. OPetri Tb. 25 (1524). Ännu är mig i friskt minne, huru .. man upplyfte mig bakom .. (min mor) på hästryggen och jag på detta sätt, med händerna mellan hennes rygg och ryggstödet på den då brukliga tvärsadeln, gladeligt gjorde resan. KLilljebjörn Hågk. 18 (1838).
-SALNING. skeppsb. vågrät salning (se salning, sbst.3). Rajalin Skiepzb. 155 (1730).
-SCHABLON. (i ä. fackspr.) mall som styr verktyg vinkelrätt mot arbetsstyckes längdriktning; jfr schablon 1 b. Schablonfräsa .. (dvs.) fräsa efter tvärschablon. TNCPubl. 23: 66 (1954).
-SEKTION. (i fackspr.) jfr sektion 3 o. -snitt. VetAH 1787, s. 48. Tvärsektionen av vissa träd .. visar en så vacker rytmisk växling i årsringarnas tjocklek, att man i deras 11-årsserier från tunna till tjocka årsringar direkt kan avläsa den 11-åriga solfläcksperioden. Ymer 1931, s. 268.
-SENA. särsk. (†) motsv. sena, sbst.1 1. På tre eller fyra ställen är denna långa muskel försedd med tvärsenor .. som gifva dess köttrådar nya fästen och mera styrka. Sönnerberg Loder 162 (1799).
-SIDA. (numera bl. mera tillf.) om kortsida. På Skåpets begge twär-sijdor, blifwa äfwenwäl twenne dörrar giorde. Triewald Bij 79 (1728). I Peru utfördes i gammal tid flätarbeten på trådar, som fästs på båda tvärsidorna och man har urskilt tre olika slags flätning. Ljungblom PinnbSpets 46 (1972).
(1) -SINT. (numera bl. mera tillf.) tvär. Verelius 265 (1681). Vad han var vacker och enveten och litet tjurig och tvärsint – men vacker, vacker framför allt! Spong Tavl. 404 (1946).
-SKARV. (i fackspr.) jfr skarv, sbst.3 2. TT 1896, M. s. 62. Väsentligt är att plåtarna monteras i hela längder utan tvärskarvar. Byggmäst. 1973, s. 28.
-SKEPP. byggn. del av kyrkobyggnad som korsar långhuset; jfr skepp, sbst.1 5, o. -hus o. transept. Brunius Metr. 6 (1836). I Estland saknas fullständigt ett mellan långskepp och kor inskjutet tvärskepp, sådant som ingick i den romanska katedralanläggningens planschema. KyrkohÅ 1932, s. 280.
Ssgr (byggn.): tvärskepps-arm. jfr arm, sbst. III. Hahr ArkitH 339 (1902).
-gavel. MeddSlöjdF 1892, s. 13. Tvärskeppsgavlarna (framträder) med sina förnäma portaler i ursprungligt skick. Fornv. 1958, s. 304.
-portal. Tvärskeppsportalerna till katedralen i Chartres. Eichhorn KonstH 86 (1881).
-SKEPPS, adv. (tvär- c. 1695 osv. tvärt- 1689) sjöt. i fartygs tvärriktning; tvärsöver fartyg; förr äv. särskrivet; jfr skepp, sbst.1 1. Brasza twärt skiepps. SkepCommSkepzb. 1689, mom. 219. Flytbarheten har betydligt ökats genom inrättande av ett stort antal vattentäta skott såväl tvärskepps som i längdriktningen. VFl. 1934, s. 4.
Ssgr (i sht sjöt. o. skeppsb.): tvärskepp(s)-axel. axel som går tvärskepps. Om en .. linie föreställes på bredden (genom skeppets tyngdpunkt), så blir hon Tvärskepps-Axeln; hvaromkring alla stampningar ske. Roswall Skeppsm. 1: 3 (1803).
-box. (förr) jfr box, sbst.1 1 b. SD(L) 1902, nr 450, s. 5.
-led. i uttr. i tvärskeppsled, i fartygs tvärriktning. Engström Skeppsb. 130 (1889). I vatten åverkas ett fartyg .. av i tvärskeppsled verkande krafter. UFlottUnderbef. 1940, s. 211.
-rörelse. Tvärskeppsrörelsen kallas Rullning, samt skiljes i Öfverhalning och Slingring. Roswall Skeppsm. 1: 6 (1803).
-sektion. Chapman (har) föreskrifvit, att största tvärskeppssektionen bör vara belägen något för om midten. Witt Skeppsb. 133 (1858).
-skott. jfr skott, sbst.2 9. KrigVAH 1858, s. 53. Hon (dvs. fartyget) är delad af 11 tvärskeppsskott, försedda med dörrar, hvilka genom sin egen tyngd stänga sig sjelfva. TSjöv. 1890, s. 236.
-spant. jfr spant, sbst.1 1. Engström Skeppsb. 56 (1889).
-stabilitet. jfr stabilitet 1 slutet. VFl. 1912, s. 59.
-väg. (numera bl. mera tillf.) i sg. best. i adverbiell anv.: tvärskepps, i tvärriktningen. Stäfvarne .. riktas så, att de stå i lod tvärskeppsvägen. Witt Skeppsb. 213 (1863).
-SKIDE. (†) jfr skid, sbst.1 En rund stång med en twärskide insatt på sidan, hwar på udden säts neken och lyfftes upp. Linné Skr. 5: 177 (1732).
-SKIVA. jfr skiva, sbst.2 1 (d). Möller 2: 637 (1785). (Löken) skalas och skäres i tämligen tjocka tvärskifvor. Ekberg Hvad äta? 170 (1899). Ofta har .. (svärdskavlen) bildats af omvexlande tvärskifvor af brons och af horn eller trä. 2VittAH 30: 55 (1885).
-SKOTT. skeppsb. jfr skott, sbst.2 9, o. tvärskepps-skott. HSH 35: 294 (1656). Lastrummet, avsett för förande av oljelast, är avdelat genom två långskeppsskott och tvärskott i sju mitteltankar och åtta sidotankar. VFl. 1927, s. 34.
-SKUGGNING. (†) på fisk: tvärgående skuggning (se skugga, v. 7). VetAH 1798, s. 297. Långs kroppssidorna gå 4 mörkare knottriga, och 5 ljusare släta band samt mörkare tvärskuggningar. Nilsson Fauna 4: 169 (1852).
