Publicerad 1953   Lämna synpunkter
PLUTON plɯtω4n l. plut-, sbst.1, förr äv. PELOTON l. PLOTON, r. l. m.; best. -en, vard. (utom i södra Sv.) äv. =; pl. -er.
Ordformer
(peloton 1738—1788. ploton 1702—1788. plotton 1734—1752. pluton c. 1734 osv.)
Etymologi
[jfr t. peloton, eng. platoon; av fr. peloton, avledn. av pelote, nystan, boll, kula, till lat. pila, boll, kula (jfr PILLER)]
mil. mindre truppenhet, i allm. utgörande en underavdelning av ett större truppförband; särsk. om en underavdelning av ett kompani (vid infanteri-, ingenjör-, träng-, intendentur- o. pansarförband), i sin tur vanl. delad i grupper (se GRUPP, sbst.2 2 b), samt (i flottan) av en division; förr äv. om underavdelning av en skvadron. KKD 12: 54 (1702). Emellan Squadronerne ställas Pelotoner af utvaldt Musqueterie. Richardson Krigsv. 1: 95 (1738). Bataljonen .. delas (vid infanteriet) i 4 kompanier, hvilka i sin ordning delas i plutoner, troppar och halftroppar. Alm. 1894, s. 31. Pjäspersonalen (på ett krigsfartyg) indelas med hänsyn till befälsförhållandena i: plutoner och divisioner. ExFl. II. 7: 9 (1942). SoldatinstrInf. 1944, s. 7. — jfr FAN-, INFANTERI-, JÄGAR-, KANON-, KULSPRUTE-, MUSKÖTERI-, SJUKVÅRDS-, SKYTTE-, VELOCIPED-PLUTON m. fl. — särsk. (numera bl. tillf.) i mer l. mindre oeg. l. bildl. anv.: trupp, flock, grupp. Fréville Söderh. 2: 13 (1776). De enda resande, vi mötte, voro talrika plutoner af sluskiga Gesäller. Nicander Minn. 1: 82 (1831). Thékoppar rangerades i plutoner. Knorring Qvinn. 2: 66 (1836). Ossiannilsson Lärkan 98 (1913).
Ssgr (mil.): PLUTON- l. (i sht i utpräglat fackspr. o. där vanl.) PLUTONS-AVSTÅND~02. särsk. (†): reglementerat mellanrum l. avstånd mellan två plutoner; jfr -lucka. KrigVAH 1833, s. 76. TjReglArm. 1858, 2: 293. —
-BEFÄLHAVARE~02000, äv. ~00200. sjömil. befälhavare för en pluton (i flottan). UFlottMansk. 1945, s. 131. —
-BIL. bil ingående i en plutons utrustning. SoldatinstrPans. 1944, s. 8. —
-CHEF. subalternofficer, underofficer l. därmed jämställd som för befäl över en pluton (med ständig befälsrätt). FörordnRegem. 1781, 1: 174. —
-ELD. [jfr t. pelotonfeuer, fr. feu de peloton] (†) eld (se d. o. 9 b) som avgives successivt (led för led) av de på flera led uppställda trupperna. ReglInf. 1751, s. 194. Björkman (1889). —
-FRONT. front bildad av en pluton, en plutons front. KrigVAT 1838, s. 339. —
-INDELNING~020. indelning i plutoner. Hazelius Förel. 12 (1839). —
-KOLONN. kolonn av en plutons storlek; äv. (o. numera företrädesvis, i pl.) om uppställningsform för ett kompani, varvid plutonerna (i gruppkolonner) stå med 5 meters luckor. Hazelius Förel. 343 (1839). PT 1912, nr 219 A, s. 2. —
-LUCKA. om (det reglementerade) mellanrummet i sidled mellan två plutoner. KrigVAT 1838, s. 339. —
-RESERV. avdelning av en pluton som (vid stridsvärksamhet) hålles ss. reserv. KrigVAT 1921, s. 102. —
-SALVA, r. l. f. (†) jfr -eld. Cook 3Resa 96 (1787). BL 14: 344 (1847). —
-STAB. stab vid en pluton. InfRegl. 1939, 1: 143. —
-TROSS. tross hörande till en pluton. InfRegl. 1939, 2: 128. —
-VIS, sbst. o. adv.
I. (†) sbst.; i uttr. uti plutonvis, plutonvis. IDHultman (c. 1734) i HC12H 1: 70.
II. adv.: i pluton(er), (med) var pluton för sig; pluton efter pluton; efter plutoner. Serenius Ss 4 b (1734). ExInf. 1927, s. 172.

 

Spalt P 1252 band 20, 1953

Webbansvarig