Publicerad 1962   Lämna synpunkter
RÖRELSE 3relse2 l. 3-, r. l. f.; best. -en; pl. -er ((†) =, sannol. ss. n., KOF 1: 421 (c. 1618)).
Etymologi
[fsv. rörilse; jfr dan. o. nor. rørelse; avledn. av RÖRA, v.2 — Jfr RÖRSEL]
A. ss. vbalsbst. till RÖRA, v.2 II (o. IV); jfr B.
1) motsv. RÖRA, v.2 II 1 (o. IV 1): handling l. värksamhet l. skeende som innebär någon form av (total l. partiell) lägesförändring (t. ex. förflyttning, svängande, rotation, vridning, skakning) l. tillstånd som utmärkes av sådan handling osv.; förhållandet att ngn l. ngt rör sig; motsatt: stillestånd, vila, ro. Fysisk rörelse. Rytmisk, jämn, likformig, ojämn, olikformig, hoppande, gungande, ryckig rörelse. Avtagande, tilltagande, ökande rörelse. Rätlinig rörelse. Vara (stadd) i rörelse. Komma i rörelse. Försätta l. sätta, äv. bringa ngt i rörelse. Sätta sig i rörelse. Hålla ngt i rörelse. Överföra l. fortplanta en rörelse från en maskindel till en annan. Sielfua Rörelsen är tueggiahanda, antingen skeer hon af sigh sielf, eller och af itt annat. Forsius Phys. 35 (1611). Utaf Mechaniquen föreställas de allmännaste rörelsens Lagar. PH 7: 5017 (1760). Senare rörelser inom bergmassorna (måste) hafva egt rum, genom hvilka lagren blifvit rubbade och uppresta. Nathorst JordH 10 (1888). Ett annat allmänt resultat, hvartill naturvetenskapen vill komma, är att återföra allt till de två enkla elementen — massa och rörelse. Fahlbeck Världsåsk. 20 (1910). Då det .. blåste .., åstadkommo blad och grenar i sin ständiga rörelse ett lätt skuggspel på .. gardinerna. Wägner Silv. 7 (1924). Piccolon .. sätter hotellets svängdörr i rörelse. Hedberg StorkSev. 5 (1957). — jfr BALANS-, CIRKULÄR-, DIFFERENTIAL-, EGEN-, HÄVSTÅNGS-, JORDSKORPE-, KUL-, MED-, MOT-, ORM-, OSCILLATIONS-, PARALLELL-, PÄNDEL-, ROTATIONS-, SIDO-, SJÄLV-, SPIRAL-, SVÄNGNINGS-, SÄTTNINGS-, TRANSLATIONS-, VIBRATIONS-, VINKEL-, VÅG-RÖRELSE m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. (den) första rörelsen, dels om det första fallet av rörelse i tillvaron, betraktat ss. (en gudomlig makt som utgör) orsaken till all annan rörelse, dels om den yttersta av de kristallsfärer som enligt den äldre grekiska astronomien roterade kring jorden o. gav upphov till de därvid fästa stjärnornas rörelse (”primum mobile”); jfr 12 samt RÖRA, v.2 V I b. Luth Astr. 5 (1584). Linné Skr. 2: 293 (c. 1760).
b) om det förhållandet att en levande varelse l. en kroppsdel l. ett kroppsorgan o. d. rör sig; jfr e α, f. En rörelse av l. med en lem. En ofrivillig rörelse. Utföra en rörelse. Han gjorde en oförsiktig rörelse med handen och råkade välta omkull en vas. Alla hans rörelser voro snabba och väl avvägda. Tarmarnas peristaltiska rörelser. (Pesten) Förstörer Hiertatz Lijffachtighe Rörelser. L. Paulinus Gothus Pest. 13 a (1623). En Muskels rörelse stannar så snart man klämmer, binder eller afskiär dess nerve. Rosenstein Comp. 87 (1736). Jag beundrade hennes .. behagfulla rörelser. De Geer Minn. 1: 98 (1847, 1892). Det egendomliga är, att man ej kan se någon den minsta rörelse av munnen, strupen eller bröstet vid lätets frambringande (när klogrodan sjunger). FoFl. 1931, s. 282. Om strupen vred / sig plötsligt hennes händer i nervösa / rörelser. Gullberg Terzin. 39 (1958). — jfr ANDNINGS-, ARM-, BEN-, DANS-, FINGER-, HAND-, HJÄRT-, HUVUD-, KROPPS-, MED-, MUSKEL-, REFLEX-, SJÄLV-, TAL-, TARM-, TVÅNGS-, VILJE-, ÖGON-RÖRELSE m. fl. — särsk.
α) om rörelse som utgör uttryck för l. återspeglar en viss inställning l. känsla o. d., övergående i bet.: åtbörd, gest, minspel l. dyl. Afsky för smickrande rörelser. Walcke MbDansk. 32 (1782). Ma chère mère gjorde leende en slags föraktlig rörelse med handen. Bremer Grann. 2: 122 (1837). Gav akt på varje rörelse i hennes ansikte. Östergren (1937). jfr ANSIKTS-, HAND-, MIM-RÖRELSE.
β) (†) i utvidgad anv., i uttr. fonetisk rörelse, om talorganens bildande av ljud. Rydqvist SSL 4: 334 (1870).
c) om det förhållandet att en maskin l. maskindel rör sig; ofta liktydigt med: gång. Sielfva rörelsen (hos en maskin bör) skie lätt och tyst vtan darning, knarkande och andra bevägningar. Polhem Invent. 4 (1729). På den enkla gjutmaskinen (för typgjutning) utföres gjutarens arbete, då en vef för hand, genom ånga eller annan kraft sätter mekanismen i rörelse. 2UB 10: 185 (1906). — jfr ARBETS-, MASKIN-, PILGRIMSSTEG-, PLANET-, SLID-, VEVSTAKS-RÖRELSE m. fl.
d) om det förhållandet att en vätska l. flytande massa l. gas (särsk. luft) o. d. rör sig l. att det rör sig (t. ex. sjuder l. bubblar o. d.) i en vätska l. flytande massa o. d.; i fråga om kroppsvätska (t. ex. ngns blod) i sht förr äv. bildl., ss. beteckning för affekt. Hiärne Berghl. 444 (1687). Luften, som igenom det som dån och Liud förorsaker, sättjes uti rörelse, måste (osv.). Triewald Konst. 80 (1734). Jag blir så ängslig. .. Det är ej någon ting verkligt, det är rörelser af et uphetsat blod. Levin Schiller Cab. 101 (1800). Af sandens hetta fick luften intill den en sakta böljande rörelse. Hallström Than. 55 (1900). — jfr LUFT-, PLASMA-, PROTOPLASMA-, VATTEN-, VÅG-RÖRELSE. — särsk. om bubblande l. sjudande framkallat av någon kemisk process o. d. Der et Svafvel är, tviflas och intet at ju ock någon rörelse måsta vara, och vid den trackten några varma vatn. Salberg PVetA 1745, s. 23. Salltsyran .. uplöser Järn .. med någon hetta och stark rörelse af hvita bläddror. Rinman JärnH 828 (1782). FKM 2: 154 (1807).
e) motsv. RÖRA, v.2 II 1 f (o. IV 1 g), om total lägesförändring, innebärande ngns l. ngts förflyttning från en plats till en annan l. en viss sträcka l. i en viss bana o. d.; i sht ss. sammanfattande beteckning för olika slag av förflyttning. — jfr CIRKEL-, FALL-, GLID-, KRETS-, SICKSACK-RÖRELSE m. fl.
α) om en levande varelses förflyttning; särsk. dels ss. sammanfattande beteckning för olika slag av förflyttning (gång, springande, marscherande, simmande, flygande), dels med tanke på det för varelsen normala förflyttningssättet (t. ex. en människas gång); stundom äv. med inbegrepp av förflyttning med hjälp av fordon l. fartyg; jfr β β’, f. (Hälsan) är det, som gör oss ett nöje af rörelse och arbete. Westerdahl Häls. 2 (1768); jfr f. (Fisken i en sjö) är i en ständig rörelse under sitt sökande efter föda. Hammarström Sportfiske 124 (1925). Hon satte sig i rörelse mot dörren. Trenter Lek 232 (1950). Mycket folk satte .. (kyrkklockorna) inte i rörelse. Vägarna låg tomma och tysta. Gustaf-Janson KärlekDec. 126 (1959). — särsk. om en folkgrupps förflyttning från en boplats till en annan l. ett nomadfolks vandringar o. d. Högström Lapm. 44 (1747). Oscar II 3: 301 (1868, 1889). (Hos tusayaindianerna) förekommo (i vissa fall) fixerade rörelser då hela byar med ett tag övergåvos och folket byggde sig nya i andra trakter. SvGeogrÅb. 1933, s. 59. jfr FOLK-RÖRELSE.
β) om en saks förflyttning. Enkel, sammansatt rörelse. Absolut, relativ rörelse. Polhem Invent. 36 (1729). När en kropps hastighet är olika, kallar man dess rörelse ojämn. De Rogier Euler 1: 283 (1786). Saftens rörelse från roten till bladen. Agardh Bot. 2: 223 (1832). Ekman Mek. 193 (1919). — jfr ATOM-, CENTRAL-RÖRELSE. — särsk.
α’) om en himlakropps förflyttning. Solen med sin rörelse genom the try himmelens teckn Stenbocken, Wattumannen och Fiskarna. Spole Alm. 1700, s. 40. Egenrörelse .. definieras som en stjärnas skenbara rörelse på himlavalvet, sådan som den ter sig för oss. Strömgren AstrMin. 1: 64 (1921). Solens rörelse bland stjärnorna kalla vi för dess årliga rörelse, till skillnad från den dagliga rörelsen. Bergstrand Astr. 48 (1925). jfr EGEN-, OMLOPPS-, PLANET-RÖRELSE.
β’) (numera bl. tillf.) om ett fordons l. fartygs förflyttning; jfr α, 3. Stockholms läkaredroskor voro i flitig rörelse för agitationen (för Karolinska institutets jämställdhet med universiteten). De Geer Minn. 1: 209 (1892).
f) om rörelse (i bet b l. e α) som ngn utför i syfte att uppöva förmågan att röra sig l. att utbilda o. stärka kroppen l. vidmakthålla den kroppsliga vigören o. d.
α) om olika, till gymnastik hörande rörelser (i bet. b l. e α). Aktiv, passiv rörelse, se AKTIV, adj. 1 c, resp. PASSIV, adj. 4 a. Som morgongymnastik utförde han en hel serie rörelser. Ling Regl. 1 (1836). Jämte baden äro massage och rörelser de viktigaste formerna av den fysikaliska terapien. Ljungdahl ÄmnSj. 200 (1930). jfr ARM-, AVSLUTNINGS-, BALANS-, BARR-, BEN-, BÅL-, HÅLLNINGS-, MOTSTÅNDS-, ORDNINGS-, REDSKAPS-, RÄTTNINGS-, TAKT-RÖRELSE m. fl.
β) i fråga om motion av annat slag än gymnastik, t. ex. promenader, förr äv. åkturer; numera bl. (mera tillf.) i sg.; förr äv. i sådana uttr. som ta sig rörelse l. ha sina rörelser, ta motion. Schroderus Comenius 940 (1639). Altijd för Måltiden, serdeles mot Aftonen (under brunnsdrickning), måste man hafwa sina Rörelser och Öfningar. Hiärne Underr. 41 (1702). (Min inkomst är så liten att) jag ej ens kan hålla mig en häst till en för min hälsa nödvändig rörelse. Leopold (SVS) II. 2: 253 (1795). Då jag .. ville gå ut för att ta mig rörelse, började det regna. Wallin Bref 295 (1849). jfr: Få för litet (kropps)rörelse. Östergren (1937). jfr KROPPS-RÖRELSE.
g) (numera knappast br.) övergående i bet.: rörelseförmåga l. (i fråga om sak) rörlighet l. dyl.; jfr 6 a. Alt thet som hafwer Lijff, sinne och rörelse, thet är itt Diwr. Schroderus Comenius 142 (1639). (Han) hade så wijda förwunnjt slaget, att han fåt sin rörelsse igen. HTSkån. 1: 250 (1659). Den Andra (egenskapen hos vattnet) är Dess flytaktighet och rörelse. Wallerius ChemPhys. 1: 77 (1759). (Jesus) gjorde de spetälska rena, och återställde känsla och rörelse i de förlamades lemmar. Hagberg Pred. 5: 122 (1819). Topelius Lb. 1: 3 (1860). — jfr SJÄLV-RÖRELSE.