-SKUREN, p. adj. skuren på tvären l. tvärsöver l. tvärt av; förr äv. om färg: som står i stark kontrast mot intilliggande. Den har elak smak, som endast dömmer om Målningar, efter höga och twärskurna färgor. Tessin Bref 1: 300 (1753). Halsduken var hvit .. och stöflorna tvärskurne för tån. Palmstjerna Snapph. 1: 33 (1831). På barège-klädningar anbringas ännu en mängd tvärskurna volants. SthmModeJ 1845, s. 64. SvFlH 2: 536 (1943; om flagga).
-SKÅRA. tvärgående skåra. (Fisken) har på hufvudet .. åtskilliga twärskåror, hwarmed han kan suga sig fast. Linné FörelDjurr. 203 (1751). Efter fällningen gjordes med yxan en längdskåra utefter trädet i barken och sedan tvärskåror på ungefär en meters avstånd från varandra. 2SvKulturb. 7–8: 254 (1937).
-SKÄRA, -ing (†, SvLittFT 1834, sp. 388, AHB 117: 22 (1883)), -ning. (i sht i fackspr.) skära (ngt) tvärsigenom l. tvärt av; särsk. (o. i sht) ss. vbalsbst. -ning (förr äv. -ing) konkretare, dels om enskild omgång av skärande, dels: genomskärning. Bergman Jordkl. 2: 396 (1774). Man (beklagar) blott att Trädgårds-saxen betagit träden deras fria fägring och tvärskurit deras kronor. Linnerhielm 1Br. 10 (1787, 1797). Man skär först en tvärskäring på stammen, blott igenom barken, ej i trädet. Lundström Trädg. 138 (1852). På fig. 4, som är en tvärskärning af axeln .. synas .. två smörjhål. TByggn. 1859, s. 53.
-SKÖL. (†) Holmkvist BergslGruvspr. 86 (i handl. fr. 1752). Tvärgång .. eller Tvärsköl, kallas en sådan gång .. eller sköl, som stryker uti rät eller sned vinkel tvärt öfver en hufvudgång. Rinman 2: 1056 (1789).
-SLAG. (i sht i fackspr.) tvärgående slag. särsk.
a) om sammanfogande trä l. stycke; jfr slag, sbst.1 20 b. Nedtill äro .. hylsorna fästade vid en jernbygel .. som omfattar ett stycke trä .. hvarpå återigen två tvärslag .. hvila. På dessa tvärslag är sjelfva plankbeklädnaden fastspikad. TByggn. 1859, s. 12. 3 à 4 stockar, sammanhållna med tvärslag eller särskilda bindslen. HbSkogstekn. 376 (1922).
b) (om ä. förh.) tvärort; jfr slag, sbst.1 41, o. kvär-slag. JernkA 1908, s. 41 (1636). Allmännast drifvas .. (orterna) efter fyndigheternas strykning .. eller ock vinkelrätt deremot, då de heta tvärorter eller tvärslag. Wetterdal Grufbr. 189 (1878).
c) (i fackspr.) om spricka i bergart; jfr slag, sbst.1 42. I allmänhet saknas hos Blekingsgraniten ”bottenslag”, d. v. s. horisontelt liggande sprickor; däremot finnas ganska allmänt s. k. ”tvärslag”, som stå nära lodrätt. TT 1900, K. s. 83.
-SLIPER. jfr sliper, sbst.3 JernkA 1861, s. 86.
(4) -SLUT. särsk. (vard.) abrupt slut. Det tar tvärslut för så är det med barns nöjen. DN 23 ⁄ 7 1984, s. 12.
(2 b) -SLUTTANDE, p. adj. (numera bl. tillf.) brant sluttande. Allt det öfriga af platsen är brant, och tvärsluttande mot staden. Höijer Thukyd. 2: 244 (1832).
-SLÅ. jfr slå, sbst.2 1, 2, o. -regel, -ribba 1. König Mec. 61 (1752). Man satte .. en tvärslå på sädeskrakarna, att kärfvarna ej skulla komma ned till marken. Nilsson Fauna 1: 379 (1847). Erixon Möbl. 2: X (1926; på bord). Nu har hon bommat om sig – med hasp och tvärslå för ytterdörren. Aurell NBer. 102 (1949).
-SNED. (†) spricka i berg som går mer l. mindre vinkelrätt mot bergets längdriktning; jfr sned, sbst.2, o. -snedd. De springor, som gå långs åt Berget .. kallas långsned; men de springor, som gå inåt Berget, kallas twärsned. Linné Gothl. 267 (1745).
-SNEDD. (†) = -sned; jfr snedd, sbst.1 Linné Vg. 34 (1747).
-SNITT. (i sht i fackspr.) snitt genom ngt vinkelrätt mot längdriktningen (o. den härvid uppkomna ytan) (jfr snitt 1, 2, 3); äv. dels om tänkt genomskärning för beräkning o. d. (jfr -genomskärning, -sektion), dels konkret, om avskuret stycke. Linné Vg. 211 (1747; i fråga om sten). En stor korg af ungefär tio fots twärsnitt. Ödmann MPark 219 (1800). Vill man undersöka den inre byggnaden hos en trädstam, afskär man densamma vinkelrätt mot längdriktningen. Ett sådant snitt kallas tvärsnitt eller horisontalsnitt. HbPedSnick. 28 (1890). Vi skära tvärt igenom en stjälk, taga en tunn skifva, ett s. k. tvärsnitt, af densamma och lägga snittet under mikroskopet. Nordwall VäxtNär. 6 (1898). Har ni anträffat en gulriska, så visar sig detta ofelbart vid tvärsnittet. Cortin SvampHb. 217 (1951). särsk. bildl.; jfr snitt 3 b β β’. Kjellén Storm. 2: 71 (1905). Den Blå Boken .. ger ett tvärsnitt genom Geijers själslif. Marcus GeijerL 233 (1909).
Ssgr (i fackspr.): tvärsnitts-, äv. tvärsnitt-area. jfr -snitts-yta. TT 1898, M. s. 120.
-belastning. i sht artill. jfr belastning 2 d. KrigVAH 1883, s. 181.
-bild. bild av tvärsnitt. Areschoug TropVäxt. 45 (1905).
-form. form hos tvärsnitt. Palissadcellernas tvärsnittsform är nog ovanlig, nämligen nästan fyrkantig med afrundade hörn. Areschoug TropVäxt. 37 (1905).
