Publicerad 1985   Lämna synpunkter
SPIRA spi3ra2, sbst.1, r. l. f.; best. -an; pl. -or (äv. att hänföra till sg. spir (se nedan), Hab. 3 (”4”): 14 (Bib. 1541) osv.), äv. (ss. försvagningsform) -er (se nedan); äv. (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) SPIR spi4r, r. l. f. l. m.; best. -en; pl. -or (se ovan) l. -er (äv. att (ss. försvagningsform) hänföra till sg. spira (se ovan), ArkliR 1539, avd. 3, osv.) ((†) -ar HT 1916, s. 196 (c. 1597), Nemnich Waarenlex. 107 (1797)). Anm. 1:o I Weste (1807) o. Dens. FörslSAOB (c. 1817) uppges för formen spir genus m. med pl. -or, vilket icke kan vara riktigt, då nämnda pl.-form alltid är förbunden med genus f. 2:o De gamla böjn.-formerna spironne (dat. sg.) o. spirona (ack. sg.) förekommer på nedan anförda ställen i angivna källor. Est. 5: 2 (Bib. 1541: spiornne). Am. 1: 8 (Därs.: spirona).
Ordformer
(spijr 16731674. spir 1711 (: kyrkospir), 1764 (i bet. 6) — 1958 (i bet. 8). spijr- (-ÿ-) c. 15401745. spir- (spiir-, spjr-) 1526 osv. spyr- 1563 (: spyre knoper)c. 1701. -a 1526 osv. -e 1528 (ss. obj.), 1540 (: kredentz spire)1558 (: Konunge Spijre). -en, sg. best. 15581604. -o c. 1540 (ss. obj.)c. 1680 (: jernspiro, efter prep.))
Etymologi
[fsv. spira, spyra, uppspirande skott, stjälk, scepter, sv. dial. spira, spyra, spir, f., uppspirande skott, stjälk, högt uppskjutande träd, slana, m. m.; jfr fd. spiræ, spyræ, spiir, spyr, scepter, d. spire (d. dial. spir (best. -en)), grodd, uppskjutande ungträd, smäcker stock, scepter m. m., fvn. spíra, stjälk, trädstam, ribba, nor. spire, spir (best. -en) (nor. dial. äv. spira), grodd, högrest träd, bjälke, scepter m. m., samt mlt. spīr, spyr, (lt. spier), (m)nl. spier, t. spier, spiere, feng. spīr, (eng. (dial.) spire), alla bl. a. med bet.: grodd l. (ung) långsmal växtdel o. d., i (m)nl., (m)lt. o. t. äv.: rundhult; med r-suffix bildat till den ieur. rot som äv. föreligger i SPETT, sbst.2, SPIK, sbst.1; ordet är i vissa anv. (jfr bet. 8) påverkat av SPIRA, v. — Jfr SPIRING]
1) (utom i vissa trakter, bygdemålsfärgat, numera i sht i vitter stil; se dock e) (upp- l. utväxande) ung o. späd växt(del) utgörande grodd(planta) l. skott(anlag); äv. (o. numera företrädesvis) i utvidgad anv., allmännare, om rakt l. högt uppskjutande långsmal l. långsträckt o. uppåt avsmalnande (i en spets slutande) växt l. växtdel (i sht utgörande stam l. stjälk (med grenar l. blad) l. (se e) blomställning); jfr 2, 4. The små spijror som vthkomma på kålen om wåren. Linc. V 6 b (1640). Hur många spiror gräs af ljan fälte blifva? Triewald Lärespån 12 (c. 1710). Ej blomman af hans (dvs. hästens) fot, ej axens spiror trycktes: / Knappt ögat följa kan med ryttaren hans lopp. JGOxenstierna 5: 216 (c. 1817). Hjertstammen och rotämnet, som fortgå i hvarandra, kallas spiran med ett gemensamt namn. Agardh Bot. 1: 170 (1830). Den .. s. k. ”hundraåriga aloën”, hvilken i våra växthus behöfver en lång följd af år .. för att få kraft att utveckla sin ända till 30—40 fot höga, af tusentals blommor prydda spira. Fries Växtr. 31 (1884). Tusen små spiror, som förgäfves sökt tränga sig fram emot sol och vår, skulle frysa till döds. Benedictsson Ber. 86 (1885). Konvaljen förökas genom delning af krypande rötter, och hvad man drifver, är de s. k. ”spirorna”, i hvilka vårens blommor och blad redan om hösten utvecklats och liksom i fosterstadium ligga för öga och känsel förnimbara till följande växperiod. Abelin TrInomh. 131 (1904). — jfr FRÖ-, KUNGS-, KÅL-, LILJEKONVALJE-, ROT-SPIRA. — särsk.
a) (numera bl. i vitter stil) närmande sig l. övergående i koll. anv., om (en samlad mängd) ur jorden uppskjutande groddar l. skott. Arme Jösse! adieu plaisir! / Farväl kålstjelkar, blad och spir! Wadman Saml. 1: 153 (1830). Spirkål .. (dvs.) Kålstock, som uppskjutit i spira. Dalin (1854).
b) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (numera bl. i vissa trakter) i pl., pregnant, om spirkål (se d. o. 1). HovförtärSthm 1737, s. 2863.
c) (†) pistill (se d. o. 2); äv. inskränktare: pistills märke (se MÄRKE, sbst.1 8). VetAH 1742, s. 149. Saffran är den treklufna Spiran utur blommorne af Höst Saffran. Retzius FlVirg. 36 (1809). Schulthess (1885).
d) [sv. dial. spir] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om vart o. ett av de borst (se BORST, sbst.1 2) som hos vissa sädesslag (t. ex. korn) skjuter fram ur ett ax. Hülphers Dal. 188 (1762; hos kornax).
e) [med anslutning till 4 (jfr 4 f), 5, 6] (fullt br., i sht med fackspråklig prägel) om (växt med) hög o. rak blomställning. Rubus pruinosus Arrh. .. bl(ommo)rna i enkel spira. BotN 1841, s. 90. En täppa med .. ”blå spiror”, stormhattar, riddarsporrar. TurÅ 1905, s. 21. Syrenerna för västan vagga sina spiror. Strindberg Kamm. 5: 60 (1909). Kastanjerna höllo på att slå ut. Mellan hängande blad lyste de raka spirorna som julgransljus, så lätta och spänstiga. Asplund Stud. 13 (1912). Blomflockarna hos murgrönan, i all synnerhet hos sådana individ, som hafva flockar i klase eller spira, äro mycket oliktidigt utvecklade. SvNat. 1915, s. 56. — jfr BLOM-, BLOMSTER-, BLÅ-, FIBLE-, GULD-SPIRA.
f) [med anslutning till 5, 6] (numera i sht i vitter stil) om (uppstickande) långsmalt l. långsträckt o. uppåt avsmalnande (i en spets slutande) grenverk med inbegrepp av blad hos ett träd l. en buske; äv. inskränktare, om (översta spetsen av) spetsig trädkrona. (En skog) Mörk af furornas spiror och mörk af lönnarnes kronor. Adlerbeth Æn. 225 (1804); äv. att hänföra till 2. Som ur buskarnes hop cypressen höjer sin spira, / Lyfter ock denna stad (dvs. Rom) bland andra städer sitt hufvud. Dens. Buc. 10 (1807). (Om G. III varit) Död på fläck, se då hade de varit i trädet straxt, ja i kronan, ända upp i spiran! Almqvist DrJ 189 (1834). Rödvingetrastarna sjöngo kärleksfyllda arior från granarnas högsta spiror. Finnilä BortPolcirk. 178 (1917).
g) (†) om rot l. rottråd l. -fiber som växer l. skjuter ut från rot(ämne); äv. om maltgrodd på korn. (Eng.) Fibers .. (sv.) små åderrör, item spiror eller tråder på rötter. Serenius T 4 a (1734). När kornet har skutit sina 5 spiror, är det bäst. Wåhlin LbLandth. 69 (1804).
h) [sannol. med anslutning till 4 (b)] om vidja l. spö som förr nyttjades ss. straffredskap i skola; i ssgn SKOL-SPIRA.
i) (†) i utvidgad l. oeg. l. bildl. anv. (jfr j).