2) [jfr 1 e, 6 e] mil. förflyttning av trupp l. annan militär enhet; ofta med inbegrepp av annan militär värksamhet, övergående i bet.: (militär) operation l. manöver; jfr RÖRA, v.2 II 1 f β. En taktisk rörelse. Göra en kringgående rörelse. Sätta, äv. bringa (en trupp o. d.) i rörelse. Hela armén satte sig i rörelse mot den fientliga huvudstaden. Gustaf .. munstrade sina troupper: hade dem i ständig rörelse fienden til skrämsel. Celsius G1 2: 295 (1753). Terrängen .. omöjliggjorde kringgående rörelse. Nordensvan Mainfältt. 45 (1894). SFS 1938, s. 376. — jfr ANFALLS-, FLANK-, KRIGS-, MOT-, OFFENSIV-, OMFATTNINGS-, SKEN-, TRUPP-, ÅTERTÅGS-, ÖVERRUMPLINGS-RÖRELSE m. fl. — särsk. bildl., om aktion l. manöver o. d.; jfr 6 e β. En slug strategisk rörelse af Olof Jonsson strax före de gemensamma voteringarna. Billing AntRiksd. 46 (1893). Varje gudstjänst vill ju vara en offensiv rörelse i Herrens krig. Bolander HerrKr. 61 (1946).
3) trafikerande av l. trafik på en trafikled l. plats; stundom svårt att skilja från 6 d α. Utan särskildt .. tilstånd, må .. ej .. vagnar och kärror utställas på gatorne til hinder för rörelsen. PH 13: 109 (1784). På den segelbara floden (Oka vid Kaluga) råder en liflig rörelse. Tegnér Armfelt 2: 306 (1884). (Det) tillkommer .. (vattenfalls-)styrelsen särskilt att .. övervaka rörelsen å kanalerna. SFS 1920, s. 1582. — jfr SKEPPS-RÖRELSE.
4) ett mynts l. värdepappers l. en varas omlopp l. cirkulation l. vandrande l. överflyttning från en innehavare till en annan; varuomsättning; i sg. (förr äv. pl., se a) best. (särsk. i uttr. allmänna rörelsen) äv. sammanfattande, om all cirkulation av mynt osv. l. all varuomsättning inom ett samhälle l. dess näringsliv (i denna anv. svårt att skilja från 7); jfr RÖRA, v.2 I 6 a. PH 5: 2938 (1750). Silfret giömmes af de rika, af de fattiga nedgräfves och med et ord försvinner alldehles utur rörelsen. Höpken 2: 682 (1771). (Koppar-)Verkets drift sätter nära 100,000 Sp(ecie)d(aler) i årlig rörelse. Palmblad Norige 141 (1846). En öfverflyttning .. från utländska till inländska händer af dessa i utlandet en gång placerade (värde-)papper har säkerligen icke förekommit (före 1885). Deremot kan man med lätthet konstatera en motsatt rörelse hos de svenska obligationerna. Fahlbeck NatFörm. 49 (1890). Det (åligger) fullmäktige i riksbanken att, så snart ske kan, ur den allmänna rörelsen indraga sedlar till belopp, motsvarande vad som på grund av .. medgiven ökning av sedelutgivningsrätten må hava utgivits. SFS 1915, s. 311. Att ett jubileumsmynt .. den 1 oktober 1952 kommer att i rörelsen utsläppas. Därs. 1952, s. 1291. Varornas rörelse .. yttrade sig här (på kontoret) bara som papper och siffror. Siwertz Tråd. 19 (1957). — jfr KASSA-, PÄNNING-, VARU-RÖRELSE. — särsk.
a) (†) i pl.; särsk. i pl. best., sammanfattande: (allmänna) rörelsen. Du värda (handels-)Stånd .. / Som gör och främjar landets väl, / Med rörelser af mynt och vara. Nordenflycht QT 1746—47, s. 119. Jag sade, att sedlarnas värde .. aldrig (bör) fällas eller höjas, så länge några sedlar äro qvar i rörelserna. Chydenius 300 (1766). LBÄ 5—6: 70 (1797).
b) (numera bl. tillf.) i uttr. låta pängar komma i rörelse, ge ut l. göra av med l. sätta fart på pängar. Om hennes förre man var en gnidare, så låter väl den nuvarande Bremerska p:grne komma i rörelse. Porthan BrCalonius 519 (1798).
c) (†) varuutbyte, handel; jfr 7. Med Belgien är rörelsen ganska obetydlig. Palmblad Norige 176 (1846).
5) [jfr fr. mouvement] (†) om det förhållandet att i ett ämbetsvärk o. d. vid en befattningshavares uppflyttning till högre tjänst (l. avgång ur tjänst) ss. följd härav ett antal lägre befattningshavare inom värket få befordran; äv. allmännare, dels: befordringssystem, dels uppflyttning till högre tjänst, befordran, avancemang. Collegium (beslöt) .. at i första rummet .. föreslå Translatoren vid antiquitets Archivum Biörner (till den lediga assessorsbefattningen) i anseende til .. at .. derigenom blefve någon rörelse för vederbörande betienter vid antiquitets Archivum, hvilka .. intet offta haft tilfälle at hugna sig af någon rörelse innom detta värcket. Schück VittA 4: 306 (i handl. fr. 1735). (Adeln beslöt anhålla) det täcktes H. K. Maj:t .. fastställa en sådan rörelse uti armeen, att officerarne vid K. Lifgardet och de andre värfvade samt äfven de indelte regimenterne måtte vid förefallande öpningar .. uti befordran alternera. 2RARP 16: 293 (1747). CAEhrensvärd Brev 1: 4 (1775).
6) i allmännare, oeg. l. bildl. anv., om värksamhet l. aktivitet l. skeende av något slag (jfr 7); dels ss. beteckning för sådan värksamhet osv. som innehåller ett framträdande moment av l. som i något avseende kan jämföras med fysisk rörelse (t. ex. utveckling, förändring, oro), dels ss. en allmän beteckning för (l. symboliserande) värksamhet osv. över huvud; jfr RÖRA, v.2 II 2 (o. IV 2).
a) (numera bl. i bibelpåvärkat spr.) motsv. RÖRA, v.2 II 2 a (o. IV 2 a), symboliserande all den värksamhet som en levande varelse utövar l. dess förmåga att röra sig o. handla o. dyl. l. livet; i vissa fall svårt att skilja från 1 g; jfr äv. e α β’. Äfven som det stora verldenes Lius-Solen .. gifver alt det, som besynnerligen uti det vegetabiliska Riket finnes, lika som nyt Lif och ny rörelse; äfven så (osv.). Modée HåkSmulgr. 81 (1738). Alt hvad som lif och anda har / Samt varelse och trefnad, / Af dig (dvs. Gud) sit uppehälle tar, / Sin rörelse och lefnad. Rutström SionNSång. 66 (1778). All himlens här, all jorden och det vida haf / Han varelse och rörelse och lagar gaf. Ps. 1819, 266: 2; jfr Ps. 1937, 6: 2. — jfr LIVS-RÖRELSE. — särsk. (†) i uttr. all min rörelse, (all min handel o. vandel under) mitt hela levnadslopp l. dyl.; jfr e α. At tin förelse (dvs. Guds ledning) / I all min rörelse / Blir stundlig sporder. Runius (SVS) 1: 104 (c. 1710).
b) förhållandet att en levande varelse är (ute o.) i farten o. d.; motsatt: vila, ro; jfr RÖRA, v.2 II 2 b. Duvor bruka ju aldrig vara i rörelse efter solnedgången. Lagerlöf Holg. 2: 417 (1907).
c) om fysisk rörelse, med tanke tillika på l. med inbegrepp av andra former av handlande o. uppträdande; jfr RÖRA, v.2 II 2 c. (Arbetarna) trängta efter frihet. .. De bygga hellre bland ett folk, som de näppeligen förstå, [men] der rörelsen är otvungen, än bland egne bröder, der allt är dåligt och dödt. Chydenius 25 (1765). Hans minsta rörelse övervakades. Östergren (1937).
d) om en aktivitet hos ett kollektiv av personer (t. ex. en folkmassa) som är sammansatt av en mängd handlingar av kollektivets enskilda medlemmar, med tanke såväl på fysisk rörelse som på annan värksamhet.
α) förhållandet att folk (hastigt) rör sig av o. an (o. är i livlig aktivitet) l. att det rör sig mycket folk ute o. råder livlig aktivitet på en plats l. i ett samhälle o. d.; jfr 3. Ehrenadler Tel. 302 (1723). Hela staden är i rörelse. Här blir en mängd baler och förlustelser i file af guldbrölloppet. Bremer Grann. 2: 245 (1837). Från tidigt på morgonen voro väldiga menniskomassor i rörelse i den festsmyckade staden. VL 1896, nr 147, s. 3. Nu skulle vi se torglivet. Det var rörelse, stoj och skrik. Lagergren Minn. 4: 16 (1925). Hela salen var i oavbruten rörelse. Kjellgren Smar. 134 (1939).
β) om rörelser o. handlingar som äro tecken på upphetsning l. upprördhet l. på att ngt väckt uppseende o. d.; närmande sig bet.: uppståndelse, upphetsad stämning o. d.; jfr 11. Det uppstod en stark l. häftig rörelse bland åskådarna. Dalin (1854). Underrättelsen (om tillsättandet av den deputation som år 1848 skulle begära fri författning för Slesvig o. Holstein) väckte stor rörelse i den danska huvudstaden. HT 1926, s. 1. (Talaren:) De som mera sällan betalar sina skatter (spridd rörelse av ovilja i salen). Moberg Rosell 213 (1932).
γ) om rörelser o. handlingar som äro tecken på oro l. jäsning l. missnöje i ett samhälle o. d.; mer l. mindre klart liktydigt med: upprorisk aktivitet, oro, jäsning; i pl.: oroligheter; numera bl. i anv. med nära anslutning till 8, med bestämning som anger att det är fråga om oro l. upproriska handlingar o. d. Stiernman Riksd. 1088 (1647). De (domstolsprotokoll), som angå Dal-Allmogens rörelse och upror. 2RARP 15: 180 (1746). Det folk, som icke äger dessa kunskaper (i samhällslära), är oupplyst, .. är snart förfördt till resningar och rörelser. Rosenstein 2: 386 (1789). Upproriska rörelser. IllSvOrdb. (1955). — jfr BONDE-, INSURREKTIONS-, UPPRORS-RÖRELSE.
e) motsv. RÖRA, v.2 II 2 e, om handlingar l. åtgärder o. d. av en enskild person l. en stat l. ett företag o. d.
α) i abstraktare anv.: värksamhet, aktion, handlande, arbete o. d.; numera bl. i sådana uttr. som vara i rörelse l. sätta ngn l. sig i rörelse o. d. Han är i oavlåtlig rörelse från morgon till kväll. Serenius Ggg 2 b (1734). Skulle en Prins födas, eller en rik adelig Fru falla i barnsäng; straxt voro alle Helige i rörelse med uppenbarelser, syner och drömmar. Lagerbring 1Hist. 1: 16 (1769). Casper är i full rörelse med sin påklädning. Envallsson Casper 5 (1797). Under förloppet af år 1712 hade all akademisk rörelse afstadnat. BL 13: 77 (1847). Mycket arbetsfolk var hela dagen oafbrutet i rörelse för att hålla trottoarerna och spårvägslinierna klara. SD(L) 1900, nr 607, s. 2. Schück VittA 4: 370 (1935). — särsk.
