Publicerad 2002   Lämna synpunkter
SÄNG säŋ4, r. l. f. l. m.; best. -en (G1R 3: 292 (1526) osv.) ((†) -an Bureus Suml. 41 (c. 1600), ConsEcclAboP 142 (1658); -ian Bureus Suml. 41 (c. 1600), Murenius AV 324 (1656: sotsängian); -ien Bureus Suml. 41 (c. 1600), HusgKamRSthm 165055, s. 212); pl. -ar (OPetri Tb. 93 (1525) osv.) ((†) -er OPetri Tb. 142 (1526: sæng(er)), G1R 16: 423 (1544), Alströmer Får. 65 (1727); -iar (-jar) Bureus Suml. 66 (c. 1600), AllmogHemsl. 109 (i handl. fr. 1741); -ier (-jer) Karlson StåtVard. 149 (cit. fr. 1619: Stånde Sängier), Dens. EBraheHem 112 (i handl. fr. 1672); -ior Mollet Lustg. C 2 b (1651)).
Ordformer
(sang (-gh) c. 16001855 (: Sangställning). sen- i ssg 1692 (: sen[g]kammar). seng (-nn-, -gh) 15261769 (: Sengwang). siängia- i ssg c. 1640 (: siängia måll). sän- i ssgr 1660 (: sänklädher)1716 (: Sänställen). säng (-æ-, -nn-, -gg, -gh) 1524 osv. -a efter prep. 1555c. 1685. -a- i ssgr 1527 (: sengacledet)1994 (: sängalaget). -e efter prep. 15461698. -e- i ssgr 1526 (: sengecamar)1977 (: sängelagsböter). -ia efter prep. 15661695. -ia- i ssgr c. 1535 (: Sängiaalster)1726 (: sängiakiöp). -ie efter prep. 15981698. -ie- i ssgr 1540 (: Sengie feller)1716 (: Sängietröst))
Etymologi
[fsv. siäng, siang, säng, sv. dial. säng, säing, saing, saingj, äv.: bolster, motsv. fd. siang, sæng(h) (d. seng, ä. d. sæing), fvn. sæing, sæng, nor. seng; av omstritt ursprung, möjl. till den rot som äv. föreligger i , v.; skrivningen sang torde — så vitt felskrivning ej föreligger — återge det a-haltiga ljudet i sv. dial. saing o. d.]
1) om en för i sht sömn (särsk. nattsömn) l. vila i liggande ställning avsedd l. använd inrättning; särsk. (o. numera bl.) om en för en l. två personer avsedd (vanl. på fyra ben stående l. väggfast) möbel (av trä l. järn o. d.) med rektangulärt underlag, sovmöbel; äv. med inbegrepp av, förr (o. urspr.) enbart om till sådan möbel hörande utrustning (madrass, lakan, kudde, täcke o. d.); förr äv. allmännare, dels om bädd (se d. o. 1) l. läger (se d. o. 3) (säkert anträffat bl. ss. senare led i ssgrna HALM-, RIS-SÄNG), dels om liggplats; äv. dels metonymiskt, i fråga om äktenskap l. samliv l. härkomst o. d. (se e), dels bildl. (jfr a, b); jfr SOFFA 1. Bädda (upp) sängen. Ha svårt att komma ur sängen om morgnarna. OPetri Tb. 30 (1524). Tu gör tina säng på itt högt resigt bergh. Jes. 57: 7 (Bib. 1541). 1. Ny Säng bestående uthi 2 Räkebolster, 2. Hufwud bolster, 2. Örnegåth och 1. dunbedda Änkians fördehl. BoupptSthm 1671, s. 684. Där sumpigt och myr-ländt är, bygger .. (bävern) hälst sit hus .. och har därinne sina sängar med lapp-sko-gräs .. helt torra och renliga, trappevis öfver hvarandra. VetAH 1756, s. 210. Lidner (SVS) 1: 206 (1781; bildl.). Sängen är (under medeltiden) af starkt virke och smyckas stundom med sniderier; eger oftast tak .. men icke alltid sparrlakan. Strindberg SvFolk. 1: 212 (1881). Äldre tiders sängar .. bäddades .. med så hög huvudgärd, att man snarare satt än låg i bädden. Erixon Möbl. 1: IX (1925). Ett oredigt rum med obäddad säng vid väggen. Trotzig Sjukd. 139 (1972). — jfr BARN-, BRED-, BÅR-, DAMAST-, DISK-, DRAG-, DRÄNG-, DUBBEL-, EN-MANS-, FAMILJE-, FÖRLÅTS-, GUSTAVS-, GÄST-, HIMMELS-, HJÄLL-, HÅR-, IMPERIAL-, JÄRN-, KORG-, KRANS-, LUCK-, PAR-, PARAD-, PAULUN-, PIG-, PRAKT-, RALL-, RENÄSSANS-, RESE-, RESÅR-, ROKOKO-, SARS-, SATS-, SIDEN-, SILKES-, SITTE-, SKJUT-, SKÅP-, SPARLAKANS-, SPJÄL-, STÅND-, TVÅVÅNINGS-, TÄLT-, VÄGG-, ÖVER-SÄNG m. fl. — särsk.
a) i uttr. betecknande att ngn lägger sig l. förmås att lägga sig (för natten); särsk. i sådana uttr. som (jfr e β) till sängs (förr äv. säng l. sänga l. sänge, äv. gå åt sängs) l. l. komma (förr äv. stiga) l. (ngn) i säng(en); äv. utan förb. med rörelseverb, i uttr. till sängs l. i säng; äv. bildl. Det är skönt att krypa i säng med en bok. I säng med er, barn! I kväll får vi se till att komma i säng i tid. Tidigt uppe, sent i säng. Om afftonen thå the skulle gå i seng. OPetri Kr. 118 (c. 1540). 2SthmTb. 2: 105 (1551: tiill sænge). Håldt hwar dagh rekenskap medh tigh sielff, och gack icke til senga, för än tu haffuer betenckt, huru tu then daghen förnött haffuer. LPetri 2Post. 284 a (1555). Dens. Kr. 90 (1559: åth sängs). HH XIII. 1: 24 (1562: till sengh). När Solen går till Sängz. Warnmark Epigr. H 2 a (1688). Stiga i säng. Schultze Ordb. 3916 (c. 1755). Dock, när han bjöds af värden till sängs då log han och sade (osv.). Tegnér (TegnS) 4: 25 (1823). När kvällen kom och man skulle gå till sängs, brukade den kloka husmodern omsorgsfullt täcka över glöden med aska. Kulturen 1948, s. 28. Stupa i säng av trötthet. SvOrdb. (1986).
b) i uttr. på sängen, förr äv. på sin säng, för att beteckna att ngn ännu ligger till sängs; särsk. ta ngn på sängen, äv. (o. numera bl. i Finl.) på säng, besöka l. gå in till l. överraska l. överrumpla ngn innan denne stigit upp l. hunnit stiga upp; äv. i bildl. anv., i uttr. (bli) tagen på sängen, äv. (i Finl.) på säng, (bli) överraskad l. överrumplad o. d. Få kaffe på sängen. Vthi första årena Belsazers Konungens j Babel, hadhe Daniel en dröm och syyn på sijn säng. Dan. 7: 2 (Bib. 1541). Taga en på sängen. Verelius Herv. 131 (1672). Han kom en vacker Söndagsmorgon .. och tog mig på sängen. Törneros (SVS) 3: 101 (1833). Långfredagen tar Blank honom på säng, och båda gå tillsammans i gardeskyrkan. Vasenius Top. 1: 462 (1912). När du har drömt just så långt som så, / tar solen dig redan på sängen. Lindström Besegr. 51 (1927). Statsminister Sorsa meddelade .. att de finländska beslutsfattarna informerats om Sveriges devalveringsplaner. Vi blev alltså inte tagna på säng den här gången. Borgåbl. 30 ⁄ 8 1977, s. 4. 1970-talet kom att bli ett mycket ödesdigert decennium för det svenska samhället. Som nation togs vi helt på sängen av den internationella krisen. SvD 4 ⁄ 8 1992, s. 10.
c) med särskild tanke på sängen ss. viloplats för sjuk l. skadad l. (ålderdoms)svag person; särsk. om säng konstruerad för sjuk osv. persons speciella behov l. för (medicinsk) behandling av sjuk osv. person; särsk. i uttr. som betecknar att ngn till följd av sjukdom(speriod) l. skada l. svaghet o. d. (under viss tid) är tvungen att inta sängläge; särsk. i sådana uttr. som inta l. hålla sig i sängen, förr äv. hålla sängen, l. (numera bl. tillf., med subj. betecknande Gud l. sjukdom o. d.) hålla ngn i, förr äv. vid sängen, l. ligga i, förr äv. vid l. på säng(en) l. ligga till sängs, förr äv. säng o. d.; ofta (särsk. ss. senare led i ssgr) med särskild tanke på sjukdom(speriod) osv. som medför sängliggande. Vara tvungen att hålla sig i sängen. Jon smaalenningh .. bleff .. (i Halland) illa saar wtöffuer aff een dansch Fogte saa att han en nw och alth szedhan haffuer legadt wiid senghen. G1R 3: 292 (1526). Der effter lågh han någre wekor på sängh vthi stor swede och wärk, och sädhann på sidstonne dödh blifwinn. 3SthmTb. 3: 60 (1600). Schroderus Comenius 295 (1639: hålla widh sängen). Seer iag häller att fark(iä)r går och haltar än att han skulle ligga till säng och intet kunna gå. Ekeblad Bref 2: 260 (1661; rättat efter hskr.). VDAkt. 1715, nr 422 (: hålla sängen). 3 åhrs tidh försörgde iagh Mine föräldrar på sängen. Därs. 1717, nr 120. Han låg till sängs två månader, men även sedan han kommit på benen fortsatte sjukdomen. Johnson DrömRosEld 55 (1949). Takprojekterade boksidor för personer bundna till sängen. SvD(A) 13 ⁄ 7 1952, s. 8. — jfr BARN-, FÖRLOSSNINGS-, LEGO-, SJUK-, SOT-, STRÄCK-SÄNG m. fl.
d) (†) övergående i bet.: nattlogi l. inkvartering o. d.; särsk. i uttr. disk (l. bord) och säng, kost o. logi. OPetri Kr. 118 (c. 1540). Vij fattige män illa hafve råd at undfå en erlig man til herberges och säng. OxBr. 12: 160 (1613). Then 12. (juli) så togo wij en säng bort i staden för 4 Rijxdaler om åhret. Bolinus Dagb. 43 (1668). Hafwer doch iag effter lofwen uppe hållet honom medh disk och säng. VDAkt. 1688, nr 687. Tack för tre dars bord och säng. Runius (SVS) 2: 221 (1711).
e) mer l. mindre metonymiskt, i fråga om äktenskap l. (fysiskt) samliv l. härkomst o. d.