-undersökning. Höök OffentlSekt. 139 (1962). Vid tvärsnittsundersökningar studeras förhållanden vid en given tidpunkt. Miljömed. 4 (1991).
-yta. yta uppkommen vid tvärsnitt; yta hos tvärsnitt. Lundström Warming 143 (1882). Frånvaro af kärlmynningar i tvärsnittytan. Rosendahl Farm. 111 (1895). Kopparledare .. med 35 mm2 tvärsnittyta. TSvLärov. 1944, s. 380.
-SNODD. (i fackspr.) i fråga om ornament; jfr snodd 2 c β. Fornv. 1932, s. 183. Tvärsnodden och t. o. m. kamstämpeln uppträda i enstaka fall redan under döstid, och den stora stilens mönstring utbildas redan under tvärsnoddens blomstringstid. Fornv. 1935, s. 166.
(4) -SOMNA. (vard.) somna med en gång. (Han) lade sig på bänken och tvärsomnade. Heidenstam Svensk. 1: 218 (1908).
-SPARRE. jfr sparre, sbst.3 1. (Brädtak) äro förut nog dyra, i anseende til dubbelt antal Bräder och Spik, samt twärsparrar hwarpå de hwila. Fischerström 3: 209 (1784).
-SPOV. (†) på Gotl., om vadarfågeln Limosa limosa Lin., rödspov (som har vit stjärt med svart ändband). Holmgren Fogl. 800 (1870). Carlson Fågl. 253 (1894).
-SPRICKA. tvärgående spricka l. öppning; jfr spricka, sbst. 1, 3, o. -slag c, -sned, -springa. Möller 2: 636 (1785). Tvärsprickorna äro ansenligast och uppstå då glacieren skrider ned för en afsats på dalbottnen. Nathorst JordH 423 (1891). Sporgömmena öppna sig med en tvärspricka. VäxtLiv 3: 8 (1936).
-SPRINGA. (numera bl. mera tillf.) tvärgående springa l. spricka. Malmen är här den lättbrutnaste man någonsin kan önska: ty han fördelar sig medelst springor och twärspringor helt artigt. Linné Öl. 78 (1745). De i rader ordnade porerna kunna förliknas vid små tvärspringor, som uppstå i den hinnartade väggen mellan kapselns kraftiga ”nerver”. VäxtLiv 4: 266 (1938).
(2 b) -SPRÅNG. (numera mindre br.) om språng l. hopp åt sidan; äv. bildl. Kast-språng. Så kallas tvär-språng åt sidan, som vanligen äro enstaka. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 76 (1836). De, som för betraktandet af romerska vitterhetens sista period icke välja den sist angifna synpunkten, komma endast genom ett tvärsprång ur Antikens tid in i Medeltiden. Atterbom PoesH 3: 150 (1848). Cannelin (1921; gymn.).
-STADNA, se -stanna.
-STAG. (i fackspr.) Björkman (1889). I ventilhus med flänsar sker fastspänningen med tillhjälp af ett medföljande tvärstag och tvenne därtill hörande skrufvar. HufvudkatalSonesson 1920, 3: 42.
(4, 5) -STANNA, förr äv. -STADNA. stanna tvärt, helt plötsligt stanna (jfr -stoppa); äv. oeg. l. bildl.: tvärt l. plötsligt sluta l. upphöra, förr särsk. i uttr. tvärstanna med ngt. Att jag uthi ded väsendet, som jag här handterer .. nödgas tvärstadna med mina consilier och offta förandra gode och nyttige desseiner emoot min vilie. AOxenstierna 13: 529 (1635). Kör man halva den svenska elkraften till ett visst år och sen tvärstannar måste man ju under tiden bygga upp en nästan lika stor oanvänd reservkapacitet! DN 2 ⁄ 3 1988, s. 2. Efter några steg tvärstannade hon. Nesser FallG 431 (2003).
-STAV. (i sht i fackspr.) tvärgående stav; särsk. dels (anträffat bl. i ordböcker, motsv. stav, sbst.2 6) hos tunna o. d., dels (motsv. stav, sbst.2 8) på fönster. (Sv.) Tvärstaf .. (t.) ein Brett, das quer über den Faszboden liegt. Möller (1790). Hildebrand FörhistF 177 (1874; på spänne). Genom två vertikala stavar .. och en tvärstav uppdelas fönstret i sex lufter. Hahr NordeurRenässArkit. 127 (1927).
-STIG. jfr stig, sbst.5 1. Följ den gulmarkerade tvärstigen. Schroderus Dict. 71 (c. 1635). En .. grupp af botgörare, som .. nalkas dem på en tvärstig. 2SAH 50: 321 (1874).
-STOCK. (tvär- 1691 osv. tväre- 1729) jfr stock, sbst.1 2, o. -balk. Reenhielm OTryggw. 123 (1691). När takstolarna är klara reser man dem och sammanfogar dem med tre tvärstockar på varje sida. Håkansson FrStockStuga 35 (1976).
(4, 5) -STOPP. tvärt l. plötsligt stopp (se stopp, sbst.2 I 3). Det förfelade språnget slutade med ett tvärstopp i mossan. Molin SSkr. 121 (1895). Tvärstopp blev det .. för det verkligt stora nybyggnadsprojektet. Kulturen 1987, s. 12.
(4, 5) -STOPPA. tvärstanna; äv. med obj. (jfr -stämma). Det händer .. ofta, då trawlen vinchas in, att en sten eller dylikt på sjöbottnen kommer hindrande emellan, så att vinchen tvärstoppas. TT 1900, Allm. s. 82. Om tåget tvärstoppade nu så skulle man åka huvudstupa in i fyren. Johnson Slutsp. 332 (1937).
-STRECK. tvärgående streck (se streck, sbst.1 1 (c), 11 b); förr äv.: diameter; äv. mer l. mindre bildl. (motsv. streck, sbst.1 1 c slutet (α, β)), i fråga om kullkastande av ngns plan o. d. Linior kallas the twarstrick ther Reckne Penningerne bliffwe uppå lagde. Rizanesander Räkn. 5 a (1601). (Ljusen) som stodo framför Altaret, och hade vid pass en half fot i tvärstrek, tändes up då Sacramentet välsignades. Hasselquist Resa 55 (1750). Wil den falska Lyckgudinnan spela mig et strek, så wil jag .. slå et twärstrek öfwer hennes uträkning. Hoffman Förnöjs. 165 (1752). Hanen svartaktigt blågrå på ryggen; under hvit med täta bruna tvärstreck. Ström SvFogl. 14 (1839). Det var ett synnerligt plågsamt tvärstreck i Morgans ädla räkning. Thackeray Pend. 2: 489 (1851). Texten fortgår lika långt som den av Kjöllerström tryckta .. Därefter följer ett tvärsteck över sidan. SkrHVSamfLd 36: 158 (1943).