α’) (numera föga br.) i uttr. sätta ngn l. vara i rörelse för l. mot ngn l. ngt, få ngn att värka resp. värka till förmån för resp. mot ngn l. ngt; stundom svårt att skilja från 11. (G. I förstod) at (skickligt) draga Adelens interessen ifrån Presternes tilsamman med sine: hvarigenom han satte desse de mägtigaste stånden uti rörelse emot hvarannan. Celsius G1 1: Föret. 6 (1746); jfr 11. Fruntimmer och Hofmän äro i rörelse, hvar för sin FavoritAuctor, hvar för sit BordSnille, hvar för sin SällskapsPoet (då det gäller att välja en ny ledamot i Franska akademien). Kellgren (SVS) 4: 289 (1782).
β’) (†) i uttr. allmän rörelse, sammanfattande, om all den värksamhet av olika slag som bedrives inom ett samhälle; jfr 7. (Kulturen) har åstadkommits och bevaras derigenom, att .. det finnes på jorden en särskilt arbetsklass, som åtagit sig det fysiska arbetet, den kroppsliga mödan uti civilisationens allmänna rörelse. Agardh BlSkr. 2: 107 (1837).
β) (†) konkretare: handling, manöver, aktion, manipulation, tilltag, förehavande, företag o. d.; jfr 2 slutet. (Filip av Macedonien) utsår ibland Er (dvs. atenarna) oenighets frön, och tager Edra rörelser i akt. Dalin Arg. 1: 63 (1733, 1754). (Duellanten slog motståndaren) med värjfästet i ansigtet. Åskådarne voro färdige att helsa denna lyckade men vådliga rörelse med ett bravorop, då (osv.). Rydberg Frib. 213 (1877).
f) i fråga om skeende hos ngt sakligt (konkret l. abstrakt).
α) om värksamhet l. aktivitet av ngns själsförmögenheter l. intellekt o. d.; stundom med särskild tanke på att ngns fantasi l. tankar o. d. rör(a) sig från ett område l. objekt till ett annat l. växla(r); jfr 11. Sätta fantasien i rörelse, låta fantasien spela. (Inbillningskraften) är vthi en ijdkesam rörelse. Schroderus Comenius 344 (1639). Vettgirigheten och forskningslusten äro väckta och satta i rörelse. Rosenstein 2: 159 (1789). Att framställa tankens rörelser och inkast. Levertin Diktare 161 (1892, 1898). Hennes intelligens är i ständig rörelse, tankarna gå från det ena till det andra. Söderhjelm ItRenäss. 210 (1907). Den hos samma individ ständigt fortgående psykiska rörelsen .. måste motsvaras av ett samtidigt skeende i hjärnan av något slag. Wigert PsykSj. 1: 15 (1924). — särsk.
α’) (numera föga br.) i uttr. fri rörelse, övergående i bet.: rörelsefrihet, spelrum o. d. Att beröfva bönen dess fria rörelse. Rydberg KultFörel. 4: 460 (1887). (De alltför prosaiskt lagda) som .. ej ens i skildringen af en dröm, en andesyn ville unna inbillningen en friare rörelse. Wirsén i 3SAH 2: 199 (1887).
β’) (mera tillf.) i uttr. viljans rörelse till l. mot ngt, om det förhållandet att ngn vänder sin håg till resp. mot ngt; jfr 11 c. I frihetens intresse inlägger Thomas (ab Aquino) i rättfärdiggörelsen en den fria viljans rörelse till Gud (= tro) och mot synden. Fehrman OrientK 88 (1920).
β) om förändring som för tanken framstår ss. en förflyttning mellan olika steg av en skala l. längs en viss kurva o. d. — jfr BAISSE-, BEFOLKNINGS-, KURS-, PRIS-RÖRELSE m. fl. — särsk.
α’) [jfr nylat. motus] om en melodistämmas l. ett musik- l. sångstyckes förändring med avs. på tonhöjd l. tempo; rytm, takt. I långsam rörelse är .. (valthornet) verkl(ige)n gudomligt. Geijer Brev 109 (1811). Tonstyckenas olika karakterer fordra än en långsammare, än en hastigare rörelse. Bauck 1Musikl. 1: 55 (1864). En alltför monoton rörelse i tenorstämman (i koralen nr 106). Gnosspelius Choralfr. 20 (1880). Tillsammans tecknade .. (noterna) steg för steg melodins rörelse. Ahlin Markn. 191 (1957). jfr MOT-, PARALLELL-, SIDO-, TON-RÖRELSE m. fl.
β’) om förändring (uppåt l. nedåt) i ngns sociala ställning. Uppåtstigandet (från arbetare till företagare) är (ofta) fördeladt öfver tvänne generationer, men hela denna rörelse uppåt är nu för tiden större än någonsin. EkonS 1: 439 (1894).
γ) allmännare: förhållandet att ngt utvecklar en viss aktivitet l. undergår en viss förändring l. (utan tanke på något subjekt) att det inträffar ngt l. dyl.; aktivitet, värksamhet; utveckling, förändring; skeende, händelse o. d.; särsk. (o. numera företrädesvis) i uttr. sätta ngt l. vara i rörelse, sätta ngt resp. vara i värksamhet o. d. I anseende til thet allmänna afseende, som tingen hafva, til theras förändringar, egenskaper, rörelser och bevekelser; äro alle språk i verlden the samme. Kullin EngGr. 5 (1744); jfr 1. Tolfte århundradet .. är .. den epok, då de hvälfningar och rörelser ägde rum, ur hvilka det nordliga Frankrikes communer såsom sjelfständiga ur feodalväldet lossade rättssamfund framträdde. Nordström Samh. 1: 282 (1839). Nu sattes alla krafter i rörelse för eller mot förslaget. Malmström Hist. 1: 132 (1855). De reaktionära hata all rörelse i samhällslifvet. Sundén (1888). (Jag) märkte att åtskilliga krafter voro i rörelse emot mig. De Geer Minn. 2: 157 (1892). Rörelse och framåtskridande. Östergren (1937). — särsk. (numera knappast br.) om det förhållandet att ett företag o. d. driver sin värksamhet l. är i gång; jfr 7. Alla nödiga handtvärk voro .. (i Visby) i god rörelse. Dalin Hist. 2: 461 (1750). Då man i ett land vill bringa en ny handelsgren i rörelse. Chydenius 314 (1766). Nu äro teatrarne i rörelse; där spelas både för- och eftermiddag. Wallin Bref 3 (1840). särsk. (†) i sådana uttr. som ngt kommer i rörelse o. d., ngt kommer i gång; komma till fullkomlig rörelse, komma ordentligt i gång l. dyl.; sätta ngt utan drift och rörelse, låta den värksamhet som ngt utövar avstanna. At alle små och Socknevägar blifva rögde, hvarförinnan icke eller orten (dvs. Madesjö socken) kan komma til fulkomlig rörelse och upkomst. VetAH 1747, s. 138. Sättja Riksstyrelsen utan drift och rörelse. PH 6: 4451 (1756). Hvad är det för et project til en PensionsCassa .. som jag .. hört omtalas? Det vore önskeligt at denna saken en gång komme i rörelse. Posten 1769, s. 1137. Nordin i 2SAH 5: 375 (1810).
7) värksamhet för drivande av visst näringsfång l. för produktion av l. handel med nyttigheter o. därmed förbunden värksamhet, t. ex. varutransport o. pänningtransaktioner; hantering, näringsfång, förvärvsarbete; värksamhet l. arbete l. sysselsättning i näringslivets l. produktionens tjänst; numera nästan bl. sammanfattande, om all sådan värksamhet som bedrives inom ett samhälle l. ett land l. under en viss tidsperiod (närmande sig bet.: näringsliv, näringar o. d.) l. inom en viss bransch (ofta konkretare: värksamhets- l. näringsgren) l. av en viss företagare l. ett visst företag (se b); jfr 4 (c), 6 f γ slutet. Garonnes slussar, versaille och marly &c. hade eij blifvit bygde om icke afsikten mera varit på folketz rörelse och förtienst hemma i landet än på något annat. Polhem Bet. 2: 17 (1721). Såckerbruken Planeten och Patrioten .. hafva fordom haft mycken rörelse. Sundelius NorrköpMinne 125 (1798). Ladugård är väl en rörelse, som bäst synes anstå landet. Almqvist Lad. 3 (1840); jfr b. Frankrike .. har förbättrat sitt åkerbruk och sin rörelse. Crusenstolpe Mor. 6: 15 (1844). Socknens och häradets lifligaste plats är Fjellbacka, stort fiskläge med ypperlig hamn och mycken rörelse. Höjer Sv. 2: 978 (1879). Med rörelse och köpenskap / Det jemmerligt gått ned (i Sverige 1719). Snoilsky 3: 33 (1883). Sollefteå .. är inte en stad men har livligare rörelse än många småstäder. Sandström NatArb. 2: 97 (1910). Till intäkt av rörelse hänföres allt vad som av här i riket bedriven rörelse kommit rörelseidkaren tillgodo. SFS 1928, s. 1037; jfr b. (Med teater o. biograf) Jämförliga rörelser äro .. konserthusrörelse, revyteater, danssalonger och s. k. nöjesfält. Hemberg o. Sillén Bokföringsl. 13 (1930); jfr b. — jfr AFFÄRS-, APOTEKS-, BAGERI-, BANK-, BOKTRYCKERI-, BOLAGS-, BRYGGERI-, BRÄNNERI-, BÄRGS-, BÄRGVÄRKS-, DISKONT-, FABRIKS-, FÄRGERI-, GARVERI-, GIRO-, GRUV-, HANDELS-, INKASSERINGS-, INLÅNINGS-, KAFÉ-, KONDITORI-, KROG-, KVARN-, LANDTMANNA-, LIVFÖRSÄKRINGS-, LÅNE-, MEJERI-, MÄKLAR-, NOTARIATS-, NÄRINGS-, PENSIONATS-, POST-, POSTGIRO-, REDERI-, RESTAURANG-, SÅGVÄRKS-, TRÄVARU-, VÄRDSHUS-, VÄXEL-RÖRELSE m. fl. — särsk.
a) (†) i uttr. komma i större rörelse, om företag: få sin rörelse (i bet. b) utvidgad. (Den år 1731 inrättade hypoteksbanken har) föga kommit i större rörelse, än förr (trots att man år 1735 även tillät lån på järn m. m.). PH 2: 1480 (1739).
b) sammanfattande, om all den värksamhet som en viss företagare l. ett visst företag bedriver inom (viss gren av) näringslivet (i sht inom handel o. industri), ofta med tanke tillika på den organisation o. de produktionsmedel som därvid komma till användning; äv. konkretare, om företag som bedriver sådan värksamhet; ofta liktydigt med: företag, affär, industri. En lönande, god rörelse. Sätta i gång, börja, starta, öppna en rörelse. Överta, köpa, arrendera en rörelse. Bedriva, driva, sköta, förestå en rörelse. Lägga ned, sluta l. upphöra med en rörelse. Satsa pängar i en rörelse. Efter mannens död fortsatte änkan rörelsen. 2RARP 15: 478 (1747). Du tar .. penningarne och lägger i din rörelse. Wetterbergh Selln. 104 (1853). Bruket (Morgårdshammar) .. har hitintills egts af grosshandlaren A. Moberg, men skall för rörelsens utvidgning ställas på aktier. Höjer Sv. 1: 426 (1874). Der minuthandel med .. bränvin idkas, skall vara anbragt skylt, som utvisar rörelsen. SFS 1895, nr 42, s. 15. Han hade .. övertagit en inarbetad rörelse och så levt på den. Fogelström BorgTr. 284 (1957). — jfr AFFÄRS-, APOTEKS-, BAGERI-, BANK-, BOKTRYCKERI-, BRYGGERI-, FABRIKS-, FÄRGERI-, FÖRSÄKRINGS-, GARVERI-, HANDELS-, HOTELL-, KAFÉ-, KONDITORI-, KROG-, KVARN-, MEJERI-, MÄKLAR-, PENSIONATS-, REDERI-, RESTAURANG-, SÅGVÄRKS-, VÄRDSHUS-RÖRELSE m. fl.