α) i fråga om ä. vetenskaplig uppfattning, om den honliga kärnan i ägg av djur l. människa med inneboende förmåga att (vid sammansmältning med den hanliga kärnan från en i ägget inträngande sädescell) utveckla embryot till ett nytt individ. Det kan wara möjeligit, hwad några mena, at hannens säd gifwer spiran i ägget sin första rörelse. Wåhlin Bastholm 187 (1791).
β) [jfr g] om muskel(tråd l. -knippe). Skin-Säcken är sielfwa Modren, hwilken .. med Tillhielp utaff Bukens Spiror (musculis) kan krysta Barnet igenom en så liten och trång gång. Hoorn Jordg. 1: 64 (1697). (Frossa beror) hoos somliga af slapphet i magan, inelfworne och hela kropsens spijror och senotråar. Lindestolpe Fross. 21 (1717). Mellangården, diaphragma, med sina spiror. Broman Glys. 1: 417 (1728). jfr KÖTT-SPIRA.
γ) [jfr motsv. anv. av dan. o. nor. spire] om människors avkomma, ättling(ar). Kom vittra spira af den stam / som åt Athen af Pallas gifven / sig uti Svärget skutit fram / på hvilken du (dvs. J. G. Oxenstierna) är toppen blifven. CAEhrensvärd Brev 1: 249 (c. 1795).
j) [jfr motsv. anv. i dan. o. nor.] (numera föga br.) mer l. mindre bildl. (jfr i); i sht liktydigt med: (första) begynnelse l. ämne (till ngt) l. grodd (se d. o. 2 slutet) l. frö (se FRÖ, sbst.1 3) l. embryo (se d. o. 3). I .. (stämningsmåleriet inom impressionismen) ligga i själfva verket spirorna till de ultramoderna riktningar, som nu stöta så många för hufvudet: symbolism, syntetism och hvad de nu heta. NordT 1894, s. 300. (En man) hvilken med .. bitterhet kände, att lifvets finaste spiror nedtrampas af den plattfotade konventionalismen. Key Tankebild. 1: 60 (1898). Den möjlighet till att förstå, hvilken hos Karl Anton utgjorde den första blyga spiran till att verkligen taga detta oväntade faderskap på allvar. Geijerstam LycklMänn. 261 (1899). Alla spiror till en friare social och politisk utveckling förstördes. UNT 1904, nr 2812, s. 3. Några av de första spirorna till en framtida verklig teaterkultur. Lagerkvist Teat. 172 (1918). Brevet .. låter oss liksom se en spira till denna skrift (dvs. en samling spökhistorier). SvD(A) 1924, nr 356, s. 9.
2) [eg. specialfall av 1 (jfr 1 f)] om uppskjutande högt (barr)träd med rakvuxen smäcker stam (äv. med särskild tanke på l. enbart om stammen o. dess dimensioner, o. i denna anv. förr äv. pregnant, om barrträd av angivet slag med klenare dimensioner än ett mastträd); äv. i utvidgad anv., om avkvistad o. tillkapad stock l. slana l. på annat sätt bearbetat råämne av dylikt träd, särsk. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) skogsv. speciellare, om hela stammens längd omfattande l. till viss bestämd grovlek i lilländan utdragen, jämnt avsmalnande (fullkomligt rak, frisk samt från större kvistar fri) stock (avsedd att användas för specifikt ändamål, särsk. tillverkning av flaggstång l. (jfr 3) mast l. dyl.); äv. allmännare, dels (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat, l. i fackspr., tillf.) om (mer l. mindre) långsträckt o. smäckert stycke rundvirke (med användning ss. stolpe l. stång l. stötta o. d.), dels om dito fyrkantvirke (se e). Her i landet falle mongehande varer, som the hollender mykit tiänlige ähre, nämligen lechter, spirer, bräder, master och annedt trävercke. G1R 26: 290 (1556). Til swedjande (må) de ställen intet angripas, hwarest spiror, master och andra sådane dugelige trän wäxa, som utföras kunna. Bergv. 2: 103 (1739). Ett ofanteligt spjut han bar, hvars skaft var en spira / Af en i lågorna hårdgjord ek med väldiga knölar. Adlerbeth Æn. 302 (1804). De högsta spiror i skogen. Weste FörslSAOB (c. 1817). (Två) .. bockar utgjorde stöd under två från kolgården till ångfartygets däck utlagda transportbanor, bestående af s. k. slanor (spiror), plankstumpar och landgångar. SLorS 13: 100 (1897). Spiror .. förekomma numera i mindre omfattning än förut såsom exportvara. Edberg TräB 29 (1929). Den ena forbonden gick fram och såg på spirorna, som hade kvistar och grenar i behåll i toppen. — Ska vi hjälpa te och resa? Browallius Elida 285 (1938); jfr d. — jfr FURU-, GIR-, GRAN-, MAST-, RUND-, RUNDHULTS-, STÄLLNINGS-, TALL-SPIRA. — särsk.
a) byggn. i arbetsställning (se d. o. 1), om (av en spira tillverkad) upprättstående stolpe vars uppgift är att, tillsammans med andra stolpar av samma slag, uppbära de plankor l. bräder varpå en arbetare vid utnyttjande av ställningen uppehåller sig; äv. i utvidgad anv., om sådan stolpe av annat slag (särsk. tillverkad av stål o. utgörande ett rör). Rudbeck Bref 241 (1685). (Byggnads-)ställningen .. består hufvudsakligen af följande delar: .. spiror .. bommar, hvarjemte oftast till spirornas sammanbindande begagnas snedsträfvor. UB 1: 322 (1873). Spiror kan utgöras av trä eller stålrör. TNCPubl. 60: 157 (1975).
b) (i fackspr., särsk. sjöt.) om (av en spira tillverkad) ståndare för uppbärande av block l. hisstyg i enklare hissanordning; särsk. om var o. en av de upptill förenade ståndare som bildar benen i en sax (se SAX, sbst.1 2 g β). Rålamb 10: 42 (1691). Vanligen består .. en mastkran af två eller tre svåra spiror lutande 75° à 80° mot horisonten. Spirorna äro sammanbundna med tvärbalkar och stöttade med stag. Frick o. Trolle 118 (1872). Händelsevis stod ännu saxen qvar, sedan man slagtat kon, och sedan de tagit ner spirorna och fått fatt i block och rep, knogade de på omvägar bakom stugan. Strindberg Hems. 159 (1887). — jfr SAX-SPIRA.
c) (numera i sht i skildring av ä. förh.) om spira (företrädesvis i nedfällt o. till en (lång) stång format skick) använd (l. avsedd att användas) ss. l. i sjömärke (se SJÖ-MÄRKE, sbst.1 2) l. i (ss. sjömärke tjänande) vårdkase; särsk. om den centrala o. längsta spiran (särsk. benämnd: hjärtspira) i en spirbåk (l. ett stångmärke) l. om toppstång på känningsbåk. Spir-båkar, bestående vanligen af flera spiror uppreste omkring en rätt uppstående längre hjertspira. UnderrFyr. 2 (1842). Björn .. (är en) Känningsbåk med spir och hvitmålad tunna. Därs. 28. Till mindre känningsmärken för sjöfarande, såsom spiror, kummel, kasar m. m. tillkommer det .. officerare wid (Lots-)Öfwerstyrelsen att uppgöra ritning och kostnadsförslag. SPF 1857, s. 335. I midten (av vårdkasen) reste sig först en .. (torr-)fura, något högre än de andra, den s. k. ”spiran”, och kring henne voro ställda ett eller ett par hvarf andra längre eller kortare träd av samma slag. TurÅ 1909, s. 235. Vingabåken .. byggdes som en pyramid av spiror, och 1632 var den så förfallen, att den måste ersättas med en ny. Krantz SkeppGatt. 12 (1954). (jfr: Skeppare-kallen .. (är ett) stångmärke .. Hjertspiran, 30 fot hög, kan synas på 1 à 1 1/2 mils afstånd. UnderrFyr. 22 (1842).)