α) i fråga om brudsäng l. äkta makars säng, särsk. i uttr. äkta säng(en); äv. (o. numera bl.) med inbegrepp av l. med särskild tanke på det äktenskapliga samlivet; förr äv. liktydigt med: äktenskap; förr äv. dels i sådana uttr. som rätt l. äkta resp. syndig säng, i fråga om sexuellt umgänge inom resp. utom äktenskapet, dels i sådana uttr. som vanhedra l. besmitta ngns säng. SalWijsh. 3: 13 (öv. 1536: syndelig seng; Apokr. 1986: syndigt umgänge). 1Mos. 49: 4 (Bib. 1541: besmittat mina säng). Han hade gådt ifrån sin rätte säng till een annen quinne. 2SthmTb. 7: 10 (1584). En Hoorkarl befläckiar ens annars ächta säng. Schroderus Comenius 827 (1639). (Han) frågade huarföre han ähr citerat, effter han sin Echta sängh hafuer hållit reen uthan och innan Landz. VDP 1665, s. 649. Af en så dygdig säng hans excellentz mon komma / I ljuset fram, sitt folck til mer än mycken fromma. Risell Vitt. 456 (1720). Thyestes, som altid winlade sig, at förtreta sin Broder, wanhedrade hans säng, och begaf sig sedermera uti säkerhet. Ehrenadler Tel. 786 (1723). Ingen tilwäxt eller förkofring må ske i lösaktighet, eller utom äkta sängar, efter största oreda skulle theraf upkomma i et samhälde. Lallerstedt Dygdel. 98 (1746). Äkta säng. Cannelin (1921). Ungdrängarna i dagsverksstugan utsatte honom gärna för ett drastiskt skämt. Det gällde mestadels den äkta säng, ur vilken han blivit omilt purrad. Fogelqvist ResRot 148 (1926). — jfr ÄKTA-, ÄKTENSKAPS-SÄNG.
β) i uttr. som betecknar att ngn har sexuellt umgänge med ngn; särsk. i sådana uttr. som (jfr a) l. komma till sängs, förr äv. gå till sänga med ngn l. gå i, förr äv. söka säng med ngn l. ha ngn i säng(en), ha samlag med ngn; i uttr. komma i ngns säng, förr äv. övergående i bet.: bli gift med ngn, ingå äktenskap med ngn. Hennes hus och ægedelar som hon hade förra en hon kom j hans sengh. G1R 3: 245 (1526). Then gamble och omildhe Konung Christiernn hafwer haftt Keijserens Syster i Sengen. Därs. 15: 585 (1543). Effter han j förtijdh m(ed) sin feste quinna är till sengie gångin, skall Lass Tomeson giffua till spetaalen 1. m(ark). UppsDP 18 ⁄ 1 1598. Ingen må saklöst i säng gå medh sine fästeqwinno, för än han (osv.). KOF II. 2: 140 (c. 1655). Murenius AV 438 (1660: komma till sängz med honom). Jag swär uppå at så länge jag lefwer, jag icke skal ligga i Säng med dig mera. Lagerström Holberg Jean 20 (1744). (Sv.) Söka säng med, (fr.) coucher avec, partager le lit de. Weste (1807). Hon var fast besluten att rymma sin väg tillsammans med pojken och hon tänkte hoppa i säng med honom tvärt på skivan. Gustaf-Janson Äng. 191 (1967). KvinnLittH 1: 49 (1981: gå till sängs med varandra).
γ) i fråga om ngns (legitima l. illegitima) härkomst l. ursprung; särsk. dels (i sht förr) i sådana uttr. som (komma l. födas) av sådan l. sådan resp. ngns säng, (vara) av sådan l. sådan härkomst resp. (vara) barn till ngn, dels (numera bl. med ålderdomlig prägel) i uttr. (vara född l. barn o. d.) i, äv. av äkta, förr äv. laggift resp. oäkta, förr äv. orätt säng, (vara) född inom resp. utom äktenskapet. Sädhen aff een orett seng skal förgiort warda. SalWijsh. 3: 16 (öv. 1536; Apokr. 1986: förbjudet umgänge). Han war af laggifte Sängh. GullbgDomb. 20 ⁄ 5 1625. Barn aff oächta säng. KOF II. 2: 44 (c. 1655). Abrahamsson 267 (1726: af ächta eller oächta Säng födde). Printsar och printsessor kommo af deras säng. JGHallman Vitt. (c. 1756). Född i äkta säng. SvHandordb. (1966).
δ) (numera bl. med ålderdomlig prägel) i förb. med säte, förr äv. bord, i fråga om äktenskapliga skyldigheter o. rättigheter l. skyldigheter osv. inom äktenskapsliknande förhållande; särsk. (i sht förr) i sådana uttr. som l. leva l. ligga i säng och säte (med ngn) l. skiljas (från, äv. vid ngn), förr äv. skilja (ngra) till säng och säte, i fråga om att ikläda sig l. iaktta o. åtnjuta l. (vara tvungen att) avsäga sig l. avbryta äktenskapliga skyldigheter osv. l. ikläda sig osv. skyldigheter osv. i äktenskapsliknande förhållande. Medan H(ustr)v Karin sielff leffde, then han daglig(e)n i sin sängh och säte hade. 2SthmTb. 5: 267 (1577). Icke måste Fästefolk flytta straxt tilhopa, och gå i säng och säte, som ägta folk: den, som detta tillåter, skall så wäl böta, som de sielfwe. Wallquist EcclSaml. 1—4: 348 (1668). (Biskopen och domkapitlet äger avgöra) när Ächtafolck måge skilias til Säng och Säte. Kyrkol. 15: 1 (1686). Om .. bägge, eller enthera Parten, framhärda uti sin Ondsko, illskefulla och slemma Lefwerne, skola the på en Tijd skilias ifrån hwar andra, til omgänge, Säng, Bord och hemwist. Därs. 16: 11. Qvæst: om de lågo i säng och säte ihoop. Respond: Ja. VDAkt. 1704, nr 421. Uti många Familler gifter Fadren sin Son redan wid 7, 8 a 9 års ålder, med en något äldre Flicka .. Denna Bruden lefwer likwäl i säng och säte med sin Swärfar, och har ofta flera barn med honom. GT 1786, nr 29, s. 3. Hon har skildt sig vid sin man til säng och säte. Widegren (1788). Genom förhandling blev vi skilda till säng och säte för alltid. Typografminn. 36 (1952). — särsk. i uttr. skillnad till (förr äv. i) säng och säte (förr äv. till säng och bord), se SKILLNAD 11 b; förr äv. i fråga om av domkapitel l. domstol ålagd temporär separation l. skilsmässa.
2) om ngt som till utseende l. funktion liknar l. för tanken till en säng (i bet. 1); numera nästan bl. i a. Patronhylsan utdrages och lägges på matarelådans öfra säng. EldhandvSkjutsk. 2: 85 (1886). Torfven utbreddes i ”sängar”, lika dem man ser på ett grönsaksland. Landsm. VIII. 2: 19 (1891). — jfr KLÄD-, KORG-, SALPETER-SÄNG. — särsk.
a) i trädgård(sland) l. kryddgård l. plantskola o. d.: (långsmalt, jämnbrett) stycke jord som bildar en upphöjning (med gångar vid sidan), avsett för odling av l. med frön l. fruktkärnor l. skott l. plantor o. d.; äv. bildl.; ofta i l. elliptiskt för ssgr. Låg, hög, kupig säng. Så i, på säng. En säng spenat, sparris, morötter. Then Andeliga Örtagården, medh sina Sänger, Örter och Stiälkar. PJGothus Martini 35 (1608). Kryddegålsmästaren .. strööer Fröet på Sängiarne, som äre tilförende medh Harffwen rensadhe. Schroderus Comenius 381 (1639). Sängiarna (i köksträdgården) kan man anläggia effter sådan Form man will, allenast de intet blifwa bredare, än man kan från både sijdor räckia med Handen mitt på att ränsa och hålla nätt. Rålamb 14: 3 (1690). Sedan Mulbärsplantorne stådt tu år i sina sängar eller drifbänkar, böra de för första gången utplanteras, eller omsättas i Träd-skolarne. PH 7: 4877 (1759). (I en humlegård är) jorden uppskottad, så att den bildar sängar. Juhlin-Dannfelt 152 (1886). De trädgårdar (vid herrgårdarna), som syneprotokollen från 1600-talet låta oss ana, synas i regel .. (ha utgjorts av) en väl inhägnad fyrkant med raka gångar och fyrkantiga kvarter, längs vilkas kanter fruktträden stå, medan det inre av kvarteren upptas av gräsmatta eller av sängar för grönsaker och blomster. Hofrén Herrg. 120 (1937). SvOrdb. (1986). — jfr ASK-, BLOMSTER-, BÖN-, CHAMPINJON-, DYNG-, FRÖ-, GURK-, JORDGUBBS-, KALLJORDS-, KRYDD-, KÅL-, KÄRN-, LUST-, LÖK-, MELON-, MYLLE-, NEJLIK-, PERSILJE-, PLANT-, RESEDA-, SALLADS-, SMULTRON-, SPARRIS-, TRÄDGÅRDS-SÄNG m. fl.
b) (förr) om galtsäng. Först tillages i sanden så monga sengar som man ventar sig jernstycken. ESwedenborg (1719) i NoraskogArk. 4: 221. Stampad masugns slagg .. är den bästa sand för sängar, til wanliga tackjerns galtor. Rinman Jernförädl. 303 (1772). Sängar vid masugnar. Dens. (1789). — jfr GÖS-, SAND-SÄNG.
Ssgr (i allm. till 1): A: SÄNG-ALKOV. Strindberg Brev 12: 149 (1897). De äldre nischformiga .. sänganordningarna måste skiljas från sängalkoven i vanlig bemärkelse .. i de senare är .. (sängen) inställd och vanligen en flyttbar möbel. Erixon Möbl. 1: XXVI (1925).
-ALSTER. (säng- 16621842. sänga- c. 15351716) [fsv. siängar alster] (†) om barn; särsk. motsv. säng 1 e γ, om barn fött inom äktenskapet; jfr alster 1. Sängiaalster, thet är barn eller afföda, som i sengene afflad är. OPetri (c. 1535) i Lychnos 1937, s. 146. BvBeskow (1842) i 3SAH XLVIII. 2: 235.
-BALK. (säng- 1782 osv. sänge- 16441669) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr balk 1 a. ÅngermDomb. 18 ⁄ 4 1644, fol. 8.
-BAND. (säng- 1907 osv. sänga- 1891. sänge- 16581686) (numera bl. i skildring av ä. förh.) band (se band, sbst.1 29) anbringat över säng (ss. hjälp vid uppstigande o. d.), sänghjälpare. BoupptSthm 26 ⁄ 5 1658.
-BJÄLKE. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr bjälke, sbst.1 1. Karlin KultM 15 (1888).
-BOD. (säng- 1678 osv. sänge- 1659 (: sengebodztaket)) (förr) jfr bod, sbst.1 2. Fatab. 1913, s. 26 (1678). Ssg (förr): sängbods-tak. Murenius AV 421 (1659).
-BOLSTER. (säng- 1786 osv. sänge- 15271594) [fsv. siänga bulster] jfr bolster 1. G1R 4: 37 (1527). Ssg: sängbolster-var. TullbSthm 15 ⁄ 5 1581.
-BONAD. (säng- 1898 osv. sänge- 1563)
1) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) jfr bonad a. Bååth NordmMyst. 79 (1898).
-BORD. nattduksbord; särsk. motsv. säng 1 c: bord (se bord, sbst.1 5) konstruerat l. avsett för användning vid sjuksäng o. d. BoupptVäxjö 1856. ICAKurir. 1991, nr 5, s. 49.