8) företeelsen att vissa åsikter l. ideer l. stämningar o. d. mer l. mindre allmänt gripa omkring sig l. att vissa allmänna strävanden förefinnas l. att en viss värksamhet bedrives för att förvärkliga en viss idé l. uppnå ett visst syfte o. d. i ett samhälle l. under en viss tidsperiod o. d.; strömning; riktning; (allmän) strävan; ofta om organiserad företeelse av sådant slag l. (konkretare) om organisation som organiserar o. leder en sådan; i vissa fall svårt att skilja från 6 d γ. En religiös, frireligiös, kyrklig, andlig, ideell, politisk, social, nationell, internationell rörelse. Rörelsen fick snabbt stor spridning. Reformationens århundrade var utmärkt af stora rörelser i många länder. Schönberg Bref 1: 232 (1778); jfr 6 d γ. Wallquist EcclSaml. 1—4: 67 (1785). Den vackra fosterländska rörelse, som uppenbarade sig i bildande af provinsföreningar med uppgift att vårda minnena från framfarna tider. AntT 2: 333 (1869). Vid den tid, hvarom nu närmast är fråga, hade de religiösa rörelserna sina ledare både bland präster och lekmän. Billing i 3SAH 15: 39 (1900). Den ungkyrkliga rörelsen (i Sverige). KyrkohÅ 1925, s. 177. Den syndikalistiska rörelsen. Martinson MötDikt. 293 (1950). — jfr ARBETAR-, EMANCIPATIONS-, FACKFÖRENINGS-, FASCIST-, FOLK-, FOLKBILDNINGS-, FREDS-, FRIHETS-, FRIKYRKO-, GODTEMPLAR-, GYMNASIST-, KULTUR-, KVINNOSAKS-, KYRKOBRÖDRA-, LANDSTORMS-, LÖNE-, MASS-, MODE-, MOTSTÅNDS-, NIHILIST-, NYKTERHETS-, OXFORD-, PARTISAN-, PINGST-, PIONJÄR-, SKARPSKYTTE-, STIL-, TIDS-, VÄCKELSE-, VÄRLDS-RÖRELSE m. fl.
9) [efter nylat. motio] (†) (ett ords) böjning. Heldmann TySpr. 10 (1726). Rörelse kallas ett sätt att Böja Artnamnet så, att dess tre Kön i alla Fall riktigt ordnas jemte hvarandra. Lyth SvSpr. 16 (1848). (Den starka verbböjningens) rörelser äro friare, fullständigare än den svagas. Rydqvist SSL 1: 9 (1850).
10) i sht estet. förhållandet att en framställning l. ett konstnärligt alster l. byggnadsvärk o. d. ter sig ss. något levande l. rörligt l. ger intryck av liv o. rörelse (i bet. 1) l. livas av detaljer som bryta enformigheten; liv, livfullhet. Så ofta Skalden (G. F. Gyllenborg) i sina omdömen (i Försök om skaldekonsten) .. följt sin naturliga känsla, råder et lif, en rörelse och en skönhet i hans föreskrifter och målningar, som blott finnes i få skaldestycken. Höijer 4: 477 (1798). Figurens rörelse förhöjes betydligt genom den synnerligt väl anordnade underbyggnaden. Sthm 2: 58 (1897; om G. III:s staty). Lyrisk är också innerst den ton, som genomgår (Runebergs dikt) ’Wilhelm von Schwerin’, fastän handlingen har rörelse nog. Söderhjelm Runebg 2: 390 (1906). Den form av attraktionsverkan, som åstadkommes med ”rörelse” i annonsen. HandHantv. Hand. 3: 112 (1934). — särsk. [jfr fr. mouvement] om det förhållandet att en fasad på en byggnad livas upp gm att man förser den med viss utsmyckning l. bryter den o. d.; äv. (mera tillf.) övergående i konkretare anv., med tanke på utsmyckningen l. den brutna fasaden. Hvad är fult i hus? Alla de hus som byggas med utsprång, och i hvilkas façader man satt den så kallade rörelsen. Ehrensvärd (SVS) 1: 233 (1786). (Mezzaninernas omramade fönster) bidraga att sätta lif och rörelse i fasaden. Hahr ArkitH 374 (1902).
B. ss. vbalsbst. till RÖRA, v.2 I 5 o. II 2 g, h.
11) förhållandet l. företeelsen att (någon av) ngns själsförmögenheter reagera(r) på ett visst sätt l. att ngn är psykiskt påvärkad l. försatt i viss sinnesstämning; känsla (t. ex. av glädje, sorg, tacksamhet, avund, hat), affekt, sinnesrörelse; jfr 6 d β, f α, 13; utom i a o. b numera bl. ss. senare led i ssgr. Linc. (1640; under affectio). Jag bekänner för ehr, svarade Peppa, rödnandes, att .. (jag efter att ha träffat en viss man) känner .. sådane främmande rörelser hos mig som jag tillförne i min lifstid aldrig wetat af. Runius (SVS) 3: 65 (1709). När nu en människas begär .. varda uphetsade, så bryta de ut i häftiga rörelser, som vi kalle affecter. Nohrborg 141 (c. 1765). På lika sätt, som åsynen af andras glädje och sorg väcker hos oss lika rörelser, verkar äfven andras andakt böjelse dertill hos oss sjelfva. Boëthius Sedol. 182 (1782). Med alla mina sinnens rörelse och största förargelse, såsom lidande i mitt ämbetess skäliga aktning, måtte iag (osv.). VDAkt. 1783, nr 118. Tillgifvenhetens ljufva rörelser. Agardh ThSkr. 3: 139 (1853). Nyblom i 3SAH 8: 294 (1893). — jfr GEMYTS-, GLÄDJE-, HJÄRT-, SAMVETS-, SINNES-, SJÄLS-, SJÄLV-, TANKE-RÖRELSE m. fl. — särsk.
a) (i religiöst spr.; numera föga br.) i fråga om känslomässig, religiös påvärkan; särsk. om den religiösa stämning som utgör ett av stadierna i människans omvändelse till Gud l. ngns andliga väckelse; jfr c samt RÖRA, v.2 I 5 e. Hwru skall predicanten sigh förhålla hos then menniskia som känner ingen rörelse hoos sigh, som beweka henne till at sökia .. Herrans natwardh? KOF 1: 421 (c. 1618); jfr c. Om iagh vthi migh känner then helge Ande och hans Rörelser, så kan iagh wisserligen ther aff besluta, migh sanfärdeligen wara född på nytt. Schroderus Os. III. 2: 293 (1635). Almqvist DrJ 235 (1834). — jfr ANDAKTS-, GUDAKTIGHETS-, NÅDE-RÖRELSE.
b) (fullt br.) egenskapen l. förhållandet l. tillståndet att vara rörd (se RÖRA, v.2 I 5 f β). Stark, djup, äkta rörelse. Hon kunde av rörelse icke få fram ett ord. Rösten skälvde av rörelse. Rörelsen överväldigade honom. Den nåd, som mig i dag vederfares (gm kallelsen till riksråd) .. försätter mig uti en rörelse, som gör mig oförmögen at efter önskan å daga lägga mitt tacksamma hierta. 2RARP 18: 91 (1751). Påven .. har ofta med rörelse och tacksamhet talat om (sin mor). Lagergren Minn. 7: 9 (1928). Han kunde nästan inte tala för sin djupa rörelses skull. Johnson DrömRosEld 99 (1949).
c) övergående i bet.: lust l. benägenhet att handla på visst sätt, böjelse, begär, ”tanke” o. d. Schroderus Os. III. 1: 277 (1635). När wij .. frija wårt Hierta ifrån onskefulla Rörelser. Ekman Siönödzl. 24 (1680). När nu frågan (vid konungavalet i Sverige) blef emellan Carl Sverkerson, som .. ansågs för en Götisk Prins, och Magnus, en Dansk, så var .. (uppsvearnas) första rörelse, at ogilla dem begge. Dalin Hist. 2: 101 (1750). I denna menniskosjäl .. hade tvifvelsutan också goda rörelser och tillskyndelser mångfaldiga gånger haft öfverhanden. Lysander Almqvist 48 (1878).
C. ss. vbalsbst. till RÖRA, v.2 I (o. III); jfr B.
12) (†) motsv. RÖRA, v.2 I 1: förflyttning o. d. Att .. den andra (foten av passaren) röres omkring tills den återkommer på sin första plats, samt under denna rörelse gör ett spår i taflan eller på papperet. Almqvist Geom. 12 (1833); jfr 1. — särsk.
a) motsv. RÖRA, v.2 I 1 c α, i uttr. orgelns rörelse, orgelspel(et). Orgelens rörelse vid en begrafning kostar En rdr. VDAkt. 1784, nr 418.
b) motsv. RÖRA, v.2 I 1 j. En Armée bör aldrig röras utan afsigt, och til hvar rörelse böra sådana anstalter träffas .. at (osv.). Lancken Krigsk. 73 (1800); jfr 2.
c) drag (i schack). Vi hafva här med flit upptagit flera rörelser än vanligt i detta spel (dvs. kungsgambit). Lewis Schack 112 (1851).
13) (†) motsv. RÖRA, v.2 I 5 i: förhållandet att ngn förmås att handla på visst sätt av ngn l. gm ngt l. i sitt handlande drives av ngn l. ngt, tillskyndelse, ingivelse, impuls o. d.; särsk. i uttr. av egen rörelse, av egen drift; giva rörelse till ngt, ge impuls till l. utlösa ngt l. dyl.; jfr 11 (c). (Samuel dräpte amalekiternas konung) aff en synnerlig Gudz rörelse och ingifwande. Rudbeckius KonReg. 347 (1618). Om .. (Erik den heliges) Finska Tåg gifvit rörelse til andra mer långväga, kan man ej veta. Dalin Hist. 2: 109 (1750). Att Wetterstedt icke handlat af egen rörelse, utan att andra arbetat på honom. Trolle-Wachtmeister Ant. 2: 98 (1815).
14) (†) motsv. RÖRA, v.2 I 7 o. III 1 b, 4 a: handlingen att röra vid l. ta på ngt, beröring, vidrörande. Schroderus Dict. 56 (c. 1635). De tillägna sjelfva h(eliga) rummen, stenarne, mullen, trädet och mera, som Jesus har kunnat röra vid, en besynnerlig gudomelig kraft, meddelad genom Jesu rörelse därpå. Eneman Resa 2: 186 (1712).
15) (†) motsv. RÖRA, v.2 I 8 c: egenskapen l. förhållandet att vara slagrörd; äv. om sjukdomen ”slag” l. slaganfall. Slagh eller Rörelse, eller andre slijka Dödhelighe Siwkdomar. L. Paulinus Gothus Pest. 39 a (1623). Then som är siuk af slagh eller röhrelse, han wil myckit sofwa. Sylvius Mornay 250 (1674). Cavallin Herdam. 5: 322 (cit. fr. 1727).
D. i konkret anv. (jfr 1 a).
16) tekn. rörlig led som möjliggör rörelse (i bet. 1) med ngt l. rörlig del av en mekanism l. mekanism som består av rörliga delar, varmed en rörelse (i bet. 1) utföres l. överföres från en maskindel o. d. till en annan; anordning för överföring av drivkraft, transmission; numera nästan bl. ss. senare led i ssg l. elliptiskt för en sådan. Flere publique brunnar äro .. här (i Bremen), desse hafva merendels forme af en Massiv Pilastre af huggen sten, så vid at pumpstocken och rörelsen som är af järn deri få rum. Palmstedt Res. 175 (1780). Det var år 1781, som .. (James Watt) förvärfvade sig största namnkunnigheten igenom upfinningen av en rotatorisk rörelse, hvilken han förenade med sjelfva ångmachinen. KrigVAH 1824, s. 98. Trämassekokare med rörelse. GHT 1895, nr 273, s. 1. — jfr KUL-, LÄNK-, MELLAN-, PARALLELLOGRAM-, TAK-, TYPARMS-RÖRELSE m. fl.
Ssgr (i allm. till 1): A: RÖRELSE-APPARAT. särsk.