-STRECKAD. som har tvärgående streck. AntT 4: 226 (1880).
-STREP, pl. (†) tvärgående färgstrimmor. Stjerten är ofvan blåagtig, och svart emot spitsen; under hvit med fem mörka tvärstrep. VetAH 1798, s. 182.
-STRIERAD, p. adj. (i fackspr., i sht konst. o. arkeol.) försedd med tvärgående räfflor l. strimmor. AntT 1: 237 (1864). Tvärstrierad silvertråd. Fornv. 1947, s. 277. Söljeramen (är) nästan rund med tvärstrierad ovansida. Kulturen 1982, s. 164.
-STRIMMA. jfr strimma, sbst. 1, o. -strep. Linné MusReg. 37 (1754).
-STRIMMAD. (numera bl. tillf.) tvärstrimmig. Tholander Ordl. (1872). Inom djurkroppen finnes .. två arter af kontraktil väfnad neml. den tvärstrimmade, och den så kallade glatta muskelväfnaden. ASScF 14: 419 (1885).
-STRIMMIG. särsk. anat. om muskel l. muskulatur; jfr strimmig 1 d o. -strimmad. Thorell Zool. 1: 203 (1860). Tvärstrimmig muskulatur el. tvärstrimmiga muskler (dvs.) muskler vars muskelceller .. är uppbyggda av (tydliga) myofibriller; dessa är uppdelade i segment på tvären. Lindskog o. Zetterberg (1981).
Avledn. anat.: tvärstrimmighet, r. l. f. Flere muskeltrådar, som förlorat sin tvärstrimmighet, voro ännu särdeles tydligt längdstrimmiga. UpsLäkF 186667, s. 363.
-STRÅK.
1) tvärgående stråk (se stråk, sbst.2 5, 7). Utmed fältet .. begränsar en naturlig häck det halft buskiga, halft öppna området, i hvilket våra kors- och tvärstråk röra sig. Santesson Sv. 83 (1887). På den tomma gatan kom en trådbuss .. och styrde in på ett tvärstråk. Trenter Lek 56 (1950).
2) (†) om från sidan l. tvärsöver kommande slag l. hugg; jfr stråk, sbst.2 8 e. (Sv.) Tvär-stråk, (lat.) ictus transversus. Schultze Ordb. 5146 (c. 1755).
-STRÄVA. (i fackspr.) tvärgående sträva. Afser timringen endast stöd för orttaket, kan den inskränkas till under taket anbringade tvärsträfvor, som fastkilas mot ortväggarna. Wetterdal Grufbr. 191 (1878). Ramen, på hvilken korgarna placeras, är af U-järn med tvärsträfvor af plattjärn. HufvudkatalSonesson 1920, 7: 28.
(2 b) -STUP. jfr stup, sbst.1 2, o. -brant, sbst. Balck Idr. 3: 29 (1888). När man står uppe på Jeknaffos toppkam, har man nedanför sig ett tvärstup på tusen meter eller mer. TurÅ 1953, s. 129.
(2 b) -STUPANDE, p. adj. jfr stupa, v.1 I 1, o. -brant, adj. På somliga ställen war stigen så twärstupande, at .. (hästen), med et enda miszsteg, störtat sig til döds. Ödmann MPark 245 (1800).
-STYCKE. (i sht i fackspr.) jfr stycke 2 o. -slå. Samlingen af de uprätt stående och twärstycken .. som innesluta en eller flera fyllningar uti en dörr. Möller 1: 169 (1755). Pelarna äro fastbultade vid bädden samt förenade upptill genom ett kraftigt tvärstycke. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 88.
-STYGN, förr äv. -STYNG. i sht handarb. tvärgående stygn. En med svarta tvärstygn fäst guldsnodd. Freja 1873, s. 2. Fickans placering markeras på tyget med tråckelstygn och ett par tvärstygn i båda ändar. StSyHandarbB 54 (1972).
-STÅENDE, p. adj. stående på tvären; lodrät. I ställe för tänder är öfverkäken .. tätt beklädd med tvärstående hornskifvor. Nilsson Fauna 1: 585 (1847). Huggormarne hafva tvärstående smal pupill i ögat liksom Katten. Sundevall Zool. 105 (1864). jfr räck-tvärstående.
-STÅND. [efter t. querstand] särsk. mus. om den ”falska relation” (se relation 2 c) som uppstår då en ton o. dess efterföljande kromatiska förändring ligger i olika stämmor; särsk. i uttr. oharmoniskt tvärstånd. Oharmoniskt Tvärstånd kallas fölgden af två toner, hvilka sakna förhållande til hvarannan. Vogler HarmKänn. 4 (1794). Tvärståndet beskrivs negativt inom traditionell satslära – det saboterar starkt upplevda tonala parrelationer – men används även som musikaliskt uttrycksmedel av bl. a. Wagner. NE (1995).
-STÅNG. [fsv. thvärstang] tvärgående stång; förr särsk. (motsv. stång 1 l) om tvärribba. Broman Glys. 3: 78 (c. 1730; i hässja). Midt på enhvar af mållinierna reses ett ”mål”, som består af tvenne lodrätt stående stänger .. och med en horizontal tvärstång. ReglAssFotb. 3 (1891). TT 1897, Byggn. s. 79.
-STÄLLD, p. adj. ställd på tvären l. vinkelrätt mot ngts längdriktning. NF 1: 700 (1876). Frankrikes tvärställda blå-hvit-röda flagga. LbFolksk. 728 (1892). Vagnen slog runt, tvärställd mot fartriktningen som den var. IdrBl. 1935, nr 65, s. 5. Med tvärställd motor behöver inte drivkraften överföras i 90 graders vinkel, eftersom alla axlar ligger parallellt med drivaxlarna. AlltBil 75 (1976).