-BOTTEN. (säng- 1737 osv. sänge- 1710) [fsv. siänga butn] botten (se d. o. I 1) på l. till säng. HusgKamRSthm 1710, s. 154.
-BRÄDA, se -bräde.
-BRÄDD. (†) (övre kanten av) långsida på säng, sängkant; jfr brädd 1 o. -bräde 1. ConsAcAboP 5: 63 (1680). Martin Bensj. 114 (1782).
-BRÄDE, äv. -BRÄDA. (säng- 1658 osv. sänga- 1538. sänge- 15791736)
1) till 1: bräde (se d. o. 2) anbringat i säng; särsk. (o. numera bl. i skildring av ä. förh.) dels om bräde på varje sida l. ända av en säng, dels om bänkliknande bräde anbringat på framsidan av säng. (Lat.) Sponda (sv.) sengabrede. VarRerV 31 (1538). Sängbräde .. (dvs.) Bräde på hvarje sida eller ända af en säng. Weste FörslSAOB (c. 1817). Sätta sig på sängbrädet. Dalin (1854). Fall ur sängen kunna .. hos vissa sjuka undvikas därigenom att man insätter sängbräden utefter sängens långsidor. Svenson Sinnessj. 88 (1907). särsk. (†) i sådana uttr. som ligga innan sängbrädet med ngn l. sammanligga med ngn inom sängbrädet, ligga till sängs med ngn (se säng 1 e β). Du est min mans hora, och du hafuer legat innan sä[n]gebrädet medh honom. 3SthmTb. 12: 208 (1620). NoraskogArk. 6: 253 (1688).
2) (†) till 2 a: bräde till trädgårdssäng. Annerstedt UUH Bih. 3: 60 (i handl. fr. 1700).
(1 c) -BUNDEN, p. adj. jfr binda, v. 13 b α. Lohman Vitt. 393 (c. 1730). Huset där han bodde med sin sängbundna moder. DN 10 ⁄ 9 1987, s. 10.
-BYRÅ. (förr) särsk.: (större) byrå innehållande (utfällbar) säng; äv. om (typ av) fållbänk; jfr -skåp 2 o. skåp-säng 2. DA 1808, nr 60, Bih. s. 1. WoJ (1891; om fållbänk).
(1 c) -BÅR. (säng- 1639 osv. sänge- 16831695) (förr) jfr bår, sbst.1 2. Schroderus Comenius 456 (1639).
-BÄCKEN. (säng- 1667 osv. sänge- 1644 (: Messingz Sengie bäcken)1729) bäcken (se d. o. 1) avsett att användas i säng l. av sängliggande person.
a) (förr) med lock o. skaft försett bäcken (vanl. av metall) avsett l. använt för uppvärmning av säng; jfr -fyrbäcken. BoupptSthm 5 ⁄ 9 1667. När en säng skulle värmas lades sängbäckenet på madrassen eller mellan lakanen. Det upphettades med uppvärmd sand eller små stenar, som hälldes ned i mässingspannan. För att få jämn temperatur strök man det längs med bädden. Kulturen 1984, s. 77.
b) (numera knappast br.) om nattkärl; jfr bäcken 1 e. Weste FörslSAOB (c. 1817). Lindfors (1824).
-BÄDD. (säng- c. 17551924. sänge- 1671) (numera föga br.) bädd (se d. o. 1); förr äv. (motsv. bädd 2) om bolster l. annan sängutrustning. (Duvans) Fiädrar äro til Sängebäddar tienlige. Risingh LandB 75 (1671). Föräldrarne gåfvo (vid bröllop) vanligen sängbädd och en ko. Saxon Härjed. 84 (1894). Höj- och sänkbar sängbädd. Hygiea 1924, s. 506.
-BÄDDARE. (säng- 1669 osv. sänge- 1669) särsk. (om ä. förh.) om (l. ss. titel för) man tillhörande ryska hovstaten med uppgift att bl. a. bädda tsarens säng. Barckhusen Cotossichin 33 (1669).
-BÄDDNING. (säng- 1937 osv. sänga- 1640. sänge- 16491652) Linc. Tt 1 b (1640).
-BÄNK. (säng- 1681 osv. sänge- 1587) (förr) (väggfast) bänk (se d. o. II) använd ss. liggplats; äv. om fållbänk. 2SthmTb. 7: 336 (1587; om fållbänk). Budk(Brage) 1929, s. 122.
-DAGS, adv. o. sbst. (säng- c. 1755 osv. sänge- 1640)
I. ss. adv.: dags (se d. o. 1 c) att gå till sängs (se säng 1 a), läggdags. Schultze Ordb. 3917 (c. 1755). När Candaules tyckte det var sängdags, förde han Gyges på sin kammare. Carlstedt Her. 1: 19 (1832).
II. (numera bl. mera tillf.) ss. sbst.: tid då man går l. brukar gå till sängs; jfr -tid o. sänga-mål. Linc. Pppp 6 b (1640). Gemensam sängdags genomföres för alla åldrar. SvLittTidskr. 1973, nr 2, s. 41.
-DRÄNG. (sänge- 15521586) (förr) manlig tjänare vid hovstaten med ansvar för kungliga sängkammaren; äv. ss. tillnamn. HovlönSthm 1552 A, s. 13 a. G1R 26: 700 (1556; ss. tillnamn). KlädkamRSthm 1586 A, s. 45 a.
-DYNA. (säng- 16871886. sänge- 1576) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr dyna, sbst.1 1. InventHedemora 1576.
-FABRIK. fabrik (se d. o. 4) för tillverkning av sängar. RTKatal. 1920, 4: 709.
-FAST. (†) sängbunden; jfr fast, adj.1 11 b. Lucidor (SVS) 319 (1673). Schultze Ordb. 3920 (c. 1755).
-FILT. (säng- 1670 osv. sänge- 16521668) jfr filt, sbst.1 2. BoupptSthm 6 ⁄ 2 1652.
-FJÄDER.
1) (numera föga br.) jfr fjäder I 1. Orrelius 94 (1797). WoJ (1891).
2) jfr fjäder II 1. Edlund Chandler EneDöd 232 (1952).
-FJÄLL. [senare leden är identisk med fjäl (se fjöl); jfr fd. sænghæ fiæll, d. dial. sengefjæl] (†) fotbräde l. fotställning på säng. Man skal icke kasta suart hustru til sängia fiäll. SvOrds. B 6 a (1604).
-FOT. (säng- 1697 osv. sänge- 1702 (: Sänge Foth Kappor)) [fsv. siänga foter]
1) om vart o. ett av de ben varpå en säng vilar; jfr fot 4 b. Lind 1: 386 (1749).
2) om fotända l. fotgavel på säng; motsatt: sänghuvud; särsk. (o. vanl.) i sg. best., i sht förr äv. i pl. best.; jfr fot 4 d. Stolen lägges ey på Gålfwet .. utan twert öfwer Sängen, eller wijd Säng-Föttren. Hoorn Jordg. 1: 141 (1697). Seer, der står Diefwulen wid mina sängfötter. Lagerström Bunyan 3: 57 (1744). Han njöt sitt kaffe med tillbehör, sittande vid sängfötterna, med en rörd blick på den sofvande sjuke. Karlfeldt Bang Tine 181 (1902). Gumman satt i länstolen vid sängfoten. Spong Kråkn. 129 (1963). Ssg: sängfot-kappa. (förr) kappa (se kappa, sbst.1 2 b α) runt nedre delen av en säng. HusgKamRSthm 1700, s. 7.
-FYRBÄCKEN~020. (förr) jfr -bäcken a. ArvskifteSthm 1674, s. 549 b.
-FÄLL. (säng- 1798 osv. sänga- 1926. sänge- 15401672) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) fäll (se fäll, sbst.1 1) använd till sängtäcke. VaruhusR 1540.
-FÖRA. (ss. del av vigselceremoni i ä. tid) sängleda. VDAkt. 1661, nr 330. Därs. 1707, nr 763.
-FÖRHÄNGE~020. jfr -gardin. Heinrich (1814).
-FÖRLÅT~02 l. ~20. (säng- 1683 osv. sänge- 15631669. sängs- 1653) (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr -gardin. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 50.
-FÖSARE. (vard.) om (sista glaset av) alkoholhaltig dryck intagen (intaget) före sänggåendet (i syfte att underlätta insomnandet). Ta sig en rejäl sängfösare. Ridderstad Samv. 2: 349 (1851). Bara för att han kört en extra sväng ska hon inte behöva känna sig skyldig att be honom med upp på en sängfösare. Uddenberg Rätt 187 (1985).
-GARDIN. (i sht förr) sparlakan (se sparlakan, sbst.2 1); jfr gardin, sbst.1 1 slutet, o. -omhänge. BoupptSthm 1677, s. 627 a.
-GAVEL. (säng- 1689 osv. sänge- 1681. sängs- 1797) om var o. en av de båda (ofta höga o. skulpterade l. utsirade o. d.) kortsidorna på säng; jfr gavel, sbst.1 3 b; äv. enbart om nedre kortsidan på säng, fotgavel. BoupptSthm 1681, s. 384 a. Schulthess (1885; om fotgavel).
-GRÄS. i uttr. jungfru Marie sänggräs, se jungfru 3 a δ. —
-GÅ. (säng- 1571 osv. sänga- c. 1635) till 1 a: gå till sängs; (numera bl. tillf.) i p. pf.; förr äv. (motsv. säng 1 e β): ha samlag (med ngn). Så skal ock ingen saaklöst senggå med sijn festequinno, för än the haffua warit til Kyrkio. LPetri KO 54 a (1571). Hemkommen från en Souper, var han knapt sänggången, förrän en häftig blodstörtning ändade hans lif. SP 1792, nr 102, s. 2.
-GÅENDE. om (tidpunkt för) handlingen att gå till sängs. Rääf Ydre 1: 82 (1856). Numera varieras sänggåendet efter arbetets början, sju, åtta, nio. Hedberg SvDygd. 148 (1965).
-GÅNG. [fsv. siängaganga, sänglag, samlag] (numera föga br.) sänggående. Af blygsamhetsskäl bestods intet ljus vid sänggången, då flickorna också hade sina sofplatser i köket. Strindberg Hems. 19 (1887). Dens. Takl. 9 (1907). Ssg (numera föga br.): sänggångs-tid. Emanuelsson Polyb. 2: 174 (1834).
-HALM. (säng- 1657 osv. sänga- c. 15501642. sänge- 15561838) [fsv. siänga halmber] halm (se d. o. 2 b) använd ss. underlag i säng; särsk. i uttr. dö på sänghalmen, ung. liktydigt med: (till följd av feghet) dö hemma (o. icke i strid); äv. (o. numera bl., skämts.) oeg., om säng. GripshR 1556, s. 60. De höllo för en skam at döö på Sänghalmen. Rudbeck Atl. 2: 130 (1689). I mån av tillgång skall kvartervärden tillhandahålla officerare och underofficerare sängplatser med sängkläder samt manskapet sänghalm eller dylikt. SFS 1938, s. 631. Klas Bock var gammal .. men en kvickställd, grann kvinna fick han ändock till sig i sänghalmen. Moberg Rid 47 (1941). Jag vaknar först klockan tre på eftermiddagen. Jag masar mig upp ur sänghalmen, och (osv.). Östlund Cheyney BeskPill. 132 (1959). särsk. oeg. dels i uttr. jungfru Marie sänghalm, se jungfru 3 a δ (jfr maria-sänghalm), dels (förr) i uttr. vårfru sängahalm, växten Thymus serpyllum Lin., backtimjan. 2LinkBiblH 4: 82 (c. 1550: wåfru sengahalm). Quendel oder Hunckel på Tysko, på Latijn och Grekisko Serpillum, somblige kalla honom Wårfrw sängahalm. Månsson Ört. 281 (1628).