1) (i sht i fackspr.) till 1 b, e α: sammanfattningen av de till en levande varelses kropp hörande organ som ha till uppgift att åstadkomma rörelse hos varelsen; i allm. i inskränktare anv., till 1 e α, om organ som tjäna till en varelses förflyttning. Thorell Zool. 1: 217 (1860). Bäst utvecklas småbarnens rörelse- och stödjeapparat, om de såväl ute som inne få röra sig fritt av hjärtans lust. Jundell Barn. 2: 150 (1927).
2) tekn. till 1 c, e β: apparat som har till uppgift att driva en maskin l. mekanism l. åstadkomma förflyttning av ngt, särsk. av ett fordon l. fartyg. UB 2: 42 (1873; på fartyg). Därs. 6: 220 (1874; i ur). Skruvens praktiska betydelse som rörelseapparat för fartyg. Dædalus 1934, s. 111.
3) sjukgymn. till 1 b, f α: apparat med vars hjälp (aktiva l. passiva) rörelser hos en människa åstadkommas. 2NF 17: 1447 (1912).
(1 e α) -ARM, r. l. m. arm som tjänar ss. rörelseorgan. Hedin Pol 2: 452 (1911; hos bläckfisk).
-ART. art l. slag l. form av rörelse; särsk. till 1. Ling Rör. 188 (1866).
-AXEL. [jfr t. bewegungsachse] fys. o. tekn. axel kring vilken ngt rör sig; rotationsaxel; jfr -punkt 1. Åkerman KemTechn. 1: 7 (1832). (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 28 (1952).
(1 e) -BANA, r. l. f. jfr bana, sbst.1 1 e. Atterbom Minnest. 2: 39 (1840; bildl.). Alfapartiklarnas rörelsebanor i materia. Ahlgren Atomkrig 49 (1946).
(1 b, f) -BEHANDLING. med. (medicinsk) behandling som innebär att ett l. flera kroppsorgan (i sht extremiteterna) sättes (sättas) i rörelse l. att ngn får utföra vissa rörelser o. d.; jfr -terapi. Hartelius Sjukgymn. 144 (1870).
(1 b, e α) -BEHOV. ngns behov att röra sig l. att utföra vissa rörelser. Ling Rör. 110 (1866). Form 1943, s. 92.
(7) -BILAGA~020. kam. bilaga till deklaration, vari lämnas deklarationsuppgift om rörelse. SvLäkT 1935, s. 1602.
-BILD. [jfr t. bewegungsbild] (i fackspr.)
1) fotografisk bild som återger ngn l. ngt som befinner sig i rörelse. 2UB 10: 378 (1907). Bilden (som prisbelönats) var en s. k. rörelsebild, d. v. s. en bild, där pojken befinner sig i rörelse. LD 1960, nr 27, s. 5.
2) bild av l. föreställning om hur en viss rörelse hos ngn l. ngt sker l. skett l. dyl. TSvLärov. 1943, s. 155.
-CENTRUM.
1) till 1: centrum (se d. o. 1) för en rörelse. FSjöbohm Sjöm. Bih. 4 (1791). De enskilda i vågrörelsen deltagande vattendelarna .. svänga upp och ner med sitt viloläge som rörelsecentrum. Optik 1934, s. 12.
2) till 1 b, e α: centrum (se d. o. 2 slutet) varifrån impulserna till (viss) rörelse utgå. Strindberg Hafsb. 81 (1890). Tummens rörelsecentrum i hjernan. VL 1901, nr 33, s. 2.
-DIAGRAM. (i fackspr.) diagram över förloppet av en rörelse. Tallqvist (1898).
(7) -DRIVANDE, p. adj. SFS 1954, s. 503.
-EFFEKT. effekt i form av rörelse av visst slag l. i viss riktning o. d. Polhem Invent. 4 (1729). Vissa muskler (ha) en dubbel rörelse-effekt. Armens tvåhöfdade muskel böjer icke blott underarmen utan vrider honom äfven utåt. Wretlind Läk. 3: 67 (1895).
-EKVATION. fys. o. mat. ekvation som utgör formeln för rörelse av något slag. Fries Krutl. 120 (1869).
-ELEMENT.
1) rörelse betraktad ss. ett element (se d. o. 3) i l. av ngt; särsk.
a) till 1; särsk. astr. i anv. motsv. element 3 c. Lindhagen Astr. 542 (1861).
b) till 6 f γ. HT 1950, s. 242.
2) (†) till 6 f γ: framstegsvänligt l. radikalt element i ett samhälle l. en samhällsgrupp o. d.; jfr -parti. Det var icke nog att .. (från skolrevisionen) utesluta de yngre lärarne, och i och med detsamma det vådliga rörelseelementet. Frey 1845, s. 337. Tiden 1848, nr 279, s. 2.
-ENERGI. [jfr t. bewegungsenergie] fys. energi som en kropp i rörelse besitter, kinetisk energi, levande kraft; motsatt: lägesenergi, potentiell energi. Rydberg Varia 53 (1890, 1894). Vid stenens fall övergår lägesenergien i rörelseenergi. Bolin KemVerkst. 46 (1942).
-FART. = -hastighet 1. Ehrengranat Ridsk. II. 2: 107 (1836).
-FAS. [jfr t. bewegungsphase] om var särskild av de olika faserna i en rörelse l. om rörelse ss. en fas av ett visst förlopp. Moll Fys. 4: 1 (1901). För hvarje steg genomlöper hvartdera benet en serie rörelsefaser. 2NF 10: 811 (1908). Blickrörelserna ske sålunda ryckvis. Under själva rörelsefasen urskiljer man ingenting tydligt. Berg Ögat 31 (1929).
-FORM; pl. -er. form l. art l. slag av rörelse; äv. konkretare, om rörelse i viss form l. av visst slag; särsk. till 1. TT 1879, s. 13. Strömgren AstrMin. 2: 112 (1927). särsk. till 1 b, f α. Ling Rör. 8 (1866). Poraths fäktskola utmärkte sig för särdeles vacker rörelseform. Santesson Nat. 116 (1880). Zander Löpn. 9 (1918).
(1 b) -FOTOGRAFERING. psykol. beteendeanalys med hjälp av fotografisk registrering (särsk. filmfotografering) av beteendet; fotografering för sådan analys. PsykPedUppslB 2146 (1946).
-FRIHET~02, äv. ~20. [jfr t. bewegungsfreiheit]
1) till 1: frihet l. möjlighet att röra sig, förhållandet att ngn l. ngt kan röra sig fritt; särsk.
a) till 1 b, i fråga om en levande varelses rörelser; äv. närmande sig bet.: ledighet. Ling Rör. 86 (1866). Då .. (vid balansmarschen) ingen stelhet duger, utan den mest känsliga rörelsefrihet i förening med den strängaste sjelfbeherskning tages i anspråk, så (osv.). Verd. 1891, s. 112. Passa på och känn efter att flygkläderna passa dig och inte sitta så trångt, att de inskränka din rörelsefrihet. Söderberg PrFlygl. 1: 60 (1935).
b) till 1 e a: frihet l. möjlighet att förflytta sig; ofta om ngns möjlighet l. rätt att förflytta sig vart han vill (utan att hindras av några fysiska hinder l. föreskrifter o. d.); stundom närmande sig 3. Infanteriet kan uppträda i striden i spridd ordning, då en viss grad af handlings- och rörelse-frihet lemnas manskapet. Nordensvan (o. Krusenstjerna) 2: 36 (1886); jfr 3. Konkursgäldenärens rörelsefrihet begränsas tills han beedigat staten. Hernberg Rättsh. 553 (1922). Vi hade icke rätt att lämna Moskva, men vår rörelsefrihet inom staden var nästan obeskuren. Claëson Lockhart PolAgent 334 (1933). Ymer 1952, s. 291 (i fråga om hundar kopplade i hundspann).
2) till 2: frihet (för en militär enhet) att röra sig o. operera; jfr 3. Tingsten AnvTakt. 97 (1887). Kustfästningarna äro oumbärliga för att flottan skall kunna bevara sin rörelsefrihet. VFl. 1911, s. 42.
3) till 6 c: förhållandet att ngn har möjlighet l. rätt att röra sig o. handla som han själv vill, frihet att efter behag bestämma över sina rörelser o. handlingar; ofta liktydigt med: handlingsfrihet; äv. bildl.; jfr 1 b, 2. Begränsa, inskränka ngns rörelsefrihet. Beröva ngn hans rörelsefrihet. EkonS 2: 474 (1899). En olidlig tvångströja på pressens rörelsefrihet. SvD(A) 1919, nr 70 A, s. 7. GHT 1942, nr 281, s. 8.
-FRIKTION. fys. friktion mellan två kroppar, som uppkommer vid den ena l. båda kropparnas rörelse; motsatt: vilofriktion. Zidbäck (1890).
Ssg: rörelsefriktions-koefficient. fys. jfr koefficient 2. TT 1879, s. 93.
(6 d α) -FULL, adj. (†) full av liv o. rörelse. Bremer Nina 120 (1835). I denna liffulla, rörelsefulla del af verlden. Dens. NVerld. 1: 335 (1853).
(1 b, e α) -FUNKTION. om funktionen (hos ett organ o. d.) att åstadkomma rörelse. Thorell Zool. 1: 21 (1860).
(1, 6, 10) -FYLLD, p. adj. fylld av (liv o.) rörelse. Naturtrogna och rörelsefyllda scener ur djurfabeln. 2NF 12: 1458 (1910). Rörelsefylld plastik. VetSocLdÅb. 1947, s. 206.
(1 b) -FYSIOLOGI. (i fackspr.) gren av fysiologien, som sysslar med de levande varelsernas rörelser. Ling Rör. 7 (1866).
(1 b) -FÖRESTÄLLNING~1020. [jfr t. bewegungsvorstellung] psykol. föreställning om hur en viss rörelse utföres; minnesbild av en viss rörelse. Lundell Rättstafn. 28 (1886). Hygiea 1919, s. 95.
-FÖRETEELSE~10200. särsk. till 1. Lindhagen Astr. 594 (1861).
-FÖRLOPP. särsk. till 1. Lindhagen Astr. 542 (1861).
-FÖRMÅGA. (rörelse- 1799 osv. rörelses- 1734) [jfr t. bewegungsvermögen]
1) till 1, särsk. 1 b o. e α: förmåga att röra sig, rörlighet. Serenius Ii 4 a (1734). Växterna äro organiska kroppar som sakna känsel och frivillig rörelseförmåga. Sundevall Zool. 3 (1835). Hos vissa djur förlamar affekten all rörelseförmåga. Gadelius Själsl. 1—2: 88 (1921).
2) mil. till 2: (en trupps o. d.) förmåga att förflytta sig, rörlighet. Hazelius Förel. 124 (1839).
(1 b, e α) -FÖRMÖGENHET. (†) rörelseförmåga (se d. o. 1). VeckoskrLäk. 1: 160 (1781).
(1 b) -FÖRNIMMELSE. [jfr t. bewegungsempfindung] fysiol. o. psykol. förnimmelse av muskler, senor o. ledgångar (muskelkänsla), som åtföljer kroppens rörelser, kinestetisk förnimmelse l. sensation. Larsson Psyk. 10 (1896).
(1 f α) -FÖRRÅD. gymn. ett visst gymnastiksystems l. en viss gymnastikövnings o. d. förråd av rörelser. Verd. 1886, s. 115.
-FÖRÄNDRING. särsk. (i sht fys.) till 1: förändring av en rörelse (med avs. på t. ex. hastighet l. riktning). TT 1879, s. 13. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 192 (1949).
(1 b, f α) -GIVARE. gymn. person som hjälper ngn att utföra viss rörelse (t. ex. gm att stödja honom) l. åstadkommer rörelse med en annan persons lemmar; numera i sht sjukgymn. om sjukgymnast som behandlar en patient med passiva rörelser l. motståndsrörelser. Ling Rör. 98 (1866). Santesson Läkem. 23 (1924).
-GRAD, r. l. m. (†) tempo, takt; särsk.
1) till 1 e α, om marschtempo. KrigsmSH 1798, s. 197.
2) till 6 f β α’, om ett musikstyckes tempo. Mankell Lb. 78 (1835). Bauck 1Musikl. 1: 55 (1864).