d) (numera bl. om ä. förh., föga br.) om (av en spira tillverkad) stång som i samband med viss högtid restes utomhus; särsk. om majstång. De åt Gud invigde skola fira / Nu en glad midsommarsqväll. / Midt på gården ställs en präktig spira, / Och af löf der byggs ett tjell. Franzén Skald. 1: 47 (1824); jfr 4 a (slutet). Res spiror vid grind, sätt kärve på stång. Forsslund Bergf. 55 (1919; om julstång).
e) [jfr motsv. anv. i sv. dial.] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (mer l. mindre) långt o. smalt stycke fyrkantsvirke, liktydigt med: sparre (se SPARRE, sbst.3 1) l. ribba (se RIBBA, sbst.1 1 b) l. läkt (se d. o. 1) l. spjäla; särsk. om var o. en av de spjälor (cirka 3 till 4 cm breda o. 0,5 cm tjocka) varmed fisk (långa) spänns ut vid torkning, spila (se SPILA, v.2 4; jfr SPIRA, v. II 2, o. SPIRLÅNGA). (Sv.) Spira (ribba) till tak, (t.) die Latte, Dach-Latte. Lind (1749). (Sv.) Spira .. (t.) lange, dünne Latte .. (fr.) latte .. (eng.) lath. ÖoL (1852). Sparr, spira, (dvs.) smalare virke af minst 10 m. längd och 7,5 cm. i fyrkant. Juhlin-Dannfelt 372 (1886). (Långan) spännes ut .. med små träspjälor (spilor el. spiror ..), varefter den upphänges till torkning. 2SvUppslB 26: 1279 (1953).
3) [eg. specialfall av 2; sannol. ytterst lån från (l)t. l. nl.] sjöt. om vart o. ett ombord på fartyg förekommande (smäckert) rundhult (i sht om rå l. bom, stundom äv. om mast). Wallenberg (SVS) 1: 173 (1771). För att seglen bekvämt skola kunna lossgöras, böra spirornas inre ändar vara upphalade. Wrangel SvFlBok 10 (1897). När man skall beslå ett råsegel, där spiror finnas (kommenderas): Spirorna upp! Ligg ut och beslå! Smith (1918). Stöttorna (å fartygs däcksräcke) skola förenas med spiror, plankor, bräder, linor eller kättingar. SFS 1920, s. 390. Några seglare tecknade sina smäckra spiror över brädgårdens höga staplar. Holmström BarnMödrManf. 39 (1928). Dragtågen fästes i den drivande båtens för och akter eller i därifrån utriggade spiror. Hasslöf SvVästkustf. 238 (1949). — jfr BACK-, LEDSEGELS-, LÄSEGELS-, MÄRSRÅ-, NOT-, RESERV-, RÅ-, TRÄ-SPIRA.
4) [eg. specialfall av 1 (, 2); staven har urspr. bestått l. tillverkats av en växtstam (jfr a)] om (ss. ngns l. ngts sinnebild tjänande) rund, smal (o. på olika sätt utsirad l. prydd) stav som bärs l. är avsedd att bäras i handen (vid högtidliga l. festliga tillfällen, särsk. vid procession), scepter (se d. o. 1); i sht om sådan (vanl. av ädel metall tillverkad o. med ädelstenar l. pärlor besatt) kort(are) stav symboliserande furstlig (särsk. konungslig) värdighet l. makt (särsk. om var o. en av de stavar av detta slag som ingår i Sveriges riksregalier). OPetri 1: 329 (1528; konungslig). (Av en arms tjocklek) hafuer then röö warit som krijgzknechterna fingo Iesu .. i handen för en spira, och slogho ther medh hans hofuud. Forsius Phys. 164 (1611). Sätt .. spiran i handen, som är ett utwärtes teckn til rättrådigheten. Lundberg Paulson Erasmus 174 (1728). Herolds Spiror af träd med blått Sammet, uppå hwardera Spiran sitter 24 st: af Guld och Silfwer brodderade öpna kronor. KlädkamRSthm 1772, s. 481. Spiran lånade medeltiden från den romerska verlden, i hvilken redan konsulerna hade embetsstafvar. Hildebrand Medelt. 2: 17 (1884). Orlovdiamanten på den kejserliga spiran var ju näst Koh-i-noor världens märkligaste diamant. Lagergren Minn. 7: 210 (1928). Narrens speciella attribut var .. narrstaven, en spira, vars topp hade gestalt av ett groteskt huvud, försett med band och bjällror. 2SvUppslB 20: 877 (1951). Därs. 23: 1014 (1952; om spira som tillsammans med andra sådana ingår i Sv:s riksregalier). — jfr ALLMAKTS-, BISKOPS-, BLY-, DIAMANT-, DROTTNING-, ENVÅLDS-, GULD-, HÄRSKAR-, JÄRN-, KEJSAR-, KONUNGS-, KOPPAR-, KURSORS-, METALL-, REGEMENTS-, RIKS-, SILVER-SPIRA. — särsk.
a) (numera i sht om ä. förh.) om spira i form av en med blommor l. gröna växtdelar l. bådadera omvirad o. prydd stav; särsk. (förr) dels om var o. en av de spiror som vid vissa högtider (särsk. majfest) förfärdigades av elever vid gosskola o. varmed (de förnämare borgarnas) bänkar i kyrka smyckades (resulterande i gåvor från dem som på så sätt hedrats), dels om spira buren av majgreve vid majfest; stundom äv. mer l. mindre bildl. (Vi) begynte .. til att (av liljekonvaljer) giöra Spiror, som vpsattes i kyrckian. Gyllenius Diar. 36 (c. 1670). Den 16 Maj .. gafs lof från skolan, för att plocka blommor samt förfärdiga ”spiror” och kransar (för utsmyckning av kyrkan). Karlson ÖrebroSkolH 1: XXXI (1871). Nu (dvs. vid Linnés framträdande) det (dvs. svenska folket) tröttnade att stirra hopplöst på ett brustet svärd, / Ty en blomsterlindad spira bjöd på bättre ledungsfärd. Snoilsky 1: 300 (1878). Den andre i ordningen (av majgrevarna) var den störste och ståtligaste af de utklädde, bar i handen en spira klädd med blommor och föreställde Kungen, de öfriga buro inga insignier. FoF 1944, s. 157 (om förh. under 1800-talets förra hälft). — jfr BLOMSTER-SPIRA. — särsk. (i vissa trakter, förr)
α) i utvidgad anv., om (vid midsommarfest använd) spira i form av en stav omvirad l. prydd med konstgjorda blommor l. färgat papper l. guldbleck o. d., bärbar majstång. Varje gård (i Lau socken på Gotl. hade) sin spira med två spetsar i toppen, vilka ersattes av en krona om någon i gården skulle stå brud under året. Bringéus ÅrFestsed. 206 (1976).
β) [sv. dial. spira; sannol. utvidgad anv. av α] om konstgjord blomma l. blomsterbukett av färgat papper l. skravelmässing o. d. (använd dels bilagd ett ss. brud utstyrt kvinnolik i kistan, dels buren på bröstet av likbärare). Förr i tiden kläddes likbrudar (i Dalarna), om det var en ”storkulla”, med ”spira” och grannlåt. Hagberg DödGäst. 194 (1937). De i Ärentuna .. brukliga små pappersbuketterna benämndes ”spiror”. Ju yngre den döde var, ju grannare skulle spirorna vara. Helst borde fläder användas att binda dem på. Därs. 342.
b) om spira symboliserande rektors vid universitet värdighet o. myndighet. ConsAcAboP 4: 298 (1675). Spirorne och sigillet gifwes Rectori till säkert och ofellbart tecken, att alla expeditioner böra af honom skie. Därs. 11: 272 (1724). De ”spiror”, som vid akad(emiska) ceremonier i Sverige bäras framför rektor. 2SvUppslB 18: 1168 (1951).
c) (förr) om spira symboliserande skråämbetes värdighet o. myndighet. Klensmedsämbetets i Göteborg spira (med detaljer från det trekantiga midtstycket). 2NF 25: 1226 (1917; i text till bild).
d) herald. o. numism. figur föreställande en (lång) spira. Holmberg 1: 1010 (1795; på medaljer). Kastspjut utan jernspets el. lång spira: sinnebild af välgörande gudomligheter. Dalin FrSvLex. 1: 540 (1842). Schlegel o. Klingspor Herald. 61 (1874; på vapensköldar). — jfr LILJE-SPIRA.