-HELFFER. [senare leden av t. helfer (se hjälpare)] (†) = -hjälpare. BoupptSthm 1678, s. 584 a.
-HIMMEL. (säng- 1686 osv. sänge- 1589 (: Cordentaffts senge himell)1655) över (del av) säng (särsk. stolpsäng) ss. tak anbringat (i sht förr ofta praktfullt l. dyrbart) tyg, himmel (se d. o. 6 b); baldakin (se d. o. 2); äv. i utvidgad anv., om sänghimmel (i ovan angiven bet.) med inbegrepp av vid denna anbringade omhängen o. d., paulun (se d. o. 3). HusgKamRSthm 165055, s. 191. (Sv.) Säng-himel, (lat.) Conopeum, cadurcum, lecti summitas. Schultze Ordb. 1881 (c. 1755). Sänghimlarna under empiren äro en utvecklingsform av storhetstidens höga, tunga sängomhängen. Paulsson SvStad 1: 124 (1950). jfr kordentafts-sänghimmel.
-HISS. i sjukhus l. sjukhem o. d.: hiss (se hiss, sbst.2) för transport av bl. a. säng. SvByggKatal. 1955, s. 898.
-HJÄLP. (numera föga br.) sänghjälpare. BoupptSthm 1677, s. 993 b. En väggfastsäng med sänghjälp till stod i .. (hörnet), en dragsoffa vid fönstret. Väring Frost. 40 (1926).
-HJÄLPARE. om ett ovanför säng fäst rep l. band l. snöre o. d. med handtag med vars hjälp sängliggande (lättare) kan resa sig l. ändra läge o. d.; jfr -band, -helffer, -hjälp, -hängare, -vändare. NVedboDomb. Vårt. 1766, § 123. Hon .. krokade handen i sänghjälparen, som dinglade från en krok i taket och flyttade sig högre upp mot kuddarna. Spong Näv. 464 (1942).
(2 a) -HUMLEGÅRD~002, äv. ~200. (förr) humlegård anlagd (radvis) på sängar. Retzius FlOec. 303 (1806).
-HUS. [fsv. siänga hus] (förr) med en l. flera sängar försett hus avsett l. använt att sova i (om natten), sovhus; jfr -stuga 2. Murenius AV 16 (1637).
-HUVD, se -hövd.
-HUVUD. om huvudända på säng; motsatt: sängfot; jfr huvud 5 b. Lind 1: 902 (1749). Följande figurer kunna .. iakttagas (på dopfunten): Tre heliga konungar; Maria med barnet (i profil) .. Josef sitter vid sänghufvudet. Cornell NorrlKyrklK 136 (1918).
-HYLLA. hylla anbringad vid l. över säng; förr äv. om sänglave. Högberg Vred. 1: 359 (1906). Sänghyllan vid fondgaveln har i vissa delar av Härjedalen så småningom utvecklats till en övervåning, där bostadsrum inretts, huvudsakligen för att brukas under sommaren. Erixon SkansenKultH 29 (1925).
(1 d) -HÅLL. [med avs. på bildningen jfr kost-håll] (†) tillhandahållande av säng, övergående i bet.: logi. Staphan Muræi Obligation .. gifwen Gamaliel den 25 April Anno 1675 lydandes på 99 d(ale)r kopp(ar)m(yn)t för Säng Hold och Huushyra. BoupptSthm 1678, s. 558 a.
-HÄNGARE. (†) sänghjälpare. BoupptSthm 1658. Weste FörslSAOB (c. 1817).
(1 d) -HÄRBÄRGE~020 l. -HÄRBRE. [fsv. siänga härbärghe] (förr) härbärge (se d. o. 2) utgörande l. avsett ss. sänghus. Peringskiöld Hkr. 1: 491 (1697: sängherbärge).
-HÄST. särsk. (förr) om ställning fäst vid (långsida av) säng i syfte att hindra sängkläderna att falla ur denna; jfr häst 3 b o. -knekt samt bänk-häst. Wistrand NordMAllmog. 23 (1909).
-HÖVD l. -HÖVDA l. -HUVD. (säng- 17301879. sänge- 1720) (†) huvudgärd. VDAkt. 1720, nr 110. Stolt Minn. 41 (1879).
(1 b) -KAFFE. (numera bl. tillf.) (morgon)kaffe serverat l. intaget på sängen. Wachtmeister Ind. 1: 3 (1894).
-KAMMARE. [fsv. siänga kamare] (säng- 1644 osv. sänga- 15411739. sänge- 15261720) med säng försedd, uteslutande l. huvudsakligen för nattsömn avsedd l. använd kammare (se kammare, sbst.2 2 a), sovkammare, (mindre) sovrum (se d. o. 3); stundom äv.: praktfullt inrett sovrum, sovgemak. 2Sam. 4: 7 (Bib. 1541; Bib. 1917: sovkammaren). Min Gemå[l]s och min sen[g]kammar. Carl XI AlmAnt. 225 (1692). Konungen gaf kl. 10 lever uti sin stora sängkammare. Schröderheim Skr. 124 (c. 1795). Han smög in i hustruns sängkammare. Siwertz JoDr. 347 (1928). jfr parad-, prakt-sängkammare. särsk. oeg. l. bildl. Aäctescapit är ärlighit ibland alla, och en obesmittat sengecamar. Hebr. 13: 4 (NT 1526). Sedan jag i hastighet sett till manskapet .. gick jag till den stora granen, som formerade vår sängkammare. HLilljebjörn Hågk. 1: 73 (1865). Ssgr: sängkammar-, äv. sängkammare- l. sängkammars-dörr. Lagerström Bunyan 3: 199 (1744). -fars. fars (se fars, sbst.2 1) vars intrig utgörs av amorösa förvecklingar. Zetterström 25År 173 (1931). -fönster. Weste FörslSAOB (c. 1817). -ljus. (i sht förr) ljus (se ljus, sbst. 4 c) avsett för l. använt i sängkammare. HovförtärSthm 1688, s. 863. -möbel. jfr möbel 3. Weste FörslSAOB (c. 1817). -regemente. (nedsättande) särsk.: regemente (se d. o. 1) utövat av Karl XIV Johan i dennes sängkammare (bestående av rådplägning o. avgörande av regeringsärenden tillsammans med gunstlingar utan vederbörlig konsultation av statsrådet). Grimberg SvH 495 (1909). -regering. (förr, nedsättande) regering utövad i sängkammare. Den förkastliga .. bördsaristocratiska styrelse, som man, i sednare tider, gifvit namn af Sängkammar-Regering. 2BorgP 5: 718 (1840). När Karl XIV blev varm i kläderna införde han Sängkammarregering och skrev själv inunder. Strindberg TalNat. 13 (1910). -set. (numera bl. tillf.) sängkammarmöbel; jfr set 2. SvD(A) 14 ⁄ 3 1927, s. 5. -spegel. Öberg Storstr. 72 (1910). -tjuv. tjuv som (nattetid obemärkt) vittjar sängkammare (medan offret sover). DN(A) 18 ⁄ 4 1951, s. 1.
-KAMRAT. (säng- 1705 osv. sänge- 1709c. 1755) kamrat som man delar säng med (o. sover tillsammans med), sovkamrat; äv. (motsv. säng 1 e β) om person som man går till sängs med; äv. bildl.; jfr -lag 2, -laga, -lagare, -lagerska. Brobergen 106 (1705, 1708). Swedberg Cat. 795 (1709; bildl., om vrede). Sömnlös sängkamrat är försummadt arbete ständigt. Runeberg (SVS) 3: 38 (1832). Skall Ni unkna i dålig sängkammarluft — icke är ni född till barnaföderska eller piga eller sängkamrat åt en manlig vän. Strindberg TjqvS 4: 110 (1876). Vi brukade vara två i varje matlag. Döva Dalle och jag voro tillhopa, vi voro även sängkamrater (i baracken). Rallarminn. 185 (1949). Sekreteraren hade inlåtit sig i ett viskande samtal med kungens nya favorit, kanske en ny sängkamrat i Parc aux Cerfs, kanske en ny härskarinna av Frankrike. Delblanc Gunn. 168 (1978).
-KANAPÉ. (numera bl. tillf.) kanapé (se d. o. 1) använd ss. säng. Hembygden(Hfors) 1913, s. 120 (1777).
-KANT. kant på (lång)sida av säng; jfr -brädd, -bräde 1. Almqvist Grimst. 11 (1839). (Vid slagsmålet) hade hon fallit mot en sängkant och slagit sig illa. SDS 1957, nr 317, s. 24. Sitta på sängkanten och läsa sagor. SvOrdb. (1986).
-KAPPA. (säng- 1632 osv. sänga- 1689. sänge- 15891739) om nedhängande volang l. gardinliknande kappa (se kappa, sbst.1 2 b α) anbringad runt nedre delen av en säng (särsk. himmels- l. sparlakanssäng). Nordström o. Dahlander ÖrebroSl. 143 (i handl. fr. 1589). 1 grönt tafts Sparlakan om 8 wåder med tak .. himmelen af grönt taft .. Säng kappan af taft och silkes frantzar omkring. Därs. 147 (i handl. fr. 1695). Sängkappa .. (dvs.) Garnering som betäcker fötterne under en säng. Weste FörslSAOB (c. 1817). Ikea 1992, s. 259. jfr rask-sängkappa.
-KARM. (numera bl. ngn gg) karm l. list på sängbräde (se d. o. 1); äv.: sänggavel. (Sv.) Sängkarm .. (t.) das Kopfbrett, die Seitenbretter, das Fuszbrett eines Bettes. Möller (1790). Sängkarm .. (dvs.) Karm el. list öfverst på ett sängbräde. Weste FörslSAOB (c. 1817). Arv 1951, s. 31 (om sänggavel).
-KLÄDE l. -KLÄDER, pl. (säng- 1541 osv. sänga- 15271660. sänge- 15291695) [fsv. siänga klädhe]
1) (förr) sängtäcke av kläde (se d. o. I 1); äv. om sparlakan; jfr klädes-vepa. Eric pu(n)gamake(re) skal anama sengacledet for sina peni(n)ga, som han hade lont h(e)r larens. OPetri Tb. 185 (1527). Sengeklede Jtem är komitt till att fodra en Bäff(ve)r fell medth Rött engelsk kläde — 1 stn. GripshR 1549. Sparrlakan i betydelsen sängomhänge kallades .. (i Flundre, Åse o. Kållands härader) sängkläde. TextBildv. 88 (1925).