(7) -GREN. jfr gren, sbst.1 5, samt närings- o. värksamhets-gren. Rosenberg Bankv. 1 (1878). Postverkets samtliga rörelsegrenar. SFS 1918, s. 1811.
(6, 11) -GRUND, r. l. m. (†) bevekelsegrund, motiv. En subjectif rörelsegrund. LBÄ 2—3: 171 (1797).
-HASTIGHET ~102, äv. ~200.
1) till 1, särsk. 1 e, o. 2: hastighet varmed ngn l. ngt rör sig. De trenne Truppslagens rörelse-hastighet. Hazelius Förel. 124 (1839). Molnens rörelsehastighet. Ångström Meteor. 73 (1935).
2) (†) till 6 f: tempo. Kræmer Metr. 1: 7 (1874).
(1 b) -HINDRAD, p. adj. om person: hindrad i sina rörelser, som har svårigheter att röra sig. Rörelsehindrade invalider. Motorför. 1955, nr 12, s. 35.
(1 b) -HÄLTA. veter. hälta hos drag- l. riddjur, som utmärkes därav att djuret visar smärta företrädesvis vid rörelse; motsatt: belastningshälta. VL 1898, nr 68, s. 2.
(1 b) -HÄMMANDE, p. adj. som utgör hinder för ngns rörelser. Rig 1943, s. 160.
(7) -IDKARE. näringsidkare, företagare. BtRiksdP 1894, I. 1: nr 2, s. 61.
-IMPULS. impuls till rörelse. Rein Psyk. 1: 245 (1876).
(7) -INKOMST~02, äv. ~20. inkomst av rörelse. SFS 1902, nr 84, s. 25.
(1 b) -INSKRÄNKNING~020. förhållandet att ngns l. en viss lems l. leds o. d. rörelser äro inskränkta l. (vanl.) att ngns förmåga att röra sig l. röra viss lem l. led o. d. är inskränkt. Svenson Sinnessj. 98 (1907). S. k. reumatiska ledåkommor och därmed närbesläktade sjukdomar medföra svullnad, rörelseinskränkning och smärtor i en eller flera leder. Ahlbom Strålbeh. 184 (1939).
(7) -INTÄKT~02, äv. ~20. = -inkomst. Västhagen Affärsbokf. 16 (1945).
-KAPITAL, n.
1) (†) till 4, 7: en varas produktions- o. distributionskostnad l. pris. At belägga en vara med utgift, såsom här varan .. belades med en utgift af 10 R:dlr, är ju det samma, som at öka rörelse capitalet för samma vara, det är: at til varans .. rörande, fordras 430 R:dlr i stället för 420. Runeberg PVetA 1760, s. 42.
2) (†) till 4, 7; gemensam beteckning för olika föremål av pänningvärde (särsk. mynt o. sedlar) som cirkulera l. förekomma i allmänna rörelsen o. användas ss. betalningsmedel för nyttigheter; särsk. sammanfattande, om hela den stock av sådana medel som finnes inom ett land l. äges av medborgarna i ett land (särsk. ett lands pänningstock); äv. om allt kapital som finnes inom ett land o. står till näringslivets förfogande (i denna anv. svårt att skilja från 3); jfr -medel 2. PH 8: 206 (1766). I alla handlande och tillika välbestälte Riken äger crediten långt större andel, än den verkelige penningeståcken, uti det man kallar Rörelse-Capital. Liljencrantz PVetA 1770, s. 36. Hela Engelans rörelse-Capital räknas til ungefärligen 400 Mil. pund Sterling, däraf skal vara i Contant mynt 20 Mil. och resten är Credit-mynt uti Banco Sedlar och Actier &c. 370 Millioner. Zettersten AnmMynt 83 (1771). En hvar, som äger Rörelse-Capitaler inomlands. AdP 1789, s. 647. Man påminner sig att penningestocken, under en tid af fem år, minskats med icke mindre än 7 1/2 millioner Rdr Banko. Denna minskning i rörelsekapitalet har verkat menligt på industriella näringarne och handeln. AB 1845, nr 53, s. 2. Drifts-kapitalet för ett helt land kallas landets rörelse-kapital. Agardh o. Ljungberg II. 1: 127 (1854). Denna post (dvs. lager o. förråd) omfattar de för produktionen nödiga förbrukningsämnena samt de omedelbara konsumtionsartiklarne, de förra utgörande tillika med penningestocken samt utländska fordringar landets rörelsekapital, sjelfva häfstången för den nationella produktionen. Fahlbeck NatFörm. 53 (1890).
3) till 7: kapital som erfordras för att hålla ett visst företag l. en viss värksamhet i gång, driftskapital; motsatt: anläggningskapital, fast kapital; jfr 2 samt -medel 3. DA 1771, nr 249, s. 1. Bolaget Stål & Ferm hade börjat sin verksamhet, visserligen utan stort rörelsekapital, men med starka armar. Jolin Ber. 5: 147 (1881). Tillgodoseende av kommunens behov av rörelsekapital. SFS 1953, s. 1690.
4) i bildl. anv. av 2 l. (väsentligen) 3: förråd av ngt som ngn l. ngt förfogar över för ett visst ändamål. SvLittFT 1834, sp. 818. De få ord, som utgöra den ordstummes språkliga rörelsekapital, användas mestadels korrekt. Herrlin Minnet 33 (1909).
-KOMBINATION. (i fackspr.) kombination av olika rörelser. 3NF 5: 901 (1926).
-KOMPLEX, n. (i fackspr.) komplex av rörelser. Haglund HållnRörOrg. 1: 41 (1924).
-KOMPONENT. (i fackspr.) jfr -fas. Tallqvist (1898).
-KOMPOSANT. (i fackspr.) jfr -fas. Carell o. Edelstam 142 (1916).
-KONST.
1) till 1 b, f α, om konstmässigt utförande av rörelser; förr särsk. liktydigt med: gymnastik. Santesson Nat. 144 (1880; om gymnastik). Hvad hjelper .. gymnastik och all rörelsekonst, om hela lefnadssättet är naturvidrigt? Verd. 1885, s. 272. Upsala(A) 1921, nr 261, s. 4 (om eurytmi).
2) mil. till 2 o. 12 b: konsten att förflytta sig l. genomföra militära operationer o. d. Lancken Krigsk. 73 (1800).
(7) -KONTROLL. (tillf.) (aktieinnehav som ger) kontroll över ett företags värksamhet. (Tre personer hade den största ekonomiska makten i Ryssland) Deras specialitet var att förskaffa sig s. k. rörelsekontroll över bankerna, vilken icke uppgick till mer än femton procent av kapitalet. Hildén Michajlovič När 248 (1933).
-KOORDINATION. koordination av olika rörelser; särsk. fysiol. till 1 b, f α: samvärkan mellan olika muskelgrupper för åstadkommande av ett jämnt utförande på avsett sätt av en rörelse. Ling Rör. 90 (1866). Frostell Lagrange Kroppsöv. 28 (1914).
-KRAFT. (rörelse- 1752 osv. rörelses- 1734, 1757) [jfr t. bewegungskraft]
1) till 1.
a) kraft (i abstr. l. konkret bet.) som sätter l. håller ngt i rörelse, drivkraft. Serenius Nn 1 b (1734). Det var Markisen af Worchester, som först föll på den tankan, at använda vattenångornas elastiska expansion til en rörelsekraft. KrigVAH 1824, s. 97. (Broman o.) Hjortsjö MännRör. 251 (1952).
b) (numera föga br.) styrka l. kraft (se d. o. 2) som erfordras för att sätta l. hålla ngt i rörelse. Flygten (tar) en betydligt större rörelsekraft i anspråk, än simningen. Thorell Zool. 1: 242 (1860).
2) (†) till 1 b, e α: rörelseförmåga. Serenius Nn 1 b (1734). Värma och rörelse-kraft försvinna (från den döende). Adlerbeth Æn. 311 (1804). Agardh Bot. 1: 115 (1830).
3) (numera föga br.) till 6: kraft (i abstr. l. konkret bet.) som sätter l. håller ngn l. ngt i värksamhet l. driver ngn till ngt; drivkraft, drivfjäder o. d. LBÄ 1: 96 (1797). Vreden är en stor rörelsekraft. Thomander Pred. 1: 173 (1849). Rundgren Minn. 3: 218 (1889).
4) (†) till 10: förmåga att skapa liv o. rörelse l. dyl. För det berättande torde .. (Franzén) sakna den liflighet och rörelsekraft hvarförutan berättelsens flod så lätt stagnerar. Tegnér (WB) 5: 417 (1825).
-KRAFTIG. (numera föga br.) som rör sig med stor kraft, som under sin rörelse utvecklar stor kraft. Antarctic 2: 310 (1904). Kylvattenstrålen (i strålkondensorn) göres så rörelsekraftig, att den medtager varmvatten och luft ur kondensorn och gör luftpumpen obehöflig. 2UB 9: 642 (1906).
(7) -KREDIT. ekon. kredit som avser tillgodoseende av tillfälliga kapitalbehov i den löpande rörelsen, driftskredit. SvBanklex. (1942).
(2) -KRIG. [jfr t. bewegungskrieg] mil. krig som utmärkes av rörlig krigföring, rörligt krig. Upsala(A) 1918, nr 202, s. 1. FinlÖde 86 (1927).
(1 b, f) -KUR; pl. -er. [jfr t. bewegungskur] (numera bl. tillf.) jfr -behandling. FörhLäkS 1875, s. 76. Wide MedGymn. 341 (1896).
(1 f α) -KURS. (†) gymnastikkurs l. dyl. Santesson Nat. 136 (1880).
-KURVA, r. l. f. kurva som representerar en rörelses bana. TSjöv. 1900, s. 109.
-KVANTITET. [jfr t. bewegungsquantität] (numera bl. tillf.) fys. = -mängd. König Mec. 2 (1752). Tallqvist EnergEntrop. 40 (1924).
-KÄNSLA.
1) till 1 b.
a) (mera tillf.) känsla för hur en rörelse bör utföras o. d. IGymnInf. 1872, s. 8. UpsLäkF 1888—89, s. 593.
b) psykol. känsla (t. ex. av välbehag) som uppstår vid en rörelse. SvUppslB (1935).
2) (†) till 6 f γ: känsla som uppstår vid kroppslig aktivitet av något slag. Ehrensvärd Brev 2: 175 (1797).
-LAG, r. l. f. l. m. (rörelse- 1755 osv. rörelses- 1728, 1735) [jfr t. bewegungsgesetz]
1) till 1: lag (se lag, sbst.1 5) gällande för rörelse. Triewald Förel. 1: 176 (1728, 1735). Newtons rörelselagar. Klein EinstRelTeori 18 (1933). särsk.
a) (numera bl. tillf.) till 1 b. Leopold i 2SAH 1: 2 (1801). LärovKomBet. 1884—85, III. 1: 266.
b) (numera bl. tillf.) till 1 e α slutet. Hyltén-Cavallius Vär. 1: 59 (1863).
2) (numera bl. tillf.) till 6 f: lag gällande för skeende l. förändring l. utveckling o. d. Lysander Almqvist 11 (1878). Klarlägga samhällets utvecklingslinje och rörelselagar. Höglund Branting 1: 188 (1928).
-LED, r. l. f. l. m. (utom i Finl. numera föga br.) rörelseriktning; jfr led, sbst.2 2. Melanderhjelm Astr. 1: 8 (1795). Selander ÅrsbVetA 1837—41, s. 92. Cannelin (1939).
(1 b, e α) -LEK. [jfr t. bewegungsspiel] lek vari rörelse ingår ss. ett väsentligt moment. Stiernstolpe SällskL 5 (1817). Arcadius Folksk. 52 (1903).
(1 b, e α) -LEM. (†) lem som utgör rörelseorgan. Hartman Naturk. 157 (1836). Dalin (1854). Cannelin (1939).
-LINJE. linje som representerar en rörelses bana l. riktning.
1) till 1. TT 1877, s. 272.
2) mil. till 2. KrigVAH 1849, s. 142.
3) (numera bl. tillf.) till 6 f. Ljunggren Est. 2: 365 (1860).
(1 b, e α) -LUST. lust att röra sig. Balck Idr. Suppl. 4 (1888). Moberg Invandr. 35 (1952).
