Publicerad 1904   Lämna synpunkter
CHEF ʃä4f, äfv. ʃe4f (schäf Dalin; däremot: Chef .. uttalas som i frans(kan, dvs. ss. ʃäf4) Weste; jfr formerna med -ff- nedan), i bet. I m.||ig., i bet. II r. l. m.; best. -en; pl. -er 40 l. (i sht i mellersta o. norra Sv.) 32 ((†) chefs, cheffs Bechstadius 82 (1734), Höpken 2: 461 (1758), Publ. handl. 11: 701 (1779)).
Ordformer
(cheffen (sg. best.), chefferne (pl. best.) Publ. handl. 2: 1390 (1739))
I. [jfr t. chef, eng. chief, af fr. chef, af ffr. chef, chief, af lat. caput, hufvud, äfv. hufvudman, chef (jfr KAPTEN); med afs. på bet.-utvecklingen jfr äfv. HÖFDING] öfverhufvud; styresman; ledande man, ledare; hufvudman. Swedberg Schibb. 255 (1716). Hvar och en Chef, hvart och et Verk känner bäst sin underbetiening. Oelreich 94 (1755). En biskop är chef för presterna i sitt stift. Tegnér 5: 486 (1825). Hvarje härad (hade) sin särskilda Höfding eller Chef. Nordström Samh. 1: 15 (1839). Menniskor, som i olika afseenden äro anförare — politiska eller religiösa chefer för större eller mindre menigheter. Almqvist Eur. missn. gr. 7 (1850). Då han (dvs. K. Styffe) vardt denna institutions (dvs. Teknologiska institutets) chef, väckte det på sin tid uppseende och, som det berättas, äfven ovilja; ty laboratorn var med ett slag vorden sina förra förmäns chef. Paulson Minnestal 93 (1899). jfr AFDELNINGS-, ARAB-, ARBETS-, BEDUIN-, BRAND-, BYGGNADS-, CIVIL-, DIVISIONS-, FLOTT-, INTERIMS-, KONSISTORIAL-, KUST-, KÖKS-, MILITÄR-, OPERA-, SKOL-, SOUS-, STATS-, STIFTS-, STUTERI-, TRAFIK-, VAKT-CHEF m. fl. — särsk.
1) mil. om officer af högre l. lägre grad ss. innehafvare af ett (mer l. mindre) beständigt öfverbefäl öfver större l. mindre afdelning (af här l. flotta); högste befälhafvare, öfverbefälhafvare; stundom: anförare. Vi ha i Riket månge käcke Chefer, högre och nedrigare (dvs. lägre). Dalin Arg. 1: 202 (1733, 1754). Höpken 2: 461 (1758). jfr ARRIÄRGARDES-, AVANTGARDES-, DETACHEMANGS-, GENERALSTABS-, HEDERS-, LINJE-, STABS-, VAPEN-CHEF m. fl. — [jfr fr. chef d’escadron] (†) med prep. af, för. Cheferne af Regementerne. 2 RARP 4: 305 (1727). Wrangel Tact. 25 (1752). Regl. f. fl. 1788, s. 56. — särsk.