2) (numera bl. i formen -kläder) i pl., sammanfattande, om till bäddad säng hörande textilier l. utrustning (sänglinne, täcke, filt, bolster, madrass, dyna, kudde o. d., i sht förr äv. sängfäll l. rya o. d.); stundom med särskild tanke på enbart sänglinne; jfr kläde III e o. -tyg, -utrustning. Byta, piska, vädra sängkläder. G1R 6: 226 (1529). Sängkläderna äro (under medeltiden) räckebolster, hufvuddyna, lakan af läder eller lärft; täcken och fällar: ryor, vepor af ylle. Strindberg SvFolk. 1: 214 (1881). SvOrdb. (1986; äv. enbart om sänglinne). jfr fjäder-sängkläder. Ssgr (till -kläde 2): sängkläds- l. sängklädes-, äv. sängkläders-affär. Auerbach (1915). -hygien. Key Hemv. 97 (1939). -lår. jfr lår, sbst.1 BoupptVäxjö 1874. -passevolans. (förr) passevolans (se d. o. 1) rörande sängkläder. Gynther Förf. 6: 119 (1859). -penningar, pl. (förr) om pålaga (se d. o. 1 a) som erlades av befolkning i befäst ort för täckande av kostnad för sängklädespersedlar för garnison; jfr penning I 5 n. Hwad stadssens incommoditeter beträffa, så har staden den olägenheet, att borgerskapet måste utgiöra sängkläderspenningar till guarnizon på Bohus fästning. 2BorgP 4: 265 (1731). -persedel. (numera bl. i skildring av ä. förh.) i pl., om sängkläder. ReglStyrFl. 1836, s. 159. Sängklädespersedlar, med beräkning af filt samt madrass- och putvar .. äro utlemnade till de trupper, som äro förlagda i baracker. SFS 1879, Bih. nr 3, s. 11. -säck. (-kläd- c. 1809. -kläder- 1897. -kläders- 1926 osv. -klädes- 1885 osv. -kläds- 1900 osv.) säck för l. med sängkläder. Quennerstedt Torneå 1: 176 (cit. fr. c. 1809). Jag minns särskilt de väldiga sängklädessäckarna, som dragarlaget lassade på sina flakvagnar. Cederschiöld Pojk. 159 (1948).
-KLÄDSEL.
1) jfr klädsel 1 b. Svenson Sinnessj. 89 (1907).
2) klädsel (se d. o. 4) för säng; särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh.): (praktfull l. dyrbar) klädsel för himmelssäng (bestående av himmel, sparlakan, sängkappa o. d.). RedNordM 1928, s. 28.
-KNAPP. (säng- 1660 osv. sänge- 15631676) på säng anbringad knapp (se knapp, sbst. 1) l. knopp (se d. o. 1); särsk. (om ä. förh.) om (rikt) dekorerad (av dyrbart material tillverkad) l. med praktfullt tyg överdragen o. d. (stor) prydande knapp osv. på sparlakanssäng l. himmelssäng l. högreståndssäng o. d. FörtHertJohLösegend. 1563, s. 54. Fyyra klädde Sengeknappar medh tree Streek Silfuer och Gulldh spitzer och Frantzar opp och needkringh. Karlson EBraheHem 156 (i handl. fr. 1672). Precis klockan 1 ⁄ 2 9 på aftonen rullas utdragslådorna ut igen, det ordentliga Bracksala äter sin gröt, hänger peruken på sängknappen och klär sig i nattskjorta. Hedenstierna FruW 204 (1890). jfr sköldpadde-sängeknapp.
-KNEKT. (förr) jfr knekt 5 o. -häst. RedNordM 1907, s. 8.
-KNOPP. knopp på (gavel av) säng. Unnerstad Snäckh. 16 (1949).
-KOFTA. kofta (se d. o. 4) avsedd att användas i säng, bäddjacka. Husmodern 1930, nr 12, s. 40.
-KORG. (numera bl. mera tillf.) om ett slags korgsäng (avsedd för (späd)barn). BoupptSthm 1682, s. 1085 b. Ström går in efter den lilles sängkorg. Martinson OsynlÄlsk. 313 (1943).
-KRANS. (säng- 1682 osv. sänga- 1674. sänge- 16441695, 1919) (i sht förr) krans (se d. o. 3 m) över säng (särsk. himmels- l. sparlakanssäng). Himmelen hennes (dvs. brudsängens) eller Sängekransen och förelåten (gjorde han) aff Purpur. Bureus NordlL 131 (1644). Blomerat atlaskz Sparlakan af 4 styck(e)n med Säng Krantz och Silckes frantzar. BoupptSthm 1682, s. 949 a.
-KULTUR. kultur (se d. o. 7) med avseende på säng; äv. i försvagad anv., närmande sig l. övergående i bet.: kunskap l. insikt om l. förstånd på utveckling l. kvalitet l. mode o. d. i fråga om utformning av l. utseende på säng. Redan under 1500-talets senare hälft hade sängkulturen åtminstone inom den högre herremansklassen nått så långt, att man icke längre låg på halm och läderlakan. Karlson StåtVard. 100 (1945). Vi saknar .. ”sängkultur”, vilket betyder att vi ligger illa. SvD(B) 1946, nr 210, s. 6. Sängkulturen förändrades och spetsarna blev över. Vackra och välgjorda och värda ett bättre öde än en bortglömd tillvaro i en byrålåda. ICAKurir. 1987, nr 30—31, s. 9.
-KVAST. [möjl. elliptiskt för ett icke anträffat sängbands- l. sängsnöres-kvast] (†) tofs l. frans anbringad i änden på sängband l. sängsnöre; jfr kvast 3 b. BoupptSthm 1667, s. 659.
-LAD. [beträffande senare ssgsleden jfr -lad] (†) = -lag. 3SthmTb. 14: 214 (1625). Så tillåthess hon tagass i kyrkio som een Ehrlig hustro .. när hon först plichtat haf(ve)r för otijdigh sängaladh 6. [markland] till Sochnakyrkan och 6 [markland] .. (silvermynt) hijt till Consist(oriet). VDP 1678, s. 19.
-LAG. (säng- 1621 osv. sänga- 15551994. sänge- 15611977 (: sängelagsböterna)) [fsv. siänga lagh]
1) om förhållandet att två personer ligger i samma säng, i sht (o. numera bl. arkaiserande l. skämts.) i speciellare anv., liktydigt med: sexuellt umgänge, samlag (se d. o. 1); jfr lag, sbst.3 1 a, o. -läger 1 o. samman-lag 1 a. LPetri 1Post. N 3 a (1555). H(ustru) Lucia berättade .. att han hafuer gåått efter henne i tre wekor, och anmodett henne om sängielagh, och altidh låfuadh henne ächtenskapzbandt. 3SthmTb. 4: 4 (1601). En Fru .. hade .. uti 11 års tid städse legat hos en gammal Fru, som var plågad af gikt. Fölgderna af sådant sängelag visade sig med tiden uti allahanda skapnader, dels giktaktiga, dels hypochondriska. VetAH 1802, s. 138. När en äkta man ville ha sänglag med sin hustru, så måste han långt i förväg anmäla sin önskan hos profeten och begära lov av honom. Moberg Invandr. 133 (1952). Fredriksson Anna 71 (1994). särsk. (numera bl. i skildring av ä. förh. l. arkaiserande) i uttr. som betecknar hor l. otukt l. äktenskapsbrott l. sexuellt umgänge före äktenskap o. d., särsk. i uttr. olovligt l. olagligt l. otidigt sänglag. KOF 1: 480 (c. 1618: oloffligh). Schroderus Comenius 826 (1639: olaglige). MB 53: 5 (Lag 1734: otidigt).
2) (†) sängkamrat. På thet all wrång Misztanke om allehanda Sköörachtigheet motte vndflys, så skal ingen Präst eller Munk tagha sigh någen Sängelagh. Schroderus Os. 2: 131 (1635). Den slarfwige Scarecrow på Lincoln’s Inn, som .. tigger allmosa, at få koka sig en warm wälling åt aftonen, och skaffa sig ett sänglag til natten, är intet så usel stackare, som en .. illslug menniskia. Kling Spect. E 1 b (1735). Lindfors (1824). Ssgr (till -lag 1): sänglags-böter, pl. (förr) av kyrklig myndighet ålagda böter för olagligt l. olovligt o. d. sänglag. ForsknFramst. 1977, nr 5—6, s. 59. -umgänge. (†) samlag. VRP 1631, s. 443. VDBötB 1639, s. 194.
-LAGA, f. [fsv. siänga lagha; avledn. av säng-lag l. elliptiskt för säng-lagerska] (†) kvinnlig sängkamrat; jfr -lagerska. FoU 20: 394 (1675). jfr bisängelaga.
-LAGARE. (säng- 17381885. sänge- 1697) (†) sängkamrat; jfr sänge-lage. Aszmunder och Karle wore sänge-lagare, och thär igenom mycket förtrogne wänner blefne. Peringskiöld Hkr. 1: 599 (1697). Schulthess (1885). jfr Kock Språkförändr. 48 (1896).
-LAGD, p. adj. [till uttr. lägga sig till sängs] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) som gått till sängs, som lagt sig. Legopigorna i Ubbetorp väcktes sent en afton, nyss sänglagda, av ett stort buller utanför herregården. Moberg Rid 305 (1941).
-LAGERSKA. [jfr -lagare] (†) kvinnlig sängkamrat; jfr -laga. Lind (1738). SvTyHlex. (1872).
-LAKAN. (säng- 1589 osv. sänge- 15491663) lakan (se d. o. 2) för l. till säng. GripshR 1549. Man ska inte vädra kläder och sänglakan utomhus. Expressen 7 ⁄ 5 1995, Sting s. 6.
-LAVE. jfr lave 6 o. -hylla. Strindberg Hems. 134 (1887).
-LEDA, -ning. (säng- 1656 osv. sänga- 1682. sänge- 16191732) [fsv. siängledha] (ss. del av vigselceremoni i ä. tid) leda l. ledsaga (brud l. brudpar) till brudsäng (under bön o. (psalm)sång); äv. oeg. l. bildl.: välsigna l. lyckönska o. d. (brudpar); jfr -föra. VästeråsDP 25 ⁄ 8 1619. Efter någon stund börjar man tala om Brudfolkets sängledning .. Föräldrarne, Brudfräman och Prästen föra dem till sitt sängrum. MeddNordM 1898, s. 56 (c. 1800). Wengelin GMinn. 148 (1893; oeg. l. bildl.). De viktigaste rättsakterna (i det forngermanska samhället) var: fästningen (trolovningen), giftermålet .. samt sängledningen brudparets gemensamma sänggående i vittnens närvaro. Fatab. 1969, s. 9.
-LEDES. (säng- 1597c. 1635. sänge- 1639) [fsv. siängledhis] (†) till sängs, i uttr. bli sängledes liggande, bli sängliggande, få lägga sig l. få ligga till sängs; äv. utan förb. med liggande: sängliggande; jfr -ledes b. Der jag icke hade blifvit .. illa siuk och sängledes, hade jag (osv.). RA I. 3: 947 (1597). The som hålla widh sängen .. om the icke snart fås weder, så blifwa the Siwklingar .. Och thet som wärr är, sängeledes liggiande alt för ett. Schroderus Comenius 295 (1639).
-LEKTYR. jfr lektyr 3. Östergren (1953).