(4) -STÄMMA, v. (†) plötsligt l. abrupt stoppa l. hejda (ngn l. ngt); jfr stämma, v.3 1. Hwar och en lat och senfärdig, som i sin beställning går skylldpadd-fiät, uplastar ogiordt arbete för många år tilbaka och twärstämmer sakernes lopp i en afgrund af oreda. Dalin Arg. 1: 227 (1733, 1754). Arméen tvärstämdes i sina rörelser. Leopold 5: 326 (c. 1804).
-SUMMA. summa som erhålls då siffror som står på rad adderas, siffersumma. Då antalen af de olika talsorterna sammanläggas, uppstår talets tvärsumma. Tvärsumman i 2 346 är således 15. Lindblom Räknemet. 148 (1893). Polismannen: – Ni var ju vittne till olyckan; kommer ni ihåg numret på bilen. Professorn: – Nehej, inte precis, men jag lade märke till en liten egendomlighet därmed – tvärsumman var 9. Motorför. 1928, nr 7, s. 14.
-SYL. (i sht förr) Tvärsyl. Begagnas vid den yttre (sko)sulans fastsyning. Rig 1934, s. 103 (c. 1847). Motsatsen till flatsylen är tvär- eller avlappssylen, som är oval eller avrundat fyrkantig, böjd och ställd på tvären, varav den fått sitt namn. SvSkoT 1931, nr 22, s. 351.
-SYLL. (i sht i ä. fackspr.) jfr syll, sbst.1 1, 3. FrestaPrästgInvent. 1719. Bägge långsyllarne och ena twärsyllen wid Wästra ändan förrutne. VDAkt. 1742, Syneprot. Rälsen av trä var .. medelst tre tvärsyllar parvis hopfogad i längder av ca 4 m. Dædalus 1954, s. 136.
-SÅG. (i fackspr.) såg för sågning av virke vinkelrätt mot träets längdriktning. Grundell UnderrArtill. 217 (1705).
-SÄCK. (förr) säck med öppning på mitten (för förvaring av persedlar o. dyl. o.) som anbringades tvärs över hästrygg l. över axel; jfr -påse o. kvär-säck, randonsäck. KKD 10: 29 (1707). Bakom sadeln .. (ligger) randon eller tversäcken, hvari är inpackadt 2 skjortor. KrigsmSH 1802, s. 59. Wallin Bref 78 (1847).
(5) -SÄKER. alldeles l. absolut l. fullkomligt säker; äv.: alltför säker l. självsäker; jfr säker 3 a (δ). Största gagnet hafwa wi i längden af att arbeta natt och dag på wårt Nybygge, det är twärsäkert. Almqvist Grimst. 21 (1839). En viktig del i hans förkunnelse är .. att man inte får föregripa utvecklingen genom tvärsäkra förhandsomdömen. HT 1955, s. 38. (Han) lät förbålt kaxig och tvärsäker. Wahlberg FrusLiv 297 (2003).
Avledn.: tvärsäkerhet, r. l. f. (Faust måste) förnedra sig till att med akademisk tvärsäkerhet framställa skensanning. Rydberg 2: 333 (1867). (Psykologen menar) att .. (vittnets) tvärsäkerhet inte har med verkligheten att göra. DN 11 ⁄ 9 1989, s. 1.
-SÄNT. skeppsb. tvärgående sänt. Twär Centet som wijsar bredden af Spantet eller Skeppetz Bredd. Rålamb 10: 40 (1691). Rydholm 150 (1967).
-SÖM. söm som går tvärsöver ngt. särsk.
a) i fråga om sömnad; jfr söm, sbst.1 2. En twär-söm som man giör at ej något må uprifwas. Möller 1: 218 (1745). Sömnadsb. 391 (1915).
b) (i ä. (zoologiskt) fackspr.) i fråga om sammanväxning; jfr söm, sbst.1 4 a, b. Björkegren 2711 (1786). Tarser, som .. på framsidan hafva alldeles hel hud, utan tvärsömmar. Sundevall Zool. 72 (1864). Eremit-kräftor .. en familj .. som utmärkes genom det långsträckta, medelst en tvärsöm i tvänne hälfter afdelade hufvudbröstet. NF 4: 637 (1881).
-TAK. (†) om tak vars takås ligger vinkelrätt mot huvudbyggnads tak, särsk. om tak på tvärskepp. Golfwet färdigt, twärtaket med sine åsar äfwen så. OfferdalKArk. N II 1, s. 38 (1693). Hahr NordeurRenässArkit. 242 (1927).
(6) -TEKNISK. jfr teknisk 2 (a). En ”tvärteknisk” utbildning kan bedömas vara mer befruktande för den kommande utvecklingen. TT 1965, s. 232. Tvärtekniskt tänkande. GHT 13 ⁄ 12 1967, s. 14.
(4, 5) -TIGA. tiga tvärt l. plötsligt; äv. närmande sig l. övergående i bet.: moltiga. Hagberg Aristoph. 24 (1834). Rummet, stammade jag och tvärteg, ty bestörtningen betog mig målföret. Lindqvist Dagsl. 1: 109 (1898). Jag (föresatte) mig .. att sätta in hela min urärvda bondevrånghet och tvärtiga ihjäl deras eventuella nyfikenhet. Fridell GreppHårdn. 9 (1948).
-TIMMER. jfr timmer, sbst.1 1. Tvärtimmer mellan bjälkarna i ett ej brädbelagdt golf. WoL 162 (1885).
-TRUBBIG. (numera bl. tillf.) tvär o. trubbig. Polhem ESkr. 1: 106 (c. 1710). Nosspetsen är tvär eller tvärtrubbig. Lilljeborg Fisk. 2: 756 (1888). (Fåglarna) voro .. utrustade med väl utbildade tänder, tvärtrubbiga och sittande i gropar både i öfver- och underkäken. 2NF 11: 599 (1909).
-TRÅD. (i fackspr.) tvärgående tråd. Holmström Ström NatLb. 4: 19 (1852; i spindelnät). Ledningarna uppbäras dels af stolpar med utspringande konsoler, dels af tvärtrådar, spända mellan husraderna. TT 1895, M. s. 68. Sömnadsb. 83 (1915).