e) (numera i sht i vitter l. högre stil) i metonymisk, närmande sig l. övergående i oeg. l. mer l. mindre bildl., anv. (jfr f), dels om regentskap (särsk. konungaskap) l. regeringsmakt, dels allmännare, om ledarskap l. överhöghet l. (herra)välde l. makt l. hegemoni; särsk. i sådana uttr. som stå l. gripa efter l. ta l. föra l. bära l. nedlägga spiran l. en så l. så beskaffad spira, övergående i bet.: stå l. gripa efter resp. skaffa sig l. utöva l. avstå från l. lämna (ifrån sig) regentskapet osv. l. ledarskapet osv., resp. ett så l. så beskaffat regentskap osv. l. ledarskap osv.; jfr SCEPTER 1 b. Gudh .. titt rikes spira är retferdughetennes spira. Hebr. 1: 8 (NT 1526; NT 1981: kungaspira). Månge stodhe efter spiren och Konungewäldet j Påland. Bureus Påw. C 3 a (1604). Mannen skal Lära och förmana sin hustru, at hon är Hörsam, och icke tilstädia henne, at hon grijper effter Spiran, och wil haffua Herrewället vthöffuer honom. Leuchowius Zader 267 (1620). En hurtig, modig, slug och wänlig Hermelin, förer spiran i wåra skogar. Tessin Bref 1: 14 (1751). (Rådsherrarna) instämde .. enhälligt, at afråda hennas (dvs. drottning Kristinas) beslut, til at nedlägga Spiran. Schönberg Bref 2: 169 (1778). Tie långa år har .. (A. Oxenstierna) under jemna bekymmer och mödor burit politikens tunga spira under en främmande himmel. CPHagberg i 2SAH 5: 113 (1808). Gud Mammon tog spiran. Almquist Wennerbg 221 (1917). — särsk. (numera bl. ngn gg, i vitter l. högre stil) i överförd anv., om regent (äv. i uttr. spira och krona) l. härskare l. styresman l. ledare l. överhuvud l. den främste (inom en släkt l. krets). Een stjerna skal vpgå vthaff Jacob, och een Spira vpkomma aff Israel. 4Mos. 24: 17 (Bib. 1541; äv. i Bib. 1917). Döhden weet ey skoona, / Hans Lije hugger aff, / Ok sänker Spijr ok Krona, / Så wäll uti en graff, / Som huad som fins på Jorden, / Aff ringa Ståt och prakt. Lucidor (SVS) 361 (1674). Han var Gudz fruchtans Dygde-Tempel / Sin Spiras stödiestaf. Runius (SVS) 1: 188 (1707). Den store Klas Horn hade efterlemnat twänne söner .. Deras syskonebarn .. Karl Henriksson Horn war .. spiran i slägten. Fryxell Ber. 4: 71 (1830).
f) [jfr 1 (e)] bot. bildl., om (rak o. hög) växt som liknar l. erinrar om en spira.
α) om örten Pedicularis sceptrum-carolinum Lin.; dels i uttr. kung Karls spira, se KONUNG, sbst.1 1 k, dels i ssgrna KARLS-, KUNGS-SPIRA.
β) [utvidgad anv. av α] i sg. l. pl., om örtsläktet Pedicularis Lin.; företrädesvis ss. senare led i ssgr. NormFört. 48 (1894). BraBöckLex. (1979; i pl., om släktet). jfr BRAND-, JÄMTLANDS-, KÄRR-, LAPP-, LAPPLANDS-, POLAR-, SKOGS-, SNÖ-, ULL-, ÄNGS-SPIRA.
γ) [efter α; växten uppkallad efter den belgiske konungen Leopold I] i uttr. kung Leopolds spira, om (den urspr. i tropiska trakter av Amerika hemmahörande, i Sv. ss. krukväxt odlade) örten Aphelandra squarrosa Nees var. Leopoldii van Houtte, kung Leopolds blomma. Laurent-Täckholm o. Stenlid BlomstLex. 32 (1946).
5) i annan (allmännare) anv. än i 14 (jfr 6, 7), om långsmalt l. långsträckt o. (uppåt) avsmalnande (i en spets utgående) l. en (långsträckt) spets bildande föremål l. dyl. (i sht utgörande en (rakt) uppstående l. utskjutande l. framskjutande del av ngt); särsk. om var o. en av de spetsar l. uddar som skjuter upp från övre kanten av den ring som bildar den till huvudet anpassade nedre delen av en krona (se KRONA, sbst. 1), ståndare. Karl bekiende, at hann inte fiick inte meer en ssom 2 spirer (av den från kyrkan stulna brudkronan). VadstÄTb. 239 (1597). Sölfwer (:) .. 1 Förgylt skied 1 Spira 1 Lijten bijt Förgylt Sollf(uer) (om tillsammans) 9 1/4 (lod) .. 1 Förgylt skied och 2 spiror om 13 1/2 L(od). BoupptSthm 1676, s. 848 b; möjl. att hänföra till a. Anmältes, att på Kronoskatte Rusthållet Hjortsiö .. Jönköpings Län ett fynd nyligen blifvit gjordt af en liten Spira med vidhängande kedja af 9 stycken Matskedar, 1 Bälte .., allt af Silfver. Schück VittA 7: 98 (i handl. fr. 1795; i ett inventarium från samma år rubriceras spiran ss. dolkfodral). Spira .. (dvs.) En rakt uppskjutande spets. Sundén (1891). Krona .. försedd med spetsar el. s. k. spiror samt blad och byglar. 2SvUppslB 16: 1232 (1950). Snart ska Italiens plötsliga mörker hölja / .. semaforens spira vid järnvägsspåret. Edfelt Slagf. 95 (1952). — särsk. [jfr KRONA, sbst. 4 h, i] (†) bildl., om solstråle. Dess (dvs. morgonrodnadens) liusa Purpurs eldhaf svallar / Från östra rymdens öpna dam, / Där Solen, som oss närmre hastar, / En krets af klara spiror kastar, / Som för dess upgång tränga fram. VitterhNöj. 3: 33 (1772). — särsk.
a) [jfr 6] (numera i sht i fackspr., företrädesvis i skildring av ä. förh.) om (ss. utsmyckning tjänande) rakt uppstående l. utskjutande (mer l. mindre) långsmal spets på bruksföremål (särsk. husgerådssak) l. möbel o. d.; stundom äv. i utvidgad anv., om bruksföremål osv. l. viss del därav som har en sådan spets; särsk. dels om spets av angivet slag på lock till dryckeskärl (pokal l. kredens o. d.) l. om lock till dryckeskärl med sådan spets, dels om spirknapp på säng. G1R 28: 198 (1558; på monstrans). Sänge Knapar .. (:) 4 st. Silfuer Knapar, 4 st. rödhe Samitz knapar besat medh guldpåsementer, 4 st. Spiror aff guld och sillkie, 4 st. grönna träknappar (osv.). Karlson StåtVard. 69 (i handl. fr. 1630). 1. Theenstoop med spijra 1. Dito med windrufwe Knapp. BoupptSthm 1678, s. 285 b. 1 par höga Credense glas medh låck och Vredna Spijror lijtet stötta. Roth Kägleh. 36 (i handl. fr. 1686). (Predikstolens) tak krönes av en gotiskt hög spira, i avsatser och renässansutsmyckning. Hahr NordeurRenässArkit. 100 (1927); jfr 6. Strax efter mitten av 1600-talet började man (i ljuskronor) begagna ett slags obelisker eller spiror, som fastgjordes på armarna bakom ljusen eller på särskilda från armhölstren utgående fästeanordningar. .. Dessa prydnader hämtades från byggnadsarkitekturen och fingo nu sin särskilda utformning. Erixon Mässing 71 (1943). (jfr: SvSilversm. 1: 100 (cit. fr. 1540: kredentz spire; i källan angivet ss. sannolikt om det höga, profilerade eller ornerade locket till en pokal).) — jfr SÄNG-SPIRA.