-LIGGA, -ning. (säng- 1693 osv. sänge- 1652c. 1745) ligga till sängs; numera företrädesvis dels i p. pr., dels ss. vbalsbst. -ande o. -ning. Blef lefwande upbränder, sängeliggande uti sin gård. Broman Glys. 1: 89 (c. 1745). särsk.
a) till 1 c; särsk. i uttr. bli l. vara sängliggande, dels: förbli l. stanna kvar i sängen, dels: bli l. vara sängbunden; i p. pr. förr äv. i överförd anv., om sjukdom l. sjukdomstillstånd l. sjukdomsperiod o. d.: som medförde l. krävde l. innebar o. d. ngns sängliggande. En Sengliggande Kröpling. KultHM 3: 77 (i handl. fr. 1706). VDAkt. 1785, nr 329 (i p. pr. i överförd anv., om sjukdom). Sedan Herr Baron hedrade mig med sitt besök, har jag varit beständigt Sängliggande. Leopold (SVS) II. 4: 256 (1810). (Sv.) Blifva sängliggande (fr.) s’aliter. Schulthess (1885).
b) (numera föga br.) till 1 e β: ligga till sängs l. ha samlag (med ngn). Murenius AV 250 (1652). (Morgongåvan) tillföll bruden sjelf, så snart Makarne genom sängliggning fullbordat äktenskapet. Olivecrona LagbGift. 38 (1851).
-LIGGARE. (numera bl. mera tillf.) person som ligger i säng l. till sängs; särsk. till 1 c, om sängbunden person. Iag (hade) fått mycket hugg på Diurgården om midsommars natt och voro nu Sängliggare. HFinlÖ 417 (1730).
-LINNE. koll., om (av linneväv l. dyl. förfärdigade) lakan o. örngott; jfr linne 5. Byta sänglinne. SvTyHlex. (1851).
-LINNEKLÄDER, pl. (numera föga br.) = -linne. BoupptVäxjö 1847.
-LJUS. (sänge- 1552) (i sht förr) jfr ljus, sbst. 4 c. G1R 23: 18 (1552).
-LJUS-STAKE. InventÅkdonVerktygHovstall. 1814 A, s. 138.
-LÄGE. (säng- 1888 (: sänglägestiden) osv. sänga- 1917) [fsv. siänga läghe] om förhållandet att ligga i säng l. till sängs, sängliggande; äv.: läge (se d. o. 1) som ngn intager i säng; särsk. (i sht i fackspr.) till 1 c, om (av läkare ordinerat resp. ordinerad) sängliggande l. sängvila (under viss tid) ss. behandlingsmetod vid sjukdom o. d. Ordinerades nu sängläge, torrdiet .. och morfin vid behof. ÅrsbSabbatsbSjukh. 1891, s. 78. Ett lämpligt sängläge under sömnen befordrar äfven blodomloppet. Wretlind Läk. 6: 109 (1898). Ssgr: sängläge-, äv. sängläges-behandling. Wretlind Läk. 9—10: 252 (1902). -tid. Helsov. 1888, s. 359.
-LÄGER. (säng- 1595 osv. sänga- 1679)
1) (†) = -lag 1; jfr läger 2. UppsDP 1 ⁄ 8 1595. BL 11: 81 (i handl. fr. 1689).
2) (numera i sht i vitter stil) jfr läger 3. Janson Faran 147 (1909).
-LÄGGA, -ning.
1) (numera bl. mera tillf.) till 1: lägga (ngn, särsk. barn l. patient) i säng l. till sängs; äv. (jfr säng 1 c) oeg. med subj. betecknande sjukdom o. d.; förr äv. i p. pf. i mer l. mindre adjektivisk anv.: sängbunden l. sängliggande på grund av sjukdom; äv. bildl. Stundom anfäktades jag af någon sjukdom, men Gud gaf nåden, att jag ingen gång .. sänglades. Brahe Tb. 48 (c. 1660). Solen liksom sänglägges om aftonen. Weise 1: 176 (1769). Quiding .. har en längre tid varit sänglagd. AnderssonBrevväxl. 2: 163 (1853). Nu afkläddes .. (patienten) och sänglades. GHT 1895, nr 214 B, s. 2. Emellertid blef han uppdragen på det torra, hemforslad och sänglagd af gårdsfiskaren. Adelsköld Dagsv. 1: 96 (1899). Gubben Hakes värk hade sänglagt honom. Nycander Fiskartr. 159 (1911). Förkylningen sänglägger allt fler härborta. SvD(A) 1959, nr 59, s. 14.
2) (†) till 1 e β: få (ngn) i säng, ha samlag med (ngn). VDAkt. 1674, nr 279.
(1 c) -LÄGRIG. (†) (sjuk o.) sängliggande; sängbunden; jfr bädd-lägrig. VDAkt. 1701, nr 305. Därs. 1712, nr 381.
-MADRASS. (numera bl. mera tillf.) jfr madrass 1. PT 1758, nr 22, Bil. s. 2.
-MATTA. (säng- 1751 osv. sänga- 1553)
1) till 1: (mindre) golvmatta placerad l. avsedd att placeras vid säng; förr äv. om sängtäcke. SvKulturb. 9—10: 229 (cit. fr. 1553). Sängmattor .. köpas här (dvs. på Java) at ligga på uti hettan i stället för lakan, derföre at de äro kylande. Osbeck Resa 90 (1751, 1757). SAOL (1986).
2) (numera föga br.) till 2 a, om vindskydd för trädgårdssäng. Björkman (1889).
-NISCH. jfr nisch 1 o. -alkov. Boklund Bost. 55 (1907).
-OMHÄNGE~020. omhänge kring l. förhänge för säng, sparlakan; stundom med inbegrepp av l. enbart om sängkappa; jfr -gardin. ÅgerupArk. Bouppt. 1751. Sängomhängena utgjordes öfverst af en kappa rundt om, innanför taket, försedd med fransar, samt derunder det egentliga ”sparlakanet”. MeddSlöjdF 1887, s. 82. WoH (1904; om kappa nedtill på säng).
-PALL. (säng- 1675 osv. sänga- 1674. sänge- 16401695) [fsv. siänga palder] (i sht förr) jfr pall, sbst.1 3 b. Linc. Xxx 3 b (1640). Såsom vi i det följande skola se, utvecklades sängpallen så småningom till en verklig bänk eller soffa. Erixon Möbl. 1: X (1925).
-PANNA. (säng- 1685c. 1755. sänge- 1637 (: Messingz sengepanner)1685) (†) sängbäcken (se d. o. a); jfr panna, sbst.1 1, o. -värmare. Linc. I 1 b (1640). Schultze Ordb. 3917 (c. 1755). jfr mässings-sängpanna.
-PARKUM. (säng- 16871815. sänge- 1637) (†) parkum till sängutrustning. OxBr. 11: 713 (1637). Synnerberg (1815).
-PATIENT. sängliggande patient. Stolpe DödVäntr. 217 (1930).
-PAULUN. (förr) jfr paulun 3 o. -paviljong. HusgKamRSthm 173536, s. 392. Därs. 173738, s. 373.
-PAVILJONG. (säng- 1743 osv. sänge- 1702) (förr) jfr paviljong 3 o. -paulun. HusgKamRSthm 1702, s. 153.
-PENNINGAR, pl. (säng- 1802. sänge- 1727) (†)
1) till 1 (d), om ersättning för täckande av logikostnad; jfr penning I 5 n. Så vida husrum ej finnes vid .. (Gustaf Adolfs Stenkolsverk), betalas sängpenningarne för hela året. Mueller MinnesblHöganäs 26 (i handl. fr. 1802).
2) till 1 e β: (av anhörig utkrävt) skadeståndsbelopp för samlag. Pigans Fader Jon Mårtenson .. skall vid marcknaden 1725 ha fordrat Sängep(ennin)g(a)r af Jon Börjeson .. för det han skall sofwat hos hans dotter. VDAkt. 1727, nr 439. Därs. nr 440.
-PERSEDEL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om detalj (lakan, filt, örngott o. d.) tillhörande (i sht militär personals) sängkläder l. sängutrustning; i sht i pl.; jfr persedel 5 a o. -klädes-persedel. KrigVAT 1848, s. 30.
-PLATS. plats (se plats, sbst.1 4) för säng; ofta närmande sig l. övergående i bet.: säng (avsedd för en person); äv. liktydigt med dels: liggplats (se d. o. 1), dels: sovplats (se d. o. 1). Nordforss (1805; om säng). Öfver sängplatsen der .. (under drottning Desiderias tid) stod en säng af romersk typ .. sväfvar en sänghimmel. MeddSlöjdF 1900, 1: 21. När Lunds lasarett 1768 startade sin verksamhet .. hade det två sängplatser. Kulturen 1948, s. 126. Soffan, hans gamla sängplats. Trotzig Sjukd. 241 (1972).
-POST. jfr post, sbst.5 1, o. -stolpe. Lind 1: 386 (1749).
-POTTA. (säng- 1653 (: sängpottformar)1757. sänge- 16421698) (numera föga br.) nattkärl, nattpotta. BoupptSthm 30 ⁄ 3 1642. Serenius F 3 b (1757). jfr tenn-sängpotta. Ssg (numera föga br.): sängpott-form. Löfgren TenngjH I. 2: 243 (i handl. fr. 1653).
-PUFF. (numera föga br.) puff (se puff, sbst. IV 3) använd ss. säng. BoupptVäxjö 1875. Form 1943, s. 44.
-RALL. (i sht förr) jfr rall, sbst.2, o. -stol. BoupptVäxjö 1861.
-RAM. ram (se ram, sbst.1 3) på vilken sängbotten vilar; stundom med inbegrepp av sänggavlarna; jfr -stomme. HusgKamRSthm 1750, s. 619. SDS 22 ⁄ 6 1987, s. 23 (med inbegrepp av sänggavlar).
-RUM. (säng- 1679 osv. sänga- 15411747. sänge- 1609c. 1880) [fsv. siänga rum] Schultze Ordb. 3917 (c. 1755; utan angiven bet.).
1) (numera föga br.) plats l. utrymme i säng, liggplats i säng; jfr rum, sbst.3 1. Han intager hela sängen, och lemnar mig intet sängrum. Weste FörslSAOB (c. 1817). Klint (1906). särsk. (†) i uttr. ligga i sängrum tillhopa, om personer, särsk. eufemistiskt för: ha könsumgänge. BjörkekDomb. 9 ⁄ 10 1609.
2) (numera bl. mera tillf.) plats l. rum (se rum, sbst.3 4) för säng; sängplats, sovplats; förr äv.: säng. Konung Salomo lät göra sigh itt sängarwm aff Libanij trää. HögaV 3: 9 (Bib. 1541). I fattigstugan är upfylt, så att intet Sängarum är ledigt. VDAkt. 1702, nr 231. Hon hade inte sängrum åt alla, men en skulle få stanna. Norrl. 6: 18 (1907). Östergren (1953).
3) rum (se rum, sbst.3 9) med säng, sovrum; jfr -kammare. Lemnius Pest. 27 (1572; uppl. 1917). Mjölkbod får ej användas till kök och sängrum. Almquist Häls. 690 (1896).
-RYA. (förr) rya (se rya, sbst.4 1) för säng. Fatab. 1980, s. 143 (1748).