a) i fråga om krigsmakt till lands; i sht om öfverste vid regemente: regementschef. Chefen för regementet. Publ. handl. 1: 696 (1727). (Det) var en lust för Chefen (M. Stenbock) .. til at höra, huru det nya Manskapet .. önskade ju förr ju heldre komma i Action. Nordberg 2: 51 (1740). (Till erhållande af tjänstledighet utöfver sedvanlig semester) anmäle sig .. (officer) hos Öfversten, som sådant til Konungens förordnande öfverlemnar … Dock må det vara Cheferne tillåtit at .. sjelfve meddela lönlösa Officerare permission emellan Möten och Munstringar. Krigsart. 6 Maj 1795, s. 74. J. G. Oxenstierna 5: 67 (c. 1817). Och den tappre Fahlander han dröjde ej mer, / Till sin chef på reduten han red: / ”General, man har märkt er, man måttar på er, / Det gäller ert lif, rid ned!” Runeberg 2: 79 (1848). Kungl. Första Lifgrenadier-Regementet. .. Öfverste och Chef, .. B. … Kaptener, .. P., Chef för Ydre Komp(ani). Sv:s statskal. 1904, afd. 306. — jfr AMBULANS-, ARMÉ-, ARMÉFÖRDELNINGS-, ARTILLERI-, BATALJONS-, BATTERI-, BRIGAD-, ETAPP-, FÖRDELNINGS-, FÖRPOST-, HALFTROPP-, KOMMENDERINGS-, KOMPANI-, KVARTER-, KÅR-, PLUTON-, REGEMENTS-, SKVADRONS-, TROPP-, TRÄNG-CHEF m. fl.
b) i fråga om krigsmakt till sjöss; i sht om befälhafvare på örlogsfartyg: fartygschef; äfv. användt ss. tilltalsord. Chefen på pansarbåten Svea. Högsta Chefen, eller Riks-Ammiralen. Bechstadius 82 (1734). De fleste Cheferne voro af den mening, att eskadern borde välja en fördelaktigare ankarsättning. Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 56 (1840). Chefen stiger öfver fallrepet, mottagen af sekonden och vakthafvande officern. .. ”Äro vi klara?” — ”Ja, chefen.” Wrangel Sv. flottans bok 361 (1898). — jfr ARMERINGS-, DEBARKERINGS-, EMBARKERINGS-, ESKADER-, FARTYGS-, KONVOJ-, SEKUND-, SKEPPS-, STATIONS-, TORPEDBÅTS-, VARFS-CHEF m. fl.
Anm. till 1. För att beteckna högste befälhafvaren användes i sv. äfv. det fr. uttrycket en chef, ss. l. i egenskap af chef, stundom med försvenskadt uttal aŋ ʃä4f l. ʃe4f (jfr jenerál anng schä´f Dalin) [af fr. en, prep., i egenskap af, o. chef]. Commendot (dvs. kommandot) en chef. M. Stenbock (1710) i Hist. tidskr. 1890, s. 63. Alla en Chef commenderande wid Regementerne. Stadg. ang. landtmil. 4: 1641 (1718). Ammiral en Chef. Bechstadius 123 (1734). General en chef. Krigsmagtens anförare. Sahlstedt (1773). E. Carlson i Hist. tidskr. 1890, s. 61.
2) om ämbetsman af högre l. lägre rang ss. främste man i ett ämbetsverk o. förman för dess personal: högste styresman, förman. Chef för Sverges geologiska undersökning. Uti StatsExpeditionerne och andra til Cantzliet hörande Verk .. må Extraordinarie Cantzlister utan lön antagas, sedan de hos StatsSecreteraren eller Chefen för det verk, där de önska inträde, .. ansökning gjort. Civ. instr. 445 (1801). Præsidium (i Kungl. förvaltn. af sjöärend.) föres af en Flaggman .. med titul af Chef för Förvaltningen af Sjö-Ärenderne. Instr. 23 Mars 1803, § 3. Af Stats-Rådets ledamöter skola Sju vara Chefer, hvar för sitt Departement. Bih. t. riksst. prot. 1840—41, Saml. 10. I. 1: 1. Strindberg Nya riket 45 (1882). (Kungl. Arméförvaltningens Intendentsdepartement:) Generalintendent o. Chef, .. B., Gen.-Major … Militärbyrån. Chef och Föredragande, M. S., Fältintendent. Sv:s statskal. 1904, afd. 85. Chefen i K. Stuteri-Öfverstyrelsen. Därs. afd. 133. — jfr BYRÅ-, DEPARTEMENTS-, DISTRIKTS-, EXPEDITIONS-, FINANS-, FÖRVALTNINGS-, KABINETTS-, KANSLI-, POLIS-, REVISIONS-, SEKTIONS-, TULL-CHEF m. fl.