b) (†) om kompakt kristallbildning i form av en (anskjutande (se ANSKJUTA II 1 a)) långsmal nålformad l. prismatisk l. pyramidisk kropp, nål l. tagg l. tand; äv. i utvidgad anv., om lösare kristallbildning, särsk. i form av en busk- l. trädliknande utväxt, dendrit (särsk. i fråga om silver, om sådan bildning uppkommen vid metallens utkristallisation ur en lösning l. på ytan av en silversmälta under luftens kylande inverkan); jfr SILVER-TAND 2. Jtem är vetand(is) att När Salpeteritt Thett är Lutrat. Så tager mann The Öffwerste Spirer til körnekrutt Oc the Spiirer ther nest ärre. Tager Mann til Slange krwtt. Men the epterste. til Sthenbössze krwtt. ArkliR 1539, avd. 3. (Silvret) är vuxit i taggar och spiror, kallas ock derföre Silfvertänder, Silberzäne, Dentes argentei. Wallerius Min. 307 (1747). Ändteligen skjuter (vid isbildningen) smärre och krusige spiror ut ifrån strålarne, såsom ifrån en stam. SvSaml. 2: 40 (1764). Efter slutad finering .. (uppväxer silvret) vid tilkommande sval luft .. på ytan uti små spiror, som til figuren likna buskar och träd. Rinman 2: 786 (1789). Somliga kristaller anskjuta i långa spiror. Weste FörslSAOB (c. 1817).
c) (numera bl. i vitter stil) om (långsmal l. i en spets utgående) ispigg l. istapp. På klippan Näcken fäst, förvandlas till en stod, / Med spiror i sit skägg utaf en stelnad flod. Gyllenborg Bält. 22 (1785). — jfr IS-SPIRA.
d) (numera föga br.) om (hög o. smäcker) pelare l. kolonn; äv. inskränktare, om pelare- l. kolonnskaft. Vidh änderna (av altaret) står änglar på höga Spijror. Gyllenius Diar. 169 (c. 1670). Pompeji column .. består af sin foot, spira och corona. KKD 5: 191 (1710).
e) (mindre br.) om mycket långsträckt från basen mot toppen successivt avsmalnande ljus (se LJUS, sbst. 4 c). (På altaret) ha i de förefintliga enkla, gustavianska tennstakarna placerats spiror och långa stakljus. KatalLiljeholm. 1924, s. 17 (i text till bild). Middagsbord med Malmsten-stakar .. Ljustyp: spiror. Därs. 1927, s. 5 (i text till bild).
f) (föga br.) om del av åskledare som sticker l. är avsedd att sticka upp ovan tak l. skorsten o. d. KatalInstallAsea 1931, s. 211.
g) [sv. dial. spira, spets på älghorn] (numera i sht i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om enkelt (rakt) uppskjutande horn (se d. o. 1) på djurs huvud; äv. om (från huvudstam) utskjutande spets l. tagg i hornkrona. En hwjter Bruse med 7: st. horn el(le)r spjror stora fram i panan hos min Fader, uti Välstad. Broman Glys. 3: 147 (c. 1730). Hornen (hos renarna) äro av en mängd olika former med olika namn .. staiken-åive har tvänne räta spiror ända upp, utan grenar. ArkNorrlHembygdsf. 1921, s. 14 (c. 1830). Det är storälgen, med tolf spiror på hvarje hornskofvel. Samzelius SkogFjäll. 51 (1905). Som regel äro de första hornen (hos älgen) enkla spiror, men det kan hända att ett eller båda ha gaffel eller till och med tre spetsar. Petre HbJäg. 38 (1931).
h) (†) om det mellersta, framskjutna partiet (huvudpartiet) av tungan hos ett bi, sugröret, sugapparaten, tungan (motsatt: bitunga). När (bina) .. wilja bruka (tungan), stöta de den nedrigaste delen utur munnen, den medlersta spijran af desz fyra grenar blir ock längre och låter röra sig til alla sidor, at så mycket beqwämare kunna suga honungen utur blomstrens kalckar. Triewald Bij 4 (1728).
i) [sv. dial. spira] om mer l. mindre långsträckt rörformig hålighet i (vår)is, pipa; anträffat bl. i avledn. SPIRIG (se d. o. 2 c).
6) [eg. specialfall av 5] om upptill avslutande del av byggnad l. byggnadsdel, som bildar en över byggnaden osv. (högt) uppskjutande spets; i sht om sådan del (ofta utlöpande i en (med knopp l. vindflöjel o. d. försedd) smal stång) utgörande (översta delen av) tak på torn till kyrka l. slott o. d. (stundom äv. med särskild tanke på l. enbart om den (med knopp osv.) avslutande stången). VgFmT III. 3—4: Bil. 2, s. 38 (i handl. fr. 1583; på kyrka). På rådhuset (i Rostock) äro 7 spijrer. Bolinus Dagb. 17 (1666). 1701 uppsattes (på Björsäters stavkyrka) en ”spyra på Wästra gaflen ..” Möjligen åsyftas härmed blott en väderflöjel el. dyl. Fornv. 1911, s. 70 (cit. fr. c. 1701). Gymnasiihuset (i Karlstad) var af sten och hade torn på taket .. och det tornet var till och med åttkantigt och krönt med spira och väderflöjel. Ödman VårD 1: 31 (1887). Det ena rundtornet (på Torups slott) avslutas av en rikt profilerad kopparklädd spira, den ståtligaste slottsspiran i hela Skåne. TurÅ 1919, s. 48. Den rasande nordvästen rände upp genom bergdalarna, välte ner spiror från kyrktornen (osv.). Taube UltraMarin 7 (1936). — jfr JÄRN-, KOPPAR-, KYRK-, PAGOD-, TAK-, TORN-SPIRA.
7) [eg. specialfall av 5 (jfr 2, 3)] (vard.) om (smäckert l. välformat) (kvinno)ben; jfr SLANA 3 c. Han har fått syn på en flicka med praktfull mun och skapliga spiror. Fogelström Vakna 68 (1949). När vagnen klippte av benet hade han bara sagt: Där gick spiran. Därs. 140. Nu är det bäst att du sätter fart på spirorna. Östlund Cheyney BeskPill. 52 (1959). Den (dvs. flickan) du. Vicka spirer! Å den där ser ut som en ko! Vicka stockar till påkar! Asklund BrödKlar. 84 (1962).
8) (spir) [sv. dial. spir; jfr nor. dial. spir; sannol. till SPIRA, v., i bet. I 1 b, under anslutning till 1, 5, 6] (i vissa trakter, bygdemålsfärgat) bildl., om (framsprutande) vattenstråle. Det gnisslar och skvätter från den stora bysprutan, som pumpas för hand och med spiren når upp till takrännan men inte till nocken. Aspenström Bäck. 96 (1958).
Ssgr: A: (6) SPIR-AVSLUTNING~020. konkret, om avslutning (på ngt, i sht torn) som utgör en spira (spiror). TT 1896, Byggn. s. 3 (på slottstorn).
(1 c) -AX. (†) ax som uteslutande består av pistillbärande blommor, honax, honblomställning, honhänge. Nyman VäxtNatH 2: 231 (1868; på ek).
(2) -BEN. (spire- 17301731) (numera bl. tillf.) av en spira tillverkat ben (se ben, sbst.1 II 2 b); anträffat bl. om var o. en av de (sammanlutande) stolpar som uppbär huven (se huv, sbst.1 2) på en klockstapel. VDAkt. 1730, s. 11. Därs. 1731, nr 394 (om förh. 1729).
(1 e) -BJÖRNBÄR~02, äv. ~20. bot. växten Rubus thyrsanthus Focke (som har påfallande långskaftade o. rikblommiga klasar). Krok o. Almquist Fl. 1: 153 (1905).
-BLOMMA, sbst.1 (sbst.2 se sp. 9758). (†)
1) till 1 c: blomma som uteslutande har pistill(er), honblomma; jfr -blomster 1, -kotte o. pistill-blomma. Nyman VäxtNatH 1: 1 (1867).