(1 e α) -RÅN. [jfr fsv. siänga ran, kränkning av ngn annans äkta säng (gm hor)] (säng- c. 1755. sänge- 1557) (†) om brott l. våldshandling innebärande kränkning av äktenskapet (o. förlust av det äktenskapliga samlivet). 5 [markland] gaff Lasse Ped(er)s hust(r)v før sin(e) sænge råånn. 2SthmTb. 3: 194 (1557). Schultze Ordb. 3917 (c. 1755; utan angiven bet.).
-RÖKA. [retrograd bildning till -rökare l. -rökning] jfr röka, v.2 2, o. -rökare. DN(B) 1957, nr 331, s. 12.
-RÖKARE. person som röker l. brukar röka (tobak, i sht cigarett) i sängen. UNT 21 ⁄ 2 1949, s. 6.
-RÖKNING. jfr -röka. Genom sängrökning har en stockholmare avlidit per månad sedan 1 augusti i fjol. SvD(A) 8 ⁄ 5 1953, s. 9.
-SERVIS. (numera bl. i skildring av ä. förh.) jfr servis 4 c δ. SFS 1881, nr 59, s. 41. Ssg (numera bl. i skildring av ä. förh.): sängservis-magasin. jfr magasin 1. Tigerhielm 57 (1867).
-SITTANDE. om handlingen att sitta på l. i säng; särsk. (förr) om vid vigsel av svenskt kungapar ingående ceremoni som innebar att brudparet satt i brudsängen i vittnens närvaro i rikssalen. Ekeblad Bref 1: 376 (1654). —
-SITTNING. sängsittande; särsk. (förr) om ceremonin. SvH 5: 496 (1906; vid K. X G:s bröllop).
-SKRUV. jfr skruv, sbst.1 BoupptSthm 1668, s. 1934.
-SKYDD. överdrag som i skyddande syfte anbringas runt resårbotten i säng. Ikea 1992, s. 170.
-SKÅP. (säng- 1689 osv. sänga- 18911906)
1) skåp anbringat vid säng. 1 st(yck) litet brunmåladt sängskåp. BoupptRasbo 1765.
2) (i vissa trakter, i sht förr) (större) skåp innehållande (utfällbar) säng, skåpsäng (se d. o. 2); äv. dels om i hörn inbyggd (tvåvånings)säng med gavel utgörande l. liknande skåp, dels om inbyggd, med dörrar försedd skåpliknande säng, lucksäng; jfr skåp-säng. BoupptSthm 1689, s. 463 a; möjl. till 1. Till salu .. ett propert Sängskåp för 2 personer att ligga uti. DA 1808, nr 10, s. 2. TurÅ 1907, s. 222 (om tvåvåningssäng). Hallström K11 44 (1918; om lucksäng).
-SKÄRM. (ledad) skärm (se d. o. 1 b) avsedd för l. använd vid säng; äv. om löstagbart gavelstycke till säng. HusgKamRSthm 174344, s. 892. Till salu: .. större och mindre Sängskärmar i flera afdelningar, grönmålade med oljefärg på väf. LdVBl. 1840, nr 1, s. 4. VaruhbTulltaxa 1: 332 (1931; om gavelstycke).
-SNÖRE. (säng- 1733 osv. sänge- 15551907) (i sht förr) snöre l. snodd avsett (avsedd) l. använt (använd) till att dra för l. isär omhängen kring l. förhängen för säng (särsk. sparlakanssäng). GripshR 1555. Witta Sängsnören af Silcke och linne .. gul gulla Sängsnören af Silcke och Linne .. Elizabet Bruus .. förbrukta, till Pavillon Sparlakan. HusgKamRSthm 173334, s. 422.
-SOFFA. (numera i sht i skildring av ä. förh.) soffa använd både ss. säng (för en l. två personer) o. ss. sittmöbel (o. som är försedd med en för förvaring av sängkläder avsedd anordning, i sht en låda som kan skjutas in o. dras ut); bäddsoffa. BoupptRasbo 1787. Sängsoffa av rödbok med en bädd i ny konstruktion. Form 1952, Ann. s. 197.
-SPARLAKAN~020. (säng- 17021900. sänge- 16661688) (numera mindre br.) sparlakan (se sparlakan, sbst.2 1) till säng; jfr -gardin. KlädkamRSthm 1666, s. 102. TT 1900, Allm. s. 179. jfr paviljongs-sängsparlakan.
-SPIRA. (förr) jfr spira, sbst.1 5 a. Karlson StåtVard. 75 (1945).
-SPJÄLL. (säng- 1942. sänga- 1917) (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) sängbräde; jfr spjäll, sbst.2 1. Österling Idyll. 24 (1917).
-STAD. (säng- 1691. sänge- 1641 (: sängestadzbrödher)) (†) = -plats; jfr stad, sbst.1 3 c. Rålamb 10: 20 (1691). Ssg (†): sängstads-broder. sängkamrat. RP 8: 758 (1641).
-STAM. (numera i sht i skildring av ä. förh.) jfr stam, sbst.2 2. Uti kammaren .. begynte (spöket) slå i trummo på sängstammen wid föttren. KulturbVg. 1: 206 (1721).
-STOCK. (säng- 1883 osv. sänga- 1933. sänge- 15721715) [fsv. siänga stokker; jfr fvn. sængarstokkr] (i vissa trakter) om sängbalk l. sängbräde l. sängkant. Visb. 1: 29 (1572). Hon kastade benen över sängstocken och drog på sig en underkjol. Moberg ManKv. 49 (1933).
-STOL. (säng- 1680 osv. sänge- 1709) (i sht förr) om möbel som utgör en kombination av säng o. stol (se stol, sbst.1 IV 1 e); jfr -rall. BoupptSthm 1685, s. 96 a (1680). Erixon Möbl. 1: XL (1925).
-STOLPE. (säng- 1686 osv. sänge- c. 16451708) [fsv. siänga stolpe] jfr stolpe 1 d o. -post samt sänge-spån. IErici Colerus 1: 34 (c. 1645).
-STOMME, förr äv. -STOMMA. (säng- 1730 osv. sänge- c. 15801640) stomme (se stomme, sbst.2 1) till säng, sängställning (jfr -ställe 1); förr äv. med inbegrepp av sängen (jfr stånd-säng); förr äv. om sängstolpe (jfr sänga-stoman). (Lat.) Fulcrum .. (sv.) Sängestome. VocLib. avd. 31 (c. 1580). (Lat.) Sponda .. (sv.) Ståndsäng eller Sängestomma. Linc. Bbbb 2 b (1640). Sängstommen (på en sparlakanssäng) är helbyggd och fri från väggen. Erixon Södermanl. 24 (1924).
-STUGA, äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) -STUVA. (säng- 1669 osv. sänge- 15621718)
1) (numera bl. i skildring av ä. förh.) om sovrum inrymt i boningshus; jfr stuga 1. Han som slagen blef, benempd Jöns Olefson, hade slagit for(nemp)de Bertill twå gonger på munnen vti hans sengestugu. 2SthmTb. 7: 2 (1584); möjl. till 2. Piszbecken, til at vnderlätta blåsan, och nattstol til at lätta lijfwet, äre til sängestugun nödige .. tilbehör. Schroderus Comenius 573 (1639).
2) (förr) sänghus; jfr stuga 2. Komo .. drabanter .. och medt theris eedh wetnede att then som skaden ledh, war rasende bleffwen och förhöltt sigh som en galen menniskie, så att han drogh sijn wärie vdj drabanternes sengestuffw .. så att alle motthe wijke åth dören vth för honom. HH XIII. 1: 27 (1562); möjl. till 1. Mellan 20 och 30, ja upp till 40 hus var icke ovanligt i prästgårdar i Västmanland. I Irsta prästgård uppräknas 1624: I mangården: sätestugha, bookestugha med en sängestugha emoot. TurÅ 1918, s. 56 (1624).
-STÅND. (†) = -ställe 1. BoupptVäxjö 1773. LdVBl. 1815, nr 42, s. 4.
-STÄD. (säng- c. 1738. sänge- 16731680) (†) = -ställe 1. BoupptSthm 1673, s. 1350 a. Ett st. sängstäd med himmel. GotlArk. 1933, s. 72 (c. 1738).
-STÄLL. (numera bl. i skildring av ä. förh.) sängställe (se d. o. 1); jfr ställ, sbst.1 1. Tholander Ordl. (1872).
-STÄLLE. (säng- 1681 osv. sänge- 17031715 (: Pavillons Sängeställe). sängs- 1810 (: Skottsängs ställe))
1) (numera mindre br.) sängställning, sängstomme; äv. övergående i bet.: säng (utan utrustning); jfr -stånd, -städ, -ställ, -ställning, -trä, -träd. Grönt Sängställe med Skåp uthj. BoupptSthm 10 ⁄ 9 1681. Passageraresalonger utan sängställen eller kojplatser. SFS 1894, nr 45, s. 6. Två gifta manfolk .. fick .. flytta in till sina familjer och överta det gamla bondfolkets sängställe. Moberg Utvandr. 427 (1949). jfr paulun-, paviljong-, rese-, skott-sängställe.
2) ställe för l. med säng; jfr -plats, -rum 2. Lind (1749).
-STÄLLNING. sängstomme; jfr -ställe 1. DA 1808, nr 37, Bih. s. 2.
-SÄCK. (säng- 1651 osv. sänge- 15611671) (förr) säck i vilken sängkläder l. resesäng l. fältsäng (förvarades o.) transporterades (vid resa o. d.); jfr -kläds-säck. KlädkamRSthm 1561 F, s. 57 a. (Rekvireras) till .. 2 Sänge Säcker till Frwen Timbret Oppå Ressenn (till Pommern) Gullt Cläde. Därs. 1631 B, s. 56 a. Karlson StåtVard. 154 (1945; för bl. a. fältsäng).
-TAK. över säng anbringat tak (av tyg l. dyl.), sänghimmel. BoupptSthm 1679, s. 228 b. Hazelius-Berg Gard. 21 (1962).
-TALG. (†) talg till sängljus o. d.? Låte Ers Kongl. Maij:t underdånigst förnimma, huadh wij wår Kyrckieherde äre åhrligen waana att vthgöra, Nembl. Sängh Talgh 1 ⁄ 2 (riksdaler). HFinLappm. 4: 202 (1649).
-TID. (numera bl. mera tillf.) tid då man går l. brukar gå till sängs, sängdags (se d. o. II). Dalin Arg. 2: 423 (1734, 1754).
-TRÄ. (säng- 17341949. sänge- 16501673) (numera föga br.) sängstomme; jfr -ställe 1. HusgKamRSthm 165055, s. 182. Höijer 30Silverp. 144 (1949).
-TRÄD. (säng- 16601846. sänge- 16601673) (†) = -trä. HusgKamRSthm 166073, s. 660. BoupptVäxjö 1846.
-TYG. (säng- 18041872. sänge- 16351659) (†) = -kläde 2. Schroderus Os. 2: 616 (1635). SvTyHlex. (1872).
-TÄCK. (säng- 17951885. sänge- 1732) (numera föga br.) till 1 e β, om kvinna: som är så täck att man vill gå i säng med henne, som har ett utseende som inbjuder till sexuellt närmande o. d. Kolmodin QvSp. 1: 623 (1732). Ahlman o. Forsman (1885).