3) om person som innehar ledningen af en sammanslutning l. förening l. organisation afsedd för främjande af vissa politiska l. sociala osv. intressen, (parti)ledare osv. Allt parti är sammansatt af två beståndsdelar, cheferna och stora hopen. Geijer Gust. pap. 1: 130 (1843). Mösspartiets Chefer. Därs. 165. Chefen för .. Hattpartiet. Därs. 2: 78. Wieselgren Bild. 451 (1879, 1889). — jfr ORDENS-, PARTI-CHEF m. fl.
4) om person som innehar högsta ledningen af en (större) affär l. affärsafdelning, ett (större) industriellt etablissemang l. företag osv. o. som i sådan egenskap är förman för den i affären anställda personalen; hufvudman, ledare. Hof-Marskalken John Jennings, Chef för Handelshuset Finlay och Jennings. Geijer Gust. pap. 1: 123 (1843). Förfrågan (bör) .. göras hos chefen eller bokföraren eller arbetsförmannen uti ifrågavarande afdelning af affären. J. Leffler i Ekon. samh. 1: 430 (1894). Chefen för ett större bankhus. SDS 1903, nr 265, s. 3. — jfr BANK-, KONTORS-, LAGER-, PLATS-, SKOGS-, VERK-CHEF m. fl.
5) om den förnämste medlemmen af en familj, ätt, stam osv.: hufvudman. De Geer Minnen 1: 69 (1892). Cheferna för huset Colonna. Bildt Italien 40 (1896). — jfr FAMILJE-, KLAN-, SLÄKT-, STAM-CHEF m. fl.
II. [af fr. chef, öfverstycke, ginstam; jfr eng. chief; se vidare I; jfr äfv. SKÖLDHUFVUD] herald. om en vapenskölds öfre tredjedel, när den är afskild gm en vågrät skura: ginstam. Schlegel o. Klingspor Ättart. 22 (cit. fr. 1719). Vapnet var sådant: En gyllene Skiöld, uti hvilken var ett uprätt stående blått Anckar: Ofvanföre var en blå chef, med trenne gyllene Stiernor. Bechstadius 45 (1734). Wetterstedt Herald. ordl. (c. 1847). Schlegel o. Klingspor Her. 36 (1874). Granfelt Vapenb. 5 (1889).
Sammansättningar (till I).
Anm. Ssgstypen A förekommer numera nästan bl. i ssgr i hvilka första leden är attributiv o. betyder: ”öfver-”, ”hufvud-” o. d.
A: CHEF-KONSTRUKTÖR3~002. [efter eng. chief-constructor] (föga br.) föreståndare för ritkontor l. konstruktionsbyrå; ngn gg om chefen för mariningenjörstaten. GHT 1895, nr 257 A, s. 3.
-LÄKARE~200. öfverläkare vid sjukhus; i sht i fråga om militärläkare. Den till tjensterangen främste läkaren vid flyttande sjukhus förer såsom chefläkare befälet öfver detsamma. Fältförv. 8: 22 (1893). Regementsläkaren vid Svea trängbataljon är chefläkare vid (garnisons-)sjukhuset. SD(L) 1898, nr 597, s. 2.
-PLATS, -SKEPP, -SLUP, -STYRELSE, se B.
-VETERINÄR~0002. Chefveterinär vid sjukstall. Fältförv. 9: 18 (1892).
B: CHEFS-ADJOINT. (i Finl.) biträde hos chef. Hahnsson (1888).
-BEFATTNING3~020. jfr följ. o. -PLATS, -POST, -ÄMBETE 1. särsk. 1) till I 1. Tj.-regl. 1889, s. 271. C. O. Nordensvan Handb. 1: 348 (1890). 2) till I 2. Forssell i 3 SAH 3: 100 (1888).