-TRÄ, förr äv. -TRÄD. [fsv. thvärträ] tvärgående trä (se trä, sbst.1 2 a) (jfr -kloss, -list, -oke, -regel, -ribba 1, -slag a, -slå, -syll, -sänt, -timmer); äv. (motsv. trä, sbst.1 1): trä(stycke) avtaget vinkelrätt mot de längsgående fibrerna (jfr svärk-trä); jfr -ved. Dät ena nyia fänsteret mäd twerträd. VGR 1664, s. 11. Tvärträden läggas vinkelrätt mot stockarna, men mellan dessa tvärträd kan man äfven diagonaliter slå andra tvärträd. Hazelius Bef. 216 (1836). Den gamla metoden att skära ut bilden i längdträ ersattes .. med gravyr medelst sticklar i hårt tvärträ, vilket medförde .. en större hållbarhet hos tryckstocken. Kroon Reprodukt. 17 (1935).
(2 a) -TUM. [av uttr. tvär tumme (se tumme 3): senare leden väl gm association med tum, sbst.1] (†) ss. måttsenhet motsv. en tummes bredd; jfr -finger. Stammen klyfwer man gerad mit i tv, en twertumb diupt. Broocman Hush. 1: 84 (1736). Kroppen är rund, ej längre än en tvärtum. Linné MusReg. 74 (1754). Stenen var af en tvärtums längd, och bred som tväran af pekfingret. VeckoskrLäk. 3: 303 (1782).
(4, 5) -TYST. plötsligt tyst, tyst med en gång; äv.: helt tyst. Lind 1: 108 (1738). När han promenerade in blev det vanligen tvärtyst i baren. Pyk MacLaine HittaHem 58 (1975). I vissa situationer blev han helt enkelt tvärtyst, vilket uppfattades som provokativt. ICAKurir. 1986, nr 34, s. 2.
(4) -TYSTNA. tvärt l. plötsligt tystna; jfr bråd-tystna. UUKonsP 14: 143 (1680).
-TÄPPA. [fsv. thvärtäppa] (numera bl. i skildring av ä. förh.) (för fiskfångst avsett) stängsel tvärsöver ström. BtFinlH 6: 73 (1534). The olagha tvertepper och fiske verckar, som en partt aff edher .. haffve hafftt för sedvane i byggie och ther medt täppe åen och konungzåderen igen. G1R 22: 154 (1551).
-TÄPPNING. (†) handlingen l. verksamheten att stänga av ström (i vattendrag) med tvärtäppa l. tvärtäppor; äv. konkret. Haffue bønderne jw någre åle huss med tuærtæpninger i huar dere aff de små åår. AktsamlKungsådreinst. 56 (1552). Dömd(is) kongx ådran frij i Hukaste salm ok Oloff Hukast sak till tre .. (mark) för tuärtäpni(n)g. BtFinlH 6: 71 (c. 1560). UpplDomb. 3: 171 (1602).
-UTSKOTT~02 l. ~20. anat. om vart särskilt av de två på varje ryggkota lateralt riktade utskotten. Sönnerberg Loder 51 (1799). Af de sistnämnda 3 (kotutskotten) äro två riktade åt sidorna, de s. k. tvärutskotten, och ett bakåt, det s. k. taggutskottet. Wretlind Läk. 2: 20 (1894).
(4) -VAKEN. med en gång vaken. Upp flög ynglingen, tvärvaken och pigghågad, i kläderna, på dörren, återvände efter en kvart. Bergman Flick. 100 (1925).
(4) -VAKNA. plötsligt vakna. Heidenstam Karol. 1: 295 (1897).
-VALL. särsk. (förr) travers (se d. o. 1); jfr -verk. Rålamb 8: b 4 b (1691). Fienden (kan) med studsningsskott bestryka hornverkets långsidor så väl som betäckta vägen, hvilket de anlagde tvärvallarne (traverses) icke kunna fullkomligen hindra. KrigVAH 1805, s. 32.
-VATTRAD, p. adj. som har tvärgående vågig teckning. (Gökens) blågrå dräkt med den tvärvattrade buken. Kolthoff DjurL 294 (1899).
-VECK. tvärgående veck. Led-djur .. sakna benskelett och hafwa huden, genom twärweck, ledad uti ett wiszt antal ringar. Hartman Naturk. 155 (1836). SthmModeJ 1846, s. 32 (på kjol). Över hans näsrot växte upp ett energiskt tvärveck. Gustaf-Janson KungVank. 43 (1963).
-VED. (i sht i fackspr.) jfr -trä. Uhr Koln. 70 (1814; i mila). I glidytan (på skida) få ej förekomma kvistar, tvär- eller motved av sådan beskaffenhet, att ytan därstädes blir uppluddad. Dyhlén SkidlöpnGr. 21 (1919).
-VERK. (förr) jfr -vall. Hazelius Bef. 66 (1836). Tvärverk äro mindre inre verk, bestående af bröstvärn och graf, som tvärs öfver och till hela dess bredd afskära någon längre fästningslinie. Busch Fästn. 26 (1880).
(6) -VETENSKAP~002, äv. ~200. vetenskap som grundar sig på samarbete mellan olika vetenskaper. Lärdomshistorien är tvärvetenskapen par préférence. GHT 3 ⁄ 2 1961, s. 9. Om något är tillämpad tvärvetenskap är det detta. Carl Fries rör sig helt obesvärat från oceanografi över biologi till näringsgeografi, geologi och nationalekonomi. GHT 2 ⁄ 12 1966, s. 3.
Avledn.: tvärvetenskapare, m. ⁄ ⁄ ig. person som ägnar sig åt l. representerar tvärvetenskap. SvD(A) 21 ⁄ 8 1964, s. 26. En välkänd tvärvetenskapare och debattör i frågor om teknik och miljö. DN 17 ⁄ 10 1989, s. 41.
(6) -VETENSKAPLIG. om forskning l. utbildning o. d.: som innehåller l. grundar sig på kunskaper l. metoder l. expertis o. d. från olika vetenskaper; jfr -vetenskap. LD 6 ⁄ 2 1958, s. 3. Fredsforskning i dag är ”tvärvetenskaplig” forskning, ett organiserande av olika vetenskapsmän kring konkreta frågor – naturvetare, ekonomer, jurister, statsvetare, tekniker och historiker samarbetar. DN 24 ⁄ 5 1970, Söndagsbil. s. 12. Myndigheten ska främja tvärvetenskaplig kunskapsbildning. SFS 2007, s. 2499.
Avledn.: tvärvetenskaplighet, r. Lundagård 1957, nr 1, s. 15.