(7) -LÅN. ekon. jfr -kredit. Wieselgren Bild. 84 (1889). SFS 1950, s. 721.
-LÄRA, r. l. f. [jfr t. bewegungslehre]
1) fys. till 1: lära(n) om kroppars rörelse; jfr dynamik 1, kinematik, kinetik a. SFS 1877, nr 10, s. 1. Dahl o. Wallmark MatTeknHb. 222 (1949). jfr: Sedan nu hela Natur-Philosophien var grundad på en (av Kant framställd) rörelse-lära, och materien liksom upplöst i krafter, så (osv.). Ehrenheim Phys. 1: 233 (1822; jfr ex. 1822 under -princip).
2) till 1 b, f α: lära(n) om en levande varelses rörelser o. deras fysiologiska förutsättningar; särsk. med tanke på de rörelser som utföras vid gymnastik; äv.: lära(n) om de olika rörelser som förekomma vid gymnastik; äv. ss. undervisningsämne vid gymnastikinstitut o. d. Wikström ÅrsbVetA 1839 42, s. 426. SFS 1885, nr 8, s. 2.
-LÖS. [jfr t. bewegungslos] (numera bl. tillf.)
1) till 1, särsk. 1 b, e α: som icke rör sig, orörlig o. d.; särsk.
a) om livsföring: som utmärkes av brist på rörelse l. motion o. d. (Alkaliska födoämnen) kunna gagna under rörelselös lefnad och i fuktiga årstider och kalla climater. Zetzell PVetA 1764, s. 7.
b) om varelse: som saknar rörelseförmåga. En rörelselös bakterie. Östergren (1937).
2) till 6 f: orörlig, stel; äv. om tid: då det icke rör sig, händelselös. Skulpturen återgaf anden i dess gedigenhet, dess rörelselösa väsende. BEMalmström 7: 244 (1842); jfr 1. En tafatt och rörelselös tid. Cygnæus 3: 129 (1853).
-LÖSHET~02, äv. ~20. [till -lös; jfr t. bewegungslosigkeit] (numera bl. tillf.)
1) till 1: avsaknad av rörelseförmåga; orörlighet. Vannérus Metaf. 263 (1914).
2) till 10: som är utan liv o. rörelse, livlöshet. 2NF 32: 1303 (1921).
(6 f γ) -MAN ~man2. (numera bl. i skildring av ä. förh.) framstegs- l. reformvänlig l. radikal l. revolutionär person, person tillhörande ett reformvänligt l. radikalt l. revolutionärt parti; jfr -parti. CFWingård i 2SAH 19: 107 (1837). Man hade rörelsemän, ropande på reformer, äfven på den tiden (dvs. år 1809). Wingård Minn. 6: 78 (1847). Ett långvarigt upplösningstillstånd inträdde snart. .. Dertill bidrog det nya revolutionspartiet här, såsom alltid, förnämligast sjelf. Rörelsemän äro sällan skapade att styra. BvBeskow Lefn. 91 (1857). (Schück o.) Warburg 2LittH IV. 1: 262 (1915).
-MASKIN. (numera bl. tillf.) maskin som är försedd med anordning varigm den själv kan försättas i rörelse l. kan driva ngt. JernkA 1846, s. 111. Lindberg Folkteat. 47 (1933).
-MASKINERI. jfr -maskin. VFl. 1905, s. 88.
-MATERIEL. (†)
1) till 1 b, e: fortskaffningsmedel. Strindberg TjqvS 3: 69 (1887).
2) till 1 e β β’: rullande (järnvägs)materiel. BtRiksdP 1870, I. 1: nr 8, s. 10. Björkman (1889).
-MEDEL. [jfr t. bewegungsmittel]
1) (numera bl. tillf.) till 1: medel (organ o. d.) för åstadkommande av rörelse. Ling Rör. 98 (1866). TIdr. 1882, s. 164.
2) (numera knappast br.) till 4, 7; gemensam beteckning för olika föremål av pänningvärde (särsk. mynt o. sedlar) som cirkulera l. förekomma i allmänna rörelsen o. användas ss. betalningsmedel för nyttigheter; äv. (i pl., förr äv. sg.) sammanfattande, om hela den stock av sådana medel som finnes inom ett land l. äges av medborgarna i ett land (särsk. ett lands pänningstock); jfr -kapital 2. Järta 1: 148 (1816). Redan vid denna tidpunkt (dvs. år 1792) hade Riksgälds-sedlarne, såsom rörelsemedel, för det mesta trädt i Banco-sedlarnes ställe. Skogman Bank 1: 97 (1845). Af de uppgifter, som G. H. o. S. T. i det föregående lemnat rörande Norriges banks ställning vid innevarande års början, ser man att rörelsemedlet då var minst 7,000,000 Sp(ecie)d(aler). Tiden 1848, nr 202, s. 2. Betydliga nya rörelsemedel hafva .. från 1864 års ingång varit att anlita, och de äldre ingalunda skrinlagts, utan befunnit sig i oafbruten omsättning. Rydqvist StatsekonBetr. 149 (1865). Hildebrand StFolk 108 (1915).
3) handel. till 4, 7, i pl., sammanfattande, om de tillgångar i ett företag som äro föremål för omsättning, t. ex. kontanta medel, varulager o. fordringar; i pl. äv. = -kapital 3. De rörelsemedel, som för postsparbanken erfordras. SFS 1883, nr 43, s. 3. Flertalet preferensaktieemissioner ha tillkommit för att under kapitalknappa tider skaffa bolagen rörelsemedel. HandInd. 130 (1926). HT 1954, s. 182.
4) (numera bl. tillf.) till 6 f: drivkraft, drivfjäder l. dyl. (Pänningen) detta den fysiska mensklighetens mägtigaste rörelsemedel. Svedelius SmSkr. 1: 13 (1844, 1872).
-MEDELPUNKT~102, äv. ~200. medelpunkt l. centrum för en rörelse. Ericsson Ur. 75 (1897).
-MEKANIK. mekanik (se d. o. 3) l. mekanism som har till uppgift att åstadkomma visst slag av rörelse; teknik som användes vid l. lagar som gälla för visst slag av rörelse (jfr mekanik 3 slutet). Öfver själfva rörelsemekaniken hos bladen och glandelhåren hos Drosera är mycket litet skrifvet. BotN 1877, s. 106. Studier av glaciärernas rörelsemekanik. Ymer 1949, s. 51.
-MEKANISM. mekanism som har till uppgift att åstadkomma viss rörelse.
a) i anv. motsv. mekanism 1. UB 6: 52 (1874). De nutida klaffbroarna äro .. försedda med rörelsemekanism vid och under inre ändarna. 2UB 9: 362 (1906).
b) i anv. motsv. mekanism 4. TT 1879, s. 13. En fullgod insigt i universums rörelsemekanism och underfulla fenomen. PedT 1896, s. 216. särsk. till 1 b, e α, i anv. motsv. mekanism 4 a. Rörelsemekanismen i handleden. Müller LbAnat. 41 (1905).
(1 b) -MINNE. psykol. motoriskt minne (se minne, sbst.1 1, 4). 3NF 14: 102 (1931).
-MOMENT. [jfr t. bewegungsmoment]
1) moment l. fas av en rörelse; rörelse ss. moment av ett visst förlopp. Hartelius Sjukgymn. 7 (1870). TSvLärov. 1941, s. 115.
2) (i fackspr.) rörelsekraft o. d. AB 1869, nr 73, s. 2.
-MOTIV.
1) mönster l. schema för viss rörelse; rörelse efter sådant mönster osv. Då i vanlig dans ett visst rörelsemotiv alltid måste utföras på en viss taktdel, takt eller taktkomplex. Uppl. 2: 434 (1908).
2) konst. visst slag av rörelse ss. motiv för konstnärlig framställning; konstnärlig framställning av ett sådant motiv. Upmark Lübke 539 (1872). Häftiga rörelsemotiv, fladdrande draperier, patetiska åtbörder och extatiska ansikten äro karakteristiska för .. (Berninis) fritt komponerade skulpturer. 3NF 3: 82 (1924).
-MOTSTÅND~02, äv. ~20. [jfr t. bewegungswiderstand] motstånd mot rörelse. KrigVAH 1888, s. 146.
(1 b) -MUSKEL. [jfr t. bewegungsmuskel] muskel som har till uppgift att åstadkomma rörelse av viss kroppsdel, särsk. rörelseorgan. Dahlbom Insekt. XXII (1837).
-MÄNGD. fys. produkten av den hastighet varmed en kropp rör sig o. kroppens massa; jfr -kvantitet. Fock 1Fys. 214 (1859).
-MÖJLIGHET~102, äv. ~200. möjlighet att röra sig, rörlighet o. d. Ehrengranat Ridsk. I. 1: 3 (1836). Lundkvist FlodHav. 35 (1934).
-MÖNSTER. mönster (se mönster, sbst.3 1 b) l. schema för viss rörelse. Bergstrand SvLäkS 411 (1958).
(1 b) -NERV. [jfr t. bewegungsnerv] anat. nerv varifrån impuls till rörelse utgår från hjärnan l. ryggmärgen till musklerna, motorisk nerv. Ögats rörelse nerver gå ut från Hjernans bortre del. Hernquist Hästanat. 59 (1778). Bergmark Nervsj. 166 (1931).
(1 b) -NERV-TRÅD. anat. jfr -nerv. Lovén Huxley 129 (1871).
-OMKASTARE~0200, r. l. m. tekn. apparat l. mekanism varmed rörelseomkastning åstadkommes. HufvudkatalSonesson 1920, 1: 161.
-OMKASTNING~020. tekn. förändring av en rörelses riktning till en annan (i allm. den motsatta). JernkA 1874, s. 281.
-OMRÅDE~020. område inom vilket ngn l. ngt rör sig l. kan röra sig. TT 1879, s. 15.
(1 b, e α) -ORGAN. kroppsorgan varmed rörelse utföres, motoriskt organ; särsk. i inskränktare anv., till 1 e α, om de kroppsorgan med vilkas hjälp en levande varelse förflyttar sig. Lovén ÅrsbVetA 1840—42, s. 384. Rörelseorganerna äro muskler, ben och band. Lundberg HusdjSj. 443 (1868). De med rörelseorgan försedda bakterierna äro egenrörliga. Pettersson Bakt. 27 (1926).
-ORSAK~02, äv. ~20. [jfr t. bewegungsursache] (numera bl. tillf.) (ngt som är) orsak l. drivkraft till en rörelse. TT 1879, s. 14. 2NF 12: 343 (1909).
(6 f γ) -PARTI. [jfr d. bevægelsesparti, eng. movement party; efter fr. parti de mouvement] (numera bl. i skildring av ä. förh.) parti som strävade efter att genomföra vissa förändringar i ett samhälle l. en samfällighet, framstegs- l. reformvänligt l. radikalt l. revolutionärt parti; jfr -man. Reformplanen kan ej heller af någon fraktion framdeles gillas, äfven därför att den å ena sidan för rörelsepartiet icke är nog ultra radikalt liberal samt å den andra för det konservativa partiet i alla fall för mycket radikal. Leijonhufvud Minnesant. 304 (1841). SvFolket 9: 43 (1939).
-PLAN, n. i sht fys. plan i vilket ngt rör sig. Edlund ÅrsbVetA 1853, s. 4.
-PRINCIP. (i vetenskapligt fackspr., i sht i skildring som återger ä. tiders uppfattning) (ngt som utgör) yttersta grund(en) l. orsak(en) till rörelse; kraft l. makt som är upphov till l. åstadkommer rörelse; äv. bildl., med anslutning till rörelse 6 f γ: drivkraft o. d. En inre rörelse-princip hörde (enligt Kant) lifvet till. Ehrenheim Phys. 1: 233 (1822). Ahlberg FilH 2: 90 (1926).