-BESTÄLLNING~020. = föreg.; särsk. till I 1. Tj.-regl. 1889, s. 85.
(I 1) -BOHEMMAN~020. (förr) jfr -BOSTÄLLE. Gynther Förf. 2: 478 (1852). Därs. 9: 395 (1870).
-BOSTAD~02 l. ~20. särsk. till I 2 o. 4. K. Sondén i Nord. tidskr. 1892, s. 271.
(I 1) -BOSTÄLLE ~020. (i sht förr) jfr -BOHEMMAN. Gynther Förf. 1: 376 (efter handl. fr. 1792). Alla de Regementschefer vid indeldta armeen, .. hvilkas chefs-boställen blifvit .. bort-arrenderade. SFS 1826, särsk. bl. s. 235. Ill. Sv. 2: 191 (1886).
-EGENSKAP~002 l. ~200. Synnerligen framstående chefsegenskaper. NF 2: 206 (1877).
-EXPEDITION~0002 l. ~01—. särsk. till I 1: regementsexpedition; jfr -ÄMBETE 2. Mil. förf. saml. 2: 48 (i handl. fr. 1834). Tj.-regl. 1858, 1: 204. Inom ett reg:te föras tre expeditioner ..: af reg:tschefen (chefsexpedition), af tjenstgörande majoren (majorsexpedition ..) samt af kompani- (sqvadrons-, batteri-)cheferne .. (kompani- o. s. v. expedition). C. O. Nordensvan Handb. 1: 335 (1879). SFS 1893, nr 66, s. 3.
(I 1 b) -FARTYG~02 l. ~20. jfr följ. o. -GALÄR, -SKEPP, -SLUP samt FLAGGSKEPP. särsk. 1) om fartyg på hvilket chefen för en flotta l. eskader är ombord. Regl. f. fl. 1788, s. 65. Signaler från chefs-fartyget. Regl. f. fl. 1834, 1: 103. Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 285 (1840). Regl. f. fl. 1875, 3: 116. 2) om fartyg som är byggdt o. utrustadt för högste befälhafvaren; jfr -ÅNGARE. Ill. Sv. 1: 35 (1882). Chefsfartyget Drott. SFS 1891, Bih. nr 6, s. 14. Wrangel Sv. fl. bok 234 (1898). 3) (förr) i fråga om skärgårdsflottan, om viss klass af fartyg: logementsfartyg för bataljonschef med stab. Klassindelning af Kongl. Flottans fartyg .. 4:de Klassen. .. Chefsfart(yget) Brynolf. Regl. f. fl. 1875, 3: Bil. 1. NF (1878).
(I 1 b) -FREGATT~02. (förr) jfr -FARTYG 1. Gyllengranat Sjökr. 2: 217 (1837).
(I 1 b) -GALÄR~02. (förr) jfr -FARTYG 1. Dalin (1850).
(I 1) -INTENDENT~002. PT 1903, nr 303 A, s. 2.
(I 1) -KANSLI~02. (numera mindre br.) jfr -ÄMBETE 2. (Expeditionsjustitiarien) för .. ett serskildt diarium öfver de till chefs-kansliet ankomna författningar, order, bref, memorialer. Regl. f. fl. 1834, 1: 36. Kindblad (1868).
-KANSLI-HUS~020 l. —01~2. jfr föreg. Chefs-Kanslihuset på Kongl. Skeppsholmen. DA 1824, nr 222, s. 4.
-KANSLIST~02. (förr) Chefs-Kanslisten tager afskrift af det inventarium, som uppsättes öfver döde mäns qvarlåtenskap. Regl. f. fl. 1834, 1: 109. Gynther Förf. 9: 396 (1870).
(I 1) -OFFICER~002 l. -OFFICERARE~00200. om sjöofficer: officer som för högsta befälet öfver ett örlogsfartyg. Regl. f. fl. 1834, 1: 182.
