Publicerad 1902   Lämna synpunkter
ARRIÄRGARDE ar13r~gar2de, l. arj-, l. 3r~, l. ~ga2r-, äfv. 104~ l. 04~10 (ariä`rgárde Almqvist, Dalin), sällan ARRIÄRGARD (Lindfors (1815)) ~gar2d l. ~ga2rd, l. 104~ l. 04~1, n. ((†) r. Hist. handl. XVIII. 2: 9 (1685), Regl. f. inf. 1781, 1: 335 (sid. 334: n.)); best. -et (ss. r. -en); i best. anv. förr äfv. utan slutart.; pl. -en; se för öfr. GARDE.
Etymologi
[jfr t. arrièregarde, eng. arrière-guard, af fr. arrièregarde, af arrière, tillbaka, af lat. ad, till, o. retro, adv., bakåt (jfr RETRO-AKTIV, -GRAD), o. garde (se GARDE)]
— jfr AVANTGARDE.
1) [jfr ä. fr. l’arrière-garde faisoit Henris] (†) abstr.: (utförande af) bevakningstjänst i hufvudstyrkas rygg. Försten lofvade villja låta dem taga Avantgarden och gå förut ..(;) vi .. hade arriergarde och voro de sidste. Dahlberg Dagb. 127 (c. 1660). En swänsk hade arriergarden. Hist. handl. XVIII. 2: 9 (1685). The förste Brigader giöra Avant- och Arrier-Guarden skiftevis. Richardson Krigsvet. 1: 81 (1738). Publ. handl. 5: 3135 (1751).
2) i fråga om krigsmakt till lands: betäckningstrupp(er) afsedd(a) att skydda hufvudstyrka för anfall bakifrån; eftertrupp(er). N. Av. 6 Nov. 1656, nr 1, s. 2. At I fiendens troppar, som arriergarde af dhe christnas armée häfftigt ansatte, .. tappert afhållit hafwe. Hist. handl. XVIII. 2: 9 (1685). De Svenske fingo ännu se hans (dvs. konung Augusts) Arrier-Garde på ett högt berg, och mente dem vara hans För-troupper. Nordberg 1: 275 (1740). De bästa troupper tagas til Arriere-gardet. Wrangel Tact. 39 (1752). Lefrén Förel. 2: 323 (1817). Under marsch mot fienden har arriergardet, vid detta tillfälle vanligen benämdt eftertraf eller eftertrupp, till åliggande att upprätthålla ordningen i kolonnens kö. C. O. Nordensvan Handb. 2: 121 (1886). Tj.-regl. 1900, 4: 57. — oeg. l. bildl. Främst gick David som vägvisare och avantgarde .. och sist lunkade Jaakko, en gammal laxfiskare, som arriergarde för karavanen. Topelius Vint. III. 1: 35 (1862, 1896).
3) (†) i fråga om krigsmakt till sjöss: eftersta divisionen af en i slaglinje ordnad örlogsflotta (af segelfartyg); kö. Danske Schoutbynachten (dvs. konteramiralen) giorde Signal för Arrier-Gardet .. at med väst-nordan vind arbeta sig op åt Palmer-ort sidan. Nordberg 2: 530 (1740). Dalman Sjölex. 36 (1765, under lofven). Gustaf III Skr. 5: 172 (1789). Gyllengranat Sv:s sjökr. 1: 327 (1840).
Ssgr (till 2): ARRIÄRGARDES-ARTILLERI10300~, äfv. 0300~1002 l. ~0102. —
-BEFÄLHAFVARE~10200 l. ~02100. C. O. Nordensvan Handb. 2: 127 (1886, 1898).
-EFTERTRAF~102 l. ~201. Tj.-regl. 1900, 4: 58.
-INFANTERI~1002 l. ~0102. —
-KAVALLERI~1002 l. ~0102. —
-KRIG~2. Befälhafvaren för en slagen armé, som förföljes med häftighet, bör .. icke söka at uppehålla fiendens hufvudarmé genom et så kalladt arriergardes-krig beständigt understödt omedelbart från sjelfva hufvud-armén. Lefrén Förel. 2: 313 (1817).
-STRID~2. Björlin Kriget 1675—1679 16 (1885).
-STÄLLNING~20. C. O. Nordensvan Handb. 2: 186 (1886, 1898).

 

Spalt A 2362 band 2, 1902

Webbansvarig