-TÄCKA l. -TÄCKJA. (säng- 16441645. sänge- 1650) (†)
1) möjl. om sängstomme l. om sängs långsida. En skiön konst färga Trää på mongahanda sät, til Bord, til Sängetäckor och annat inlagt arbete. Hildebrand MagNat. 242 (1650; t. orig.: Bette).
2) sängtäcke. EkenäsDomb. 1: 82 (1644). Därs. 100 (1645).
-TÄCKE. (säng- 1632 osv. sänge- 15481738) täcke avsett för l. använt i l. på säng; äv. om sängöverkast; i sht förr äv. om bolster l. fäll l. vepa o. d. Stickat, vadderat, virkat sängtäcke. TullbSthm 17 ⁄ 4 1548. SthmStadsord. 1: 116 (1654; i pl., om fällar). BoupptSthm 1674, s. 27 a (1672; om vepa). Klint (1906; äv. om bolster). jfr damast-, parad-, ryss-, sirat-sängtäcke m. fl. —
-TÄCKJA, se -täcka.
-UTREDNING~020. (i sht mil.) utrustning till säng, sängkläder (se -kläde 2); äv. med inbegrepp av säng. SamlFörfArméen 5: 626 (1856). Årsb10DistrSvRödK 1921, s. 6 (med inbegrepp av säng).
-UTRUSTNING~020. särsk. konkret: utrustning till säng (särsk. om sängkläder); stundom med tanken särskilt riktad enbart på sängen. Svenson Sinnessj. 88 (1907). Sängutrustningen (i en pigkammare) var .. synnerligen enkel med en utdragssoffa som den vanligaste sängmöbeln. Paulsson SvStad 1: 129 (1950).
-UTSTYRSEL~020. utstyrsel till säng; särsk. dels om sängutrustning, dels om sänglinne. SmålP 6 ⁄ 9 1890, s. 1. Fatab. 1930, s. 232 (om sänglinne). Ssg (numera föga br.): sängutstyrsel-magasin. TT 1885, s. 104.
-VAGN. vagn inrättad ss. säng; särsk. (förr) om med säng inredd resvagn avsedd för l. använd av kunglig person; jfr schlafvagn. Printsessans Sängwagn .. (drogs av) 4ra hästar. HovförtärSthm 1767, s. 1200. KatalStille 1926, s. 169.
-VILA. vila i säng; särsk.: (av läkare ordinerad) sådan vila ss. behandlingsmetod (vid sjukdom o. d.). Tholander Ordl. (1872). Sjukdomens (dvs. blindtarmsinflammation) behandling kan i lindriga fall inskränka sig till fullkomlig stillhet med sänghvila och inskränkt kost med lättsmält föda. Wretlind Läk. 5: 101 (1897). Kristina fick njuta åtta dagars sängvila, medan miss Skalrud tog hand om huset åt henne. Moberg Nybygg. 607 (1956).
-VÄNDARE. (förr) möjl. om sänghjälpare. BoupptSthm 1674, s. 70 b (1672). Därs. 1675, s. 297 a.
-VÄRMA, sbst.1, r. l. m.? l. f.?; anträffat bl. i sg. obest. [elliptiskt för -värmare l. senare leden direkt till värma, v.] (säng- 17231797. sänge- 1676) (†) = -värmare 1. BoupptSthm 1676, s. 694 a. BoupptVäxjö 1797.
-VÄRMA, sbst.2, se -värme.
-VÄRMAN, n.; anträffat bl. i sg. obest. [senare leden bildad (med anslutning till -bäcken) till värma, v. (l. till -värma, sbst.1, -värmare)] (säng- 1667. sänge- 1667) (†) = -värmare 1. BoupptSthm 25 ⁄ 10 1667. Därs. 1668, s. 100 (1667).
-VÄRMARE. (säng- 1667 osv. sänge- 1650 (: Mässingz Sängewärmare)1671. sängs- 1751 (: Mässingz sängzwarmare))
1) om anordning avsedd l. använd till att värma säng l. sängkläder; särsk. (i sht förr) om sängbäcken (se d. o. a) l. varmvattenskärl o. d.; jfr -bäcken a, -fyrbäcken, -panna, -värma, sbst.1, -värman. BoupptSthm 1668, s. 50 (1667). Freja 1874, s. 7 (om varmvattenskärl). jfr mässings-sängvärmare.
2) om person l. djur: värmare av säng(en); särsk. dels (skämts.) om kvinna, dels (i sht förr) nedsättande l. ss. okvädinsord (till person av manligt kön). Wallenberg (SVS) 2: 147 (1771). Hut! taffeltäckare, sängvärmare, skälvrängare, partigängare. Strindberg Folkung. 21 (1899). Petre KonstJakt 142 (1935; om hund).
-VÄRME, förr äv. -VÄRMA, sbst.2 (säng- 1764 osv. sänge- 15931725) (angenäm) värme i bäddad säng (uppkommen då ngn ligger l. legat en stund däri). Krypa ned i sängvärmen. 3SthmTb. 1: 158 (1593). Mitt inne i min goda sängvärme frös jag den natten så att mina lemmar skälvde. Moberg DinStund 203 (1963).
-VÄTANDE, n. jfr -vätning. PedT 1943, s. 18.
-VÄTANDE, p. adj. om person (särsk. barn): som är sängvätare. PsykPedUppslB 1790 (1945).
-VÄTARE. person (särsk. barn) som väter l. brukar väta ner säng medelst ofrivillig nattlig urinavgång. SvD(A) 20 ⁄ 5 1926, s. 4.
-VÄTERI. (i sht i fackspr.) jfr -vätning. Wirgin Häls. 4: 61 (1939).
-VÄTNING. om förhållandet att ngn (särsk. barn) väter l. brukar väta ner säng på grund av oförmåga att hålla urinen under sömnen (stundom utgörande symptom på sjukdom l. spänningstillstånd o. d.), enures. Jundell Barn. 2: 364 (1927).
-ÄNDA. Atterbom Minn. 248 (1817).
-ÖVERDRAG~002, äv. ~200. (säng- 1794 (: Siden Sängöfwerdrag) osv. sängs- 1773) sängöverkast; förr äv. om dyn- l. kuddvar o. d. BoupptVäxjö 1773. Synnerberg (1815; om bl. a. dynvar).
-ÖVERKAST~002, äv. ~200. överkast för l. på säng; jfr -täcke, -överdrag. SD 12 ⁄ 2 1893, s. 1.
B (†, utom i SÄNGA-FRÖJD, -LAG): SÄNGA-ALSTER, -BAND, -BRÄDE, -BÄDDNING, se A. —
(1 e β) -FRÖJD. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat l. arkaiserande) om den fröjd som sexuellt umgänge skänker. Jonas Petter förstod att karlarna i dessa kvinnoöde trakter fick sucka fåfängt efter sängafröjderna. Moberg Invandr. 299 (1952).
-FÄLL, -GÅ, -HALM, se A. —
-HYENDE. [fsv. siänga höghinde] dyna l. kudde i l. för säng. VadstKlUppbB 44 (1545). Därs. 122 (1566).
-KAMMARE, -KAPPA, -KLÄDE, -KRANS, -LAG, -LEDA, -LÄGE, -LÄGER, -MATTA, se A. —
-MÅL. tidpunkt då man går l. brukar gå till sängs, sängdags (se d. o. II); jfr -mål, sbst.4 Visb. 1: 219 (c. 1640). jfr: Det lider så fast på aftonen, / Det lider åt sängamål. PoetK 1816, 1: 59.
-NATTSTUGA. = -stuga 1. VDAkt. 1665, nr 280.
-PALL, se A. —
(1 e β) -PLIKT. = plikt, sbst.1 4 e. VDAkt. 1664, nr 275.
-RUM, -SKÅP, -SPJÄLL, -STOCK, se A. —
-STOMAN. sängstolpe; jfr -stoman o. säng-stomme. (Lat.) Fulcrum (sv.) sengastoman. VarRerV 31 (1538).
(1 e β) -UMGÄNGE. sexuellt umgänge. Han kan inthet hafwa något sänga omgenge med henne. VDAkt. 1663, nr 404.
C (†, utom (numera bl. ålderdomligt l. arkaiserande) i SÄNGE-LAG): SÄNGE-BALK, -BAND, -BOD, -BOLSTER, -BONAD, -BOTTEN, -BRÄDE, -BÅR, -BÄCKEN, -BÄDD, -BÄDDARE, -BÄDDNING, -BÄNK, -DAGS, se A. —
-DRÄKT. nattdräkt. G1R 23: 428 (1552).
-DRÄNG, -DYNA, -FILT, -FOT, se A. —
-FRANS. frans (se frans, sbst.1 1) för l. till sängklädsel. BoupptRArk. 1638. BoupptSthm 31 ⁄ 3 1671.
-FÄLL, -FÖRLÅT, -GAVEL, -HALM, -HIMMEL, -HÖVD(A), -KAMMARE, -KAMRAT, -KAPPA, -KLÄDE, -KNAPP, -KRANS, -LAG, -LAGARE, se A. —
-LAGE. [fsv. siänga laghi] manlig sängkamrat; jfr säng-lagare. 2SthmTb. 2: 106 (1551). Verelius 203 (1681). jfr bolage, följeslage.
-LAKAN, -LEDA, -LEDES, -LIGGA, -LJUS, -PALL, -PANNA, -PARKUM, -PAVILJONG, -PENNINGAR, -POTTA, -RUM, -RÅN, -SNÖRE, -SPARLAKAN, se A. —
-SPÅN. sängstolpe. Linc. Ii 4 b (1640).
-STAD, se A. —
-STALLBRODER. manlig sängkamrat. GullbgDomb. 25 ⁄ 9 1623. Därs. 5 ⁄ 3 1624.
-STOCK, -STOL, -STOLPE, -STOMME, -STUGA, -STÄD, -STÄLLE, -SÄCK, -TRÄ, -TRÄD, se A. —
-TRÖST. särsk. ss. benämning på vissa växter ur vilkas rötter man i ä. tid extraherade medel som troddes stimulera könsdriften; särsk. dels i uttr. ålderdomens sängetröst, om växten Platanthera bifolia (Lin.) Rich., nattviol, dels om växten Orchis mascula (Lin.) Lin., Sankt Pers nycklar. Franckenius Spec. C 4 b (1659). Lindestolpe FlWiksb. 27 (1716).
- TYG, -TÄCK, -TÄCKA, -TÄCKE, se A. —
-TÄCKEN. sängtäcke. HH 1: 24 (1543). Wollimhaus Ind. K 1 a (1652).
-VEPA. vepa till l. för säng. BtÅboH I. 8: 210 (1637).
-VÄRMA, sbst.1, -VÄRMAN, -VÄRMARE, -VÄRME, se A.
D (†): SÄNGS-FÖRLÅT, -GAVEL, -STÄLLE, -VÄRMARE, -ÖVERDRAG, se A.
Avledn.: SÄNGLIG, adj. (mera tillf.) till 1, särsk. till 1 e β : som har avseende på l. tillhör l. förknippas med säng l. sexuellt umgänge. Olsson JFrank 162 (1955; om omväxling). IdunVeckoJ 1963, nr 13, s. 4 (om vänskap).

 

Spalt S 16229 band 33, 2002

Webbansvarig