(1) -VIGG, förr äv. -VIGGE. person som är tvär l. oresonlig l. vresig o. d.; jfr etter-vigg. Dalin Arg. 1: nr 13, s. 6 (1733). Häldre wille jag wara utan Cappellan, och hålla 2ne adjuncter än hafwa en sådan twärwigge till Cappellan. VDAkt. 1782, nr 288.
Ssg (†): tvärvigga-sinne. sinne (se sinne, sbst.2 7) som utmärker en tvärvigg. Ett serdeles Mönster af et twerwigga Sinne. VDAkt. 1694, nr 824.
-VINDEL. (†) tvärgående vindel. Hörledningen inträder i den första tinningvindeln, särskilt i de två rötter af densamma, hvilka betecknas som tinninglobens främre och bakre tvärvindlar. PedT 1897, s. 5. Thunberg Livsförrättn. 444 (1925).
(1) -VULEN. (†) tvär, vresig. The Swenske, och serdeles Vplänningarne, äre mästedels .. torra och twärwulne vthi sitt omgänge. Sylvius EOlai 183 (1678). Klint (1906).
-VÅGOR, pl. särsk. zool. i fråga om teckning (se d. o. 8): tvärgående vågor. Ofvan svart- och brunspräcklig, under rostgul med svarta långstreck och tvärvågor, hvit fläck öfver bröstet. Ström SvFogl. 19 (1839).
(4) -VÄCKA. (vard.) abrupt väcka (ngn). Gamla Sultan skäller vresigt för det han blifvit tvärväckt af bullret. HLilljebjörn Hågk. 1: 28 (1865).
-VÄG. väg som korsar l. mynnar i annan väg (som sidoväg) l. förbinder andra (större) vägar; jfr -gata. Kvarterets tvärvägar skall asfalteras. Att den Brobygning och vägerödning, som S. Kongl. M:t .. begynte, må öfuer altt rijkedt fortsetties .. enkannerligen store landzvägerne och till Bergslagerne; så och tver- och kyrkevägerne. AOxenstierna 1: 486 (1633). Sylvan Vial 2: 181 (1863).
-VÄGG. vägg (l. väggliknande bildning) som går vinkelrätt mot annan; skiljevägg (se d. o. a). G1R 3: 310 (1526). Samtliga lappar förvaras i ett .. skrin med flyttbara inre tvärväggar. FoU 20: VI (1906). I blad och stjälkar har större celler .. sammansmält till långa rör därigenom att tvärväggarna upplösts. De Geer SvNatRiksd. 2: 45 (1950).
(4) -VÄNDA, -ning. tvärt l. plötsligt vända l. ändra riktning (jfr -kasta); ss. vbalsbst. -ning äv. konkretare (jfr -kast); äv. oeg. l. bildl. Hubendick FlickLek. 40 (1879). Upptäckte .. (kärrhöken) något i gräset, bredde han ut den långa stjärten, gjorde en skarp tvärvändning och störtade blixtsnabbt ned. FoFl. 1923, s. 199. Det var .. (1979) som socialdemokraterna .. tvärvände i kärnkraftsfrågan. SvD 15 ⁄ 5 1986, s. 2.
-VÄRN. (förr) tvärgående värn. Coupurer ((dvs.) tvärvärn) äro bröstvärn, med murklädda grafbranter, hvilka tvärsöfver afskära vallgången. Hazelius Bef. 281 (1836).
-VÄXEL. skeppsb. nitad l. svetsad skarv tvärskepps mellan två plåtar i bordläggning l. däck. Engström Skeppsb. 31 (1889). Olika nitförband. En sammanfogning av tvenne gods vid ändarna kallas stöt eller tvärväxel, en sammanfogning sida vid sida kallas långväxel. Nilsson Skeppsb. 109 (1932).
-YTA. (i fackspr.) horisontal (genomskärnings)yta l. ändyta. Svenonius Stenr. 14 (1887). De formler, i hvilka den undre tvärytan (grundytan) ingår, blifva mera praktiskt användbara för hela stammar, om denna yta mätes i brösthöjd och icke vid stubben. Kinman Guttenberg 5 (1903). För lätta, smala stridsspetsar borrades inget hål utan tången slogs in i träskaftets främre tväryta, så att spetsens avsats vilade direkt på denna. Fornv. 1971, s. 114.
-YXA. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) yxa som har eggen vinkelrätt mot skaftet; särsk.: skarvyxa. Grundell UnderrArtill. 221 (1705). Det är .. att märka, att hornyxor från denna tid (dvs. c. 9500–6000 f. Kr.) vanligen voro tväryxor, men även rät- och snedyxor förekommo då. Ymer 1931, s. 177. Förutom vanliga handyxor användes .. tväryxa (skarvyxa) för speciella arbeten. HantvSv. 109 (1996).
-ÅDER l. -ÅDRA. tvärgående åder. Dahlbom Insekt. 324 (1837). (Skivorna på svampen) äro förenade genom tvärådror och bli med åldern krusiga. Cortin SvampHb. 80 (1937).
-ÅS.
1) i sht geol. tvärgående ås (bildad vinkelrätt mot inlandsisens rörelseriktning). Sveriges norra tvärås, – en kedja af betydliga berg, som gå fram till Upland, der denna ås blir låg och omärklig. Agardh o. Ljungberg I. 2: 69 (1853).
2) (i fackspr.) tvärgående ås l. upphöjning; särsk. i takkonstruktion: hanbjälke. Fyrugnen, afdelad genom en mellanbalk, hvars Rist, eller botten, består af lösa Järnstänger, lagde på Tackjärns tväråsar. Rinman 1: 39 (1788). 2NF 16: 1097 (1912; på kindtand). Den kraftiga takkonstruktionen har uppburits av längsgående stolprader; dessa ha varit sammanbundna genom tväråsar, på vilka i sin tur långåsar vilat. SvFolket 1: 169 (1938). Fornv. 1955, s. 53 (på bård).
-ÄLV. (numera bl. tillf.) mindre vattendrag som mynnar i annan älv l. i mer l. mindre rinnande vattendrag. Älfven (utbreder) sig .. i smala, aflånga och djupa sjöar .. Vid alla dessa sjöar infalla och många tvär-älfvar, då altid de flästa och största komma från N. och N. W. VetAH 1751, s. 12. (Virket) flottades .. genom åtskilliga mindre vattendrag eller så kallade ”tvärelfvar” ned i Klarelfven för att sedan vidare befordras till Venern och Lilla Edets sågverk. Schröder MinnSkog. 98 (1888).