2) till 1 e: växt tillhörande släktet Reseda Lin.; särsk. dels pregnant, om R. luteola Lin., vau, dels i uttr. vit spirblomma, om R. odorata Lin., luktreseda, dels i uttr. grönaktig spirblomma, om R. lutea Lin., gulreseda; jfr -ört. Rudbeck HortBot. 98 (1685: Spirblomma hwijt). Därs. (: Grönacktig spijrblomma). Broman Glys. 3: 820 (1724: Spirbloma .. grönachtig .. hwit). Linné Ungd. 1: 315 (1731: Spirblomma hwit). (jfr: Rudbeck HortBot. 98 (1685: Monspelikz spirblomma; om R. phyteuma Lin.).) Ssgr (till -blomma, sbst.1 1; †): spirblom-hänge. hänge (se d. o. 1 b) av ”spirblommor”, hon(blom)hänge; jfr spir-hänge. Nyman VäxtNatH 2: 228 (1868; på bok). -kalk. om hylle (se hylle, sbst.3 b) som omger ”spirblomma”, honblomhylle, honblomperiant; jfr kalk, sbst.1 II. Nyman VäxtNatH 2: 239 (1868; på asp).
-BLOMMIG.
1) (†) till 1 c, om växtindivid: som uteslutande har ”spirblommor” (se -blomma, sbst.1 1), honblommig. Nyman VäxtNatH 1: 34 (1867; om individ av släktet Petasites Mill.).
2) (föga br.) till 1 e, om växt: vars blomställning bildar en spira; jfr -blomma, sbst.1 2. SvRike I. 2: 22 (1900; om orkidéer).
-BLOMSTER. (†)
1) till 1 c, om blomställning (korg) med övervägande honblommor, honblomställning, honlig korg; jfr blomster 1 d. Nyman VäxtNatH 1: 35 (1867; hos pestskråp).
2) till 4 f β: örtsläktet Pedicularis Lin., spira (se spira, sbst.1 4 f β); anträffat bl. dels ss. förled i ssg, dels i ssgn skogs-spirblomster-ört. Ssg (till -blomster 2; †): spirblomster-art. art av Pedicularis Lin. SvBot. nr 358 (1808).
(3) -BRASS. (spir- 18721921. spire- 1889) (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. brass (se brass, sbst.2) varmed en utanför den egentliga rånocken utskjutande spira (ledsegels- l. läsegelsspira) stöttas i sidled. Frick o. Trolle 163 (1872). Cannelin (1921).
(1 e) -BUSKE. om ett förr uppställt botaniskt släkte Macrothyrsus Spach (i senare systematik indraget i släktet Aesculus Lin.); förr äv. i uttr. tvåfärgad spirbuske, om (den från Nordamerika härstammande, förr nämnda släkte tillordnade) prydnadsbusken Aesculus discolor Pursh (som har tvåfärgade kronblad). Lilja FlOdlVext. Suppl. 23 (1840). Tvåfärgad Spirbuske .. kronbladen hvita med gula ådror. Därs.
(5 b) -BUSS. (spir- 1789. spire- 17631817) [senare leden identisk med buss, sbst.2] (†) om större regelbundet anskjutande l. anskjuten (se anskjuta II 1 a) salpeterkristall. VetAH 1763, s. 224. Uti Frankrike äro .. (oregelbundet kristalliserade) spirbussar kände under namn af Salpétre en baguettes, och dömmas at vara sämre till krutgörning, samt säljas således til apothequare. Rinman 2: 787 (1789). Weste FörslSAOB (c. 1817).
(3) -BYGEL. [jfr nl. spierbeugel] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. på råriggat segelfartyg, om var o. en av de ringformade byglar (se bygel 1) som (fästade till en rå) tjänar till att ge stöd o. fäste åt ledsegelsspirorna. Frick o. Trolle 8 (1872). Stenfelt (1920).
(2 c) -BÅK. i sht förr förekommande, på land uppfört, sjömärke (se sjö-märke, sbst.1 2) bestående av ett flertal spiror snett uppresta kring o. stöttande en rakt upprättstående längre spira (ofta försedd med en tunna l. tavla o. d. på toppen); jfr båk 1 o. -kase. GbgMag. 1760, s. 496. Gåshällan .. (är en) Spirbåk med tvenne tunnor på spiran. UnderrFyr. 27 (1842). Sverige eger för närvarande till rättelse-punkter för seglationen inalles 26 fyrbåkar och omkring 140 känningsbåkar, spirbåkar, stångmärken, kasar och kummel. KrigVAH 1845, s. 46. I kvällningen hade man spirbåken på Hemgårdsberget i storkikaren, och nästa kväll var lots ombord — själve storfräsen Linderman. Törnblom Livsöd. 61 (1915). SvFlH 3: 241 (1945; försedd med tavla; om förh. på 1840-talet).
(4) -BÄRANDE, p. adj. (spir- 18441944. spiro- 1912) som bär spira. Johansson HomOd. 4: 63 (1844; om drottar).
(4) -BÄRARE. (spir- 1734 osv. spire- 1749) [fsv. spiro bärare] person som bär (ngns) spira. Serenius Kk 3 a (1734).
(2) -EXPORT. (numera nästan bl. om ä. förh.) Edberg TräB 29 (1929).
(1 e) -FIBBLA. (†) växten Crepis præmorsa (Lin.) Tausch (vars korgställning bildar en spira), klasefibbla; anträffat bl. i pl.; jfr -fälle, -klofibbla. Kindberg SvFl. 289 (1877).
(2 (, 3)) -FLOTTE. (i sht förr) flotte (se flotte, sbst.2 1) gjord av hopfogade spiror (särsk. använd vid arbete utombords). Pihlström SkeppAflöpn. 1: 192 (1796). Frick o. Trolle 248 (1872; använd vid arbeten i samband med kölhalning av fartyg).
(17) -FORM. om form l. skapnad som är l. liknar en spiras l. spirors. Östergren (1944).
(17) -FORMIG. som har spirform. WoL 1347 (1889; i övers. av eng. spiry).
(1 e) -FÄLLE. (knappast br.) = -fibbla; jfr fälle, sbst.2 Neuman o. Ahlfvengren Fl. 63 (1901).
(2) -FÖRSÄLJNING. (numera nästan bl. om ä. förh.) Trozelius Rosensten 7 (1771).
(1 e) -GRÄS. (spir- 1685. spire- 17731785) (†)
1) (den på Kreta inhemska, ett gult färgämne innehållande) växten Datisca cannabina Lin. Rudbeck HortBot. 68 (1685).
2) växten Chamænerion angustifolium (Lin.) Scop., mjölke, kropp, rallarros. Gadd Landtsk. 1: 352 (1773). HushJourn. 1785, april s. 382.
(2) -GÅNG. (förr) bergv. konstgång (se d. o. 3), stånggång. Holmkvist BergslGruvspr. (i handl. fr. 1842). JernkA 1871, s. 361.
(3) -GÖLING. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. på råriggat segelfartyg, om tåg som, fastgjort vid en spira (särsk. ledsegelsspira), används för att hissa denna; jfr göling, sbst.3, samt -upphalare. Ekelöf Skeppsm. 41 (1881; för hissande av märsråspira). Wrangel SvFlBok 10 (1897).
(1) -HUMLE. [benämningen i anslutning till fsv. humbla spiror, pl., (om våren) uppspirande skott på humle] (knappast br.) bot. växten Humulus lupulus Lin., humle. Lyttkens Växtn. 1189 (1912).
(1 c) -HÄNGE. (†) = -blom-hänge. Nyman VäxtNatH 2: 227 (1868).
(2 c) -KASE. (numera bl. ngn gg, i skildring av ä. förh.) om spirbåk; jfr kase I 4. SPF 1850, s. 251. Nylander Sjöfolk 4: 120 (1921).
(1 e) -KLOFIBBLA. (†) = -fibbla. Thedenius FlUplSöderm. 365 (1871).
(5, 6) -KNAPP. (spir- 1670 (: SPirKnap skeiedh) osv. spire- 15561584) (numera bl. mera tillf.) jfr -knopp o. knapp, sbst. 1; företrädesvis till 5 a, om (ss. utsmyckning tjänande) knapp på bruksföremål (särsk. husgerådssak) l. möbel o. d. från ä. tid. G1R 26: 373 (1556; förgylld, på (spira på) skaftända av sked). SvSilversm. 1: 131 (i handl. fr. 1564; på (spira på) lock till kredens). Ssg (numera bl. tillf.): spirknapp-sked. sked (se sked, sbst.1 3) med spirknapp i skaftändan. BoupptSthm 1670, s. 577.