-PUNKT. [jfr t. bewegungspunkt]
1) (†) till 1: punkt kring vilken ngt (särsk. ngt som är fäst l. upphängt i punkten) rör sig; särsk. om den punkt där en hävstång l. pändel är fäst l. upphängd (o. varifrån dess rörelse utgår), ngts vilo- l. upphängningspunkt; jfr -axel, -centrum 1. (Vågens) fullkomlighet består .. (bl. a.) däruti .. At vågen på ömse sidor om rörelsepuncten är lika tung. Duræus Naturk. 43 (1759). Rinman 1: 996 (1788). särsk. bildl.: ngts fasta punkt l. medelpunkt l. utgångspunkt. Just här (dvs. i det förhållandet att högsta maktens representanter iakttaga laglydnad) är sjelfva rörelsepunkten till laglydnad i hela samhället. Chydenius 43 (1765). (Staden) Bergen var och förblef trafikens (dvs. fiskerinäringens) rörelsepunkt. Frey 1844, s. 80.
2) (tillf.) till 3: trafikpunkt. Att stambanorna .. ej (borde) dragas utmed utan endast korsa eller beröra befintliga segelleder vid viktiga rörelsepunkter. SJ 1: 63 (1906).
-REDSKAP~02, äv. ~20.
1) (numera knappast br.) till 1 b, e α: rörelseorgan. Ling Rör. 124 (1866).
2) (tillf.) till 1 e β (β’): transportredskap, fordon l. dyl. Rydberg Myt. 1: 681 (1886).
3) gymn. till 1 f α: redskap med vars hjälp en viss gymnastisk rörelse utföres. Verd. 1885, s. 270.
(7) -RESULTAT. ekonomiskt resultat av en rörelse. Västhagen Affärsbokf. 43 (1945).
-RIKTNING. [jfr t. bewegungsrichtung]
1) till 1: en rörelses riktning (se riktning, sbst.2 3), riktning i vilken ngn l. ngt rör sig. Ling Rör. 22 (1866). Omkastning af motorns rörelseriktning. LAHT 1900, s. 264.
2) (†) till 6 f β, om taktform l. taktart i en vers. Kræmer Metr. 1: 86 (1874).
(1 b, e α) -RUBBNING. med. rubbning i ngns rörelseförmåga. 2NF 19: 802 (1913).
-RYTM. rytm som utmärker en rörelse; äv. oeg. l. bildl. Ljunggren Est. 2: 341 (1860; bildl.). Cederschiöld Rytm. 30 (1905).
-SCHEMA. schema l. mönster för en viss rörelse l. en serie av olika rörelser; rörelse l. serie av rörelser efter sådant schema. SvSlöjdFT 1927, s. 13. Förberg SäljFilm 144 (1946). särsk. gymn. till 1 f α, i fråga om gymnastiska rörelser. Ling Rör. 144 (1866). Liksom man höll sin kropp i skick, / allenast om man genomgick / sitt rörelseschema varje dag. Andersson Amér 85 (1918).
(1 b) -SENSATION. fysiol. o. psykol. = -förnimmelse. Vannérus WundtPsyk. 84 (1896).
-SERIE. serie av rörelser; särsk. till 1. Santesson Nat. 143 (1880).
(1 b) -SINNE. fysiol. o. psykol. kinestetiskt sinne. Ling Rör. 319 (1866). Herrlin Minnet 84 (1909).
(1, 1 e) -SJUKA. [jfr eng. motion sickness] med. illamående som kan drabba person som färdas med tåg, bil, fartyg, flygplan o. dyl. o. som förorsakas av tågets osv. rörelser, ressjuka, tågsjuka, bilsjuka, sjösjuka o. d. NordMed. 1952, s. 1321.
(1 b) -SKADAD, p. adj. om person: som erhållit sådan skada att han är hindrad i sina rörelser; vanför. Expressen 1955, nr 54, s. 28.
(8) -SKOLA, r. l. f. skola (särsk. folkhögskola) som är knuten till en viss rörelse (o. som drives i denna rörelses anda). SvD(B) 1944, nr 212, s. 4. Man brukar bland folkhögskoleintresserade människor i vårt land skilja emellan bygdeskolor och rörelseskolor. Utsikt 1956, nr 4, s. 5.
(1 f α) -SLÄKT l. -SLÄKTE. gymn. huvudavdelning l. grupp av det lingska gymnastiska rörelseförrådet, omfattande rörelser med (förment) likartad anatomisk-fysiologisk värkan. Ling Rör. 87 (1866).
-SNABB. till 1, särsk. 1 e: snabb i sin(a) rörelse(r). Östergren (1937).
Avledn.: rörelsesnabbhet, r. l. f. Schulze KanadPrär. 151 (1931).
(1 b) -SPEL. sammanfattningen av de växlande rörelser som en viss kroppsdel, särsk. ett visst kroppsorgan, utför (vid ett o. samma tillfälle); jfr muskel-spel o. min-spel. 2NF 24: 174 (1916).
(1 b) -STEREOTYPI. [jfr t. bewegungsstereotypie] psykiatr. meningslös upprepning (med föga variation) av en viss serie rörelser (förekommande ss. symtom vid vissa sinnessjukdomar o. neurologiska sjukdomar). UpsLäkF 1904—05, s. 220.
(4) -STOCK. (†) utelöpande pänningstock. BankodepProtUtdr. 14/7 1772, s. 24. —
-STORHET. [jfr t. bewegungsgrösse] (†) = -mängd. Hauch Naturk. 1: 49 (1800). VetAH 1818, s. 174.
-STORLEK. (†) = -mängd. Lindén Abildgaard o. Wiborg Naturk. 19 (1802). JernkA 1834, s. 178.
(1 b) -STORM. [jfr t. bewegungssturm] psykol. i samband med vissa upplevelser förekommande reaktion som utmärkes av en mängd planlöst utförda rörelser o. d. Holmberg Kretschmer Hyst. 20 (1936).
(1 b) -STUDIER, pl. [jfr eng. motion study, sg.] (i fackspr.) tidsstudier som äro inriktade på de rörelser som förekomma vid utförandet av ett visst arbetsmoment. Engblom IndOrg. 28 (1922).
-STYRKA, r. l. f.
1) (†) till 1: styrka varmed en kropp som befinner sig i (jämn) rörelse värkar på en annan kropp; rörelsekraft (se d. o. 1), rörelsemängd. Fröberg Fys. 125 (1820). WoJ (1891).
2) (mera tillf.) till 1 b: en levande organisms l. kroppsdels styrka med avs. på förmågan att utföra rörelser. VetAH 1800, s. 306. Den för muskelns normala utveckling nödvändiga, gradvis skeende tillväxten i rörelsestyrkan. 2NF 17: 1446 (1912).
(1 b, e α) -SVÅRIGHET~102, äv. ~200. svårighet att röra sig. LD 1959, nr 223, s. 7.
-SÄTT, n.
1) till 1: sätt varpå en rörelse sker l. ngt rör sig, rörelseform; sätt att utföra en rörelse l. rörelser l. att röra l. förflytta sig. Ling Rör. 30 (1866). Söderberg PrFlygl. 1: 190 (1935).
2) (numera föga br.) mil. till 2: sätt varpå en trupp o. d. förflyttar sig, operationssätt o. d. KrigVAT 1835, s. 14. KrigVAH 1852, s. 43.
(1 b, f α) -TAGANDE, p. adj. i substantivisk anv. (†) = -tagare. Ling Regl. 6 (1836).
(1 b, f α) -TAGARE. gymn. person som utför en rörelse l. rörelser med hjälp av en rörelsegivare; särsk. sjukgymn. om patient som behandlas med passiva rörelser l. motståndsrörelser. Ling Rör. 97 (1866). Thulin Gymn. IV. 1: 6 (1935).
-TAKT. till 1, särsk. 1 e α: takt vari ngn l. ngt rör l. förflyttar sig; särsk. om ett djurs olika gångarter. KrigVAH 1806, s. 206. (Elefanterna) hafva egentligen ej mer än en rörelsetakt, nämligen gång. Kongo 1: 219 (1887). Kavalleriets rörelsetakter äro: skritt = 100 m., trav = 225 m., manövergalopp = 350 m., förstärkt galopp = 450 m. — allt i minuten. StridslInf. 24 (1915).
(1 b) -TEKNIK. teknik för utförande av en rörelse. SvD(A) 1927, nr 295, s. 2.
Avledn.: rörelseteknisk, adj. TSvLärov. 1940, s. 16.
-TEMPO.
1) (numera bl. tillf.) = -moment 1. Wide MedGymn. 152 (1896).
2) tempo vari en rörelse utföres l. sker l. som utmärker ngns sätt att röra sig o. d. Sirén DaVinci 301 (1911). Önskvärda fysiska och psykiska egenskaper .. (hos en lekskolelärarinna äro) måttligt rörelsetempo .. emotionell smidighet. PedT 1955, s. 8.
-TENDENS. tendens som utmärker en viss rörelse; tendens hos ngn l. ngt att röra sig på visst sätt l. i viss riktning; särsk.
1) till 1. Schéele Själsl. 161 (1895). Carell o. Edelstam 103 (1931).
2) till 6 f β, i fråga om priser l. prisnivå. Prisnivåns rörelsetendens. Cassel TeorSocEkon. 440 (1934).
3) mus. till 6 f β α’. Moberg TonkHVäst. 1: 9 (1935).
4) (tillf.) till 6 f γ: utvecklingstendens o. d. PedT 1943, s. 205.
(1 b, f) -TERAPI. [jfr t. bewegungstherapie] med. jfr -behandling. Aktiv, passiv rörelseterapi, behandling varvid den som undergår behandlingen själv utför rörelser resp. rörelser med hans lemmar utföras av l. med hjälp av annan person (sjukgymnast). LbInternMed. 1: 325 (1915).
-TILLSTÅND~02, äv. ~20. i sht fys. Moll Fys. 1: 2 (1897). Man definierar .. kraften såsom det, som är orsak till förändring af rörelsetillståndet. PedT 1901, s. 183. SvGeogrÅb. 1938, s. 95.
-TYP. typ l. form av rörelse. PedT 1893, s. 118.
(7) -UNDERSKOTT~102, äv. ~200. underskott av rörelse. SvD(A) 1960, nr 105, s. 14.
(1 f α) -VARV. gymn. grupp av gymnastiska rörelser som bilda en enhet. PedT 1893, s. 118.
-VERK, -VERKTYG, se -värk, -värktyg.
(7) -VINST. vinst av rörelse. 2NF 14: 961 (1910).
-VÅG; pl. -or. vågformig rörelse. UB 2: 489 (1873).
-VÄRK, n. (†) = -maskin. SFS 1827, s. 1181. TT 1885, s. 90.
-VÄRKTYG~02, äv. ~20. värktyg varmed rörelse l. ngts förflyttning o. d. åstadkommes. Skrufvens användande som rörelseverktyg (på fartyg) i stället för .. skofvelhjulen. UB 2: 42 (1873). särsk. (numera föga br.) till 1 b, e α: rörelseorgan. Oldendorp 1: 131 (1786). Rein Psyk. 1: 472 (1876).
(1 b) -YTTRING. (livs)-yttring l. handling o. d. som har form av rörelse. Ling Rör. 29 (1866). Slingerväxters rörelseyttringar. Fries Växtr. 53 (1884).
(7) -ÅR. ett företags o. d. värksamhetsår. Smedman Kont. 1: 11 (1872).
-ÄNDRING. särsk. (i sht fys.) till 1, = -förändring. Moll Fys. 1: 4 (1897).
-ÖVERFÖRING~1020. [jfr t. bewegungsübertragung] tekn. överföring av rörelse (särsk. från en maskindel till en annan). Klint (1906). En rörelseöverföring med kugghjul och trilla var ingen nyhet i och för sig (på 1700-talet). Dædalus 1950, s. 78.
(7) -ÖVERSKOTT~102, äv. ~200. jfr -vinst. Ymer 1949, s. 220.
(1 b, e α, f α) -ÖVNING. övning i utförandet av en rörelse l. i att förflytta sig. SvLäkT 1935, s. 649. De .. på naturliga rörelseövningar baserade metoderna (för välskrivning). Form 1949, s. 114.
B (†): RÖRELSES-FÖRMÅGA, -KRAFT, -LAG, se A.

 

Spalt R 4519 band 23, 1962

Webbansvarig