-ORDER~20. särsk. till I 1.
(I 1 b) -PAJARING~020. rådplägning mellan (fartygs)chefer. Möller (1790, 1807). Chefs Pascharing eller conseille. Röding III. 3: 65 (1798). Signal- o. evol.-bok f. skärgårdsfartyg 53 (1841).
-PLATS~2. (chef- SvD(L) 1904, nr 103, s. 5) jfr -BEFATTNING.
1) till I 1. Chefsplatsen vid lifregementet. Odhner G. III 2: 374 (1896).
2) till I 2. Adjunkten i estetik var (från 1829) vice-bibliotekarie och förordnad att förestå biblioteket, hvars chefsplats .. var ledig. Wieselgren Vår samt. 169 (1877, 1880). SvD(L) 1904, nr 103, s. 5.
-POST~2. jfr -BEFATTNING. Tegnér 6: 141 (1830). Wieselgren I g. dagar 407 (1887, 1901).
-SIGNAL~02. särsk. till I 1 b: signal från chefsfartyg (se d. o. 1). Wirsén Ton. o. sägn. 265 (1893).
(I 1 b) -SKEPP~2. (chef- SP 1779, s. 913, Gyllengranat Sv:s sjökr. 2: 57 (1840), Schulthess (1885)) jfr -FARTYG 1. SP 1779, s. 913. Krigsart. 6 Maj 1795, s. 26. Småländska Lejonet, som låg i teten näst förom Chefskeppet. Gyllengranat Sv:s sjökr. 1: 193 (1840). Katal. öfv. fl. utst. 1897, s. 6.
(I 1 b) -SLUP~2. (chef- Schulthess (1885)) jfr -FARTYG.
-STYRELSE~200. (chef-) särsk. till I 2. En enrådande chef-styrelse. Palmblad Norge Bih. 66 (1847).
-TALANG~02. jfr -EGENSKAP. Sturzen-Becker S. arb. 5: 225 (1859, 1862).
(I 1 b) -ÅNGARE~200. jfr -FARTYG 2. K. M:t .. uppdrog åt lotsstyrelsen att .. uppgöra förslag till en chefsångare för Stockholms lotsfördelning. AB 1900, nr 53, s. 4.
-ÄMBETE~020, äfv. ~200.
1) jfr -BEFATTNING. Tegnér 5: 347 (1824). De, som innehafva chefsembeten, äro (med undantag af biskoparna) afsättlige. Svedelius Statsk. 1: 30 (1868).
2) jfr -EXPEDITION, -KANSLI; särsk. till I 1. PT 1758, nr 3, s. 4. Genom offentlig Auktion .. i .. Chefs-Embetets vid Arméens Flottas Kansli i Götheborg, komma följande Materialier .. att .. upphandlas. DA 1824, nr 7, s. 2. Chefsembeten vid regementen och corpser. SFS 1892, nr 62, s. 31.
-ÄMNE~20. Strindberg Nya riket 44 (1882). Lindblom var .. utan tvifvel ett chefsämne. Odhner G. III 2: 488 (1896).
Anm. Stundom förekommer i sv. det fr. uttr. chef-d’œuvre (schädö´vr Dalin), mästerstycke, mästerverk. [jfr t. chef-d’œuvre, eng. chef d’œuvre, af fr. chef-d’œuvre, af chef i den sekundära bet.: ”ngt framstående l. utmärkt” o. de, prep., samt œuvre, verk, arbete; jfr HORS-D’ŒUVRE]. Rec(ensenten) har rätt hvad (Lings) Engelbrekt beträffar; men orätt .. att utsträcka dessa omdömen till de öfriga chef d’oeuvrerne. Ljunggren SVH 5: 563 (i handl. fr. 1820). Almqvist Drottn. j. 134 (1834). Wenström (1891).

 

Spalt C 124 band 5, 1904

Webbansvarig