(5, 6) -KNOPP. (spire- 15521563) (numera bl. mera tillf.) knopp (se d. o. 1) som anbringats på (toppen av) l. som i sin övre del utgår i o. bildar l. är försedd med en spira; i sht till 5 a, om sådan (ss. utsmyckning tjänande) knopp på bruksföremål (särsk. husgerådssak) l. möbel o. d. från ä. tid; jfr -knapp. Kyrkans förgyllda spirknopp glänste i solen. Ena szólff skeed m(ed) en spiire knop. 2SthmTb. 2: 170 (1552).
(1 c) -KOTTE. (†) kottelik honlig blomställning, honkotte. Nyman VäxtNatH 2: 280 (1868).
(5 b) -KRAKE. [sv. dial. spirkrake] (numera bl. i vissa trakter, bygdemålsfärgat) om (av riklig vattentillgång föranledd) tjäl- l. isbildning omedelbart intill o. i huvudsak vinkelrätt mot markytan, kännetecknad av (stundom i två l. flera lager ovanpå varandra utbildade) mer l. mindre täta (prismatiska) knippen av isnålar l. isstänglar (som bringar ovanpå knippena befintlig jord (vanl. utgörande ett tunt o. poröst lager) att lyftas upp); äv. med särskild tanke på l. enbart om den gm sådan tjäl- l. isbildning upplyftade l. förändrade markytan; pipkrake; jfr krake, sbst.6 Kolningen måste vara slutad på hösten före den tid, då starkare nattfroster inträffa, ty kölden häfver upp stybbet till s. k. ”pipkrake” (spirkrake), och i detta tillstånd är det alldeles omöjligt att få det tillräckligt tätt och skyddande. Svedelius Koln. 92 (1872).
(2 b) -KRAN. (i fackspr., särsk. bergv.) enklare lyftkran l. hissanordning i form av två (l. tre) upprättstående upptill förenade o. nedtill särade spiror bildande ställning för ett mellan spirorna fästat hisstyg, saxkran, sax (se sax, sbst.1 2 g β). JernkA 1833, s. 664. Om spirkranen skall stå för sig själv måste den ha 3 ben, men det kan ju räcka med två om den upptill stöds mot en vägg l. dyl. SAOBArkSakkSvar (1979).
(2, 6) -KRÖNT, p. adj. (i sht i vitter stil) krönt (se kröna 7) med spira l. spiror; i sht till 6 (särsk. om torn). Rydberg Varia 237 (1894; om karnapper). Sjöbeck Uppl. 263 (1948; om kyrktorn).
(1) -KÅL. (spir- 1592 osv. spire- 15921664)
1) [fsv. spiro kal, sv. dial. spirkål] (numera i sht i vissa trakter samt trädg.) koll. l. ss. ämnesnamn, om de späda skott som tidigt om våren skjuter ut från en övervintrad stam av kål (i sht kruskål (blåkål) l. rosenkål l. huvudkål); äv. om skördade (o. till föda avsedda l. använda) sådana skott; förr sannol. äv. [möjl. på grund av den resliga plymlika växten (jfr spira, sbst.1 1 e, 2, 4 f)] inskränktare, om ett bestämt slags (grön)kål. Månedtz förtäring (:) .. Blåkååll 1 f(järding) Spirekååll ½ f(järding). HovförtärSthm 10/6 1592 A. Att hann 3 reser hafuer waritt, vthi hennes kålgårdh, och der vthstullett all hennes spirkåål. 3SthmTb. 5: 53 (1603). Potage på Spijrekåål. Salé 104 (1664). 2SvUppslB 17: 390 (1953). (jfr: Blåspire Kåål. Månsson Trääg. 35 (1643; upptagen ss. en särskild sort).)
2) i sht trädg. i utvidgad anv., om spirkål som får växa vidare på plantan o. bilda blommor för att under sommaren l. hösten ge frön till utsäde, frökål. Holmberg 2: 756 (1795); möjl. till 1. Weste FörslSAOB (c. 1817).
(16) -LIK. (spir- 1875 osv. spire- 1982) lik en spira l. spiror. NF 1: 456 (1875; om kvastknippe). SAOBArkSakkSvar (1982; om blomställning).
(1 e) -LYSING. (†) bot. växten Lysimachia thyrsiflora Lin. (som har smal o. utdragen blomställning), topplösa; jfr lysing, sbst.1 2, samt -videört. Nyman HbBot. 288 (1858).
(2) -LÅNG. (numera bl. tillf.) lång ss. en spira. CAEhrensvärd Brev 2: 71 (1795; om människor).
(3) -MAN. (numera bl. i skildring av ä. förh.) om besättningsman på råriggat örlogsskepp med uppgift att (i samband med vissa manövrer) fastgöra l. nedfira ledsegelsspira (-spiror). Ekelöf Skeppsm. 41 (1881).
(1 e) -MYNTA. (†) jfr mynta, sbst.
1) sannol. om växten Mentha longifolia Lin., gråmynta (äv. i uttr. smalbladig spirmynta); i uttr. bredbladig spirmynta möjl. äv. om form av hybriden M. longifolia × suaveolens Ehrh. (dvs. gråmynta × rundmynta) l. (jfr 2) form av hybriden M. spicata Lin. × suaveolens (dvs. grönmynta × rundmynta). Rudbeck HortBot. 74 (1685: Spirmynta smalbladig). Därs. (: Spirmynta bredbladig). Krok o. Almquist Fl. 1: 60 (1901).
2) växten Mentha spicata Lin., grönmynta; jfr 1. Retzius FlOec. 451 (1806).
(3) -NOCK. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. om vardera av en spiras båda (yttersta) ändar; jfr nock, sbst. 11. Roswall Skeppsm. 1: 48 (1803). SAOL (1923).
(2, 46) -PRYDD, p. adj. (i sht i vitter stil) prydd l. försedd med spira l. spiror; särsk. till 6. EngSvOrdb. 988 (1874). Ossiannilsson Ensam 64 (1935; om stad).
(2) -PÅLE. (numera föga br.) om lång (o. grov) påle tillverkad av en spira. TT 1895, Byggn. s. 50. 11 meters spirpålar under klockbassinen (till Gbg:s gasverk). Därs. 51.
(2) -SAX. om tvenne i sin ena ände mot varandra i mer l. mindre trubbig vinkel ställda o. hopfogade spiror (äv. om två l. flera på varandra lagda o. med varandra hopfästa likvinkliga par av sådana spiror) som förr utlades att flyta på vattnet utanför avlöpningsbädd (med vinkelöppningen riktad mot denna) för att uppfånga av stapeln löpande fartyg o. bromsa upp dess fart; jfr sax, sbst.1 2 h. Pihlström SkeppAflöpn. 1: 3 (1796).
(2, 3) -SKOG. (spire- 17761789) (numera bl. tillf.) skog med långsmala (smäckra) träd l. varifrån spiror kan erhållas; jfr -träd. Gynther Förf. 7: 494 (cit. fr. 1776).
(4 f β) -SLÄKTE(T). (spir- 1904 osv. spire- 19331953) bot. örtsläktet Pedicularis Lin. ArkBot. II. 1: 19 (1904).
(3) -STJÄRT. [jfr lt. spiersteert] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. vid ledsegelsspiras inre ända fäst (smäckert) tåg varmed ändan fastsurras till sin rå. Ramsten 16 (1866). Stenfelt (1920).
(3) -STROPP. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. stropp l. tågring varmed övre ändan av ledsegelsspira (som förvaras stående i riggen) kan säkras till vanten (riggen). Ekelöf Skeppsm. 41 (1881).
(2 a) -STÄLLNING. (i fackspr., särsk. byggn.) arbetsställning (se d. o. 1) med (vanl. parvis ställda) spiror (av trä l. stålrör) ss. vertikalt bärande element. Palmstedt Res. 66 (1779).
(3) -TALJA. [jfr t. spierentalje] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. på råriggat segelfartyg, om talja (dvs. ett slags hisstyg) varmed ledsegelsspira halas ut o. in. Platen Glascock 1: 274 (1836). Smith 228 (1917).