-ÄNDA. särsk. sjöt. förtöjningslina som går vinkelrätt mellan fartyg o. kaj; jfr -förtöjning. Ekelöf Skeppsm. 200 (1881). Vid behov, t. ex. vid kraftig frånlandsvind, kan .. tvärändor, som går vinkelrätt mot kajen, användas. Andersson Knop 38 (2002).
B (†): TVÄRE-BÄNK, -STOCK, se A.
C (Anm. Ssgrna nedan förekommer äv. särskrivna): (3 c η) TVÄRT-EMOT. [fsv. thvärt i mot]
I. ss. prep.: rakt l. mitt emot; äv. (o. i sht) bildl.: i motsats till; rakt l. alldeles emot, stick i stäv med, i strid med; jfr tvärs-emot. The foro till Gadareners landzenda hwilken är twert emoot Galilee landet. Luk. 8: 26 (NT 1526). Effter han gör twerth emoth then contract som giordis eder nåde och för:ne k. frederik emellom. G1R 5: 237 (1528). Till at fortage dem deres frie val vore tvärt emot lagen och klerkeridts frihet. RA I. 3: 188 (1593). Någon som helst ökning (av havsörnen) har tvärtemot vad som påstås, säkert inte ägt rum sedan (fridlysningen). Selander LevLandsk. 158 (1955). Vad står på spel när en människa handlar tvärtemot sina intressen, sina önskningar och sin vilja? Johansson HusFlon 263 (1997).
II. ss. adv.: särsk. bildl.: på rakt motsatt sätt; tvärtom; förr äv. övergående dels i substantivisk anv. i bet.: det motsatta, dels i interjektionell anv. Wara kötzligha sinnat är intit sköta om gudh, intit acta hono(m), intit hålla vthaff honom(.) Andeligha sinnat är twärt emoot. GlRom. 8: 5 (NT 1526). Vill tu .. beskydda .. alla them, som väl lefva och fromme äro och tvert emot näffsa och straffa alla them, som illa göra och sigh förbryta? RA I. 2: 33 (1561). Men twärt emot, wanhedrar du Hans Dag / Så skal tig sielf ske Plågor, we och klag. Runius (SVS) 1: 120 (c. 1712). I de länder, som de Germaniska Folken intagit, war makten i Läns-Herrarnes händer och rättigheten allena hos Öfwerheten; men hos de Romare war det twärt emot. Dalin Montesquieu 60 (1755). Somliga ska göra precis som pappa, och andra precis tvärt emot. Gustaf-Janson ÖvOnd. 43 (1957).
-FINGER, se A. —
(3 c η) -OM. på (rakt) motsatt sätt; omvänt, i stället; det motsatta är fallet; däremot; äv. övergående i interjektionell anv.; jfr -emot II o. tvärs-om. Vi gör precis tvärtom. Han var tvärtom riktigt nöjd. Sååsom träädh haffwer icke sina goodheet aff fructenne, vtan twart om, fructen haffwer sina goodheet aff träädh. OPetri 1: 25 (1526). Här vet man ju knappt hvad sjukdom vill säga; här känner man tvärtom helsan vara bofast. Oscar II 3: 242 (1861, 1889). Så hon var inte ond på mig, då? – Nej, tvärtom! Gustaf-Janson ÖvOnd. 41 (1957). särsk. (†) i uttr. tvärtom igen, å andra sidan, i sin tur, i gengäld. Twert om jgen, The som man minst troor vppå, the blijffua snarast stondandes. OPetri 3: 310 (1530). Ther som Staden motte haffwe någhen hielp och beskydd aff Slottet och twertt om igen. G1R 15: 477 (1543). The Jambiske Verser äre, twert om igen sådana Verser, som bestå aff idle Jambis. Arvidi 121 (1651).
-OVAL, -SKEPPS, se A.
Avledn.: TVÄRA, sbst.1, r. l. f. [fsv. þvära, sv. dial. tvära] (†) till 2: (ängs)teg som ligger rakt framför annan tegs kortsida. Sa(m)matiid kom för retthe Jon i Norby och kär[dhe], att honom war någre tegar borttha i engen, och ther om bleff så berettad, att prestegålen war komenn i tegho skipste me(dh) them i någre twäror, dog icke i all engen. SörmlH 16: 97 (1597). På andra tväran harvar Martin den återerövrade jorden. Martinson VägUt. 89 (1936).
TVÄRA, sbst.2, r. l. f. (†) till 2: tvär riktning; kortsida (i motsats till: långsida); bredd; i sht i sg. best., särsk. i uttr. på tväran, på tvären, tvärsöver; äv. bildl., i uttr. i tväran, bryskt o. d. (jfr tvär, adj. 1). The grymmaste watnhwirflarne, hwilke bände och wräkte Skeppet til twäran och så på snedh, at thet sedermer intet kunde styras hijt eller tijt. Sylvius Curtius 651 (1682). Råkar jag at säja något i twäran, eller utan eftertanka, så gör .. (vännernas) wälwilja det samma til et förflugit ord. Tessin Bref 1: 257 (1753). Fick-klaffarne sättas på twäran emot Jackans, utan kantning. UnderrMansKläd. A 3 b (1778). (Nerverna) gå ofta i kors och på twäran genom wåta och blöta delar. Hernquist Hästanat. 58 (1778). Stenen var af en tvärtums längd, och bred som tväran af pekfingret. VeckoskrLäk. 3: 303 (1782). Denna grafsten .. var redan för 200 år sedan på tväran afslagen och mycket af vittring angripen. Brunius SkK 674 (1850). Schulthess (1885).
TVÄRHET, r. l. f. förhållandet l. egenskapen att vara tvär.
1) till 1: vresighet l. vrånghet; vrede. Vthan alt hat, wreede, genstörtugheet, twarheet, treeskheet, och ilhårskheet, såå wäl emoot owener .. som emot wener. OPetri 1: 17 (1526). Krafftman swarade, att deras vota intet considereras, utan de blifwa med twärhet afspisade. ConsAcAboP 12: 497 (1730). Johansson strök ut tvärheten ur sitt ansikte. Johnson Här 72 (1935).
2) till 2: tvär riktning; förr särsk. till 2 b: branthet. Och kan man intet gå neder i .. (dalen) för des twärheet skull. Rudbeck D. Ä. Atl. 1: 340 (1679). Lindfors (1824).

 

Spalt T 3361 band 35, 2009

Webbansvarig