(3) -TOPPLÄNTA~020. (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. topplänta (dvs. i höjdled verkande tåg) varmed ledsegelsspiras yttre ända (nock) stöttas o. manövreras i höjdled. Frick o. Trolle 163 (1872). Lundell (1893).
(6) -TORN. torn som i sin övre del utgår i o. bildar l. som är försett med en spira. Kalm Resa 1: 61 (1753; på kyrka).
(2, 3) -TRÄ. (spir- 1734 osv. spire- 17341789) (numera bl. ngn gg i pl. -trän) = -träd. LandtmFörordn. 142 (1734). Landsm. VII. 9: 11 (1890: spirträn).
(2, 3) -TRÄD. (spir- 1807 osv. spire- 1751) (numera bl. mera tillf.) om långsmalt (smäckert) träd (som utgör en spira l. varav en spira kan tillverkas); jfr -skog. ASFFlF 42: 281 (i handl. fr. 1751). (Sv.) Spirträd .. (t.) ein langer, hoher, gerader Baum. Möller (1807).
(3) -UPPHALARE~0200. [jfr t. spierenaufholer] (numera nästan bl. i skildring av ä. förh.) sjöt. tåg varmed spira upphalas då ledseglen icke längre skall föras; jfr -göling. Ramsten 16 (1866). Smith (1918).
(1 e) -VIDEÖRT~002, äv. ~200. (numera knappast br.) växten Lysimachia thyrsiflora Lin., topplösa; jfr -lysing. Kindberg SvNamn 16 (1905).
(1 c) -VIPPA. (†) vippa av honblommor, honvippa. Nyman VäxtNatH 1: 143 (1867).
(2, 3) -VIRKE. (spir- c. 1730 osv. spire- 16291655) (numera bl. mera tillf.) virke av l. från l. utgörande spiror l. varav spiror kan tillverkas; jfr -skog, -träd. BtÅboH I. 1: 118 (1629). Uthusbyggnad af spirvirke och bräder. PT 1892, nr 153, s. 1.
(1 c) -VÄLDIG. (†) om blomställning: som har övervägande honliga blommor. Nyman VäxtNatH 1: 36 (1867).
(1 c) -VÄXT. (†) växt med enbart ”spirblommor” (se -blomma, sbst.1 1), honväxt, honplanta. Nyman NatVäxtH 1: 21 (1867).
(2, 3) -ÄMNE. (rå)ämne av l. från l. till en spira. Mast, bom och rå göras bäst af unga spirämnen, växta så nära som möjligt, af den erforderliga svårleken. TIdr. 1881, s. 27.
(1 e) -ÖRT. (†) växten Reseda luteola Lin., vau; jfr -blomma, sbst.1 2. Rudbeck HortBot. 68 (1685).
B (numera bl. mer l. mindre tillf., i vissa ssgr, jfr -lik, -släkte): SPIRE-BEN, -BRASS, -BUSS, -BÄRARE, -GRÄS, -KNAPP, -KNOPP, -KÅL, -LIK, se A.
(2) -MAST. (†) mast (se mast, sbst.1 1) tillverkad av en spira. G1R 26: 23 (1556).
-SKOG, -SLÄKTE(T), se A.
(1 e) -STJÄRNEBLOMMA. (†) sannol. om (den i Sydeuropa, bl. a. i Spanien, förekommande) växten Scilla italica Lin. (som har en smal, axlik blomklase), italiensk blåstjärna; anträffat bl. i uttr. spansk spirestjärneblomma. Rudbeck HortBot. 82 (1685).
-TRÄ, -TRÄD, se A.
(1 e) -VIDEGRÄS. [samtliga aktuella växter har smala förlängda blomställningar] (†)
a) i uttr. bredbladigt spirevidegräs, sannol.: växten Veronica latifolia Lin. Rudbeck HortBot. 70 (1685: Spire widegräs bredbladig).
b) i uttr. blått spirevidegräs, växten Veronica longifolia Lin., strandveronika. Rudbeck HortBot. 70 (1685: Spire widegräs blå).
c) i uttr. brunt spirevidegräs, växten Lythrum salicaria Lin., fackelblomster. Rudbeck HortBot. 70 (1685: Spire widegräs brun).
-VIRKE, se A.
C (numera bl. ngn gg i vitter stil, arkaiserande): SPIRO-BÄRANDE, se A.
(4 a) -PENNINGAR, pl. (†) om pengar som elever vid gosskola emottagit ss. gåva av de borgare vars kyrkbänkar smyckats med spiror. Rudbeckius Kyrkiost. 47 (c. 1635).
Avledn.: SPIRA, v., se d. o. —
SPIRIG, adj. [sv. dial. spirig, spiret, spirot, (lång o.) smal, klen, mager, som grenar ut sig m. m.; jfr d. spiret, försedd l. prydd med spira, (l)t. spierig, finstänglig, tunn m. m. (lt. äv.: stripig o. d.), nl. spierig, tunn, rank, högt uppskjutande m. m.]
1) (numera föga br.) till 1, om växt(form) hos träd l. buske (jfr 2): som liknar l. erinrar om en ung o. späd växtdels, särsk. liktydigt med: spinkig l. tanig l. klen (närmande sig l. övergående i bet.: tynande). När .. (gråalarna) genom en tunn belöfning och spirig växt gifva tillkänna ett undertryckt och sjukligt tillstånd, böra de .. borthuggas. JernkA 1851, s. 289.
2) (numera i sht i fackspr. l. vitter stil) till 17: som utlöper i l. som formar l. bildar en spira l. spiror; som är l. utgör en spira(s); som har l. är försedd l. prydd med en spira l. spiror; särsk. till 1 (f) l. 2, om växt l. växtdel l. växtform. De stolta granar resa / Ifrån sin raka stam en mörk och spirig topp. Adlerbeth Skald. 2: 150 (1798). Dens. Buc. 32 (1807; om alar). Ljungen växer hög öfver tufvorna, och blott en och annan spirig och rank en bryter viddens enformighet. MalmöT 1898, nr 616, s. 3. Den kortgreniga, spiriga Norrlandsformen (av gran) går ej ner till Uppland. Uppl. 1: 93 (1901). särsk.
a) (†) till 5 b, om (texturen hos) silver: som på ytan uppvisar utväxter i form av taggar l. dendriter o. d.; äv. om texturen hos bergart: som på ytan l. i brottyta uppvisar långsmala, stavformiga korn, stänglig. VetAH 1788, s. 287 (om texturen hos silver). Spirig Fältspat. Därs. 1805, s. 105.
b) (numera bl. i vitter stil) till 5 g, om horn (se d. o. 1, 2) på djur; äv. i överförd anv., om djur: som har spirigt l. spiriga (i ovan angiven bet.) horn. Ekoxar .. hwilkas hannar hafwa spiriga horn, som älgar. Crælius TunaL 144 (1774). Väl slängfotade, spiriga oxar, och hulliga vädrar / Flådde man många. Tranér HomIl. 403 (1820).
c) [sv. dial. spiruger] (i vissa trakter) till 5 i, om (vår)is, = pipig, adj.2 3 a. Vid ankomsten (till Norrb.) 2 maj var vintern alltjämt närvarande; spiriga isar, snö i skogen, sparsamt med barfläckar på tegarna. ICAKurir. 1983, nr 16, s. 4. Anm. till 2. De flesta av de under 2 o. dess undermom. ovan upptagna språkproven kan äv. uppfattas ss. föreliggande med den bet. som redovisas under 3 nedan.
3) (numera i sht i fackspr. l. vitter stil) till 17: som har form l. utseende av l. som liknar l. erinrar om en spira l. spiror, särsk. (numera knappast br.) till 4; stundom äv. allmännare, övergående dels i bet.: spetsig, dels (särsk. om hårtest) i bet.: spretig l. stretig. (Sv.) Spirig .. (t.) spieszig. Möller (1807). (Sv.) Spirig .. (t.) zepterförmig. Därs. (Flickan) slänger .. med sina otämjda spiriga testar och har en svans beundrande, tvångsklippta väninnor i hälarna. DN(A) 1966, nr 115, s. 18. Anm. till 3. Jfr anm. till 2 ovan o. under detta mom. med undermom. upptagna språkprov.

 

Spalt S 9742 band 29, 1985

Webbansvarig